Myndighetskritik av regeringens finanspolitik

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig vilka belägg som finns för att omfattande myndighetskritik inte skadar förutsättningarna för jobb och tillväxt. Niklas Wykman frågar också vilka åtgärder jag avser att vidta för att undvika omfattande myndighetskritik och om min uppfattning att Finanspolitiska rådet har spelat ut sin roll kvarstår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att svenska myndigheter gör självständiga analyser ger ett bättre beslutsunderlag för regering och riksdag. Dessutom fyller extern uppföljning av politiken en funktion för en väl fungerande finanspolitik genom en högre grad av genomlysning. Ibland framför myndigheter kritik mot regeringens genomförda eller föreslagna åtgärder. Det är en viktig del av deras uppdrag, och så skedde även under föregående regering. Regering och riksdag har dock i uppdrag att väga en rad faktorer mot varandra, vilket kan innebära att en politik genomförs trots att vissa myndigheter har invändningar mot denna.

Finanspolitiska rådet är en myndighet under regeringen vars syfte är att granska och utvärdera finanspolitiken. Det finns ett antal myndigheter och internationella institutioner som på olika sätt granskar och utvärderar den förda politiken, exempelvis Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, OECD och EU. Dessa myndigheter och organisationer spelar var för sig en viktig roll.

Regeringen avser att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som säkerställer att hushåll och företag har förtroende för den förda politiken. Marknaden förefaller att ha ett stort förtroende för svensk ekonomi och de offentliga finanserna.

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna finansministerns svar. Som jag förstår svaret - finansministern får rätta mig om jag har fel - står Magdalena Andersson inte längre bakom uppfattningen att Finanspolitiska rådet skulle ha spelat ut sin roll. Det tycker jag är ett bra besked för Sverige. Det är ett bra besked för offentliga finanser. Finanspolitiska rådet tillkom under alliansregeringen som ett viktigt sätt att förstärka det finanspolitiska ramverket, att en myndighet under regeringen på ett oberoende sätt skulle utvärdera regeringens politik för att se till att det finanspolitiska ramverket efterlevdes.

När finansministern inte längre anser att Finanspolitiska rådet har spelat ut sin roll blir det desto viktigare att ta vad Finanspolitiska rådet säger på allvar - på största allvar, vågar jag säga. Finanspolitiska rådet säger att regeringens politik är ett brott mot det finanspolitiska ramverket. Att bryta mot det finanspolitiska ramverket försätter svenska jobb, tillväxt, sysselsättning, arbetskraftsdeltagande, investeringar under stor press och osäkerhet. Hur mycket kan vara svårt att uppskatta, men det är tydligt att den stabilitet som finns i Sverige, med tydliga regler för hur den offentliga ekonomin ska skötas, har bidragit till att Sverige haft en god ekonomisk utveckling. Det arbete som inleddes med Anne Wibble, men som till stora delar gjordes av Göran Persson tillsammans med Centerpartiet och sedermera gradvis har förstärkts, har tjänat Sverige väl.

Nu är det en tuff uppgift som ligger framför sittande regering, och det hade varit en tuff uppgift för vilken regering som än satt. Att återställa styrkan i de offentliga finanserna efter en lång och utdragen kris är givetvis en mycket svår uppgift, som Finanspolitiska rådet påpekar. Tyvärr tar sig denna regering inte an den uppgiften, utan signalerar i stället att det finanspolitiska ramverket ska monteras ned. Den sittande regeringen har redan övergivit ramverket, enligt Finanspolitiska rådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället för att använda de resurser som finns i ekonomin till att bygga skyddsvallar mot nästa kris, så att vi även då kan skydda jobb och tillväxt i Sverige, väljer regeringen att prioritera utbyggda bidrags, transfererings- och åtgärdssystem, som enligt de utvärderingar som skett på området och enligt de bästa tillgängliga vetenskapliga resultaten leder till högre arbetslöshet, lägre sysselsättning och längre arbetslöshetsperioder och enligt till exempel IFAU:s studier rent allmänt leder till att ungdomar inte kommer närmare utan snarare längre bort från Arbetsförmedlingen.

