kvinnors skyddsbehov

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 24 maj 2005

Interpellation: kvinnors skyddsbehov

Interpellation 2004/05:580 av Runegrund, Rosita (kd)

den 11 maj

Interpellation 2004/05:580

av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet Barbro Holmberg om kvinnors skyddsbehov

Personer som enligt utlänningslagen inte definieras som flyktingar men ändå är skyddsbehövande kan i dag få uppehållstillstånd i Sverige. Skyddsbehövande är enligt utlänningslagen till exempel en person som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland. Vid en bedömning av om man har skyddsbehov ingår det att se till den sökandes egna berättelser och upplevelser. Därutöver behöver man ha kunskap om dennes hemland, hur lagstiftningen ser ut och hur situationen i praktiken är i hemlandet.

Kritik har länge riktats mot såväl ovannämnda lagstiftning som kunskapen hos invandringsmyndigheterna om kvinnors skyddsbehov. Migrationsverket redovisade år 2001 en rapport om praxis för asylsökande kvinnor. Under 1997@2000 hade endast 29 kvinnor fått uppehållstillstånd på grund av könsrelaterad förföljelse och i samtliga fall har det handlat om risk för könsstympning. I övrigt har paragrafen inte använts. Asylprövningen har, enligt författarna, utgått från manliga utgångspunkter och värderingar. Man har bland annat ifrågasatt kvinnor som inte anmält övergrepp, när en kvinna kan ha goda skäl för att inte ha anmält ett övergrepp till myndigheterna eller att inte ha fått ett övergrepp dokumenterat.

En del menar att dagens lagstiftning leder till att kvinnor diskrimineras om de får skydd enligt könsbestämmelsen, eftersom tortyrbestämmelsen ger ett starkare skydd, och flyktingparagrafen bättre rättigheter. Beviskraven är dock lika oavsett vilken paragraf som används.

Efter flera års krav från bland annat Kristdemokraterna tillsattes en utredning år 2003 för att se över frågan om att stärka kvinnors skyddsbehov. Betänkandet Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse (SOU 2004:31) presenterades för ett år sedan. I betänkandet föreslås flera författningsändringar som stärker skyddet för kvinnor, men någon proposition har ännu ej lagts fram.

I Migrationsverkets riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov står det:

"Könsrelaterad förföljelse av kvinnor kan knappast definieras på ett entydigt och uttömmande sätt. Den kan också förekomma i mycket skilda former. Somliga fall kan hänföras till den officiella sfären till exempel våld mot kvinnor från polis, militär eller häktespersonal. Andra former knyter an till den privata sfären till exempel tvångsäktenskap och våld inom familjen." Vidare hänvisas till 1993 års FN-deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Där definieras våld mot kvinnor som "varje könsbetingad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande vare sig det sker offentligt eller privat."

Ett aktuellt exempel på att frågan om kvinnors skyddsbehov fortfarande inte tas i beaktande är en kvinna som flytt från USA med sina barn efter att flera gånger blivit hotad till döden och misshandlad av sin man. Hon har upprepade gånger sökt skydd på olika orter i USA men inte lyckats undkomma mannen och slutligen flytt till Sverige där hennes mor bor. Invandringsmyndigheterna har avslagit hennes ansökan med hänvisning till att hon kan få skydd i hemlandet. Detta trots att det i Migrationsverkets riktlinjer står att: "Statsmaktens möjligheter till skydd bör ses utifrån ett realistiskt perspektiv". Myndigheterna har även kallat de dödshot som kvinnan utsatts för för "trakasserier".

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvinnors rätt till skydd i realiteten tas i beaktande?