Muslimska trossamfunds tystnad

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att verka för en översyn av terrorsympatier inom muslimska trossamfund. Tobias Andersson har också frågat mig om jag avser att se över finansieringen av olika trossamfund och föreningar om det visar sig att terrorsympatier återfinns.

Jag vill inledningsvis understryka att regeringen reservationslöst fördömer terroristgruppen Hamas fruktansvärda attacker. Israel har rätt att försvara sig mot Hamas attacker i enlighet med folkrätten. Det är samtidigt av högsta vikt att alla parter följer den internationella humanitära rätten.

Regeringen tar också kraftigt avstånd från och arbetar aktivt med att stävja såväl våldsbejakande extremism som terrorism, oavsett om den är politiskt eller religiöst motiverad och oavsett var i samhället den finns.

Regeringens utgångspunkt är att trossamfunden har en viktig roll för sina medlemmar och genom det arbete de bedriver också för samhället i stort. De bidrar också till att hålla det demokratiska samtalet levande. Rätten att utöva sin tro öppet, fullt ut och tillsammans med trosfränder är central i vårt samhälle. Våldsbejakande extremism eller terrorism som syftar till att undergräva detta och andra demokratiska värden måste bekämpas med största beslutsamhet och kraft.

En viktig del av arbetet handlar om att säkerställa att skattemedel inte går till våldsbejakande extremism, terrorism eller andra antidemokratiska rörelser som vill splittra vårt samhälle. Regeringen planerar att överlämna en proposition till riksdagen där nya villkor för stöd till trossamfunden och övriga organisationer i civilsamhället, ibland kallat demokrativillkoren, presenteras. Det är angeläget att få förtydligade, rättssäkra och enhetliga villkor för bidragsgivning på plats. Vi behöver se till att myndigheter och organisationer som fördelar stöd till civilsamhället har välfungerande verktyg för att förhindra att medel går till verksamheter som inte är förenliga med samhällets grundläggande värderingar.

Regeringen har genomfört flera andra insatser parallellt med processen om nya villkor för bidragsgivningen. Den 1 juni 2023 trädde lagändringar i kraft som innebär att ett nytt brott, deltagande i terroristorganisation, infördes i terroristbrottslagen (2022:666). Det nya brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.

Regeringen har också, i budgetpropositionen för 2024, föreslagit att medel tillförs Brottsförebyggande rådet för att bland annat inrätta en central stödfunktion vid Center mot våldsbejakande extremism i syfte att förhindra att offentliga medel fördelas till verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer.

Utöver dessa insatser bedriver även de rättsvårdande myndigheterna ett kontinuerligt och noggrant arbete i fråga om organisationer som främjar våldsbejakande extremism eller terrorism, eller som på annat sätt undergräver demokratin. Om berörda myndigheter får information om att ett trossamfund, en församling eller en förening har kopplingar till extremism eller terrorism på ett sådant sätt att de utgör ett säkerhetsproblem kommer man att dela information sinsemellan och vidta relevanta åtgärder.

De grundläggande principer som vårt samhälle vilar på måste försvaras och främjas, och detta är en viktig fråga för regeringen. Låt mig därför avslutningsvis än en gång betona att våldsbejakande extremism och terrorism ska bekämpas med största beslutsamhet och kraft.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! I efterdyningarna av Hamas hänsynslösa attack mot Israel och deras tortyr, mord och kidnappningar kan det tyckas som att hela det svenska samhället borde ta avstånd från Hamas och uttrycka sitt tydliga stöd för Israel. Tyvärr har så inte varit fallet. I stället har vi sett allt från högt uppsatta politiker till islamister som har försökt relativisera och ursäkta attacken eller flytta fokus från attacken.

På gator och torg har dödandet av civila till och med hyllats av tusentals. Från vänsterkanten vill man legitimera de pro-palestinska demonstrationerna och antisemitiska uttalandena som en rimlig kritik mot Israel trots att så inte är fallet. Gång efter annan sker försök att jämställa den demokratiska staten Israel med terrorgruppen Hamas.

Mot den bakgrunden är det viktigt att regeringen är tydlig med sitt stöd för Israel, vilket jag tycker att regeringen har varit. Det hade även varit klädsamt ifall de muslimska trossamfunden i Sverige tydligt tagit avstånd från Hamas och deras mördande av civila den 7 oktober.

