Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Könskvotering till bolagsstyrelser

Interpellationsdebatt 24 januari 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Thomas Bodström (S)

Anf. 34 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Maria Larsson har frågat statsrådet Jens Orback dels om han avser att lägga fram ett lagförslag om tvingande kvotering av personer av det underrepresenterade könet till bolagsstyrelser och om han i sådant fall avser att inkludera en bestämmelse om tvångslikvidation för de företag som inte når målet, dels om han avser att undanta vissa statligt och kommunalt ägda bolag från kvotering, dels vilka övriga åtgärder han tänker vidta för att bidra till jämställdhet i näringslivet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Regeringen har under en längre tid arbetat för att påskynda utvecklingen mot en jämställd könsfördelning i näringslivet. Trots detta går utvecklingen alldeles för långsamt. Det gäller nu för näringslivet att med all kraft fortsätta arbetet med att få till stånd en förändring. Ett steg i rätt riktning är att den nya koden för svensk bolagsstyrning, som förvaltas av näringslivet, föreskriver att en jämn könsfördelning i bolagens styrelser ska eftersträvas. Om näringslivets egna åtgärder visar sig vara otillräckliga finns det dock anledning att överväga lagstiftningsåtgärder. Bakgrunden till Maria Larssons interpellation är det uppdrag som jag i somras lämnade till en utredare som ska utforma förslag till ändringar i aktiebolagslagen som innebär att minst 40 % av styrelseledamöterna i de stora aktiebolagen ska vara av vardera könet. Av uppdragsbeskrivningen framgår att utredaren ska överväga flera av de frågor som Maria Larsson tar upp. Enligt uppdraget ska utredaren således ta ställning till hur kontrollen av efterlevnaden av en bestämmelse om viss könsfördelning bör ordnas och till behovet av sanktioner om bestämmelserna inte följs. Sanktioner som enligt uppdraget bör övervägas är viten och sanktionsavgifter. Utredaren ska också - tvärtemot vad Maria Larsson påstår - ta ställning till om samtliga helägda statliga och kommunala bolag bör omfattas. Utgångspunkten för utredarens uppdrag är alltså att det kan finnas skäl att överväga längre gående regler om viss könsfördelning för sådana bolag. Jag kan beträffande de helägda statliga bolagen tillägga att den genomsnittliga andelen kvinnliga styrelseledamöter i dag överstiger 40 %. Detta har uppnåtts genom ett systematiskt nomineringsarbete. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2006. Regeringen kommer därefter att ta ställning till frågan om vilka åtgärder som bör vidtas. Jag vill avvakta med att svara på Maria Larssons frågor till dess att utredaren är klar och remissinstanserna har yttrat sig över utredarens överväganden. När det gäller andra insatser än lagstiftningsåtgärder vill jag peka på att regeringen har för avsikt att fortsätta diskussionen med näringslivet om vad som bör göras för att förändra situationen. Regeringen har också för avsikt att under våren 2006 lämna i uppdrag till en utredare att kartlägga fördelningen av kvinnor och män på ledande positioner inom olika sektorer av samhället, bland annat inom näringslivet. Kartläggningen är avsedd att ge en samlad överblick över läget samt ett underlag för vidare analys och eventuella åtgärder.
Maria Larsson (Kd)

