Ligghallars negativa effekter

Fru talman! Carl-Axel Roslund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att klargöra regeringens inställning i frågan om kravet på ligghallar på områden som Revingehed samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att klargöra om kravet på ligghallar är relevant och att kostnaderna står i rimlig proportion till effekterna. Djurskyddslagen omfattar de djur som hålls av människor. Enligt lagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Djurskyddsmyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om bland annat villkor eller förbud mot viss djurhållning. Regeringen har i djurskyddsförordningen bemyndigat Djurskyddsmyndigheten att meddela sådana föreskrifter. Innan Djurskyddsmyndigheten beslutar föreskrifter eller allmänna råd måste den, i enlighet med verksförordningens bestämmelser, noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden, utreda föreskrifternas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser samt ge bland annat organisationer och andra som kostnadsmässigt eller på något annat betydande sätt berörs, tillfälle att yttra sig i frågan. I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket med mera anges att endast djur som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden får hållas som utegångsdjur. En ytterligare förutsättning är att de yttre förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet är lämpliga för djuren. Vidare anges att utegångsdjur ska ha tillgång till ligghall eller annan byggnad som ger dem skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats. Detta ska gälla för samtliga djur och även vid extrem väderlek. Om det finns särskilda skäl kan Djurskyddsmyndigheten medge undantag från bestämmelserna om ligghall men kravet på fullgott skydd mot väder och vind och torr och ren liggplats ska då kunna tillgodoses på annat sätt. Enligt Djurskyddsmyndigheten kan ett särskilt skäl vara att djuren har tillgång till en mycket tät barrskog eller andra skyddande förhållanden, till exempel klippformationer i hagen så att alla djur kan få skydd mot väder och vind och en torr och ren liggplats. Djurskyddsmyndigheten har tagit emot ett antal ansökningar om dispens från kravet på ligghall, både nya ansökningar och ansökningar om förlängning av tidigare dispenser. Det är Djurskyddsmyndighetens ansvar att i de enskilda fallen utreda om kravet på ligghall är relevant. Djurskyddsmyndigheten är regeringens expertmyndighet när det gäller djurskyddsfrågor och liksom andra förvaltningsmyndigheter fattar den beslut på eget ansvar. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter har formulerats med utgångspunkt i djurskyddslagens krav på att djur ska behandlas väl, skyddas mot onödigt lidande och hållas så att deras hälsa främjas.

Fru talman! Tack, fru jordbruksminister, för svaret. Det finns en svaghet med att interpellationsdebatterna inte börjar med en uppläsning av själva interpellationen utan börjar med svaret. Därmed blir det en debatt om svaret. Jag vill ta en del av tiden till att dra historiken bakom det här ärendet. Jag blev kontaktad av en officer på Revingehed som berättade för mig att det finns risk för att djurhållningen där ute kommer att upphöra. Jag kan, som stadsmänniska, inte mycket om djurhållning, men som medborgare och konsument är jag intresserad av att vi ska ha öppna landskap. Jag vill också ha svenskt nötkött av högsta kvalitet. Man ställer sig frågan: Kan man då slå ihop dessa två mål? Ja, det kan man, fru talman. Det är precis det som man gör på Revingehed. Militären behövde ett övningsfält, och så fick man det jättelika Revingehed. Regeringen krävde då att detta fält skulle betas så att det bevarade sin särart. Samtidigt skulle det vara tillgängligt för allmänheten. Nu lever man i symbios där ute - militären, djuren och allmänheten. Detta fält är ett Natura 2000-område, det vill säga att det är ömtåligt och strikt reglerat. Och djuren som betar där ute är oerhört tåliga djur som är avsedda att vistas utomhus. Jag åkte ut till detta ställe en dag och gjorde ett studiebesök. Jag lärde mig ganska snabbt att det var mat, tillsyn och rutiner som var det viktigaste. Och jag såg djur som fick en oerhört öm omvårdnad. Så fort det finns minsta tecken på att ett djur är svagt tas det in i en speciell hage där det finns ligghallar och liknande. Tillsynsmyndigheterna - Lunds kommun och länsstyrelsen - har bara gott att säga om djurhållningen där ute. Och allmänheten som i stor omfattning vistas på Revingefältet har aldrig någonsin kommit med några klagomål, utan det är, som sagt, oerhört välskötta och tåliga djur där som får vistas i en naturlig miljö. Men, fru talman, så fick vi då en ny myndighet - Djurskyddsmyndigheten - och nu ville den naturligtvis visa klorna. Man kräver att det ska byggas ligghallar för alla dessa djur, vilket är en investering på många miljoner. Det rör sig om 2 000 djur. I dessa ligghallar ska det finnas ett mjukt underlag, och det mjuka underlaget är halm. Men halmen är för korna inte bara en madrass, utan det är också mat. Först och främst måste man då köpa in denna halm dyrt eftersom den inte produceras på Revingefältet, och den halmen är inte ekologiskt odlad, och det rör sig om stora pengar. Det ändrar också djurens beteende eftersom det som var avsett att ligga på i stället blir lättillgänglig mat för djuren som nu inte längre kommer att beta naturligt ute på heden. Därmed uppfylls inte de krav som ställs för Kravmärkning, och därmed sjunker priset på köttet. Djuren sprider också via sin avföring växter och frön som har funnits i halmen ut på denna hed som är ett Natura 2000-område. Men heden kommer inte längre att uppfylla kraven för ett Natura 2000-område. Och de enda som blir nöjda här är byråkraterna som hellre ser till regler än till verkligheten. Fru talman! Det finns få uppfödare i denna storleksklass som har tillgång till sådana jättelika fält. Och det finns ligghallar där ute för alla djur som är i behov av det. Det borde alltså vara mycket lätt att ge dispens. Men myndigheten struntar till och med i att besöka området. Man struntar i både länsstyrelse och kommun som säger att djuren har det bra. Min fråga till jordbruksministern är: Ska vi över huvud taget ha nötköttsproduktion i Sverige, om man nu driver igenom ett regelsystem där alla blir förlorare: djuren, miljön och konsumenterna?

Fru talman! Den 9 januari hade jag tillfälle att få lyssna till jordbruksministern då hon var i Skåne och då lantbrukets framtid skulle ventileras. Vi var ca 1 200 personer som anade att jordbruksministern ser möjligheterna i svenskt jordbruk och är beredd att verka för att det ska bli bättre förhållanden framöver. Vi fick lyssna till vackra ord om betande mula och öppna landskap. Jag kommer också ihåg en debatt förra året då ministern uttalade sitt stöd för Kravmärkta varor. Mot denna bakgrund blir jag förvånad och upprörd inför ministerns övertro på Djurskyddsmyndighetens krav på ligghallar. Jag har haft tillfälle att besöka Revingehed under olika årstider, och jag har sett hur dessa 2 000 djur får ha ett liv som få andra nötdjur får ha. Ulf Lundell sjunger om att han trivs bäst i öppna landskap. Men det är inte bara människor som uppskattar betesmarker, små kullar, trädsamlingar och sänkor. På Revingehed finns det både platser där vindarna fläktar och platser där det ges skydd mot väder och vind. Djuren har funnits där i 40 år. Jag kan intyga att de stortrivs. De längtar inte efter två stora ligghallar som tjänstemän på Djurskyddsmyndigheten påbjuder. Jag vill passa på att fråga ministern om hon vet om dessa tjänstemän har varit på plats på Revingehed eller om de bara har sett foton på området. När lantbruket drabbas av sådana här skrivbordsprodukter som dessa föreskrifter om ligghallar, då bekräftas bara det som personer med sunt förnuft sade för några år sedan: Vi behöver ingen djurskyddsmyndighet. Tillsynen kan skötas på ett annat sätt. Centerpartiet var motståndare till denna myndighet, och vi vill avskaffa den så fort som möjligt. Det lär finnas ungefär 250 myndigheter i Sverige. Det är svårt att få fram exakta siffror. Men det är lätt att förstå att livet skulle bli enklare för många om vi inte hade så många myndigheter och om våra ministrar var mer avvaktande till alla deras förslag. Ministern säger sig vilja värna om det öppna landskapet. Lyssna då på alla dem som intygar att ligghallar skulle få en negativ effekt på Revingehed. Förbuskningen skulle ta över. I dag betar djuren sly och gräs mellan utfodringarna. Blir det ligghallar skulle betandet minska. I stället skulle de äta av halmen i ligghallarna, och det är inte bra. Landet ska styras med makt och myndighet, heter det i ett välbekant uttryck. Låt det vara så. Låt det inte bli maktfullkomlighet och myndigheter.

