Långtidsarbetslösheten och fas 3

Herr talman! Monica Green och Ylva Johansson har frågat mig vad jag avser att göra för att förebygga att människor hamnar i fas 3-sysselsättning, vilka initiativ jag avser att ta med anledning av den skarpa kritik som har riktats mot att få deltagare i fas 3 får jobb, om jag avser att göra några förändringar för att tillgodose behovet av utbildning i fas 3 samt om jag avser att utvärdera fas 3. Jag vill börja med att understryka att en av de viktigaste prioriteringarna för regeringen framöver är att minska långtidsarbetslösheten i landet när nu konjunkturen vänder. Bland de långtidsarbetslösa ingår deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin. I november månad 2010 deltog ca 24 000 personer i den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin. Av dessa deltagare har knappt 50 procent varit aktuella och inskrivna hos Arbetsförmedlingen mellan fem och tio år. Vidare har ytterligare 17 procent av deltagarna varit aktuella och inskrivna hos Arbetsförmedlingen i mer än tio år. Intentionen med den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin är att personer som har varit arbetslösa under lång tid ska få möjlighet att bygga upp nya referenser, nätverk och en arbetsgemenskap. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen arbetar för att alla deltagare i fas 3 erbjuds en sysselsättning med utgångspunkt i individens behov. Det är också viktigt att poängtera att den ersättning om 225 kronor per anvisningsdag och deltagare som en anordnare erhåller för att ta emot deltagare i fas 3 bland annat ska täcka anordnarens kostnader för handledning och arbetsutrustning. Anordnaren ansvarar givetvis för att arbetsmiljökraven är uppfyllda på arbetsplatsen. Jag vill också erinra om att regeringen i juni 2010 förtydligade i förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin att deltagare i den tredje fasen ska ges utrymme för eget arbetssökande. Som jag tidigare har sagt i kammaren presenterar regeringen i budgetpropositionen för 2011 en rad satsningar för att motverka att fler personer blir arbetslösa under lång tid och för att stärka konkurrenskraften hos dem som står långt från arbetsmarknaden. Bland annat tillförs ytterligare resurser för arbetspraktik och coachning under 2011. Vidare förstärks Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag under 2011, bland annat för att deltagarna i garantierna ska kunna erbjudas insatser av hög kvalitet. För att öka möjligheterna för dem som har varit utan jobb en längre tid att återgå till arbetslivet förstärks dessutom det särskilda anställningsstödet för deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin under 2011 och 2012. Självklart är jag bekymrad över att inte fler personer lämnar den tredje fasen i jobb- och utvecklingsgarantin för att få arbete. Jag följer denna utveckling noga. Jag har för närvarande diskussioner med Arbetsförmedlingen där denna fråga är central. Jag har också bett myndigheten att återkomma med information om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att öka möjligheterna för människor att få ett arbete efter fas 3. Självfallet ska kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna kontinuerligt följas upp på bästa möjliga sätt. Vi arbetar med att ytterligare förbättra formerna för fortsatt uppföljning och utvärdering av den förda politiken. Därtill är det viktigt att betona att även arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden har en viktig roll när det gäller att anställa personer som står långt från arbetsmarknaden nu när konjunkturen vänder. Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin har bara haft deltagare sedan våren 2009, och det är därför ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser av insatserna i denna fas. Regeringen kommer givetvis att följa utvecklingen av jobb- och utvecklingsgarantin som helhet och ha ett särskilt fokus på den tredje fasen.

