Matchningstjänster

Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig vad motivet är till att regeringen i sin budgetproposition föreslår en minskning av anslaget för matchningstjänster med motsvarande 2 miljarder kronor. Vidare har Teresa Carvalho frågat vad jag och regeringen gjort för konsekvensanalys av att Arbetsförmedlingen får minskade anslag 2024 jämfört med 2023 samtidigt som även ambitionerna för de privata matchningsaktörerna minskas kraftigt.

Regeringen bedömer att det finns utrymme för effektiviseringar inom arbetsmarknadspolitiken och avser att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till en hög sökaktivitet och övergångar till reguljärt arbete och studier.

De senaste årens utfall visar att anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser har varit högt budgeterat. Medel för program och insatser har inte utnyttjats fullt ut. Samtidigt är anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser 2024 i nivå med Arbetsförmedlingens förbrukning av dessa medel för 2023.

Det är Arbetsförmedlingen som beslutar om vilka insatser som ska ges till vem utifrån vad som är arbetsmarknadspolitiskt motiverat. Trots att beräknade nivåer för matchningstjänster för 2024 har minskat i och med budgetpropositionen för 2024 väntas antalet deltagare i insatsen under innevarande år vara i linje med nivåerna under 2023. Det betyder att matchningstjänster fortfarande, vid sidan om lönebidrag, kommer att vara den insats som med marginal omfattar flest arbetslösa bland de insatser som Arbetsförmedlingen förfogar över. Samtidigt bedömer regeringen att det finns utrymme att öka antalet deltagare i andra insatser som till exempel praktik och arbetsmarknadsutbildning.

Fler arbetslösa behöver också utbilda sig inom det reguljära utbildningsväsendet för att få de kompetenser som arbetsgivarna efterfrågar. Av den anledningen prioriterar regeringen satsningar på fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen. Det finns även möjlighet för arbetslösa att studera inom det reguljära utbildningsväsendet med aktivitetsstöd. Regeringen har också i Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2024 gett myndigheten ett nytt mål som handlar om att myndigheten ska förbättra matchningen och stödja kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

Regeringen följer noga Arbetsförmedlingens arbete och utvecklingen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. En mer effektiv, aktiv arbetsmarknadspolitik bidrar till fler övergångar från arbetslöshet till arbete, och det stärker arbetslinjen.

Fru talman! På många sätt är regeringens och Sverigedemokraternas budgetproposition för 2024 en naturlig följd av förra årets budget. Den röda tråden är massiva neddragningar och sänkta ambitioner på jobbpolitiken, trots att arbetsmarknaden nu viker nedåt. Ett inslag är dock nytt, nämligen Johan Pehrsons aviseringar gällande de privata matchningstjänsterna.

I SD-regeringens första budgetproposition, alltså budgeten för 2023, drog man ned på arbetsmarknadspolitiken med miljardbelopp. Det gällde framför allt anslaget 1.3 där de aktiva insatserna inklusive de privata matchningstjänsterna finns. De privata matchningstjänsterna pekades ut som en verksamhet som skulle fredas från neddragningarna. De skulle tvärtom utökas.

I sin nästa budgetproposition, alltså den för innevarande år, 2024, har arbetsmarknadsministern uppenbarligen tänkt om i just den här delen. Återigen finner vi kraftiga besparingar på jobbpolitiken i allmänhet och de aktiva verktygen för att få fler arbetslösa i arbete i synnerhet. Men den här gången pekas de privata matchningstjänsterna specifikt ut som något som det ska sparas på. Någon närmare motivering går inte att utläsa. Med anledning av den kovändningen har jag frågat arbetsmarknadsminister Johan Pehrson vad motivet är till att regeringen i sin budgetproposition föreslår en minskning av anslaget för matchningstjänsterna med motsvarande 2 miljarder kronor.

Jag hörde arbetsmarknadsministerns svar här, men ärligt talat vet jag fortfarande inte vad motivet är. Svaret kan sammanfattas med någonting i stil med att det är så det blir. Men grejen är ju att det här inte bara är någonting som blir. Det sker på grund av att Johan Pehrson styr i den riktningen. Johan Pehrson är ansvarig minister och har velat få till den här utvecklingen. Det är inte för mycket begärt att ministern redogör för bevekelsegrunden.

