Minskad användning av kemikalier i textilier

Herr talman! Jag tackar Jens Holm för en mycket intressant interpellation. Han har frågat mig om jag avser att lägga fram ett konkret förslag för att minska användningen av farliga kemikalier i textilier samt om jag avser att verka för att medlemsländerna i EU ska kunna ha ambitiösare nivåer än de som eventuellt föreskrivs i ett framtida förslag om reglering av textilier. Regeringen har i kemikaliepropositionen På väg mot en giftfri vardag , 2013/14:39, lagt fast inriktningen för den nya svenska kemikaliepolitiken. Bland de många insatser som regeringen lagt fram finns insatser för farliga ämnen i textilier. Kläder och andra textilier är några av de varor som prioriteras i regeringens arbete för en giftfri vardag som har särskilt fokus på barn. Jag anser att EU ska ha en ambitiös lagstiftning för att få bort farliga ämnen från kläder och andra textilier. En harmoniserad EU-reglering gör mer nytta för svenskar och övriga européer än om vi agerar endast på nationell nivå. Men lagstiftningen inom EU är otillräcklig och behöver utvecklas. Därför påbörjade jag och konsumentministern detta arbete genom att i brev till Europeiska kommissionen uppmana den att ta initiativ till EU-gemensamma regler rörande farliga ämnen i textilier. Regeringen har även givit Kemikalieinspektionen ett uppdrag som ska användas i det fortsatta arbetet med att få till stånd kemikalieregler för textilier på EU-nivå. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober i år. Sverige är det första land som börjat driva frågan om en EU-reglering när det gäller kemikalier i textil. Det kommer därför att krävas mycket arbete för att få en EU-reglering på plats, och det kommer att ta tid. En EU-lagstiftning bör bland annat ta hänsyn till barns användningsmönster och deras särskilda känslighet, vilket innebär att även ämnen som är farliga vid intag via munnen kan behöva begränsas. En reglering av farliga ämnen i textilier kan således behöva omfatta inte bara ämnen som är allergiframkallande vid hudkontakt utan även ämnen som är hormonstörande, cancerframkallande, reproduktionsstörande, skadliga för arvsmassan eller skadliga vid inandning. Regeringen undersöker även möjligheterna att införa obligatorisk märkning av farliga ämnen i textilier på EU-nivå. I dag importeras varor i stor utsträckning från länder utanför EU. I och med att produkt- och leveranskedjorna blir alltmer globala är det också nödvändigt att vidta åtgärder, såsom utveckling av regelverk och informationssystem, på global nivå. Sverige verkar för att globala principer för information om farliga ämnen i varor, till exempel textilier, utvecklas inom den internationella kemikaliestrategin SAICM. Vi driver även på för att flera farliga ämnen regleras eller förbjuds och att internationella konventioner upprättar fullt fungerande efterlevnadsmekanismer. Som en del i arbetet med en giftfri miljö arbetar Kemikalieinspektionen på regeringens uppdrag med en handlingsplan för en giftfri vardag. Bland de nationella åtgärderna ingår branschdialoger, bland annat med textilbranschen, för att främja företagens arbete att undvika farliga ämnen i bland annat textilier. Ett annat väl etablerat frivilligt verktyg är miljömärkning. Regeringen genomför även andra åtgärder som komplement till lagstiftning och frivilliga initiativ. Detta är särskilt viktigt eftersom regleringen inom kemikalieområdet i hög grad är harmoniserad inom Europeiska unionen men lämnar ett begränsat utrymme för nationella åtgärder. Regeringen beslutade därför i december att utreda behovet av ekonomiska styrmedel på kemikalieområdet för att minska förekomsten eller exponering och spridning av miljö- och hälsofarliga ämnen från olika varugrupper, till exempel kläder. Uppdraget ska redovisas den 31 januari 2015. Herr talman! På det sätt som har redovisats här har Sverige tagit initiativ till åtgärder när det gäller farliga ämnen i textilier, nationellt i Sverige, på EU-nivå och på FN-nivå.