Herr talman! Tack för svaret, även om jag tycker att det andas lite väl mycket av pessimism eller låtgåpolitik från regeringens sida! Det verkar inte som om regeringen bryr sig särskilt mycket om de långtidsarbetslösa. Det finns ingen geist i Hillevi Engströms engagemang för de långtidsarbetslösa. Det är ett stort problem. Vi har ett väldigt stort problem: Trots att det numera går bra för Sverige har vi väldigt hög arbetslöshet, något som den nuvarande regeringen kallade massarbetslöshet under tiden man var i opposition. Så många har vi i arbetslöshet även nu. Långtidsarbetslösheten biter sig fast. Fas 3 skulle vara en meningsfull sysselsättning för dem som har varit arbetslösa under lång tid. Men vi hör exempel på exempel på motsatsen. Vi får brev och mejl, och människor hör av sig om vad de beskriver som slavliknande förhållanden när de ingår i fas 3. Det beskriver att det är en pina att ta sig till den verksamhet som de har beordrats att vara på och att de inte får någon utveckling under den tid som de är inskrivna i fas 3 - och de kommer inte heller ur. Många säger att de inte har möjlighet att söka arbete, även om Hillevi Engström nu flera gånger har sagt att det ska finnas möjlighet att söka annat arbete under tiden man är inskriven i fas 3. Det är bra att det är sådana regler, men då borde också arbetsmarknadsministern se till att de följs upp, så att de människor som är inskrivna i fas 3 också får den möjligheten. En annan sak som de som är inskrivna i fas 3 borde få är utbildning. Människor som har varit arbetslösa under så lång tid behöver förmodligen väldigt mycket hjälp och stöd för att få de nya jobb som nu växer till och vara rustade för helt andra typer av arbeten. Under tiden man är inskriven i fas 3 borde man kunna gå en arbetsmarknadsutbildning eller annan typ av utbildning. Förra gången jag hade interpellationsdebatt med Hillevi Engström om fas 3 sade Hillevi Engström att det var möjligt. Men det är det ju inte. Eller tänker Hillevi Engström ändra även detta? Det är bra att arbetsmarknadsutskottet har ändrat reglerna och nu säger att hela arbetsmarknadspolitiken ska utvärderas. Det är jättebra att arbetsmarknadsutskottet har tagit det beslutet på initiativ av Socialdemokraterna, så att det blir en riktig utvärdering. Då måste fas 3 verkligen komma under lupp. Förutom exempel från människor som ingår i fas 3 hör vi talas om företag som sätter i system att utnyttja dessa människor. De får helt enkelt betalt av staten för att människor som är inskrivna i fas 3 kommer dit och inte utför någonting. De människorna beskriver det själva som meningslösa uppgifter, och företagarna får betalt för att ta hand om dessa deltagare. Detta är inte bra, Hillevi Engström. Det är bakläxa. Det borde bli en nystart på hur aktiviteten i fas 3 ska gå till, och det borde bli en nystart under nästa år för att deltagarna ska känna optimism och framtidstro och få möjlighet att få ett arbete.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på mina och Monica Greens frågor! Arbetsmarknadsministern säger i svaret att en av regeringens viktigaste prioriteringar är att minska långtidsarbetslösheten. Med ett sådant Orwellskt nyspråk får man nästan bli lite orolig för att bli prioriterad. Sanningen är ju att regeringen inte gör någonting för att minska långtidsarbetslösheten. Vi har i dag nästan 100 000 människor i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin, också det ett Orwellskt nyspråk, eftersom man får varken jobb eller utveckling. Det är bara 4 procent av dem som finns i fas 1 och 2 av jobb- och utvecklingsgarantin som får någon aktiv insats i form av utbildning eller praktik. Då är det inte så konstigt att dagarna tickar på och allt fler människor åker ut i fas 3 liksom på en rutschbana. Våra frågor gäller specifikt fas 3, men det är klart att problemen börjar redan i fas 1 och 2. Varför kan inte människor få chans att få utbildning och kvalificerade insatser redan i fas 1 och 2? Bara 4 procent får det i dag. Trots att vi har en starkt uppåtgående konjunktur just nu - det är faktiskt en rekordstark och bred uppgång på hela arbetsmarknaden - rutschar det varje dag ut 50 nya personer i fas 3 från jobb- och utvecklingsgarantin. Det bara fylls på. Enligt Arbetsförmedlingens prognos kommer detta att fortsätta hela det kommande året. Det vi möter är en regering som helt saknar ambitioner och helt står utan initiativ när det gäller att möta långtidsarbetslösheten. Vi har sett allt fler alarmerande exempel hur vi trots uppåtgående konjunktur nu ser allt fler tecken på att långtidsarbetslösheten biter sig fast och att människor som redan från början står långt från arbetsmarknaden nu permanent hamnar utanför arbetsmarknaden. Jag vill fråga arbetsmarknadsministern: Varför satsar inte regeringen mer på arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning, något av det man säkrast vet leder till arbete för den som står långt ifrån arbetsmarknaden? Det är inte bara vi Socialdemokrater som ihärdigt har krävt detta, utan det har också många andra gjort, som en av de viktigaste åtgärderna för att mota det stora hotet att vi permanent utesluter en stor grupp människor från arbetsmarknaden. Så till min andra fråga. Regeringen tycks inte bry sig om de larmsignaler som kommer om att fas 3 faktiskt inte fungerar. Det kommer åtskilliga exempel. Jag och Monica Green kan inte vara de enda som möter de personerna, läser om det i tidningarna och får brev och telefonsamtal från människor som upplever sig skamlöst utnyttjade av oseriösa arbetsgivare och får jobba gratis. Jag skulle vilja fråga: När tänker ministern bry sig om alla de människor, i dag 25 000 personer, som varje arbetsdag går till en arbetsuppgift där de tvingas jobba utan lön, utan utbildningsmöjligheter och utan slut - och med en ansvarig minister som inte bryr sig om de varningssignaler och larmklockor som ringer? När tänker ministern lyssna?

