kronofogdemyndigheten

Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat justi- tieministern vilka åtgärder han avser att vidta för att minska antalet ungdomar som hamnar hos kronofog- demyndigheten med betalningsanmärkningar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Att komma till rätta med skuldfällor är en viktig konsumentpolitisk fråga som har uppmärksammats både i handlingsplanen för konsumentpolitiken 2001- 2005 (prop. 2000/01:135) och i budgetpropositionen för innevarande år. I regleringsbrevet för 2002 har Konsumentverket fått i uppdrag att närmare analysera orsakerna till uppkomsten av skuldfällor och att före- slå åtgärder för att begränsa problemen med över- skuldsättning. Uppdraget syftar till att öka kunskapen om konsumenternas beteenden och överväganden i samband med krediter så att de åtgärder som vidtas är rätt riktade. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli nästa år, men en lägesrapport kommer att överlämnas vid årsskiftet 2002/03. Ungdomar är en grupp i samhället som utsätts för ett hårt kommersiellt tryck. Det är därför oerhört viktigt att undervisning om vilka regler som styr vårt privatliv ges till unga i ett tidigt skede. De ungdomar som har goda kunskaper om sina rättigheter och skyl- digheter som konsumenter och om hushållsekonomi har självfallet större möjlighet att klara sin egen eko- nomi. Regeringen arbetar på flera sätt med att stärka ungdomars ställning på marknaden och konsument- undervisningen i skolan. Ett av de ungdomspolitiska delmål som regeringen beslutade så sent som i okto- ber förra året tar sikte på att öka ungdomars kunska- per i konsumenträtt och hushållsekonomi. Delmålet syftar till ett göra ungdomar mer självständiga som konsumenter och verka för att unga personer undvi- ker situationer som kan leda till betalningsanmärk- ningar. För att kunna uppnå det här delmålet kommer Konsumentverket att följa upp ungdomars kunskaper om hushållsekonomi. Verket kommer också att genomföra informationsinsatser. Under åren 2000-2003 gör regeringen en särskild satsning med totalt 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till projekt som syftar till att öka ungdo- mars inflytande i konsumentpolitiken och att stödja dem i deras roll som konsumenter. Stödet ska ges till projekt inom föreningslivet och främst ungdomars egna organisationer. På detta sätt får ungdomarna själva en möjlighet att styra insatserna till de områden där de anser att de behövs mest. I grundskolan har skolämnet hemkunskap nyligen ändrats när det gäller namn och innehåll. Det nya namnet är hem- och konsumentkunskap. I den nya kursplanen betonas behovet av konsumentkunskap. I kursplanen anges att skolan med sin undervisning i hem- och konsumentkunskap ska sträva efter att ele- ven lär sig planera sin ekonomi utifrån egna och hus- hållets resurser. Förutom hem- och konsumentkun- skap läser eleverna också om privatekonomi i ämnet samhällskunskap. Konsumentverket arbetar med att framställa läro- medel, för både grund- och gymnasieskolan, bl.a. om ekonomiska frågeställningar för ungdomar. Jag vill särskilt nämna en videofilm om vardagsekonomi som heter Handling och konsekvens, som verket låtit pro- ducera för årskurs nio och gymnasieelever. Videon kommer att marknadsföras via verkets webbsida med syfte att nå skolor och konsumentvägledare över hela landet. Dessutom innehåller Konsumentverkets och Konkurrensverkets webbplatser flera sidor med in- formation som riktar sig direkt till ungdomar och som kan vara användbara i skolundervisningen, t.ex. webbplatserna Våga handla och Koll på pengarna. Webbplatserna syftar bl.a. till att tjäna som hjälpme- del i undervisningen för att få in privatekonomi och andra konsumentfrågor på ett naturligt sätt i såväl hem- och konsumentkunskap som andra skolämnen. Konsumentverket producerar också webbtidningen Konrad, som är gjord av unga för unga och innehåller lättillgänglig konsumentinformation och som syftar till att ge unga människor konsumentkunskaper. Detta är några av de åtgärder som tillsammans kommer att ge förutsättningar för att våra ungdomar ska kunna vara bättre rustade för att i framtiden und- gå betalningsanmärkningar. Självfallet kommer jag även i fortsättningen att noggrant följa utvecklingen inom detta område.