Kulturarbetarnas arbetsvillkor

Herr talman! Nikos Papadopoulos har frågat arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om han avser att ta några initiativ för att förbättra kulturarbetarnas villkor på arbetsmarknaden. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Nikos Papadopoulos tar sin utgångspunkt i den rådande lågkonjunkturen i Sverige och världen. Den situation vi ser är dramatisk och ytterst allvarlig, och den avspeglar sig naturligtvis också på kulturarbetsmarknaden. Efter ett antal år med kraftigt växande sysselsättning och minskad arbetslöshet kommer nu en rejäl svacka. Det bekräftades också vid ett informationsmöte jag hade med Arbetsförmedlingen Kultur tidigare i år. Sammantaget tror jag att Nikos Papadopoulos och jag gör samma omvärldsanalys. När Nikos Papadopoulos däremot hävdar att regeringen "helt saknar engagemang för kulturarbetarnas villkor" blir jag minst sagt förvånad. Min tydliga ambition har varit och är återkommande att verka för att vidga konstnärernas arbetsmarknad. I det arbetet utgör till exempel samarbetet mellan närings-, regional tillväxt- och kulturpolitiken ett viktigt inslag som etablerats med målsättningen att utveckla och lyfta fram de kulturella och kreativa näringarnas potential. Vidare kan jag påminna Nikos Papadopoulos om den kraftfulla och tydliga satsningen på dans- och musikallianser där regeringen avsatt ytterligare 30 miljoner kronor årligen. Som ett tredje exempel vill jag lyfta fram den viktiga satsningen på Skapande skola, där Statens kulturråd årligen fördelar 55 miljoner kronor. Och som regeringen skriver i 2009 års budgetproposition: Ambitionen är att satsningen successivt ska omfatta alla elever i grundskolan. Den långsiktiga samverkan mellan skolan och kulturlivet som Skapande skola innebär gynnar naturligtvis i första hand barnen, men de 55 miljoner kronor som varje år tillförs leder också till en vidgad arbetsmarknad med nya uppdrag och arbetstillfällen för konstnärer och kulturskapare. I det sammanhanget vill jag passa på att, till skillnad från Nikos Papadopoulos, berömma Stockholms stad för den strategiska plan för barn- och ungdomskultur som fullmäktige nyligen fattat beslut om. Den ger klara besked om betydelsen av området och lyfter fram kultur och estetik som en integrerad del av lärandet. Att staden dessutom satsar nära 3,5 miljoner kronor i en kultur-och-skola-sajt för att underlätta mötet mellan skolorna och kulturlivet är mycket positivt. I Konstnärsnämndens färska och viktiga undersökning Konstnärernas inkomster konstateras bland annat, som Nikos Papadopoulos refererat, att trots att en stor del av konstnärskollektivet är låginkomsttagare så är bidragsmottagandet inte större än för befolkningen i stort, med undantag för arbetslöshetsersättningen. Jag anser att resultatet bekräftar min ambition att verka för att konstnärers beroende av generella stödsystem ska minskas och i stället ersättas av bättre och utvidgade möjligheter att leva av sitt arbete och konstnärskap genom en breddad arbetsmarknad och ökad efterfrågan på konstnärliga verk och prestationer. Om drygt en vecka kommer hela Kultursverige att ha lämnat sina remissvar på Kulturutredningen. Jag ser med stor förväntan och ödmjukhet fram emot alla de idéer och synpunkter som med engagemang och insikt formats hos var och en av dessa remissinstanser. Jag är också helt säker på att villkoren för det konstnärliga skapandet kommer att utgöra en viktig och betydelsefull del både i de lämnade synpunkterna och i regeringens fortsatta arbete.