Kostnadsberäkning gällande migrations- och asylpakten

Herr ålderspresident! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag har för avsikt att ta fram en kostnadsberäkning för hur den föreslagna migrations- och asylpaktens solidaritetsmekanism och övriga bestämmelser kommer att påverka statens budget samt om jag kommer att verka för att en ekonomisk analys ska ligga till grund för Sveriges förhållningssätt gentemot den föreslagna migrations- och asylpakten.

Inledningsvis vill jag betona att de nu pågående förhandlingarna bygger på ett konceptpapper som det tjeckiska ordförandeskapet tog fram. Det innebär bland annat att förslaget till solidaritetsmekanism har reviderats väsentligt i förhållande till det förslag som Nima Gholam Ali Pour hänvisar till, med större frihet för medlemsstaterna att välja vad de vill bidra med till den solidaritetspool som föreslås.

Att genomföra de beräkningar som Nima Gholam Ali Pour efterfrågar är utmanande av två skäl.

För det första är det mycket svårt att göra prognoser för hur många personer som kommer att söka asyl i EU - än mer så under ett nytt regelverk. Parallellt med solidaritetsmekanismen diskuteras utvidgade ansvarsregler och obligatoriska gränsförfaranden samt screening och registrering i Eurodac. Utfallet i samtliga dessa förhandlingar, särskilt de om gränsförfaranden, kommer att ha stor påverkan på framtida migrationstryck och behov av solidaritetsåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra är det förenat med stor osäkerhet att utifrån dessa prognoser beräkna hur mycket Sverige behöver bidra i form av solidaritet. Inte heller går det att i nuläget beräkna hur stor den solidaritetspool som föreslås kommer att bli.

Regeringens bedömning är att förslagen i migrations- och asylpakten som helhet sannolikt kommer att innebära en tydlig minskning av asyltrycket på Sverige. Detta skulle innebära lägre kostnader för asylprövning och mottagande jämfört med vad som vore fallet med det regelverk som gäller i dag, i linje med den målsättning för den svenska politiken som regeringen och samarbetspartiet enats om.

Herr ålderspresident! De frågor som jag ställt till migrationsministern ligger inom ett område som brukar vara viktigt för väljarna. Det handlar om hur stor pålaga som hamnar hos skattebetalarna om Sverige ansluter sig till en migrations- och asylpakt inom Europeiska unionen. Migrationsministern menar att det kommer att variera från år till år och att det inte är möjligt att bedöma hur betungande kostnaderna kommer att bli för statens budget och skattebetalarna.

Trots att det finns prognoser för migrationens utveckling baserade på bland annat den politiska situationen samt demografin i olika länder går det inte att göra en bedömning av hur mycket migrations- och asylpakten kommer att kosta Sverige och de svenska skattebetalarna, enligt migrationsministern. Migrationsministern vill inte ens ge besked om hur mycket Sverige kommer att tvingas betala för varje asylsökande som vi inte vill ta emot genom den solidaritetsmekanism som kommer att tvingas på oss genom Europeiska unionens föreslagna migrations- och asylpakt. Detta är högst anmärkningsvärt, för redan 2016 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag med en specifik siffra för vad medlemsstater skulle betala om de inte tog emot asylsökande från andra EU-länder.

Av en artikel i Politico från maj 2016 framgår att Europeiska kommissionen lagt fram ett förslag där EU-länder ska betala 2,8 miljoner kronor per asylsökande som man inte tar emot från andra EU-länder, genom EU:s omfördelning. EU-kommissionen har alltså gett ett besked: 2,8 miljoner kronor för varje asylsökande som Sverige inte tar emot. Här finns ett besked. Då undrar man vad migrationsministerns besked är.

Om avgiften inte är 2,8 miljoner kronor per asylsökande som Sverige inte tar emot, vad är då avgiften? Om man säger att EU-kommissionens besked från 2016 inte gäller måste man ju ha ett annat besked. Det måste finnas en siffra som migrationsministern känner till. Annars får man utgå från att den föreslagna avgiften fortfarande ligger på 2,8 miljoner kronor för varje asylsökande som Sverige inte tar emot från andra EU-länder.

