Kraftledningen genom Småland och Blekinge

Fru talman! Anders Åkesson har ställt tre frågor till mig. Den första frågan är vad det avgörande kriteriet var för regeringen att döma överklagandet i ärendet Ekhyddan-Hemsjö till Svenska kraftnäts favör. Den andra frågan är vilka bedömningar jag anser att det är rimligt att göra i en samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning vid byggande av stamnät för elkraft och om markåtgång, framtida produktion på marken och människors livsmiljö var med i den samhällsekonomiska kalkylen när regeringen fastställde överklagandet. Den tredje frågan är på vilket sätt jag anser att regeringen i beslutet tagit hänsyn till Energimarknadsinspektionens ställda villkor och synpunkter och på vilket sätt de i så fall avspeglas i regeringsbeslutet.

Den ledning som Anders Åkesson har ställt frågor om är uppdelad i två ärenden: ett ärende för sträckan Ekhyddan till Nybro och ett för sträckan Nybro till Hemsjö. De skäl som ligger till grund för regeringens bedömning framgår av besluten, och jag besvarar frågorna utifrån vad regeringen har uttalat där.

Energimarknadsinspektionen har i båda ärendena avslagit Affärsverket svenska kraftnäts ansökan eftersom inspektionen bedömt att Svenska kraftnät inte har visat att verksamheten uppfyller kraven på lämplig lokalisering i kombination med bästa möjliga teknik. Inspektionen ansåg att Svenska kraftnät inte kunde visa att det skulle vara tekniskt eller ekonomiskt orimligt med en partiell markförläggning eller en delvis annan sträckning.

I beslutet för ledningen mellan Nybro och Hemsjö, för vilken regeringen upphävde Energimarknadsinspektionens beslut och meddelade nätkoncession, gjorde regeringen en annan bedömning än inspektionen. Regeringen bedömde att det material som Svenska kraftnät kommit in med i ärendet var tillräckligt för att visa att luftledning i ansökt sträckning är den bästa möjliga teknik som rimligen går att kräva i det aktuella fallet. Regeringen lämnade tillbaka ärendet till inspektionen för att fastställa nödvändiga villkor för anläggning och underhåll av ledningen.

För sträckningen mellan Ekhyddan och Nybro instämde regeringen i Energimarknadsinspektionens bedömning att artskyddsinventeringen var otillräcklig. I övrigt ansåg regeringen att underlaget var tillräckligt för att kunna göra en bedömning av ansökan. Regeringen beslutade därför att lämna tillbaka ärendet till inspektionen för ny prövning efter det att Svenska kraftnät lämnar in en kompletterad artskyddsinventering.

Projektet för ledningarna mellan Ekhyddan och Hemsjö är klassat som ett projekt av gemensamt intresse för integreringen av den europeiska energimarknaden och utgör en viktig förstärkning av det svenska transmissionsnätet.

Vad gäller samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar kom Energimarknadsinspektionen under våren 2018 in med en rapport om vad sådana bedömningar bör innehålla för investeringar i transmissionsnätet. Som angavs i regeringens proposition Moderna tillståndsprocesser för elnät avser regeringen att förtydliga i förordning vilka samhällsekonomiska analyser Svenska kraftnät ska göra, baserat på vad inspektionen skriver i sin rapport. Det arbetet pågår för närvarande inom Regeringskansliet.

Fru talman! Tack, statsrådet Ygeman, för svaret! Interpellationen är föranledd av ett synnerligen samhällsviktigt och angeläget bygge av en kraftledning i södra Sverige. Det är mycket omfattande, och det sker som en del av en stomnätslinje genom Småland och Blekinge och görs i Svenska kraftnäts regi.

Fru talman! Ett modernt samhälle och dess invånare har krav på ny och fungerande samhällsinfrastruktur. Det är väldigt få, om ens någon, som ifrågasätter att det byggs kraftledningar, vägar och järnvägar eller att kablifiering av fiber sker. Man ställer dock krav på delaktighet i planeringsprocessen inför byggandet, och man kräver att man blir hörd, att rimliga hänsyn tas och givetvis att modern och resurssnål teknik används. Därvidlag utgör inte kraftledningsbygge något som helst undantag.

