Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 14 februari 2012

Interpellation: Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser

Interpellation 2011/12:214 av Ericson, Gunvor G (MP)

den 1 februari

Interpellation

2011/12:214 Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser

av Gunvor G Ericson (MP)

till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)

I över 15 år har vi debatterat hur jämnare könsbalans i bolagsstyrelser ska uppnås, såväl inom den offentliga sektorn som i det privata näringslivet. När tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg, S, hotade med lagstiftning började det hända saker i näringslivet. Men när det trycket försvann, i och med regeringsskiftet år 2006, stannade utvecklingen av.

Det fanns då ett färdigt utredningsförslag som den förra regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, tagit fram. Utredaren, Catarina af Sandeberg, kom fram till att det är möjligt att införa en kvotering med minst 40 procent av vardera kön. Detta skulle gälla från och med år 2010.

Men den borgliga regeringen har beslutat att inte lägga fram något lagförslag. Regeringen valde i stället att utbilda kvinnor genom Styrelseakademien, när det snarare är valberedningar som behöver utbildas för att lära sig rekrytera med genusglasögon på. Statsråden Nyamko Sabuni, FP, och Maud Olofsson, C, har också skickat brev till börsbolagen där de ber om förklaringar till varför de inte lyckats bättre med att skapa jämställda styrelser. Få av bolagen har svarat.

En kvotering av män till styrelseuppdrag pågår ju alltjämt i det fördolda. I en interpellationsdebatt i början av sommaren 2009 stängde jämställdhetsminister Nyamko Sabuni dörren till kvotering, trots att det är en effektiv metod som både Norge och Finland infört.

I en debattartikel på Newsmill i augusti 2011 öppnade jämställdhetsministern dörren på glänt. Moderaternas partisekreterare, Sofia Arkelsten, skrev i en debattartikel att bättrar sig inte börsbolagens ägare är Moderaterna beredda att se över regelverket för att piska på en förändring. Det sade också förre partisekreteraren Per Schlingmann i valrörelsen 2010, ändå har inte regeringen agerat.

I en kammardebatt onsdagen den 25 januari 2012 avvisade den moderata ledamoten kvotering helt. Vad är egentligen regeringens linje för att nå resultat vad gäller en jämn fördelning av makt och inflytande?

I civilutskottets betänkande 2011/12:CU6 behandlades Miljöpartiets motion med två förslag, dels kvotering i börsbolagsstyrelser och dels kvotering i kommunala och statliga bolagsstyrelser.

Vi delade upp motionen i två att-satser för att de som bara vill se en lagstiftning för offentligt styrda bolag skulle kunna stödja motionen i den delen. Miljöpartiet vill dock lagstifta fullt ut så att samma regler gäller både privata och offentliga bolag.

Regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, avslog i civilutskottet båda att-satserna i motionen.

Könsrepresentation i dag och möjliga förändringar

Staten nådde målet att ha minst 40 procent av vardera kön i sina bolagsstyrelser år 1995, efter ett medvetet politiskt arbete.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst, RUT, göra en uppföljning av vad som hänt avseende könsfördelningen i kommunala bolagsstyrelser efter valet 2010.

Undersökningen av könsfördelningen i de kommunala energi- och bostadsbolagens styrelser visar endast en marginell förändring från 2009 till 2011. Andelen kvinnor var 22 procent år 2009 och drygt 26 procent 2011. I de landstingsägda bolagens styrelser, som inte ingick i den tidigare undersökningen, uppgår kvinnornas andel av styrelseposterna till 44 procent.

Kvinnorepresentationen i de kommunala bolagen är därmed betydligt lägre än i de statliga bolagen (46 procent) och endast marginellt högre än i de börsnoterade bolagen (24 procent). Landstingsbolagen ligger på ungefär samma nivå som de statliga bolagen och närmar sig en jämn könsfördelning.

