Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kris för det svenska civila samhället

Interpellationsdebatt 12 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Jens Orback (S)

Anf. 201 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ana Maria Narti har frågat mig vilka åtgärder jag avser att initiera för att bekämpa tendenserna till korruption som kan iakttas i en stor del av det som vi kallar för samhällets frivilliga sektor. Ana Maria Narti har även frågat mig om jag kan bidra till en förnyelse av finansieringssystemet för frivilliga organisationer, församlingar och andra fristående sammanslutningar. Föreningslivet har en väsentlig roll i ett demokratiskt samhälle och utgör basen i den demokratiska infrastrukturen. Ett mångfasetterat föreningsliv som ger medborgarna möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet utgör en grund för demokratins funktionssätt. Grundläggande värden i detta sammanhang är föreningarnas självständighet och oberoende gentemot det offentliga och det privata. Vi måste värna självständigheten och den grundlagsfästa föreningsfriheten. Att såsom Ana Maria Narti föreslår genomföra en allmän granskning av alla organisationer som agerar inom integrationens och antirasismens område framstår därför som helt främmande för mig som minister ansvarig för folkrörelsefrågor. Jag vänder mig här särskilt mot att Ana Maria Narti använder uttryck som att "rannsaka" eller "sanera" sammanslutningar. Min allmänna uppfattning är att staten i första hand ska vara stolt över det föreningsliv vi har i Sverige och understryka dess betydelse i större utsträckning, inte att misstänkliggöra människors frivilliga insatser. Det är våra rättsvårdande myndigheter som ska agera om det begås brottsliga gärningar inom föreningslivet. Föreningslivet skiljer sig inte på denna punkt från samhällets övriga sektorer. Jag har fullt förtroende för att rättsväsendet har de verktyg som behövs för denna uppgift. Däremot kan, och bör, det ställas krav på föreningar som uppbär statligt stöd om att deras verksamheter inte strider mot demokratins idéer och att de har en demokratisk uppbyggnad. Dessutom aviseras i regeringens andra nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr. 2005/06:95) att möjligheten att förena statliga stödåtgärder till föreningslivet med krav relaterade till icke-diskriminering ska utredas. Jag delar Ana Maria Nartis oro inför de uppgifter som kommit om att allmänna bidrag till föreningslivet i enskilda fall utgått på oriktiga grunder. Att kunna säkerställa att bidragsgivning inte grundar sig på felaktigheter eller medvetet fusk är viktigt i vår strävan att skattemedel inte missbrukas men även viktigt för allmänhetens tilltro till de svenska folkrörelserna. Detta säkerställande måste dock anpassas efter behov och resurser samt kunna beakta såväl föreningslivets rätt till integritet som allmänna rättssäkerhetsaspekter. Det är också så att den pågående folkrörelseutredningen har i uppdrag att bland annat utreda och eventuellt föreslå generella åtgärder kring bidragsgivning till ideella föreningar och jag vill avvakta utredningens resultat för att bäst kunna bedöma om ytterligare krav bör ställas eller åtgärder vidtas kring bidragsgivning för att förhindra att statliga bidrag missbrukas. I Folkrörelseutredningens uppdrag ingår också att utreda om man kan underlätta för föreningarna att finansiera sin verksamhet på andra sätt än via bidrag. Vidare har Integrationspolitiska kommittén i uppdrag att lämna förslag på utformning av ett framtida bidragssystem för organisationer bildade på etnisk grund. Den förnyelse av finansieringssystemet som Ana Maria Narti frågar om utreds alltså för närvarande. Slutligen vill jag framhålla den stora betydelse som föreningslivet spelar för att vi ska kunna upprätthålla ett medmänskligt samhälle. Vi bör bli ännu bättre på att ta till vara den resurs som föreningslivet är i byggandet av vårt framtida samhälle.
Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 202 Ana Maria Narti (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack statsrådet. Anledningen till att skriva en sådan interpellation var att jag under ett antal månader var engagerad med att skriva en stor rapport om det civila samhället internationellt. Denna rapport för den interparlamentariska unionen blev ett mycket givande arbete. Det skapade en bild som är samtidigt uppmuntrande och oroande. Den är uppmuntrande därför att det är klart att den starkaste skapande kraften i världen i dag är vanliga människors vilja att agera, hjälpa varandra och göra stora insatser. Insatserna behövs. Jag började skriva strax efter tsunamikatastrofen. Det var självklart att den våg av stora insatser som gick över världen behövde belysas. När man tittar på vad som händer i Sverige ser man samtidigt oroande tecken. Jag har lång erfarenhet av att arbeta tillsammans med små grupper i invandrarbefolkningen som vill göra insatser, framför allt för att finna en plats i yrkeslivet. Där ser man ett mönster. De starka kraftiga traditionella svenska organisationerna kan göra mycket stora insatser. De har stora resurser. De är rika. Tyvärr, enligt ett känt bibliskt sätt att tala, är det så att den som har den får. Den som inte har får ingenting. Den vanliga bilden av den lilla arbetsgruppen som kämpar kring eldsjälar för att förbättra situationen är att de knäcks. De lyckas några år, men man tar inte vara på resultatet av deras arbete. De är för små och slås ut. Ett mycket tydligt exempel som statsrådet borde studera är vad som har hänt med stödet från EU:s sociala fonder. Under den första perioden 1995-2000 var det ett antal smågrupper som initierade och ledde projekt. Det var inte många. Det var 1 % av alla beviljade projekt, men det var ett tecken på att människorna själva ville lösa sina problem. Nu kan ni leta efter sådana projekt. De stora, rika, tunga och traditionella organisationerna plus den offentliga sektorn har konkurrerat ut eldsjälarna. Jag tycker att det är en katastrof. I mitt nästa inlägg kommer jag att tala om varför jag använder så starka ord som sanera, granska och rannsaka.
Jens Orback (S)