Ända sedan 2014 pågår i delar av Småland och Blekinge en projektering. Markintrånget omfattar ungefär åtta kvadratkilometer. Det är något mindre än några av Stockholms närbelägna kommuner, men det är ändå ett betydande markområde. Ärendet har nyligen varit föremål för statsrådet Ygemans och regeringens prövning då Svenska kraftnät överprövade och vann regeringens gehör gentemot det krav som Energimarknadsinspektionen hade ställt på projektet.

Fru talman! Det finns givetvis en förväntan när det handlar om en samhällelig exploatör, i detta fall Svenska kraftnät, att man använder moderna och resurseffektiva lösningar och att man är lyhörd. Människor som berörs, såsom markägare och boende i bygden, har förstås en förväntan på att modern teknik som i delar av sträckningen är nedgrävd och som skulle innebära ett mindre markintrång framstår som ett rimligt alternativ. Projektören Svenska kraftnät hävdar dock hela tiden att det är omöjligt att ens i delar av sträckningen nyttja annan teknologi än den gängse, det vill säga traditionell lufthängd ledning med därtill stor markåtgång.

Det som förvånar många av dem som följer frågan och som har engagerat sig är bristen på lyhördhet som projektören Svenska kraftnät har visat och visar i dialogen med dem som berörs, oavsett om det handlar om kommuner, regioner, markägare eller enskilda individer.

Fru talman! Min bedömning, som jag tror statsrådet delar, är att om det ens ska vara möjligt att bygga nödvändig samhällsinfrastruktur - sådan som vi behöver ha - måste den som projekterar och driver sådant på riksdagens och regeringens uppdrag vara betydligt mer lyhörd och öppen för en konstruktiv dialog. Annars får vi enorma ledtider som mycket långa domstolsprocesser kan resultera i.

Riksrevisionen har granskat detta och kommit fram till att de bedömningsmekanismer som Svenska kraftnät tidigare tillämpade inte var goda nog. Därför gav man Energimarknadsinspektionen i uppdrag att ge en second opinion rörande den samhällsekonomi som Svenska kraftnät hävdade fanns när man byggde. Energimarknadsinspektionen fick en god och nödvändig roll att döma vid sidan av. Därför blev förvåningen mycket stor, fru talman, när regeringen efter Svenska kraftnäts överprövning av det beslut Energimarknadsinspektionen meddelat dömde till Svenska kraftnäts favör.

Jag har flera frågor. Den jag särskilt vill fästa uppmärksamhet på är: Vad var det avgörande kriteriet för regeringen att döma överklagandet till Svenska kraftnäts favör? Det som Svenska kraftnät i synnerhet överprövade var att man inte hade lyckats hitta en lämplig lokalisering i kombination med bästa möjliga teknik.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren så långt. De här jätteutmaningarna i samhällsinfrastrukturen är vi många som är besjälade av. Den aktuella frågan om kraftledningen genom Småland och Blekinge har jag stött på i flera sammanhang, eftersom jag kommer från Kronobergs län. Jag har inte stött på någon som är emot själva investeringen. Alla förstår behovet. Men jag ser uppenbara risker med att motståndet är så starkt mot den tänkta tekniska lösningen. I går uttalade exempelvis kommunalrådet i Tingsryd i lokaltidningen Smålandsposten att han är väldigt bekymrad och inte vill att Svenska kraftnät ska ha tillstånd att gå in på kommunens mark. Det här är lite grann det som kollegan Åkesson också var inne på. Man har fastnat i diskussioner och i en tekniklösning som kan leda till att det tar längre tid än vad vi alla egentligen önskar.

Jag är ingen starkströmstekniker och vill inte trassla in mig i en teknisk diskussion. Men förutom att lyssna på och läsa Svenska kraftnäts tydliga argumentation för sitt teknikval har jag också tagit del av det kunnande på området som finns hos till exempel Hitachi i Ludvika, före detta ABB. De säger någonting annat: att en marksnål teknisk lösning är möjlig. Då måste jag säga att jag blir fundersam över att två så pass stora aktörer kan ha så olika uppfattningar. Det är inte min sak att bedöma det, men jag kan inte tillåta mig att inte fundera över varför det blir så.