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka kulturministern för svaret. Jag hade visserligen ställt min interpellation till arbetsmarknadsministern eftersom min fråga gäller kulturarbetarnas villkor på arbetsmarknaden, men jag debatterar självklart lika gärna kulturarbetarnas svårigheter att få jobb och att kunna behålla jobbet med kulturministern. Misslyckandet med jobbpolitiken är ju hela den moderatledda regeringens ansvar. Herr talman! Jag skriver i min interpellation att regeringen gärna talar vackert om kultur men helt saknar engagemang för kulturarbetarnas villkor, något som kulturministern av förklarliga skäl inte tycker om, men jag står för det. Jag håller fast vid att regeringen pratar mycket väl och gör väldigt lite. Regeringen har faktiskt ansvar både för den politik man bedriver och för den politik man låter bli att bedriva. Interpellationssvaret innehåller många vackra ord, men i övrigt skyller kulturministern precis som alla hennes borgerliga ministerkolleger jobbkrisen helt på övriga världen. Det har vi hört tidigare, herr talman, från socialminister Göran Hägglund, som också på samma sätt skyllde på omvärlden för krisen. Socialdemokraterna har aldrig beskyllt regeringen för den internationella ekonomiska krisen. Det vi beskyller regeringen för är den passivitet som gör att många i onödan blir arbetslösa eller tvingas gå med socialbidrag. Herr talman! Verkligheten visar tyvärr alltför tydligt att regeringens så kallade jobblinje har varit innehållslös även gentemot kulturarbetarna. Arbetslösheten har i den gruppen ökat med 30 procent på ett år. De kulturellt yrkesverksamma har fått det klart sämre sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Jag efterlyser i min interpellation insatser som stärker de kulturellt yrkesverksamma. Kulturministern talar i sitt svar om behovet av att bredda arbetsmarknaden och öka efterfrågan på konstnärliga verk och prestationer. Det kan låta bra, men jag vore tacksam om kulturministern ville utveckla vems ansvar detta är och hur det ska gå till. Eller ska jag tolka det så att ministern tycker att kulturarbetarna anpassar sig för dåligt till marknadens krav? Herr talman! Som riksdagsledamot för Stockholm och ledamot i kulturutskottet måste jag säga att det känns lite futtigt när kulturministern lyfter fram Stockholms stads 3,5 miljoner kronor till en kultur-och-skola-sajt som en viktig satsning när verkligheten är att kulturen i Stockholm under dessa två år har utsatts för kraftiga nedskärningar som drabbat barn och ungdomar. Jag vill därför fråga kulturministern om hon avser att ta några initiativ för att förbättra kulturarbetarnas villkor på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag tackar Nikos Papadopoulos. Den här debatten brukar vi ha ungefär en gång i halvåret i samband med att Kulturarbetsförmedlingen kommer med nya rapporter. Två erkännanden kunde jag höra, dels att vi talar vackert om kulturen, och det är vackert så, för det erkännandet har vi inte riktigt fått tidigare, dels, vilket jag kanske har saknat, ett erkännande från Socialdemokraterna att det faktiskt inte är regeringen som ligger bakom den ekonomiska krisen i Sverige. När man lyssnar på Socialdemokraterna kan det ibland låta så. Jag tänker i denna diskussion försöka hålla mig till det som vi från regeringens sida gör och inte gå in så mycket på Stockholms stad; det är trots allt ett sidospår, även om jag är glad över det som sker där, liksom i Nacka, Sollentuna och flera andra moderatledda kommuner. När det sägs att ingenting sker blir jag, som jag sade tidigare, väldigt, väldigt förvånad. Man kan fråga sig vad som egentligen menas. Ökade satsningar måste väl handla om pengar, och det är någonting som regeringen har satsat - ett par hundra miljoner kronor under den tid som regeringen haft makten sedan 2006. Dessutom har vi naturligtvis ett intressant samspel med andra politikområden för att öka möjligheterna för kulturskapare att få arbete. Jag återkommer till det. Hur ser situationen ut nu? Vi vet alla att det är en svår arbetsmarknad. Det gäller för alla, visst är det så. Om vi tittar på den rapport som Kulturarbetsförmedlingen har tagit fram kan vi förvisso konstatera att i mars 2009 har antalet arbetslösa kulturskapare ökat till drygt 2 000 personer, och man befarar att den ökningen kanske kommer att uppgå till närmare 3 000 vid årets slut. Det är illa nog. Inte desto mindre är det en lägre