Anf. 203 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag har inte så mycket att säga om det som Ana Maria Narti har sagt från talarstolen. Jag delar synen att föreningslivet eller det civila samhället är en enormt viktig resurs och skulle kunna vara en ännu viktigare resurs, inte minst i integrationsarbetet. Därför har vi också avsatt medel till exempel för ömsesidigt mentorskap. Det kan låta som något litet. Men när man är ute och träffar människorna i dessa projekt där till exempel PRO-are i Salem arbetar tillsammans med somalier ser man att man här uppnår resultat med väldigt små resurser. Därför arbetar jag också med förslag om att kunna ge uppdrag till föreningar att verka som jobbagenter eftersom jag vet att en stor brist hos nyanlända är just kontakter på arbetsmarknaden. En sådan förening är Mabi, fotbollsklubben i Malmö. Medlemmarna hittar via sina föräldrar och sponsorer praktikplatser och anställningar för människor som är nyanlända men också för människor som har varit arbetslösa under en väldigt lång tid. Jag är väldigt glad därför att Stockholms Arbetarekommun häromveckan tog ett beslut om att just ge stöd till jobbagenter inom föreningslivet som ska se till att hjälpa inte minst nyanlända med ett bättre nätverk. Jag nöjer mig med detta så länge och väntar med spänning på Ana Maria Nartis förklaring om de starka orden.
Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 204 Ana Maria Narti (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! En annan slutsats av mitt arbete med det civila samhället är att det inte finns samma behandling när det gäller myndigheternas och de stora tunga organisationernas attityd gentemot dessa organisationer. Gäller det till exempel en del av organisationerna som jag har en mycket stor kärlek för, de humanitära organisationerna, så är de oerhört strängt kontrollerade. Det finns till och med en speciell myndighet som systematiskt kontrollerar att de inte använder insamlingsmedel på fel sätt. Det är mycket bra. Varför skulle vi inte acceptera detta när det gäller ett sådant viktigt arbete? Hur skulle vi må om det fanns minsta misstanke att det humanitära arbetet är en fasad för oärlig och ohederlig verksamhet? Också småföretag granskas systematiskt och mycket allvarligt när det gäller hur de hanterar pengarna. Men kommer man till ungdomsorganisationer eller till etniska organisationer har det inte förekommit tillräckligt med kontroll. Därför har jag använt så starka ord i hopp om att kunna väcka en självbevarelsedrift hos demokratiska politiker. Vi kan inte acceptera korruption och falskspel just i denna sektor. Sedan tycker jag att resultatet av otrevliga aktioner som under den senaste tiden har diskuterats är ett resultat av ett felaktigt finansieringssystem. Jag har mycket länge talat mot bidragssystem. Det skapar en ojämlik relation. Den som ger är stor och stark. Den som söker är liten och måste be vackert. Varför skapar man inte en helt annan relation? Varför skriver man inte ett avtal? Ett avtal är alltid en överenskommelse mellan jämlika parter. Och om jag inte håller avtalet har jag inte rätt till pengar. Om man skrev avtal med dem som i dag är bidragsgivare skulle man kunna fokusera på kvaliteten i arbetet och inte på antalet medlemmar och inte på det som inte går att räkna. Jag tänkte häromdagen på att man krävde pengar från mig från församlingen. De ska redovisa hur mycket folk som kommer till församlingen och hur många medlemmar som finns i församlingen. Jag går själv till den ryska kyrkan därför att de rumänska prästerna bråkar så mycket sinsemellan. Jag föredrar därför ett neutralt territorium där frid och fred och mycket glädje verkligen kan finnas. Den ryska mässan är bland det vackraste som finns. Men hur ska de räkna sina församlingsmedlemmar? En del kanske inte kan betala. En del är kanske väldigt fattiga socialbidragstagare. Vad ska de göra? Ska de inte kunna gå i kyrkan därför att de inte kan betala en medlemsavgift? Jag tycker att det är omöjligt att strängt hålla ett register på det. Hade man fokuserat på verksamheten så skulle det finnas ett kriterium av en helt annan dignitet.
Jens Orback (S)

