kvaliteten i förskolan

Herr talman! Sofia Larsen har frågat mig vilka åt- gärder jag avser att vidta för att förstärka personalre- surserna till förskolan samt för att stärka kvaliteten i förskolan. Kvaliteten i förskolan är ett för regeringen högt prioriterat område. Sverige står sig mycket väl i alla internationella jämförelser, men det finns signaler som måste tas på allvar när det gäller kvalitetsfrågor- na i förskolan. Som ansvarig minister avser jag att göra kvalitetsfrågorna inom förskolan till ett av mina viktigaste områden för reform och utvecklingsarbete under den kommande mandatperioden. 1990-talets ekonomiska åtstramningar har lett till att barngrupperna blivit större och personaltätheten lägre. Även om situationen när det gäller personaltät- heten i förskolan i någon mån förbättrats fortsätter barngrupperna att öka i storlek. Variationerna är stora både mellan och inom kommunerna. År 2001 var det mellan 3,9 och 8,6 barn per årsarbetare i förskolan. Samma år fanns 64 % av barnen i åldern 1-3 år i grupper med 16 eller fler barn, och 17 % av barn- grupperna hade fler än 20 barn. En av regeringens viktigaste satsningar när det gäller förskolan är att uppfylla vallöftet om ett statligt bidrag till kommunerna för att kunna anställa 6 000 fler förskollärare, barnskötare och annan personal i förskolan. Denna satsning ska genomföras successivt under mandatperioden och i den takt ekonomin tillå- ter. Med ett tillskott av personalresurser i den omfatt- ningen kan personaltätheten öka så att riktmärket i genomsnitt blir fem barn per heltidsanställd. Som räkneexempel skulle detta då kunna motsvara i ge- nomsnitt 15 barn per grupp med tre heltidstjänster. Det är viktigt att beslut i dessa frågor fattas utifrån lokala förutsättningar och med hänsyn till att olika barn har olika behov. Den studie som Statens skolverk fått regeringens uppdrag att göra, som avser en fördjupad analys av barngruppernas storlek och personaltäthet utifrån forskning och erfarenhet, kommer att bli ett viktigt underlag för regeringen när det gäller den fortsatta utvecklingen av förskolans kvalitet. Uppdraget ska redovisas den 1 mars 2003. Skolverket kommer även att få regeringens upp- drag att administrera, följa och utvärdera personalför- stärkningen i förskolan samt utfärda allmänna råd när det gäller kvalitet i förskolan. Med anledning av de reformer som genomförts samt satsningen på personalförstärkningar i förskolan kommer det att finnas ett stort behov i kommunerna av förskollärare, barnskötare och annan personal. Enligt de bedömningar som regeringen gjorde re- dan i 2002 års budgetproposition förväntas efterfrå- gan på förskollärare att öka. För lärarexamen med inriktning mot tidigare år ska särskilt behovet av lärare i förskola och förskoleklass beaktas. Regering- en fastställde därför mål, bland annat för att antalet examinerade förskollärare skulle öka. Dessa mål står fortfarande fast. Antalet sökande till lärarutbildning- arna har ökat kraftigt under senare år, vilket gör att tillgången är god på studerande som önskar söka sig till läraryrket. Även barnskötarna utgör en viktig del av försko- lepersonalen, och deras arbetsinsatser är av stort vär- de för förskolan. Det är viktigt att all personal i för- skolan får del av en väl anpassad, kontinuerlig kom- petenshöjning för att kunna möta de nya krav som ställs på förskolan. I regeringens skrivelse Utbildning för kunskap och jämlikhet - regeringens utvecklingsplan för kva- litetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning aviserades en förstärkning av kvalitetsarbetet i hela utbildningssystemet från förskolan och uppåt. Rege- ringen kommer inom kort att ta initiativ till att en skyldighet införs, i likhet med den som skolan har, att upprätta kvalitetsredovisningar för förskoleverksam- heten och skolbarnsomsorgen. Avsikten är att förstär- ka det kontinuerliga kvalitetsarbetet och att öka jäm- förbarheten mellan kommunerna. Regeringen har under de senaste åren infört en rad reformer inom förskoleverksamheten och skol- barnsomsorgen, som har haft till syfte att öka till- gängligheten till förskolan och sänka avgifterna. Samtliga reformer har finansierats fullt ut av rege- ringen och beräknas ge plats åt ytterligare 45 000 barn. Denna mandatperiod kommer kvalitetsfrågorna att vara de viktigaste inom förskoleverksamheten. Ut- över barngruppernas storlek, personaltäthet och kva- litetssäkring kommer till exempel implementeringen av den nya läroplanen samt utvecklingsarbete inom den mångkulturella förskolan att finnas på den poli- tiska agendan. Jag avser att återkomma till riksdagen i dessa frå- gor och välkomnar företrädare för alla riksdagspartier att delta i den viktiga diskussionen om förskolans kvalitet.