Herr talman! Först vill jag bara poängtera och säga att det ser ljusare ut på arbetsmarknaden. På både Monica och Ylva låter det som om det fortfarande ser jättemörkt ut. Men sysselsättningen stiger. Även jag är bekymrad varje gång jag ser en människa som inte kommer till sin rätt på arbetsmarknaden. Ett jobb betyder så mycket mer än bara en lön. Jobb- och utvecklingsgarantin är en insats för långtidsarbetslösa som syftar till att människor ska komma tillbaka. Som Monica och Ylva var inne på ger den senare delen av jobb- och utvecklingsgarantin långtidsarbetslösa en möjlighet att direkt komma i kontakt med en arbetsplats, samtidigt som jobbsökandet fortsätter. Här ges möjlighet till referenser, till att bygga sina nätverk och till att vara med i en arbetsgemenskap. Vi har hört arbetsmarknadsministern med konkreta åtgärder när det gäller jobb- och utvecklingsgarantin. Samtidigt lyser åtgärderna från oppositionen med sin frånvaro. Vad är ert alternativ?

Herr talman! Jag har stor respekt för att människor är olika och kan ha olika behov och olika möjligheter i arbetslivet och samhället i övrigt. Det är ganska bekymmersamt med den höga arbetslöshet vi har, även om den har pressats ned och nu är 7,1 procent och 100 000 fler är sysselsatta. Det vi debatterar i dag är de människor som den tidigare socialdemokratiska regeringen gömde och glömde när regeringen Persson valde att aktivt förtidspensionera personer som hade det tufft och hade det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Alliansregeringen gör precis tvärtom. Vi försöker ge människor stöd och hjälp att komma tillbaka. Vi är övertygade om att vägen till ett arbete är kortare om man finns på arbetsmarknaden än om man finns i förtidspension eller hemma själv i sin bostad, gömd och glömd. Det är också oerhört väsentligt att människor får en aktiv gemenskap och känner sig som en del av en helhet och att de känner att någon frågar efter dem på måndag morgon om de inte dyker upp. Jag vill att fas 3 ska vara en vändstation för människor och inte en ändstation, där de får en meningsfull sysselsättning. Många är också väldigt nöjda med den sysselsättning de har och tycker att det känns meningsfullt och att de har ett mer värdigt liv. De får nätverk. De får kamrater. De får referenser. 5 000 personer har lämnat den senare fasen i jobb- och utvecklingsgarantin. Det är alldeles för lite. Det håller jag med om. Jag skulle vilja se fler företag, organisationer, idrottsklubbar, ideella föreningar och sociala företag som välkomnar människor som har varit långt borta från arbetsmarknaden. Många har varit det i mer än tio år. De seriösa företag och organisationer som aktivt hjälper människor gör ett väldigt bra arbete och en väldigt bra insats. Det är inte meningen att de som är i den senare fasen ska utföra något normalt arbete. De ska ha en meningsfull sysselsättning. Men det är också viktigt - där tycker jag att ni i oppositionen har en poäng - att det finns kontroll, tillsyn och inspektioner. Det är viktigt att de oseriösa som kan finnas - det finns alltid, i samhället, personer som är oseriösa - plockas bort ur verksamheter som är finansierade med skattepengar. Men fler ska välkomnas, och människor ska kunna känna att det finns en möjlighet att komma tillbaka. De personer som har varit arbetslösa i 5, 10 eller 15 år har också - det är säkerställt - fått arbetsmarknadsutbildning, praktik eller olika former av rehabilitering. Det är också så, när det gäller den här gruppen av människor, att man, om man har den människosyn som jag försöker företräda, aldrig kan ge upp om en enda person. Det skulle vara fel att förtidspensionera dem, även om de är lite äldre. 70 procent i den senare fasen är över 45 år. Större delen av dem har också en del funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga. Både jag och Ylva Johansson, som tidigare var statsråd, vet att den gruppen har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. Men vi får inte ge upp. Vi måste fortsätta att ge människor en möjlighet att komma tillbaka och vara en del i en arbetsgemenskap. Min önskan är alltså att fler företag välkomnar långtidsarbetslösa och inte färre, så att fler kan komma i ett innanförskap i stället för att vara kvar i ett utanförskap.

