Kulturarvet Marinens Musikkår

Herr talman! Agneta Gille har frågat mig hur jag tänker agera för att bevara det viktiga kulturarv som Marinens Musikkår utgör. Den 23 oktober i år besvarade jag en fråga om Marinens Musikkår av Agneta Gilles partikamrat Peter Jeppsson (fråga 2013/14:47). Regeringen styr Försvarsmaktens verksamhet genom myndighetens instruktion och regleringsbrevet samt enskilda regeringsbeslut. Försvarsmakten ska enligt sin instruktion - förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten - medverka i statsceremonier. Detta innebär bland annat att försvarets musikkårer ska spela vid högvaktsavlösningen och annan statsceremoniell verksamhet. Ett annat exempel är vid riksdagens öppnande. Regeringen har på detta sätt fastställt ramen för försvarsmusikens verksamhet. Inom denna ram är det Försvarsmakten som bestämmer hur verksamheten ska bedrivas.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag ville verkligen diskutera kulturarv. Som ministern vet sitter jag också i kulturutskottet. Där är vi angelägna om ett sådant fint kulturarv som Marinens Musikkår utgör. Det har kommit otroligt många mejl till mig de senaste dagarna, och det har gett mig ett underlag som jag aldrig någonsin tidigare har haft i en interpellationsdebatt. Mejlen innehåller synpunkter på hur försvaret har agerat utifrån det här. Det jag ser är att det inte är första gången som det här förslaget finns om att Marinens Musikkår ska läggas ned, utan det har hänt tidigare. Jag skulle vilja veta hur ministern ser på det. Vad är det som har hänt vid de tidigare tillfällena som har gjort att man i Försvarsmakten har tagit beslutet att inte lägga ned Marinens Musikkår? Jag har många fått bra kommentarer gällande vad Marinens Musikkår betyder, och jag tycker att de är värdefulla. En mängd kända musiker skriver: "Kultur innehåller värden som inte kan mätas i pengar eller BNP. Den positiva självkänslan och kraften som en levande kultur genererar kommer med säkerhet att ge den energi och det perspektiv som på sikt förbättrar både vårt själsliga och ekonomiska välbefinnande. Vi anser att våra politiker nu måste ta ett grepp om den svenska försvarsmusiken så att ensembler som Marinens Musikkår får leva vidare." Det är kärnan i vad jag tycker att ministern ska fundera över. Vad kan ministern göra i det här läget? Ministern säger att det är Försvarsmakten som bestämmer hur verksamheten ska bedrivas. Är det samma sak som att ministern inte bryr sig om huruvida Marinens Musikkår ska fortleva eller inte, eller har ministern en möjlighet att prata med Försvarsmakten i just de här frågorna? Det finns synpunkter från de här kända musikerna, som jag nyss citerade, angående Marinens Musikkår, det finns synpunkter från Försvarsförbundet, från Sveriges Yrkesmusikerförbund, från Sveriges Orkesterförbund och andra som har kommit med många bra och viktiga påståenden. Jag hoppas att ministern har sett och läst dessa brev, för de är ställda till ministern. I dag finns det tre musikkårer. Det är stolthet över det kulturella arvet som vi kan se i alla dessa reaktioner. Jag skulle vilja veta hur ministern ser på att hjälpa till att påverka Försvarsmakten att behålla Marinens Musikkår.