arbetslöshet bland kulturskapare nu än det var under 2003, 2004, 2005. Om Nikos Papadopoulos inte tror mig kan jag ta fram statistik som visar att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Det var värre 2003, 2004, 2005. Det har kommit till rätt många nya jobb. Att den världsomfattande kris som vi befinner oss i naturligtvis även drabbar verksamma på kulturområdet är inte märkligt. Det beror inte minst på att människor är försiktigare, vilket innebär att de kanske unnar sig mindre kultur, liksom en del annat, än tidigare. Låt mig lyfta fram en del av det som vi faktiskt gör från regeringens sida. Jag nämnde tidigare Skapande skola. Vår ambition är att bygga ut den i hela grundskolan. Det handlar i första hand naturligtvis om barnen och deras möjlighet att få ta del av kultur, men i lika hög grad finns på andra sidan av den satsningen kulturskaparna. Jag har besökt 13 kommuner och mött filmare, dansare, dramapedagoger och konstnärer som fått arbete i skolan och därmed nya möjligheter att verka; säkert har de också fått nya kontaktytor. Det är alldeles utmärkt. I Kulturarbetsförmedlingens rapport såg jag att jobb- och utvecklingsgarantin vad gäller kulturskapare gått upp med 60 procent och nystartsjobben med 68 procent. Att vi dessutom värnar upphovsrätten är betydelsefullt för kulturskaparnas villkor. Den illegala nedladdningen har varit ett stort hot mot kulturen. Vi kan konstatera att trafiken bland annat hos Telia gått ned med 40 procent. Jag återkommer till en del av frågorna i mitt nästa inlägg.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag respekterar kulturministern och tror på hennes faktauppgifter. Jag tror också att kulturministern arbetar hårt för kulturen, men sanningen är att resultatet blir för litet. Om vi tar Skapande skola som exempel vill jag säga att den satsningen är bra, men det är en för fattig insats. Regeringen har satsat på grundskolans högstadium. Vi socialdemokrater vill satsa på alla barn i hela grundskolan och till och med i förskolan. Där vill vi satsa över 100 miljoner kronor. Det är tydligt, herr talman, att regeringen behöver hjälp för att kunna skapa fler jobb. Jag kan bjuda på några förslag som vi har i den socialdemokratiska vårmotionen. Vi vet att behovet av renoveringar och ombyggnationer av kulturhistoriskt värdefulla byggnader är stort. Samtidigt är arbetslösheten inom bygg- och kultursektorerna hög. På samma sätt som vi vill uppmuntra privatpersoner och fastighetsägare att tidigarelägga renoveringar och ombyggnationer av småhus och bostadsrätter vill vi stimulera nödvändiga renoveringar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Vi föreslår därför att ett kultur-ROT-avdrag införs mellan den 1 juni och 30 december 2010. För 2009 innebär det ungefär 90 miljoner i tilläggsbudgeten och för 2010 ungefär 175 miljoner. Kultur-ROT:en skulle alltså ge 800 jobb under 2009 och 1 500 jobb under 2010. Samtidigt vill vi, herr talman, satsa på kulturallianserna. Jag måste erkänna att kulturministern har satsat på dem, vilket är mycket bra, men vi vill satsa lite mer. Nu har vi tre allianser - musik, dans och teater - och det är bra. Vi vill ge yrkesverksamma kulturarbetare möjlighet att bli anställda av konstnärsallianser. Därför föreslår vi att anslaget till allianserna utökas permanent till 50 procent från juli 2009, vilket innebär en satsning på 15 miljoner kronor på tilläggsbudgeten. I storleksordningen 145 personer kunde därmed få jobb. Vi har även det accessarbete som den socialdemokratiska regeringen införde för några år sedan, men 2009 vill den moderatledda regeringen avskaffa det. Det tycker vi är synd, för det skulle ge arbete till många akademiker inom detta område. På så sätt kunde samlingar och föremål lyftas fram och bli tillgängliga för allmänheten. Om vi behåller accessarbetet, som vi vill satsa 100 miljoner på 2009-2011, skulle det innebära totalt 300 miljoner kronor, vilket i sin tur skulle ge ungefär 330 nya arbeten inom kulturområdet.