Magnus Norell, forskare med inriktning på terrorism och Mellanöstern, skrev följande i Expressen med anledning av just detta:

"Man kan tycka att det inte skulle vara så svårt att fördöma, eller i alla fall ta avstånd från uppskurna gravida kvinnor, ihjälbrända spädbarn med avskurna halsar eller våldtagna och mördade unga kvinnor vars kroppar sedan skändats. Men det är så Sveriges största muslimska organisationer valt att agera och i detta ligger ett tydligt budskap som Sverige som nation snarast bör ta på stort allvar.

Om inte Sverige på alla fronter tar itu med denna problematik, har vi bäddat för ett långvarigt och ännu mera polariserat och splittrat land, vilket inte bådar gott för framtiden."

Jag instämmer i det citatet och i den problembild som målas upp sett till den strategiska tystnaden från vissa berörda parter.

Det finns nog många åtgärder som regeringen kan vidta på området för att motarbeta våldsbejakande extremism i största allmänhet och islamism i synnerhet. Jakob Forssmed nämner en del i sitt svar. Det handlar bland annat om stödet till Brottsförebyggande rådet för att inrätta ett center mot våldsbejakande extremism, om den nya lagstiftningen rörande deltagande i en terroristorganisation och om den kommande propositionen med nya villkor för stöd till trossamfund och civilsamhället, inklusive demokrativillkoren. Det är väldigt uppskattat, och vi kan återkomma under debattens gång till det.

Jag vill dock börja med att fråga Jakob Forssmed om han instämmer i den bild som forskaren Magnus Norell målar upp i Expressen, rörande antisemitism bland muslimer och de muslimska trossamfundens slående tystnad efter Hamas terrorangrepp. Har ministern efterfrågat fördömanden eller tydliga ställningstaganden mot Hamas i den dialog som ministern haft med de muslimska trossamfunden sedan terrorattentaten den 7 oktober?

Fru talman! Den 7 oktober genomfördes ett av de mest bestialiska och sadistiska illdåd vi någonsin har beskådat på denna jord, skulle jag vilja säga. Terrororganisationen Hamas mördade 1 400 civila israeler. Målet tycks i första hand ha varit kvinnor och barn. Under krigsropet Allahu akbar våldtog man bland annat en mamma medan man stoppade in och grillade hennes barn i en ugn. Man våldtog och bröt sönder unga judiska kvinnor och släpade dem sedan efter bilar. Man kidnappade 240 civila. Man drog in i Gaza och begick en rad ytterligare bestialiska dåd som samtliga är svåra att ens ta i sin mun. Detta gjorde de samtidigt som de filmade sig själva och uttryckte en euforisk lycka över att ha mördat judar.

Runt om i Sverige kunde vi se hur detta omedelbart firades av bilkaravaner med tutor och Palestinaflaggor.

Firandet från den 7 oktobers slakt har sedermera bytts ut mot massdemonstrationer där horder av islamister - och säkert en och annan klenbegåvad nyttig idiot - demonstrerar på svenska gator och skanderar om intifador, Israels utplåning och mycket annat.

Antisemitismen i Sverige i dag är ett gigantiskt problem, som jag ser det. Det är så stort att man kan undra om Sveriges judar ens har någon framtid i Sverige. Jag vet att det är en fråga som de ställer sig själva också. Jag menar att vi måste tala klarspråk om varifrån denna antisemitism kommer. Det är människor med rötter i Mellanöstern. Författaren Ayaan Hirsi Ali, som lämnat islam, berättar i en av sina böcker om hur man som muslim ofta får judehatet med modersmjölken. Den som kan något om islams skrifter blir knappast förvånad. Judehatet är så att säga inkorporerat i religionen.

En poäng i sammanhanget är att de massdemonstrationer som vi nu ser klingar väldigt falskt. Det är en förment omsorg om palestinierna. Hade man värnat palestinierna hade man börjat med att kräva att Hamas skulle släppa de 240 som de tog i gisslan den 7 oktober. Det gör man alltså inte. Hatet mot judarna är långt mycket större än ömmandet för deras muslimska bröder och systrar som nu faktiskt faller offer för Israels försvarskrig mot Hamas. Hamas taktik är som vi alla vet att så många civila palestinier som möjligt ska dö så att de kan fota dessa kroppar och skicka till AP.

Ytterligare bevis för att omsorgen om muslimer är sekundär är att hundratusentals muslimer har dödats de senaste decennierna i länder som Syrien, Jemen och många andra, primärt av andra muslimer, men då utan några nämnvärda demonstrationer från vare sig svensk vänster eller muslimska grupper och trossamfund. Hur kommer det sig? Frågan är möjligen något retorisk. Men jag tycker att det är beklämmande att se den talande tystnaden från muslimska trossamfund. Jag tycker att det är dags att ställa dem till svars. De behöver ta ett reservationslöst avstånd från Hamas terror, och där tycker jag också att regeringen har att göra.