Jag tycker också att frågan är högst befogad eftersom neddragningar på de privata matchningstjänsterna inom arbetsmarknadspolitiken går helt på tvären med vad arbetsmarknadsministern och de övriga regeringspartierna sagt, gjort och tyckt fram till för bara några månader sedan.

Arbetsmarknadsministern antyder också att nedskärningarna beror på överskott, men ministern vet ju att det har blivit pengar över från de aktiva insatserna på grund av att regeringen har satt Arbetsförmedlingen på en svältkur som gör att de varken kan eller hinner anvisa arbetssökande till aktiva insatser i tillräckligt hög utsträckning. Det är uppenbarligen en strategi från regeringens sida att kväva jobbpolitiken på det här sättet.

Fru talman! Den röda tråden i regeringens och Sverigedemokraternas jobbpolitik är massiva neddragningar, men på en punkt tycks man ha tänkt om. Det verkar ha flugit lite under radarn. Det handlar om att förra året skulle de privata matchningstjänsterna fredas från neddragningar - men nu är det just dem Johan Pehrson ska spara mest på. Då undrar man ju om regeringen har vaknat upp och insett att privatiseringsivern har gått för långt eller om man skär ned på de privata matchningstjänsterna för att det helt enkelt inte finns mycket annat kvar att spara på.

Fru talman! Det efterfrågades bevekelsegrunder. Bevekelsegrunden handlar om att hålla hårt i och ta ansvar för de medel som kommer från beskattning av svenska folkets inkomster och som vi använder i den här kammaren. Varenda krona som vi använder i arbetsmarknadspolitiken har svenska folket slitit ihop. Människor har gått till jobbet och betalat in skatt, och de förväntar sig att de här 90 miljarderna används på ett bra sätt.

Fru talman! Med det sagt är vi övertygade om att det är en bra arbetsmarknadspolitik att styra resurser till yrkesvux och yrkeshögskola. Det är någonting som efterfrågas stort av de företag, offentliga arbetsgivare och organisationer som behöver nya duktiga medarbetare. Då ska vi ställa upp med möjligheter. Det är det som är Arbetsförmedlingens uppdrag.

Under den socialdemokratiska regeringen genomfördes rätt stora skattesänkningar på arbete. Jag var själv en bidragande orsak till dem, och jag tror förvisso att de bidrar till att det blir fler jobb. Men det var också så att det skedde stora förändringar på Arbetsförmedlingen under den socialdemokratiska regeringen. En av dem var att man tillskapade systemet med privata aktörer som kan ha aktiv matchning och aktiv rustning. Den verksamheten ligger på en väldigt hög nivå, och den fortsätter i år att ligga på samma höga nivå som förra året.

Det är en korrekt beskrivning att vi tänker oss att den här insatsen kan byggas ut ännu mer när vi vet mer om effektiviteten i den. Det fortsätter att vara en hög nivå. Vi ser också ett behov av att noga se hur de här resurserna används effektivt, rättssäkert och korrekt i enlighet med avsikten med en insats av den här typen; det är fortsatt den näst största. Men vad jag förstår är Teresa Carvalho emot den här insatsen. Eller är hon för den? Man får vara försiktig så att man inte använder begreppet krokodiltårar. Jag vet inte vem är det ni gråter för. Då vänder jag mig inte till fru talmannen utan till interpellanten.

Fru talman! Jag vill börja med att berömma arbetsmarknadsminister Johan Pehrson. Han säger att de här besparingarna på de privata matchningsaktörerna beror på respekt för skattebetalarnas pengar. Mycket bra! Det var nästan ett tydligare och bättre svar än vad jag hade väntat mig.

Jag vill också tydliggöra att min fråga inte alls är föranledd av något slags oro över att regeringen skär ned på de privata matchningsaktörerna. Som socialdemokrat är jag inte kritisk till att man sparar in på det här. Men vårt alternativ är att samtidigt ta tillbaka kontrollen och göra mycket mer i egen regi för att rusta arbetslösa med de kompetenser och färdigheter som behövs för att fler ska komma i arbete och även ställa krav.