Finansministern menar att vissa myndigheters kritik kanske inte kan spela roll för hur politiken utformas. Men nu är det inte vilka myndigheter som helst, och det är inte heller en myndighet som har synpunkter på regeringens politik. Arbetsförmedlingen, Ekonomistyrningsverket, Finanspolitiska rådet och Ekobrottsmyndigheten, för att nämna några, kommer alla samfällt till samma slutsats: att den politik som regeringen för inte gynnar eller gagnar Sverige i de avseenden som granskas.

Herr talman! Transparens och öppenhet är väsentligt för att offentlig ekonomi ska fungera väl, för att skattebetalarnas pengar ska användas på bästa sätt och för att vi ska få så hög tillväxt och sysselsättning som möjligt. Det är därför beklagligt att regeringen inte med större allvar tar till sig de synpunkter som bland annat Ekonomistyrningsverket framför och som jag tycker är den allvarligaste kritiken. Man säger att regeringen nu inte längre på ett tydligt sätt redovisar effekten av politiken på offentliga finanser och sysselsättning. Från att vi haft en trend av stegrande öppenhet i offentliga finanser och skötsel av staten har vi nu en återgång till det mörkande och döljande som bland annat ledde till det största utanförskapet vi haft i Sverige.

Herr talman! Allvarligt talat, Niklas Wykman, var det så bra att ta upp just överskottsmålet och Finanspolitiska rådet? Om du nu tycker att det är viktigt att man lyssnar på Finanspolitiska rådet - vad tycker de om överskottsmålet? Tycker de att det ska vara kvar, eller tycker de att det ska förändras? Niklas Wykman kanske skulle lyssna på Finanspolitiska rådet ur den aspekten.

Vad gäller kritik från myndigheter kan jag påminna om den debatt vi hade alldeles nyss om arbetsgivaravgifter för ungdomar. Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering och Arbetsförmedlingen - alla de myndigheterna har sagt att det är en dyr och ineffektiv åtgärd och att man borde kunna använda pengarna på ett bättre sätt. Avser Niklas Wykman att lyssna på de myndigheterna när Moderaterna lägger fram sin motion i höst?

Herr talman! Det finns en längtan hos svenska folket efter en regering som tar ansvar för Sverige. Vi hade under den ekonomiska krisen en ansvarstagande regering som tog ansvar för offentliga finanser, jobb och tillväxt. Sverige fick också mycket internationellt beröm för hanteringen.

Magdalena Andersson står här och försöker inta rollen som oppositionspolitiker. Men Magdalena Andersson är finansminister och har att ta ansvar för skötseln av offentliga finanser. Ett ständigt opponerande mot oppositionen kan man förvisso ägna sig åt, men kärnuppgiften som finansminister torde vara att ta ansvar för svensk ekonomi, svenska offentliga finanser, sysselsättning, arbetsmarknad och tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av regeringens egen budget framgår det att utanförskapet kommer att öka under åren framöver. Arbetskraftsdeltagandet kommer att sjunka. Jämviktsarbetslösheten revideras upp. Utgiftstaken höjs med 50-60 miljarder kronor. Häri ligger Magdalena Anderssons ansvar.

Det står förvisso Magdalena Andersson fritt att klaga så mycket som möjligt på oppositionen. Men jag hoppas att finansministern även tar huvudsysslan, att sköta offentliga finanser, på största allvar. Och det är just skötseln av de offentliga finanserna som kritiseras, bland annat av Ekonomistyrningsverket. Transparensen och öppenheten kring politikens effekter monteras ned. Finanspolitiska rådet är i sitt yttrande till regeringen mycket tydligt med att det är första gången man säger att regeringen tydligt bryter mot det finanspolitiska ramverket. En finansminister som bryter mot det finanspolitiska ramverket borde fundera över hur den ekonomiska politiken ska utformas.