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet. Debatten om förskolan har kommit i gång ordentligt den senaste tiden, vilket jag tycker är väldigt bra. Centerpartiet har under ett antal år försökt att få upp den frågan på agendan igen. Vi har visat på hur vi ska kunna stärka kvaliteten, se till att vi får fler pedagoger i förskolan och också kunna stärka kommunernas ekonomi. Vi från Centerpartiet har varje år i våra motioner föreslagit utökat antal platser på högskolan för lärar- utbildning. Vi har försökt att rikta in oss på förskolan och förskollärarutbildningen och att se till att kom- munerna får de stärkande resurser som de så väl be- höver. Men tyvärr så har regeringen inte velat gå riktigt lika långt. Nu säger statsrådet att man under den här mandatperioden ska försöka rätta till det. Jag vet inte om det är ett steg framåt men det är i alla fall ett uttalande som jag hoppas kommer att leda till någonting. Det som jag tycker är bra att statsrådet Hallengren tar upp i sitt svar är att hon nu i alla fall tänker visa att kvaliteten i förskolan är det prioriterade området. Jag tycker att det är väldigt bra, för vi måste gemensamt försöka sätta fokus på det här området. Vi i Centerpartiet var och är väldigt positiva till den allmänna förskolan, och vi var också aktiva i den debatten. Däremot sade vi att det behövdes vissa incitament och vissa åtgärder för att en så stor reform skulle komma till. Det var bland annat utbildnings- platser och resurser till kommunerna. Det är de här två sakerna, det vill säga antalet utbildade pedagoger och kommunernas ekonomi och tillgång till resurser, som är det absolut viktigaste och det centrala, som jag ser det. Som ministern också påpekar i sitt svar var det rätt kärvt för kommunerna främst i början på 90-talet, och man fick göra en hel del neddragningar. Sedan kom helt plötsligt jättereformen med maxtaxan, som inte var tillräckligt finansierad. Efterfrågan på plat- serna blev större än vad man hade räknat med, och resurserna räckte inte till. Nu har man halkat efter igen, och nu kommer den stora reformen med den allmänna förskolan. Som jag ser det, och som många kommuner också har nämnt, är det ett slag i ansiktet på kommunerna när de får höra att regeringen under denna mandatpe- riod om ekonomin tillåter det ska rätta till det här så att kommunerna får resurser. Om regeringen använ- der stora pekpinnar centralt och säger att si och så ska det vara och det här ska kommunerna göra - framför allt om man kommer med pekpinnar utan att det finns resurser - fungerar det inte. Vi ser redan nu resulta- ten, med de stora barngrupperna och den krassa eko- nomin. Ministern säger i sitt svar att Sverige står sig mycket väl i internationella jämförelser. Så har rege- ringen sagt under många år också vad gäller grund- skolan. Tyvärr ser vi de negativa resultaten där. Mi- nistern önskade att fler skulle delta i debatten och komma med förslag. Vad gäller både grundskolan och förskolan är vi flera som ligger på och försöker förändra utbildningen och se till att fler utbildnings- platser kommer till. Men man har inte velat genomfö- ra det i samma takt som vi vill. Det har inneburit stora barngrupper. Vi vet att det är en skillnad på fyra till nio barn per vuxen i skolan. Vi vet också att många barn går i grupper med över 20 barn i varje grupp - något som vi inte kan tillåta. Då frågar jag: Hur tänker ministern agera konkret den närmaste tiden? Vi har fakta. Skolverket kom med statistik i maj, och vi vet hur det ser ut. Hur tänker regeringen, och framför allt den nya ministern på området, agera konkret för att det ska hända nå- gonting och för att vi ska stärka kvaliteten?