Anf. 35 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack för svaret, statsrådet. Det är hett i kammaren i dag med många interpellationsdebatter. Det tar naturligtvis mycket tid, men jag hoppas ändå att det inte tillämpas någon löpande-band-princip, utan att vi hinner prata en stund med varandra. Jag har ställt interpellationen eftersom jag tycker att det här är ett ämne som är värt att diskutera innan vi kommer till ett lagstiftningsförslag, att så att säga mota Olle i grind. I vårt land, liksom i de flesta andra länder, är 50 % av befolkningen kvinnor, men i svenska bolagsstyrelser är endast 17 % kvinnor. Det tycker jag är alldeles för lite, och jag är övertygad om att statsrådet också tycker det. Värt att notera är ändå att andelen har ökat ganska mycket. Alla som sitter där sitter där på grund av egen kraft och egen kompetens. Det är viktigt. Jag tycker nämligen att de direktiv som statsrådet har gett till utredaren Catarina af Sandeberg är felriktade - av flera skäl. Jag ska berätta om de skälen. För det första är det en nonchalans, och näst intill en oförskämdhet, mot det jämställdhetsarbete som har bedrivits under årtionden i Sverige. Det här tycker jag illustreras väldigt väl av Ruter Dams undersökning där de har tillfrågat 500 kvinnliga chefer i näringslivet. De har frågat dem: Tycker ni att man ska kvotera? 93 % av dem säger nej. Och varför gör de det? Jo, det är naturligtvis så att alla som har vunnit en position av egen kraft, egen kompetens, skulle ifrågasättas. De skulle misskrediteras genom ett sådant förslag. Det får närmast rubriceras under härskartekniken osynliggörande. Det är det främsta skälet till att jag säger nej. Det är ungefär som med Thamprofessorerna. Det misskrediterar alla kvinnor. Allas kompetens kommer att ifrågasättas om en kvotering införs. Det andra skälet mot en sådan lagstiftning är att det faktiskt är ett grundskott mot äganderätten. Om vi följer det norska exemplet, och det säger Catarina af Sandeberg att vi ska göra, kan ett företag utsättas för tvångslikvidation. Min fråga är om statsrådet är beredd att faktiskt använda sig av det som en sanktionsåtgärd. Det är inte specificerat vilka sanktionsåtgärder det gäller, men utredaren har tydligt talat om att följa det norska exemplet, och där är tvångslikvidering ett av förslagen. Jag fick ett litet citat från en företagare som hade sett på det här förslaget till utredning och presumtiv lagstiftning. Hon säger: Jag har ett aktiebolag. Tänk om staten bestämde vem jag skulle anställa? Ingen ska få bestämma vad jag ska göra med mitt bolag. Det är mitt och bara mitt. Det är mina surt förvärvade pengar som jag har slitit ihop tolv timmar om dygnet året runt i minst 13 år. Jag har inte haft semester på 13 år. Då ska ingen få bestämma vad jag ska fatta för beslut i mitt bolag. Det bestämmer faktiskt jag över. I fråga om offentliga bolag och myndigheter kan man ha en tvångskvotering. Inom politiken är det också okej med lag om könskvotering. Men i privatägda bolag är det bort med tassarna, tack så mycket! Det ligger mycket i det här. Det är ett grundskott mot den privata äganderätten. Det är inte första gången vi ser det. Det har funnits förslag om att socialisera äganderätten många gånger. Vi har haft förslag om löntagarfonder och annat. Det är ett oskick. Det är ett otyg. Vi ska inte ha det. Och inte är väl statsrådet beredd att tvångslikvidera Ikea? Det är jobb det handlar om. Däremot tycker jag att det är fullt rimligt att man, när det gäller de statliga bolagen och de statliga myndigheterna, faktiskt går tuffare fram än vad statsrådet har föreslagit. Varför inte 50 %? Det är verksamhet som vi själva styr över. Där är den politiska klåfingrigheten fullt tillåten.
Thomas Bodström (S)

Anf. 36 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är riktigt att det har hänt saker. Regeringen har drivit de här frågorna väldigt hårt. Det är bara ett problem: Det går för sakta, och vi vet ännu inte hur det här utvecklar sig. Det allra bästa vore ju om näringslivet självt kunde visa den utveckling som vi hoppas och tror på. Nu har vi hamnat i den situationen att vi inte är nöjda med utvecklingen. Vi har inlett det här arbetet för att kunna få fram förslag till åtgärder som vi eventuellt vill vidta. Men det vet vi inte i dag. Man kan inte tillsätta en sådan här utredning, om man ska ha ett minimum av respekt för den, om man under utredningens gång ska tala om att det här ska gälla och det här ska inte gälla. Så gör man inte. Nu pågår det arbetet, och det kommer förslag i juni. Det blir utredningens förslag. Därtill hör att näringslivet trots allt naturligtvis har gjort vissa förbättringar även om det inte har gått så fort. Det kan naturligtvis förändra hela saken på ett sätt som gör att det över huvud taget aldrig ens kommer att uppstå en hypotetisk fråga. Men frågan om hur regeringen kommer att ta ställning till förslag som ännu inte är presenterade är nu, i januari, för tidigt väckt.
Maria Larsson (Kd)

