Kontroll av villkoren för utländsk arbetskraft

Herr talman! Sven-Erik Österberg har frågat arbetsmarknadsminister Hillevi Engström om hon avser att vidta några åtgärder för att stoppa oseriösa arbetsgivares fusk med utländsk arbetskraft. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Inledningsvis vill jag poängtera att i Sverige gäller den svenska arbetsmarknadsmodellen. Modellen innebär att riksdag och regering har överlämnat åt parterna på arbetsmarknaden att i kollektivavtal reglera villkor och löner. Övervakningen av hur lönevillkor och övriga anställningsvillkor följs utövas av de fackliga organisationerna. När det gäller arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen är det Arbetsmiljöverket som ansvarar för tillsynen. Jag vill vidare understryka att den svenska regleringen av arbetskraftsinvandring skapar förutsättningar för att på ett effektivt sätt underlätta arbetskraftsinvandring från tredjeland. Att Sverige och andra länder i Europa kommer att behöva arbetskraft i framtiden råder det inget tvivel om. Reglerna för arbetskraftsinvandring handlar därför om att både tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och ge människor en möjlighet att komma till Sverige för att arbeta. Regelverket ställer också upp tydliga krav och villkor för när arbetstillstånd får beviljas. Anställningsvillkoren för den tredjelandsmedborgare som kommer hit för att arbeta får inte vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Innan tillstånd beviljas ska Migrationsverket pröva om anställningsvillkoren ligger på rätt nivå, och berörd arbetstagarorganisation ska i regel ges tillfälle att yttra sig. Migrationsverket har att bedöma om en ansökan om arbetstillstånd grundar sig på riktiga uppgifter och ska se till att ärendet är tillräckligt utrett. Verket ska också vara observant på att det inte rör sig om skenavtal och ska vid behov utreda omständigheter som rör både arbetsgivaren och arbetstagaren. I samband med en förlängningsansökan kan Migrationsverket kontrollera att villkoren i det ursprungliga anställningserbjudandet uppfyllts genom att till exempel begära in lönespecifikationer och utdrag från skattedeklaration. Det är naturligtvis oacceptabelt att reglerna missbrukas av oseriösa arbetsgivare. Migrationsverket har i sitt regleringsbrev för budgetåret 2011 fått i uppdrag att motverka sådant missbruk och redovisa hur myndigheten arbetar för att upptäcka missbruk och skenanställningar. Av Migrationsverkets rapportering till regeringen framgår att verket under året har intensifierat sitt arbete för att motverka missbruk. Migrationsverket ställer bland annat krav på att företag som samtidigt erbjuder anställning till ett stort antal arbetstagare gör sannolikt att det finns ekonomiska möjligheter att betala ut lön enligt anställningserbjudandet. I dessa fall tar verket, om så behövs, också kontakt med Skatteverket. Regeringen gav redan i februari 2009 OECD i uppdrag att göra en utvärdering av Sveriges arbetskraftsinvandringsreform. OECD arbetar fortfarande med att färdigställa sin rapport och jag kan därför inte kommentera dess innehåll. Resultatet av studien kommer att presenteras i december 2011. Rapporten utgör givetvis en viktig del i det arbete som nu pågår med att analysera i vad mån det behöver göras justeringar i regelverket.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Anledningen till att jag har ställt interpellationen är att det görs skillnad på människor och människor på dagens arbetsmarknad i Sverige. Vi kan nästan dagligen i medierna läsa om hur skrupelfria arbetsgivare låter utländska arbetstagare jobba under usla villkor, om hur oseriösa företag försöker konkurrera ut företag med sjysta villkor genom att dumpa löner och ha sämre anställningsvillkor. Rena skojeriföretag tar hit människor för att jobba under rent ut sagt vidriga förhållanden utan att betala de inledningsvis utlovade lönerna. Dessa människor vågar varken klaga eller kräva sin rätt eftersom de är helt utlämnade till de arbetsgivare som de har fått anställning hos. Det här påminner om situationen i länder där facklig organisering inte är tillåten. Det känns obehagligt att nästan dagligen behöva läsa om detta i svenska medier. Vi socialdemokrater - inklusive mig själv - har med en dåres envishet sedan 2006 påpekat detta för regeringen vid ett antal tillfällen. Jag har haft många interpellationsdebatter om detta. Jag vill understryka att vi är positiva till arbetskraftsinvandring så att det inte verkar som att vi vill stoppa den. Det är alltid välkommet med ny arbetskraft som på olika sätt berikar Sverige som land och tillför kunskaper, erfarenheter och andra perspektiv. Men vi är emot lönedumpning, och det är vad konflikten handlar om. Jag har den senaste veckan sett exempel på vad som händer här. På