Lagrum för ekonomiskt våld

Herr talman! Sanna Backeskog har frågat mig om jag och regeringen anser att psykiskt våld ska kriminaliseras, om det pågår ett arbete på Justitiedepartementet för att få en proposition på plats och hur tidsplanen för arbetet i så fall ser ut samt om allmänheten kan förvänta sig att psykiskt våld kommer att vara kriminaliserat under 2024.

Vidare har Åsa Eriksson frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ekonomiskt våld ska få ett eget lagrum.

Att förebygga och bekämpa våld och kränkningar i nära relationer är högt prioriterade frågor för regeringen. Alldeles oavsett i vilken form sådant våld förekommer utgör det ett allvarligt samhällsproblem som aldrig kan accepteras.

Regeringen genomför nu en historisk omläggning av kriminalpolitiken där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffrets upprättelse och samhällets behov av skydd. En viktig del i arbetet är att bekämpa mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen arbetar därför intensivt med en rad olika lagstiftningsförslag för att flytta fram positionerna i kampen mot olika former av relationsvåld.

En väl fungerande kontaktförbudslagstiftning utgör en viktig del för att ge skydd åt dem som är utsatta. I februari överlämnades betänkandet En effektivare kontaktförbudslagstiftning - ett utökat skydd för utsatta personer (SOU 2024:13) till regeringen. Utredningen föreslår bland annat att otillbörlig övervakning i form av exempelvis gps-sändare eller appar, som utgör en form av psykiskt våld, ska kunna ligga till grund för ett kontaktförbud. Det föreslås även att fler omständigheter, exempelvis trakasserier, ska beaktas vid riskbedömningen även om agerandet inte når upp till gränsen för vad som är straffbart. Betänkandet är nu ute på remiss.

Som en del av denna omläggning gav regeringen i somras en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av straffskalorna och reformera påföljdssystemet för att straffen på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar (dir. 2023:115 och dir. 2023:181). Regeringen har också gett en utredare i uppdrag att överväga ändringar inom ramen för påföljdssystemet som innebär utökade eller nya möjligheter att besluta var en dömd person ska vistas eller inte får vistas (dir. 2022:95 och dir. 2023:74). Detta bedöms bland annat kunna ge ett ökat skydd för den som har utsatts för våld eller andra kränkningar i en nära relation.

I november förra året överlämnades ett betänkande till regeringen där det bland annat föreslås att kön ska läggas till som en ny grund i den bestämmelse som gäller straffskärpning vid brott som begås med hatbrottsmotiv (SOU 2023:80). Remisstiden gick ut i mars, och förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Det är också centralt att se på det som ibland beskrivs som ett slags eftervåld. Under året avser regeringen att som en del i detta arbete tillsätta en utredning som ser över bodelningsprocessen. Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för bodelningar. Regelverket ska inte kunna utnyttjas av en våldsutövande partner i syfte att förhala bodelningsprocessen.

Vidare har regeringen nyligen gett en utredare i uppdrag att föreslå hur rätten till målsägandebiträde kan stärkas, bland annat i förhållande till brott i nära relation.

Vi gör också reformer på det hyresrättsliga området. I mars överlämnade regeringen en proposition till riksdagen som bland annat stärker det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta kvinnor genom att göra det enklare för en hyresvärd att säga upp en hyresgäst som använder lägenheten för att utöva våld mot en närstående samtidigt som den våldsutsatta partnerns möjlighet att ta över hyreskontraktet stärks.

På jämställdhetspolitikens område satsar regeringen därutöver drygt 600 miljoner kronor under 2024 på åtgärder ägnade att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska stärka den långsiktiga styrningen på detta område (dir. 2023:117), och det pågår även ett arbete med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för perioden 2024-2026 i syfte att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Som framgår av Sanna Backeskogs fråga har det i promemorian Straffansvar för psykiskt våld (Ds 2022:18) föreslagits en särskild brottstyp som tar sikte på just psykiskt våld. I promemorian beskrivs också att ekonomiskt våld, exempelvis i form av att övervaka och ta kontroll över en annan persons inloggningsuppgifter och bankkonton, kan utgöra en form av psykiskt våld. Enligt förslaget bör ekonomiskt våld omfattas av straffbestämmelsen om psykiskt våld.

Promemorian har remitterats, och flera remissinstanser har inkommit med förhållandevis omfattande synpunkter. Det handlar bland annat om lagförslagets förenlighet med legalitetsprincipens grundläggande krav på tydlighet och förutsebarhet, vilket är viktigt för både den brottsmisstänkte och brottsoffret. Det handlar också om risken för att det nya brottet skulle kunna missbrukas av förövare mot de personer som de själva har utsatt för våld.

