Kompetensbrist i ljuset av den gröna industriella omställningen i norra Sverige

Herr talman! Serkan Köse har ställt tre frågor till mig om kompetensbrist i ljuset av den gröna industriella omställningen i norra Sverige. Serkan Köse har frågat vilka konkreta åtgärder jag har vidtagit efter hans interpellation i april för att hantera den akuta kompetensutmaningen, särskilt i ljuset av de stora gröna industrisatsningarna i norra Sverige, om jag planerar att inrätta någon form av kriskommission eller kompetensförsörjningskommission för att snabbt och effektivt hantera kompetensbristen och slutligen om det har tagits några initiativ för att skapa incitament för att få fler att flytta till norra Sverige, där kompetensbehoven är som störst.

Kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden är en grundläggande utmaning. Det finns särskilda sådana utmaningar i norra Sverige kopplade till den gröna omställningen.

Regeringen fortsätter arbetet med att återupprätta arbetslinjen. Arbetsmarknadspolitiken behöver utformas så att fler kommer i arbete och så att den blir mer kostnadseffektiv. En del i detta är Arbetsförmedlingens arbete med att stödja, kontrollera och följa upp sökaktivitet, inklusive den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa.

Arbetsförmedlingen har också flera särskilda uppdrag kopplade till kompetensförsörjningen. Bland annat ska myndigheten utveckla sitt arbete med arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetsgivarkontakter, vidta åtgärder för att förbättra den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetssökande samt utveckla sitt arbete med kompetensförsörjning vid stora företagsetableringar och företagsexpansioner. Arbetsförmedlingen ska slutredovisa uppdraget i den här delen senast den 13 oktober. Redovisningen blir ett underlag i regeringens fortsatta arbete. Arbetsförmedlingens kansli för omvandling och matchning i norr, med kontor i Skellefteå och Luleå, arbetar samtidigt vidare. Kansliet arbetar med både privata och offentliga arbetsgivare för att i så stor utsträckning som möjligt motverka kompetensbrist.

Regeringskansliet har gett en så kallad bokstavsutredare i uppdrag att främja koordineringen av statliga insatser som verkar möjliggörande för hållbart samhällsbyggande och snabb befolkningsutveckling i Norrbottens och Västerbottens län. Det handlar bland annat om att underlätta för de kommuner som berörs av omställning kopplad till fossilfri produktion och elektrifiering att planera, bygga och förvalta hållbara och växande samhällen.

Regeringen har gett Tillväxtverket i uppdrag att samordna arbetet på nationell nivå för att stödja och skapa goda förutsättningar för den pågående nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Regeringen avser också att utarbeta en strategi med motsvarande inriktning. Kompetensförsörjning är ett område som kommer att adresseras i strategin.

För kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden är utbildningspolitiken av grundläggande betydelse.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2024 att 1 362 miljoner kronor tillförs för att förstärka regionalt yrkesvux och att 385 miljoner kronor tillförs för yrkeshögskoleutbildning för 2024, inklusive studiemedel. Totalt föreslår regeringen att 1 747 miljoner kronor tillförs, inklusive studiemedel. Syftet med båda satsningarna är att möta de fortsatt stora kompetensbehoven i hela Sverige, möjliggöra omställningen och främja matchningen på arbetsmarknaden. Satsningarna kan leda till att fler personer utbildar sig till exempelvis undersköterska, batteritekniker eller lokförare. Regeringen avser vidare att sjösätta en pilotverksamhet med en ny form av yrkesutbildning för vuxna, på gymnasial nivå, som har sin utgångspunkt i yrkeshögskolans modell.

I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen även flera olika satsningar på utbildning och forskning som ska stärka ingenjörslandet Sverige och möta de stora kompetensbehoven, bland annat en utbyggnad av civilingenjörsutbildningarna och en höjning av ersättningsbeloppen för utbildningar inom naturvetenskap och teknik.

