LULUCF-förordningen

Herr ålderspresident! Elin Söderberg har frågat mig om regeringens ställningstagande i omröstningen till det vi kallar för LULUCF-förordningen på EU-nivå kommer att återspeglas i regeringens nationella politik.

Regeringen har höga ambitioner för sin klimatpolitik, och vi är hängivna att uppnå EU:s klimatmål. Vi ser klimatomställningen som en möjlighet att öka konkurrenskraften och Sveriges och Europas ekonomiska välstånd.

Regeringen inser också vikten av klimatåtgärder inom alla sektorer och ser behov av en LULUCF-lagstiftning på EU-nivå. Vi står bakom målsättningen och det övergripande tillvägagångssättet för Fit for 55-paketet fram till 2030. Kolbindning i LULUCF-sektorn är betydelsefullt, i synnerhet för att Sverige ska nå det långsiktiga klimatmålet om nettonollutsläpp senast 2045 och nettominus därefter.

Under förhandlingens elfte timme tillkom en korrigerande mekanism som avses tillämpas inom det för sektorn korta tidsspannet till 2030. Den kan innebära betydande inskränkningar i det svenska skogsbruket. Mekanismen lämpar sig illa i sektorn, eftersom den präglas av stora osäkerheter och naturliga variationer. Det var därför som regeringen avstod från att rösta och lämnade en skriftlig förklaring till varför vi valde att göra så.

Herr ålderspresident! Jag vill också påminna Elin Söderberg om att även Miljöpartiet var oroat över lagstiftningens kortsiktighet och dess inverkan på svenska skogsbruket. Det framgår tydligt av faktapromemorian (2020/21:FPM138) som togs fram när Miljöpartiet ledde Miljödepartementet sommaren 2021. Dåvarande regering, som Miljöpartiet var en del av, ansåg att Sveriges åtagande var för högt och att högsta hållbara avverkningsnivå skulle medges.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Angående regeringens nationella politik har Miljömålsberedningen i uppdrag att undersöka hur Sverige på ett kostnadseffektivt sätt ska kunna leva upp till LULUCF-förordningen. Den nationella politiken beskrivs också tydligt i den senaste budgetpropositionen.

När det gäller skogens klimatnytta och klimatförändringarnas konsekvenser för skogsbruket bedömer regeringen att ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger högsta långsiktiga klimatnytta. Det svenska skogsbruket ska därför kunna bidra till en klimatomställning i Sverige och EU som helhet. Regeringen kommer därför att prioritera samlade insatser för hög tillväxt, god skogshälsa och en växande cirkulär bioekonomi.

Herr ålderspresident! Tack, Romina Pourmokhtari, för svaret!

IPCC lämnade sin senaste syntesrapport tidigare i vår. Där framgår det med all önskvärd tydlighet att världen nu befinner sig i en extremt allvarlig situation. Man listar exempel på att det torrare vädret kommer att bli torrare och att det blötare vädret kommer att bli blötare, hur miljontals människor drabbas av klimatförändringens konsekvenser redan i dag och hur livsmedelsproduktionen kan komma att minska kraftigt i många regioner.

Vi får både direkta och indirekta effekter här i Sverige med svåra förutsättningar för det svenska jordbruket. Det är ökad risk för översvämningar, ras och skred. Vi har redan i dag skånska kommuner som kämpar med lösningar för att hantera havsnivåhöjningen. Listan är lång.

Extremt dramatiska utsläppsminskningar behövs nu i närtid för att vi ska hejda klimatförändringen. Då är åtgärder fram till 2030, det som ministern här kallade det korta tidsspannet, helt centrala.

IPCC lyfter också fram att just naturbaserade lösningar är otroligt viktiga om vi ska hejda klimatförändringarna. Naturbaserade lösningar är också viktiga för klimatanpassning. Man ser stora synergieffekter mellan att stärka den biologiska mångfalden och arbetet med att bekämpa klimatförändringarna.

I de svenska skogarna har Skogsstyrelsen ganska nyligen redovisat att nettoinbindningen av kol har minskat de senaste åren, vilket beror på att det har vuxit mindre men också att vi har avverkat mer.