Fru talman! Tack till Carl-Axel Roslund för att du har lyft fram denna fråga som visar på vilket behov det finns av personer som reagerar. Det är välkänt att det svenska jordbruket är i en stark omvandling. Man är utsatt för en väldigt tydlig konkurrens, en konkurrens som aldrig har varit så tydlig som just nu. Detta beror naturligtvis inte minst på omläggningen av den europeiska jordbrukspolitiken. Från moderat håll har vi under många år krävt en konkurrensneutralitet i förhållande till andra länder. Återigen har vi en regering som inte vill lyssna. Och först när man är klämd mot väggen kanske man kan göra någon eftergift. Men man går aldrig fullt ut. Framför allt förutser man ingenting eller skapar rätt förutsättningar, utan det är när omvärlden håller på att rasa som man möjligen kan göra någonting. De svenska jordbrukarna är duktiga på att anpassa sig. Sedan kan det ge lite varningssignaler nu när man ser att både gris- och nötslakten i Sverige minskar väldigt mycket. Då kan de effekter som har lyfts fram här av meddebattörerna bli mycket tydliga, nämligen: Vilket landskap kommer vi att se framöver? En form av anpassning är just att kunna använda denna typ av ranchdrift som faktiskt bygger på att djuren är ute i naturen. Och det är konstigt, jordbruksministern, men de är faktiskt utrustade för att vara ute. De har nämligen päls. De får ha päls, vilket jordbruksministern kanske bör uppmärksamma. Det gör att de klarar att vara ute året runt. När denna konkurrens är som hårdast drabbas svenskt jordbruk av politisk taktik. Det är nämligen så att för det stöd som Socialdemokraterna fordrar för att kunna ha regeringsmakten i det här landet måste de ha stöd från olika partier. En del av avbetalningen för detta är att skapa en djurskyddsmyndighet. Det var sagt att den under det första året skulle kosta ungefär 60 miljoner. Kostnaderna för dessa uppgifter när de låg på Jordbruksverket - frågorna har ju funnits och bevakats redan tidigare, det är många som trott att ingen har brytt sig tidigare - var väsentligt lägre. Men nu skulle det handla om 60 miljoner. Nu är vi uppe i 90 miljoner. Det är årlig avbetalning som regeringen nu har iklätt sig för detta stöd. Effekterna blir väldigt tydliga, jordbruksministern, när vi nu ser vad som håller att på hända på Revingehed. Det vore intressant om jordbruksministern för en gångs skull kunde ha en uppfattning och inte gömma sig bakom Djurskyddsmyndigheten, som uppenbarligen är fel ute i den här frågan. Det kan väl ändå inte vara så att jordbruksministern och Djursskyddsmyndigheten vet bättre än de som finns där nere och har utbildning? Det är länsveterinärer, miljö- och hälsoskyddsinspektörer, etcetera som alla står upp för att detta är en bra djurvård. Min fråga är: Anser jordbruksministern att det fordras en ligghall, vilket innebär att produktionen med ranchdrift på Revingehed läggs ned? Ha nu för en gångs skull en uppfattning.