Herr talman! Det är roligt att få vara med i den här interpellationsdebatten, för jag tycker att de ställda frågorna är bra. Jag tycker också att det är viktigt att haka på med anledning av den debatt som pågår. Vi ser nu verkligen konsekvenserna av maxtaxe- reformen. Vi ser att barngruppernas storlek har ökat och att det helt plötsligt blev en riksdagsfråga hur man ska reglera någonting som är så olika utifrån förutsättningarna i kommunerna, hur stora arbets- grupperna ska vara och hur olika förskolor ska orga- nisera sitt arbete. Det är plötsligt en riksdagsfråga, just därför att man har genomfört en stor reform utan att tänka på dess konsekvenser och vad det betyder i den lilla världen. Det är därför vi är så kritiska till maxtaxans ut- formning. Vi ser nu konsekvenserna, och statsrådet får en mängd nya frågeställningar på sitt bord. Barn- omsorgsgruppens storlek är en fråga, men det är ock- så frågan kring nattöppna dagis, som vi har hört om. En hel del kommuner ser nu att det är alldeles för lite avgifter som de kan få in, att pengarna inte räcker till och att de inte har möjlighet att tilläggsfinansiera. Därför skapas det minskade möjligheter för dem som kanske vill jobba på annorlunda tider. Det här är konsekvenser som jag tycker att ni från regeringens sida borde ta på största allvar. Jag tror att just det här att alla är lika var en förut- sättning för att maxtaxan skulle genomföras, liksom att alla jobbar 8-16, att alla vill ha det närmaste kommunala dagiset och att alla barn mår bra av sam- ma pedagogik. Nu är inte verkligheten sådan. Det behövs många olika typer av förskoleinriktningar. Det behövs en mångfald. Jag vet att det finns väldigt många olika lösningar på hur man ska få vardagen att gå ihop men också hur man vill att ens barn ska tas om hand. Här är också den stora orättvisan i maxtaxan, eftersom den som väljer någonting annat inte får någon som helst del av pengarna. Det jag också har märkt i mina kontakter med Förskole-Sverige är att de enskilda alternativen och den mångfaldslösning som vi såg med Montessori, Liten Lär och allt vad de heter har oerhört svårt att få verksamheten att gå ihop, eftersom regelsystemet och finansieringen är så stelbenta. Det här riskerar att slå undan mångfalden. Jag skulle vilja höra lite grann hur ministern ser på möjligheten att höja kvaliteten, samtidigt som man nu starkt undanröjer alla möjligheter till den mång- fald som jag tror att dagens barn behöver för att få en bättre förskola.

Herr talman! Jag vill börja med att till Lena Hal- lengren säga välkommen hit till kammaren. Jag tror att det är första gången hon är här, men jag är inte säker. Det är i alla fall första gången som vi har möj- lighet att debattera. Jag vill också tacka Sofia Larsen för att hon har ställt den här interpellationen. Den berör ett fantas- tiskt viktigt ämne, nämligen hur våra barn har det till vardags. De flesta svenska barn befinner sig i för- skolan varje dag under väldigt många timmar. Vi vet att barns grundläggande behov är närhet, att bli sedda och att ha vuxna som hela tiden uppmärksammar dem. Hur ser det ut? Ja, det är väldigt många barn - långt mer än hälften - som befinner sig i barngrupper med mer än 16 barn. Då talar jag inte om de lite stör- re barnen utan om barn mellan ett och tre år. 64 % av dem befinner sig i barngrupper med mer än 16 barn. Då kan man bara föreställa sig de 16 blöjbarnen, som ska ha hjälp med allting, som inte kan äta själva och som ska ha rena blöjor med jämna mellanrum. Hur mycket tid blir det för personalen till det andra, till själva omsorgen, till pedagogiken och så vidare? Det försvinner ju helt. Då kan man tycka att regeringen skulle ha lite mer att komma med. Under hela valrörelsen handlade det om kvaliteten och de stora satsningarna som skulle komma, framför allt på personaltäthet men också på att minska grupperna. Det räcker inte att bara sätta in fler vuxna i de här stora grupperna, utan själva grup- pen måste också bli mindre om barnen ska må bra och fungera på ett bra sätt. Nu har man ingenting att komma med, utan det ska komma under mandatperi- oden. Det gör mig oerhört besviken. Sedan tillkommer till allt detta att regeringen och riksdagen har tagit beslutet att införa allmän förskola, som innebär att alla fyra- och femåringar ska få gratis förskola 15 timmar i veckan. Det gör att trycket kommer att öka ytterligare. Jag har en konkret fråga till Lena Hallengren: När det nu ser ut som det gör med kvaliteten, kan statsrå- det tänka sig att skjuta upp införandet av allmän för- skola och använda de 1,2 miljarder som den reformen kostar till att höja kvaliteten, i form av mindre barn- grupper och mer personal, och sedan successivt gå över till den allmänna förskolan när vi vet att kvali- teten håller för det?