Den avgift som EU-länder ska betala enligt solidaritetsmekanismen när de inte tar emot asylsökande från andra länder har som syfte att avskräcka EU-länder från att vägra ta emot asylsökande. Syftet är alltså att avskräcka från att inte ta emot. Avgiften kan därmed inte vara så låg att den inte avskräcker, då syftet redan från början har varit att avskräcka EU-länder från att inte ta emot asylsökande. Det är därför jag blir orolig och bekymrad när migrationsministern inte ger något besked när jag ställer några enkla frågor. Hur mycket kommer denna solidaritetsmekanism att kosta Sverige? Hur mycket kommer skattebetalarna att tvingas betala för invandringen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om migrationsministern av någon märklig anledning inte vet hur mycket detta kommer att kosta, kommer migrationsministern då att ta fram en kostnadsberäkning för hur den föreslagna solidaritetsmekanismen kommer att påverka statens budget?

Herr ålderspresident! Som jag sa inledningsvis utgår förhandlingarna nu, under det svenska ordförandeskapet, från det tjeckiska konceptpapper som togs fram när Tjeckien var ordförande. Det är alltså inte samma förslag som det Nima Gholam Ali Pour hänvisar till, som kommissionen lade fram. Det är inte heller så att alla delar i mekanismen är färdigförhandlade. Då hade det varit lättare att veta vilka pusselbitar vi har att jobba med. Pakten är under förhandling.

En sådan analys som ledamoten efterfrågar skulle behöva innefatta ett stort antal bestämmelser - andra bestämmelser än bara solidaritetsmekanismen - som inte heller är färdiga. Inte minst skulle då obligatoriska gränsförfaranden behöva inkluderas. Om man får på plats robusta gränsförfaranden, vilket jag menar är helt centralt, det vill säga snabbspår vid yttre gräns för prövning av ansökningar där det är låg sannolikhet för att de beviljas, skulle nämligen antalet ogrundade ansökningar och den sekundära migrationen troligtvis minska kraftigt.

Analysen skulle också behöva beakta de stora fördelar som samtliga medlemsstater skulle dra av införandet av ett effektivt screeningförfarande för alla som passerar yttre gräns irreguljärt samt en ökad tillgång till information i databasen Eurodac.

Genom de reviderade mottagande- och återvändandedirektiven skulle medlemsstaterna även ges större utrymme i ett antal avseenden vad gäller att utforma sin asylhantering, vilket inte minst är relevant för Sveriges del. Det kommer också att påverka kostnadsbilden. Sammantaget gör jag alltså bedömningen att en sådan beräkning som Nima Gholam Ali Pour efterfrågar i dagsläget inte är möjlig att göra, men jag drar samtidigt slutsatsen att reformerna kommer att bidra till att inte bara minska inflödet till Sverige avsevärt utan också förbättra möjligheterna i mottagandet på en mängd olika sätt.

Förhandlingar är som bekant ett givande och ett tagande, och för att nå ett större ansvar vid yttre gräns kommer Sverige också att behöva bidra på något sätt till den solidaritet som förhandlas. Så länge helheten bedöms vara i linje med Sveriges målsättningar kommer regeringen naturligtvis att arbeta vidare för pakten.

Herr ålderspresident! Jag representerar ett parti som inte vill att det svenska folket ska betala alltför mycket för invandringen. Så är det. En gång i tiden svartmålades den politiska inriktningen. I dag kallas det sunt förnuft, och fler och fler partier har till synes anslutit sig till den linjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är helt naturligt att jag står här som representant för Sverigedemokraterna och vill veta hur mycket Europeiska unionens föreslagna migrations- och asylpakt kommer att kosta skattebetalarna. Det är viktigt för Sverigedemokraternas väljare och egentligen rätt många svenskar att deras skattemedel finansierar främst välfärden och inte invandringen.