Fru talman! Jag och regeringen är mycket bekymrade över läget för den judiska minoriteten i Sverige, som interpellanten har tagit upp. Jag besökte själv den judiska församlingen i Helsingborg i torsdags. Det är en mycket liten församling, dessutom i en stad där det firades i samband med Hamas vidriga terrorattack. Det är klart att frågan blir existentiell när man tvingas att ta av sig judiska symboler eller att undvika att tala hebreiska på gatorna och när man funderar på framtiden.

Det är otroligt viktigt för regeringen att stödja den judiska minoriteten. I dag hade statssekreteraren möten kring att säkra judiskt liv i Sverige. Det är väldigt viktigt för oss. Vi har lämnat ett särskilt bidrag för innevarande år på 10 miljoner till Judiska Centralrådet för att öka säkerheten och vidta åtgärder så att man kan träffas i denna mycket utsatta situation när antisemitism sprids på sociala medier, i skolor och på gator. Vi kommer att öka säkerhetsbidraget överlag för nästa år också av detta skäl. En stor del av de medlen kommer att kunna komma judiska organisationer till del.

Antisemitismen finns i större utsträckning bland personer från Mellanöstern. Det är uppenbart. Det är inte sällan så att man har fått det med sig när man har vuxit upp. Dessutom är det inte sällan statsunderstött. Det handlar om staters arbete för att på olika sätt angripa Israel. Det behöver vi vara medvetna om. Det innebär inte att det är den enda källan till antisemitism. Den finns också bland högerextrema. Den finns också historiskt bland vänsterextrema grupper. Judar är utsatta i Sverige på det sättet att antisemitismen finns brett. Dessutom finns det en hotbild mot judar såväl från islamister som från högerextrema och även vänsterextrema grupper.

Jag tycker att man ska vara lite noggrann och inte göra detta till en konflikt mellan judar och muslimer, för det är det inte. Det här är i grunden en konflikt mellan Israel och Hamas. Man ska inte göra judar i Sverige ansvariga för olika saker som staten Israel gör; det ska man vara väldigt noga med. Man ska också vara försiktig med att koppla ihop muslimer med Hamas på olika sätt. Konflikten står inte mellan judar och muslimer på det sättet. De är de även ofta själva noga med att betona, och jag tycker att det finns skäl att understryka det för att inte driva på ytterligare polarisering.

Jag tycker att det är väldigt bra om väldigt många tar avstånd från terrorism på olika sätt. Det är en förfärlig och fruktansvärd företeelse, och vi ser nu vad den leder till. Den leder till ett oerhört lidande och en existentiell utsatthet för judar på olika sätt. Den drar också en enorm olycka över det palestinska folket.

Det är viktigt att Israels rätt till självförsvar sker inom ramen för den internationella humanitära rätten. Men det är synnerligen viktigt att fördöma det bestialiska brott som Hamas begick mot Israel och allt som nu kommer ur detta.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag instämmer i det ministern säger om vikten av att fördöma det bestialiska våldet som Hamas utövade mot civila judar i Israel.

Det är exakt mot den bakgrunden som jag valde att lämna in den här interpellationen. Det har nämligen varit en slående tystnad kring detta från de muslimska trossamfund som finns i Sverige i dag. Jakob Forssmed får gärna rätta mig om jag har fel, om det är så att Jakob Forssmed i sin roll som minister på området har tagit del av diverse fördömanden från muslimska trossamfund. Jag har inte gjort det.

Senast i dag publicerades en debattartikel i Sydsvenskan. Den skrevs under av Arlöv Muslimska Kulturförening, Malmö Muslimska församling, Malmö Muslimska Samfund, Bosniakiska islamiska föreningen i Malmö, Islamiska Förbundet i Malmö och så vidare. Jag tror att det var uppemot 20 organisationer som undertecknade den. Man fördömde hur svenska medier rapporterar om konflikten, och man fördömde både Israels svar på attacken från Hamas och Israel som stat. Man belyste också att man såg med bestörtning på den svenska regeringens stöd till Israel, men det man valde att inte fördöma var en sak, nämligen Hamas och deras attentat den 7 oktober. Detta var alltså signerat av en uppsättning muslimska föreningar.

Där finns inget fördömande. Jag har inte tagit del av något sådant. Detta är ett problem.

