Kriminalvårdens resurser

Fru talman! Karl Gustav Abramsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förbättra resurssituationen för Kriminalvården. Kriminalvårdens anslag har ökat med mer än 50 procent sedan 2004. Under mandatperioden har anslaget tillförts ca 1,6 miljarder kronor. Det är en exceptionell ökning. Under samma period har antalet intagna och häktade i princip varit oförändrat. Det klientnära arbetet ställer stora krav på de anställda som bedriver verksamheten. Kriminalvårdens ledning har ett stort ansvar att organisera arbetet så att de rekordstora satsningarna på Kriminalvården kommer till användning på bästa sätt. Slutligen vill jag uppmana Karl Gustav Abramsson att ta del av Kriminalvårdens egen statistik. Av den framgår tydligt att det finns ett tillräckligt antal platser över landet i dag.

Fru talman! Tack för svaret! Om man tolkar det lite fräckt skulle man kunna säga: Läs själv! Jag har tittat på hur det har sett ut och hur det ser ut. Jag har också tittat på prognoserna för Kriminalvården. Bakgrunden till frågan var, precis som jag har skrivit i min interpellation, den Sekorapport som berättar hur man från Sekos sida ser på vad som håller på att hända. Man har berättat att stressen i jobbet ökar. Man anser att de är underbemannade. Hotbilden ökar. Man är utsatt för våld, enligt undersökningen. Hälften redovisar att man vid något tillfälle har blivit utsatt för våld. En orsak kan ju vara att det är dubbel beläggning på flera ställen, som har redovisats. Det skapar en väldigt dålig arbetsmiljö. Om jag får backa lite i rättskedjan har regeringen och justitieministern ofta berömt sig av att de har satsat väldigt mycket på polisen. Vi har i huvudsak varit överens om detta. Däremot var vi inte överens om att de hade tillräckligt med pengar för att klara sin verksamhet, och vi tjatade ganska lång tid om detta. Nu har polisen fått sitt. Åklagarna har fått en del, och domstolarna har fått en del. Men längst bak i rättskedjan finns ändå Kriminalvården, som ska ta hand om resultatet av de ökade insatserna i de tidigare skedena. Justitieministern säger att antalet platser är tillräckligt men säger försiktigtvis, kanske för att gardera sig, "i dag". När det gäller pengar till Kriminalvården behövs det inte bara till den löpande verksamheten, till det operativa, utan också till investeringar i nya platser. Man ska avveckla gamla anläggningar, uttjänta anstalter, som ska ersättas med nytt. Jag tycker inte riktigt att det hänger ihop med hur man ser på rättsvården över huvud taget. Tycker justitieministern att regeringen tar ansvar för hela kedjan? Då tänker jag inte bara på till dags dato utan på prognoser som har utarbetats av myndigheterna i rättskedjan. Det pekar de facto på att det kommer att saknas både pengar för det operativa arbetet och stora pengar för att ersätta de anstalter som läggs ned, för att få pengar till de anstalter som var planerade att byggas i till exempel Östersund och Haparanda. Det här är inte bra. Vad jag minst av allt skulle önska, även om jag själv inte kommer att vara med och debattera så mycket efter oktober, är att vi får det här i knät och ska lösa ut det när vi har bytt regering. Det är dåligt föreberett hur man ska klara av de insatser som behövs i slutet på rättskedjan. Jag skulle vilja att justitieministern kommenterade både det operativa och de investeringar som krävs för att det här ska fungera.