Herr talman! Ja, utanförskapet har ökat med 70 000 personer under era fyra år vid regeringsmakten, och det fortsätter att öka. Socialbidragen fortsätter att öka. Långtidsarbetslösheten biter sig fast trots att det nu går mycket bättre. Vi hade 7 procents arbetslöshet för fyra år sedan, och nu är ni nöjda med att det är 7 procents arbetslöshet igen. Jag kan inte förstå att man ser det som att det är ljust på arbetsmarknaden. Ni har sett till att 33 000 jobb har försvunnit i välfärdssektorn. Ni har sett till att kvaliteten därmed har försämrats i kommuner och landsting - det gäller dem som ska ta hand om våra barn, våra gamla och våra sjuka. Det har också medfört att fler har blivit arbetslösa. Ni har tagit bort plusjobben, eftersom det var fult och dumt, och så införde ni fas 3 i stället, som om det skulle vara något bättre. Det är tvärtom. Plusjobben satte faktiskt guldkant på tillvaron för dem inom välfärdssektorn och kunde öka kvaliteten. Nu har ni infört fas 3 där människor säger att de har slavliknande förhållanden. De får inget betalt, men arbetsgivaren får betalt för att hålla de här människorna sysselsatta. Vi får höra fler och fler exempel. Jag är förvånad över att majoriteten i arbetsmarknadsutskottet eller här i riksdagen och i regeringen inte har hört talas om de människor som beskriver sin situation. Det är klart att det ska vara en utvärdering. Det är bra att De rödgröna har fått igenom att det nu ska bli en utvärdering. Men det räcker inte med det. Regeringen får inte bara passivt se på när fler och fler nu skrivs in i fas 3, där fler och fler upplever att de utnyttjas som slavarbetare. Sedan efterfrågades vår politik. Jag kan ge några exempel. Vi vill ha aktiva åtgärder och investeringar. Vi vill se till att 100 000 nya jobb och utbildningsplatser skapas. Vi vill se till att vi satsar på de gröna jobben och att vi gör en grön infrastruktur. Vi vill investera i välfärden och se till att 12 miljarder mer kommer till kommuner och landsting, så att vi kan satsa på vård, skola och omsorg. Vi vill ha 44 000 nya utbildnings- och praktikplatser på komvux och kvalificerad yrkesutbildning. Vi vill nämligen se till att det blir kvalitet där. Vi vill satsa på rehabilitering. Vi vill att ROT-avdragen ska vara gröna i en grön omställning, så att vi kan klimatrenovera en mängd byggnader. Och vi vill bygga bostäder. Det är många konkreta åtgärder som vi i den rödgröna oppositionen har för att vi ska få fler i arbete och på det sättet också öka kvaliteten i välfärden. Men det handlar också om att se till att människor kan komma till sina jobb, om vi satsar på en grön infrastruktur. Ja, vi har flera konkreta förslag om hur vi skulle lösa problemet med arbetslösheten. Vi ser med fasa på hur passivt den här regeringen har tagit itu med långtidsarbetslösheten. Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, och regeringen bryr sig inte om de långtidsarbetslösa.