Jag tycker att det är positivt att ministern konstaterar att det hos människor från Mellanöstern finns en betydligt mer utbredd antisemitism, för så är fallet. Sedan väljer ministern ändå att konstatera att det finns andra grupper, såväl högerextrema som vänsterextrema, som någonstans möts i motstånd mot Israel och i vissa fall i antisemitism. Det är sant. Men de mätningar som finns från Sverige, Storbritannien, Tyskland och andra stater visar tydligt att antisemitism bland den inhemska befolkningen endast rör sig om ett fåtal procent. Det är ett problem som vi absolut kan adressera, men i den muslimska populationen, även i västerländska länder, pratar vi om uppemot 30 procent som hyser antisemitiska åsikter. Detta handlar inte om muslimer som kan påstå att de har drabbats av Israels agerande i Mellanöstern, utan det är människor som har fötts i västvärlden, som har fötts i Europa, som har fötts i Sverige.

Det är dessutom så att det absolut går att göra en koppling mellan palestinier och Hamas eller muslimer i området och Hamas. Hamas har ju röstats fram en gång i tiden, och vi såg också hur muslimer världen över firade när Hamas begick terrorattentat mot Israel. Innan Israel hade svarat på terrorattentatet valde muslimer i Sverige såväl som runt om i västvärlden att gå ut och fira attentaten, detta trots att det enda man då visste hade skett var att en terrororganisation valt att besinningslöst slakta och mörda oskyldiga.

Då firade muslimer runt om i världen. Det var inte svenskar som firade. Det var inte kristna som firade. Det var inte de som eventuellt har ett skäl att hysa agg mot Israel i Mellanöstern som firade. Det var personer av muslimsk tro, med invandrarbakgrund i västvärlden som firade på gator och torg. Personer som aldrig drabbats av någonting som Israel har gjort firade här. Då måste man vara ärlig och säga att det finns en djupgående problematik med antisemitism inom den muslimska befolkningen såväl i Sverige som i Palestina och andra delar av världen.

Adam Cwejman på Göteborgs-Posten skrev i veckan just om vikten av att våga konstatera vem som står för antisemitismen om vi ska kunna tackla denna problematik. Man måste kunna konstatera detta, för det handlar inte bara om hur antisemitismen tar sig uttryck.

Jag vill därför på nytt fråga ministern om han tillstår att det finns en utbredd antisemitism bland muslimer i Sverige.

Fru talman! Tack, ministern, för det här samtalet eller debatten eller vad vi ska kalla det! Vi är väl, återigen, i grunden överens om att Hamas ska fördömas förutsättningslöst och om att antisemitismen är ett problem. Sedan finns det möjligen grader av detta där vi skiljer oss åt. Jag vet inte. Ministern får kanske svara på det; jag ska inte lägga ord i hans mun.

Ministern sa att judar i Sverige inte ska hållas ansvariga för vad som händer i Israel. Det är naturligtvis rätt, och jag tror inte att det är någonting som vi från Sverigedemokraterna eller regeringen gör. Dock förekommer det väldigt mycket i andra fall, och det är bedrövligt att se hur svensk vänster hanterar den här konflikten. Det är uppenbart att antisemitismen frodas rejält ju längre åt vänster man kommer.

Som tur är är de kanske inte särskilt våldsbenägna och går inte till attack på det sättet. Det har vi däremot kanske några mindre grupperingar av högerextremister som gör, men på totalen är ingen av dessa två grupper ett existentiellt hot mot Sveriges judar på vare sig kort, medellång eller lång sikt. Så ser jag det, och jag hoppas att jag inte får fel.

Det som gör att judar i dag funderar på om de har en framtid i Sverige tror jag varken är traditionella "svenska" vänster- eller högerextremister, eller vad vi ska kalla dem, utan det är någonting nytt som sker i Sverige i dag. Jag är glad att jag själv inte är i de kläderna, men samtidigt är vi ju a canary in a coal mine, som man brukar prata om. Det börjar med judarna, och sedan fortsätter det.

Fru talman! Det är, som jag beskrev, en mycket utsatt situation för judar i Sverige. Det kommer inte minst från att hot och hat har ökat i samband med eller i efterdyningarna av Hamas terrordåd och det som sker där. Som jag också konstaterade är personer som har sin bakgrund i Mellanöstern överrepresenterade när det kommer till att hysa antisemitiska föreställningar. Så tycks det vara. Men jag skulle inte underskatta andra hot mot judar från andra grupper.

Vi behöver bekämpa antisemitismen oavsett var den visar sig någonstans, och vi gör mycket kring detta. Vi stärker säkerheten för judiska grupper i Sverige för att se till att det finns möjlighet att fullt ut leva ett judiskt liv i det här landet och följa sin kultur och sina traditioner. Den här regeringen kommer att stå upp för judars rätt att leva ett liv som judar i Sverige.