Herr talman! Det är tredje gången som ett förslag om nedläggning av Marinens Musikkår kommer från Högkvarteret. Jag har varit med på hela resan vad gäller de tidigare nedläggningsförslagen, och jag agerade då också. Då stoppades förslagen av de dåvarande regeringarna. Förslaget möts nu av en mycket stark opinion. Det som är slående är att denna gång har förslaget tagits fram i all hast utan hänsyn till helheten och till den nationella resurs som kåren utgör. Det har funnits stora brister i den här processen, vilket jag vet att många har kritiserat. Vid en presskonferens i min hemstad Karlskrona den 7 oktober uppgav chefen för Livgardet att han fått styrning från Högkvarteret gällande att lägga ned Marinens Musikkår. Mönstret känns igen av den som har varit med två gånger tidigare. Livgardet lade inte så stor vikt vid processen med att ta fram konsekvensanalyser. Man hade inte möjlighet att ta fram alternativa lösningar, utan man gjorde helt enkelt det som Högkvarteret sade. Nu har vi en stark opinion, precis som Agneta Gille har talat om. I uppropet Bevara Marinens Musikkår är det över 22 000 namn i dag från norr till söder i Sverige, från personer i våra grannländer, från USA, Nederländerna och Spanien. Listan kan göras lång. Försvarsministern har liksom jag och Agneta Gille tagit emot skrivelser, och vi ser nu att så gott som hela musiklivet och kulturlivet agerar och engagerar sig i denna fråga. Alla har samma budskap: Låt inte ett kulturarv gå i graven! Låt inte Försvarsmaktens leende gå i graven! Marinens Musikkår är en nationell angelägenhet, och den har utvecklats till en av världens ledande ensembler i sin genre. Mot bakgrund av detta som jag nu framfört vad gäller den obefintliga processen och Marinens Musikkårs kulturvärde vore det förödande och djupt olyckligt att låta 325 års kulturarv gå i graven. Jag vill ställa samma fråga som Agneta Gille ställde, och jag vill göra det utifrån att det faktiskt är så att regeringsbeslut om fortlöpande uppdrag till myndigheterna kan tas. Det görs ständigt och jämt - uppdrag med syfte att utveckla, kartlägga, analysera och utreda olika frågor. Jag anser att svaret från försvarsministern är ett icke-svar.

Herr talman! Jag kan börja med att understryka den mängd av brev och olika typer av opinionsyttringar som har kommit in med anledning av de här uppgifterna. Det visar att det finns ett stort intresse och ett starkt engagemang, inte bara i Karlskrona utan i hela landet och utanför våra gränser. Jag har tagit emot många brev, och vi försöker svara på dem efter hand. Jag vill också understryka att alla våra tre musikkårer som vi har är mycket duktiga, och deras insatser och musiken man spelar vid statsceremonier, andra ceremonier och konserter är mycket uppskattade. Men med anledning av den här interpellationen måste jag redogöra för hur styrningen av Försvarsmakten och myndighetens olika enheter sker, för det är egentligen det som ligger i frågan. Försvarsmaktens grundorganisation består av 35 organisationsenheter som finns i Försvarsmaktens instruktion. I den här instruktionen anges att Försvarsmakten själv bestämmer sin grundorganisation i den mån den inte är reglerad i instruktionen. Av detta följer att det är Försvarsmakten som beslutar om försvarsmusiken och förvarsmusikens innehåll. Myndigheten ska uppfylla de krav som regeringen ställer om att medverka i statsceremonier. För den här styrningen gäller att regeringen uppdrar åt Försvarsmakten att genomföra viss verksamhet. Samma sak gäller för alla andra statliga myndigheter. Sedan är det myndighetens chef, i det här fallet överbefälhavaren, som ska se till att verksamheten genomförs. Den ordning som råder nu, i och med den senaste organisationsförändringen, innebär att det är via chefen för Högkvarterets produktionsledning som överbefälhavaren uppdrar åt Livgardet vilken verksamhet, i det här fallet den statsceremoniella verksamheten, som Livgardet ska bedriva. Sedan är det chefen för Livgardet som uppdrar åt sina enheter, till exempel försvarsmusiken, att bedriva den här verksamheten. Det må låta lite formellt och tråkigt, men det är så som ordningen är. Försvarsmusiken ska sammantaget bedriva den musikverksamhet som Livgardet och ytterst Högkvarteret bestämmer. Verksamhetsuppdragen beslutas efter en dialog mellan den beslutande och den utförande nivån. Sedan återredovisar överbefälhavaren det här till regeringen i myndighetens årsredovisning. Regeringen kräver att Försvarsmakten ska medverka i statsceremonier. Det står i instruktionen, och det är en uppgift för myndigheten. Inom ramen ska alltså Försvarsmakten, genom försvarsmusiken och musikkårerna, stödja statsledningen och den egna verksamheten med musik. Det kan till exempel vara vid utländska besök, och det kan vara vid nationella högtider, vaktparader och kungliga audienser. Varför säger jag då allt detta? Jo, för att jag vill beskriva den ordning som finns för styrningen av Försvarsmaktens organisation och vilka uppgifter de ska utföra. Det är en etablerad och noga styrd ordning. Därför måste min motfråga bli om interpellanten, och kanske även Kerstin Haglö, tycker att den ordningen ska frångås.