Herr talman! Det är roligt när Nikos Papadopoulos och jag träffas. Nu fick jag ännu ett erkännande av att jag jobbar hårt. Det gillar jag att höra. Nikos Papadopoulos vet att vi gillar varandra. Jag hörde återigen en del förslag. Jag känner naturligtvis igen dem. Vi kan väl uppehålla oss lite grann vid Skapande skola. Jag vet att Socialdemokraterna i sitt förslag inte kallar sin barnsatsning för detta. De talar bara om 100 miljoner och att det ska omfatta alla, inklusive förskolan. Men jag har noterat att Socialdemokraterna i sin oppositionsroll har tyckt att det som vi har satsat har inneburit för lite per elev. Det har handlat om runt 175-200 kronor per elev i högstadiet. Jag kan bara tala om att det inte blir mer per elev med den satsning som Socialdemokraterna gör. 100 miljoner är en fördubbling, men det omfattar då oändligt många fler elever. Det är intressant att ni kritiserar regeringen. Ni hade makten i tolv år innan vi tillträdde 2006. Var fanns den berömda satsningen då? Det hände ingenting. Det tillsattes visserligen en barnkulturutredning under Socialdemokraternas tid. Men i övrigt hände ingenting. Man hade ett temaår, en kampanj. Om man ska åstadkomma någonting måste man ha långsiktiga satsningar och ett långsiktigt tänk, inte bara irrbloss eller fanfarer. Skapande skola är en långsiktig satsning. Bland de övriga förslagen fanns ett som gällde ROT-avdraget för reparationer och om- och tillbyggnad, som vi har infört och som har givit mycket jobb, inte minst inom hantverkssektorn. Nu har jag förstått att Socialdemokraterna tycker att det här ska omfatta även kulturbyggnader av annat slag. Det finns rätt många kulturbyggnader under statligt hägn. Menar Nikos Papadopoulos att vi i så fall ska ge ROT-avdrag till oss själva, att pengarna ska snurra runt på något sätt? Vi har omfattande behov av underhåll och renoveringar efter att Socialdemokraterna, måste jag säga, dessvärre inte riktigt har skött det uppdraget. Det gäller Operan och Nationalmuseum, för att ta två näraliggande exempel. Den eventuella notan för Nationalmuseum med hyror och annat börjar uppgå till miljarden. Jag ska också försvara det som man gör på Kulturarbetsförmedlingen. Det intressanta är att man inte bara noterar antalet arbetssökande. Man är i allra högsta grad aktiv också ute på fältet, till exempel med bildbanker som har byggts upp och som också har engagerat intressenter utanför Sverige. Man hade närmare 5 000 besökare under förra året. Det handlar även om kultur- och nöjesbanken. Man gör uppsökande besök ute hos företag, framför allt mindre företag, och har fått fram väldigt många nya jobb, intressant nog. Själv deltar jag parallellt med denna debatt i dag i en heldag på Dramaten om kultur och hälsa som visar vilken betydelse kulturen kan ha vid rehabiliteringen i sjuk- och hälsovårdsarbetet. Även här finns en växande möjlighet, skulle jag vilja säga, för kulturskapare att få utrymme för sina olika konstformer, inte minst inom dansen och naturligtvis också inom skapande måleri, annan konst och mycket annat - musiken är självklar. Jag tycker trots allt att det händer en hel del.