Herr talman! Det här håller inte, Hillevi Engström! Du kan inte skylla dina egna misslyckanden på tidigare socialdemokratiska regeringar. Under den förra djupa lågkonjunkturen i Sverige, på 90-talet, hade jag själv ansvaret för att sätta i gång ett mycket stort kunskapslyft. Vi investerade i människor och i människors kompetens när människor var arbetslösa för att de skulle ha en möjlighet att ta de nya jobben när de sedan kom. Det var en mycket god investering. Det var en investering som hånades av er moderater när vi presenterade den här i kammaren men som skulle visa sig vara helt rätt medicin. Nu när vi har stått i en annan lågkonjunktur har Moderaternas recept varit det precis motsatta. Man har dragit ned på arbetsmarknadsutbildning. Man har dragit ned på reguljär utbildning. Vi har 40 000 färre platser i komvux än vad vi hade innan ni tillträdde. Hillevi Engström talar om den här gruppen av människor på ett sätt som jag tycker är nästan föraktfullt. De skulle vara så väldigt svåra att placera. Och hon nämner alternativet förtidspension. Ja, det är i alla fall inte vi socialdemokrater som vill sätta upp alternativet förtidspension för de människor som i dag är i långtidsarbetslöshet. De är drabbade av långtidsarbetslöshet, och självklart har många av dem svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Om man inser att de har svårt att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden undrar jag hur man kan försvara att man anser att 96 procent av de långtidsarbetslösa inte ska få någon aktiv insats. Tror du att det hjälper dem att komma ut på arbetsmarknaden? Nu säger Hillevi Engström här att många i fas 3 är väldigt nöjda. Vad bra! Det vore roligt att ta del av den utvärdering som visar det. Såvitt jag vet finns det ingen utvärdering av vad de som finns med i fas 3 tycker. Hillevi Engström säger att fas 3-anordnarna gör ett mycket bra jobb. Det var också roligt att höra. Även där skulle jag vilja ta del av den utvärdering som visar det. Såvitt jag vet finns det ingen utvärdering vare sig av vad de som deltar i fas 3 tycker eller av hur väl det fungerar bland anordnarna. Det är det som är bakgrunden till att vi socialdemokrater motionerade i den frågan och att riksdagen nu har beslutat om ett tillkännagivande till regeringen om att man ska utvärdera inte bara fas 3 utan hela arbetsmarknadspolitiken och dess effekter. Jag skulle vilja läsa upp ett exempel för arbetsmarknadsministern. Det kommer från Östgöta Correspondenten i går. Där står det så här: "Corren har hos Arbetsförmedlingen begärt ut listan över Fas 3-anordnare. Arbetsförmedlingen säger nej. Myndigheten hänvisar till offentlighets- och sekretesslagen och hävdar att företagen kan skadas om det blir känt att de får bidrag från staten. Corren har ändå fått fram listor över Fas 3-anordnare i Östergötland. En granskning visar på företagare med betalningsanmärkningar, som upprepade gånger har drivit olika företag i konkurs och som är dömda för brott. Flera anordnare är nystartade företag och föreningar." På en direkt fråga från tidningen svarar sektionschefen för jobb- och utvecklingsgarantin på Arbetsförmedlingen i Linköping: Det ligger inte i vårt uppdrag att kontrollera närmare. Självklart hoppas vi alla att det här inte är representativt utan att anordnarna är av mycket högre kvalitet, men sanningen är ju att vi inte vet det. Jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern vad hon tänker göra för att kontrollera dem som anordnar fas 3 så att vi inte ser oseriösa aktörer där.

Herr talman! Först vill jag poängtera att det var Alliansen som gick till val på fler jobb 2006 och 2010. Grunden för fler jobb är fler och växande företag. När det gäller andra åtgärder som Monica Green tog upp har även vi satsat på coachning, arbetsmarknadspraktik, nystartsjobb och så vidare - en massa åtgärder. Men just den här debatten handlar om den senare fasen i jobb- och utvecklingsgarantin. Här hör jag fortfarande kritik men inga egna konkreta åtgärder. När det gäller jobb- och utvecklingsgarantins senare del är det en del i en helhet. Ylva Johansson, ni förtidspensionerade 140 personer om dagen under din tid. Detta är ett faktum. Jag vill att alla ska kunna komma till sin rätt oavsett förutsättningar.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt roligt att höra en väldigt frågvis socialdemokrati stå här och fråga hur vi sköter vår arbetsmarknadspolitik. Det är väldigt bra att Socialdemokraterna börjar ställa frågor om hur man bedriver en bra politik. Det är väldigt bra att ni börjar ställa frågor om hur den svenska verkligheten ser ut och vad som skapar jobb. Det är med glädje jag hör att ni är intresserade, och jag vill bara ge en rätt så kort faktaframställning om vad som har hänt på arbetsmarknaden med den arbetsmarknadspolitik vi har fört. Vi har 100 000 fler sysselsatta. Arbetslösheten har minskat till 7,1 procent, och jag vill att ni ska sätta det i relation till för ett år sedan. Arbetslösheten har minskat med 10 procent sedan förra året, och det betyder att en tiondel av alla arbetslösa i detta land har gått till arbete. 