Kompletterande direktiv till utredningen om en ny renskötsellag

Fru talman! Mattias Karlsson har frågat mig vad som hittills har genomförts i form av beredning av riksdagens tillkännagivande, av vilka skäl jag ännu inte kompletterat utredningsdirektiven i enlighet med riksdagens tillkännagivande samt när jag räknar med att fatta beslut om kompletteringar till direktiven som är utformade i enlighet med beslut från en majoritet i riksdagen.

Kjell-Arne Ottosson har frågat mig när jag och regeringen kommer att meddela nya direktiv som följer riksdagens tillkännagivande samt om jag ser samma bekymmer kring delbetänkandet som många parter påtalar och om jag därmed även är villig att agera i den frågan så att ärendet får den behandling som krävs för att det ska landa i ett hållbart beslut.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Högsta domstolen har i avgörandet Girjasdomen kommit fram till att Girjas sameby inom sitt byområde på statens mark ovanför odlingsgränsen har en ensamrätt i förhållande till staten att upplåta jakt och fiske, trots att rennäringslagen inte ger samebyn någon sådan rätt.

Efter Girjasdomen kan den nuvarande rennäringslagstiftningen inte längre anses generellt tillämplig för alla samebyar. Regeringen anser att det är angeläget att prioritera frågorna om upplåtelsereglerna efter Högsta domstolens slutsatser i Girjasdomen. De bestämmelser som handlar om samebyars ensamrätt i förhållande till staten att upplåta jakt och fiske ska därför behandlas i ett delbetänkande. Kommittén ska lämna förslag till en reglering av upplåtelsebestämmelserna i rennäringslagen som ska kunna gälla tillfälligt till dess att en ny permanent reglering finns på plats. Delbetänkandet ska redovisas senast den 21 november 2022.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksdagen tillkännagav för regeringen den 22 juni 2021 det som miljö och jordbruksutskottet anförde om att komplettera kommittédirektiven för utredningen om en ny renskötsellagstiftning.

I maj 2021 beslutade regeringen om kommittédirektiv för en ny renskötsellagstiftning. Renskötsellagstiftningen reglerar förutsättningarna för rennäringen, som i Sverige enligt grundlagen är en för samerna exklusiv näring. Regeringen är väl medveten om att det är komplexa frågor med svåra avvägningar och att kommitténs förslag får stor betydelse för många människor. Därför föregicks regeringens beslut av en omfattande och bred förankringsprocess. Dessutom bistås den parlamentariska kommittén av 10 sakkunniga och 26 experter, däribland företrädare för organisationer som samlar jägare, fiskare och skogliga intressen. Härutöver genomför sekretariatet ett stort antal möten med aktörer som kommer att beröras av kommitténs förslag.

Av direktiven framgår bland annat att förslagens konsekvenser för äganderätt och andra nyttjanderätter till mark samt för andra näringars bedrivande ska analyseras och beskrivas, samt vad sådana konsekvenser kan få för följdverkningar för samhällsutvecklingen i övrigt. Kommittén ska då ta hänsyn till de mål som har ställts upp av riksdagen för dessa näringars bedrivande. Kommittén ska vidare beakta näringslivets konkurrenskraft. Vid utformningen av förslag till ny reglering som kan påverka andra näringar bör kommittén så långt som möjligt förvissa sig om att investeringsklimatet och möjligheter till regional utveckling, internationell konkurrenskraft och tillväxt inte försämras.

Som jag angav i ett frågesvar till Mattias Karlsson den 2 februari 2022 bereds tillkännagivandet inom Regeringskansliet. Mot bakgrund av att detta är komplexa frågor är det viktigt för mig med en ordentlig genomlysning så att regeringen kan fatta väl avvägda beslut.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för den historiska tillbakablicken och bakgrunden till varför den här utredningen tillsattes.