Som framgår tar regeringen kompetensutmaningen på stort allvar. Det här görs inte minst i perspektiv av vad som sker i norra Sverige. Jag kommer noga att följa utvecklingen framåt.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Svensk industri har en central roll i utbyggnaden av vårt samhälle och kommer även att vara avgörande för att vi ska lyckas med klimatomställningen. Den socialdemokratiska regeringen, som förstod detta, genomförde viktiga investeringar för att påskynda denna omställning och lanserade ambitiösa initiativ som en nyindustrialiseringsstrategi och Industriklivet, som syftar till att stödja näringslivet och industrin i utvecklingen av lösningar som minskar utsläppen.

Herr talman! Tack vare dessa initiativ har betydande investeringar strömmat till omställningen av industrin. Vi ser nu framsteg som tillverkning av fossilfritt stål och omvandling av nedlagda industrier till innovativa batterifabriker i Sverige. Denna gröna industriella revolution har skapat tusentals nya arbetstillfällen över hela Sverige, vilket står i kontrast till Fredrik Reinfeldts påstående om att industrin var "basically gone" och skepticismen hos Liberalerna, som i sitt budgetalternativ för 2018 kritiserade S-regeringen med orden "regeringen verkar tro att företagande i första hand blomstrar genom politiskt tillsatta innovationsråd och nyindustrialiseringsstrategier" och därmed också avvisade anslaget till nyindustrialiseringen i Sverige.

Herr talman! Trots denna skepticism från högerpartierna är industrijobben definitivt inte "basically gone", vilket både Norrbotten och Västerbotten kan vittna om. Men, herr talman, trots denna framgång står vi inför betydande utmaningar, särskilt i norra Sverige, där kompetensbristen hindrar hållbar tillväxt. Med potential för över 50 000 nya jobb måste vi adressera statsrådet angående hur vi kan fylla dessa platser och tjänster. Var fjärde medarbetare inom basindustrin går snart i pension. Trots detta, herr talman, minskar SD-regeringen resurserna som skulle kunna stärka arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen. Denna nedskärning på 2,1 miljarder kronor är djupt oroväckande och underminerar kompetensförsörjningen i takt med att arbetsmarknadens behov ökar.

Herr talman! Johan Pehrsons beslut att tilldela Arbetsförmedlingen 50 miljoner kronor i vårändringsbudgeten var inte mer än en tom gest. Det var enbart en omfördelning av befintliga medel inom ramen för samma budget. I nästa års budget ökar regeringen myndighetens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor, vilket är bra. Detta måste dock sättas i relation till Arbetsförmedlingens begäran om 770 miljoner kronor för nästa år. Med Johan Pehrsons politik kommer arbetslösa inte att få det stöd de behöver. Perioden av arbetslöshet kommer att förlängas, och det sociala utanförskapet kommer att öka. Med andra ord: Johan Pehrson bekämpar inte arbetslösheten. Han gör precis tvärtom.

Herr talman! För att Arbetsförmedlingen ska klara av allt som regeringen lägger på samt klara av att stärka kompetensförsörjningen krävs tillräckliga resurser för att bland annat kunna anställa personal som kan förbättra kompetensförsörjningen, inte tvärtom, Johan Pehrson.

Herr talman! Sveriges klimatomställning och norra Sveriges industriella etableringar behöver beslutsam politisk handling, klarhet och ett engagemang som jag anser att den nuvarande regeringen tyvärr saknar. Därför är det dags för Johan Pehrson att inse allvaret och samla kommuner, näringsliv, fackliga organisationer och andra aktörer och ta ett helhetsgrepp för att ta hand om denna fantastiska möjlighet för vårt land.

Varför avvisar Johan Pehrson idén om en nationell kompetensförsörjningskommission eller nationell kraftsamling? Jag ställer frågan till statsrådet särskilt med tanke på att aktörer bland annat inom industrin redan pekar på att det finns ett akut behov i dag. Vidare undrar jag vilka specifika åtgärder statsrådet avser att vidta för att stärka attraktionskraften i norra Sverige, vilka initiativ och incitament som övervägs för att stimulera fler att flytta till och arbeta i norra Sverige samt vad statsrådet har gjort sedan i april, då vi hade den här debatten.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Serkan Köse för att han tagit initiativ till dagens debatt. Den berör en fråga som är mycket viktig inte bara för norra Sverige utan för hela Sverige.