Anf. 205 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ana Maria Narti började med att göra en jämförelse med organisationer som samlar in pengar. Där finns ju en stiftelse för insamlingskontroll. Det är så att säga en frivillig överenskommelse mellan dessa organisationer, och det har vi ingenting emot. Men det är ingen statlig utvärdering. Jag förstår hur Ana Maria Narti resonerar, men jag håller inte med om att staten eller bidragsgivaren kan gå in och sätta en kvalitetsstämpel på eller göra en kvalitetsgranskning av det som den frivilliga organisationen uträttar. Däremot ska vi vara väldigt varsamma i fråga om att föreningar ska bygga sin verksamhet på demokratiska grunder. Men om Ana Maria Narti till exempel skulle utvärdera kvalitetsarbetet i det socialdemokratiska partiet, eller om jag skulle utvärdera arbetet i Folkpartiet, eller om jag skulle utvärdera kvaliteten i en organisation som jag inte tyckte utförde något viktigt arbete, då blir det väldigt svårt att ha den typen av granskning, därför att kvalitet på det sättet ligger väldigt nära en subjektiv uppfattning. Det handlar om nyansskillnader. Därmed tycker jag att detta med avtal inte riktigt är i överensstämmelse med det fria föreningslivets sätt att verka. Vi ska ge utrymme och stöd för det fria föreningslivet, ett föreningsliv som ska bygga på en hög grad av integritet. Man kan många gånger se på de föreningar som har hamnat i diskussions- och granskningsfållan. Och det är viktigt att man granskar att pengarna inte missbrukas om de kommer från staten. Men det är sedan också föreningslivet som väljer en ny styrelse och en ny vd. Och det är föreningslivet självt som ska styra den inriktningen som ska bygga på demokratiska värden. Däremot finns det socialt företagande som mer närmar sig ett avtal, till exempel om en PRO-förening också sköter en del av fritidssysselsättningen för pensionärer i ett äldreområde. Då närmar vi oss ett avtal där vi också kan titta på hur kvaliteten var i detta arbete. Men att staten eller någon annan myndighet ska säga att den föreningen eller den organisationen inte bedriver sitt arbete på ett riktigt sätt tror jag blir väldigt svårt. Jag vill avsluta det här inlägget med att säga att det förekommer ett ofantligt arbete inom de ideella föreningarna. Ersta Sköndal har räknat ut att 560 miljoner timmars arbete utförs ideellt. Sedan finns det också många som arbetar för en låg ersättning. Om man satte en timlön på 100 kr för de 560 miljoner timmarna skulle det handla om 56 miljarder kronor. Det stöd som utbetalas till föreningslivet blir då bara en bråkdel med hänsyn till allt det arbete som utförs ideellt. Man har också räknat ut att ungefär 8 % är ideellt arbetade timmar av det totala avlönade arbetet i vårt samhälle, så jag kan inte nog understryka det viktiga arbete som utförs av vår ideella sektor.
Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 206 Ana Maria Narti (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Nej, jag har inte sagt att staten eller någon av de stora starka aktörerna i samhället ska börja granska kvaliteten i arbetet utan att det finns överenskommelser som är mycket tydliga. Det gäller hos oss. Vi har de och de verksamheterna, och verksamhet kan alltid redovisas. Och detta skulle utgöra ett kriterium för det ekonomiska stöd som de frivilliga får, inte antalet medlemmar. Det är ett mekaniskt och ytligt sätt att bedöma vad en frivilliggrupp åstadkommer. När det kommer ett så konstigt krav som det om minst 1 000 medlemmar slår man på en gång ut möjligheten för nya grupper att bildas och växa fram. Kriteriet 1 000 medlemmar är väldigt ofta använt. Demokrati står inte att läsa i antalet människor som formellt är anslutna till en organisation, utan demokrati har med andan i arbetet att göra. Just därför att den är så svår att bedöma är det bättre att ha tydliga överenskommelser om vad vår sammanslutning åstadkommer i detta samhälle. Det här är bara början på en diskussion. Jag förstår att vi tittar på detta från helt olika håll. Jag har varit där nere bland gräsrötterna; det är inte ett väldigt vanligt sosseperspektiv på livet.
Jens Orback (S)