Herr talman! När det gäller ordningen som sådan måste man fundera på vilken grund Försvarsmakten lägger ett sådant beslut. Vad finns det för underlag? Som ytterst ansvarig, vilket ministern är, måste det ändå finnas ett underlag som ministern har tagit del av och en viss utredning som påtalar och påvisar att Marinens Musikkår inte behövs. Detta kulturarv från 1600-talet behövs inte längre; vi kan släppa det. Jag kan inte se att det finns något sådant underlag. Jag skulle vilja att ministern tar upp det i nästa svar och påvisar att det finns en utredning som visar att vi inte behöver ha tre musikkårer. Jag förstår att ministern inte kan styra Försvarsmakten mer än att de ska följa det regelverk som gäller, men har försvarsministern någon personlig synpunkt i frågan? Förstår hon frustrationen för alla de som upplever att detta kulturarv är på väg att gå i graven? Ministern bör också titta på hur man har agerat i Norge; där satsar man. Sverige är sämst i hela Norden när det gäller detta. Då borde vi kanske fundera över hur man har lyckats i de andra nordiska länderna. Island har inte något liknande försvar, men i övriga Norden är Sverige sämst. Norge gjorde en stor utredning och har lagt fram ett förslag. Det norska försvaret förmedlar sin syn så här: Kultur i Försvaret - Försvaret är en professionell och ledande kulturförmedlare. Med fem professionella musikkårer, sju museer runt om i Norge och en lång tradition av förmedlande av militär professionalism är Försvaret en viktig del av det norska kulturlivet. Vad jag önskar att vi i Sverige kunde säga likadant och att den svenska regeringen kunde lägga till att musikarvet handlar om välbefinnande. Att få ta del av musiken och detta kulturarv är också hälsofrämjande insatser. Jag hoppas att ministern har möjlighet att påverka detta och att begära att en utredning görs, om det inte är så att den redan finns. Jag vill också veta på vilka grunder Försvarsmakten har lagt förslaget.

Herr talman! Visst har vi ett ansvar för vårt gemensamma kulturarv och för att förvalta det till våra barn och ungdomar och till kommande generationer. I dag finns det också ett stort intresse hos våra barn och ungdomar för att ta del av den fantastiska blåsmusik som Marinens Musikkår står för och som kan engagera dem. En nedläggning av Marinens Musikkår kommer att innebära att ett kulturarv försvinner för att spara några få miljoner kronor. Det är ett kulturarv som aldrig kommer tillbaka, efter att ha funnits i 325 år. Många är de som kommer att utkräva politiskt ansvar om nedläggningen genomförs. Det politiska ansvaret är regeringens. Därför är detta en mycket seriös fråga till försvarsministern: Är försvarsministern, tillsammans med regeringen, beredd att ta ansvar för denna kulturförlust utan att en oberoende utredning görs? Hur det än är med ordningen och vem som styr vem kan regeringen fatta beslut om ett fortlöpande uppdrag till vilken myndighet det än är - uppdrag som kan utveckla, kartlägga, analysera och utreda olika frågor. Det är det som jag och interpellanten kräver av försvarsministern.