Fru talman! Det här är en angelägen interpellation om en näring som har allvarliga bekymmer. Jag har under ett och ett halvt år haft tre interpellationsdebatter med jordbruksministern om min oro för den svenska livsmedelsproduktionens utveckling. Jag är djupt oroad, och jag har inte blivit lugnare. Kostnaderna i alla led måste ned. Ska vi kunna konkurrera och få lönsamhet måste kostnaderna minskas. Jordbruksministern brukar säga: Höj priserna. Men det finns gränser för detta. Jag har krävt en konkurrenskraftskommission där stat och näring tillsammans kan göra allt så att det blir en möjlighet att minska kostnaderna där så är möjligt med bevarat djurskydd. I maj förra året diskuterade vi både detta och Djurskyddsmyndighetens nya krav på ligghallar som då drabbade olika besättningar. Nu har det kommit till Revingehed. Det som Djurskyddsmyndigheten gör är att även om vi har en djurvänlig drift i olika former ställs det nya krav oavsett hur bra djuren mår. Jordbruksministern trodde på goda möjligheter för svensk livsmedelsproduktion men skulle noga månad för månad följa utvecklingen, och det är bra. Färska siffror besannar tyvärr mina farhågor. Förra året var grisslakten den lägsta på 39 år, och för nötköttet var produktionen den lägsta sedan år 1962. Importen ökar med stormsteg. Den svenska modellens välmående grisar, kor och kalvar blir allt färre. Hotet mot våra unika betesmarker måste man vara blind för att inte se. Jag tror att statsminister Persson har ett äkta intresse på det här området. Han är betydligt mer klarsynt om lägets allvar än jordbruksministern. Så här uttryckte sig statsministern den 3 januari i år i Göran Rosenbergs tv-serie Sveriges val i TV 4: Gamla industrigrenar försvinner. Jordbruket får sådana svårigheter att det närmast slås ut. Så allvarligt bedömer statsministern läget. Jag måste tyvärr tillägga att Djurskyddsmyndigheten och regeringen ibland hjälper till. Jag noterade vid vår debatt i maj att jordbruksministern var lyhörd för att se över de svenska regelverken och lyssna på impulser från näringen och även från mig. Jag tackar för det, men agera också. Det har inte hänt något. Nu handlar det om verkligheten på Revingehed i Skåne där lantbrukarparet Kerstin och Carl-Axel Dahlgren gör storverk med stor kunskap och nära dialog med lokala tillsynsmyndigheter, och allting fungerar. Jag ska inte gå in på det fallet. Den principiella frågan handlar om den extensiva nötköttsproduktionens framtid i Sverige. Den och köttproduktionen i övrigt och vårt öppna landskap lever under stora hot. De båda docenterna vid SLU, Lantbruksuniversitet i Skara, Sölve Johnsson och Karl-Ivar Kumm som är mycket engagerade och duktiga har länge forskat om detta. De är mycket oroade. Lönsamheten är negativ i köttproduktionen, mycket på grund av byggnadskostnaderna. Deras forskning bekräftar verkligheten som dokumenteras av de lokala tillsynsmyndigheterna. Extensiv köttproduktion i kontrollerade och välskötta förhållanden kan ge god djurmiljö även utan ligghallar. Vi anser att djurskyddsföreskrifterna bör revideras och tillåta detta. Sveriges nötköttsproducenter bejakar också detta och föreslår att särskilda kontrollprogram kan upprättas. Jag har två frågor till jordbruksministern. Mot bakgrund av jordbrukets kräftgång och statsministerns dystra profetia vill jag uppmana jordbruksministern att agera. Tillsätt en konkurrenskraftskommission tillsammans med näringen och gå igenom kostnaderna. Kalla den gärna något annat eller gör det på ett annat sätt. Men det som nu görs, och jag vet att det görs en del, räcker inte. Läget är allvarligt för svensk livsmedelsindustri och livsmedelsproduktion. Den andra frågan gäller Djurskyddsmyndighetens nya tolkning. Man har ändrat den tolkning som Jordbruksverket gjorde mot bakgrund av samma lag. Granska sakfrågan och justera vid behov regeringens förordning så att fortsatt dispens kan ges från ligghallskravet när besättningarna är välskötta, uppfödarna kunniga och det är en bra dialog med ansvariga tillsynsmyndigheter.