Därför ser vi från Miljöpartiet ett stort behov att det nu förs en nationell politik som hjälper skogsägarna att få affärsnytta i att öka kolinbindningen i skogen och stärka den biologiska mångfalden.

Det behövs också åtgärder för att bygga upp en mer cirkulär ekonomi och ett mer resurseffektivt utnyttjande av biomassan och skogsråvaran. Men den typen av åtgärder ser vi inte från regeringen. I stället har regeringen här motarbetat det arbete som sker i EU för att öka kolinbindningen när den avstod från att rösta för LULUCF-förordningen.

Vi ser också att den inställningen går igen i den nationella politiken. Vi har inte sett några förslag när det gäller att stärka skogsbrukets förutsättningar att öka kolinbindningen. I stället har flera uttalanden gjorts om att öka avverkningen och att inte ge resurser till att till exempel skydda skog eller att vidta åtgärder för att restaurera natur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I budgetpropositionen 2023 som regeringen lade fram avsatte man 2,5 miljarder mindre resurser till skydd av natur jämfört med i den budget som Miljöpartiet lade fram tillsammans med Socialdemokraterna. Det är 70 procent mindre resurser.

Sedan regeringen tillträdde har också Skogsstyrelsen fått 70 procent mindre i finansiering. Vi hörde på nyheterna i dag att Skogsstyrelsen upplever att den får extremt otydliga riktlinjer från regeringen. Man vet inte om man ska skydda värdefull natur eller om man ska låta den avverkas.

Herr ålderspresident! Jag undrar om Miljöpartiet på allvar menar att den ställning som regeringen har tagit till LULUCF-förordningen är det som förstör hela vårt förtroendekapital i klimatarbetet, och att verkligen skulle vara så som man påtalar i sin interpellation, att vi raserar vår starka ställning som föredöme i klimatpolitiken.

Hur kommer det sig då att Miljöpartiet självt lyfte fram samma farhågor för svenskt skogsbruk när man satt i regeringen? Det är anmärkningsvärt att man fäster så himla stor vikt vid att regeringen intar denna ställning, som tar hänsyn till Sveriges särskilda omständigheter avseende vår stora skogsproduktion, och menar att den helt enkelt skulle rasera vårt förtroende.

Jag tycker att det är sorgligt att man väljer att svartmåla Sveriges starka ställning som föredöme på det sättet med de kraftiga ordvalen i interpellationer och i andra mediala uttalanden från ett parti som säger sig värna klimat och miljö.

Vi kan självklart tala om den krissituation vi är i kring klimatet: att den globala uppvärmningen ökar och att vi har enorma mängder växthusgasutsläpp som vi måste minska. När vi inte minskar utsläppen leder det till översvämmade källare, skred och en massa svåra situationer som värmeböljor och annat. Som torkan ser ut nu kommer vi säkerligen att behöva hantera fler skogsbränder. Vi ser också hur många delar av världen som inte har samma ekonomiska förmåga som vi att hantera konsekvenser av klimatkrisen drabbas väldigt kraftigt.

Herr ålderspresident! Det finns en anledning till att Miljöpartiet väljer att fästa så stor vikt vid själva krisen: Man pratar hellre om problemet än om vilka de faktiska lösningarna är. Om vi väl kommer till frågan om hur vi löser problemet blir det hela långt mer komplext.

Då blir det exempelvis en fråga om hur svenskt skogsbruk kan värna klimatet på ett bättre sätt, och det är inte genom att aldrig mer röra ett träd. Det är genom att göra ett sunt avvägande i hur vi nyttjar och brukar vår skog för att kunna plantera nya träd som växer. Det är när träden växer som de fångar in allra mest koldioxid.