Det som Sverigedemokraterna och regeringen gör är inte att lägga om politiken utan bara att skära ned. Det blir varken hackat eller malet med Johan Pehrson. Det blir ingenting. Att man inte gör någonting när arbetslösheten stiger kommer att bidra till att Sverige står sämre rustat när det vänder igen. Det är dålig politik, fru talman.

Jag tycker inte heller att ministern riktigt svarar på frågan om det här beror på att det inte finns mycket annat att spara på. Men det är väl helt enkelt snarare så att anledningen är att det inte riktigt känns rätt i magen att ösa mer pengar över de privata matchningstjänsterna.

Låt mig då testa en annan teori, som kanske passar in lite bättre. Kan det vara så att den här kovändningen beror på att Arbetsförmedlingens internrevision har visat att någonstans mellan 140 och 400 miljoner kronor betalas ut felaktigt till matchningsföretagen?

Varför kovänder regeringen och börjar spara på de privata matchningstjänsterna? Det var min inledande fråga. Jag vill sammanfatta några alternativ. Beror det på att högern har insett att privatiseringsivern har sina avigsidor? Beror det på att regeringen har skurit ned så kraftigt på arbetsmarknadspolitiken att det inte finns mycket annat kvar att spara på? Eller beror det på att man har tagit till sig av Arbetsförmedlingens granskning, som visar att väldigt mycket pengar betalas ut felaktigt till de privata matchningsföretagen?

Fru talman! Där kom det. Ta tillbaka kontrollen! Det var ju en favoritslogan för Torypartiet i Storbritannien för några år sedan. Ta tillbaka kontrollen! Jag hoppas att alla som läser detta, lyssnar på detta eller på annat sätt tar del av den här debatten förstår att "ta tillbaka kontrollen", när Teresa Carvalho säger det, handlar om att det är Socialdemokraterna som ska bestämma över människors liv.

Jag, regeringen och Liberalerna vet att företag också kan spela en roll när det gäller att leverera viktiga tjänster åt medborgarna eller det offentliga enligt uppdrag och se till att man använder resurserna effektivt. Vi hade nyss en interpellationsdebatt om arbetsmarknadsutbildningar. Då sjöng Teresa Carvalho i stort sett Höga Visan om hur fantastiskt bra de är, och de bedrivs nästan uteslutande av företag - företag som gör bra saker.

Med det sagt finns det stora skillnader mellan oss. "Ta tillbaka kontrollen" betyder för mig att ge möjligheter, upprätta regelverk och sedan kontrollera. Jag tror att det sker fel och fusk. Det kan ske ren organiserad brottslighet inom såväl offentlig verksamhet som privat verksamhet. De personer som begår denna brottslighet ska vi göra vad vi kan för att göra det svårt för genom att upprätta tuffa regelverk. Sedan ska vi jaga dem. Vi ska driva ut alla typer av personer och företrädare som oavsett verksamhetsform begår brottsliga handlingar och borde ägna sig åt något helt annat, till exempel att vara inlåsta i vissa fall. Det är en skillnad mellan oss.

En annan skillnad gäller begreppet arbetsmarknadspolitik, som för Socialdemokraterna innebär att Arbetsförmedlingen alltid ska ha ännu mer resurser. Vi behöver inte vara ett dugg hemliga med det. Socialdemokraterna menar att Arbetsförmedlingen ensam kan lösa de problem som finns på arbetsmarknaden.

Vi menar för vår del att reguljär utbildning är mycket mer avgörande. Det är viktigt att inte tiotusentals unga lämnar skolan utan att vara anställbara. Vi vill se till att människor som kommer till vårt land får läsa sig svenska och snabbt kommer i arbete - eller till reguljär utbildning om det behövs. Det handlar om att ställa upp men också ställa krav. Det är vägen framåt.

Arbetsförmedlingen har också möjligheter att öka kraven, och det har regeringen visat. Jag har nämnt det förut. Det handlar om att se till att personer är beredda att vidga det område där de söker jobb. Man ska söka jobb inte bara där man just nu bor utan även på andra ställen, för det finns lediga jobb i Sverige.