Det är mot denna bakgrund viktigt att såväl förslaget som remissinstansernas synpunkter analyseras noga. Detta arbete pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa resultatet av den processen annat än genom att på nytt framhålla att den grundläggande frågan om kvinnors och mäns lika rätt till trygghet och frihet från såväl fysiskt som psykiskt våld är oerhört angelägen.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Mäns våld mot kvinnor tar sig många olika uttryck. Det mest alarmerande är förstås att hela 13 kvinnor har mördats hittills i år. I minst 9 av fallen misstänks en man som kvinnan har eller har haft en relation med vara förövaren. Det är ofattbart. Det är svårt att ta in.

De mördade kvinnorna får uppmärksamhet, men för sent. De har redan förlorat sina liv, deras barn har redan förlorat sin mamma och deras anhöriga har förlorat en närstående. De är den lilla, synliga toppen på det gigantiska, tragiska isberg som gömmer sig under ytan: alla de kvinnor som på olika sätt utsätts för våld i sin vardag.

Herr talman! Ekonomiskt våld handlar om att skaffa sig makt och kontroll över en annan människa genom ekonomiska eller arbetsbegränsande medel. Det är vanligt med utstuderat ekonomiskt våld i de relationer där det också förekommer andra typer av våld.

Att vara utsatt för ekonomiskt våld är givetvis ett elände, en terror, så länge det pågår, men det begränsar också offrets möjlighet att lämna den destruktiva relationen. Trots detta har ekonomiskt våld inget eget lagrum i dag - därav interpellationen.

Herr talman! Jag vill citera ur rapporten Svensk. Kvinna. Ägd. av Maria Arkeby:

"Det" - alltså ekonomiskt våld - "innebär en förskjutning och en successiv kontroll över en annan människa. - - - En kvinna som bryts ner ekonomiskt bryts ju också ner psykiskt och börjar tvivla på sig själv i relation till andra människor, kanske även på jobbet.

Det är ju så att kvinnor som är drabbade är ofta utsatta av flera våldstyper; fysiskt, psykiskt och ekonomiskt våld. Och även om du inte är utsatt för direkt ekonomiskt våld, så gör det fysiska och psykiska våldet att kvinnan ofta blir sjukskriven under kortare perioder, eller . långtidssjukskriven . vilket förstås får allvarliga ekonomiska konsekvenser."

Herr talman! Kronofogdemyndigheten delar upp ekonomiskt våld i tre olika delar. Den första är ekonomisk kontroll, som handlar om att våldsutövare tar kontroll över hur man använder sina pengar, kräver något i utbyte mot pengar, kontrollerar bankutdrag eller ger pengar som belöning. Sedan finns det inkomstsabotage, som innebär att en våldsutövare hindrar en person från att skaffa sig en egen inkomst genom arbete eller studier. Slutligen har vi ekonomisk exploatering, som betyder att en våldsutövare exempelvis tvingar en person att, som statsrådet nämnde, lämna över bank-id eller skriva på banklån eller abonnemang mot sin vilja. Det kan också handla om att en person blir tvingad att agera målvakt i företag eller att någon startar bolag i hens namn.

Vi måste, herr talman, få stopp på alla typer av mäns våld mot kvinnor - inte minst det ekonomiska våldet, som ofta inte är synligt.

Justitieministern säger i sitt svar att han vill att ekonomiskt våld ska ingå i brottskategorin psykiskt våld. Jag vill därför fråga om justitieministern ser några risker med att ekonomiskt våld inte får ett eget lagrum.

(Applåder)

Herr talman! Tack, justitieministern, för att du vill diskutera de här jätteviktiga frågorna med oss denna fredagsförmiddag!

Fredagen är ju för många den sista dagen på arbetsveckan, och det är nog många som nu ser fram emot helg. Men för många kvinnor och barn är fredagen den värsta dagen i veckan. Det är då som kanske fredagsölen knäpps och kontrollerande beteenden och hotfulla och nedvärderande kommentarer haglar.

Någon heltäckande definition av psykiskt våld finns inte, men det kan röra sig om upprepade kränkningar eller att skämma ut den utsatta inför andra. Förövaren är ofta manipulativ, och det är vanligt att offret till slut börjar tro på det som förövaren säger. Det kan rikta sig mot allt det som definierar personen, som föräldraförmågan, intelligensen, humorn eller sexualiteten. Ofta handlar det om att ta kontroll över och inskränka den utsattas livsutrymme och sociala relationer.

Det kan också handla om ekonomiskt våld, precis som Åsa Eriksson berättade. Därför tycker jag det är bra att vi kan debattera detta i samma debatt här i kammaren i dag.

Psykiskt våld är med dagens lagstiftning väldigt svårt att komma åt. Det försätter kvinnor och barn i en ytterst sårbar situation.

En orsak till att psykiskt våld inte uppmärksammas tillräckligt kan vara att riskerna med våldet underskattas. Forskning visar dock att allvarligt psykiskt våld, i form av exempelvis hot och kontrollerande beteende, kan få liknande negativa hälsokonsekvenser som fysiskt våld - PTSD, depression, självskadebeteende och fysisk ohälsa.

