Ledarhundar till synskadade

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vilka konkreta åtgärder regeringen tänker vidta för att säkerhetsställa försörjningen av ledarhundar för synskadade och därmed ta bort kötiden samt vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att säkerställa en långsiktig produktion av ledarhundsämnen. Från och med den 1 januari i år har vi ett nytt system för inköp och placering av ledarhundar. Syftet med det nya systemet är just att få fram fler ledarhundar för det anslag vi har för ändamålet och att placeringen av ledarhundar sker på ett rättssäkert sätt. Under årens lopp har organisationen av och huvudmannaskapet för produktionen av ledarhundsverksamheten varierat. Även under den tid då man i Sollefteå bedrev en storskalig avelsverksamhet av tjänstehundar låg produktionen av ledarhundar oftast lägre än 75 % av det angivna årliga behovet. Problemen med att uppnå produktionsmålen har i princip varit desamma under årens lopp. Genom att riksdagen antog den proposition om ledarhundsverksamheten (prop. 2004/05:84, bet. 2004/05:SoU17, rskr. 2004/05:141) som regeringen överlämnade i mars förra året upphandlar Hjälpmedelsinstitutet ledarhundar som under innevarande år ska tilldelas personer med grava synskador. Tilldelningen kommer att ske med ökad rättssäkerhet genom att den omfattas av bestämmelserna om myndighetsutövning och att kriterierna för att tilldelas en ledarhund regleras i lag. Det nya upphandlingsförfarandet medger att producenter av ledarhundar får möjligheten att leverera ledarhundar under konkurrensneutrala villkor. Under hösten slöt Hjälpmedelsinstitutet avtal om totalt 42 ledarhundar för placering under år 2006. Ytterligare ett resultat av nyordningen är att behovet av ledarhundar ser ut att vara lägre än vad vi tidigare trott. För att förbereda myndighetsutövningen har Synskadades Riksförbund (SRF) gått igenom kön för att få ledarhund. Resultaten av genomgången visar att det årliga behovet av ledarhundar snarare ligger på 25-40 hundar än 45-60 hundar som tidigare angetts. Detta kan innebära att vi inom några år mycket väl kan hamna i en situation med överskott på ledarhundar. Under år 2006 och 2007 kommer erfarenheterna av de nya reglerna att göra att vi får en bättre bild av hur det långsiktiga utbudet och efterfrågan av ledarhundar verkligen ser ut. I samband med riksdagens behandling av regeringens proposition lämnades ett tillkännagivande om att regeringen noga bör följa och efter två år utvärdera verksamheten samt återkomma till riksdagen med en redovisning. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under år 2008 med en redovisning av hur de nya reglerna fungerar. En förutsättning för att kunna ha en långsiktig försörjning av ledarhundar är att det finns valpar som är lämpliga att träna till ledarhundar. I dag finns ingen storskalig avel för att få lämpliga valpar. I stället köper ledarhundsproducenterna in valpar genom nätverk de upparbetat med kennlar och privatpersoner. När det gäller frågan om avel av hundvalpar som lämpar sig att träna till tjänstehundar, varav ledarhundar är en kategori, ligger huvudansvaret inom Jordbruksdepartementet och frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Det är dock viktigt att nämna att de anslagna medel (UO 9, 16:4) som finansierar ledarhundsverksamheten ska gå till inköp och placering av ledarhundar, och de är inte avsedda för avelsverksamhet.

