Lokalisering av trafikinspektioner

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att minska oron för ett uppbrott från nuvarande trafikinspektioners lokaliseringsorter och för att nuvarande situation inte ska leda till negativa effekter för kompetensförsörjningen hos berörda myndigheter. I oktober, innan utredaren presenterat sitt betänkande, ställde Peter Hultqvist en snarlik fråga till mig - om kompetensen på kommunikationsmyndigheterna - och jag vill i det här sammanhanget hänvisa även till det svar jag gav då. Betänkandet Trafikinspektion - en myndighet för säkerhet och skydd inom transportområdet , som överlämnades till regeringen i januari i år, är ute på remiss till och med den 2 maj 2007 för att inhämta berörda aktörers synpunkter. Det stämmer som Hultqvist anför att det i det direktiv om en översyn av inspektionsverksamheten som utredaren fick av den föregående regeringen inte ingick att se över alternativa lokaliseringsorter. Som jag tidigare anfört har en väl fungerande trafikinspektion, oavsett trafikslag, prioritet för regeringen. Jag vill därför inte lämna förhastade förhandsbesked om vare sig organisationsform eller lokalisering utan återkomma till riksdagen efter det att jag tagit del av remissinstansernas synpunkter, och då med förslag till förbättrad eller förstärkt trafikinspektionsorganisation där dess lokalisering självklart ska ingå.

Herr talman! Tack för svaret! På den första frågan jag ställde, om vilka åtgärder ministern avser att vidta i syfte att eliminera oron för ett uppbrott från nuvarande lokaliseringsorter, Borlänge och Norrköping, får jag i nuläget inget svar. Jag frågade också vilka åtgärder ministern avser att vidta för att den nuvarande situationen inte ska leda till negativa effekter för kompetensförsörjning hos berörda myndigheter. Då får jag en hänvisning till ett svar i oktober, men i nuläget betraktar jag inte det som något svar. Det har gått en tid sedan vi debatterade frågan sist. Nu börjar det här verka ute i den praktiska verkligheten. Det är ett vakuum som har uppstått. Trafikinspektionerna vågar inte förnya sina kontrakt på lokaler. De känner att personalen vacklar. De kanske blir erbjudna andra jobb, överväger att ta andra jobb och kanske till och med gör det. I sitt remissvar till regeringen på utredningen säger Järnvägsstyrelsen så här: Järnvägsstyrelsen anser att regeringen snarast bör tillkännage att ingen omlokalisering från Borlänge sker eftersom Borlänge bäst tillgodoser kraven på en effektiv lokalisering. Ett snabbt beslut om lokaliseringsort skulle innebära att kompetensflytt till andra jobb undviks. Detta är formulerat utifrån en verklighet som man känner inom myndigheten. Tidigare har man kanske varnat för detta, men nu börjar verkligheten krypa in på skinnet. Det här är lite bråttom, och jag anser att det successivt börjar bli alltmer allvarligt. Precis som ministern säger, och precis som jag sade i min fråga, fanns det ingenting med i de ursprungliga direktiven om att man skulle se över och titta på nya lokaliseringsorter vare sig för Luftfartsstyrelsen, Sjöfartsinspektionen, Järnvägsstyrelsen eller Vägtrafikinspektionen. Det fanns ingenting sådant med. Det finns inte heller i utredningen någonting om att man bör flytta verksamheterna någonstans. Det är därför jag menar att man kanske ändå borde kosta på sig att ge ett besked i frågan. Avsikten var ju tydligen inte att det skulle ske någon flytt från början. Därför är frågan om det egentligen är aktuellt i praktiken. Men nu står vi i ett vakuum, där risken för kompetensflykt är uppenbar. Man borde inte behöva känna den oron med tanke på hur direktiv och utredning har utformats, men man gör det ändå på grund av hur den praktiska verkligheten har blivit. Jag är inte nöjd med den här delen av svaret. Ytligt sett är det naturligtvis habilt att ge sådana här förhastade förhandsbesked och så vidare. Men på djupet, utifrån det faktum att detta inte fanns i direktiven, kan jag inte vara nöjd med det här. Det finns en lång rad skäl som anförs i de remissyttranden som hittills har skrivits och skickats in till regeringen. Det finns också ett särskilt yttrande i utredningen från experterna, som pekar på att det förslag som har lagts fram hotar specialistkompetensen. Det kommer att ta fem år att upprätta en ny myndighet som fungerar i praktiken. Man pekar på en rad praktiska åtgärder som regeringen nu har att ta ställning till i sitt kommande arbete. Jag är lite förvånad över det här. Varför skulle man ändå inte kunna kosta på sig att ge ett svar utifrån detta att man varken i direktiven eller i utredningen över huvud taget har berört frågan om lokaliseringsort? Samtidigt är ju kopplingen till de statliga verk som har hand om frågorna nära i både Norrköping och Borlänge.