Riksdagsledamoten Sofia Amloh och jag hade en givande dialog med justitieministern om denna fråga i kammaren förra året. Då upplevde jag att vi var överens om att det är angeläget att hitta en väg framåt för att bättre kunna stoppa förövaren och säkerställa våldsutsattas trygghet och rätt till frihet. Därför, herr talman, måste jag erkänna att jag blev mycket besviken när jag såg regeringens propositionslista för 2024 och bjöd då in till interpellationsdebatt igen för att fråga om arbete med en proposition pågår i Justitiedepartementet.

Sedan vi debatterade den här frågan förra året har tyvärr mäns våld mot kvinnor aktualiserats ytterligare. År 2024 är hittills ett väldigt mörkt år då minst 13 kvinnor har mördats.

Men vi vet också mer i dag än vi gjorde förra året. Den 31 januari släpptes Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar för 2022-2023. Sammanställningen av utredningarna presenteras vartannat år, och nytt för årets rapport är att man har kunnat se en allvarlig koppling mellan psykiskt och fysiskt våld.

Det finns flera ärenden där det enbart förekommit psykiskt våld innan ett mord begåtts. Här finns en tydlig brist i samhällets skyddsnät. Rapporten visar att när brottsoffer berättat om psykiskt våld, som kontrollerande och nedvärderande beteende eller att gärningsmannen förföljt och hotat brottsoffret efter en separation, har detta tyvärr inte tagits på tillräckligt stort allvar. Riskerna med psykiskt våld har underskattats. Det framkommer också i rapporten att våldsutövandet sällan uppmärksammas.

Jag förstår att justitieministern och departementet behöver göra viktiga avväganden med propositionen, dels för att säkra rättssäkerheten, dels för att säkra att lagstiftningen får avsedd effekt. Men därför vill jag fråga om vi skulle kunna få lite tydligare besked från justitieministern om huruvida han anser att det är angeläget att få på plats en väl avvägd lagstiftning gällande kriminalisering av psykiskt våld och om hur arbetet på departementet faktiskt ser ut.

(Applåder)

Herr talman! Tack, justitieministern, för att vi kan ha den här interpellationsdebatten!

Jag kommer att vidga perspektivet lite grann. Det är ingen hemlighet för justitieministern att vi socialdemokrater, för att uttrycka det försiktigt, har varit kritiska mot den sittande regeringens initiativkraft när det gäller arbetet kring mäns våld mot kvinnor. Det har vi talat om tidigare, både i den här kammaren och i dialog i justitieutskottet.

Min kollega Sanna Backeskog lyfte upp den besvikelse hon upplevde när propositionslistan för 2024 kom. Det är en besvikelse som många av oss delar. Vi kunde konstatera att när det gäller ny lagstiftning för det här året ekar propositionslistan från den här regeringen tomt på nya initiativ på området. Det är oerhört allvarligt mot bakgrund av att bara så här långt in på året - vi är nu inne i april - har minst 13 kvinnor mördats. Av dem mördades 9 av någon som de var eller hade varit i en relation med.

När det gäller arbetet kring mäns våld mot kvinnor kan justitieministern inte bara tillämpa läpparnas bekännelse och tala om att man prioriterar frågan när det de facto inte sker någonting i verkligheten.

I den här interpellationsdebatten lyfts förslaget om kriminalisering av det psykiska våldet fram. Det psykiska våldet är egentligen en del av i stort sett allt våld som utövas mot kvinnor av den som de har en relation med.

När vi har studerat regeringens arbete på området mäns våld mot kvinnor har vi kunnat konstatera att man tvärtom vidtar åtgärder som minskar möjligheterna att komma till rätta med denna pandemi som varje dag drabbar svenska kvinnor. Till exempel har man efter 17 år strypt den statliga finansieringen till kommunernas kvinnofridsarbete. Det gjorde man redan i januari 2023.

Man har också lagt ned den viktiga kvinnofridssatsning som Sveriges Kommuner och Regioner har bedrivit och som har varit avgörande för att stötta socialsekreterare och verksamheter över hela landet.

Man vill genomföra den reform om skyddat boende som vi lade fram men har skjutit till en budget som endast motsvarar 6 procent av det som krävs för att leva upp till lagen.

Kvinnojourer hotas av tillståndsplikt för skyddat boende. Och regeringen saknar en plan för hur man ska lösa dessa frågor.

Färdiga lagförslag om mäns våld mot kvinnor läggs som sagt inte fram. Redan i november 2022 hade remissinstanserna lämnat sina svar till den dåvarande regeringen. Frågan har alltså beretts i över ett och ett halvt år. Justitieministern måste kunna lämna ett svar här i dag på om han har för avsikt att lägga fram ett lagstiftningsförslag på området. Till exempel justitieministerns egen myndighet, Polismyndigheten, har sagt ja till det. Man tycker att det är bra.

Min fråga till justitieministern är: Kommer ni att gå fram med ett lagstiftningsförslag?