Jag tänkte uppehålla mig lite vid frågan om ökade incitament för att få fler att söka sig till arbete i norra Sverige från resten av Sverige. Frågan berörs i interpellationen, och arbetsmarknadsministern själv talar i olika sammanhang gärna om lovikkavantar och stålhandskar. Det handlar om någon form av morot och piska, kan man väl säga.

Herr talman! Vi har en hög arbetslöshet i delar av södra Sverige. I mitt eget hemlän Skåne är arbetslösheten 8,2 procent. Det är näst högst i Sverige. Ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten är också högre än på många andra ställen i landet.

Situationen är liknande på många andra håll i södra Sverige. Södermanland har exempelvis en arbetslöshet på 8,3 procent. I Kronobergs län är den 6,9 procent, och i Östergötlands län 6,5 procent. Det finns helt enkelt en arbetslöshet i stora delar av södra Sverige som är högre än riksgenomsnittet. Det innebär att det borde finnas goda möjligheter för människor som bor i södra Sverige att flytta till norra Sverige och få jobb.

Herr talman! Detta har arbetsmarknadsministern själv konstaterat ganska nyligen. När han besökte Boden konstaterade han att det är svensk arbetskraft som i huvudsak ska användas för att tillsätta jobben som behövs i norr. Det är en god och rimlig hållning när arbetslösheten är så pass mycket högre än riksgenomsnittet i flera sydliga län, så jag har inga invändningar mot det.

I interpellationen har frågan ställts om det från arbetsmarknadsministern har tagits några initiativ för att skapa incitament för att få fler att flytta till norra Sverige där kompetensbehoven är som störst. Arbetsmarknadsministern har lämnat ett tämligen utförligt svar som precis redogjordes för här. Men om just den här aspekten saknar jag lite resonemang från ministern.

I en intervju i samband med arbetsmarknadsministerns besök i Boden nyligen avvisas tanken på att inrätta nya stöd för att få människor att flytta norrut. Det är något som inte nämns i svaret på interpellationen. Fokus läggs i stället på att individer ska söka jobb i hela landet och på så sätt, i brist på bättre ord, känna något slags tvång att flytta norrut. Det är i varje fall så jag uppfattar svaret från Boden.

Vid samma tillfälle tryckte emellertid arbetsmarknadsministern särskilt på att det är den svenska arbetskraften som ska användas i första hand, som jag tidigare nämnt. Det blir lite dubbla signaler kan jag tycka. I svaret på interpellationen som lämnats här i dag ges inte det svar som gavs i Sveriges Radios P4 Norrbotten härförleden. Arbetsmarknadsministern nämnde i sin intervju ett stöd om 2 500 kronor för att ta sig till en jobbintervju och att det eventuellt skulle kunna höjas. Det nämns inte heller i svaret på interpellationen.

Herr talman! Jag vill ge arbetsmarknadsministern en chans att utveckla sina tankar kring detta med att skapa incitament för att få fler i södra Sverige att söka jobb i norra Sverige. Det är en intressant fråga att få höra mer om. Finns det några förslag som diskuteras på departementet, eller är det linjen från Bodenintervjun som gäller?

Om det är linjen från Bodenintervjun som gäller, tror arbetsmarknadsministern att det är många som med de 2 500 kronorna i bakhuvudet kommer att söka sig till norra Sverige och använda pengarna för att ta sig till jobbintervjun? Med en sådan strategi får det väl ändå anses vara en stålhandske i stället för en lovikkavante som ska svepa. Det bygger på att det endast är arbetslösa som kan och vill flytta norrut och ingen annan. Det är inte de med arbete och god inkomst som med en flytt norrut kan göra att deras arbeten öppnas för människor i södra Sverige.

Herr talman! Jag ska inte stå här och spekulera mer och lägga ut texten ytterligare kring detta. Jag vill gärna höra arbetsmarknadsministerns resonemang om dessa frågor. Jag saknade lite det i interpellationssvaret.