Herr talman! Jag börjar med ett svar till Inger Da- vidson: Nej, vi tänker naturligtvis inte skjuta upp införandet av den allmänna förskolan. Det som är märkligt i hela den debatten är att beslutet fattades för två år sedan i den här kammaren och att det tar två år för både politiker här och politiker ute i kommunerna att förbereda sig för den reformen. Reformen är fullt ut finansierad. Det gäller inte bara reformen med allmän förskola, utan också re- formen med maxtaxa och den reform som har genom- förts under 2002 där barn till föräldralediga och ar- betslösa får plats i förskolan. Det är det som är den ideologiska finessen med Socialdemokraternas syn på förskolan, nämligen att alla barn ska ha möjlighet att delta i förskolans pedagogiska verksamhet. Maxtaxan innebär att de ekonomiska hindren för familjerna minskar. Barn ska inte behöva känna att föräldrarna inte har tillräcklig inkomst för att barnen ska kunna delta i förskolans verksamhet, och därför sänker man avgifterna. Det är fullt ut finansierat. Om det skulle vara så att volymökningarna blir för stora gör Skolverket en översyn. Man följer per- sonaltätheten och barngrupperna och återkommer i sin första utvärdering den 1 mars 2003. Jag är helt övertygad om att vi då får anledning att diskutera den frågan igen. Förskolan är en juvel i den svenska välfärdsstaten. Där erbjuds alla barn en verksamhet med en unik pedagogik på lekens grund. I förskolan är omsorgen om barnen sammanflätad med den mer strukturerade pedagogiska verksamheten, och det är ju det som det handlar om, att det är en blandning av pedagogisk verksamhet och omsorg, och genom den allmänna förskolan får alla barn den här möjligheten. Allmänna förskolan är finansierad med 30 000 kr per ytterligare barn - 34 000 barn beräknas det bli. Och jag förväntar mig att kommunerna inte trycker in barnen i de barngrupper som redan finns, för då skulle man ju inte behöva tillföra några resurser alls. Det handlar ju om att de pengarna ska täcka mer personal eller mindre barngrupper. Om jag ska ge någon kommentar när det gäller just rekryteringen och prognoser kan jag väl säga att man alltid har försökt att göra prognoser, och det kommer vi att fortsätta göra. Men det är inte lätt att göra prognoser. Det kan man se när man tittar tillbaka på budgetpropositionen från 1992, där den dåvarande borgerliga regeringen menade att vi inte alls behövde utöka förskollärarutbildningen; bara med den takt som det då var skulle vi komma att ha ett överskott på 25 000. Den inriktningen fortsatte man att ha ända fram till 1997, då det var en socialdemokratisk rege- ring. Inte förrän nu, 2002, har man egentligen ändrat inställning. Och man skriver nu i budgetpropositionen att man faktiskt särskilt ska beakta utbildningen när det gäller förskola, förskoleklass, fritidsverksamhet och barn i tidiga åldrar.