Herr talman! Fotbolls-VM är i full gång. Det är himla roligt. Vi har sett hat trick, vi har sett hur de sydamerikanska lagen slår de europeiska, vi har sett hur världsmästarlaget Spanien är utslaget och vi har till och med sett riktiga draculabett som när Uruguays spelare Luis Suárez bet den italienska backen i går kväll. Vi vet att fotboll och andra idrotter engagerar miljontals människor och inte minst våra barn. I min hand här har jag den officiella VM-fotbollen, Brazuca. Det är mindre roligt att hålla i den efter att jag har läst en ny rapport från Greenpeace som konstaterar att den här fotbollen innehåller det farliga ämnet nonylfenoletoxilat. Nonylfenoletoxilat är inte ett ämne som man direkt skulle vilja lägga på mackan och käka till frukost. Nej, det är ett väldigt giftigt ämne. Det är förbjudet i Sverige, och det är sedan en tid tillbaka förbjudet i EU. Det bryts långsamt ned och orsakar stor skada i miljön, inte minst i vårt vatten. Nonylfenol har troligen också hormonstörande egenskaper. Det är inte acceptabelt att det finns farliga ämnen i den officiella VM-fotbollen, som våra barn spelar med. I samma rapport från Greenpeace konstaterar man också att till exempel 17 av 21 undersökta fotbollsskor innehåller olika perfluorerade kemikalier. Andra ämnen som finns med i undersökningen, utöver nonylfenol som jag nämnde, är ftalater och DMF. Jag tycker att vi måste göra mer för att få bort de här kemikalierna från textilier och vardagsprodukter som inte minst våra barn leker med. Nu råkar det vara så att halterna av nonylfenoletoxilat i den här fotbollen inte är så där jättehöga, men det är ändå allvarligt. Det är nämligen främst barn som leker med fotbollarna, och de kanske slickar på dem, stoppar dem i munnen eller till och med sover med dem i sängen. Mer måste alltså göras för att komma till rätta med kemikalierna. Jag välkomnar att regeringen har vidtagit åtgärder och gett Kemikalieinspektionen ett uppdrag att, som jag tolkar det, ta fram konkreta förslag på hur vi på EU-nivå ska kunna reglera förekomsten av farliga ämnen i textilier. Jag skulle dock vilja fråga miljöministern om det inom ramen för uppdraget ingår att medlemsländer alltid ska kunna gå före och ha en mer progressiv lagstiftning. Är det någonting som är vanligt förekommande i regeringens kemikaliestrategi är det nämligen att vi inte ska gå före på Sverigenivå, utan vi ska invänta EU. Vi ska föreslå harmoniserad lagstiftning, det vill säga att den ska vara likadan över hela unionen. Jag har ingenting emot harmoniserad lagstiftning om den tillåter att medlemsländer går före, det vill säga att man lägger ett golv och att ambitiösa länder alltid ska kunna gå före. Är det vad som avses, Lena Ek? Sedan skulle jag också vilja ställa en fråga i ljuset av att vi varje år slänger ungefär åtta kilo textilier per person i Sverige. Jag skulle vilja fråga miljöministern om hon avser att verka för ett producentansvar för textilier, på samma sätt som för tidningar och förpackningar. Med ett producentansvar får ju industrin ansvaret för att samla in textilier så att de inte ligger och skräpar i naturen. Det skapar överlag incitament för ökad insamling, försäljning av second hand och så vidare. Det vore väldigt välkommet, tycker jag.

Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Jag börjar med frågan om producentansvar för textilier. Jag tycker att var och en bör fundera över att varje svensk i genomsnitt konsumerar 15 kilo textilier per år, varav 8 kilo så småningom hamnar i soppåsen och går direkt till förbränning. Bara 3 av dessa 15 kilo lämnas till återanvändning, och resterande 4 kilo lagras i hemmet, skänks bort eller säljs på exempelvis Blocket. Här finns det möjlighet att bli mycket bättre. Därför har jag sett till att Naturvårdsverket har fått ett uppdrag av regeringen om just producentansvar för textilier. Naturvårdsverket har lämnat sina texter till oss, och förslaget är nu ute på remiss fram till den 30 juni. När svaren kommer in ska vi ta del av dem och se hur vi på bästa sätt kan gå vidare med frågan. Jag vill dock vara tydlig och säga att det naturligtvis finns en anledning till att jag har sett till att regeringen har gett uppdraget till Naturvårdsverket. Det här är ett område jag tycker att vi i Sverige absolut ska gå vidare på, och vi i Centerpartiet har jobbat mycket med just frågan om textilier. Vi har många engagerade medlemmar som driver på och väldigt tydliga stämmobeslut runt just detta. När det gäller undersökningen av sportkläder blir man både beklämd och arg när man ser resultatet. De här ämnena ska över huvud taget inte finnas i cirkulation, och de ska definitivt inte finnas i kläder, leksaker eller sportutrustning. Vi jobbar med ett antal grupper av ämnen, och det är också tydligt i den nya kemikaliepropositionen och den nya svenska kemikaliepolitiken. När det gäller just exemplet nonylfenoletoxilater har den svenska kemikalieinspektionen med dem i sin handlingsplan och arbetar med detta. Man har undersökt olika kroppsnära plagg och hittat förekomst av detta ämne i många av dem. Man har sökarljuset på detta. Kemikalieinspektionen har också lämnat förslag till den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA om att begränsa halterna av nonylfenol och nonylfenoletoxilater i textilier som säljs på den europeiska marknaden. Att anhängiggöra dossierer till den europeiska kemikaliemyndigheten är ett oerhört viktigt sätt att förbättra den europeiska lagstiftningen. Samtidigt kommer det där att bli svårare framöver. Vi har med Kemikalieinspektionens pågående handlingsplan varit väldigt duktiga - faktiskt näst bäst i Europa, trots att vi är ett litet land - på att anmäla ämnen så att de kommer in i systemet. När det gäller hur vi kommer att kunna gå vidare med detta har kommissionen just nu blockerat ingången till hela dioxinregleringen och därmed också kemikalieregleringen av hormonstörande ämnen, eftersom man inte har lämnat grunden för hur vetenskapliga kriterier ska hanteras när det gäller lagstiftningarna brett. Det innebär att vi inte kommer vidare. Vi måste ha dem på plats för att kunna lämna in fler dossierer till den europeiska kemikaliemyndigheten. Därför har vi beslutat oss för att i EU-domstolen stämma EU-kommissionen för passivitet. Det har vi rätt att göra. Vi har jobbat med det här under hela vintern och våren, och det här är ett sätt att se till att vi kommer framåt. Just nu är det till mycket stor del EU-kommissionen som hindrar alla länder, också Sverige, från att få in fler ämnen i Reach-systemet.

Herr talman! Vad gäller förekomsten av farliga ämnen som nonyl, perfluorerade ämnen, ftalater, DMF och så vidare i sportkläder, fotbollsskor, t-shirtar och i den här fotbollen - sådant som våra barn använder - är det väldigt märkligt, för det är precis som miljöministern säger: Det här är farliga ämnen som inte ska finnas i våra kläder och i leksaker som barn exponeras för. Flera av ämnena är också förbjudna i Sverige och i EU. Då tycker man ju att produkterna inte heller ska kunna importeras till EU, för det är ju inte så mycket vunnet om vi förbjuder det här men tillverkningen sedan sker någon annanstans. Jag skulle därför vilja fråga miljöministern om det inte är dags att vi har hårdare kontroll av det vi importerar, och även mer kontroller ute i våra butiker. Alla konsumenter ska veta att fotbollen, fotbollsdojorna och tröjorna som våra barn använder när de idrottar nu i sommar är sjysta grejer - det är ingenting man kan få hormonrubbningar, utslag eller andra svåra problem av. Vad kan vi göra där, Lena Ek? Det skulle jag vilja veta. Sedan tycker jag att det ärligt talat låter jättebra att ni håller på och förbereder ett producentansvar för textilier. Vi konsumerar i Sverige 50 procent mer kläder och textilier i dag jämfört med 1999. Bara