Det var efter ett initiativ i miljö- och jordbruksutskottet den 22 juni 2021 som ett tillkännagivande gavs till regeringen gällande direktiven till den parlamentariskt sammansatta kommittén, och det är den kommittén som ska lämna ett förslag till en ny renskötsellagstiftning.

I tillkännagivandet framgår det att en riksdagsmajoritet anser att nuvarande utredningsdirektiv har skapat alltför stora osäkerheter hos lokalbefolkningen och andra som i generationer har jagat och fiskat i de områden som samebyn nu fått ensamrätt till. Dessa grupper nämns inte i nuvarande direktiv och inte heller de organisationer som samlar jägare. Vidare står det i tillkännagivandet att direktiven i större grad också bör beakta annan näringsverksamhet, såsom skogsbruk och turism.

Därför är det riksdagens syn att utredningens direktiv ska kompletteras med de förslag som ska tas fram och ta hänsyn till samebyns rätt men också beakta övriga drygt 90 procent samer som inte är medlemmar i en sameby, lokalbefolkningen liksom övriga svenskars tradition, intresse och behov av att jaga och fiska på det sätt som har skett under lång tid. Det här ska, enligt riksdagen, ske i en inkluderande dialog med berörda parter för att hitta en hållbar väg framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommittén har påbörjat sitt arbete, och utredningens delbetänkande som ska redovisa om fler samebyar ska tillerkännas ensamrätt till jakten och fisket ska enligt plan överlämnas till regeringen senast den 21 november i år. I praktiken innebär det att förslaget i allt väsentligt måste vara klart före sommaren. Att regeringen ännu inte har ändrat direktiven kan få till följd att det första delbetänkandet kan bli försenat.

Regeringen har haft nästan åtta månader på sig att bereda tillkännagivandet. Det känns oerhört märkligt och provocerande att statsrådet väljer att komma till interpellationsdebatten med enbart en historisk beskrivning om varför utredningen tillsattes i stället för att besvara de tre frågor som jag har ställt.

Med anledning av detta vill jag än en gång ställa dessa tre frågor till statsrådet: Vad har hittills genomförts i form av beredning av riksdagens tillkännagivande? Av vilka skäl har statsrådet ännu inte kompletterat utredningsdirektiven i enlighet med riksdagens tillkännagivande? När räknar statsrådet med att fatta beslut om kompletteringar till direktivet som är utformade i enlighet med tidigare nämnda beslut från en majoritet i riksdagen?

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Det här är en fråga som landsbygdsministern har fått ärva. Det var inte Anna-Caren Sätherberg som innehade posten när vi började med frågan, men dock ligger frågan på landsbygdsministerns ansvar oavsett vem personen är.

Jag hade förväntat mig något mer än det traditionella svar vi får oavsett om det är skriftliga frågor eller interpellationer: Ärendet bereds på Regeringskansliet - och så ingenting mer. Det är lite tråkigt.

Den 22 juni antogs tillkännagivandet. I dag skriver vi den 18 februari. Utifrån vad vi har sett har inget hänt. Den 21 november ska delbetänkandet presenteras. Precis som min kollega Mattias Karlsson sa innebär det att vi i kommittén måste vara klara före sommaren för att frågorna ska hinnas med. Då är det verkligen hög tid att det händer något. Är det möjligtvis så att regeringen har bestämt sig för att inte möta tillkännagivandet? Om regeringen väljer att inte följa tillkännagivandet måste man ändå på något sätt meddela detta. Något sådant meddelande har jag inte sett. Om jag har missat det kan landsbygdsministern gärna få påpeka detta.

Landsbygdsministern nämnde i sitt svar en omfattande och bred förankringsprocess. Det är helt klart många som har varit med, men trots det har man inte fångat upp en så viktig del som har tagits med i tillkännagivandet från miljö- och jordbruksutskottet. Det i sin tur medför att det är jättemånga som känner en stor uppgivenhet. Att svaret låter vänta på sig föder än mer osäkerhet och tyvärr än mer osämja. Jag vet inte hur många mejl, meddelanden och telefonsamtal jag har fått under processen, men det är otroligt många som är oerhört bekymrade över vad detta kommer att leda till.