Det korta tidsspannet, herr ålderspresident, är något jag vill lyfta. När jag säger att det är ett kort tidsspann för denna specifika sektor att nämna ett mål till 2030 har det helt enkelt att göra med det jag nämner i mitt svar: För denna sektor är 2030 ett kort tidsspann. Som ledamoten säkert själv förstår är skogsproduktion en typ av produktion som inte fungerar med likadana tidsspann som annan produktion. Om man planterar ett träd tar det ett tag innan man, så att säga, kan skörda det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom denna sektor präglas av stora osäkerheter har man andra förhållanden. Det finns dels en stor naturlig variation, dels osäkra data som bidrar till att det skiljer sig åt kraftigt mellan olika år. Man kan ta Sverige som exempel. Prognosen var att vi skulle underprestera med cirka 4 miljoner ton till 2030 och cirka 10 miljoner ton mellan 2026 och 2029. Det är en relativt liten förändring. Men om man exempelvis tittar på Finlands årliga kolsänka på cirka 15 miljoner ton ser man att den plötsligt sjönk till noll miljoner ton på ett år, bland annat på grund av att det var torrår och på grund av att prognosen helt enkelt inte stämde i verkligheten.

Sektorn präglas av förhållanden som man måste ta hänsyn till. Det betyder inte att jag inte vill lösa klimatkrisen under åren fram till 2030 och bara luta mig tillbaka. Jag inser tvärtom att mycket behöver göras men att det ibland är lite mer komplext än att man endast kan peka på frågan och säga: Nu är det kris, och därför ska vi lösa detta!

Hur ser vi till att svenskt skogsbruk på riktigt kan bidra till hållbarhet? Det är en mer komplex fråga.

Herr ålderspresident! Ja, hur ser regeringen till att vi kan lösa det här och öka kolinbindningen? Det var det jag sökte svar på. Men jag har inte fått några svar på vad regeringen har för politik för att ge skogsägarna och skogsnäringen förutsättningar att öka kolinbindningen i skogen, stärka den biologiska mångfalden och klimatanpassa skogsbruket så att vi får robusta skogar som står pall när vi får mer torka.

I stället använder Romina Pourmokhtari taktiken anfall är bästa försvar. Men vi i Miljöpartiet har varit väldigt tydliga med var vi står i skogsfrågor. Flera av de åtgärder som vi skulle vilja se nämnde jag också i mitt första inlägg. Vi vill se en ökad kolinbindning i skogen, en stärkt biologisk mångfald och en klimatanpassning av skogen.

Flera åtgärder lyfte vi in i skogspropositionen. Vi lade fram en budget där vi hade 2,5 miljarder mer till skydd av värdefull natur som skulle kunna gå till skogsägare som vill skydda sina skogar så att de också kan binda mer kol. Det är 2,5 miljarder som den här regeringen inte har i sin budget. Skogsägare som i dag vill skydda sina skogar får alltså inte tillgång till pengar för att göra det.

När det gäller det korta tidsspannet är det förståeligt att tidsspannen är just korta. Detta är en näring där skogen växer över väldigt många år. Men det spelar också väldigt stor roll vad vi gör inom det här korta tidsspannet. Vi är som sagt i en situation där utsläppen av växthusgaser måste minska dramatiskt till 2030, och vi måste vidta åtgärder för att öka kolinbindningen före 2030. Det gör en enorm skillnad; det är helt avgörande om vi ska klara Parisavtalet och undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.

Då kvarstår frågan: Vad vill regeringen göra fram till 2030 för skogsnäringen och för möjligheten att öka kolinbindningen? Det har jag inte fått svar på än.

I stället har vi fått besked om att regeringen vill sänka reduktionsplikten kraftigt. Det leder till dramatiskt ökade utsläpp av växthusgaser från transportsektorn. Det leder också till att Sverige inte väntas nå vårt etappmål till 2030 på klimatområdet. Vi väntas inte nå vårt sektorsmål för transportsektorn om att minska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter med minst 70 procent till 2030, och det gör att vi inte heller når Sveriges åtagande i EU om att minska utsläppen från den icke-handlande sektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt EU-åtagande innebär att vi riskerar att få betala miljardbelopp av svenskarnas skattepengar som straff för att Sverige inte når vårt EU-åtagande på klimatområdet till 2030.