på drygt tio års tid har konsumtionen gått upp med 50 procent; det är helt enormt. Ungefär åtta kilo av det här bara slängs, antingen i naturen eller så att det bränns upp. Det måste tas om hand på ett mycket bättre sätt. Jag tycker också att det är bra att regeringen har stämt kommissionen för att den blockerar kemikaliearbetet. Jag skulle dock vilja påpeka att det såvitt jag vet faktiskt är första gången under den långa tid som den borgerliga regeringen har styrt - nästan åtta år - som man vidtar rättsliga åtgärder mot kommissionen för att den inte genomför lagstiftning eller blockerar progressiv lagstiftning. Men sent ska syndaren vakna, och jag tycker att det är jättebra att ni agerar på området. Sedan till en fråga som jag tog upp tidigare som jag inte riktigt fick svar på: Hur ska en framtida reglering på EU-nivå av textilier se ut? Ska vi reglera inom Reach, eller ska vi ha ett nytt textildirektiv? Jag är nog mer inne på att vi ska ha ett separat textildirektiv, på samma sätt som vi har ett separat direktiv för elektriska och elektroniska produkter. Jag tror att det är bättre att ta ett helt nytt och separat grepp och reglera textilierna. Men då är det otroligt viktigt att vi har en minimilagstiftning, så att de länder som vill gå längre, och som redan vet att det är dåliga ämnen som de över huvud taget inte vill ha i sina kläder, ska kunna gå före och införa nationella förbud. Det är på så sätt som man också kan påverka de andra länderna i Europa, ifall enskilda länder kan gå före. En konkret fråga till Lena Ek: Kommer medlemsländerna inom din vision för en framtida EU-reglering av textilier att kunna gå före på sin nivå, så att man hela tiden ska kunna ha högre ambitioner än vad EU föreskriver?

Herr talman! Vi jobbar nu med textilfrågan och producentansvaret, som jag har redovisat. Jag har också redovisat hur vi jobbar med nonylfenoletoxilater. Den dossier som är inlämnad till den europeiska kemikaliemyndigheten innebär förbud respektive begränsning, inte bara av produkter som säljs eller produceras inom EU utan även textilier som importeras till EU. Det innebär att länder kan ha en gränskontroll. Det här har alltså vi och Kemikalieinspektionen redan tänkt på. Jens Holm har ju varit med och vet hur processerna ser ut i de här sammanhangen, att det tar lite tid. Men processen är igångsatt i den här frågan. Det är oerhört svårt att fortsätta gå före med förbud eller begränsningar i Sverige, och detta av några anledningar. En anledning är att vi bara kan gå fram med nationell lagstiftning på det icke-harmoniserade området, och kemikalieregleringen är ju harmoniserad. Det är naturligtvis bra, för det ger en lägstanivå i hela Europa. För varor som inte produceras i Sverige utan i andra EU-länder ger det en större trygghet. Men ett aktivt land som är bekymrat över olika former av kemikalier, som hormonstörande kemikalier, kemikalier som lagras länge, är giftiga eller cancerogena, och vill att det ska kunna gå snabbare än med den här långsamma processen stöter på problem. Att det är harmoniserat är bra, men det innebär att det är väldigt svårt att gå vidare. Vi måste ha specialargument och väldigt tung bevisföring. Det vill vi icke desto mindre göra. Vi har också sagt i den nya svenska kemikaliepolitiken att det är viktigt att vi gör det, inte bara för hur det ser ut i Sverige utan också för att förbättra de europeiska reglerna och den europeiska processen. Det finns många anledningar till det. Det gäller oavsett om det är ett minimidirektiv eller inte, så det har ingen betydelse rent rättsligt. Det som är jobbigt nu och gör det mycket besvärligt för oss i vår gemensamma ambition är två saker. Det ena är som sagt att kommissionen inte producerar de vetenskapliga kriterier som enligt reglerna behövs för att kunna göra de här dossiéerna, komma vidare och fatta nationella beslut. Det andra är att det finns en ny dom från EU-domstolen mot Finland. Finland har försökt gå före på ett område och fått nej på det. Vi har nu stämt kommissionen för att man inte producerar de vetenskapliga kriterierna, vilket hindrar oss från att gå vidare och förbättra EU:s biocidförordning eller EU:s kemikaliereglering Reach. Skrivningarna i domen mot Finland - Finland hade försökt att just gå före - är väldigt bekymmersamma. Vi tittar nu på hur vi rättsligt kan utmana domslutet, för om det står fast i framtiden kommer det att bli ännu mycket svårare att göra det vi vill göra, nämligen att stärka den europeiska regleringen men också kunna gå före, när det behövs, med svensk reglering.