Herr talman! Jag förstår i och för sig interpellantens frågeställning. Den befinner sig i en del i en nära anslutning till diskussionen. Dessutom förstår jag att det alltid finns en oro bland den personal som indirekt kan känna sig involverad i det här. Men, herr talman, jag tänker inte förekomma den remissomgång som nu pågår fram till den 2 maj.

Herr talman! Man kan ha olika förhållningssätt till hur man vill hantera en politisk fråga. Jag kan inte göra särskilt mycket åt att statsrådet menar att det är att föregripa och gå händelserna i förväg om man ger ett besked trots att lokaliseringsort varken finns berört i direktiven eller i utredarens förslag. Man gör alltid val här i livet när det gäller hur man vill ställa upp det hela. Jag tror att det vakuum som just nu råder är skadligt för verksamheten just utifrån den uppenbara risken för kompetensflykt och utifrån den oro som de facto finns bland personalen. Jag vet att det är så eftersom jag har pratat med folk. Jag vet hur de diskuterar. Det som också är allvarligt i sammanhanget är att en utredning som man egentligen kan fundera på om den har genomförts på riktiga grunder skapar den här typen av situation. Jag har läst förslaget mycket noggrant. Jag har gått igenom det hela så noggrant jag någonsin kan. En sak som jag tycker att man ska peka på i debatten är att om man ska bedriva ett effektivt säkerhetsarbete inom transportsektorn måste det finnas en organisation som ser till att det finns en stark känsla för det egna transportslaget. I det här fallet gör i alla fall jag bedömningen att det är bäst att man skapar sin egen suveräna organisation. En omfattande omstrukturering av den här typen av verksamhet kan svårligen genomföras utan starka störningar i säkerhets- och skyddsarbetet. Jag berörde i mitt tidigare inlägg att personalrörligheten riskerar att öka drastiskt och att det kan ta upp till fem år innan en ny organisation fungerar tillförlitligt. De olika inspektionerna har olika finansieringskällor. Det gör det omöjligt att föra resurser mellan transportslagen i samband med övergripande prioriteringar. Regelverken i verksamheterna är också olika. Det är svårt att integrera detta i praktiken. Det finns många sådana här praktiska frågor som är oerhört svåra att hantera i den händelse att man slår ihop alla dessa till en myndighet, och framför allt om man börjar flytta från den ena orten till den andra och omlokaliserar verksamheten. Jag vill varna för att gå fram alltför drastiskt med anledning av utredarens förslag. Jag vill verkligen uppmana ministern att analysera och tänka efter när man ska göra de här viktiga ställningstagandena. När vi är klara med den här processen måste vi kunna se till att vi har en inspektionsverksamhet för alla fyra transportslagen som uppfyller relevanta krav på säkerhet och skydd och som fungerar i praktiken på ett bra sätt. Troligtvis kommer både järnvägsstyrelse, sjöfartsinspektion och luftfartsinspektion att ha mycket starka negativa synpunkter på denna utredning. Stödet kommer säkert att vara något större från Vägtrafikinspektionen. Men slutfrågan blir: Är den här processen verkligen nödvändig? Måste man låta just det här beskedet, som skulle underlätta så mycket på kompetenssidan, vänta i några månader till? Logiken för min del - och jag hoppas även för ministerns del - säger att det inte blir några omlokaliseringar. Jag hoppas att det är så. Och då skulle man kanske kunna ge det beskedet tidigare, innan kompetensflykten har hunnit gå för långt. Jag tror att samhället skulle tjäna på det.

Herr talman! Jag hade inte tänkt lägga mig i den här debatten, statsrådet, men jag har läst svaret, och det säger ingenting. Samtidigt känner jag, precis som Peter, en oro för de människor som finns på de här orterna. Jag tänker på Borlänge och Norrköping. Det är ingen hemlighet vad jag tycker i den här frågan när det gäller själva förslaget som sådant. Vi socialdemokrater var emot att detta skulle ske, och det ska vi inte diskutera nu. Det har jag full förståelse för. Men jag känner, som sagt var, en stor oro för den personal som gör ett fantastiskt jobb på de verk där de arbetar i dag, och det gäller också inspektionen. Jag vill ställa en fråga till ministern. Ministern säger att hon inte vill debattera innehållet. Men tror ministern att man kan dra nytta av att man behåller inspektionen på samma ort som berörda verk finns?