Fru talman! Det är alldeles rätt, Lars-Ivar Ericson. Jag tror på svenskt jordbruk. Uppenbarligen var jag inte ensam när vi i Höör i Skåne träffade 1 200 andra som är engagerade i näringen. De stora jordbrukskooperativa företagen hade också en mycket positiv och också kreativ syn på framtiden. Vi diskuterade en hel del vad jordbruket kan göra när det gäller förnybar energi. Jag vill se fler köttdjur i Sverige. Det har jag sagt vid ett flertal tillfällen. Det finns flera skäl till det. Det gäller råvaran till vår livsmedelsindustri men också det öppna landskapet och den levande landsbygden. Jag är mycket medveten om att vi den 1 januari förra året genomförde en jordbruksreform som ställer stora krav på oss. Det är en jordbruksreform som totalt sett syftar till att få en konkurrenskraftig jordbruksproduktion inom EU. Det innebär också att vi kommer att få begränsningar i produktionen. Jag jobbar mycket aktivt med de frågorna. Det är alldeles riktigt, Staffan Danielsson, att vi följer utvecklingen månad för månad och kvartal för kvartal. När vi genomförde reformen gjorde vi det på ett sådant sätt att vi kunde värna konkurrenskraften och den levande landsbygden. Där kände jag att vi var tämligen överens om den modell som vi valde att använda. Jag delar den syn ni här för fram om fler köttdjur. Jag delar också synen att det är spännande med nya driftsformer och att det vi nu kallar för ranchdrift kan vara en möjlighet för Sverige. Vi har en stor tillgång, och det är utrymme. Jag har också noterat att Djurskyddsmyndigheten är positiv till utedrift även vintertid. Man ser att det är positivt för djuren, naturligt beteende, och djurens hälsa är ofta väldigt bra. Djurskyddet är en angelägen fråga för oss i Sverige. Det är både en etisk och en ekonomisk fråga. Vi får ofta friskare djur och en bättre avkastning om vi har ett bra djurskydd. Vi har ett mervärde i djurskyddet. Vi säljer bättre om vi kan redovisa de etiska värdena i vår produktion. Jag hoppas att vi är överens om att vi ska behålla djurskyddet. Nu har Bengt-Anders Johansson gått från kammaren. Han var underhållande en stund, och han var fel ute, men han har gått. Jag tänkte inte svara på de påståenden han gjorde här. Men jag hade en känsla av att han var beredd att göra avkall på djurskyddet av ett antal ekonomiska skäl. Det är inte där vi ska börja. Vi ska behålla djurskyddet och hitta de konstruktiva lösningarna. Jag är inte expert på frågorna om djurskyddet och utegång vintertid. Men när jag läser vad experterna säger har jag förstått att vi måste vara väldigt varsamma. Det är inte så att vi kan säga att en viss art alltid tål att vara ute oavsett vilket väder det är och att djuren kan vara ute oberoende av möjligheter till skydd. Där menar jag att vi måste ha en stor tilltro till experterna. Man kan också hitta lösningar när det gäller investeringar och annat som är förnuftiga. När det gäller LBU och satsning på miljön så jobbar vi just nu med ett stort program. Jag kommer att återkomma till det och lägga fram förslag på riksdagens bord inom kort.