Herr talman! Det är en väldigt oroväckande information. Det är ett gammalt problem som finns inom EU, nämligen att det är en fri marknad i den ena vågskålen, att företagen ska kunna konkurrera fritt och sälja varor och produkter fritt, och i den andra vågskålen finns det till exempel miljöhänsyn och folkhälsa i enskilda medlemsländer som vill gå före. Vi i Vänsterpartiet vill ha en miljögaranti på EU-nivå, alltså en verklig miljögaranti som säger att man alltid ska kunna gå före på miljöområdet, även om det ibland kan uppfattas som ett litet konkurrenshinder. Då säger vi att miljön är viktigare. Det vore bra ifall vi kunde driva det gemensamt, Lena Ek, gentemot EU. Annars tolkar jag den här debatten som att regeringen för det första vill ha en textilreglering på EU-nivå, kanske ett renodlat textildirektiv, och uppmana våra myndigheter att verka för det. Jag tycker att det är jättebra. Ett medskick från Vänsterpartiet är att medlemsländerna alltid ska kunna gå före inom ramen för ett sådant direktiv. För det andra tolkar jag debatten som att regeringen är helt överens med oss i Vänsterpartiet om att det behövs ett producentansvar för textilier. Där hoppas jag att vi kan skynda på i frågan så att det blir av. Jag hoppas verkligen att Moderaterna inte ställer sig i vägen, som de gör i många miljöfrågor. Och gör de det kan ju vi, Lena Ek, skapa en majoritet, köra över dem och rösta igenom ett producentansvar för textilier. Jag hoppas verkligen att alla barn som vill spela med den här fotbollen, använda fotbollsskor, tröjor och andra idrottskläder i framtiden ska känna sig helt trygga i att det är sjysta produkter som inte innehåller farliga ämnen. Därför tycker jag att den här debatten är viktig, och därför måste vi fortsätta att driva de här frågorna i Sverige och i EU.

Herr talman! Jag skulle vilja tacka Jens Holm för den här interpellationen, för den har gett mig möjlighet att redogöra en del för vad vi håller på med när det gäller textilier och farliga ämnen i textilier. Jag tror att i alla frågor som Jens Holm har tagit upp har vi redan påbörjat ett arbete. Det gäller till exempel hur vi ska hantera producentansvaret för textilier. Naturvårdsverket har fått ett uppdrag från regeringen som de har lämnat och som nu är ute på remiss. Det ska vi ta vidare på bästa sätt. Vi har också tagit initiativ gentemot kommissionen för att man ska titta på just frågan om farliga kemikalier i textilier. Det är det sätt på vilket medlemsländerna initierar frågor och får kommissionen att gå vidare. Vi har också stöd av några andra medlemsländer i detta. Vi har anhängiggjort frågan om nonylfenoletoxilater till den europeiska kemikaliemyndigheten och påpekat att halterna behöver begränsas och förbjudas i textilier, också i importerade textilier. Vi har också en handlingsplan. Och Kemikalieinspektionen presenterade häromdagen sin nya handlingsplan. Den fick inte så mycket medieutrymme, men den är väldigt viktig och handlar om de kommande sex åren och hur Kemikalieinspektionen ska arbeta. Medan vi jobbar med dessa långa lagstiftningsprocesser i Sverige, Europa, Nordiska rådet och på FN-nivå med SAICM har Kemikalieinspektionen branschdialoger när det gäller textilier, barnkläder, leksaker och kosmetika och tar upp barnsperspektivet väldigt tydligt. Medan vi håller på med lagstiftningsarbetet för att begränsa farliga kemikalier och skapa en giftfri miljö, särskilt för våra barn, tycker jag att vi publikt ska hänga ut de företag som producerar kläder och leksaker med farligt innehåll som kan skada barn. Det finns ingen anledning att de ska finnas på marknaden. Där kan vi gemensamt hjälpas åt.