Förutom de säkerhetsåtgärder som jag pekade på gör vi ett aktivt arbete mot antisemitism med hågkomstresor och utbildningssatsningar för att se till att motarbeta detta gift som just sprids i samhället med väldigt stor kraft och på ett väldigt obehagligt sätt. Det tänker vi fortsätta med.

Det är också viktigt att vi är noggranna och inte gör detta till en konflikt mellan judar och muslimer och sedan underblåser konflikten på olika sätt. Jag vill bara understryka detta ytterligare i sammanhanget.

Bara de senaste veckorna har fyra moskéer på olika sätt vandaliserats. Det är en hotbild som möter vanliga muslimer som vill fira gudstjänst i enlighet med sin tro, och de ska ha all rätt att göra det också utan att drabbas av hot, hat och islamofobi på olika sätt. Dessutom har de under sommaren varit utsatta för koranbränningar, även i samband med att de har varit på väg till sina gudstjänster.

Religionsfriheten gäller alla i Sverige, och den är viktig. Vi måste säkerställa att människor som vill leva sina liv i frihet ska kunna göra det, oavsett vilken religion de bekänner sig till eller om de inte bekänner sig till en religion över huvud taget. Det är otroligt angeläget för regeringen att säkra denna frihet.

Fru talman! Jag tackar på nytt för svaret från ministern.

Man ska kanske inte hänga upp sig på formuleringar, men min uppfattning är att man inte kan vara utsatt för en koranbränning. Det är ingen som utsätts för någonting när man eldar en bok. Som sagt; man ska inte hänga upp sig på exakta formuleringar, men jag vill ändå få fört till protokollet att jag absolut inte tycker att någon blir utsatt bara för att en bok eldas. Det är en del av vår yttrandefrihet, givet att man exempelvis har sökt demonstrationstillstånd eller vad det kan röra sig om. Det är ingen som kommer till skada därför att en bok eldas.

Det är en annan sak om tiotusentals personer står 200 meter härifrån och skriker: From the river to the sea, Palestine will be free. Det innebär indirekt att alla judar i regionen antingen måste migrera från det land där de har en kulturell och religiös hemvist eller så ska de slaktas. Det är per definition vad man ger uttryck för när man säger att man vill att Palestina ska finnas från havet till floden.

Detta är ett helt annat bekymmer än att en helig skrift blir uppeldad, det vill säga det är betydligt värre att uppvigla till våld och att stå bakom ett raderande av Israel som stat och därmed de judar som lever och verkar där. Jag noterar att det nästan dagligen har skanderats fritt på svenska gator och torg.

Jag konstaterar också att detta är ett utbrett bekymmer. Även om ministern inte har tillstått att det är ett bekymmer att antisemitismen är utbredd inom den muslimska populationen, har ministern åtminstone pekat på personer med bakgrund från Mellanöstern - även om muslimer är en mer korrekt benämning av vilka som är berörda. Jag tror inte att de israeler som bor i Israel, som råkar ligga i Mellanöstern, har så mycket antisemitism bland sig.

Har ministern fört en dialog med de muslimska trossamfunden? Varför har de inte fördömt Hamas terrorattack?

Fru talman! Jag förde ett resonemang, men det innebar inte att jag jämställde olika saker med varandra. Jag tror att det var tydligt för lyssnarna. Däremot kan jag konstatera att även muslimer just nu utsätts för attacker mot moskéer, och det tänker jag att vi gemensamt kan fördöma. Så ska det inte vara i ett land.

Självklart kan man vara utsatt för olika saker i olika sammanhang av olika allvarlighetsgrad. Just nu vet vi att många judar är otroligt utsatta, upplever ett existentiellt hot och funderar över sitt judiska liv på olika sätt. Regeringen tänker stå upp för deras rätt att leva som judar i Sverige, och vi tänker inte göra något annat än just detta. Det har vi varit tydliga med på många olika sätt.

Det är viktigt att värna allas rätt till religionsfrihet. Den är grundläggande för Sverige. Vi för kontinuerligt dialog med trossamfunden, och jag träffar dem med jämna mellanrum. Nu senast hade vi rådet för trossamfund samlat på Socialdepartementet. Då hade vi också Svenska kommittén mot antisemitism på plats som redogjorde för antisemitism, hur den sprids, hur den fungerar och hur vi på olika sätt kan hjälpas åt för att motverka den. Det är otroligt angeläget att vi är många som kan hjälpas åt för att motverka de vanföreställningar som sprids om judar, vilka är mycket skadliga för samhället och bidrar till hat och polarisering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.