ett lager i Mellansverige arbetar rumänska män inhyrda via ett rumänskt bemanningsföretag. De bor i trånga bås med madrasser på golvet hos företaget som har tagit dem till Sverige. På en restaurang i södra Sverige arbetar två unga kineser från morgon till kväll sju dagar i veckan under ständiga utskällningar. Från lönen drar arbetsgivaren av stora summor för kost och logi samt för resan till Sverige. Nätterna spenderar de inlåsta i arbetsgivarens källare. Ett entreprenadföretag som utför skogsvård lägger i sin tur ut arbetet på en underentreprenör med personal från Lettland. Trots att personalen arbetar i Sverige får de 17 kronor i timmen. I veckan avslöjades att ett lettiskt bemanningsföretag har hyrt ut arbetskraft till ett svenskt företag. De anställda har grundlurats. Ingen lön har betalats ut. De har tvingats att jobba upp till 14 timmar om dygnet på byggen och i lantbruk. Det här sker till viss del med regeringens goda minne. Det hjälper inte att ansvarig minister beklagar det. År efter år har man beklagat de avarter som finns. Och det är inga små avarter som det pekas på, utan det kommer ständigt nya saker. Ministern säger i sitt svar att vi har en ordning i Sverige där arbetsmarknadens parter har ansvar för vad som händer ute på arbetsmarknaden. Även om det ska råda ser vi brister. Inte minst har TCO den senaste tiden varit väldigt kritisk till just den här situationen, då oegentligheterna också sprider sig till rena tjänstemannaområden. Den fackliga organisationen har inte tillräckliga möjligheter att kontrollera. Det är väl bra att man inledningsvis försöker visa upp på vilka sätt man har tänkt jobba, men problemet i detta fall är oftast inte vad man lovar när anställningen ska börja eller vad man säger till myndigheter när de anställda ska börja. Problemet är vad som händer när de väl kommer till arbetsplatsen och är där. Det är där problemet ligger, och det är där det finns alldeles för lite muskler för att rätta till det.

Herr talman! Först och främst kan det vara bra att rekapitulera varför Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Det beror på att vi redan i dag ser en stor brist på arbetskraft i flera yrken och att vårt behov av arbetskraft kommer att växa under de kommande åren. Vi vet också att en ökad arbetskraftsinvandring kan vara ett sätt att bidra till att skapa ännu fler jobb, därför att företag som annars inte skulle kunna ta order får möjlighet att göra detta. Om vi tittar på de största yrkesgrupperna bland arbetskraftsinvandrare i dag ser vi att dataspecialisterna står bland de främsta, men storhushålls- och restaurangpersonal är också en stor kategori. Men statistiken kan också bedra i det här avseendet. Även om det råder arbetslöshet bland restauranganställda råder det samtidigt brist på kockar, som ingår i denna grupp. Jag tycker att Sven-Erik Österberg gör det lite för enkelt för sig när han säger att Socialdemokraterna alltid har varit för arbetskraftsinvandring. För det första togs det inga initiativ under de många år som ni styrde Sverige för att utöka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. De har tillkommit under denna regering. För det andra röstade ni nej 2008 till hela den proposition om arbetskraftsinvandring som riksdagen förelades, inte till delar eller enskilda paragrafer utan till hela lagstiftningsprodukten. Så mycket för Socialdemokraternas påstående här i dag att man är för arbetskraftsinvandring. Det finns också lite olika påståenden som jag tycker att vi måste reda ut, till exempel att man skulle vara helt utlämnad till sin arbetsgivare om man kommer som arbetskraftsinvandrare. Det migrationsrättsliga skyddet för den som blir lurad av en oseriös arbetsgivare är i dag starkt. De svenska reglerna för arbetskraftsinvandring är utformade så att en arbetstagare som av någon anledning inte är nöjd med sin arbetsgivare kan lämna denna utan att för den sakens skull bli av med sitt uppehållstillstånd. Om man avslutar sin anställning får man en möjlighet att stanna kvar tre månader i Sverige för att söka ett nytt jobb. Denna regel gäller oavsett om det är arbetsgivaren eller arbetstagaren som avslutar anställningen, och den är till för att minska arbetstagarens beroendeförhållande till arbetsgivaren. Med detta sagt vill jag ändå peka på några viktiga saker där jag tror att vi är överens. Det är oacceptabelt om människor blir lurade. Det är djupt olyckligt om man blir utnyttjad av oseriösa arbetsgivare. Men vi måste också komma ihåg att regeringen genom reformer för arbetskraftsinvandring har gett människor möjligheten att legalisera sin vistelse och sitt arbete här i Sverige. I branscher där vi sedan tidigare känner till att det har förekommit illegal arbetskraft och att arbetstagarna därför har haft svårt att vända sig till fackförbunden och