Herr talman! För att vi ska få perspektiv på detta tar jag min utgångspunkt i den försvarsreform som nu genomförs. Det är en försvarsreform som det beslutades om i denna kammare 2009 och vars syfte är att stärka Sveriges försvarsförmåga. Jag tar väldigt kort upp varför den reformen var nödvändig och hur läget såg ut. Vi kan historien och vet att det var en organisation som hade låg beredskap. Den samlade försvarsplaneringen hade upphört och krigsförbandsövningar genomfördes inte. Vi hade också en liten utbildningsvolym. Med den reform som nu pågår är Försvarsmakten på väg tillbaka. Man stärker försvarsförmågan. Försvarsmakten bygger nu upp en insatsorganisation med tillgängliga och användbara förband. För att säkerställa att den pågående försvarsreformen verkligen kan genomföras, i den takt som jag hoppas att vi alla vill att den ska göra, satsar regeringen också 1,4 miljarder kronor över fyra år i höstens budget. De pengarna ska gå till förbandsverksamheten och främst till anställning och utbildning av personal och till att genomföra övningar. Samtidigt som detta pågår tittar Försvarsmakten naturligtvis på hur man kan effektivisera och bygga försvarsförmåga så effektivt som möjligt. Därför pågår nu ett omfattande arbete med att inta den insatsorganisation som vi har beslutat om i den här kammaren. Den processen tar tid och är någonting som myndigheten både ska och måste genomföra. När myndigheten har gjort sina överväganden och vidtagit nödvändiga åtgärder kommer de att redovisa det för regeringen. Det är viktigt att vi upprätthåller vårt konstitutionella system och ordningen för styrningen av statliga myndigheter. Regeringen ger myndigheten en uppgift. Myndigheten hanterar självständigt uppgiften och återredovisar därefter resultatet till regeringen. Det är myndighetens chef, i det här fallet överbefälhavaren, som ansvarar för att det sker. Försvarsmakten, med sin chef i spetsen, har inte redovisat några förslag eller liknande om Marinens Musikkår eller försvarsmusiken till regeringen. Därför finns det ingenting för regeringen att ta ställning till. Jag måste också säga att jag som statsråd generellt inte ska tala om för en myndighet hur den ska bereda en viss fråga. Jag måste ställa en fråga tillbaka till Agneta Gille och Kerstin Haglö om de kan tala om för Försvarsmakten hur myndigheten ska hantera frågan.

Herr talman! Jag blir lite förvirrad av ministerns svar. Jag har, i min enfald, ändå trott att regeringen har viss möjlighet att styra sina ansvarsområden. Visst har regeringen två gånger tidigare, när det har varit på förslag att lägga ned Marinens Musikkår, ändå varit med och tyckt till? Enligt de uppgifter jag har handlar det om en besparing på ca 25 miljoner. Det är småpengar i försvarets budget. Som ministern säger har det tilldelats 1,4 miljarder, och då är 25 miljoner småpengar. Samtidigt innebär det en stor förlust för musikarbetet. Vid tidigare tillfällen har vi haft interpellationsdebatter med kulturministern om musikarvet, och då har hon uttryckt hur värdefullt musikarvet är. Eftersom jag inte får något gehör, inte får någon respons, från ansvarig minister för försvaret får jag gå vidare och i stället fråga kulturministern hur hon ser på detta med kulturarvet och de trots allt små summor det handlar om för att rädda Marinens Musikkår. Jag hade hoppats att ministern skulle svara att det tillsätts en utredning för att få underlag, men ministern säger att det inte finns någon möjlighet för henne att tillsätta en utredning. Jag beklagar det.

Herr talman! Jag vill understryka det som jag sade i mitt förra inlägg, att något förslag eller någon inlaga från myndigheten inte har inkommit till regeringen. Som jag sagt tidigare består Försvarsmaktens organisation i fred, grundorganisationen, av 35 organisationsenheter, vilket är beslutat. De som följt den här frågan under många år vet att försvarsmusiken tidigare var organiserad i en egen organisationsenhet, Försvarsmusikcentrum. Förvarsmusikcentrum lades ned vid utgången av 2009, och i stället inordnades försvarsmusiken i Livgardet. Regeringen går inte in i enskilda organisationsenheter och talar om hur myndigheten ska genomföra verksamheten. Det är, som jag sade, Försvarsmakten som har fått uppgiften. Sedan är det Försvarsmakten som löser den uppgiften - och inte bara löser den utan redovisar för regeringen hur man avser att lösa den. Det känner ledamöterna väl till. Samtidigt vet vi att det här är en fråga som engagerar många, och jag vill avslutningsvis återigen understryka att alla tre musikkårer är mycket duktiga, och det är en uppskattad verksamhet som genomförs. Det gäller också de 26 hemvärnsmusikkårer som bidrar till att genomföra viss statsceremoniell verksamhet. Därmed, herr talman, vill jag än en gång bekräfta det stora intresse som finns och säga att alla som skrivit till mig kommer självklart att få svar.