Dessutom är det som så att de här tekniska lösningarna med att gräva ned i mark som jag uppfattat det används i Danmark och Tyskland i större utsträckning än i Sverige och i synnerhet Småland. Min fråga till statsrådet blir: Hur ser statsrådet på att det görs som det görs i våra grannländer men inte kan göras så i Småland, i Blekinge och på andra platser i Sverige?

Fru talman! Jag tackar Anders Åkesson och Per Schöldberg för interpellationen och frågorna. Jag tror att diskussionen visar det som Anders Åkesson också är inne på: vikten av att vara tydlig med olika teknikvals fördelar och nackdelar och vikten av att vara lyhörd inför de olika lokala intressena. I alla typer av sådana här ärenden kommer det att vara olika samhällsviktiga intressen på båda sidor. Det är inte en fråga om tårta eller glass, utan kanske snarare en avvägning mellan pest och kolera - båda alternativen uppfattas ge allvarliga nackdelar.

Anläggningar med markkablar uppfattas av projektörerna som dyrare och framför allt som svårare att underhålla och reparera. Jag tror att det senare är viktigare än det förra. Den stora fördelen är att de ger lägre markintrång, även om det kanske inte alltid blir lägre miljöpåverkan. De uppfattas då göra att marken fortsatt är brukbar. Fördelen med luftledningar är att de är ekonomiskt billigare men också väsentligt driftssäkrare.

Det innebär inte att den ena eller andra tekniken är omöjlig vid något enskilt tillfälle. Men ju starkare ström man har och ju viktigare elledningen är för många människor, desto viktigare blir det för operatören att den byggs som luftledning med möjlighet att snabbt åtgärda den och återställa elen. Det är lätt att tänka sig att den som exempelvis har ett stålverk, där varje sekunds avbrott kostar många miljoner kronor, är väldigt mån om att elledningen dras i luft. Men om man ska dra en ledning till ett enskilt vindkraftverk i exempelvis Danmark betyder inte en sekunds eller en minuts avbrott lika stor påverkan. Då ser också kalkylen annorlunda ut.

Detta är nog huvudskälet till att man gör olika bedömningar vid olika tillfällen i Sverige. Vi bygger ju markkabel även i Sverige. Det är också, tror jag, skälet till att man gör olika bedömningar vid olika tillfällen i våra grannländer. Det är på det sättet inte svart och vitt. Med det tror jag att jag svarade på Per Schöldbergs fråga.

Kvarstår gör Anders Åkessons fråga, nämligen frågan vilket som var det avgörande skälet. Jag önskar att jag kunde ge ett väldigt tydligt svar på den frågan. Men det lite tråkiga politikersvaret är att det var en sammanvägd bedömning och att de samhällsekonomiska fördelarna med luftledningen vägde tyngre än nackdelarna i det här fallet.

Jag har några sekunder kvar på min talartid. Man kan ju fundera, fru talman, över om det inte vore angeläget att från statsmaktens sida göra det tydligare när och under vilka spänningsnivåer och omständigheter det är rimligt att gå fram med luftledningar och under vilka spänningsnivåer det är rimligare att gå fram med markledningar. Det är möjligt att det skulle leda till mindre konflikter och öka möjligheten till dialog. Därmed skulle man också kanske undgå tvister och göra det möjligt att bygga ledningar snabbare.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är alltså en samlad bedömning. Jag hade förmodligen svarat på ett motsvarande sätt om jag hade varit i statsrådets roll, för så gör man.

Låt mig då, fru talman, upprepa min fråga nummer 2 i interpellationen! Den lyder så här: "Vilka bedömningar anser statsrådet att det är rimligt att göra i en samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning vid byggande av stamnät för elkraft? Är markåtgång, framtida produktion på marken och människors livsmiljö en del av den samhällsekonomiska kalkylen när regeringen fastställer överklagandet?" I sitt svar hänvisar statsrådet Ygeman till propositionen Moderna tillståndsprocesser för elnät, som riksdagen ställde sig bakom här i våras. Men den, fru talman, handlar i all huvudsak om elnät med spänningar och omfång som är långt under vad som är fallet i det stomnät som Svenska kraftnät har ansvar för att bygga och som den aktuella interpellationen handlar om.