Vi är givetvis väldigt tacksamma för att Magdalena Andersson tar sig tid att ge tips om hur Alliansens ekonomiska politik ska se ut. Men vi hoppas också att det läggs väsentlig tid på att utforma en egen ekonomisk politik som inte får kritik av Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Ekonomistyrningsverket och Finanspolitiska rådet och som inte har negativa sysselsättningseffekter utan tvärtom kan stärka Sverige och ge fler jobb och högre tillväxt.

Min fråga till finansministern i interpellationen var: När så mycket kritik kommer från myndigheter, hur ser regeringen på att detta skadar förutsättningarna för jobb och tillväxt? Sverige är en öppen ekonomi med motsvarande nästan 50 procent av sin bruttonationalprodukt i export. Vi är beroende av att internationella marknader och andra länder litar på oss och känner tillit till att svensk ekonomi står sig stark, klarar kriser och klarar både nedgångar och motgångar.

När det nu råder en så stor osäkerhet kring hur de offentliga finanserna sköts, hur stabil regeringen är, vilken politik som ska föras och vilka löften som gäller eller som avses brytas eller backas ifrån, finns det någon skattning hos regeringen eller finansministern av i vilken utsträckning den här typen av allvarlig kritik eroderar förtroendet och riskerar att hämma tillväxten och sysselsättningsutvecklingen? Finns det i så fall några förslag på åtgärder för att återställa förtroendet till höga nivåer vad gäller hur den svenska finanspolitiken ska skötas framöver?

Herr talman! Anledningen till att vi står här i kammaren i dag och debatterar är att regeringen har fått massiv kritik från Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Finanspolitiska rådet, IFAU och så vidare. Snart sagt samtliga oberoende bedömare menar att regeringens politik har en negativ effekt på Sveriges ekonomi.

Så fort man kritiserar regeringen kritiserar man de saker regeringen gör som faktiskt är bra, har vi fått höra tidigare under eftermiddagen. Jag skulle därför vilja börja med att säga att inte allting som regeringen gör är dåligt. Det finns bra saker som regeringen gör. Det är positivt att man satsar pengar på att öka järnvägsunderhållet. Det är också positivt att man satsar 2 miljarder på äldreomsorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som kritiken handlar om är allt det andra regeringen gör. Regeringen väljer till exempel att ta bort redan beslutade resurser som skulle ha gått till att skapa en tioårig grundskola och göra förskoleklassen till en del av grundskolan. Det är dåligt att regeringen beslutar om att dra tillbaka pengarna som vi hade avsatt för mer matematikundervisning i skolan. Det är negativt att regeringen drar tillbaka den satsning som Alliansen gjorde i vår budget vi fick igenom för 2015 på att införa fler förstelärartjänster och därigenom ge de duktigaste lärarna ett tydligt lönepåslag.

Det här är dåliga saker. Det som framför allt är dåligt är grunden i den socialdemokratiska ekonomiska politiken, nämligen skattehöjningar på jobb och företagande för finansiering av utbyggda bidrag och utbyggda arbetsmarknadspolitiska program. Allt det andra har vi ingen kritik mot, utan kritiken gäller just de här delarna, som är fundamentet i den socialdemokratiska politiken.

Att högre skatter leder till att färre företag anställer håller till och med regeringen själv med om. Det står väldigt tydligt i regeringens budget, som jag varit inne på tidigare under eftermiddagen. Att höjda bidrag leder till att fler människor fastnar i bidragsberoende, till att man söker färre jobb och till att tröskeln höjs för vilka jobb man vill ta - alla jobb är inte så himla roliga - är också tydligt fastslaget i forskning, men det är någonting som finansministern aldrig har bemött här i kammaren.

Avslutningsvis kan vi konstatera att Arbetsförmedlingen i en av sina senaste rapporter slog fast att arbetsmarknadspolitiska åtgärder har den effekten att det är mindre chans att du får ett arbete om du deltar i dem. Det minskar företagens vilja att anställa.