(Applåder)

Herr talman! Jag är norrbottning. I Norrbotten läser man Norrländska Socialdemokraten. Där trycks i dag ett TT-telegram där det står: "Norra Norrland är Sveriges ekonomiska motor för tillfället". Det bygger på bruttoregionalprodukten och tillväxten där i princip bara tillväxten i norra Sverige ökar. Nordeas chefsanalytiker får uttala sig i artikeln och säger: "Norrland har andra problem, inte minst brist på arbetskraft. - - - Utmaningen är att stoppa utflyttningen och öka inflyttningen."

Som min kollega Adrian Magnusson påpekade var arbetsmarknadsministern själv i Boden för en liten tid sedan. Då gjorde han en intervju i en radiokanal som man lyssnar på om man bor i Norrbotten, nämligen P4 Norrbotten. I denna intervju noterade jag en detalj som Adrian Magnusson inte nämnde. I arbetsmarknadsministerns svar levererar han beskedet att det inte finns några nya planer på nya stöd för att locka arbetskraft från södra Sverige till norra. Vad ska hända då? Adrian Magnusson redogjorde förträffligt för alla delar utom en detalj. Johan Pehrson återkommer till att han ska sänka skatten för dem som jobbar.

Om vi klipper till svaret på interpellationen tänker jag citera arbetsmarknadsministern själv. Jag läser i den del av det skriftliga svaret som handlar om vuxenutbildningen. Det är ändå stora siffror som Johan Pehrson lyfter fram. Han säger: 1 747 miljoner kronor tillförs, inklusive studiemedel till komvux och yrkeshögskoleutbildning. Det står: "Satsningarna kan leda till att flera personer utbildar sig till exempelvis undersköterska, batteritekniker eller lokförare." Det hade varit fint om det hade varit sant.

I regeringens egen budgetproposition för 2024, den som avlämnades i förra veckan, kan man följa anslagsutvecklingen på stödet till vuxenutbildningen. Anslaget heter 1:17 i utgiftsområde 16. För 2023 anslogs 4 494 miljoner. Förslaget för 2024 är 4 568 miljoner. Det är en skillnad på 74 miljoner kronor, alltså en ökning av anslaget med 74 miljoner kronor nominellt.

Men vi har en pågående inflation. Det brukar regeringen kärt tala om. Om man antar att man behöver kompensera för den när man ska beräkna hur anslaget leder till att fler ska kunna utbilda sig kan man om man räknar snällt behöva justera med 4 procent. Om man räknar upp anslaget från 2023 års nivå med 4 procent skulle 4 674 miljoner behövas för att bibehålla nivån för innevarande år.

Det betyder summerat att satsningen som Johan Pehrson hänvisar till i sitt svar de facto är en nedskärning på över 100 miljoner kronor. Det kommer inte att leda till att fler personer kan utbilda sig, tvärtom. Detta måste få ett slut. Det måste bli ett stopp på siffertrixandet.

Jag vill sammanfatta inlägget så här: Varken sänkt inkomstskatt eller påhittade satsningar på komvux kommer att lösa kompetensförsörjningen i norra Sverige, Johan Pehrson.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågorna, och tack till alla som blandar sig i denna interpellationsdebatt! Det gläder mig synnerligen att allt jag säger läses. Det nagelfars och analyseras.

Låt mig ta det från början. Vi har lagt fram en sammanhållen budget på Sveriges riksdags bord. Det är en budget i en svår tid. Europa befinner sig i krig. Sverige har de facto en krigsekonomi. Vi har sammanlagt redan gett ett stöd till Ukraina på 25 miljarder, och vi har inget alternativ.

För nationen Sverige är det avgörande att vi fokuserar på den yttre säkerheten och den inre säkerheten. Det leder också till många nya statliga jobb. Försvarsmakten rekryterar kvinnor och män av det rätta virket. Det är personer som kan göra sitt till för att skydda Sverige i denna svåra tid.

Rättsväsendet har fått stora anslag för att rekrytera duktiga kvinnor och män till polisen, åklagare, kriminalvård och domstolar. Vi satsar också stort för att inte bara jobba med stålhandske utan också jobba med lovikkavante, för att citera det som sades.