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret och för möjligheten att stå här igen och ha denna jätteviktiga debatt!

Vi socialdemokrater välkomnar flera av förslagen som regeringen tittar på, jobbar med och tänker lägga fram. Jag vill kanske särskilt understryka det som rör bodelningen. Det blir påtagligt att när våldsutövande hindrar bodelningen hindrar det många att ta sig vidare, ta sig ifrån och kunna fly en våldsam relation. Jag vill understryka att det, men även mycket annat, är särskilt välkommet.

Jag vill ändå ta fasta på det som interpellanten Backeskog lyfter upp här; den psykiska misshandeln handlar om att systematiskt och upprepat kränka offret. Ofta är förövaren en väldigt manipulativ person som definierar den man är och det man gör. Det kryper så långt inpå en, upprepat och systematiskt. Till slut tror man på det, oavsett var man kommer ifrån och oavsett vilka förutsättningar man har sedan tidigare. Man kan vara väldigt trygg i sig själv, vara självsäker och ha god självkänsla, men efter systematiskt psykiskt våld, som bryter ned människor - det bryter ned de här kvinnorna - tror man på den manipulativa inställningen. Den gör att man tror på något annat, på det som sägs.

Psykisk misshandel i en relation är ofta den våldsyttring som visar sig först. Det våldet upplevs också ofta som mest kränkande, oförutsägbart och otroligt stressande. Det psykiska våldet är ett omfattande problem som får stora konsekvenser för dem som utsätts. Det finns ett stort behov av att synliggöra det i ett straffrättsligt system.

Kvinnor som mördas av män i sin närhet har ofta utsatts för psykiskt våld under lång tid. Det är inte ovanligt med även ekonomiskt våld. Det är kanske snarare vanligt.

Herr talman! Den 6 januari 2024 hittades en kvinna död i en bostad i Vagnhärad. En man greps samtidigt i bostaden. Den 29 december 2023 hittades en kvinna död i en bostad i Vingåker. Hennes make har gripits. Han är tidigare dömd för att ha misshandlat henne.

Båda fallen skedde i min egen valkrets under jullovet. I det ena fallet hade kvinnans make två månader innan kvinnan hittades mördad gripits för att ha dödshotat henne med en sax för att hon ville lämna honom. I polisförhör sa kvinnan: Jag vill inte längre vara en slagpåse. Hon uppgav också att hon utsattes för flera olika våldsformer, inte minst psykiskt våld.

Ifall fler våldsformer blir kriminaliserade är jag övertygad om att vi i många fler fall kan förhindra den yttersta konsekvensen, dödlig utgång. Samtidigt kan vi från samhällets sida säga att oavsett uttryck är våld ett maktutövande och förtryck som ingen ska utsättas för.

Vi hade som sagt en debatt i juni förra året angående att psykiskt våld ska kriminaliseras. Då svarade statsrådet att vi kunde förvänta oss att få ett förslag på riksdagens bord. Frågan är om vi kan göra det inom ett år.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Åsa Eriksson och Sanna Backeskog, för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Jag börjar med det psykiska våldet. Vi är helt överens när det gäller de samhällsproblem och problem som därmed uppträder för enskilda människor, enskilda kvinnor, som beskrivs i den promemoria där det läggs fram förslag på området. Alla de beteenden och övergrepp som promemorian tar sikte på är sådant som ska vara kriminaliserat i Sverige. Det är vi helt överens om. Frågan är bara hur vi åstadkommer det på ett sätt som är precist och får den avsedda effekten och som är förutsägbart, kanske inte i första hand för den brottsmisstänkte utan för brottsoffret och det potentiella brottsoffret. Det är det arbetet som pågår.

Jag tycker att man ska hålla huvudet kallt i förhållande till remissinstanser, men det finns en dimension av remissinstanskritik som är oerhört betydelsefull att ta fasta på. Den gäller kritik från de praktiker som ska hantera detta. Kommer det att fungera i praktiken, och får det den avsedda effekten? På den punkten fanns det rätt långtgående synpunkter, inte minst från rättsväsendet, på den föreslagna modellen. För mig är det alltså inte ett argument för att inte ta det här vidare, men det är ett argument för att på ett omsorgsfullt sätt arbeta med det så att det får precis den effekt som jag vet att interpellanterna, många andra och jag själv efterfrågar.

En dimension av förslaget som lyfts upp, inte minst av flera kvinnoorganisationer i civilsamhället, är riskerna med det här sättet att reglera detta. Det kan bli en sorts maktkamp när en man som slår kommer att kunna hävda till sitt försvar att kvinnan först utövade psykiskt våld mot honom. Det kan man säga är en latent risk med all sådan här lagstiftning, men jag tycker också att det understryker vikten av att få precision i den så att man undviker den typen av effekter.