Herr talman! För en synskadad är hunden inte bara människans bästa vän. För en synskadad är en ledarhund skillnaden mellan isolering och frihet, skillnaden mellan beroende och oberoende. Förutom att vara ett förflyttningshjälpmedel ger en ledarhund livskvalitet till en synskadad. De tjänstehundar som vi talar om är mer än bara ledarhundar. Det är jag medveten om. De finns hos polisen, tullen, försvaret och kriminalvården. Jag fick se rubriken i Synskadades Riksförbunds tidning Perspektiv: "Unik hundavel hotas på grund av regeringens dribbel". Detta kombinerades med uttalanden från statsminister Göran Persson. Han har sagt hundskolan som finns i Sollefteå ska räddas på grund av dess stora betydelse för den långsiktiga försörjningen av ledarhundar till synskadade. Det var då jag reagerade. Sedan kom också utredningen Hundgöra - att göra hundar som gör nytta . Det gjorde att jag ställde två frågor till socialministern. Det gällde att säkerställa att det finns ledarhundar på lång sikt och kort sikt. Herr talman! Svaret gör mig orolig. Antingen är ministern okunnig och ointresserad eller så är det ovilja eller möjligtvis oförmåga att sätta sig in i frågan. Det behövs verkligen någonting för att vi ska få ledarhundar och den långsiktiga försörjningen. Med tanke på den kvalitet som krävs för ledarhundar, och jag tänker då speciellt på synskadade, kan detta inte skötas och organiseras av kennlar och privata uppfödare. Det krävs något mer. Jag skulle påstå att det krävs ett statligt ansvarstagande. Jag tittar på det svar som jag har fått. Jag är inte så säker på att Hjälpmedelsinstitutet som nu ska handla upp har den höga kompetens som man behöver för att handla upp detta. Det är faktiskt skillnad på att handla upp rullstolar och att handla upp hundar med kvalitet. Det kanske klarar det under ett eller två år därför att det fortfarande finns hundar på marknaden som håller god kvalitet. Men vad händer sedan? Det är min stora fråga. Sedan säger ministern att vi kommer att hamna i en situation med överskott på ledarhundar. Det påståendet är helt taget ur luften. Jag var så sent som i går i kontakt med Synskadades Riksförbund. De säger att det i dag finns 276 personer som har ledarhundar. Det är 323 personer som är godkända för det, men alla har inte ledarhundar just i dag. Just nu väntar 29 personer i kö. De är klara för att få en ledarhund. Det är 14 personer som väntar på det hembesök som man måste ha innan man riktigt kan bli godkänd, och det är 14 personer som väntar på kursen. Totalt blir det 47 hundar. Vi ska inte ha ett siffeldribbel. Men det är helt felaktigt att det kommer att blir ett överskott. Det är helt fel. Sedan säger ministern att man år 2008 kommer att titta på hur det står till och om det har fungerat eller inte. Då är det för sent. Då har de flesta av de tikar som finns på hundskolan avvecklats. Jag kan inom parentes säga att det behövs 200 tikar för att få fram 40-50 ledarhundar med kvalitet. Jag tycker att socialministern totalt smiter från sitt ansvar när hon säger att huvudansvaret ligger inom Jordbruksdepartementet. Det är riktigt att ansvaret för tjänstehundarna ligger under Finansdepartementet, Försvarsdepartementet, Socialdepartementet och Jordbruksdepartementet. Det går inte att smita från sitt ansvar och säga att frågan bereds i Jordbruksdepartementet. Mina frågor till socialministern kvarstår. Jag vill konkret veta: Vad avser regeringen att göra för att man på lång sikt ska säkerställa att det finns bra ledarhundar med kvalitet för de synskadade?

Herr talman! Jag är medveten om att statsrådet inte har det direkta ansvaret för hundaveln och tjänstehundsproduktionen. Men jag skulle vilja ta tillfället i akt och ändå slå ett slag för Sollefteå och den hundverksamhet som finns där. I Sollefteå finns en anläggning som är väl anpassad för hundaveln. Det är i och för sig bra, men det som kanske är det viktigaste är att det finns ett stort hundkunnande i trakten. Det har funnits verksamhet med hundavel i knappt 100 år i Sollefteåområdet. Därför finns kunnandet där, som är så viktigt, och förståelsen för hundars villkor. Det är ju viktigt på alla områden. Hela hundverksamheten i Sollefteå har under de senaste åren sedan konkursen 2002 varit satt på undantag. Det är nu angeläget, tror jag, att man lyfter fram Sollefteå och snabbt agerar för att den kunskap och de anläggningar som finns där uppe inte ska gå förlorade. Dessutom skulle en etablering i Sollefteå för tjänstehundsproduktionen ge arbetstillfällen som den här bygden är i så stort behov av efter avvecklingen av regementena. Jag tänkte använda statsrådet Andnor som budbärare till vår jordbruksminister. Min fråga är: När kan vi få besked om när ett beslut om tjänstehundarna kommer med anledning av Tjänstehundsutredningen? Och är statsrådet beredd att medverka till att en etablering sker i Sollefteå?