Herr talman! Statsrådet Hallengren säger att det är svagt att kommuner och politiker två år efter beslutet om den allmänna förskolan säger: Titta, det här fun- gerar ju inte. Faktum är att kommunerna har kämpat hårt med maxtaxan, med dåliga resurser från rege- ringens sida, finanser och resurser som inte räckte till maxtaxans införande. En del av förklaringen är ju att efterfrågan på platserna i förskolan inom ramen för maxtaxan ökade så pass kraftigt. Kommunerna har kämpat, och kommunerna har haft en vilja. När det gäller att det är svagt av politikerna vill jag säga att vi är flera, framför allt Centerpartiet, som har sagt att det ska vara mer resurser till kommunerna men också att man ska se till att stärka lärarutbild- ningen och förskollärarutbildningen. Om det är någon som har gjort ett svagt intryck och haft ett svagt en- gagemang så är det ju regeringen och dess företräda- re, som inte har sett hur det ser ut i kommunerna och som inte har tagit ansvar för de reformer som man har satt i sjön. Vi är positiva till den allmänna förskolan. Vi vill stärka förskolan, men det viktiga är ju att man har resurser och också tankar, idéer och strategier för hur det ska kunna fungera i verkligheten. Jag blir väldigt fundersam när statsrådet säger att man nu ska göra ytterligare en utvärdering eller att man ska titta på statistiken. Man ska ge Skolverket i uppdrag att göra en fördjupad studie, säger man, av barngruppernas storlek och personaltätheten, men vi vet ju att den redan är gjord. I maj kom ju Skolverket med en rapport. Där ser man klart och tydligt hur kvaliteten har försämrats och hur storlekarna på barn- grupperna har ökat. I budgeten skriver regeringen - ministern pratade också om det - att man ska tillföra 6 000 nya för- skollärare och barnskötare inom barnomsorgen, och det är ett väldigt bra initiativ. Men hur ska man så snabbt kunna få fram dem? Det gäller ju att ha en strategi för detta. Om det finns en sådan strategi, Hallengren, vill jag gärna ha reda på hur den ser ut. I regeringens budget skriver man ju att de här 6 000 förskollärarna ska tillsättas och ges resurser någon gång under mandatperioden - det är det första - i den takt ekonomin så tillåter - det är det andra. Regering- en har alltså två förbehåll. Man ställer krav på kommunerna. Man ställer krav på föräldrar och framför allt på den personal som jobbar i den här situationen, men som ansvarig och som regering säger man: Ja, men ansvaret ligger inte på oss. Om vi får några pengar över kan vi till- sätta denna personal, inte annars. Det tycker jag är att ge falska förhoppningar. Antingen vill regeringen satsa på en bra förskola där barnen sätts i centrum och där personalen och barnen mår bra, eller så vill man inte satsa på det. Då är det ju renhårigare att säga det rätt ut än att ha en massa förbehåll i texten. Hallengren säger också att intresset för lärarut- bildningen har ökat. Det är delvis sant. Vi vet att intresset för lärarutbildningen har ökat bland dem som har prioriterat den i andra och tredje hand. Men det gäller inte direkt dem som har önskat den i första hand. Staten har ansvar för lärarutbildningen. Därför måste vi se till att prioritera detta. Det handlar fram- för allt om fler utbildningsplatser men också om att försöka påverka så att fler väljer den inriktningen. Sedan har jag en konkret fråga: Tänker regeringen satsa ytterligare på lärarutbildningen? Tänker man säga att vi nu ska ha fler platser? Tänker man säga att vi nu ska ha en inriktning mot förskolan? Det hela verkar ju bli en onda cirkel. Kommuner- na har inte pengar, och det finns för få pedagoger. Det krävs krafttag. Jag hoppas att statsrådet klart och tydligt kan beskriva den strategi som regeringen har för att kunna lösa detta.

Herr talman! Jag tycker faktiskt inte att det här duger om man ska få en förskola som fungerar, som människor vill arbeta i och dit man med glädje kan skicka sina barn varje dag. Maxtaxereformen har ju haft de här negativa konsekvenserna. Då tycker jag inte att det duger att, precis som statsrådet nu gör, bara förvänta sig av kommunerna att de ska göra på ett visst sätt. Problemet är ju att man har tagit bort många möj- ligheter för kommunerna att själva utforma sin barn- omsorg. Barnomsorgen handlar om dagbarnomsorg men kanske också om nattbarnomsorg. När det nu har blivit en sådan styrning från staten, och när regering- en vet bäst, lämnar faktiskt en del kommuner det här åt någon annan. Följden blir att barnen blir lidande och att vi tappar i kvalitet. Då går det ju inte att, som regeringen, bara säga att det ska göras nya utredning- ar av Skolverket. Jag tycker att verkligheten talar för sig själv. Statsrådet har också konfronterats med uppgifter från kommuner som för att förbilliga omsorgen nu väljer att sända in de riktigt små barnen i skolverk- samheten utan att ha uttalade krav på kvalitet och utveckling. Då tycker jag inte att man bara kan säga att man har förväntningar på kommunerna, utan då måste man faktiskt inse att reformen är felkonstrue- rad. Den har alldeles för lite inslag av närhet till män- niskorna. Om vi ska få en kvalitetssäkring i den här delen måste man kunna påverka själv. Det handlar om att det ska finnas ett inslag av kvalitetsuppföljning. Det innebär att det ska finnas mångfald i utövandet men också möjligheter att lägga till på maxtaxan, så att vi kan få den kvalitet som människor faktiskt förväntar sig för att de med trygghet ska kunna använda barn- omsorgen.