Jag avser att hitta en väg framåt. Det arbetet pågår. Jag tycker att det ligger någonting i synpunkten att det kanske går långsammare än vad man skulle önska, men ambitionen finns. Jag är övertygad om att det kommer att gå att hitta en bra väg framåt.

Vad gäller det ekonomiska våldet är det egentligen inte mitt förslag att det ska ingå i definitionen av psykiskt våld, utan det är den väg som utredaren har pekat på i promemorian. Jag har ingen stark preferens där. Jag tycker att det ligger en del i de farhågor som Åsa Eriksson lyfter fram och att det möjligen skulle kunna finnas en styrka i att reglera det på ett särskilt sätt. Det är en av de frågor vi tittar på när vi nu ska ta hand om helheten.

Att alla dimensioner av ekonomiskt våld - alltså kontroll, det som beskrevs som inkomstsabotage och exploatering - ska omfattas av en kriminalisering är definitivt min inriktning. Sedan ska vi bara hitta ett sätt att lösa det så att det får den kraft, tydlighet och synlighet som problemen förtjänar. I det sammanhanget vill jag återigen nämna bodelningar, som ju är en annan dimension av det ekonomiska våldet - även om det kanske snarare är ekonomiskt våld ägnat att försöka hindra en utsatt kvinna från att lämna en destruktiv relation.

Allra sist vill jag säga apropå propositionslistor och annat att vad gäller straffen, den villkorliga frigivningen, kontaktförbuden, det hyresrättsliga skyddet och möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel också mot den här typen av brottslighet hade vi varit i ett mycket bättre läge i dag om de hade funnits på plats för fem eller tio år sedan. Nu kommer de, och det är jag stolt över. Jag är övertygad om att de kommer att göra utomordentligt stor skillnad för alla våldsutsatta kvinnor i det här landet.

Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret! Jag blir uppriktigt glad, för jag tycker mig höra en öppning för att ekonomiskt våld skulle kunna få ett eget lagrum. Det känns positivt. Vi får jobba vidare med det. Jag vill också säga att jag uppskattar alla de ansträngningar som regeringen faktiskt gör för att beivra relationsvåld och hedersförtryck.

Jag blir nyfiken på den utredning som ser över bodelningsprocessen. Jag ser gärna att statsrådet utvecklar hur det ska stävja det ekonomiska våldet. Mina kollegor har väldigt tydligt belyst vilket elände mängder av kvinnor lever i, och vi måste skyndsamt göra allt vi kan för att stävja det.

Herr talman! I en nära relation kan det ekonomiska våldet till exempel ta sig uttryck i att en part har kontroll över bådas ekonomi och att en part inte tillåts ha ett eget bankkonto eller bankkort. Det kan handla om att alla utgifter ska redogöras för, vilket omöjliggör utrymme för att spara egna pengar för att sedan kunna lämna relationen. Det är en form av psykiskt våld; det håller jag med om. Men det ekonomiska våldet kan också ta sig andra uttryck. Därför menar jag att det behöver ett eget lagrum.

Andra sätt att utöva ekonomiskt våld är att skuldsätta den våldsutsatta genom lån eller obetalda fakturor och att fördröja bodelning vid separation, som statsrådet var inne på, så att den utsatta parten inte får tillgång till sitt kapital. Det kan även handla om att våldsutövaren stjäl gemensamma pengar eller pengar som är sparade till barnen.

Ekonomiskt våld kan också innebära att den som utsätts för våldet helt saknar ekonomiska medel att lämna relationen. Det kan handla om allt från att inte ens ha pengar att ta en taxi och fly undan fysiskt våld till att inte kunna skaffa ny bostad eller ens teckna eget telefonabonnemang på grund av att den våldsutövande har försatt en i skuld.

Herr talman! Det ekonomiska våldet berövar många kvinnor allt självbestämmande, påverkar deras möjligheter att sätta mat på bordet till sina barn och omöjliggör för dem att betala skyhöga kostnader för advokater i civilrättsliga mål. Jag är inte jurist och har inte de exakta svaren på hur det här ska gå till, men jag förväntar mig att justitieministern och hela hans departement kan formulera en lagstiftning som räddar kvinnor undan det ekonomiska våldet och sätter press på olika aktörer, inte minst bankerna, att förebygga kvinnors ekonomiska utsatthet.

Herr talman! Är det kanske så att det är dags för en ekonomisk samtyckeslagstiftning?

Herr talman! Jag förstår att justitieministern precis som jag följer konton på sociala medier som belyser våldsutsattheten i nära relationer. Vittnesmålen på till exempel Instagramkontot Gömda Kvinnor ger en tydlig bild av hur angeläget det är att snabbt komma åt problemet med psykiskt våld. Jag blir så förbannad - ursäkta språket - när jag ser hur hänsynslösa förövare kan fortsätta utöva våld mot sina expartner och också sina barn efter separationen.