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Britta Lejon för svaret på min interpellation. Bakgrunden till inter- pellationen är de uppgifter som jag fått från Enheten för förebyggande kommunikation i Västra Götaland. Denna enhet tillskapades för att genom information och kontakter stödja ungdomar med praktisk livskun- skap. Ingen myndighet blir så mycket en spegling av samhällets tillkortakommanden som kronofogdemyn- digheten. Tyvärr har det visat sig att mer än hälften av förstakontakten hos kronofogden blir återkom- mande kontakter och det är detta vi måste bryta. Det finns t.o.m. myndigheter som använder uttrycket evighetsgäldenärerna - människor kommer inte vida- re, de kommer inte ifrån skuldfällan. Statsrådet Britta Lejon pekar på handlingsplanen för konsumentpolitiken, budgetpropositionen och regleringsbrevet för 2002, där frågorna uppmärk- sammats och där Konsumentverket fått i uppdrag att analysera orsaker. Det är viktigt, men tyvärr sent med tanke på den utveckling som pågått under socialde- mokraternas dryga åtta års regerande. Jag hoppas att Konsumentverket tar kontakt med Enheten för före- byggande kommunikation i Västra Götaland. Fru talman! Det som chockerade mig mest var in- formationen om den nya problematiken, att ungdomar inte klarar att betala läkemedelskostnader. Detta kan bli förstakontakten med kronofogden. Samtidigt vet vi att den som har hamnat hos kronofogden senare har svårt att få både bostad och arbete. Från Västra Götaland rapporteras att denna problematik domine- rar hos unga kvinnor. Av de ansökningar om betal- ningsföreläggande som kommit in till kronofogde- myndigheten under de första 2 ½ månaderna år 2002 kan som exempel nämnas att för kvinnor 20-25 år hamnar läkemedel på tredje plats efter telefon, mo- biltelefon och trafikförsäkring. Det kan inte vara rimligt att hamna hos kronofogdemyndigheten med läkemedel som första skuld, även om givetvis alla ska lära sig att göra rätt för sig. Min fråga till statsrådet Britta Lejon är hur läges- rapporten från Konsumentverket som ska komma vid årsskiftet kommer att analyseras från regeringens sida. Det finns knappast någon forskning om vad ungdomars betalningsanmärkningar leder till. Som attityderna är i dag kan en betalningsanmärkning förhindra den unge att få såväl bostad och arbete som ett banklån. Hittills har uppgifterna mera handlat om mass- hantering än individuell prövning. T.ex. kan en en- samstående mamma inte få sin skuld hos kronofog- den uppskjuten eller uppdelad av humanitära skäl. Är det rimligt att alla typer av ärenden hamnar hos kro- nofogden - jag menar nu skulder för läkemedel som är nödvändiga för en ung kvinnas hälsa? Skulle det i stället kunna finnas läkemedelsfonder att ta pengar ur? Fru talman! Givetvis måste, som statsrådet Britta Lejon säger, Konsumentverket och skolan göra sitt. Föreningslivet kan göra goda insatser. Det är bra med webbplatser. Vad jag kanske blev något fundersam över är att Britta Lejon inte nämner något om föräld- rarnas roll. Jag skulle därför vilja att statsrådet besva- rar följande två frågor: Vad kan vi förvänta oss av föräldraansvar för att ungdomar inte ska hamna hos kronofogdemyndighe- ten? Finns det andra vägar till stöd när en ung person som t.ex. hamnat i en depression och inte kan betala sina läkemedel hamnar hos kronofogdemyndigheten?