Vi gör stora satsningar framgent på socialtjänsten. Det räcker inte bara med resurser. Vi skrev också om själva socialtjänstlagen i en tid när vi vet att kommuner har fått ett brottsförebyggande arbete. Det påverkar samtliga budgetområden. Det påverkar Arbetsförmedlingen, Jordbruksverket och alla som vill ta ansvar för en sammanhållen budget i ett Europa där vi befinner oss i krig och där Sverige de facto till stora delar tvingas jobba med en krigsbudget.

Inflationen är mycket besvärlig. Man kan inte ge allt till alla. Man kan inte kompensera för varje krona. Vi har mängder av ersättningssystem för studenter, som vi räknar upp fullt. Det gäller också människor med garantipensioner, personer som har sjukersättning och människor som har det svårt. Vi förlänger bostadsbidragen.

När det handlar om frågan om vad vi gör är jag glad att det ändå noteras att det går bra för Norrland. Det går bra för Norrbotten och för Västerbotten. Det växer så det knakar där. Människor flyttar dit, och ännu fler människor måste flytta dit. Det finns olika strategier för detta. Vi tror att det kan ha en positiv effekt på arbetskraftsdeltagandet och viljan att bygga en ny fantastisk framtid om det lönar sig mer att arbeta. Människor kanske flyttar från Örebro eller, för den delen, från Skåne till Norrbotten.

Vi fokuserar på möjligheterna. Vi utreder personaloptioner. Vi har förbättrat expertskatten. För mig är inte det heller något konstigt. Det är bra att många svenskar som i dag inte är i jobb utbildar sig och sedan flyttar till de arbeten som finns, till exempel batteritekniker. Men det kan också vara så att man måste jobba med arbetskraftsinvandring, och där har vi olika tankar om hur det ska regleras för att motverka skuggsamhället. Där är oppositionen, i det här fallet Socialdemokraterna, och vi överens. Men vi har olika medel.

Vi har nu gett ett stort uppdrag till Arbetsförmedlingen att återkomma. Vi har tillsatt utredaren för att se hur vi ska jobba vidare med kompetensförsörjningen. Det är korrekt: Vi kan inte kompensera för allt. Men i den stora satsning vi nu gör efter corona bygger vi till exempel ut den älskade yrkeshögskoleutbildningen, som Liberalerna införde och Socialdemokraterna byggde vidare på, till nya rekordnivåer. Det gör vi för att försörja Sverige med kompetens i den pågående gröna omställningen i hela vårt land, inte minst i Norrland.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret, även om det inte innehöll så väldigt mycket svar på de frågor som jag har ställt!

Låt mig konstatera, statsrådet, att svensk industri i dag står inför en rekryteringskris, där var sjunde rekrytering misslyckas. Industriarbetsgivarna skriver: Akut kompetensbehov i industrin. Det kommer rapport efter rapport från industrin som visar att vi är i en rekryteringskris. Man förväntar sig att politiken och regeringen nationellt agerar.

Herr talman! Detta stör företagens expansion och deras möjlighet att ta nya uppdrag. Och det är inte enbart industrins utvecklingsmöjligheter som står på spel; denna kompetensbrist hotar också Sveriges konkurrenskraft och attraktivitet för investeringar.

Regeringens svar på denna kris är otillräckligt och alltför kortsiktigt. Trots Johan Pehrsons betonande av yrkesutbildningar är dessa insatser otillräckliga för att möta de behov som finns i dag. Johan Pehrsons budgetförslag för 2024 framstår som en skröplig maskering av de drastiska nedskärningar inom utbildning och omställning som genomfördes redan i år. Det är nedskärningar som har intensifierat problematiken med kompetensförsörjningen.

Vi socialdemokrater lade till skillnad från SD-regeringen fram förslag om över 20 000 fler utbildningsplatser redan för 2023 som ett direkt svar på denna växande kris. Nu i efterhand verkar SD-regeringen bemöda sig med att återföra en del av medlen till vuxenutbildningen. Trots detta, herr talman, är deras insatser fortfarande otillräckliga. De ligger en halv miljard back jämfört med den senaste socialdemokratiska budgeten för 2022.