Anf. 37 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jo men, statsrådet, det måste väl ändå finnas en tanke bakom när direktiven är så tydliga. Man har ju specificerat direktiven i ganska hög utsträckning. Det gör att man mycket väl vet vilket svar man kommer att få fram. Man ger ju inte direktiv till en utredning som är så specificerade om man inte är beredd att faktiskt använda det här på något sätt och gå till handling med en lagstiftning. Annars har man mycket öppnare skrivningar i sina direktiv, och så har verkligen inte skett i det här fallet. Det är väldigt specifikt vad man ska göra och vad det är för förslag som ska läggas fram. Därvidlag har jag rätt. Om statsrådet läser noga är det så att när det gäller privata bolag är direktiven tydliga. Och utredaren kan också ta ställning till "om", "huruvida", alla helägda statliga bolag ska åtlyda detta. Det står ingenting om att anspråken ska ställas ännu tydligare. Det är bra om statsrådet har gjort det förtydligandet. Det ser jag gärna. Att framgångsrikt arbete har bedrivits beror också, skulle jag vilja säga, på att vi i oppositionen har skjutit på i detta arbete genom att lägga fram lönekartläggningar, genom att ställa krav i debatten. Vi är alla nöjda med det arbetet och med att regeringen har svarat upp mot det. Det ska ni ha all credit för. Jag tycker dock att vi ska gå ett steg längre när det gäller den biten. Men att göra ingrepp i den privata äganderätten är jag inte med på, och det är inte kvinnorna överlag i det här landet med på, skulle jag vilja säga. Därför tror jag att det är viktigt att faktiskt stoppa den här utredningen i tid. Tänk efter före! Är statsrådet beredd att gå upp till 50 % när det gäller de statliga bolagen och myndigheterna? Är statsrådet verkligen beredd att göra ingrepp i det enskilda ägandet? Slutligen har vi frågan om övriga juridiska personer, som också ska inkluderas i den här lagstiftningen. Vad tänkte statsrådet på för exempel när han skrev det i direktivet? Vilka handlar det om? Handlar det om idrottsklubbar, AIK till exempel, som har en kvinna av elva i styrelsen? Handlar det om kvinnojourer, om politiska partier? Feministiskt initiativ - ska det vara tvångslikvidering där också? Jag tror att det behövs en specifikation på vad statsrådet har tänkt när han talar om andra juridiska personer som också ska kunna omfattas av lagstiftningen. Linda Skugge säger så här i Expressen den 10 december 2005: "Jag har missuppfattat allt. Jag är inte för längre. Jag är emot könskvotering! Varför har ni inte sagt nåt alla de gånger jag skrivit om kvotering, varför har ni inte berättat att jag missuppfattat innebörden av det ordet? Jag har varit så naiv. Jag trodde på fullaste allvar att kvotering betydde att man måste hitta en KOMPETENT kvinna och hittar man ingen så behöver man inte anställa en kvinna. För att kompetensen måste gå först. I min vildaste fantasi kunde jag inte tänka mig att företag skulle tvingas anställa människor som varken har den rätta kompetensen eller meriterna som krävs." Det är precis det här som händer. Statsrådets förslag till lagstiftning är ingen hjälp för kvinnorna. Det kommer faktiskt att innebära en backlash för jämställdhetsarbetet. Vi ska göra det inom det politiska kompetensområdet, när det gäller statliga bolag och statliga myndigheter. Men vi ska låta den privata äganderätten fortsatt vara i fred för den här typen av politisk klåfingrighet.
Thomas Bodström (S)