25 300 ungdomar har jobb. Långtidsarbetslösheten tenderar att minska, och när arbetslösheten minskar så minskar också tillflödet till långtidsarbetslöshet. Monica Green snackar om att 33 000 jobb har försvunnit inom offentlig sektor. Jag vet inte om du har missat det, Monica, men det finns något som heter friskolor och vårdcentraler som bedrivs i en fri form, alltså där kommun och landsting, politiker och byråkrater inte längre äger dem. Jobben där räknas inte längre som offentliga. Den siffran har Monica Green missat. Många av dem har blivit riktiga jobb. Det pratades om den fantastiska reformen plusjobben. Det var de där jobben som ingen behövde men som skulle erbjudas till alla ungdomar även när de var kompatibla med andra jobb på arbetsmarknaden. Det snackas om gröna jobb. Vilka gröna jobb är det ni pratar om? När vi pratar om RUT och ROT som skapar jobb undrar jag hur mycket koldioxid ett RUT-jobb släpper ut. Inte så himla mycket, men dem var ni emot. Ni pratar om att ROT-avdraget skulle bli grönare, men samtidigt var ni väldigt tydliga med att det bara skulle vara tillfälligt. Jag tycker att det är en skadlig och ohållbar politik att temporärt vilja dra bort mattan för människor som skapar företag och bidrar till nya arbetstillfällen. Jag ser med glädje på att ni ställer frågor om hur människors vardag ser ut. Jag tycker att Socialdemokraterna borde ställa fler frågor och säga: Vad var det vi gjorde fel förra gången? Vad gjorde vi för fel det här valet? Mona Sahlin har börjat ställa den frågan. Hon har till och med kommit med några riktigt bra svar: att er politik var fel. Det kanske är dags för Monica Green att dra den slutsatsen också.

Herr talman! Det var många frågor, och tiden är begränsad. Men jag tycker ändå att det är viktigt att poängtera för Monica Green och Ylva Johansson hur trenden ser ut när det gäller arbetslösheten. Det är en rekommendation att ni i arbetsmarknadsutskottet följer den här arbetskraftsundersökningen som visar på en dämpning i långtidsarbetslösheten. Man ser sjunkande tal, framför allt för dem som har varit arbetslösa 27 veckor eller längre. Det är en dämpning, och vi är på rätt väg även när det gäller dem som varit arbetslösa 53 veckor eller mer. Vi har också 100 000 fler som är sysselsatta. Jag är inte alls nöjd, men det går åt rätt håll, även om det finns mycket mer att göra. När det gäller utvärderingen av regeringens jobbpolitik kan jag säga att det är få reformer som har utvärderats så noga hittills. Riksrevisionen tror jag gjorde 13 granskningar under den förra mandatperioden. De kommer att fortsätta granska vår politik. Det är alldeles utmärkt. Även IFAU, myndigheten i Uppsala som sysslar med forskning och utvärdering, kommer att titta på våra reformer. Vi har Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet med flera. Vi följer givetvis varje vecka hur utvecklingen går i vår verksamhet. För de långtidsarbetslösa har regeringen genomfört en reform som vi har kallat för nystartsjobb. Det är riktiga jobb där lagen om anställningsskydd och all annan arbetsrättslig lagstiftning gäller. Det är 40 000 personer i dag som har fått nystartsjobb, och det är en ökande trend. Det är väldigt positivt. Det är en konkret åtgärd för långtidsarbetslösa för att få riktiga jobb. I dag beslutade regeringen också att öka stödet för särskilt anställningsstöd just för den gruppen som har funktionshinder och svårt att komma in på arbetsmarknaden. Stora satsningar har också gjorts på att öka Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag för att kunna höja kvaliteten så att arbetsförmedlare kan nå de långtidsarbetslösa på ett bättre sätt. Det finns flera olika åtgärder som vi gör, men en av de allra viktigaste, vill jag ändå poängtera, är att vi inte gömmer och glömmer personer som har haft det tufft. Vi ger inte upp om en enda människa. Flera personer varje dag lämnar också den senare fasen i jobb- och utvecklingsgarantin - hittills 5 000 personer och det i en reform som inte har pågått särskilt länge. Kontroll och uppföljning av anordnarna är en viktig uppgift för att veta vilka det är som får förmånen att anordna sysselsättning för långtidsarbetslösa. Kommuner brukar i allmänhet sköta sig ganska väl. Eftersom de är politiskt styrda ger de inte några, som Monica Green