Johan Pehrson och SD-regeringen försöker betala en del av den utbildningsskuld som skapades genom deras tidigare nedskärningar. Den substantiella bristen i finansiering och resurser kvarstår dock. Detta utgör inte bara en belastning för vår utbildningssektor, herr talman, utan även en långsiktig risk för Sveriges konkurrenskraft och arbetsmarknad.

Den välkomna men otillräckliga ökningen av stödet till yrkeshögskoleutbildning och yrkesvux tillsammans med regeringens löften om fler utbildningsplatser och ökad finansiering adresserar inte kompetensbristen fullt ut. Det gäller inte minst i norra Sverige.

Herr talman! Det vi behöver är inte enbart ytliga justeringar i budgeten. Om Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och om vi ska accelerera takten i klimatomställningen samtidigt som vi ska skapa många tusen jobb måste vi säkerställa kompetensförsörjningen och möta arbetsmarknadens verkliga behov.

Herr talman! För detta krävs som sagt en långsiktig och genomgripande strategi för kompetensförsörjning, vilket är avgörande för att stärka Sveriges konkurrenskraft i en allt hårdare global konkurrens.

Med tanke på det jag nämnde tidigare om att var sjunde rekrytering misslyckas och att detta hotar Sveriges konkurrenskraft och attraktivitet för investeringar, vilket vi inte minst har sett utifrån industrins rapporter, vill jag fråga statsrådet: På vilket sätt avser regeringen och statsrådet att adressera och lösa de rådande problemen med kompetensgap, särskilt i norra Sverige, för att möta arbetsmarknadens och industrins framtida behov av kvalificerad arbetskraft?

Herr talman! Tack till arbetsmarknadsministern för svaret! Jag uppfattade det som att arbetsmarknadsministern menade att skattesänkningar är svaret på att få människor att flytta från södra Sverige norrut.

Jag är inte övertygad om att människor med villa, barn i skolåldern och kanske en hund eller två i Perstorp, Åtvidaberg eller Alvesta kommer att flytta norrut bara för att de får sänkt skatt. Vi är möjligen inte överens där. De vill nog inte flytta till Skellefteå, Boden eller någon annanstans i Norrland bara för att de får sänkt skatt. Jag tror inte att det är så enkelt.

Men det är min förhoppning att arbetsmarknadsministern fortsätter att analysera, fundera och resonera kring de här frågorna och att de diskuteras flitigt både på departementet och inom den samlade regeringen.

Jag är övertygad om att det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det krävs en tro på att vi med politik och politisk vilja kan nå målet om full sysselsättning och se till att lösa den framtida - i viss mån är ju utmaningen i Norrland redan här - svåra utmaningen med detta. Det räcker inte med en övertro på att det är den fria marknaden som ensam i fullt majestät på egen hand ska lösa detta. Det krävs politisk kraft, politisk vilja och politiskt mod för att lösa de utmaningar som finns i norra Sverige.

Herr talman! Rätt ska vara rätt, ropar Johan Pehrson här i kammaren. Jag tänker att vi som blandar oss i debatten, som statsrådet uttryckte det, också ska ha tack för att vi gör det.

Det är nämligen så att Johan Pehrson ska vara glad för att han har en noggrann opposition. Själv slarvar han, tänjer på sanningen och pratar hellre om något annat. I sitt nästan fyra och en halv minuter långa inlägg alldeles nyss ägnade han max tjugo sekunder åt kompetensförsörjningspolitik. Resten handlade om Ukraina eller socialtjänsten och lite av varje, men inte om det vi debatterar. Jag tycker att nästa inlägg borde få handla om det.

Man kan inte kompensera för varje krona, säger Johan Pehrson i sitt svar. Det är möjligt att man inte kan göra det, men man skulle ju kunna tycka att det som regeringen presenterar som miljardsatsningar ändå skulle innebära ökningar jämfört med förra årets nivå. Men det gör de inte. Som Serkan Köse påpekade är det en nominell minskning med en halv miljard jämfört med 2022. Jämfört med 2023 är förslaget en minskning med 100 miljoner.

Det handlar inte om att kompensera för varje krona. Det handlar om att göra det man säger. Säger man att det ska bli fler platser i vuxenutbildningen måste det baske mig bli fler platser i vuxenutbildningen, och det blir det inte med den politik som Johan Pehrson för.