Anf. 207 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Om Ana Maria Narti menar att socialdemokratin inte har sin utgångspunkt hos gräsrötterna och i folkrörelserna måste jag å det skarpaste protestera. Jag tycker inte att resonemanget riktigt går ihop för Ana Maria Narti. Hon säger att det ska vara medlemsstyrt. Men man kan inte se hur många medlemmar man har. Sedan ska man bedöma kvaliteten på arbetet. Jag tror att det blir väldigt svårt. Bara den här diskussionen, där vi ändå försöker närma oss en gemensam hållning, visar att det är väldigt svårt att utvärdera en annan rörelses kvalitet. Jag tycker att vi ska ha ett stöd som ger en möjlighet att ha ett stort och aktivt civilt samhälle och en stor folkrörelseaktivitet. När det gäller de mer konkreta frågorna har vi just nu en folkrörelseutredning som ska presentera generella system för bidragsgivning. Den integrationspolitiska parlamentariska kommittén ska också titta på just bidragssystemet för föreningar bildade på etnisk grund. I den gruppen sitter också representanter för Folkpartiet med, så jag tror att vi kan vara säkerställda; den här diskussionen kommer att fortsätta. Kanske kan vi göra våra nyansskillnader ännu tydligare när jag får reda på vad Ana Maria Narti riktigt menar. I diskussionen än så länge ställer jag mig skeptisk till att det ska vara avtalsbaserat och till att vi ska kunna mäta den exakta kvaliteten därför att kvaliteten på en förenings uppdrag kan man ha väldigt många olika synpunkter på.