få del av arbetsmarknadens skyddsmekanismer anser jag att vi i dag har en situation där arbetstagare med tillstånd kan tillgodogöra sig sina rättigheter i högre grad än tidigare. De kan få hjälp av fackförbund, som också kan driva deras ärenden i en situation där någon blir utnyttjad. Min utgångspunkt är att de flesta arbetsgivare är seriösa, men det finns också de som är oseriösa. Därför ska vi ha ett regelverk som är utformat på ett sådant sätt att det minimerar riskerna för missbruk av systemet. Regeringen har hela tiden varit tydlig om att villkoren ska vara desamma var i världen en arbetstagare än kommer från. Man ska ha ett konkret erbjudande om man vill arbeta i Sverige och ett arbetstillstånd om anställning beviljas. Det ska vara samma villkor när det gäller lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor som för personer som redan är bosatta i Sverige. Det åligger Migrationsverket att göra de kontroller som behövs. Vi anser att vi från regeringens sida nu har förtydligat uppdraget till Migrationsverket och pekat på den möjlighet som verket redan i dag har att till exempel samköra sina register mot Skatteverket och på det viset få fram information som gör det möjligt att säga nej till oseriösa personer som vill missbruka systemet.

Herr talman! Regeringen ändrade reglerna 2008 och tog bort arbetsmarknadsprövningen, och det var framför allt det vi var väldigt kritiska till. Den dåvarande myndigheten Ams gjorde alltså en prövning om det erfordrades arbetskraftsinvandring på ett område eller om det fanns inhemsk arbetskraft. Det var den bedömning som gjordes. Om jag inte minns fel var Lena Hjelm-Wallén inblandad i den utredning som tog fram underlaget. Regeringen tog bort det här, och vi ansåg att det var viktigt att se om det fanns behov av arbetsmarknadsprövning. Ytterst är det den anställande arbetsgivaren som avgör om det behövs utländsk arbetskraft eller inte. Sedan ska det prövas på det sätt som sägs. Men det är där det avgörs. Jag har till exempel svårt att se att det i städbolagen - det är framför allt där som det har redovisats missförhållanden - skulle råda en fruktansvärd brist på arbetskraft i Sverige, om det var avtalade villkor och regler som gällde på de arbetsplatserna. Det är klart att man i praktiken hellre tar in arbetskraft utifrån, av det skälet att man kan dumpa löner och dumpa villkor för dem som är i en utsatt situation. Det är en sak att ha en juridisk rätt, som Tobias Billström pekar på. Men vi vet hur arbetsmarknaden fungerar rent mänskligt. När dessa människor kommer hit är de oerhört utlämnade till sin arbetsgivare där de befinner sig. Det är där de får de pengar som de ska leva på. Då är det inte så lätt att resa sig upp och påtala missförhållanden. Vi vet genom en rapport att det till och med förekommer hot och misshandel på vissa arbetsplatser om någon avslöjar missförhållanden eller inte gör som arbetsgivaren säger. Det finns en polerad juridisk väg för hur det ska fungera, och det finns en verklighet som är mycket gråare och råare. Det är en del av problemet. Jag välkomnar de förbättringar som har gjorts. Senast i går fick jag veta att man får en förstärkt möjlighet att se om det finns betalningsförmåga i företag. Det är naturligtvis bra. Fortfarande ligger den stora bristen i möjligheten att kontrollera saker och om de verkligen följs upp. Det är en sak om man har ett anställningsvillkor och ett avtal. Det är ett problem inte bara när det gäller människor som kommer från tredjeland, utan det är också ett problem för människor inom EU som kommer till oss, att ingångna avtal inte gäller på arbetsmarknaden från dag två. Tobias Billström lägger ett ganska stort ansvar på arbetsmarknadens parter, och framför allt i det här fallet lägger han det på de fackliga organisationerna. Då vill jag ha ett svar från Tobias Billström: Om man lägger ansvaret i knät på Hotell- och restaurangfacket när det gäller restaurangbranschen, är det inte rimligt att de samtidigt får möjlighet att kontrollera om de avtal som tecknades inledningsvis verkligen följs på arbetsplatsen eller inte? Det är där musklerna ska till. Det här hjälper inte, som jag ser det. Det är bra att man kontrollerar före, men detta leder inte till att man kontrollerar hela händelseförloppet. Det är ju sedan som detta inträffar. Vore det inte rimligt att de fackliga organisationerna fick en tydligare möjlighet att kontrollera hur det här går till? Det handlar inte bara om att se till att de anställda får ut sin rätt enligt gällande avtal. Det handlar faktiskt också om att hålla en bransch sund och ren så att man inte konkurrerar ut seriösa företagare, seriösa restaurangägare om vi håller oss till den branschen, genom att dumpa löner och villkor. Det handlar om mer än bara de anställdas villkor i detta fall.