säger, slavliknande kontrakt. Det gör mig otroligt upprörd och bekymrad om Monica Green har uppfattningen att Stadsmissionen, Myrorna, Erikshjälpen och våra kommuner genomför någon typ av slavverksamhet. Det vittnar också någonstans om att det finns vissa kunskapsbrister. Jag är den första att hålla med om att om det är ett enda företag som missköter sig ska Arbetsförmedlingen komma ut och inspektera, anmoda och, i det yttersta fallet, kunna stänga av en sådan anordnare. Det ska vara kvalitet. Ersättningen som företag och ideella organisationer får syftar till att de ska ha handledare på plats som ska hjälpa och stötta människor att kunna komma tillbaka. Återigen: Det här är en heterogen grupp personer, men många har haft det bekymmersamt under väldigt många år. Det är sköra människor som ska få en sjyst behandling. Jag tycker att det snarast känns förnedrande att tycka att det är dessa personer som finns i något slags slavliknande förhållande. Om det är på det viset borde Monica Green kontakta polisen och se till att de kommer till den platsen per omgående, för då är det helt andra metoder som ska till än att debattera här i kammaren. (Applåder)

Herr talman! Först till Hanif Bali: "Snack" säger han. "Snack". Jag skulle kunna rekommendera att han läser sin egen regerings budgetproposition. I den står det exakt att 33 000 jobb har försvunnit i välfärdssektorn under de senaste fyra åren. Han kallar det snack. Det står skrivet i budgetpropositionen. Dessutom säger han att det inte gäller friskolorna och de privata vårdinrättningarna. Läs sidorna 217 och 227 i budgetpropositionen, er egen regerings budgetproposition! Där står det att inklusive de jobb där huvudmän är andra än kommuner och landsting finansieras av skattepengar - svart på vitt. Om det är snack är det den borgerliga regeringen som snackar. Hillevi Engström säger att det är jag som påstår att det är slavliknande förhållanden. Jag vill bara upplysa arbetsmarknadsministern om att det är deltagarna i fas 3 som berättar om det. Jag är förvånad över att Hillevi Engström inte har hört talas om det, att Hillevi Engström går i något slags bubbla och inte ser hur det ser ut i de här verksamheterna. Det är beklagligt att vi har en arbetsmarknadsminister som inte känner till det, som inte har hört talas om att människor vittnar om det här. Det är beklagligt. Och det visar jag genom mina frågor. En del deltagare i debatten säger att det är märkligt att vi ställer frågor. Det är vår uppgift som opposition. Det är en del i riksdagens kontrollmakt att ställa interpellationer till en regering. Vi gör det för att det är viktigt att verksamheterna ska fungera ute i landet.

Herr talman! Sysselsättningen har ökat, och det vore konstigt annars när vi har en ökad arbetskraft. Sanningen är att arbetslösheten har ökat, alltså den andel av befolkningen som inte är i arbete, och det är så vi naturligtvis mäter arbetslösheten. Jag måste säga till ministerns försvar att det är bra att hon i alla fall är orolig över arbetslösheten och långtidsarbetslösheten till skillnad från sina moderata kolleger i arbetsmarknadsutskottet här i riksdagen som verkar nöjda med att vi har en rekordhög arbetslöshet i dag, mycket högre än vad vi hade när alliansregeringen tillträdde 2006 i en situation som man då beskrev som massarbetslöshet. Jag tycker att det är lite av nyspråk när ministern säger att hon inte vill ge upp om någon. Jag önskar att det vore sant. Men de som är långtidsarbetslösa och hamnar i det som kallas jobb- och utvecklingsgarantin är personer som ministern själv beskriver som sköra och som står långt från arbetsmarknaden. Om man då bestämmer att 96 procent av dem inte ska få någon aktiv insats undrar jag vad man menar med att inte ge upp om människor. Vi socialdemokrater har varit mycket konsekventa i vår politik. Den kanske inte är så ny, men den har fungerat många gånger. Vi har tre prioriteringar: utbildning, utbildning och utbildning. Vi vill investera i människor och människors kompetens. Vi vill bygga människor starkare för att de ska kunna ta de jobb som skapas på arbetsmarknaden. Det gör vi genom stora satsningar i reguljärutbildning, genom kvalitetssatsningar i skolan, utbyggd komvux, nya satsningar inom arbetsmarknadsutbildningar. Vi kompletterar det med validering, med kvalificerade praktikplatser, med starta-eget-stöd, men utbildningen är den röda tråden. Jag vill avsluta med en fråga till arbetsmarknadsministern. Hon tar upp att det ändå kan finnas problem med anordnare inom fas 3. Är ministern beredd att införa krav på att Arbetsförmedlingen ska kontrollera fas 3-anordnarna innan de personer som ministern själv beskriver som sköra ska skickas dit för att arbeta utan lön?