Anf. 38 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är stora ekonomiska föreningar och stora stiftelser som avses när det gäller andra delar än dem som vi nu har diskuterat. Jag tror att vi ska göra klart vissa saker. För det första: Det kvoteras i dag. Vi har kvotering. Det är ju bara att titta på vilka som sitter i de olika styrelserna så inser man att det finns en kvotering i dag. Frågan är om vi ska bryta upp den och på vilket sätt det i så fall ska ske. Det kan ju vara så att vi behöver genomföra lagstiftningsåtgärder. Det kan också mycket väl vara så att vi har gjort precis det som behövdes och att vi inte behöver göra något mer. Jag tror inte ens att Maria Larsson själv anser att det vore en lämplig väg att, när direktiven väl är skrivna, avbryta det här från riksdagens talarstol och säga: Det här ska vi inte göra. Vi ska naturligtvis ha de här åtgärderna. Det allra bästa är om det aldrig behöver införas några nya bestämmelser utan att det självregleras. Det har vi sett på andra områden, och jag har goda förhoppningar om att det kan ske. Men vi kan inte bara sitta och vänta hur länge som helst. Vi måste också driva det här arbetet framåt. Men det allra bästa vore naturligtvis om man gjorde en självreglering. Sedan till detta om det ska vara minst 50 %. Det är lite svårt rent matematiskt att ha minst 50 % för båda könen. Så det tror jag inte är lämpligt. Därför måste man ändå ha en gräns på ungefär 40 % på samma sätt som vi strävar efter fler kvinnliga poliser, där vi nu har uppnått det. Låt oss alltså vänta och se. Vi följer den här frågan. Vi vet ännu inte hur det blir. Även om det finns styrningar i direktiven har utredaren ändå stor frihet. Framför allt är det utredarens uppfattning. Jag kan helt klart säga att jag inte har någon bestämd uppfattning om hur detta arbete ska bedrivas vidare. Det får utredningen visa, men ännu mer utvecklingen i sig. Det kan visa sig att just detta initiativ har varit fullt tillräckligt, och då är jag mer än nöjd.
Maria Larsson (Kd)

Anf. 39 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jaha, så hela utredningsdirektivet var tänkt som ett skrämskott för att få lite fart. Det var ju intressant att höra. Statsrådet är en minister som är duktig på att visa handlingskraft, och ibland sträcker sig handlingen bara så långt. Jag är glad om det är så. Då har vi inte anledning att fortsätta den här debatten särskilt mycket längre. Men jag tycker att hotet fortsatt ligger kvar. Jag förstår att statsrådet har drabbats av eftertankens kranka blekhet, kanske i likhet med Linda Skugge, och insett att detta kanske inte är bästa vägen att hjälpa kvinnor framåt i näringslivet, för liksom Thamprofessorerna kommer alla att ifrågasättas när det gäller deras kompetens och förmåga att ta sig fram av egen kraft. Den hjälpen är inte en hjälp som kvinnor vill ha. Jag välkomnar att statsrådet anger en tveksamhet när det gäller om det är intressant att fortsatt gå vidare. Jag kommer att följa frågan noga. Jag hoppas att jag inte kommer att få anledning att en dag stå här och debattera ett lagförslag som har lagts på kammarens bord utan att det stoppar vid utredningen och inte går vidare, men jag kommer som sagt att följa frågan. Tack så mycket för svaret, som antyder ett ganska stort mått av tveksamhet. Jag tolkar statsrådet så att det finns en stor tveksamhet inför att gå in med den typ av lagstiftning som finns i Norge. Det är bra i så fall. Jag tar det nästan som ett halvt löfte. När det sedan gäller 50 % i statliga bolag är det naturligtvis något som jag tycker är eftersträvansvärt. Här tycker jag att vi borde kunna spänna bågen vidare från de 40 procenten. Här har vi makt och myndighet att själva manövrera, och det ska vi nyttja. Men vi ska inte ge oss på den privata äganderätten.
Thomas Bodström (S)

Anf. 40 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill bara göra ett kort förtydligande så att det inte missuppfattas: Det jag sade var att det kan komma att behöva vidtas åtgärder men att ingen vore gladare än jag om man slipper. Att det självregleras är alltid det bästa. Det kan vara så att denna utredning har hjälpt till. Då har jag ingen som helst strävan att på något sätt försöka visa något slags handlingskraft och vidta åtgärder som ännu inte behövs, utan då är jag mer än nöjd med den utvecklingen. Vi får vänta och se.

Dokument

den 2 januari

Interpellation 2005/06:181 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Jens Orback (s)

Könskvotering till bolagsstyrelser

Regeringen avser enligt uppgift att innan valet lägga fram ett förslag om tvingande könskvotering till bolagsstyrelser. I utformningen av den nya lagstiftningen verkar regeringen snegla på det norska exemplet. Regeringens utredare Catarina af Sandeberg sade i en intervju med Svenska Dagbladet (SvD den 28 november) att: "Bolag som inte följer reglerna kan till slut utsättas för tvångslikvidation."

Hela tanken med kvotering är märklig. Den utgår ifrån att det inte finns personer, och då främst kvinnor, som i samarbete med andra och av egen kraft och förmåga kan ta sig till ledande positioner i näringslivet eller övriga delar av samhället.