Herr talman! Jag måste börja med att konstatera det som jag sade till Sven-Erik Österberg i mitt förra inlägg, nämligen att Socialdemokraterna röstade nej till hela lagstiftningsprodukten om arbetskraftsinvandring, inte bara till några delar. Det var inte arbetsmarknadsprövningen som var den stora stötestenen, utan det var det faktum att vi ville öppna upp för mer arbetskraftsinvandring. Detta var ett historiskt ställningstagande av Socialdemokraterna. Det sade jag redan 2008 när vi stod här i kammaren. Arbetsmarknadsprövningen har för övrigt ingenting med den här saken att göra. Det har konstaterats tidigare att det inte är mängden arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden som är den intressanta när vi diskuterar den fråga som interpellationen rör, utan det handlar om villkoren. De två sakerna är helt skilda från varandra. Migrationsverket har av regeringen genom regleringsbrevet för innevarande år fått i uppgift att motverka förekomsten av missbruk och redovisa hur myndigheten arbetar för att upptäcka missbruk och skenanställningar. Verket har, precis som Sven-Erik Österberg påpekar, intensifierat sitt arbete för att göra detta. Bland annat begär Migrationsverket att företag som erbjuder anställning samtidigt till ett stort antal arbetstagare gör det sannolikt att det finns ekonomiska möjligheter att betala ut lön enligt anställningserbjudandet. Dessutom identifierar man nystartade företag. I sådana ärenden kommer verket att göra mer omfattande kontroller och kan också välja att bevilja kortare tillstånd, för att snabbare kunna kontrollera att anställningsvillkoren efterföljs. Om så behövs tar också Migrationsverket kontakt med Skatteverket. Vidare håller man på att utveckla ett system för systematiska kontroller av arbetsgivare via direktåtkomst till uppgifter från bland annat Skatteverket och Bolagsverket. Det är framför allt i samband med förlängningar som det kan komma fram att de ursprungliga anställningsvillkoren inte uppfylls. När en arbetstagare då ansöker om förlängt arbetstillstånd kan Migrationsverket kräva att sökanden visar att villkoren enligt det ursprungliga anställningserbjudandet uppfylls, till exempel genom att begära in lönespecifikationer och skattedeklarationer. Visst arbetas det med de här frågorna. Det har också varit regeringens politik, som jag - precis som Sven-Erik Österberg tog upp - har redogjort för i ett antal frågor och interpellationer. Av utlänningslagen framgår i dag att den som i ett ansökningsärende avseende uppehålls- och arbetstillstånd medvetet lämnar oriktiga uppgifter eller medvetet underlåter att tala om något förhållande av betydelse kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Dessa bestämmelser gäller såväl arbetstagaren som arbetsgivaren. Jag vill också gärna kort beröra frågan om anställningserbjudandets bindande karaktär. Det är först när parterna har kommit överens - för att ingå ett avtal krävs faktiskt att parter blir överens - som man kan anse att det finns ett bindande anställningsavtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Men på den svenska arbetsmarknaden är det också så att en arbetstagare och en arbetsgivare förfogar över sitt eget avtal. De är fria att förhandla om anställningsvillkoren, och de kan omförhandla anställningsvillkoren efter det att arbetet i Sverige har påbörjats, både till det sämre och till det bättre, om de är överens om det och om det är förenligt med lagar och gällande kollektivavtal. Det är alltså tillåtet att komma överens om en lönesänkning, förutsatt att det är förenligt med lagar och kollektivavtal, trots att den tidigare lönen har legat till grund för beviljat arbetstillstånd. Förändrade löne- och anställningsvillkor kan däremot innebära att det finns grund för att återkalla tillstånd. Om förändrade villkor uppdagas i samband med en ansökan om förlängning och om löner och övriga anställningsvillkor då är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen ska inte någon förlängning av arbetstillståndet beviljas. Det står redan i lagstiftningen och behöver alltså inte bli föremål för några lagstiftningsförändringar.