Ett annat verktyg skulle kunna vara att skogsnäringen överpresterar så att vi når vårt åtagande om ökad kolinbindning i skog som vi har genom LULUCF-förordningen och att den gör mer därtill för att täcka upp för att regeringen inte levererar politik för att ställa om transportsektorn. I det läget sätter ni skogsnäringen i en extremt tuff situation - att till 2030 dels nå LULUCF-åtagandet, dels överprestera för att täcka upp för transportsektorn - utan att ni har presenterat politik som ger skogsnäringen förutsättningar att öka kolinbindningen.

Min fråga kvarstår alltså: Vad vill regeringen göra för att ge skogsägare och skogsnäring förutsättningar för att öka kolinbindningen i skogen, stärka den biologiska mångfalden, öka resurseffektiviteten i skogsindustrin, öka den cirkulära ekonomin och stärka långlivade produkter i stället för kortlivade som leder till snabba utsläpp?

Herr ålderspresident! Det är detta jag vill ha svar på.

Herr ålderspresident! Ja, vad vill vi göra? Vi har varit tydliga i vårt budgetförslag med hur vi ser på skogsproduktionen och på skogsfrågorna generellt i Sverige från regeringens sida.

Vi kommer också att arbeta vidare med dessa frågor. Om man har lyssnat noga har man noterat att exempelvis landsbygdsministern har talat om att regeringen arbetar med en skogsutredning som kommer att klarlägga vissa av de frågetecken som har uppstått.

Jag kan dock förstå varför dessa frågetecken uppstår. När jag hör generaldirektören för Skogsstyrelsen uttala sig i Ekot hör jag vad han säger, och jag förstår varför han säger som han gör. Sveriges system för skydd av skog har stora problem. Det är oförutsägbart för både markägarna och myndigheterna, och det är beroende av mycket stora summor - stora miljardbelopp varje år.

Herr ålderspresident! Det finns en anledning till att ledamoten Söderberg väljer att fästa så stor vikt vid den budget som lades fram 2022. Det var nämligen en budget som reglerades av den regering som Miljöpartiet inte ingick i. Om man i stället hade tittat på de budgetar med exempelvis utgifter för skydd och skötsel av natur som lades fram när Miljöpartiet innehade rollen som miljöminister hade man sett att summorna är lägre än dem som regeringen nu lägger fram. Vi satsar fortsatt över 2 miljarder kronor på skydd och skötsel av värdefull natur.

Det bekymrar mig, herr ålderspresident, att ledamoten står här och far med osanning och säger att vi inte satsar någonting på detta område och att det inte finns några pengar. Det stämmer inte. Vi satsar över 2 miljarder på detta, men vi har ett stort problem när vi är beroende av mycket stora miljardbelopp varje år för att kunna skydda vår natur.

Naturbaserade lösningar, som ledamoten tar upp som exempel, är ett väldigt bra sätt för oss att klara värnandet av vår biologiska mångfald samtidigt som vi kan förbättra vår hållbarhet i samhället i sin helhet och mota tillbaka klimatkrisen. Naturbaserade lösningar är både lönsamma och kostnadseffektiva men också ett väldigt bra sätt att hantera krisen med artutdöendet och klimatkrisen i samma veva. Därför väljer regeringen att satsa 200 miljoner kronor på att permanenta satsningarna på våtmarker, så att vi kan återväta och få till det arbete som behöver ske för att vi ska rädda våra våtmarker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här kan man satsa mycket pengar, men det viktiga är ju att det fungerar. Om vi tittar på tidigare summor som har lagts för våtmarkerna ser vi att man inte riktigt har kunnat nyttja dem på allra bästa sätt. Det är krångligt och svårt. Även detta måste ses över.

Som regering kan man inte endast satsa pengarna och sedan luta sig tillbaka, utan man behöver även aktivt engagera sig i hur man ska se till att de pengar man lägger får det genomslag man vill se. Det arbetar denna regering flitigt med.

Vi ska också, som jag tydligt nämnde i mitt svar, genom Miljömålsberedningen se över hur vi kan skydda skog på ett mer målinriktat och strategiskt sätt i framtiden. Vi ser ett stort behov av det. Detta är ett behov som de tidigare regeringarna inte har tagit tag i men som denna regering nu kommer att behöva ta tag i, bland annat genom en kommande skogsutredning. Vi har som sagt även ett tydligt uppdrag till Miljömålsberedningen att se över hur Sverige på bästa sätt kan uppfylla sina åtaganden inom LULUCF-sektorn.