Herr talman! Jag smiter inte från något ansvar - tvärtom! Jag har lämnat en proposition till riksdagen med den nyordning som gäller från årsskiftet i år, Marietta de Pourbaix-Lundin. Detta är en fråga som har upptagit mycket tid i departementet just utifrån att vi vill ha en klar och bra reglering utav inköpen och placeringen av ledarhundarna och att vi vill göra detta rättssäkert och tydligt reglerat. Det är själva bakgrunden till den nyordning som vi nu har infört från årsskiftet. Det innebär att Hjälpmedelsinstitutet, som är ytterligt kompetent på detta område, får ett ansvar för att köpa in ledarhundarna. Sedan förmedlas de genom Synskadades Riksförbund. Det är inte taget ur luften, Marietta de Pourbaix-Lundin! Du påstår här att det skulle vara på det sättet som vi skulle komma till rätta med den kö som finns. De uppgifterna grundar sig helt och hållet på uppgifter från Synskadades Riksförbund, som ju har ett stort ansvar i det här sammanhanget. Jag tycker att det är positivt att vi nu genom den nyordning som vi har kunnat införa kan se att vi kan tillgodose det behov som finns av ledarhundar. Det var just det som var problemet, nämligen svårigheterna att få tag i tillräckligt många lämpliga valpar som kunde tränas till att bli ledarhundar. Genom detta nya sätt att organisera verksamheten har vi säkerställt detta. Det är alltså varken ointresse eller ovilja eller tvärtom ett stort intresse och engagemang som ligger till grund för denna nyordning. När det gäller frågan om tjänstehundar har vi fått en utredning alldeles nyligen. Den hanteras av Jordbruksverket, och den avser användningen av hundar inom statlig verksamhet som är mycket bredare. Jag får nog hänvisa Bertil Kjellberg till jordbruksministern för att han ska få svar på de frågor som han ställer.

Herr talman! Jag ska tillägga en sak om behovet av hundar. Jag hade siffror på det som jag fick i går. Till detta ska läggas att ett stort antal ledarhundar går i pension, om man får säga så. En hund kan inte vara i tjänst som ledarhund mer än ungefär till dess att den är tio elva år. Det betyder att ett stort antal hundar måste ersättas varje år. Om man tittar på siffror ser man att många ledarhundar är ganska gamla nu. Många kommer att gå i pension, och det betyder att det kommer att behövas fler ledarhundar än de siffror som socialministern uppger i sitt svar visar. Det intressanta är de ledarhundar som vi ska få fram. Vi är ju nu överens om att vi ska få fram dem. Men var ska de produceras? Vem klarar av att se till att det finns en avel med kvalitet? Tror socialministern att en privatperson som har en kennel klarar av det? Det krävs ju ett ganska stort antal hundar för att få fram bra kvalitet. Det är väl ingen som har ungefär 200 hundar hemma; det har man inte. Man har mycket färre. Min fråga handlar om det långsiktiga och om att få en bra kvalitet på ledarhundar. Jag får inget svar på det. Där smiter socialministern från sitt ansvar. Jag ser att man kan samordna mellan de olika departementen där det finns olika behov hos polis och tull och så vidare. Man kan samordna aveln av ledarhundar. Det är säkert så att ledarhundar för synskadade behöver vara de allra bästa hundarna. De behöver ha så många bra egenskaper. De som möjligtvis inte passar till ledarhundar kanske kan gå till tullen eller polisen, för de är säkert perfekta ändå. Det behövs alltså en form av samordning och att någon tar ett helhetsansvar. Det är bråttom, eftersom de tikar som finns och som är bra för avel håller på att avvecklas. Det är där jag tycker att socialministern smiter från sitt ansvar. Det behövs göras någonting här och nu. Min fråga gäller Tjänstehundsutredningen. Där kommer det klart fram av utredaren Bertil Norbelie att han är av den bestämda uppfattningen att det saknas förutsättningar i Sverige för att någon rent marknadsmässigt ska kunna driva detta långsiktiga avelsarbete för att få fullgoda tjänstehundar, och speciellt ledarhundar. Därför menar han att det krävs att staten och det offentliga tar ett ansvar för det här. Jag som moderat bör tycka att det inte är så, men i det här fallet kan jag säga att jag tycker det. Jag tror någonstans att man tjänar i nästa steg på att man får bra ledarhundar, för det betyder att folk kanske behöver mindre hemtjänst och mindre personlig assistans. Även tullen och polisen tjänar på att det finns bra tjänstehundar. Sverige är ett för litet land för att någon privat ska kunna ta hand om det här för att få långsiktighet. Håller socialministern med utredaren i den här biten? Behövs det att någon tar ett helhetsansvar? Det kan inte ligga på någon privat, men sedan kan ju någon privat stå för delar av uppfödningen. Det var min andra fråga. Det gäller alltså samordningen, att det är bråttom och om socialministern håller med om att det behövs ett offentligt ansvar när det gäller att få fram aveln.

Herr talman! Jag ska inte bli långrandig. Jag tänkte koppla på där Marietta de Pourbaix-Lundin slutade. Det finns inom regeringen olika departement som har olika ansvar för olika typer av hundar. Det är både Försvarsdepartementet, polisen och socialministern, som har ansvaret för ledarhundarna. Därför borde det finnas ett stort intresse från socialministerns sida av att driva frågan om tjänstehundar och få det hela löst på ett bra sätt. Det låter ju konstigt att en moderat säger att det inte går att få det här med marknadsmässiga lösningar, men jag tror precis som Marietta de Pourbaix-Lundin att det inte går. Det är den information som jag har fått också vid mina besök uppe i Sollefteå; man är orolig för att man inte får fram tillräckligt bra avelsämnen. Ledarhundsämnena måste ju vara i toppklass för att de ska kunna bli bra ledarhundar. Jag vädjar till socialministern att hon snabbt tar kontakt med övriga statsråd som är berörda och driver frågan så att vi får ett snabbt besked.

