den 2 januari
Interpellation 2005/06:181 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Jens
Orback (s)
Könskvotering till bolagsstyrelser
Regeringen avser enligt uppgift att innan valet
lägga fram ett förslag om tvingande könskvotering till bolagsstyrelser. I utformningen
av den nya lagstiftningen verkar regeringen snegla på det norska exemplet.
Regeringens utredare Catarina af Sandeberg sade i en intervju med Svenska
Dagbladet (SvD den 28 november) att: "Bolag som inte följer reglerna kan till
slut utsättas för tvångslikvidation."
Hela
tanken med kvotering är märklig. Den utgår ifrån att det inte finns personer,
och då främst kvinnor, som i samarbete med andra och av egen kraft och förmåga
kan ta sig till ledande positioner i näringslivet eller övriga delar av samhället.
Jag
undrar om statsrådet skulle vilja leva med ovissheten ifall han har fått sitt
uppdrag på grund av sina egna meriter eller om han är inkvoterad på grund av
sitt kön? Skulle statsrådet vilja leva med andras misstänksamhet på grund av
att han kanske är inkvoterad? Vill statsrådet granskas hårdare och ifrågasättas
oftare än sina kolleger? Det
kommer att bli vardagen för många kvinnor på ledande positioner om den
socialdemokratiska regeringen gör verklighet av sina kvoteringsplaner.
Regeringens
utredare har fått ett ganska öppet uppdrag men ska i första hand utreda
möjligheten att införa tvingande bestämmelser i aktiebolagslagen. De som inte
uppfyller den lagstadgade kvoten av kvinnor och män ska enligt
utredningsuppdraget kunna drabbas av viten och sanktionsavgifter eller andra
typer av sanktioner som utredaren vill föreslå.
En
märklighet, bland många andra, i det utredningsuppdrag som regeringen
formulerat är att alla publika aktiebolag och vissa privata aktiebolag med
självklarhet ska omfattas av de nya kvoteringskraven. Däremot är det upp till
utredaren att föreslå huruvida de statliga och kommunala bolagen ska tvingas
kvotera in personer av det underrepresenterade könet i styrelserna. På detta
sätt kringskär regeringen den enskildes rätt till egendom samtidigt som man
håller dörren öppen för att skapa en frizon för den politiskt kontrollerade
sektorn.
Det
borde givetvis vara tvärtom. Vi politiker borde arbeta hårt för att skapa
jämställdhet inom de statliga och kommunala bolag som vi har inflytande över
men låta de enskilda näringsidkarna och aktieägarna förvalta sin egen egendom.
Regeringens
förslag om kvotering är ett grundskott mot rätten till egendom vare sig
bristande efterlevnad leder till tvångslikvidering eller begränsar sig till
viten och sanktionsavgifter. Att staten genom lagreglering ska bestämma över en
styrelses sammansättning bryter mot andemeningen i Europakonventionens
egendomsskydd. Att inte få bestämma över hur eller av vem det företag man äger
ska styras är en omfattande inskränkning i egendomsrätten. Och jag har svårt
att se något sådant allmänintresse som skulle kunna motivera en sådan
inskränkning.
I
stället för att fortsätta på den inslagna vägen med tvångsmässig kvotering
borde regeringen pröva andra vägar för att uppnå jämställdhet i näringslivet.
Den kvinnliga entreprenörsandan är stark. Men den hålls tillbaka av stopplagar
och andra påfund som hindrar kvinnor att utveckla sina idéer. När regeringen
lägger hinder i vägen för kvinnligt företagande, innebär det att de också
begränsar rekryteringsbasen till styrelser och andra ledande befattningar.
Den
kod för bolagsstyrning som näringslivet självt har utvecklat är ett verktyg för
att uppmärksamma behovet av fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Men det räcker
inte att få upp ögonen för problemet, man måste också kunna se möjligheterna.
Här har staten enligt min mening ett ansvar att gå före och sätta ett gott
exempel. Hälften av alla styrelseledamöter i de statligt ägda företagen ska
vara kvinnor, liksom hälften av alla styrelseordförande. Regeringen behöver
arbeta aktivt med sin bolagsstyrning och ledarskapsutveckling för att
synliggöra kvinnor. Regeringen måste också uppmuntra kvinnor på ledande
positioner inom den statliga bolagssfären att bygga nätverk för att hjälpa
andra kvinnor framåt i näringslivet. Dessutom ska de statligt ägda bolagen i
sina årsredovisningar beskriva hur de bedriver sitt jämställdhetsarbete. I en
sådan redovisning bör det finnas information om hur företaget är organiserat ur
jämställdhetssynpunkt samt hur man arbetar för att underlätta för anställda att
förena familj och förvärvsarbete.
Mot
bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:
Avser
statsrådet att lägga fram ett lagförslag om tvingande kvotering av personer av
det underrepresenterade könet till bolagsstyrelser och avser statsrådet i
sådant fall att inkludera en bestämmelse om tvångslikvidering liknande den
norska för de företag som inte når målet?
Avser
statsrådet att undanta vissa statligt och kommunalt ägda bolag från kraven på
kvotering i de fall en ny lag införs?
Vilka
övriga åtgärder avser statsrådet att vidta för att bidra till jämställdhet i näringslivet?