Herr ålderspresident! Till att börja med vill jag komma med några klargöranden.

Uttalandena från statsrådet Romina Pourmokhtari om budgeten är felaktiga. När vi i Miljöpartiet satt i regering förhandlade vi den skogsproposition som lades fram till riksdagen. I samband med detta lade Socialdemokraterna och Miljöpartiet hösten 2021 en gemensam budget inför 2022 där det var 2,5 miljarder mer i resurser för skydd av natur än vad är fallet i denna regerings nuvarande budget. Denna budgetproposition föll delvis i riksdagen på grund av att nuvarande regeringspartier specifikt röstade ned pengarna till skydd av natur. Detta var pengar som hade kunnat gå till svenska skogsägare som vill skydda sina skogar, som vill bidra med ökad biologisk mångfald och som vill bidra med ökad kolinbindning i skogen. Det är detta jag vill tydliggöra.

I mitt anförande sa jag aldrig heller att regeringen inte satsar något på skydd av natur, vilket statsrådet sa i sitt anförande. Det jag säger är att det är 70 procent mindre än det som vi lade fram i vårt budgetförslag när vi satt i regering.

I Romina Pourmokhtaris svar på denna interpellation sa hon att den nationella politiken beskrivs tydligt i den senaste budgetpropositionen. I den senaste budgetpropositionen står det svart på vitt att man med regeringens politik inte längre väntas nå klimatmålen till 2030. När Miljöpartiet satt i regeringen var vi i linje med att nå klimatmålen till 2030.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag vill förtydliga här är att Miljöpartiet vill att vi minskar de territoriella utsläppen, ställer om transportmålen så att vi når målen till 2030 och ser till att öka kolinbindningen så att vi uppfyller det klimatåtagande vi nu har inom EU för att öka kolinbindningen i skog och mark. Regeringens politik leder till att vi inte når klimatmålen till 2030. Jag har heller ännu inte hört om några åtgärder som skulle leda till att vi når vårt mål inom LULUCF-sektorn till 2030. Det är detta jag har efterfrågat.

Fru talman! Här är det ju väldigt svårt att få klarhet i vad som gäller om man inte lyssnar väldigt noga. Ledamoten fortsätter att välja att fokusera på det gångna året 2022, och det finns en anledning till detta.

Om man tittar på summorna för år tidigare än 2022 - tidigare än valåret - ser man att summorna ser annorlunda ut. Då handlar det inte om att vi skulle ha minskat de astronomiska summor som nämns, utan det rör sig om specifika satsningar som har gjorts valåret 2022. Om man fäster blicken vid dem blir perspektivet hyfsat skevt.

Man är beroende av miljardbelopp för att få ihop skyddet av skog i Sverige. Vi kan inte fortsätta på det sättet om vi på allvar vill ha ett stabilt skydd av våra skogar och en stabil situation för både markägare och myndigheter. Man är beroende av att regeringen pumpar in miljardbelopp för att få ihop det hela.

Vi behöver se till att vår skogspolitik är mer hållbar. På samma sätt behöver vi hantera klimatkrisen på ett mer hållbart sätt än vad tidigare regeringar har gjort. Det är ju därför det blir så här i den situation vi befinner oss i nu. Man ser över en åtgärd som den tidigare regeringen hade för klimatkrisen och ändrar i ett av de verktyg som finns för att hantera klimatkrisen, och konsekvenserna blir att vi plötsligt står jättelångt ifrån etappmålen för 2030.

Ledamoten valde att inte heller nämna det långsiktiga målet om nettonoll 2045, som är Sveriges stora klimatmål och som den tidigare regeringen inte såg ut att vara på väg att nå. Denna regering kommer att se till att vi når det. Den här regeringen kommer inte att satsa kortsiktigt och förlita sig på exempelvis låga bränslepriser och att Ryssland inte ska föra invasionskrig. Denna regering kommer att ha en mer hållbar klimatpolitik, och det kommer att värna Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.