Herr talman! Det är intressant att höra att interpellanten Peter Hultqvist uppenbarligen redan vet vad remissinstanserna ska svara. Dessutom ifrågasätter Peter Hultqvist både utredarens arbete och ståndpunkter, och det får stå för interpellanten själv. För min del är det viktigt att remissomgången genomförs. Det är det underlaget som jag har att hantera för att göra ett eget ställningstagande och få en analys. Det handlar om precis den analys som Peter Hultqvist utgår ifrån att jag ska ha med mig. Det är därför som jag fortsättningsvis kommer att hänvisa till remissarbetet och vikten av att det genomförs. Det är egentligen också svaret på Claes-Göran Brandins fråga. Ni båda står antagligen nära och kan relatera till personal som är orolig. Jag har full förståelse för det. Men jag har ändå en kommentar till Claes-Göran Brandin. Det låter som om Claes-Göran Brandin inte själv har varit med om att flytta verksamheter och slå undan fötterna för människor. Claes-Göran Brandin får vara försiktig med att skapa mer oro än vad som är nödvändigt. Jag hänvisar fortfarande till remissarbetet. Det är då jag får det underlag och de åsikter som jag helst själv vill ha från remissinstanserna innan jag gör en analys och tar ställning.

Herr talman! Jag tycker inte att det är speciellt märkligt att jag gör en bedömning av hur jag tror att man kommer att ställa sig i remissomgången. Det sker självfallet utifrån vissa kontakter. Jag har fört vissa resonemang och försökt informera mig. Den friheten och rätten har man ju alltid som riksdagsledamot. Det får visa sig om jag har fel i den bedömningen, men det är den bedömning jag gör. Jag vet inte om jag är mer välinformerad här än vad ministern är. Det återstår väl också att klara ut en vacker dag. Bakgrunden till den här interpellationen är naturligtvis att jag vill ta alla chanser att till ministern överföra eventuella synpunkter, kunskaper och erfarenheter och använda interpellationsinstrumentet för att påverka ett eventuellt beslut. Jag tror ju att det har någon mening att vi står här. Jag tycker att jag på ett sakligt sätt har försökt att peka på en del huvudpunkter när det gäller varför det här inte är bra. Jag har intagit den ståndpunkten redan från första början. Jag var med och reagerade i andra sammanhang när man fattade beslutet om att detta skulle redas ut. Jag har ägnat en hel del kraft åt det här under en rätt så lång tid. Jag hoppas att den här debatten, precis som den i oktober, leder till eftertanke och analys och att de ståndpunkter som Claes-Göran och jag intar förmedlas till ministern så att den här frågan så småningom kan avdramatiseras. Jag hoppas att vi slipper en politisk strid som handlar om säkerhet, kompetens och långsiktig funktion i de här viktiga myndigheterna. Det är detta det här handlar om. Med den förhoppningen vill jag tacka för dagens debatt.

Herr talman! Jag har säkert varit med om att fatta beslut om att lägga ned verksamheter. Men vi har också vid de tillfällena varit med och tagit ett ansvar för de människor som har blivit arbetslösa på orten genom att få dit annan verksamhet. I det här speciella fallet, som gäller att man nu ska lägga ut inspektioner från de här verken, finns det ändå en koppling mellan verk och inspektion. Det var lite grann av den argumentering som vi framförde när vi tyckte att det här förslaget inte var bra. Jag ska inte diskutera det mer. Men därför är det, enligt mitt sätt att se det, så viktigt att man behåller inspektionerna på de orter där verken ligger. Det hoppas jag att ministern ska ta med sig när man nu ska fatta beslut om detta. Jag anser att det är två orter som är i stort behov av att ha arbetstillfällen, och det finns säkert fler i landet som behöver det. Man bör inte flytta detta. Jag tror att man på det viset också kan få en spin-off-effekt av att man har både verk och inspektioner på samma ort.

Herr talman! Jag tackar Peter Hultqvist och Claes-Göran Brandin. De frågeställningar som ni här har lyft fram är naturligtvis en del av en samlad bedömning. Peter Hultqvist vet vad remissinstanserna kommer att svara, men jag vet inte vad de kommer att svara. Jag avvaktar med att ha åsikter om deras remissvar fram till att jag erhåller dem om drygt en månad. Jag tror att det är viktigt att vi inte föregår några beslut med de ingångar som kanske främst Claes-Göran Brandin här har angett. Jag tycker inte att det i dagsläget finns någon anledning att skapa en oro som jag inte ens vet om den är relevant eller inte. Jag tackar för den här debatten, och jag avvaktar med att ha några synpunkter tills jag har fått ett underlag som jag själv kan analysera och ta ställning till, precis som interpellanten Peter Hultqvist har efterfrågat.