Jag tycker att Johan Pehrson är svaret skyldig. Hur ska han lösa kompetensförsörjningsbekymren? Han har ansvar för det här nu. Som Adrian Magnusson påpekar: Att komma dragande med en inkomstskattesänkning - hur ska det stimulera människor att ta de jobb som växer till i norra Sverige när man gör breda inkomstskattesänkningar för alla som jobbar?

(Applåder)

Herr talman! Vi måste väl ändå stanna där. Inflationen är väl ändå en del av det svåra samhällsproblem som nationen Sverige möter. Vi måste få ned inflationen för att få igång fler investeringar. Vi måste få ned inflationen så att vi får lägre räntor. Vi måste få ned inflationen så att individer inte blir fattigare och så att företagen kan fatta långsiktiga beslut.

Jag tolkar det välvilligt, som att Socialdemokraterna ändå är med i inflationen och är i den verkliga ekonomin, där man tvingas att göra svåra prioriteringar.

Kompetensförsörjningen bygger på att rusta vår ungdomsskola och se till att fler ungdomar tar sig vidare från grundskola till gymnasium och kan bli en del av en framtid såsom självförsörjande individer. Då kommer man också att bli en del av att bygga Sverige, till exempel i den gröna omställningen. Det händer absolut ingenting om man kommer ut ur grundskolan med icke fullständiga betyg, om man inte tar sig genom gymnasiet och om falska profeter ropar på en och man dras in i gängkriminalitet.

Det är alltså den ena strategin.

Herr talman! Sedan menar jag på fullt allvar att den blå skrift som kallas statens budget är en sammanhängande budget. Ja, men titta! Där ligger den ju. Vad bra! Då har det plockats ut en bok av flera. Jag är den första att säga att vi har tvingats prioritera. Jag önskar att vi kunde ha arbetsförmedlingar i varenda kommun - det vore fantastiskt. Men jag tror inte att det är nödvändigt för att, så att säga, använda statens resurser, skattebetalarnas pengar, mest effektivt.

Jag menar att den satsning vi gör på yrkesvux för nästa år leder till fler utbildningsplatser än om vi inte hade gjort den stora satsningen. Jag menar att den satsning vi gör på yrkeshögskolan, som vi nu växlar upp, leder till fler kompetenta medarbetare i den gröna omställningen. Och jag menar att den unika ingenjörssatsning vi nu gör i landet Sverige kommer att tjäna den gröna omställningen och industrin, inte minst i Norrbotten och Västerbotten. Det är den vägen vi går.

Sedan är det frågan om detta med skattesänkningar. Jag tror inte att någon lämnar Perstorp, Alvesta eller för den delen Örebro för en skattesänkning. Men det handlar om att göra det mer lönsamt att arbeta och att samtidigt se till att man behåller de möjligheter som finns till utbildning. Det handlar också om, som jag redovisade i mitt svar, att öka betoningen på krav. Människor måste vara beredda att söka bredare om de har hamnat i arbetslöshet eller har varit ifrån arbetsmarknaden väldigt länge. Det gäller så att säga vad man har för yrkesområde men också geografiskt område. Det är den vägen vi behöver gå.

Jag avskriver inga insatser, för jag kan inte tala om för någon exakt hur den konjunkturella utvecklingen kommer att bli. Nationen står inför mycket, mycket svåra prövningar om vi inte kommer till rätta med inflationen och om vi inte kommer till rätta med de inrikes säkerhetsproblem vi har eller med de yttre hot som nationen står inför. Självklart ska vi kunna titta på om man ska ha ett ytterligare stärkt stöd för att flytta. Men i grunden handlar det om att man ser till att de människor som går från att vara outbildade, eller att inte ha tillräcklig utbildning, till att bli utbildade känner: Nu finns det möjlighet att flytta, för jobben finns här. Då är det i sig ett stort steg. I början får man pendla. Sedan kan man få med sig hela familjen för att bygga ett liv i en framtid som heter Norrbotten. Det kan ibland vara mycket bättre än Perstorp, till och med.

Herr talman! Två gånger har statsrådet fått chansen att svara på frågan. Man kan konstatera att statsrådet väljer att inte svara på frågan. Statsrådet saknar en strategi för denna viktiga fråga.

