långvarigt arbetslösa
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenHans Karlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenAna Maria Narti (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHans Karlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenAna Maria Narti (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHans Karlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenAna Maria Narti (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHans Karlsson (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 27 Hans Karlsson (S)
Anf. 28 Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 29 Hans Karlsson (S)
Anf. 30 Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 31 Hans Karlsson (S)
Anf. 32 Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 33 Hans Karlsson (S)
den 22 april
Interpellation 2002/03:296
av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Hans Karlsson om långvarigt arbetslösaUnder en rad av år har den socialdemokratiska regeringen talat och skrivit om förnyelse och förstärkning av arbetsmarknadspolitiken. Men när man analyserar de dokument som kommer från näringsdepartementet upptäcker man få nyheter i dem.
Fortfarande satsar regeringen på en blandning av aktivitetsgaranti, särskilt anställningsstöd och andra kända åtgärder som bara marginellt lyckats förbättra situationen för de långvarigt arbetslösa. Denna blandning stör relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare då erbjudande av mycket billig arbetskraft, vars kostnad täcks under en lång tid till 80 % av staten, tränger undan riktiga jobb. Dessutom riskerar människor som genom dessa åtgärder slussats in i arbetslivet att betraktas som andra klassens arbetskraft eftersom de kostar så lite.
En nyhet som har dykt upp i regeringens dokument den senaste tiden, men en nyhet som skapar onödiga skillnader mellan långvarigt arbetslösa invandrare och andra grupper, är anställningen av 300 arbetsförmedlare som efter en särskild utbildning enbart ska arbeta med att slussa ut invandrare i arbetslivet. Protester har redan kommit från svenska arbetslösa som befinner sig i aktivitetsgaranti eller i åtgärder de inte litar på. Bland dessa svenska grupper återfinns en relativ stor samling unga människor, som inte studerar och inte fått fotfäste på arbetsmarknaden @ de ungdomar vars situation studeras av en särskild utredningsgrupp tillsatt i februari 2003 @ och personer över 45 som förlorade sina jobb under 90-talet och inte lyckades ta sig tillbaka i arbete. Det finns alltså svenska arbetslösa som har en ytterst svag anknytning till arbetslivet och som behöver precis samma individuella behandling som invandrarna. Att vända på diskrimineringen och börja diskriminera svenskar i hopp om att på så sätt kunna sätta stopp för diskrimineringen av invandrare är direkt skadligt.
Den största svagheten i den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken är synen på arbetslösa som enbart åtgärdsobjekt. Man talar och skriver mycket om individuell behandling och personliga handlingsplaner men hela planeringen och genomförandet av åtgärder beskrivs endast som samverkan mellan olika myndigheter. Ingenstans finns det utrymme för arbetslösa som aktiva initiativtagare eller ledare för olika projekt. Ingen av de planerade åtgärderna satsar på större ansvar och större frihet för de arbetslösa.
I folkpartiet liberalernas motioner och program har vi ofta talat för större ansvar och större handlingsfrihet för de arbetslösa själva. De arbetslösa behöver få möjlighet att själva välja utbildning, enligt modeller liknande den SFI-peng vi föreslår för svenskundervisningen, alltså genom ett slags studiecheck i handen på den arbetslöse.
Aktivitetscentrum startade och ledda av arbetslösa kan också vara en framgångsrik väg in i det betalda arbetets värld. Det behövs fler möjligheter för långvarigt arbetslösa att själva anordna projekt med stöd från ESFs Mål 3 fond, vilket egentligen är själva målet för verksamhet finansierad med medel från EU:s sociala fonder. Dessa medel ska nämligen inte förstärka den svenska offentliga sektorn @ en av de starkaste i världen @ utan ge makt till dem som i dag är maktlösa.
Med bakgrund i den presenterade analysen önskar jag ställa följande frågor till arbetslivsministern:
Avser arbetslivsministern att genomföra den föreslagna introduktionen för invandrare trots den kritik som riktas mot förslaget? Avser ministern att genomföra åtgärder som syftar till att förstärka de arbetslösas ansvarstagande och som ska garantera större handlingsfrihet för dessa grupper oavsett etnisk bakgrund?