Herr talman! Frågan om tjänstehundar har nu varit föremål för utredning. Det är en utredning som lämnades för inte så särskilt länge sedan och som nu bereds inom Jordbruksdepartementet. Det är också där ansvaret för frågan om avelsverksamheten ligger. Den kommer att hanteras i det sammanhanget. Det vore naturligtvis fel av mig att föregripa beredningen av frågan. Men den bereds alltså, och där finns också frågan om avelsverksamheten. Det innebär att den kommer att bedömas i sin helhet. Det är precis som Bertil Kjellberg säger en fråga som inrymmer fler departement. Det är inte bara Socialdepartementet och Jordbruksdepartementet utan också andra departement. Det är väldigt viktigt att tillgodose behovet av tjänstehundar. Socialdepartementets ansvar gäller ledarhundsverksamheten. Där har vi nu en nyordning. Det var viktigt att få till det därför att det fanns ett mycket stort behov av att reglera den här verksamheten och skapa en större rättssäkerhet för den enskilde personen. Det vi gör är att vi köper in de här hundarna och placerar dem inom det nya regelsystemet. Det har över huvud taget ingenting att göra med avelsverksamheten, men den har betydelse, självfallet, och det har jag sagt i mitt svar. Men den frågan bereds av Jordbruksdepartementet. Den får vi återkomma till. Jag tycker att det är viktigt att följa denna nyordning, där själva syftet var att förbättra tillgången på ledarhundar och få ett bättre grepp om behovet av ledarhundar. Jag har naturligtvis ett mycket stort engagemang för och intresse av att detta fungerar på allra bästa sätt. Det är av väldigt stor betydelse för enskilda personer att få det stöd som man kan få genom ledarhundsverksamheten. Det är min förhoppning, och jag kan säga att allt tyder på det, att det här kommer att fungera bra. Men vi ska naturligtvis följa det mycket noga.

Herr talman! Förhoppningar hjälper inte de synskadade som behöver ledarhundar med kvalitet om tre fyra år om allt som finns i dag har raserats. Jag försöker tala om att det är ganska bråttom med att se till att det finns en bra avel. Socialministern undviker frågan om de här privata kennelklubbarna och hundägarna klarar av att producera de hundar som kommer att behövas. Den frågan undviker socialministern totalt. Så säger socialministern att hon inte kan föregripa en utredning. Det har socialministern och andra ministrar gjort många gånger tidigare. Det tycker jag inte skulle vara så märkligt om ministern ändå sade någonting om vad hon tycker och om hon tror att privata klarar av hundaveln framöver eller om hon tror att det möjligtvis behövs ett offentligt åtagande när det gäller tjänstehundar, speciellt ledarhundar. Samordningen är det också bråttom med. Om man nu har tänkt sig denna samordning finns det all anledning att ta till vara de tikar som finns. De håller på att avvecklas. Varje vecka avvecklas det tikar vid hundskolor, tikar som är jättebra för aveln. Det tar väldigt lång tid att bygga upp det igen. Om man ändå skulle bestämma sig för att bygga upp det igen och inte gör det ganska snabbt tar det kanske tio år innan vi i Sverige har lyckats bygga upp en avel där vi kan få fram bra tjänstehundar, bra ledarhundar. Det är det socialministern kommer att ha på sitt ansvar och på sitt samvete.

Herr talman! Låt mig bara konstatera att den upphandling som Hjälpmedelsinstitutet har gjort för detta år omfattar, som jag säger i mitt svar, 42 hundar som ska placeras under det kommande året, alltså under 2006. Enligt de uppgifter som jag har fått från Synskadades Riksförbund står 29 personer i kö. Jag tror att den uppgiften stämmer överens med den som Marietta de Pourbaix-Lundin har. Det innebär att tillgången på ledarhundar under det kommande året väl skulle tillgodoses. En uppgift som vi också har från Synskadades Riksförbunds sida är att den långsiktiga nivån på behovet av ledarhundar understiger det man tidigare har antagit. Den nyordning som vi nu har syftar till att skapa bättre och tydligare regler och också till att se till att vi får en rättssäkerhet för enskilda personer. Avelsfrågan hanteras av Jordbruksdepartementet och bereds just nu. Frågor som rör aveln har vi väl anledning att återkomma till längre fram.