Fru talman! Tack, jordbruksministern, för svaret. Jag blir rädd när jag hör och förstår att vi har en myndighet som inte ens på plats vill titta hur något ser ut, utan fattar beslut utifrån några foton. Så har det gått till. Det rör sig om miljonbelopp för en enskild familj i detta fall. Det är miljonbelopp i investeringar i byggnader, och driftskostnader i storleksklassen 1 miljon för inköp av halm och hantering av det. Samtidigt sjunker intäkterna, för köttet kan inte längre vara Kravmärkt. Miljön förlorar; fältet kommer inte längre att betas på samma sätt. Korna kommer nu att koncentrera sig kring ligghallarna i stället för att sprida sig över detta jättelika område. Det är så stort, fru talman, att det utgör 10 % av Lunds yta. Följande kommer att inträffa: Djurens normala beteende när nu maten ligger koncentrerad i ligghallarna leder till att de starkaste djuren tar sig in där och äter till dess att de är nöjda. Sannolikt lägger de en rejäl komocka mitt i maten, och sedan lägger de sig ned och vaktar för att inte släppa fram de andra korna. Det trampas upp runt ligghallarna. Kvävegenomsläppet ökar och korna blir skitigare. Man har som sagt ändrat deras normala beteende totalt. Djurskyddsmyndigheten säger att det ska finnas skydd för djuren vid extremt väder. En journalist ställde frågan: Vad är extremt väder enligt er? Stormen Gudrun, sade de. Det är extremt väder. Nu slapp vi den nere i Skåne, men år 1999, då stormen Carola drog fram så kunde man tydligt se att djuren ibland är mycket klokare än vad vi människor är. När det började knaka i virket i skogen och när det började vina och knaka i ligghallen så gick korna ut. De gick allra längst ut på fältet och lade sig i svackorna, för de visste att det var farligt. De gjorde precis som elefanterna i Thailand, som kände tsunamin och gick upp på högre mark. Djuren går alltså ut när det är extremt väder. Men Djurskyddsmyndigheten vill inte ens titta. Man stoppar en ekologisk nötköttsproduktion. Landskap växer igen. Arbetstillfällen går förlorade, inte bara bland uppfödare utan även inom förädlingsindustrin. Och så ska vi i stället importera mer mat från Brasilien, som om nu någon trodde att djuren har det bättre där! Jag har i alla fall sett hur man hanterar djur i andra länder. Fru talman! Det är jäkt, stress och penningjakt som styr vårt samhälle. Man kan inte låta bli att fråga sig varför man då ska jaga de få som väljer att gå en helt annan väg och som ger djuren värdiga och naturliga förhållanden. De som har skött och sköter tillsynen går ju i god för att djuren har det bra här. Men det struntar myndigheten i. Man är beredd att krossa en familjs ekonomiska existens. Familjen sitter här uppe på läktaren, fru jordbruksminister! Myndigheten gitter inte ens åka ut och titta på förhållandena. Som lite kuriosa kan jag säga att generaldirektören för Djurskyddsmyndigheten bor i samma kommun. Tänk så många pluspoäng han kunde ha fått om han lyfte telefonen och i alla fall ringde ett samtal! Detta är en bedrövlig utveckling. Som Lunds kommuns miljöskyddsinspektör säger så finns det inte något samband mellan ligghallar och djurens hälsa. Och visst, fru minister, ska vi ha regler och visst ska vi ha myndigheter. Men man måste kunna göra undantag. Här finns ligghallar för de djur som behöver det. Här finns skogsdungar att gå in och gömma sig i. Men här kräver man ligghallar för 2 000 djur. Det är en enorm anläggning. Det är orimligt när det inte behövs. Jag vädjar till jordbruksministern: Ändra tillämpningsföreskrifterna för lagen och ge dispens under tiden!