I direktiven hänvisar man till Girjasdomen. Men i Girjasdomen är man också tydlig med att man inte har tagit hänsyn till om det är andra grupper som har lika stor eller bättre rätt än Girjas till rättigheterna. Det borde innebära att frågan bör belysas på ett betydligt vidare sätt än vad vi nu gör. Så som vi nu agerar med att anta delbetänkandet blir det fel. Först ska vi snabbt anta ett delbetänkande. Sedan ska vi backa tillbaka för att gå på de grundläggande frågorna, de som vi verkligen borde besvara först, nämligen vem som har eventuella rättigheter. Men det kommer i steg två, och det blir mycket märkligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja ställa en fråga som liknar Mattias Karlssons frågor. Avser ministern och regeringen att följa riksdagens tillkännagivande från den 22 juni, eller kommer ministern att här ge besked om att tillkännagivandet inte kommer att mötas?

Fru talman! Jag tackar ledamöterna för frågorna.

Båda ledamöterna vittnar om att det här är komplexa frågor. Svaret kan inte bli annorlunda än att frågorna på grund av komplexiteten bereds i Regeringskansliet. Men naturligtvis kommer jag, som statsråd, att återkomma. Frågorna har inte slunkit någon förbi, om ledamoten tror det, utan jag återkommer till dem.

Uppdraget är också större. Jag vet att ledamöterna i kommittén är aktiva. Jag vet att man för en bred dialog. Jag kommer själv från Åre, och jag är verkligen i frågorna från alla håll och kanter. Jag vet också att sekretariatet har breddat från en grupp experter och sakkunniga till att inkludera fler. Precis som ledamöterna säger handlar det om markanvändning där vi historiskt har bott och verkat, och hur det ska se ut nu måste utredas.

Jag har naturligtvis förtroende för kommitténs ledamöter och arbete. Jag tar för givet att man också gör det som framgår i direktiven, det vill säga att det ska vara en bred förankringsprocess, tittar på hur frågan ser ut för andra näringar, inkomstmöjligheter och att inte förstöra konkurrenskraften. Jag tar vidare för givet att man följer redan befintliga direktiv.

Fru talman! Gång på gång får vi se exempel på att regeringen struntar i att följa beslut som har fattats i riksdagen. Det är inget annat än skandalöst att regeringen förhalar och fördröjer riksdagens tillkännagivanden.

Utåt sett - och det har vi hört även i den här debatten - heter det att man bereder ärendet. Men i själva verket verkar det som att tillkännagivandet har lagts längst ned i byrålådan för att glömmas bort.

När regeringen medvetet väljer att bortse från riksdagsmajoriteten riskerar man att undergräva legitimiteten för renmarksutredningen och att det i förlängningen inte kommer att fattas några beslut om utredningsresultatet. Risken är stor att utredningen kommer att hamna i papperskorgen.

Det här är ett direkt hån mot alla dem som lägger oerhört stor tid på utredningen och som har en förhoppning om att utredningen ska lösa många av de knutar som den komplicerade frågan består av.

Med en stor förhoppning om att statsrådet inte bara hänvisar till att man bereder ärendet vill jag ändå än en gång ställa frågan: När avser statsrådet att fatta beslut om kompletteringar till direktiven som är utformade i enlighet med riksdagsmajoritetens beslut?

Fru talman! Jag noterar att statsrådet hänvisar till följande stycke i direktivet: "Kommittén ska vidare beakta riksdagens miljö- och klimatmål, näringslivets konkurrenskraft och de globala målen för hållbar utveckling. Vid utformandet av förslag till ny reglering som kan påverka andra näringar bör kommittén så långt som möjligt förvissa sig om att investeringsklimatet och möjligheter till regional utveckling, internationell konkurrenskraft och tillväxt inte försämras."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommittén bör, står det. Men i själva uppdraget i direktivet hänvisar man inte till detta. Det är bara en del i brödtexten. Läser man uppdraget hittar man det inte.