Herr talman! Om 33 000 jobb har försvunnit, hur kommer det sig att antalet sysselsatta ökat? Om vår politik är så himla hemsk, hur kommer det sig att vi, när vi går ut ur den värsta finanskrisen, ser en rekordstor tillströmning till arbetsmarknaden? Vi ser att jobben kommer och att arbetstillfällena ökar. Efter IT-bubblan under er tid såg man en oerhört bra tillväxt i Sverige, men inga jobb kom till. Under Göran Perssons period var det en fantastiskt bra tillväxt, budgeten och alla resultatrapporter visade plus, men inga jobb kom till! Nu ser vi direkt efter finanskrisen att vår politik leder till att fler människor kommer i arbete. Man kommer inte ifrån det faktum att en tiondel av alla som var arbetslösa förra året nu är i arbete. Det går inte att komma ifrån det. Det tyder på att vår politik fungerar. Men 7,1 procent är mycket. Det är därför som vi ska fortsätta som vi gjort för att minska arbetslösheten. Om vi fortsätter i den takt vi gör nu kommer arbetslösheten att vara på mycket lägre nivåer under mandatperioden. Vår politik syftar till att få människor i arbete, inte att människor fastnar i utbildningar eller hamnar i diverse annat, utan människor ska komma i arbete. Behövs det kompetens är det viktigt, absolut, att människor får den kompetensen. Ibland räcker det bara att man kommer ut, bryter sitt utanförskap och möter en arbetsplats, får ett socialt nätverk och träffar människor. Det är det den här reformen syftar till. Allt ska så klart utvärderas, och det har vi i utskottet redan slagit fast och bett regeringen att utvärdera arbetsmarknadspolitiken. Det kommer att leda till mycket bra resultat.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanterna för viktiga interpellationer. Situationen för dem som är långtidsarbetslösa är bekymmersam. Utvecklingen där går åt rätt håll, arbetslösheten går ned, det är en sjunkande trend. De arbetslösa har haft det extra tufft under finanskrisen när det var 20 000 varsel i månaden, folk som hade jobb blev av med sina jobb och de som var långtidsarbetslösa fick det ännu svårare. Hälften av dem som vi har diskuterat i dag har varit arbetslösa mellan fem och tio år. Så många som nästan 20 procent har varit arbetslösa och inskrivna på Arbetsförmedlingen i mer än tio år, det vill säga även under en brinnande högkonjunktur. Trots de satsningar som Ylva Johansson har tagit upp, Kunskapslyftet och annat som människor sysselsattes med, kom de inte i arbete. Fördelningen bland de personer som finns i den senare fasen är att drygt 20 procent är mellan 60 och 64 år, 20 procent är mellan 55 och 59 år. Det är personer som många gånger har haft det tufft i arbetslivet. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi inte gömmer undan och glömmer personer oavsett vilka bekymmer och svårigheter man kan ha. Man har rätt att få en meningsfull sysselsättning som bryter utanförskapet och finnas i ett sammanhang. Det leder, förutom att man får arbetskamrater och en meningsfull tillvaro, till att man blir mindre sjuk. Den fråga som Ylva Johansson ställer om kontrollen av fas 3-anordnarna tycker jag att är helt relevant. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen har en kontroll och uppföljning och inspekterar dem som har förmånen att kunna möta de långtidsarbetslösa vare sig det är kommuner, Stadsmissionen, Erikshjälpen eller andra. Vi satsar 69 miljarder på arbetsmarknadspolitik. Det som skiljer Sverige från andra länder är att två tredjedelar av denna satsning just gäller aktiva åtgärder. En av de viktigaste frågorna för regeringen är att se till att så många som möjligt ska kunna komma tillbaka till arbetslivet, och vi gör precis det vi kan och måste och mer därtill för att fler ska kunna komma i jobb. Tack så mycket för debatten!