En kvinna som jag träffade berättade för mig om hur det psykiska våldet eskalerade efter det att hon lyckats ta sig och sin dotter från förövaren till kvinnojourens skyddade boende. När han inte kunde komma åt henne direkt, personligen, gjorde han allt han kunde för att skada henne på andra sätt, till exempel genom att förhala bodelningsprocessen - som justitieministern har nämnt - och genom upprepade tvister om vårdnad och umgänge. Han spred också lögner om henne till familj och vänner. Hon sa ungefär så här: Att bevisa sin oskuld vid falska anklagelser och när man smutskastas i sociala medier tar tid, kostar pengar och tär på den psykiska hälsan.

Herr talman! Såväl Socialstyrelsen som Jämställdhetsmyndigheten och kvinnoorganisationerna vittnar om att samhället faktiskt har en hel del verktyg och metodstöd på plats som borde kunna reducera våldet mot kvinnor och barn. Nya brottstyper har tillförts i brottskatalogen, och flera straffskärpningar har gjorts. Det finns en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, och det finns ett 99-punktsprogram. Det finns riktlinjer för såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård. Det finns viktig forskning att vägledas av och evidensbaserade metoder gällande det förebyggande arbetet. Det behövs mer, men det finns viktiga verktyg på plats. Ett stort problem som väldigt många aktörer pekar på är dock implementeringen.

Att införa straffansvar för psykiskt våld tänker jag skulle kunna fungera normbildande för samhället i stort och för våra viktiga institutioner som skolan, socialtjänsten och vården. Det skulle kanske göra att man tar sådana här uppgifter om våld på större allvar. Det skulle naturligtvis behöva göras ihop med fler kunskapshöjande insatser.

Samhället måste vara bättre på att upptäcka barn som far illa och utsätts för våld hemma. Det behövs en jämlikhetspolitik mot social utsatthet, och arbetet mot destruktiva maskulinitetsnormer i skolan måste fortgå. Jag tänker också att riktlinjerna och metodstöden som Socialstyrelsen beskriver inte följs måste följas. Riskbedömningar måste användas.

Alla medarbetare som kan tänkas möta våldsutsatta eller förövare behöver ha tillräcklig kunskap och tillräckliga verktyg för att kunna agera. Socialstyrelsen lyfter till exempel fram i sin rapport att det är mycket angeläget att socialtjänsten i större utsträckning uppmärksammar det psykiska våldet och vilka konsekvenser det kan få för den våldsutsatta. För det behövs kunskapshöjande insatser.

Att socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården är livsviktiga aktörer tror jag nog att vi alla är överens om. Men det ekonomiska läget ute i landet är tufft, och där vill jag understryka att det inte handlar om kommunens prioriteringar i första hand utan att det helt enkelt saknas pengar därför att kommunerna inte alls har blivit kompenserade för inflationen eller för kostnadsökningarna av regeringen.

Det handlar till exempel om att man behöver lägga viktiga förebyggande enheter åt sidan. Då kan det vara svårt att samtidigt jobba kompetensutvecklande och utvecklingsbaserat.

Därför vill jag avslutningsvis, herr talman, fråga vilka åtgärder som justitieministern kommer att vidta när det gäller just de här frågorna - kunskapsökning, förebyggande arbete och att viktiga verktyg och riktlinjer verkligen implementeras där de behövs och över hela landet.

Herr talman! Jag tänker de facto inte vara riktigt lika snäll som en del av mina partikamrater har varit.

Den 18 oktober 2022 tillträdde justitieministern sin post. Det är 18 månader sedan.

Jag har själv varit statsråd. Jag har varit departementschef i närmare sex års tid. Jag vet att om justitieministern hade tyckt att det var angeläget att lägga fram det här förslaget hade det för länge sedan legat på riksdagens bord.

Den 15 november 2022, mindre än en månad efter att justitieministern hade tillträtt, hade han alla remissvar på den här utredningen på Justitiedepartementet. Det tar inte 17 månader att bereda en sådan här fråga om man vill lägga fram den. Om man hade tyckt att det fanns problem med vissa delar av remisskritiken eller behövde ett annat beredningsunderlag hade justitieministern haft tid att skaffa sig det.

Det gör mig väldigt skeptisk att ett av de få färdigutredda förslagen på det här området, som fanns på justitieministerns bord och var mer eller mindre klart att läggas fram för riksdagen, inte har lagts fram.

Här står justitieministern i dag, 18 månader senare, och kan fortfarande inte ge besked om när det här kommer att läggas på riksdagens bord. Det tycker jag är fullständigt underkänt, Gunnar Strömmer, och min fråga kvarstår. Kommer du att lägga fram det här på riksdagens bord under det här året?

Herr talman! År 2022 var det 62 personer som dog av gängkriminalitet. År 2023 var det 65 personer som dog i arbetsplatsolyckor. År 2024, hittills i år, har 13 kvinnor mördats.

Regeringen behöver kunna klara av att ha flera samhällsproblem i sitt synfält. Det tycker jag att flera delar här vittnar om att man har. Det jag är ifrågasättande till är snarare hastigheten, takten och prioriteringarna som görs.

