Kostnadsutjämningen för stöd och service till funktionshindrade
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Westerberg (M)
- Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Westerberg (M)
- Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Westerberg (M)
- Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 34 Berit Andnor (S)
Anf. 35 Per Westerberg (M)
Anf. 36 Berit Andnor (S)
Anf. 37 Per Westerberg (M)
Anf. 38 Berit Andnor (S)
Anf. 39 Per Westerberg (M)
Anf. 40 Berit Andnor (S)
den 17 januari
Interpellation 2005/06:200 av Förste vice talman Per Westerberg (m) till socialminister Berit Andnor (s)
Kostnadsutjämningen för stöd och service till funktionshindrade
Jag har i en tidigare interpellation till socialministern pekat på de problem som kostnadsutjämningssystemet inom ramen för LSS-systemet medför för de värdkommuner som tar emot och vårdar framför allt människor med multihandikapp. I min tidigare interpellation skrev jag bland annat följande:
Den 1 mars 2004 infördes ett nytt kostnadssystem för insatser enligt LSS, lagen om stöd och service till funktionshindrade. Systemet innebär att kommunen, där den funktionshindrade är bosatt och får insatser enligt LSS, är den kommun som har rätt till ersättning från utjämningssystemet.
Tidigare stod den kommun som den funktionshindrade ursprungligen kom ifrån för kostnaderna genom särskilda avtal. Utjämningssystemet skulle kunna fungera om värdkommunerna verkligen fick kostnadstäckning. Så är ofta inte fallet, då olika funktionshindrade kräver radikalt olika kostnader i förhållande till vad systemet ger.
I Sörmland och Östergötland drabbas två redan fattiga och små kommuner extremt hårt av det katastrofala systemet nämligen Vingåker och Finspång men även Flen, Trosa och Gnesta.
I Vingåker och Finspång medför kostnadsövervältringen behov av en skattehöjning med 2 kr enbart för detta. Detta är okänsligt och fullständigt ohemult mot dessa små och fattiga kommuner. Det kommer @ om det får fortsätta @ även att leda till tragik för de funktionshindrade.
Trots att jag efterfrågade åtgärder för att råda bot mot den uppkomna orättvisa fördelningen av kostnaderna för stöd och service till funktionshindrade och för att lösa problemet med att vissa kommuner säger upp avtalen med hänvisning till utjämningssystemet så har ingenting hänt.
Även Socialstyrelsen har uppmärksammat problemen, och det blir uppenbart för alltfler att vi gemensamt genom ett statligt system måste ta vårt ansvar för att lösa de uppkomna problemen.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till socialministern:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att låta kommunerna solidariskt finansiera stödet och servicen till de handikappade?