Fru talman! Svaret på frågan om regeringen tar ansvar för hela rättskedjan är obetingat ja. Jag har också engagerat mig mycket när det gäller kriminalvårdens resurser och beläggning. Av tradition ligger Kriminalvårdens prognoser för högt. Vi är inte nöjda med det. Det är helt nödvändigt att Kriminalvården skaffar sig större möjligheter att arbeta flexibelt. Det finns toppar i verksamheten, som löper över år, men det sker också annat. Det är klart att man kan tänka sig att antalet intagna skulle öka med tanke på de reformer som genomförts, men hittills har vi inte sett det. Vi har tagit intryck av de erfarenheter man har av hur prognoserna slår visavi verkligheten. Hade vi följt Kriminalvårdens prognoser hade vi säkert stått med 1 000 tomma platser i dag, vilket hade varit som att elda för kråkorna, och det är ju inte meningen. Däremot måste vi naturligtvis ha ett framtidsperspektiv, och då är det viktigt att fundera över vad som krävs och inte. Det arbetet pågår. Vi har från regeringens sida gjort omfattande insatser för att belysa Kriminalvårdens planering, investeringsplaner och ekonomi. Vi har använt både våra egna resurser och externa resurser för att få en bättre bild, och vi kommer att fortsätta med det arbetet inför den budget som ska komma i höst. Det är oerhört viktigt att man gör det. Man undrar över hur mycket interpellanten och Socialdemokraterna anser att Kriminalvården behöver. Jag kommer inte ihåg att ni lade någon krona extra. Tvärtom verkar ni har gjort ungefär samma bedömning som vi. Dessutom spretar det mycket mellan partierna när det gäller de resurser man anser behövs. Sekoundersökningen ska man naturligtvis ta på stort allvar, men jag noterade att den är gjord på webben bland 350 anställda. Underlaget är alltså inte särskilt stort. Det finns också en majoritet som har en korrekt bild av verkligheten. Oron bottnar kanske främst i det omställningsarbete som pågår. Man har lagt ned en del gamla anstalter och förändrat organisationen. Sådant skapar alltid oro. Men jag tycker inte att man ska ta detta till intäkt för att det skulle råda brist på platser i Kriminalvården totalt sett, för så är det inte. Sedan finns det en del variationer över landet, men de är inte särskilt stora. För mig är det inte heller självklart att man måste sitta på en anstalt nära hemmet. Ibland är det kanske till och med bra att det är ett visst avstånd till den vardagliga verkligheten, åtminstone för dem som har dömts för vissa brott.

Fru talman! Jag är inte benägen att hålla med justitieministern om att regeringen tar det fullödiga ansvaret. Prognoserna, som man kan höra att justitieministern misstror en del, är uppbyggda tillsammans med alla de rättsvårdande myndigheterna: polis, åklagare, domstolar och i sista instans kriminalvården. Man har förfinat prognosinstrumenten, och i dag säger man att man tror att man träffar ganska rätt. Då har man ändå inte byggt in vissa av de förutsättningar som skulle kunna påverka i negativ :- eller positiv, om man så vill - riktning, där man skulle kunna lagföra fler med fängelse som påföljd. Man har inte tagit tillräcklig höjd för det. I slutet på den prognosperiod som man har i den rapport som jag nu håller upp - Rättsväsendets kapacitetsbehov åren 2010-2013 , utgiven av Brottsförebyggande rådet - alltså år 2010, skulle det fattas mellan 900 och 1 200 platser i kriminalvården. Dessutom skulle det, enligt en rapport jag fick så sent som i dag, fattas drygt 1 miljard 2012 för den operativa verksamheten i kriminalvården. Vi får dessa rapporter från Regeringskansliet flera gånger per år. Om justitieministern misstror Seko kan jag ha viss förståelse. Det är en part som ska tillgodose sina medlemmars intressen, och där kan det finnas en övervärdering på grund av att underlaget är lite tunt. Men att ministern misstror sina egna myndigheter på det sätt som antyds känns inte riktigt naturligt. Ministern talar om större flexibilitet i verksamheten. Det är klart att man kan tänka sig det. Visst kan man flytta brottslingar från Haparanda till Skåne, men det är inte särskilt rationellt. Jag tror inte heller att kriminalvården skulle fungera om man hade 100 procents beläggning. Om man kommer upp i 90-95 procent tycker Kriminalvården själv att man har nått ganska höga tal. Jag vet inte om justitieministern har tänkt sig att man ska hålla på och flytta människor hur som helst. Det måste väl ändå finnas något av närhetsprincip i kriminalpolitiken också? Jag har också tittat på en del tidigare debatter som justitieministern har haft om rättsfrågor, polis och kanske framför att kriminalvården. Där har hon sagt att Kriminalvården ska sköta sig själv och att hon inte vill vara med och styra och ställa. Hon ser till att de har tillräckligt med resurser - vilket justitieministern alltså tror att Kriminalvården har - och så måste Kriminalvården inom egen hank och stör klara dessa uppgifter. Det verkar som om det rör både den operativa verksamheten och också investeringar i mångmiljardbelopp. Av de svar som justitieministern tidigare har lämnat och av det svar som jag har fått nu får jag en känsla av att detta med framförhållning inte är regeringens starka sida när det gäller kriminalvården. Kriminalvården får de pengar som ni tycker att de ska ha, och sedan får de klara sig. Justitieministern kanske vill kommentera detta med att man inte vill blanda sig i hur myndigheten sköter det här jobbet och att man har behov av mer resurser.