Jag förstår att man behöver ta hänsyn till vad remissinstanser kommer in med och det som statsrådet har redogjort för här i dag - att man behöver bejaka vissa delar av det för att träffa säkert. Det är jättebra, men hur lång tid tar det? Vad behöver man göra? Det är de frågorna som kvarstår - detta till skillnad mot andra förslag som regeringen lägger på riksdagens bord, där det kan gå väldigt fort i förhållande till vad remissinstanserna har sagt.

Jag vill återkomma till det som kan komma att bli en tradition; jag hoppas inte det. Men vi hade den här debatten för ett år sedan, herr talman, och då hade statsrådet en uppmaning till oss: "Jaga mig gärna här om ett år om den vid den tidpunkten inte ligger på riksdagens bord." Den uppmaningen tycker jag såklart att vi ska bejaka och ta fasta på.

Min fråga är fortfarande om vi får se ett förslag till lagstiftning på riksdagens bord före nästa stora högtid, midsommar.

Herr talman! Jag bekräftar uppmaningen. Jag blir gärna jagad i denna angelägna fråga - förhoppningsvis inte år efter år, utan vi ska få till en leverans som gör att den fina traditionen ändå måste upphöra vid någon lämplig tidpunkt.

Jag tänker så här: Man kan naturligtvis ha olika fordringar på 18 månader på det här området. Jag kan bara konstatera att väldigt mycket av det som borde ha varit på plats, inte bara för 18 månader sedan utan för fem år sedan eller tio år sedan, nu kommer med väldigt hög hastighet och med ett väldigt djup och en väldig kraft.

Det är kontaktförbuden. Det är det hyresrättsliga skyddet. Det är tvångsmedelsanvändningen, som man ska kunna sätta in även vid den här typen av brottslighet.

Det gäller straffen, och får jag bara säga apropå fokus att när vi tog det breda greppet om straffen i somras fick jag också kritik från Socialdemokraterna. Men då var kritiken att jag var ofokuserad eftersom jag inte riktade mitt fokus enbart mot de kriminella gängen.

Min enkla motfråga är om Socialdemokraterna tycker att dagens straff när det gäller våld mot kvinnor och sexuella övergrepp på ett rimligt sätt speglar brottens allvar. Det tycker inte jag. Därför tycker jag att det är viktigt att vi gör något åt dem.

Tycker Socialdemokraterna att den reglering som vi har ärvt, som innebär att en våldtäktsman med hög risk för att återfalla i brott ändå blir villkorligt frigiven eftersom Kriminalvården inte ens har möjlighet att väga in den aspekten i sina beslut om villkorlig frigivning, är rimlig? Det tycker inte jag.

I den mån Socialdemokraterna tycker att detta är ett uttryck för bristande fokus vill jag säga att mitt fokus omfattar både reformer på straffrättens område ämnade att knäcka den grova gängkriminaliteten och offensiva förslag ämnade att möta det våld som kvinnor här i landet utsätts för och den orimligt slappa respons som det straffrättsliga systemet och rättsstaten ger i de avseendena.

När det gäller det vi talar om i dag vill jag säga att allt det vi har talat om, alla de problem som aktualiserats, ska vara kriminaliserade i det här landet.

Jag har som sagt inga problem att förhålla mig självständig till remisskritik, men det handlar om vad det är för remisskritik. Om det verkligen finns ett seriöst intresse för den här frågan tycker jag att fler borde analysera remisskritiken. Det kan jag säga: att lägga det förslaget på bordet i befintligt skick hade inte gjort tillvaron enklare för brottsoffer i det här landet. Det är också en realitet.

Vi har tagit det som vi vet har stor effekt och som vi kan komma fram med snabbare, och det är återigen kontaktförbuden, det hyresrättsliga skyddet och tvångsmedlen - allt det som har utomordentligt stor betydelse i alla de här hänseendena.

Vi ska se till att ett brett straffrättsligt grepp kommer att omfatta straffen, reglerna för villkorlig frigivning och reglerna för mängdrabatt också när det gäller det våld och de övergrepp som drabbar Sveriges kvinnor. Det skyndar vi på med, för det finns underlag som gör att vi kan göra det. Det här kommer vi också att komma tillbaka till.

Jag tycker att flera av de frågor som kommit fram bara i vårt meningsutbyte visar att det finns rätt viktiga frågor att avväga, exempelvis om det ekonomiska våldet ska vara en del av den reglering som träffar psykiskt våld eller om det behöver hanteras i särskild ordning och även hur det psykiska våldet ska kunna angripas på ett träffsäkert sätt som både får avsedd effekt för brottsoffren och inte kan användas som ett motmedel från förövarens sida mot brottsoffret, som ju oftast är en kvinna.