Det är där vi fokuserar. Rusta och matcha har bidragit på många sätt, och vi utvärderar nu detta. Vi följer noga den granskning som Arbetsförmedlingen gör och som jag inte kan föregripa men också det som andra aktörer har levererat. Jag hade så sent som i veckan ett möte med just dessa aktörer för att se till att det fungerar ännu bättre.

Slutligen, fru talman: Nivån ligger kvar och är lika hög som förra året.

Fru talman! Om man vill jämföra Socialdemokraternas och regeringens budgetar för den reguljära utbildningen får man jättegärna gå in i våra budgettabeller och jämföra. Man kommer då att se att det inte är så att regeringen prioriterar detta mer än vi socialdemokrater gör utan tvärtom.

Men nu är det inte det som debatten handlar om, utan den handlar om arbetsmarknadspolitik. Men i vanlig ordning försöker arbetsmarknadsministern att smita undan från att diskutera just arbetsmarknadspolitik. Skillnaden mellan oss som arbetsmarknadsministern försöker redogöra för är inte helt korrekt beskrivet, vill jag dock tillägga.

Om vi nu är överens om att vi inte ska acceptera att pengar läcker ut felaktigt är skillnaden att vi socialdemokrater är beredda att göra någonting åt det, någonting verkningsfullt, och inte bara säga att vi inte accepterar det och att vi ska bygga ut svindyra kontrollmekanismer. Det handlar om att faktiskt ta tillbaka kontrollen och att göra mer i egen regi.

För oss socialdemokrater innebar januarisamarbetet med bland annat Liberalerna en hel del positivt men också smärtsamma kompromisser, och då inte minst på arbetsmarknadsområdet. De privata matchningsföretagen kan vara, som svar på arbetsmarknadsministerns fråga, ett bra komplement riktat till vissa grupper. Men för de allra flesta är det helt andra insatser som behövs, rustande insatser.

Privatiseringsivern inom arbetsmarknadspolitiken har lett fram till den situation vi ser nu i dag, som i det närmaste kan liknas med vilda västern. Det är felaktiga utbetalningar och bonusar på bekostnad av otillräcklighet och otillgänglighet. Det är fusk och fiffel i stället för träffsäkra och behovsprövade insatser.

Politiken behöver ta tillbaka kontrollen. Jag skäms inte ett dugg för att säga det.

Fru talman! Det talas om att ta tillbaka kontrollen. Det görs ingen reflektion här över att detta är ett begrepp som användes av de partier som ville föra Storbritannien ut ur Europeiska unionen. Det har lett till en tågkrasch för välståndet, välfärden och för människors möjligheter att kunna leva ett gott liv i Storbritannien. Det är en retorik som är häpnadsväckande. Jag vill bara få det till protokollet, fru talman.

Den här interpellationen handlar om de privata matchningsaktörerna. Regeringen är tydlig med att vi behåller den nivå som det var året. Det har funnits aviseringar om att det skulle öka.

Vi tittar noga på effektiviteten i upphandling av privat verksamhet, i det här fallet med LOU. Vi ser på det nogsamt, så att allting ska vara korrekt. Vi är noga med att det ska vara korrekt när det är saker som utförs av offentlig myndighet eller av Arbetsförmedlingen själv.

Det står inte i någon motsats. Skillnaden är att Socialdemokraterna är emot de aktörerna, men är i den här interpellationen väldigt oroade över att det inte sker en kraftig ökning. Jag förstår inte riktigt det.

Resurserna vi använder flyttar vi i stället över till väl beprövad och väl beforskad utbildning som till exempel yrkesvux, inte sällan i kombination med sfi. Där gör vi stora underlättande insatser för att kombinera den här typen av utbildning med just sfi, kombinationsutbildningar.

Det gäller inte minst yrkeshögskolan, som har en väldigt bra träffsäkerhet. Där finns också många privata aktörer som gör stora insatser för att fylla kompetensgapet. Jag välkomnar dem. Men jag lovar att vi också tittar på att myndigheterna som lyder under regeringen inte heller begår några fel och att pengarna används effektivt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.