Herr talman! När jag hörde statsrådets svar kom jag att tänka på det som militären brukar säga: Om verkligheten och kartan inte stämmer överens är det kartan som gäller. Verkligheten ser inte ut så som den som Lena Hallengren beskrev. Den kanske gör det i undantags- fall, men i de allra flesta fall har vi inte hög kvalitet i dag. Det beror inte på att vi har dålig personal utan på att barngrupperna är för stora. Verkligheten i dag är att kommuner funderar på att sätta in fyraåringarna i den vanliga grundskolan nu när den allmänna förskolan införs - i vissa fall har man redan bestämt sig för detta. De har redan gjort det när det gäller femåringarna och funderar på att göra det när det gäller fyraåringarna därför att de inte klarar det på något annat sätt. Så ser verkligheten ut, och det är ju den vi måste förhålla oss till. Det är utifrån detta som jag ställde frågan om statsrådet kunde tänka sig att använda de 1,2 miljar- derna som finns avsatta i budgeten - för de finns ju där - till att först se till att kvaliteten är hög och sedan successivt införa den allmänna förskolan. Men svaret på den frågan blev ett nej. Då vill jag gärna höra vad statsrådet tänker göra i stället. Kommunerna har det nämligen oerhört kärvt. Väldigt många kommuner höjer skatten i år, även sådana som har försökt ligga lågt. I min egen kommun, Nacka, kommer skattehöj- ningen att gå till ett utjämningssystem som finns mellan kommunerna. Det blir alltså inga extra pengar till förskolan där. Det här är en rävsax för kommu- nerna. Då kan inte det ansvariga statsrådet bara vältra över hela ansvaret. Barnen går inte i repris. När de här utvärderingar- na är klara, som Skolverket ska göra ännu än gång, har vissa barn redan hunnit igenom förskolan. Frågan är vad som har hänt med dem när de som 1-3-åringar har gått i barngrupper med upp emot 20 barn i varje grupp.

Herr talman! God barnomsorg är också en fråga för oss män. Det vill jag gärna påpeka. Det är trevligt att många kvinnor debatterar detta, men det är en lika viktig fråga för oss män. Det som fick mig att begära ordet var emellertid en helt annan sak. Det var som kommunal förtroen- deman. Om statsrådet någon gång har suttit med ena foten i varmt vatten och den andra i kallt vatten vet hon att det genomsnittligt blir väldigt bra, men det känns ändå väldigt olika på olika håll. Så är det också med finansieringen av maxtaxan. Om man ser på föräldrarna har det i de kommuner som har haft höga taxor - jag bor själv i en sådan - varit bingo för hög- inkomsttagarna. Det har också varit bingo för de kommuner som har haft låga taxor och fått ett väldigt bra statsbidrag. Kristianstad är en sådan kommun. När statsrådet säger att maxtaxereformen är väl finansierad stämmer det för ett genomsnitt. I många kommuner har det blivit väldigt påfrestande för skat- tebetalarna. Andra kommuner har det blivit mycket bra för. Det måste man beakta när man talar om detta. Det är väldigt farligt att använda genomsnittsvärden. Vi har många kommunalpolitiker runtom i landet som har en helt annan verklighet att arbeta med än den som statsrådet Hallengren arbetar med. Jag vill också säga något om en sak som de tidiga- re talarna har varit inne på. Det är självklart att max- taxereformen som sådan har skapat ökad efterfrågan både på lokaler, vilket har krävt investeringar, och på förskollärare. Det har inte funnits något samband mellan tillgången på lärarna och den efterfrågan som har uppstått. De har kommit i otakt.

