Nationellt kompetenscentrum Anhöriga

Herr talman! Lena Hallengren har frågat mig om jag har för avsikt att göra Nationellt kompetenscentrum Anhöriga, NkA, till permanent verksamhet, vilka förutsättningar jag ser att Kalmar län har för att få behålla NkA som permanent verksamhet i Kalmar och hur min tidsplan ser i ut i detta ärende. Inom äldreområdet finns sedan 2008 två nationella kompetenscentrum, Svenskt Demenscentrum och Nationellt kompetenscentrum Anhöriga, NkA. Regeringen avsätter 10 miljoner kronor per år till de båda kompetenscentrumen. Deras uppdrag är bland annat att samla in, strukturera och sprida kunskap om vård och omsorg om äldre personer. Det innebär till exempel att kartlägga erfarenheter från hela landet, att ta del av och sammanställa utvärderingar och forskningsresultat samt att sprida goda exempel. Kompetenscentrumen ska också verka för att påskynda kunskapsutveckling mot en mer tillämpad och praktisk inriktning och fungera som en länk mellan forskning, praktik och beslutsfattare. Målgruppen för insatserna är såväl arbetsledare och andra anställda som beslutsfattare, äldre personer och anhöriga. I början av år 2011 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att svara för en utvärdering av kompetenscentrumens etablering och verksamhet. Den utvärdering som Socialstyrelsen lämnade till regeringen i december 2011 visar bland annat att NkA har lyckats väl när det gäller att sprida och synliggöra sin verksamhet. Närmare 800 anhöriga, politiker, tjänstemän och anhörigsamordnare har deltagit i 66 lärande nätverk runt om i landet. Några exempel på specifika framgångsfaktorer är att organiseringen av NkA är spridd över landet. Det gör det möjligt att fånga upp kompetens och att sprida resultat. Man har ett evidensbaserat arbets- och förhållningssätt i produktionen av kunskap, och de anhöriga uppfattas och ges en roll som aktiva i denna produktion. Utvärderingen lyfter även fram specifika frågor som NkA bör utveckla, som exempelvis att arbeta mer gentemot landstingen, lyfta frågan till central politisk nivå för att öka medvetenheten och bidra till ett anhörigvänligt arbetsliv och en anhörigvänlig vård och omsorg som helhet samt att vidga arbetet mot andra anhöriggrupper än äldre. Jag vill i detta sammanhang understryka att jag är glad för resultatet av utvärderingen. Den visar på att de båda kompetenscentrumen i stort har lyckats med uppdraget. Det har varit nödvändigt att ta del av den utvärdering som nu finns, och den fortsatta finansieringen kommer att behandlas i sedvanlig ordning. NkA består av många samarbetspartner, och den geografiska placeringen är en fråga som ankommer på samarbetsparterna att lösa.

Herr talman! Tack, Maria Larsson, för svaret! Anledningen till att jag engagerar mig särskilt i frågan är kanske inte huvudsakligen mitt uppdrag som vice ordförande i socialutskottet utan snarare att jag är riksdagsledamot från Kalmar län, vilket också kommer att prägla våra diskussioner, hoppas jag. Den interpellation jag har ställt handlar ju ganska mycket om själva lokaliseringsfrågan. Låt mig först säga någonting om Socialstyrelsen som ger ett utmärkt betyg till Nationellt kompetenscentrum Anhöriga. I den färska utvärderingen ger man högsta betyg till det arbete som har bedrivits under drygt tre år. Och man föreslår att verksamheten ska bli permanent. Utvärderingen har genomförts av Linköpings universitet tillsammans med Apels