Vi höjer skatterna på att arbeta. Vi höjer bidragen för att inte arbeta. Sedan ökar vi antalet arbetsmarknadspolitiska program som låser människor i utanförskap. Summan av kardemumman är väldigt tydlig. Det blir färre jobb och lägre sysselsättning.

Det är ingen slump att alla de oberoende ekonomiska kommentatorerna kommer fram till den slutsatsen. Faktum är att vi har haft många debatter här i kammaren där jag med flera har försökt ställa finansministern mot väggen. Vad ni för åtgärder för att kompensera för detta? Svaren är obefintliga.

Herr talman! I slutet på mitt förra interpellationssvar radade jag upp en rad åtgärder, Fredrik Schulte, för att vi ska stärka tillväxt och sysselsättning i Sverige. Jag tror inte att jag behöver upprepa dem. Vi drog dem alldeles nyss.

För protokollet vill jag läsa in vad Finanspolitiska rådet skrev förra året. Under den tid Niklas Wykman arbetade på Finansdepartementet ansåg Finanspolitiska rådet att det fanns en risk att det finansiella sparandet 2014 skulle bli lägre än vad som var stabiliseringspolitiskt motiverat. Det skrev också att man bedömde att överskottsmålet inte skulle nås under innevarande konjunkturcykel och att alliansregeringen borde ha deklarerat att det förelåg en avvikelse från överskottsmålet. Man ansåg alltså att alliansregeringen bröt mot överskottsmålet. Det var en väldigt tydlig kritik från Finanspolitiska rådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som jag har redogjort för i mitt svar tycker jag att det är bra att man får synpunkter från olika externa bedömare. Sedan har regeringen ett samlat ansvar för att föra en väl avvägd politik. De enskilda externa bedömarna och utvärderarna har inte alltid det samlade ansvaret på det sätt som regeringen har och inte heller den samlade synen. Det handlar för regeringen om att genomföra en väl avvägd politik. Det är också det vi gör när vi bland annat minskar de underskott som vi ärvde efter den tidigare alliansregeringen.

Det lät på Niklas Wykman som att han hade en annan syn på hur man skulle använda de externa bedömarna. Det var viktigt att man mer bokstavligt skulle ta till sig allting som de sa. Jag undrar om Niklas Wykman i Moderaternas motion som kommer i höst avser att ta till sig de externa bedömare, som till exempel Finanspolitiska rådet, som tycker att man bör ändra överskottsmålet samt alla de remissinstanser och externa bedömare som anser att de nedsatta socialavgifterna för unga är en mycket dyr och ineffektiv åtgärd och inte ett effektivt sätt att använda skattebetalarnas pengar. Niklas Wykman verkade ha en lite annan syn på hur man ska väga råden än vad regeringen har.

Herr talman! Det är självklart centralt att lyssna på vetenskapen, professionella bedömare och de personer som är satta att utvärdera effekten av olika reformer och den samlade politiken. Sedan får man göra just en samlad bedömning av vad som är motiverat.

Frågorna till finansministern kretsar kring huruvida en sådan massiv myndighetskritik kan föranleda några förändringar av politiken. De kretsar också kring huruvida en sådan massiv och samlad kritik kan påverka förtroendet för finanspolitiken i dess helhet. Finansministern bör ha den typen av debatter med oss i oppositionen för att också få tillfälle att redogöra för eventuella orsaker till att man inte vill agera i enlighet med expertmyndigheternas utlåtanden.

Några sådana konkreta förslag har jag inte hört från finansministern. I stället försöker man förminska problemet genom att säga att enskilda myndigheter i enskilda fall skulle ha andra åsikter eller avvikande meningar. Finansministern försöker också förklara bort Finanspolitiska rådets kritik. Det står var och en fritt och att gå in och läsa det pressmeddelande som Finanspolitiska rådet skickade när nuvarande regering presenterade sin första budget. Det är första gången det så tydligt säger att en regering bryter mot det finanspolitiska ramverket.