Jag väljer i min sedvanligt mycket konstruktiva anda att ta fasta på allt konstruktivt som har framkommit. Det finns en gemensam vilja och ambition att ta sig framåt så skyndsamt det bara går på det här området, och jag vågar säga att för landets våldsutsatta kvinnor är det utomordentligt viktigt att det psykiska våldet kriminaliseras men att det görs på ett sätt som också får den avsedda effekten. Det är min främsta prioritet.

Herr talman! Jag ska försöka fortsätta i den konstruktiva andan.

Tack, statsrådet, för svaret! Jag hörde ingenting mer om ekonomisk samtyckeslagstiftning.

Låt mig säga att det grova organiserade våldet är ett gissel för vårt samhälle. Hur mycket lidande gängen åstadkommer har vi inte minst sett vid de senaste dagarnas händelse i Skärholmen, som ju är så tragisk att det knappt går att sätta ord på det.

Ett lika stort problem är mäns våld mot kvinnor. Sedan ungefär ett år tillbaka har regeringen ett råd mot organiserad brottslighet. Jag vill därför avslutningsvis fråga justitieministern om regeringen tänker lyssna på civilsamhällets krav och tillsätta ett motsvarande krisråd mot mäns grova brottslighet mot kvinnor.

Herr talman! Jag är mycket väl medveten om att det finns mycket att göra på det här området och också att våldet inte kommer att upphöra enbart genom ett straffansvar för det psykiska våldet. Men jag tror faktiskt att det skulle kunna fungera normbildande om det införs med en tydlig plan för kunskapsspridning och metodstöd.

Ett straffansvar förtydligar att den som har utövat psykiskt våld är en förövare och att man också ser riskerna för eskalering med ett sådant beteende, som i de fall som Socialstyrelsens rapport har beskrivit eller i fallet med Tintin, som tvingades till umgänge med sin pappa trots att det fanns tydliga uppgifter om psykiskt våld.

Att stoppa tvångsumgänget är också en fråga som är oerhört angelägen och fullt nödvändig, och jag tror att psykiskt våld skulle kunna spela roll vid riskbedömningar i utredningar.

Det här handlar också om rätten till upprättelse för dem som har blivit utsatta. Det är särskilt viktigt när det gäller barn. De behöver bli trodda på och själva få en förståelse för att det aldrig är deras fel. Ansvaret ligger alltid hos förövaren.

Jag vill avsluta med att tacka justitieministern för debatten. Det är återigen positivt att jag märker en samsyn någonstans. Jag tycker mig också ana en ambitionshöjning från regeringen den senaste tiden. Det är glädjande att justitieministern lyfter fram Kontaktförbudsutredningen, som vår regering tillsatte. Kanske kan vi här få ett besked om när justitieministern tror att den kan komma på plats, också en väldigt angelägen fråga.

Vi behöver se fler propositioner på bordet. Vi behöver också se medel till kommuner och regioner och till civilsamhället som möter brottsoffren. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor får inte undanträngas. Det får inte ta paus. Det måste bedrivas i hela samhället på alla nivåer. Allt annat vore att svika Sveriges kvinnor och barn.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Sanna Backeskog och Åsa Eriksson för möjligheten att få diskutera dessa utomordentligt angelägna frågor i dag.

Jag vill avslutningsvis även säga att vi är väldigt överens om att de problem vi talar om, inklusive det som aktualiseras när det gäller det psykiska och det ekonomiska våldet, är sådant som inte ska vara lagligt i det här landet och att vi ska ha en reglering som träffar det våldet. Det är en reglering med stor precision och som är förenad med straff som speglar dessa brotts och övergrepps allvar. Det är detta arbete som pågår. Jag ser fram emot att komma tillbaka med detta och att bli jagad i frågan med lämplig frekvens till dess att detta ligger på riksdagens bord.

Jag vill avslutningsvis också lyfta fram några frågor som nämndes här tidigare. Vi vet att snittet över en längre tid har legat på 14 eller kanske 15 mördade kvinnor i en nära relation. Då får man säga att starten på det här året har varit utomordentligt mörk. Det har återigen ställt frågorna på högkant.

Jag, tillsammans med socialtjänstminister Waltersson Grönvall och jämställdhetsminister Brandberg, hade förrförra veckan ett möte med företrädare för myndigheter, kommuner, regioner, forskningssamhälle och civilsamhälle. Där sa vi, apropå det strukturerade arbetet framåt, att vi kommer att hitta ett format liknande det här rådet under tolv månader återkommande mot dessa delar av samhället för att på ett mycket operativt sätt ta oss an de här frågorna. Vi kommer också att följa upp de återrapporteringskrav som exempelvis polis- och åklagarmyndighet och andra på mitt område har när det gäller de här frågorna med en mycket högre frekvens än vad vi normalt sett gör. Det är för att säkerställa att det som också händer i vår omvärld får ett avtryck i skärpa, tempo och fokus hos alla aktörer som har förutsättningar att påverka situationen och gör att färre kvinnor än i dag drabbas av våld på detta fruktansvärda sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.