FoU-enhet. De pekar på att aktiviteten har varit hög, att man på relativt kort tid nått ut med sin information till ett stort antal organisationer, myndigheter och enskilda personer. Den framtagna kunskapen har också varit av god kvalitet, vilket har bidragit till att ge verksamheten hög legitimitet. Slutsatsen är att Nationellt kompetenscentrum Anhöriga har utvecklats i linje med det regeringsuppdrag man fick för tre år sedan och att det därför finns goda skäl att permanenta verksamheten. Det är också den rekommendation som skickas till Socialdepartementet. Jag saknar fortfarande något mer definitivt besked om huruvida den ska permanentas eller inte. Det har ändå gjorts en utvärdering. Frågan är vilka ytterligare underlag som krävs för att man faktiskt ska sätta ned foten och bestämma sig för att det är en viktig verksamhet som borde permanentas. Sakfrågan i sig är, som sagt, väldigt angelägen. Och de verkar lyckas med sitt arbete. I Socialstyrelsens utvärdering skrivs det också om betydelsen av att man vidgar arbetet till andra anhöriggrupper än äldre, såsom anhöriga till barn och ungdomar med funktionsnedsättning, barn som är anhöriga, anhöriga till personer med psykisk ohälsa med flera. Man ska vara en resurs även när det gäller detta. En sådan utvidgning av centrumets ansvarsområden utökar också själva centrumets arbetsuppgifter. Det skulle generera fler arbetsuppgifter, som jag ser det. Anledningen till att jag ställer frågan är att Kalmar län är ett av de län som har den allra lägsta andelen statliga arbetstillfällen. Det är inte irrelevant på något sätt. Det saknas huvudkontor för någon statlig myndighet i Kalmar län. Att det finns arbetstillfällen som handlar om akademiska jobb är viktigt även för Kalmar län. Nu har vi ett universitet på plats. Men arbetstillfällen är naturligtvis viktiga för att man ska stanna kvar efter sina universitetsstudier. Det förs en diskussion till och från om huruvida man kan flytta myndigheter eller om man ska lokalisera någon ny myndighet. Det är mycket enklare att lokalisera någonting som inte redan finns, någonting som ska lokaliseras, än att flytta någonting. Det vet vi allihop. Då tycker jag att det här är ett gyllene tillfälle att faktiskt passa på. Det är en verksamhet i Kalmar län. Nu ska man samordna med andra delar, men det är ju inte ovanligt att man ser ett centrum som en möjlighet att samla en kritisk massa och också åstadkomma en god utveckling. Ska man permanenta verksamheten och förhoppningsvis också utöka den skulle det vara en fantastisk möjlighet för Kalmar län att få härbärgera en verksamhet som jag tror är viktig också för framtiden. Jag hade en interpellationsdebatt med Mats Odell någon gång under 2006 eller 2007 och diskuterade då möjligheten till statliga jobb. Det var en ganska lång interpellationsdebatt som jag inte har tid att upprepa här, men den avslutades i alla fall med att dåvarande statsrådet Mats Odell sade: Vi ska tänka på att de delar av landet som har låg andel av statlig verksamhet ska stå högt upp på listan när det nästa gång är aktuellt att flytta ut statliga jobb till olika delar av landet. Där tror jag att Kalmar län har goda förutsättningar att komma upp. Då känner jag att tillfället missas varje gång. Inte ens när vi sitter med en verksamhet med goda resultat som borde permanentas enligt Socialstyrelsens utvärderingar kan regeringen säga: Ja, det gör vi, och Kalmar har goda chanser.