Fru talman! Jag kan inte ge några uttömmande svar på de frågor som Ulla-Britt Hagström har ställt, vare sig när det gäller föräldraansvar eller kronofog- demyndighetens sätt att arbeta. Jag nöjer mig att konstatera att när unga männi- skor inleder sitt vuxna liv med betalningsanmärk- ningar och svårigheter med ekonomin och hamnar hos kronofogdemyndigheten är det en tragik i varje enskilt fall och ett underkännande av det vuxensam- hälle som funnits kring dessa enskilda individer. Det har misslyckats med att stödja dem. Det är både för- äldrar och andra vuxna i omgivningen som delar detta ansvar. Det är lite för tidigt för mig att kunna svara på frågan om vad delrapporten från Konsumentverket vid årsskiftet kommer att leda till för analyser och överväganden hos regeringen. Det beror naturligtvis på innehållet i rapporten. Men den situation som Ulla-Britt Hagström uppmärksammar är helt klart alarmerande. Det finns all anledning att hålla högsta beredskap för att se om det finns anledning för oss att vidta ännu flera åtgärder än vad vi redan har vidtagit. Men det kan jag inte gå in på i dag, utan jag får åter- komma när vi har fått delrapporten.

Fru talman! Jag upplever att Britta Lejon är be- redd att på något sätt gå vidare med frågan och se till att någonting verkligen händer. I handlingsplanen i regeringens proposition för konsumentpolitiken finns det en del frågor. Man riktar sig väldigt mycket till skolan. Det är väldigt viktigt att skolan tar dessa frågor på allvar, men hur långt kan man komma med tanke på de resurser som skolan har? En klass består ju av ungdomar med oerhört skif- tande ekonomiska möjligheter. Det är svårt för en lärare att hitta en lagom nivå och att hjälpa dem som detta handlar om. Det är också en integritetsfråga. Skolan har inte resurser för att enskilt hjälpa dessa elever. I grundskolan ingår det hem- och konsument- kunskap, och kursplanen för detta område är i och för sig bra. Sedan hänvisas det också till att gymnasieskolan ska ta ett stort ansvar, och jag kan mycket väl tänka mig att detta ingår som en särskild kurs i gymnasie- skolans arbete. Men man tappar upp till 25 % av eleverna under en fyraårsperiod. Det kan ofta vara den gruppen av elever som skolan inte når. Sedan vet jag att många elever efterfrågar mer utbildning om konsumenträtt och privatekonomi. Man kan alltså komma en bra bit på väg, men man kommer inte ända fram. Det finns också ungdomar med psykiska problem. Apoteken brukar fråga Upplysningscentralen om det över huvud taget är någon idé att gå till kronofogden. Det är alltså inte alla ungdomar med läkemedelsskul- der som kommer dit. Det gör att det är ännu mer alarmerande eftersom det måste vara många fler ung- domar som inte klarar detta. Det bästa - men den idén får jag kanske tala med Lars Engqvist om - vore att låta läkemedelskostnader ingå i det gemensamma högkostnadsskyddet. Då skulle man slippa den uppdelning som man har i dag. Enligt den förebyggande gruppen i Västra Göta- land är att kronofogdemyndighetens resurser för det förebyggande arbetet minskar. Nu klarar man bara att ta sig an särskilt utsatta grupper. Vad jag efterlyser är att Britta Lejon ska undersöka vilka ungdomar det är som hamnar hos Upplysningscentralen och hos kro- nofogden och hur man kan hjälpa dem. Fru talman! Jag har också tittat på Konsumentver- kets webbsida. Där kan man finna väldigt mycket, bl.a. den tidning som Britta Lejon nämnde. De ung- domar som det här verkligen gäller har kanske inte tagit till sig någon undervisning vare sig från sina föräldrar eller från skolan. De kanske inte har någon möjlighet att gå in på dessa webbsidor. Jag tror att vi måste ta tag i denna fråga från en helt annan vinkel. I och med den utredning som pågår och som ska vara färdig den 1 juli 2003, men som nu ska komma med delrapport, har Britta Lejon möjlig- het att gå in och se vilka varningssignaler som finns och försöka att göra någonting åt dem.

Fru talman! Jag tror - precis som Ulla-Britt Hag- ström - självfallet inte att allt går att lösa via skolan. Men det är viktig vad man gör inom ramen för den skolundervisning som alla barn och ungdomar går igenom, det tror jag att vi kan enas om. Som sagt, jag tror att det finns anledning att titta på frågan betydligt bredare än så. Men vi får anled- ning att återkomma till den när vi har lite mer fakta som underlag för diskussionen. Helt klart är i alla fall att vi från vuxenvärlden måste klara av att stödja unga människors inträde i vuxenlivet på ett bättre sätt. En av de absolut vikti- gaste åtgärderna i ett mer generellt och bredare per- spektiv handlar naturligtvis om att det ska finnas jobb för alla unga människor som lämnar skolan, även om de inte har avslutat gymnasiet. Det är en god förut- sättning för att de ska kunna ha en god egen hushålls- ekonomi. Tack för debatten, Ulla-Britt Hagström. Vi får återkomma när vi har mer kunskaper.

Fru talman! NUTEK har analyserat den svenska arbetsmarknaden och funnit hur ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden osv. Andelen i näringslivet med långa högskoleutbildningar kommer att stiga från omkring 7 % år 1995 till ungefär 12 % år 2010. Av dem som inte hade gymnasieutbildning var det bara 4 % som hade fått ett arbete. I och med att vi tappar en fjärdedel av våra ungdomar på något sätt är detta en väldigt allvarlig fråga, så jag vill verkligen trycka på vikten av att regeringen tar tag i det här och under den tid som är kvar fram till valet verkligen gör nå- gonting. Sedan får vi se vad som händer. Jag hoppas ju givetvis på regeringsskifte, men vi måste alla ta tag i denna fråga.

Fru talman! Bara för att avrunda det som Ulla- Britt Hagström lyfter fram när det gäller oron för ungas situation på arbetsmarknaden kan jag konstate- ra att mycket har blivit bättre på svensk arbetsmark- nad under senare tid, men det finns all anledning att intensifiera insatserna för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Det är fortfarande nästan 50 000 unga människor som är arbetslösa i Sverige. Det är en av de absolut viktigaste politiska uppgifter- na för oss att komma till rätta med det. Det har också klara återverkningar på hur många som hamnar i skuldfällor, det vet vi.