Jag undrar om statsrådet skulle vilja leva med ovissheten ifall han har fått sitt uppdrag på grund av sina egna meriter eller om han är inkvoterad på grund av sitt kön? Skulle statsrådet vilja leva med andras misstänksamhet på grund av att han kanske är inkvoterad? Vill statsrådet granskas hårdare och ifrågasättas oftare än sina kolleger?  Det kommer att bli vardagen för många kvinnor på ledande positioner om den socialdemokratiska regeringen gör verklighet av sina kvoteringsplaner.

Regeringens utredare har fått ett ganska öppet uppdrag men ska i första hand utreda möjligheten att införa tvingande bestämmelser i aktiebolagslagen. De som inte uppfyller den lagstadgade kvoten av kvinnor och män ska enligt utredningsuppdraget kunna drabbas av viten och sanktionsavgifter eller andra typer av sanktioner som utredaren vill föreslå.

En märklighet, bland många andra, i det utredningsuppdrag som regeringen formulerat är att alla publika aktiebolag och vissa privata aktiebolag med självklarhet ska omfattas av de nya kvoteringskraven. Däremot är det upp till utredaren att föreslå huruvida de statliga och kommunala bolagen ska tvingas kvotera in personer av det underrepresenterade könet i styrelserna. På detta sätt kringskär regeringen den enskildes rätt till egendom samtidigt som man håller dörren öppen för att skapa en frizon för den politiskt kontrollerade sektorn.

Det borde givetvis vara tvärtom. Vi politiker borde arbeta hårt för att skapa jämställdhet inom de statliga och kommunala bolag som vi har inflytande över men låta de enskilda näringsidkarna och aktieägarna förvalta sin egen egendom.

Regeringens förslag om kvotering är ett grundskott mot rätten till egendom vare sig bristande efterlevnad leder till tvångslikvidering eller begränsar sig till viten och sanktionsavgifter. Att staten genom lagreglering ska bestämma över en styrelses sammansättning bryter mot andemeningen i Europakonventionens egendomsskydd. Att inte få bestämma över hur eller av vem det företag man äger ska styras är en omfattande inskränkning i egendomsrätten. Och jag har svårt att se något sådant allmänintresse som skulle kunna motivera en sådan inskränkning.

I stället för att fortsätta på den inslagna vägen med tvångsmässig kvotering borde regeringen pröva andra vägar för att uppnå jämställdhet i näringslivet. Den kvinnliga entreprenörsandan är stark. Men den hålls tillbaka av stopplagar och andra påfund som hindrar kvinnor att utveckla sina idéer. När regeringen lägger hinder i vägen för kvinnligt företagande, innebär det att de också begränsar rekryteringsbasen till styrelser och andra ledande befattningar.

Den kod för bolagsstyrning som näringslivet självt har utvecklat är ett verktyg för att uppmärksamma behovet av fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Men det räcker inte att få upp ögonen för problemet, man måste också kunna se möjligheterna. Här har staten enligt min mening ett ansvar att gå före och sätta ett gott exempel. Hälften av alla styrelseledamöter i de statligt ägda företagen ska vara kvinnor, liksom hälften av alla styrelseordförande. Regeringen behöver arbeta aktivt med sin bolagsstyrning och ledarskapsutveckling för att synliggöra kvinnor. Regeringen måste också uppmuntra kvinnor på ledande positioner inom den statliga bolagssfären att bygga nätverk för att hjälpa andra kvinnor framåt i näringslivet. Dessutom ska de statligt ägda bolagen i sina årsredovisningar beskriva hur de bedriver sitt jämställdhetsarbete. I en sådan redovisning bör det finnas information om hur företaget är organiserat ur jämställdhetssynpunkt samt hur man arbetar för att underlätta för anställda att förena familj och förvärvsarbete.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att lägga fram ett lagförslag om tvingande kvotering av personer av det underrepresenterade könet till bolagsstyrelser och avser statsrådet i sådant fall att inkludera en bestämmelse om tvångslikvidering liknande den norska för de företag som inte når målet?

Avser statsrådet att undanta vissa statligt och kommunalt ägda bolag från kraven på kvotering i de fall en ny lag införs?

Vilka övriga åtgärder avser statsrådet att vidta för att bidra till jämställdhet i näringslivet?