Herr talman! Jag vet inte hur jag ska tolka Tobias Billström, om det handlar om ett sätt att skydda sig mot den verklighet som finns. Jag känner till reglerna, vad som ska gälla, vilka rättigheter man har och så vidare. Jag tvekar inte en sekund om att Tobias Billström mycket väl vet hur det fungerar. Om inte är det ganska enkelt att ta reda på det, inte minst genom de fackförbund som dagligen konfronteras med detta och vet vilka problem det är, hur det ser ut i verkligheten och hur denna arbetskraft faktiskt hanteras. Jag skulle också vilja gå i polemik på en punkt och säga: Det är klart att prövningen har betydelse för vad som händer. Det var det jag antydde. Ingen ska inbilla mig att hela skälet till att städbolag på löpande band tar in utländsk arbetskraft skulle vara att det inte finns arbetskraft i Sverige som skulle kunna ta jobben. Det har också avslöjats genom rapporter att de företagen konsekvent har använt systemet genom att de har lönedumpat och villkorsdumpat och haft vidriga förhållanden på vissa ställen. Det är klart att de företagen inte vill anställa svensk arbetskraft som är fackliga medlemmar, där facket kan komma in och se vilka villkor som gäller, utan man har i det här fallet använt arbetskraftsinvandring för att se till att sno åt sig detta och se till att få billigare arbetskraft och göra det man gör. Tobias Billström svarade inte på min fråga. Om ministern lägger ett stort ansvar för hur det fungerar på svensk arbetsmarknad på inte minst de fackliga organisationerna - eller arbetsmarknadens parter, som ministern säger, fast det faktiskt gäller facket - vore det då inte rimligt att ge mer muskler till de fackliga organisationerna? Om Tobias Billström menar allvar med att även han är upprörd över att det sker sådana här saker på arbetsmarknaden bör man väl ta alla möjligheter som finns för att komma till rätta med detta. Ett sätt är väl att ge facken större kontrollrätt på arbetsmarknaden. Det gäller om de villkor som man inledningsvis har kommit överens om följs och om man lever upp till dem även på arbetsplatsen. Genom ett sådant beslut tror jag att man skulle kunna häva mycket av de missförhållanden som vi i dag dagligen måste läsa om i olika medier.

Herr talman! Det är inte utan skäl som jag redogör för lagen. Riksdagens uppgift är inte att tycka en massa saker utan att stifta lag, och min uppgift som statsråd är att leverera underlag för lagstiftning och också förklara varför regeringen har lagt fram den lag som sedan har förverkligats. Jag tycker att detta är en rättssäkerhetsfråga och vill gärna understryka att den lagstiftning som vi har när det gäller arbetskraftsinvandring är unik i världen. Det är den därför att den är behovsstyrd och inte föremål för den typ av politiskt tillkrånglade beslutsprocesser som många andra länder har. Det är något som är bra. Lagstiftningen följer det mönster som vi har när det gäller den svenska modellen i övrigt. Sven-Erik Österberg använde uttrycket att det handlar om vad man vill se och så vidare. Jag håller nog med om det. Det handlar lite om vad man vill se. Jag ser framför mig tusentals människor som har kommit till Sverige under senare år som har fått precis de villkor som var fastlagda i deras anställningserbjudande och som har kommit för att bidra till vår arbetsmarknad och därmed också till vår tillväxt och välfärd. Det är något som vi kommer att behöva ännu mer av i framtiden. Sven-Erik Österberg tyckte jag gjorde sig lite lustig över just städföretagen. Tittar man på Migrationsverkets förteckning över arbeten där det finns stor efterfrågan på arbetskraft, upprättad i samråd med Arbetsförmedlingen, hittar man där för närvarande till exempel gruvarbetare, kock, taxiförare och VVS-montör. Jag skulle kunna fortsätta med den listan. Är inte det människor som vi behöver på vår arbetsmarknad? Jo, absolut! Bör de få bra villkor när de kommer till vårt land? Ja, absolut! Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är så enkelt som att peka på att det finns arbetslöshet därute och att det sedan inte finns bristyrken. Det är klart att det gör det, och det kommer alltid att vara så framöver, eftersom arbetsmarknaden ändras. Från regeringens sida arbetar vi för att se till att den lagstiftning som riksdagen har beslutat om när det gäller behovsstyrd arbetskraftsinvandring fungerar bra. Jag har tydligt och klart redogjort för regleringsbrevet till Migrationsverket. Vi är villiga att fortsätta att arbeta med att förbättra och förändra. Men Sven-Erik Österbergs idé om att återinföra arbetsmarknadsprövningen och avskaffa den arbetskraftsinvandringslagstiftning som vi har för närvarande kommer inte att förverkligas så länge vi har den här regeringen.