Herr talman! Jag ska börja med att kort kommen- tera Gunnar Andréns inlägg. När det gäller finansie- ringen av maxtaxan var Kommunförbundet och rege- ringen överens om att detta var det mest rättvisa sät- tet. Kommuner som själva valt att ta in en högre skatt och sänka sina avgifter skulle inte förlora på det. Det framställs ofta som ett problem med den öka- de efterfrågan av förskolan: Det är så många barn som nu vänder sig till förskolan. Vi behöver inte diskutera och träta om huruvida barngrupperna är för stora. Jag tror att vi är helt överens om det. Det är inte heller det som Skolverket ska utreda. Det som Skol- verket utreder och återkommer med den 1 mars är om det har skett någonting i samband med maxtaxan som inte bara handlar om finansiering. Det gäller också volymökningen, ökningen av antalet barn. Det är det som Skolverket återkommer till, inte för att tala om hur många barn det finns i varje barngrupp. Eftersom vi ser att det är för många barn i varje barngrupp vill vi göra en satsning under mandatperi- oden. Vi har lovat att tillföra förskolan 2 miljarder kronor för att anställa ytterligare 6 000 personer för att barngrupperna ska minska och personaltätheten öka. Vi hoppas att denna satsning ska kunna visa resultat under 2004. Barngrupperna är för stora. Det är inte det som det handlar om. Sofia, i valrörelsen övergav ni det som Lena Ek i Centern kallar den gamla hemmafrumodellen. Där- med har ni i vissa delar anslutet er till Socialdemo- kraternas familjepolitik. Däremot orkade ni inte stödja vår politik med riktade statsbidrag till kommu- nerna när det gällde mer personal i skolan. Vi har nu som ambition att ge ett riktat stöd till kommunerna för att stötta upp personaltätheten i förskolan. Stöder Centerpartiet denna politik? Det är svårt att utreda maxtaxan innan den har fått verka. Jag avser att återkomma efter den 1 mars och diskutera den ytterligare.

Herr talman! Jag förstår utifrån vad regeringen har gjort de senaste åren att det inte kan vara särskilt lätt eller roligt att ta över situationen, varken när det gäl- ler resurser eller förslag från regeringens sida. Det vore ändå intressant att få höra den nya ministerns tankegångar. Vad finns det för strategier framöver för att kunna stärka kvaliteten? Helt plötsligt fick vi höra att för de 6 000 perso- nerna som ska in i förskolan under kommande period - vad det nu är - ska man tillsätta 2 miljarder. Det har vi inte sett i budgeten. Jag undrar när de två miljar- derna kommer? Är det något nytt som man kommer att lägga fram? Är det för att anställa dem, eller ska det gå till studiemedel för att det ska kunna utbildas fler? Det handlar ju om att inte hamna i den onda cirkeln att kommunerna helt plötsligt kan anställa men att det inte finns personal. Det är viktigt att det finns pedagoger tillgängliga. Vi har en tanke kring detta. Vi ökar antalet platser på lärarutbildningen. Vi ser också till att kommunerna får mer resurser. Statsrådet försökte ställa ett par frågor till mig. Jag svarar gärna på dem vid ett annat tillfälle. Just nu är det jag som får möjlighet att ställa frågor. Statsrådet kan egentligen inte svara på någon av de enkla frågor som jag har ställt. Den ena var: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förstärka personalresurserna till förskolan? Den andra var: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka kvaliteten i förskolan? Det är två väldigt enkla frågor. Det jag kan tolka som ett svar från regeringens och statsrådets sida är att man tänker återkomma när man har funderat klart på en lösning. Då ska man åter- komma och säga om man har resurser och möjlighe- ter att göra någonting. Detta borde man ha tänkt på lite tidigare. Sätter man en stor reform i sjön måste resurserna och framför allt strategin finnas där. Återigen: Vilken är strategin för att vi ska få fler pedagoger och öka kvaliteten i förskolan?

Herr talman! Jag upprepar att reformerna är fullt ut finansierade. När det gäller satsningen på kvalite- ten handlar det om 6 000 fler vuxna. Under perioden avses naturligtvis mandatperioden. Jag hoppas att vi ska se resultat under 2004. Det är mina korta svar på frågorna. I fråga om lärarrekryteringen har regeringen i regleringsbreven gett högskolan en väldigt tydlig signal om att särskilt beakta behoven av att utbilda lärare till förskola, förskoleklass och fritidshem. Med den nya lärarutbildningen går det inte att säga att man utbildar sig till bara förskollärare. Därför håller vi på att se över hur många som faktiskt söker, hur många som kommer att examineras och hur många som väljer inriktning mot tidiga åldrar. Det är en fråga för varje högskola hur mycket man kan styra in mot tidigare åldrar. De har genom regleringsbreven blivit uppmanade att ta tag i det.