Fru talman! Det är väl ändå magstarkt av Karl Gustav Abramsson att säga att prognoserna är förfinade! Det kan man inte säga om man studerar utfallet och jämför prognoser och verklighet. Jag misstror inte myndigheter, men prognoser är alltid prognoser, och det är oerhört svårt att göra sådana. När vi ska göra underlag för budgetäskanden och så småningom fatta beslut på regeringsnivå är vi tvungna att jämföra prognoser och utfall och se vilka erfarenheter vi har. Prognoser från Kriminalvården brukar ligga på tok för högt. Ändå är det den myndighet som har fått mest pengar av alla under senare år. Det gör att man har utrymme för den verksamhet man ska bedriva. Jag kan konstatera att anslagsökningarna för Kriminalvården har gått ganska jämnt under mandatperioden. Man har fått 28 procents ökning av anslagen bara under den här mandatperioden. Det kan jämföras med polisen, som ligger på 22 procent. Vi har alltså stärkt kriminalvården mer än annat. Det är väl rimligt, men det gör också att man kan ställa vissa krav på att myndigheten ska ta ansvar för de behov som finns. Man kan inte påstå att det är trångt eller överbelagt i kriminalvården. Medelbeläggningen under 2009 låg på 93 procent för häktena och på 92 procent för anstalterna. Häktesbeläggningen ligger under den målsättning som Kriminalvården själv har haft. Då kan man inte mena att regeringen inte ser hur verkligheten ser ut. Medelbeläggningen ser alltså mycket bra ut. Jag är inte ute efter att man ska flytta människor kors och tvärs, utan jag konstaterar att det generellt inte finns något problem. Det kan finnas en del regionala variationer. Och i den situationen kan jag säga: Då kan man väl använda de platser som finns. Jag har inte någon medveten strävan efter att ha någon typ av onödig transportverksamhet. Det vore väldigt långt ifrån den inställning jag har. Jag menar att man, när man tittar på beläggningssiffrorna, ser att vi har en bra beläggning. Det är inte någonting som det finns skäl att vara bekymrad över. Däremot är jag bekymrad över att Kriminalvården inte anser sig ha råd med en del av de satsningar man vill göra trots att man har fått kraftfullt ökade anslag. När det gäller det långsiktiga har vi också arbetat ganska intensivt med att se över investeringsplaner och annat. Men Kriminalvården kan ju inte räkna med att hela tiden få ytterligare anslag utan att verksamhetens omfattning ökar. Det vore intressant att få veta hur oppositionen reagerar på alla rapporter som finns om ekonomin och hanteringen av resurser inom Kriminalvården och om man anser att Kriminalvården borde få mer pengar. För det har Socialdemokraterna inte lagt fram några stora förslag om. Däremot spretar det när det gäller andra myndigheter. Men jag menar att vi nu faktiskt måste se till att de resurser som finns används väl. Några signaler om att vi borde göra på annat sätt finns faktiskt inte.