Debatten om att välfärden är viktigare än invandringen är avslutad. Flera partier har ändrat sin inriktning eftersom vi kom fram till att välfärden är viktigare än invandringen. Det är därför viktigt för oss att veta hur mycket migrations- och asylpakten kommer att kosta och hur det påverkar statens budget och skattebetalarna.

Det är uppenbart att om kostnaderna för migrations- och asylpakten och speciellt solidaritetsmekanismen blir alltför stora kommer välfärden och den grundläggande service som staten, regionerna och kommunerna ska tillhandahålla att få stå tillbaka. Det är därför det har varit viktigt att få en invandring till Sverige vars kostnader är rimliga och vars negativa konsekvenser helst är obefintliga, och det är därför vi måste veta hur mycket olika migrationspolicyer, till exempel migrations- och asylpakten och dess solidaritetsmekanism, faktiskt kostar.

Det fanns en tid då vi lät kostnaderna för migrationen dra iväg eftersom det fanns en övertygelse om att invandring skulle berika Sverige. Det är en allmän uppfattning att invandringen inte berikade Sverige. Det är en dålig idé att inte veta hur mycket olika migrationspolicyer kommer att kosta. Vi måste veta hur mycket Europeiska unionens migrations- och asylpakt kommer att kosta skattebetalarna.

Det måste tas fram en kostnadsberäkning som allmänheten och dess representanter i form av riksdagen kan förhålla sig till. Vi kan inte köpa grisen i säcken och stödja en migrations- och asylpakt vars ekonomiska konsekvenser för Sverige är okända.

Den nuvarande regeringen har fått ett mandat från svenska folket, men mandatet är villkorat. Föregående regeringars misstag med invandringspolitiken ska inte upprepas. Det är ett villkor för mandatet. Vi ska ha en invandringspolitik som prioriterar Sveriges intressen. För att se om migrations- och asylpakten värnar Sveriges intressen måste vi se hur mycket den påverkar statens budget. Detta borde migrationsministern förstå.

Herr ålderspresident! Kostnadsfrågan är naturligtvis något som följs mycket noga, men det går inte att se kostnaden för solidariteten helt isolerat, vilket jag försökte visa i mitt förra inlägg. Därför måste man se till politiken som helhet, och den politiken är under förhandling. Vi vet inte var det landar, så därför är det mycket svårt att göra en kostnadsberäkning. Men vi följer som sagt kostnadsfrågan mycket noga.

Nyckelordet i regeringens politik är hållbarhet, något som avspeglas både i de nationella reformer som vi tillsammans genomför och i de internationella samarbeten som Sverige medverkar i. Det man kan säga om dagens EU-gemensamma system är att det till stor del är fullständigt ohållbart.

En rimlig utgångspunkt är att den som kommer till unionen som huvudregel ska få sin sak prövad vid unionens gräns. I dag gäller näst intill motsatsen. En stor del av asylansökningarna lämnas in i medlemsstater som inte har yttre gräns, och det är naturligtvis en helt orimlig ordning. Många registreras aldrig när de korsar yttre gräns irreguljärt, och ett allt större antal personer befinner sig i skuggsamhällen runt om i EU:s medlemsländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har till följd av det stora migrationstrycket och de många sekundära förflyttningarna gränshinder som aldrig förr i unionen. Ett antal medlemsstater, kanske främst Österrike, Belgien och Nederländerna, befinner sig i en situation som ur ett svenskt perspektiv endast kan liknas vid den 2015. Trots upprepade försök har det inte gått att få dagens regelverk att fungera för att hantera dagens migration, och därför måste vi ha ett nytt regelverk.

I förhandlingarna om en ny lagstiftning arbetar regeringen utifrån tre primära utgångspunkter. För det första är det en förutsättning för vår medverkan att vi kan få ett minskat tryck till Sverige jämfört med vad vi kan nå med dagens regelverk. Det är helheten av reformen som då är central. För det andra måste man naturligtvis upprätthålla mänskliga rättigheter och grundläggande värdighet i mottagandet av asylsökande. För det tredje är en tvingande omfördelning av asylsökande inte aktuell. Även om Sverige har begränsade möjligheter att öppet driva sin linje nu som ordförande i ministerrådet delas motsvarande utgångspunkter av en mängd medlemmar i rådet.

Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag kan ta fram en kostnadsberäkning för den föreslagna solidaritetsmekanismen samt övriga bestämmelser. Jag har förstått att han menar det förslag som förhandlas i dag. Men det är alltså under förhandling, och det är mycket svårt för mig, om ens möjligt för någon, att göra beräkningar för något som ännu inte finns.

Herr ålderspresident! Migrationsministern säger i sitt anförande att kostnaderna följs noga. Jag undrar hur man kan följa dem om inte genom kostnadsberäkningar. Men migrationsministern menar att hon inte kan ta fram dessa kostnadsberäkningar.

EU:s medlemsstater är på väg att ingå en migrations- och asylpakt. Den här månaden kommer förslaget att behandlas i Europaparlamentet, och därefter går det vidare till slutförhandlingar mellan EU-ländernas regeringar. Vi måste få veta vad konsekvenserna av detta förslag blir för Sverige.

Min partikollega i Europaparlamentet Charlie Weimers kallar förslaget en dyr omfördelning av migranter. Jag har ingen anledning att tvivla på Weimers bedömning. Det är tråkigt att migrationsministern inte har tagit fram en kostnadsberäkning för detta förslag, som nu behandlas och anses vara ett förslag som kommer att gå vidare och antas.

Vad jag har försökt att argumentera för här i dag är att vi måste få se ekonomiska konsekvensanalyser av hur migrations- och asylpakten kommer att påverka Sverige och våra skattebetalare. Det är olyckligt att Sverigedemokraterna behöver fortsätta arbetet med att övertyga andra partier att först ta reda på hur mycket invandringspolitiken kostar innan man implementerar den.

Solidaritetsmekanismen inom migrations- och asylpakten handlar i grund och botten om en bestraffningsavgift som till sist ska övertyga medlemsstaten att ta emot asylsökande enligt den fördelning som EU har bestämt. Innan var det partier på vänsterkanten som tvingade på Sverige invandringens kostnader. Nu blir det EU som gör det. Svenska folket har rätt att få veta kostnaderna för Europeiska unionens migrations- och asylpakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Parlamentet har nu tagit ställning. Det hela är under förhandling i rådet. Efter att vi väl har nått en rådsposition, som jag har förhoppningar om att vi kommer att göra under det svenska ordförandeskapet, blir det förhandling mellan parlamentet och rådet i så kallade triloger. Vi har alltså en lång väg kvar att gå. Vi är inte färdiga med förhandlingarna i rådet. Väldigt många pusselbitar ligger på bordet, och dem ska vi försöka foga samman.

Vad jag försöker säga här - jag känner dock att jag inte riktigt når fram - är att det inte handlar om en bestraffningsavgift, utan det här är ett sätt att konstatera att vi befinner oss i en europeisk union med yttre gränser. Det ligger i Sveriges allra största intresse att se till att vi får kontroll vid de yttre gränserna. Det är klart att alla medlemsländer inte befinner sig i samma situation som exempelvis Italien gör vid Medelhavet. Vi behöver därför självklart hjälpas åt att säkerställa att vi får kontroll vid yttre gräns.

Vi är helt överens om att vi inte ska ha en tvingande omfördelning av asylsökande, men vi behöver bidra för att säkerställa unionens säkerhet genom en säker yttre gräns. Det ligger sannerligen i Sveriges intresse. Och är det någonting som jag vet kommer att stå Sverige väldigt, väldigt dyrt är det om vi inte bidrar till kontroll vid EU:s yttre gräns.

Detta tycker jag att även Sverigedemokraterna ska tänka på i sin politik. Det är precis den situation vi hade 2015, när människor strömmade genom hela Europa för att komma till Sverige, som vi ska undvika genom de förhandlingar som vi nu driver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.