Jag anser därför att statsrådet måste utveckla svaret lite mer på den punkten. Utöver att hänvisa till en proposition som i alla fall jag bedömer egentligen inte berör det aktuella fallet, hur ser statsrådet på att vi i det här fallet renrakar åtta kvadratkilometer mark? Det är skogsmark, åkermark, människors boendemark och människors livsmiljö som påverkas mycket stort, fru talman. Har statsrådet över huvud taget bedömt och värderat annan teknik än den konventionella, som jag upplever att en del är bekymrade över att exploatören, statsägda Svenska kraftnät, så envist biter sig fast vid?

Samhällsekonomin får inte blandas ihop med företagsekonomin. Det är klart att det ur Svenska kraftnäts perspektiv är billigare att komma över relativt billig råmark för 1,25 gånger marknadsvärdet med mycket lång koncessionstid och en relativt billig teknik jämfört med att göra ett mycket mindre markintrång och använda en dyrare teknik. Men sedan finns det samhällsekonomiska perspektivet. Det som riksdagen beslutade efter tillkännagivandet med anledning av Riksrevisionens rapport, fru talman, var att den samhällsekonomiska bedömningen skulle väga tyngre. Och Svenska kraftnät skulle inte tillåtas göra den själv, utan Energimarknadsinspektionen skulle göra den.

När Energimarknadsinspektionen gör den och konstaterar att Svenska kraftnät inte har gjort en tillräckligt god ansökan överprövas Svenska kraftnät, och då dömer regeringen av det som om den gamla ordningen gällde. Det är vad som förvånar människor i bygden väldigt mycket, fru talman och statsrådet.

Jag delar statsrådets och alla andras ambition att vi fortare än kvickt måste få ledningarna på plats. Annars har vi utomordentligt stora problem i vårt samhälle.

Fru talman! Jag tror att alla de saker som Anders Åkesson frågar mig om de kan ingå i de samhällsekonomiska bedömningarna skulle kunna ingå på något sätt. De samhällsekonomiska kalkylerna på alla infrastrukturområden utvecklas hela tiden. Men även med en väldigt utvecklad samhällsekonomisk modell kommer man nog inte att komma undan de två grundfaktorerna här, nämligen att den ena tekniken kommer att vara mer lämplig för vissa spänningsnivåer, och den andra tekniken kommer att vara mindre lämplig för vissa spänningsnivåer. Det tror jag, oavsett vilken modell man utvecklar, kommer att vara den grundläggande hypotesen. Sedan kan det finnas undantag för vissa sträckningar eller vissa platser där man får ett annat utfall.

Sedan frågar Anders Åkesson mig om det är rimligt att så mycket mark tas i anspråk för samhällsviktig ledningsinfrastruktur. Mitt enkla svar på den frågan är: Ja, det är en förutsättning för att vi ska kunna ha driftsäker samhällsviktig infrastruktur och att vi ska kunna göra den gröna omställning som Sverige och hela världen står inför.

Som i alla frågor som vi som politiker har att syssla med väljer vi sällan mellan två riktigt bra alternativ eller mellan ett alternativ som bara har uppsidor och ett som har nedsidor. Ska man ha elektricitet måste man ha ledningar. Ska man ha mycket elektricitet måste man ha elledningar med hög spänningsnivå.

Ju högre spänningsnivån i ledningarna är, desto mer lämpligt är det att dra dem i luftledning och därmed desto mindre lämpligt att dra dem i markledning. Skulle vi ändå välja att dra långa sträckor i markledning med höga spänningsnivåer bygger vi in osäkerheter i vårt energisystem som riskerar att skapa stora kostnader.