Herr talman! Jag förstår att kulturministern är stolt över Kulturbryggan i skolan, som vi kallar den, om vi ska vara konkreta. Jag sade att vi tycker att det är lite för lite. Vi vill ha det i sin helhet. Det är få personer som får nytta av dessa pengar. Fler kulturarbetare ska arbeta för detta. Självklart är både regeringen och vi socialdemokrater väldigt måna om jobben. Jobben ska försvaras. Vi vill att Sverige ska vara ett dynamiskt och kreativt samhälle. Det skapar möjligheter för oss att växa och utvecklas som individer. Men det gynnar också Sverige ekonomiskt. Sveriges välstånd vilar på att vi förmår producera varor och tjänster som är bättre än det som andra länder producerar, till exempel teater, film och så vidare. Därför vill vi skapa bättre förutsättningar för de kreativa näringarna. Vi vill att de kreativa näringarna ska ha samma möjligheter till finansiering och investeringar från näringslivsfrämjande myndigheter som den konventionella industrin. Det ska inte vara svårare för ett svenskt musikbolag att få krediter eller företagsrådgivning från Almi. Det ska vara som för vanliga andra svenska bolag. Herr talman! I spåren av jobbkrisen ser vi nu hur arbetslösheten ökar snabbt bland kulturarbetarna. Samtidigt finns det många företagare som drar bort sponsringen direkt när de har dålig ekonomi. Kulturen får då inga pengar. Jag ska fatta mig kort. Det kan handla om renoveringar av Sveriges kulturarv, men också om att tillgängliggöra kulturarvet för fler, till exempel genom att låta fler arkiv och samlingar digitaliseras och komma ut på Internet. Genom att tidigarelägga dessa investeringar pressas kostnader, och utväxlingen blir hög för varje satsad krona. Det är således både en effektiv kulturpolitik och en konjunkturpolitik.

Herr talman! Nu när jag har sista repliken ska jag inte göra som en del i den förra regeringen gjorde och gå till frontalangrepp när Nikos Papadopoulos inte har någon replikrätt. Jag ska gå in lite på det som Nikos Papadopoulos tog upp här nyss. Att värna jobben - självklart, det gör vi också. Att vi har en svår situation är vi båda medvetna om. Det är inte så att man kan trolla fram jobben. Men jobben för somliga är också beroende av att människor har pengar kvar i plånboken. Då är vi inne på hur mycket man får behålla efter skatt för det som man själv vill satsa på. Socialdemokraterna har vissa problem med sina samarbetspartner, Miljöpartiet och framför allt Vänsterpartiet, som inte har accepterat de skattesänkningar som den här regeringen har infört och som betyder väldigt mycket, inte minst för låg- och medelinkomsttagare. Vi vet att kulturen till största delen, närmare tre fjärdedelar, finansieras av det som vi själva betalar ur våra egna plånböcker. Att döma av vad jag kan nyss kunde lyssna till bekräftar Nikos Papadopoulos trots allt att vi har en god kultur- och näringspolitik, inte minst när det handlar om den kreativa sektorns möjligheter. En kort upprepning: Till skapande skolor, allianserna och mycket av det andra som sker kan vi också lägga höjningen av utställningsersättningen den 1 januari, som betyder mycket för konstnärerna. Visningsersättningen höjs också. Vi var inne på access. Det är ett utmärkt förslag, som vi också stödde när vi satt i opposition. Vi förlängde dessutom detta med ytterligare två år och 100 miljoner kronor. Det pågår fortfarande under detta år. Det betyder väldigt mycket att vi värnar upphovsrätten. Det är viktigt att Nikos Papadopoulos parti tar en rejäl diskussion med Vänsterpartiet, som inte riktigt har samma uppfattning i den frågan.