Det här är ju en jätteviktig del med tanke på alla de stora satsningar vi nu ser uppe i norr, som är oerhört viktiga för Norrland, för Sverige och för klimatet. Det är jätteviktigt att vi klarar att rekrytera folk och att folk vill bosätta sig och jobba där uppe. Då måste det finnas meningsfull fritidssysselsättning, och då är jakt, fiske och friluftsliv oerhört viktigt. Lika viktigt är det för dem som redan bor där, som i dag är livrädda att förlora det absolut viktigaste för sin livskvalitet.

Jag har varit där uppe på möten flera gånger och noterat den splittring och osämja som tyvärr finns och som man i alla läger säger har blivit betydligt hårdare efter Girjasdomen. Det här måste vi möta, för det är verkligen allvarligt. Och ett sätt att möta det är att få till en utredning som möter alla behov.

Ministern sa även att delbetänkandet blir tillfälligt. Men vad händer om vi bara får ett delbetänkande? Om man inte kommer i mål med den övriga utredningen blir ju delbetänkandet den lag som står sig, och vi får börja om från början igen. Då kan vi få än mer motsättningar och än mer osämja.

Vi ska vara väldigt tydliga med att den svenska staten inte bara uppfört sig fint mot den samiska befolkningen. Därom råder inget som helst tvivel. Men det här är ändock statens marker. Då borde även de som inte är renskötande samer eller del av en sameby få ha samma rättigheter. Det är människor som bor i Sverige och som använder sig av det här och har gjort det i många hundra år på precis samma vis som den samiska befolkningen.

Det samiska folket nämns i direktivets titel, men de slutsatser som direktivet beställer lämnar övrig lokalbefolkning, övrig befolkning i Sverige och drygt 90 procent av det samiska folket helt utanför. Är det värdigt en demokratisk stat?

Det är som sagt inte mycket tid kvar. Vi måste få de nya direktiven till kommittén, egentligen helst i går, annars kommer vi inte att komma i mål. Kan ministern ge oss de direktiven?

Fru talman! Jag skulle bara vilja påminna ledamöterna om att oavsett om det är riksdag eller regering är det någon som har ett beredningskrav på sig. Och om riksdagen lämnar ett tillkännagivande, som i det här fallet, måste det ändå beredas.

Jag måste också påminna ledamöterna om att jag precis har lämnat riksdagen. Jag delar inte synen att regeringen inte lyssnar på riksdagens tillkännagivanden. Jag har suttit i riksdagens utskott och behandlat väldigt många av dem, och jag tycker att det oftast finns ett väldigt inlyssnande och många fall av gott samarbete.

Det finns ändå en ordnad process just nu. Renmarkskommittén arbetar och driver den processen och kommer sedan att lägga fram sina förslag för regeringen. Då blir det en politisk behandling av de förslagen, som sedan återgår till Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan fortfarande bara säga att själva tilläggsdirektiven bereds och bereds seriöst. Något som en regering alltid tittar på är ju vad det står i riksdagens tillkännagivande, vad en majoritet i riksdagen vill och hur man i så fall kan se till att det blir verklighet. Men det är komplexa frågor, och jag kommer att återkomma i det ärendet.

Båda ledamöterna är vad jag förstår också ledamöter i Renmarkskommittén. De har naturligtvis god insyn i hur kommittén arbetar och förstår vikten av att man även i de fall det inte står i direktiven breddar uppdraget till att diskutera med fler än det som är utsagt än så länge, precis som jag vet att kommittén har gjort. Där vet jag att Renmarkskommittén och sekretariatet gör ett väldigt gott arbete.

Det är komplexa frågor. Det handlar om markanvändning, till exempel där jag bor och där flera andra bor, och det handlar om tillgången till friluftsliv, jakt och fiske. Det är alltså komplexa frågor.