Fru talman! Har djur rättigheter? Om vi svarar ja på den frågan så menar vi att alla varelser som kan känna, glädjas och lida har rätt till ett så bra liv som möjligt. Jag är optimist, och jag utgår från att detta tankesätt finns hos Djurskyddsmyndigheten. Därför borde denna myndighet uppskatta att det finns en hållbar ekologisk djurhållning med välmående djur som den på Revingehed. Vi har hört interpellanten berätta om hur både länsveterinären och kommunens djurskyddsinspektör kan intyga detta. Djurskyddsmyndigheten borde ta till sig deras expertutlåtande och avstå från sådana här klåfingriga påbud. Här behövs mer av empati och sunt förnuft. Jag undrar om åhörarna har tänkt på hur ordet "djurskyddsmyndigheten" är sammansatt - djurskydd och myndighet. Vilket av orden väger tyngst i dag? Debatten har visat att det är ordet "myndighet" som dominerar. Det är en myndighet som säger: Det är vi som vet bäst. Vi bestämmer utan att tänka på att följderna blir svåra både för djurägare och för djur. Min sista fråga till ministern blir: Vem skyddar i dag djuren mot myndigheternas påhitt?

Fru talman! Problematiken berör även andra verksamheter med mångårig fungerande tradition av att förena en god djurhållning med utedrift året om, även om det i allt väsentligt handlar om nötkreatur. På Gotland har russen på Lojsta hed levt ute året runt med stöd av god utfodring och tät skog. Även här har djuren det omvittnat bra och är mycket härdiga. Även här kommer nu efter decennier och sekler av fungerande utedrift ett fyrkantigt krav på att djuren ska in i en ligghall eftersom den nya Djurskyddsmyndigheten vet bäst. Även här borde verkligheten och hur djuren har det vägas in, vilket alla tidigare myndigheter har gjort. Besök gärna Revingehed, jordbruksministern, och besök gärna Gotland! Djurens naturliga beteende är att vara ute. De är byggda för det. Med tillgång till foder och vatten och med goda skötare fungerar det även i Sveriges klimat. Det fungerar i Finland, i Danmark, i Skottland och i Kanada. Men den svenska Djurskyddsmyndigheten vet bäst. Vi måste dessutom bygga ligghallar. Ta ut mervärdena på marknaden! säger jordbruksministern. Det blir för dyrt, och då upphör produktionen i många fall. Då minskar nötköttsproduktionen i Sverige, och då flyttar livsmedelsindustrin till Baltikum. Vi ser exempel på det redan nu. Då ökar vi importen från andra kontinenter och från andra europeiska länder där vi inte har kontroll på hur djuren har det. Vad vann då miljön i Sverige och världen? Vad vann då djurens välfärd? Det här helikopterperspektivet kanske inte Djurskyddsmyndigheten ska ha, men landets jordbruksminister måste ha det. Djurskyddsmyndigheten har ändrat den föreskrift som Jordbruksverket tidigare hade utfärdat mot bakgrund av samma lag. Jag vill uppmana jordbruksministern att se över regeringens förordning. Uppenbarligen gör Djurskyddsmyndigheten en annan tolkning än Jordbruksverket. Det är samma lag och det är samma förordning. Nu har myndigheterna själva ändrat sin föreskrift och gör den här tolkningen av förordningen. Justera förordningen! Se till verkligheten! Engagera sig i frågan, jordbruksministern!