I övrigt hoppas jag att finansministern återkommer i höst med en budget där man tydligt redovisar effekterna av den förda politiken på sysselsättningen och offentliga finanser så att vi slipper en debatt om öppenhet och mörkande av politikens effekter. Detta är min sista debatt med finansministern. Jag vill därför önska en trevlig sommar och önska bästa välgång med att reda ut den situation som råder runt om i Europa. Där har finansministern ett viktigt värv som jag hoppas går bra.

Herr talman! När finansministern möter kritik mot själva kärnan i regeringens politik är hennes svar att det är en väl avvägd politik, och sedan hackar hon lite på den gamla alliansregeringen. Det är intressant att vi har en finansminister som inte kan stå upp och argumentera för kärnan i sin ekonomiska politik. Det är kanske inte så konstigt. Det är väldigt svårt att argumentera för att höjda skatter för att finansiera höjda bidrag och ineffektiva arbetsmarknadspolitiska insatser skulle leda till fler jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom möts man av massiv kritik från så gott som alla oberoende ekonomiska kommentatorer men väljer att själv inte räkna på effekten av sin politik. När andra aktörer räknar efter de beräkningskonventioner som Finansdepartementet använder sig av kommer de fram till att det handlar om åtminstone 20 000 färre jobb. Då är det kanske inte så konstigt att man väljer att försöka hacka på den tidigare alliansregeringen, trots att den tidigare alliansregeringen fick högsta betyg av externa aktörer. Inte minst kan vi konstatera hur OECD lovprisade den tidigare regeringen och den tidigare regeringens hanterande av finanskrisen och de strukturella reformer som man genomförde.

Angående Finanspolitiska rådet är det viktigt att konstatera att Finanspolitiska rådet inte vill avskaffa överskottsmålet. Det vill justera ned överskottsmålet, men det vill inte avskaffa det. Att finansministern vill avskaffa det för att kunna möta väljarna med fläsk i valbudgeten 2018 är ett väldigt ohederligt sätt att argumentera.

Herr talman! Jag noterar, Fredrik Schulte, att det förslag som Finanspolitiska rådet har för överskottsmålet skulle innebära en mindre stram politik än om man bara hade balansmål.

Det är bra att vi har många externa bedömare som kan titta på regeringens politik. De har inte bara tittat på den här regeringens politik utan även på den förra regeringens politik. En del saker tycker externa bedömare är bra, och andra saker tycker externa bedömare är mindre bra eller kanske till och med dåliga.

Det förekommer väldigt mycket kritik från bedömarna mot den förra alliansregeringen, och det förekommer också en hel del kritik mot den nuvarande regeringen. Min bedömning är att den kritiken inte är större under den nuvarande regeringen än vad den var under den förra regeringen.

Vi har till exempel haft uppe arbetsgivaravgifter för ungdomar. Det är en reform på 20 miljarder varje år. Det är något som alla expertmyndigheter bedömer är ett väldigt dyrt och ineffektivt sätt att använda våra gemensamma resurser på.

Det regeringen nu gör efter åtta år med alliansregering är att styra om politiken. Det gör vi efter att ha ärvt ett stort underskott i de offentliga finanserna. Samtidigt ser vi en hög arbetslöshet, en hög ungdomsarbetslöshet, en hög långtidsarbetslöshet och skolresultat som faller snabbare än i något annat OECD-land.

Det handlar om att vända skutan och att göra det på ett ansvarsfullt sätt. Det är därför vi nu för en politik där vi steg för steg kopplar ett fast grepp om de offentliga finanserna, betar av de underskott som vi ärvde och genomför mer effektiv politik för att få fler ungdomar i arbete.

Det gör vi bland annat genom att de som inte har gymnasieutbildning ska få möjlighet att få gymnasieutbildning och genom att fler ungdomar ska få möjlighet att gå på en högre utbildning. Vi gör det också genom att massivt investera i skolan och inte minst i lärarnas situation och lärarlönerna. Där kommer ett stort paket i höstens budget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en väl avvägd och ansvarsfull politik som kommer att stärka tillväxt och sysselsättning i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.