Fru talman! Justitieministern vet lika väl som jag att om man har ett minskat utrymme att hantera kan inte heller Socialdemokraterna anvisa mer pengar än vad som finns. Är det 100 miljarder borta ur en budget är de borta. Det är bara så. Justitieministern! I den här rapporten, den här prognosen, som jag hänvisade till talas det om att man har förfinat prognosinstrumenten. Justitieministern måste alltså misstro alla de fyra myndigheter som jobbar med det här om hon säger: Det här stämmer inte. Det är fullständigt orimligt. Sedan kommenterar justitieministern egentligen bara frågan om det operativa anslaget. Det långsiktiga har till exempel att göra med investering i nya fängelser. Östersund och Haparanda har varit på tapeten många gånger. Var är pengarna till att skapa de nya platserna? Vad jag vet finns de inte. Sedan - jag kommer tillbaka till det - skulle jag gärna vilja att justitieministern kommenterar detta med att myndigheten själv, inom sin egen ram, ska hantera det här så att det fungerar. Om det bevisligen inte fungerar och pengarna inte räcker till undrar jag om man kan göra som justitieministern gjorde för några veckor sedan. Hon åkte till Östersund och sade angående de häktesplatser som man skulle bli av med: Nej, de ska vara kvar. Det går inte att åka till Härnösand med dem som ska häktas, utan nu låter vi de här platserna vara kvar. Jag tycker att det lite grann liknar intervention i myndighetens egen förmåga att sköta sina egna uppgifter. Vill man inte blanda sig i hur de sköter sina uppgifter och säger man att de får klara sig själva borde man väl heller inte hantera häktesfrågan på det sätt som justitieministern gjorde? Sannolikt kommer de här häktesplatserna att vara kvar i Östersund till långt fram på våren 2011.

Fru talman! Socialdemokraternas långsiktiga ansvar har bestått i att slänga ur sig en massa löften som man inte har haft täckning för. Det är lite grann som kejsaren i HC Andersens saga. Inte minst gäller det Östersundsanstalten, där det har talats mycket och inte fattats några beslut. Jag skulle förstå om man inte nämnde den hanteringen, för det är inte någon vacker saga om regeringens hantering som vi ser där. Och det ansvaret ligger tungt på Socialdemokraterna. Långsiktiga investeringar är naturligtvis bekymmersamma. Det är ganska långa kostnadsanalyser som man behöver göra i de sammanhangen. Jag är inte helt nöjd med hur investeringsbesluten tas när det gäller kriminalvården generellt, men just när det gäller en del anstalter är det riktigt under isen, eftersom regeringen inte har fattat beslut. Det finns inga underlag. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt. När det gäller häktet i Östersund är det inte så att jag för en gångs skull bryr mig om detaljerna. Under förra mandatperioden hade vi nämligen en ganska omfattande diskussion här i riksdagen om häktet i Östersund. Det visade sig nämligen att det inte fungerade med det nedlagda häktet. Efter vissa utredningar och annat var alla överens om att det måste finnas ett häkte där. Sedan kopplades detta samman med tanken på att man så småningom skulle ha häktet i den här anstalten. När Kriminalvården konstaterade att de inte hade råd med någon anstalt sade man helt plötsligt: Ja, men då lägger vi ned häktet i Östersund. Det är faktiskt ganska väl utrett och grundligt genomarbetat att det här behovet finns. Därför gav jag ett uppdrag till rättsväsendets myndigheter att utreda häktesverksamheten och organisationen i Norrland igen. Och man får inte lägga ned det här häktet innan man faktiskt har visat detta. Man hade nämligen inte samrått med varandra. Man hade inte lyssnat. Och jag fick tillräckligt mycket underlag för att förstå att andra rättsvårdande myndigheter skulle få bekymmer med det beslut som man hade för avsikt att ta. Det tyckte jag var orimligt med tanke på de riksdagsdiskussioner och beslut som har varit tidigare år. Där fanns det alltså ett gediget underlag.