Fru talman! Vi får en ganska bred debatt, men vi började i ligghallsfrågan. Jag har sagt att jag vill ha ett konkurrenskraftigt svenskt jordbruk. Jag vill ha en levande landsbygd med ett öppet landskap. Men jag menar att vi för att vi ska få det här konkurrenskraftiga jordbruket också måste hålla fast vid våra mervärden. Jag har blivit ännu mer övertygad om det när jag har varit ute med svenska företag på exportmarknaden. Det finns ett intresse hos konsumenterna. Vi måste bara se till att konsumenterna vet vad mervärdena står för. Det går inte att sälja kvalitetskött i Sverige, säger man. Det handlar om att vara duktig på marknaden. Jag noterade hur marknadsutvecklingen har varit för ett företag som heter Hälsinge Lantkök. Det har gått rakt upp under det senaste året. Swedish Meats marknadsför under Scanmärket ett kvalitetskött som också har hittat nischer på marknaden. Sedan äter vi mycket nötkött. Vi äter mycket kött över lag, vilket har gjort att vi också har ökat importen. Jag vill se till att vi har svenska köttdjur. Jag vill öka den svenska konsumtionen av just svenskproducerat kött. Sedan diskuterar vi djurskyddet och uppdraget för vår djurskyddsmyndighet. Jag menar att vi inte ska ha regler som är onödigt krångliga och som inte ger oss någonting. Vi ska hålla fast vid djurskyddet, men vi ska inte ha regler som inte ger oss någonting. Jag har noterat att Djurskyddsmyndigheten har bjudit in näringen för att diskutera djurskyddsregler och få konstruktiva lösningar på de problem som finns. Jag hoppas att man ska hitta konstruktiva lösningar och att det ska leda till förenklingar och effektiviseringar. Det här är viktigt, och jag har det som en hög prioritet på min dagordning att arbeta för att få ett enklare regelverk och för att kunna pressa kostnader. Är det någonting som ytterligare behöver göras i den delen är jag beredd att ta sådana initiativ.

Fru talman! Jordbruksministern! Det är inte nog med att alla tillsynsmyndigheter säger att detta är onödigt. Vi har en annan statlig myndighet, nämligen Länsstyrelsen i Östergötland, som har gett ut en broschyr där man framhåller just djurskötseln på Revingehed som ett föredöme, men det struntar Djurskyddsmyndigheten i. Vi har alltså en myndighet som framhäver den, och vi har en annan som förkastar den. Det finns en statlig utredning som heter SOU 2005:51 där man säger: Ta bort onödiga regler som fördyrar men inte ger bättre djurskydd! Och så tar man just ligghallarna som exempel. Man kan fråga sig hur många fler expertutlåtanden som behövs. Fru talman! Jag är en del av det politiska systemet, och därför bör jag försvara det, men jag får allt svårare att göra det. Jag gör som alltfler svenskar, nämligen tappar förtroendet för våra myndigheter, framför allt när de uppträder så oerhört arrogant. De vill inte ens bilda sig en uppfattning på plats. De slår dövörat till vad experterna säger och beslutar utifrån ett antal foton. Man kan fråga sig, fru talman: Vi ska inte ha någon kärnkraft, utan vi ska i stället importera skitig kolkraft. Vi ska inte ha försöksdjur, och sannolikt kommer väl vår läkemedelsindustri att flytta ut. Någon pälsdjursuppfödning ska vi inte ha i Sverige, utan vi ska importera pälsskinn från asiatiska länder, och vi vet ju hur djurvänliga de är där. Och inte får vi fiska - vår flotta ligger still - men vi kan gladeligen sälja svartfångad rysk fisk här i Sverige. Jag skulle kunna rabbla upp bransch efter bransch. Vi avhänder oss område efter område, och jag frågar: Vad ska vi leva på i framtiden? Förlåt, fru talman, men Miljöpartiet driver Socialdemokraterna ifrån vett och sans.

Fru talman! Jag vill haka på den sista repliken och säga att jag har stor tilltro till de areella näringarna när det gäller att utveckla företag i glesbygd och på landsorten. Vi arbetar just nu med ett nytt miljö- och landsbygdsutvecklingsprogram där vi ska jobba med konkurrenskraft och olika typer av miljöstöd samt för att generellt kunna stödja småföretagande. Den areella näringen är viktig. Det är klart att vi då ska se till att vi har flexibla system och flexibla regler. Vi ska inte ha regler som inte leder till måluppfyllelse. Har vi regler som inte ger det djurskydd vi eftersträvar, ska vi se över de reglerna och hitta andra regler. Vi ska ha regler som är avsedda att skydda miljön, och gör de inte det, ska vi se till att förenkla. Vi ska ha effektiva bra system, men vi ska hålla i våra mervärden som är säker mat, mat producerad med hänsyn till miljön och med god djuromsorg och etik.