Endast 25 procent av de undersökta kommunala bolagen uppvisar en jämn könsfördelning i sina bolagsstyrelser, enligt principen om minst 40 procent av vardera kön. Detta kan jämföras med statliga bolag där 65 procent befinner sig inom detta spann.

Den borgerliga regeringen hänvisar till att könsfördelningen är en ägarfråga, men förändring sker inte av sig själv. Med nuvarande utveckling kommer det att dröja många år innan vi når minst 40 procent av varje kön i de privata bolagsstyrelserna. Borgerliga debattörer har länge varit emot en lag om kvotering, bland annat med hänvisning till att inkvoterade riskerar att bli ifrågasatta. Det argumentet håller inte och allt fler inser nu att kvotering är en nödvändig metod för att komma till rätta med nuvarande ordning där just kön går före kompetens.

För Miljöpartiet är kvotering inget politiskt mål i sig, utan ett medel för att nå ett mål. Vi önskar att det inte behövdes, men när åren går och kvinnor ständigt blir förbisedda kan vi inte vänta och se, vilket tycks vara den nuvarande regeringens politiska linje i denna fråga, liksom i så många andra frågor.

Kvotering är inget mål – men ett effektivt medel

År 2008 innehade bara fyra kvinnor vd-posten i börsbolag, två fler än år 1999, trots att antalet börsnoterade bolag ökat sedan dess.

Vi i Miljöpartiet är övertygade om att med fler kvinnor på ledande positioner inom bolagen så förbättras också förutsättningarna för mångfald i rekryteringar, att uppnå jämställda löner och villkor i arbetslivet.

Bolagsledningarna missar, genom sina traditionella metoder med män som rekryterar män, att rekrytera värdefull kompetens. Genom jämn könsfördelning i bolagsledningar, det vill säga i både styrelser, ledningsgrupper och på chefsposter, ökar möjligheten att rekrytera efter kompetens och därigenom bredda företagens erfarenhetsbas och potential att öka marknaden. Bolagen verkar emellertid inte klara av att bryta den ständiga kvoteringen av män av egen kraft, trots att de flesta valberedningar borde inse fördelarna.

Flera undersökningar visar att det är dålig lönsamhet med enfald i ledning och styrelse. Den finska EVA-rapporten visar att bolag med en kvinna som vd är ungefär 10 procent mer lönsamma. Detta är något som ligger i linje med tidigare rapporter från amerikanska forskningsinstitut som vid en studie av 353 företag konstaterat att de med högst andel kvinnor i ledningen hade 35 procent högre avkastning på det egna kapitalet jämfört med de mindre jämställda bolagen.

Finland har sedan 1995 en jämställdhetslagstiftning för offentliga uppdrag. Enligt den ska både statliga organ och kommunala styrelser och nämnder ha minst 40 procent av varje kön, om inte särskilda skäl talar för något annat. Det görs emellertid undantag från 40-procentsregeln för kommunfullmäktige som är direktvalt.

Det behövs politisk vilja och handling för att uppnå en jämställd könsfördelning i bolag, nämnder och styrelser. Ytterst handlar det om regeringens mål om en jämn fördelning av makt och inflytande. De borgerliga partierna säger nej till kvotering trots att det visat sig vara en effektiv metod för att uppnå målet. Den dolda kvotering av män som nu sker behöver lyftas fram i ljuset och brytas. Det är dags att ta ansvar för de kommunala bolag som ägs gemensamt av oss alla och som styrs genom politiken.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Nyamko Sabuni:

Vilka ytterligare återgärder kommer statsrådet att vidta för att nå en jämn könsrepresentation i börsbolagens styrelser?

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att regeringen ska kunna lägga förslag om regelverk för att uppnå jämn könsfördelning i statliga och kommunala bolagsstyrelser?

Är statsrådet beredd att använda kvotering som medel för att nå jämn könsrepresentation i kommunala och statliga bolagsstyrelser?