Dokument

den 11 maj

Interpellation 2005/06:401 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Jens Orback (s)

Kris för det svenska civila samhället

Under de senaste åren har alltfler larmsignaler kommit från undersökningar och debatter kring svenska NGO:er. Avslöjanden om fusk med antalet medlemmar i ungdomsorganisationer samt invandrarorganisationer och alltså också med rätten till bidrag har skapat bilden av en korrumperad och opålitlig atmosfär inne i vissa delar av det civila samhället. Skandalerna med organisationsmedlemmar fällda för valfusk hör till raden av pinsamma nyheter. Negativa beskrivningar av vissa organisationer har nått den allmänna debatten @ när det gäller till exempel den roll som vissa etniska grupperingar spelar i samband med hedersmord och andra former av trakasserier mot kvinnor. En rad kritiska artiklar kring den relativt nya paraplyorganisationen Centrum mot rasism har lett till ett utbrett ifrågasättande av situationen inne i, och mellan, olika organisationer. Det är av största vikt att snarast verka för en allmän granskning av alla organisationer som agerar inom integrationens och antirasismens område. Sverige har inte råd att just nu, när intoleransens hot växer i styrka i världen, inte rannsaka eller låta bli att sanera alla sammanslutningar som definierar sig som toleransens och samförståndets aktiva arbetare.

I förhållande till detta bör man analysera de modeller för finansiering som existerar och också noggrant undersöka de regler och bestämmelser som styr relationerna mellan den tredje sektorn och de andra aktörerna i samhället. Frågan är om de fall av uppenbar korruption som har avslöjats inte har sin förklaring i själva finansieringssättet och i relationerna som med tiden växer mellan den offentliga finansiären @ bidragsgivaren @ och mottagarna av stöd @ de fristående grupperingarna.

I Sverige är det civila samhället huvudsakligen försörjt av bidrag från den offentliga sektorn, bidrag som delas ut av statliga verk, av landstingens och kommunernas förvaltningar eller av centrala organisationer i vilka de ansökande spelar en viktig roll. Ett av de oftast använda kriterierna i utvärderingen av olika organisationers insatser är en redovisning av antalet medlemmar: ju större organisation, desto större bidrag. Ett riksförbund får betydligt mera pengar än en nybildad liten aktiv grupp @ oavsett om riksförbundet egentligen saknar aktivitet och oavsett om den nya lilla gruppen åstadkommer stora positiva förändringar i den miljö den verkar i.

Denna syn på det civila samhället som tyvärr är mycket vanlig hos socialdemokratin bör snarast förkastas. Det är inte mekaniska kvantitativa kriterier @ antalet verkliga eller framfuskade medlemmar @ som ger demokratiskt värde till en organisation. Det som i första hand bör värderas är kvaliteten i det arbete organisationen redovisar och kvaliteten i redovisningen av ekonomi och verksamhet. Och den som genomför denna utvärdering bör kanske inte vara just den myndighet eller organisation som ska dela ut stödet; verkligt oberoende och vetenskapligt tränade utredare kan fungera effektivt som revisorer när det gäller den sociala ekonomins funktionssätt och resultat.

Själva bidragssystemet behöver granskas i detta ljus. Relationen mellan bidragsgivare och bidragsmottagare är inte jämlik och värdig, snarare leder den till hierarkiska skalor och olika grader av över- och underordning. Det är dags att ersätta hela bidragssystemet med andra relationer, till exempel med avtal. Ett avtal är alltid en överenskommelse som sluts mellan jämbördiga parter och ett avtal är inte längre giltigt om en av de berörda inte uppfyller sina skyldigheter. Entreprenader eller varierande typer av kontrakt mellan å ena sidan leverantörer av sociala tjänster från det civila samhället och å andra sidan offentliga och privata köpare av sådana tjänster kan vara jämlika, genomskinliga och tydligare finansieringssätt än dagens bidrag.

Mot bakgrund av den presenterade analysen om svagheterna i det svenska stödet till det civila samhället vill jag nu ställa några frågor till demokratiministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet att initiera för att bekämpa tendenserna till korruption som kan iakttas i en stor del av det som vi kallar för samhällets frivilliga sektorer?

Kan statsrådet bidra till en förnyelse av finansieringssystemet för frivilliga organisationer, församlingar och andra fristående sammanslutningar?