Fru talman! Konstitutionsutskottet har vid tidigare granskningar av regeringens hantering av tillkännagivanden uttryckt att det är helt oacceptabelt att regeringen endast kommenterar att frågan är under beredning, då det är ett helt intetsägande besked.

Att komplettera de här direktiven utifrån riksdagsmajoritetens beslut är inte så komplicerat. Det är ett par tre meningar som behöver tillföras, och dem har riksdagen under sin beredning tagit fram.

Att statsrådet obstruerar mot riksdagens beslut på detta sätt är inte bara tragiskt utan också djupt odemokratiskt. Det riskerar att skapa misstro mot utredningen, som att den är beställd av den socialdemokratiska regeringen, att resultatet är givet på förhand och att utredningen bara är ett spel för galleriet.

Det verkar som att frågorna i min interpellation inte kommer att få svar i dag, men jag skulle ändå vilja ställa en avslutande fråga. Kommer det över huvud taget att komma en komplettering? Statsrådet behöver inte uttrycka när den kommer, men är det statsrådets bestämda uppfattning att det kommer en komplettering efter att beredningen av ärendet är klar?

Fru talman! Det är glädjande att höra från statsrådet att detta bereds seriöst. Jag hoppas att det ligger något bakom det och att det inte bara är fina ord.

Under de besök som jag har gjort, främst uppe i Norrbotten, har jag upplevt den rädsla och den förtvivlan som många känner. Vi skulle ha haft ett möte inne i Kiruna. Det var vi tvungna att flytta till en plats utanför Kiruna, för man vågade inte visa sig tillsammans med oss. Det är lokala jägare och näringslivsföreträdare, inte minst sådana som driver turistföretag med inriktning på friluftsliv. De är jättebekymrade och rädda. Ju längre tid det tar att komma framåt i detta, ju längre vi får vänta på att få tilläggsdirektivet, desto mer byggs detta upp. Jag är bekymrad över vad detta kommer att leda till.

Statsrådet säger att vi som sitter i kommittén har god insyn. Ja, i vissa delar har vi det. Men senast den här veckan har vi sett i medierna att det händer saker - delar av sekretariatet jobbar med saker som vi i kommittén inte har beslutat om. Detta får vi läsa om i medierna, och det är saker som vi absolut inte står bakom till fullo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att det är ganska brett i brödtexten hjälper oss inte. Vi som kommitté måste ändå rätta oss efter direktiven, även om vi vill ha andra direktiv och vill att det ska stå annorlunda. Vi har tillkännagett att det ska stå annorlunda. Men likväl måste vi hålla oss till den bokstav som står; vi måste förhålla oss till direktivet.

Jag är mycket spänd på att höra svaret på den avslutande fråga som Mattias Karlsson ställde.

Fru talman! Tack, ledamöterna, för engagemang! Ni i Renmarkskommittén har ett uppdrag som är väldigt viktigt för väldigt många och också väldigt svårt. Jag har fullständigt förtroende för att ni ska komma fram till bra saker.

När man säger att frågan bereds i Regeringskansliet är det just så det är. Frågan bereds för att se om något kan göras och i så fall vad och hur. Det är fortfarande det enda svar jag kan ge ledamöterna i dag.

Men jag vet också att ledamöterna jobbar utifrån det tilläggsdirektiv man själv har lagt. Man har breddat, man hör fler och man tar till vara även åsikterna hos lokalbefolkningen och andra som har ett stort intresse av vad kommittén kommer att komma fram till.

Jag vill också säga något om det som Kjell-Arne Ottosson tar upp: att problemet med osäkerheten inte är bra. Därför hoppas jag att vi ska kunna komma framåt i denna process. Jag tror att just osäkerheten är det svåra i detta.

Jag tackar ledamöterna för debatten och önskar stort lycka till i Renmarkskommittén i fortsättningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.