Anders Åkesson frågar också om avvägningen mellan företagsekonomi och samhällsekonomi och säger att vi inte kan låta företagsekonomiska bedömningar i Svenska kraftnät stå mot de samhällsekonomiska bedömningarna. Det är isolerat sett riktigt.

Men företagsekonomin i Svenska kraftnät, hur man på ett bra och billigt sätt eller kostnadseffektivt sätt bygger samhällsviktig infrastruktur, skapar också samhällsekonomin. Om vi väljer en tio gånger dyrare elledning är det elnätskonsumenterna som får stå för den kostnaden.

Om vi väljer en teknik där avbrott tar väldigt mycket längre tid att felsöka och åtgärda är det elnätskonsumenterna som drabbas av de längre avbrotten. Även sett från Svenska kraftnäts horisont blir det viktigt för samhällsekonomin att man gör de riktiga teknikvalen.

Fru talman! Tack för möjligheten att diskutera detta, statsrådet Ygeman!

Jag hade tre frågor. Statsrådet har besvarat samtliga, men jag lyfter upp dem igen. Statsrådet har möjlighet att utveckla sina svar lite i sitt slutanförande.

Min tredje fråga var: På vilket sätt anser statsrådet att regeringen i detta beslut som regeringen har fattat tagit hänsyn till Energimarknadsinspektionens synpunkter och vägt in dem i regeringsbeslutet? Statsrådet svarade att man hade återförvisat en del av projektet, det norra, med hänvisning till att artskyddsinventeringen inte var korrekt gjord.

Fru talman! Jag dristar mig att ställa en fråga. Åtta kvadratkilometer är bara något mindre än Sundbybergs kommun, som för övrigt råkar vara hemkommun för Svenska kraftnäts huvudkontor. När Svenska kraftnät skulle bygga en motsvarande ledning i centrala Stockholm skaffade bolaget ett jättestort borraggregat och håller just nu på att borra sig under Stockholm.

Det får väl ändå kategoriseras som en kablifiering. Det är inte en nedgrävd utan faktiskt en framborrad ledning. Det är rimligen, fru talman, för att man redan på förhand insåg att det kommer att bli svårt givet människors livsmiljö, att människor har synpunkter, att det är dyr mark och att det går att räkna hem. Det är en jättestor borrmaskin. Jag tror att det är en av världens största borrmaskiner för sitt ändamål.

Fru talman! Det finns också goda exempel från södra Sverige. Där gällde det samma företag som byggde sista biten av ledningen som hette Swebalt och skulle förbinda oss med Baltikum. Där ville man initialt gå med en luftledning tvärs över slätterna i Sydsverige. Men snabbt fortsatte man med den som en markförlagd ledning. Man blandade alltså tekniken, statsrådet, mellan luft- och markförlagd. Vips var markägarna framme och sa: Gå fram här, så hjälper vi till. Den kom på plats snabbt.

Jag vill bara avsluta med ett gott och möjlighetsorienterat exempel på hur jag tror att vårt gemensamt ägda företag skulle kunna agera.

Fru talman! Tack, Anders Åkesson, för exemplet! Vi behöver samla goda exempel för hur vi kan fördjupa diskussionen med markägare och kringboende, dock utan att göra alltför stora kompromisser med driftssäkerheten och kostnadseffektiviteten i våra system. Det riskerar att komma surt efteråt.

Jag kan förstå att det kan verka provocerande att man borrar en tunnel i centrala Stockholm och samtidigt hugger ned skog för att göra en ledningsgata i södra Sverige. Samtidigt är det en skillnad om det bor 1 miljon människor i bostadshus på en plats eller om man drar fram ledningen över skogs- eller åkermark.

Jag tror att alla partier i Sveriges riksdag inser att det måste vara en avvägning däremellan. Vi skulle helt enkelt inte ha råd med elektricitet i det här landet om vi under långa sträckor skulle dra fram elen på det sätt som vi har gjort i Stockholms innerstad. Kostnaderna för att använda den tekniken långa sträckor skulle helt enkelt riskera att bli astronomiska.

Med det vill jag tacka för en bra debatt och konstruktiva inspel från både interpellanten och meddebattören. Tack så mycket!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.