Statsrådet hänvisar till en bok som min kollega visade upp. Det finns ju flera böcker som vi har tittat på när det gäller regeringens så kallade satsningar. Jag nämnde arbetsmarknadspolitiken. Linus Sköld lyfte utbildningsinsatserna. Man kan konstatera att det inte är några satsningar som vi ser i regeringens budget. Att Johan Pehrson hänvisar till inflationen visar att han duckar för problematiken.

Svaret i dag till svensk industri och till alla de kommuner som berörs är alltså att Johan Pehrson inte har någon politik för hur vi ska se till att Sverige får en nationell kraftsamling för att hantera den kompetensbrist som vi har på svensk arbetsmarknad.

Jag konstaterar återigen, herr talman, att regeringens åtgärder hittills är otillräckliga och alltför kortsiktiga. Jag har ställt frågan till statsrådet flera gånger. Jag vill gärna passa på att ställa den en gång till - statsrådet har två minuter på sig att svara: Anser statsrådet att de nuvarande åtgärderna är tillräckliga för att bemöta den kompetensbrist som vi har i dag på svensk arbetsmarknad?

Jag har, som sagt, i tidigare debatter betonat en nationell kraftsamling och ett omfattande samarbete mellan staten, kommunerna, näringslivet, fackföreningsrörelsen och andra aktörer för att hantera den kompetensbrist som vi står inför. Industrin kallar det för ett akut behov. Frågan är så pass akut att man vill att regeringen, staten, ska agera i dag.

Jag har en sista fråga till statsrådet. Jag önskar att statsrådet kan svara på den. Varför avvisar statsrådet vårt förslag om en samlad nationell strategi för kompetensförsörjningen när framgångsrika modeller i våra grannländer tydligt visar fördelen med, som jag nämnde, samarbete mellan regering, arbetsmarknadens parter, utbildningsinstitutioner, fackföreningsrörelser och andra aktörer? Detta skulle jag jättegärna vilja ha ett svar på.

Jag får tacka för debatten, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Något som återkommer från Serkan Köse är detta med att vi behöver ha en kommission. Jag är för aktion. Men jag kan konstatera att här framför mig i kammaren sitter en kompetent kommission. Det är personer som drivs av att långsiktigt stärka Sverige, att se till att Sverige blir ett ännu bättre land och att vi löser de utmaningar vi har framför oss. Därför är jag mycket intresserad av initiativen från den här delen av kommissionen, det vill säga arbetsmarknadsutskottet. Jag är mycket intresserad av de motioner som ni nu kommer att lägga på riksdagens bord. Då får vi lägga dem mot det som regeringen har presenterat. Jag ser mycket fram emot detta. Detta kan säkert innehålla ett och annat guldkorn och en hel del saker där man konsumerar i stort sett allting som regeringen har lagt på bordet.

Herr talman! När jag skriver svar på interpellationer är det ett vårdat språk, om jag säger så. Men av det vårdade språket framgår det också att vi har tillsatt en utredning för att främja detta. Den kanske ska få jobba lite vid sidan av den kommission som nu sitter framför mig. Vi har gett ett uppdrag till Tillväxtverket. De kanske ska få chansen. Vi styr ju via myndigheterna i Sverige. Det är en tradition vi har haft ganska länge. Jag tycker att vi ska bevara den. Och vi väntar in en slutredovisning från Arbetsförmedlingen i mitten av oktober som vi alla kommer att diskutera och debattera.

Men, herr talman, jag vill slutligen varna för alla goda gåvors givare när det gäller medborgarnas skattepengar. Vi måste ha effektivitet i de insatser vi gör. Vi måste ha ett tydligt fokus på att flytta människor från utanförskap till att kunna bli samhällsbyggare. Det handlar om att se till att de utbildningar och de insatser vi har på det arbetsmarknadspolitiska området, oavsett om det är rusta och matcha eller om det är arbetsmarknadsutbildningar, håller hög kvalitet. Det ska leda till riktiga jobb och gärna i Norrland.

Tack för en viktig debatt, kommissionen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.