Herr talman! Jag är glad över att Lena Hallengren uppskattar den här verksamheten, som jag har varit angelägen om att starta. Anhörigas insatser är nämligen betydelsefulla och förtjänar att uppmärksammas. Och kunskapen om vad det innebär att vara anhörigvårdare behöver spridas över landet. Det var anledningen till att vi gav ett uppdrag med en utlysning. Alla fick komma in och ansöka om att etablera det här centrumet. Det var då en första omgång på några år som vi naturligtvis ville utvärdera. Det betyder att utvärderingen har varit central för hur vi ska gå vidare. Men vi såg ett behov av att både samla kunskapen och sprida den. Det är anledningen till etableringen. Jag blev oerhört glad - låt mig säga det - när jag läste Socialstyrelsens utvärdering. Det är sällan man läser så positiva utvärderingar som den av kompetenscentrum för anhöriga och den av Svenskt Demenscentrum. Bägge får ett väldigt gott betyg för att de snabbt har kommit upp på banan och etablerat en verksamhet som verkligen bygger nätverk för kunskapsspridning och också fungerar väldigt väl när det gäller att samla in den relevanta kunskapen. Det är självklart en bra grund för hur arbetet ska gå vidare. Lena Hallengren som själv har varit statsråd vet naturligtvis hur formerna ser ut och att det är i samband med budgetprocesser som man beslutar om en fortsättning. Det var viktigt att göra utvärderingen, att få den på bordet och veta att det här är en verksamhet som har varit lyckad. Jag kan väl ändå säga att det gavs en fingervisning när vi fattade ett beslut den 29 november 2011. Vi gjorde faktiskt precis det som Lena Hallengren efterfrågade, nämligen utvidgade uppdraget. Det är ett samarbete med Socialstyrelsen och Linnéuniversitetet. Man ska ha ett samarbete när det gäller ett nationellt utvecklingsarbete för stöd till barn i familjer med exempelvis missbruk, alltså barn som anhöriga. Det här är ett utvecklingsarbete som ska pågå under perioden 2011-2014. Det ska också finnas en bas för kunskapsproduktion och kunskapsspridning. Linnéuniversitetet genomför det här uppdraget i samarbete med NkA. Det betyder att NkA faktiskt har fått ett utvidgat uppdrag att arbeta med mer än bara anhöriga till äldre, som ju det första uppdraget gällde. Låt mig också säga att jag har stor förståelse för viljan att se till att det finns etableringar i Kalmar län. Jag har själv mitt barndomshem i Kalmar län. Jag har en sommarstuga där nere. Det är ett fantastiskt län. Jag är den första att hålla med om det. Men vi måste ta saker och ting i rätt ordning. När det gäller den här typen av nätverk har etableringen egentligen skett i hela landet, men basen finns i Kalmar län. Det viktiga med de här kunskapsspridande organisationerna är att de verkligen fungerar organiskt och att det finns tillgång till dem i hela landet. Det har man lyckats med. Men basen ligger i Kalmar. Det är naturligtvis en fråga för partnerskapet, i händelse av en förlängning, var man vill förlägga verksamheten. Utvärderingen är som sagt fantastiskt bra. Det ger naturligtvis stora förhoppningar att det här ska kunna vara en verksamhet som fungerar väl också i framtiden, förutsatt att vi hittar budgetresurser för den.

Herr talman! Jag känner väl till att var en statlig verksamhet lokaliseras kan antingen avgöras av olika myndigheter, som ofta ser skäl till att vara så nära alla andra myndigheter som möjligt - det är ju inte aktuellt i det här fallet, eftersom den inte är lokaliserad i Stockholm - men jag är ganska övertygad om att även statsrådets engagemang i frågan när det gäller lokalisering spelar roll. Det skulle förvåna mig mycket annars. Om man utökar verksamheten och om man permanentar verksamheten skapar det trygghet i organisationen. Jag tycker faktiskt att det också är en gest mot ett län som har en väldigt låg andel statliga jobb. Jag tycker att det inte ska förringas. Om man kommer från Stockholm eller bor i andra delar av Sverige med både många statliga myndigheter och många statliga jobb kanske den här frågan låter lite märklig och kanske lite futtig, om jag ska uttrycka mig så, men för ett län som har lite drygt 2,5 procents statliga jobb, en bra bit under snittet, spelar det roll. Det spelar roll om statsrådet har ambitionen att permanenta verksamheten eller inte. Statsrådet säger att det är en fråga om budgetmedel. Är då beskedet att i samband med nästa budget ska beslut fattas om en permanentning, eller hur ska jag tolka det svaret? Jag har en annan fråga, som anknyter till forskningen. Vi väntar ju också på en forskningsproposition. Ett annat område som beskrivs i Socialstyrelsens utvärdering är just frågan om forskning och utveckling inom anhörigområdet som är relativt återhållsam, som de skriver. De skriver fortsättningsvis: "Om forskning sker är den oftast teoretiskt inriktad. Nationellt kompetenscentrum Anhöriga vill försöka åstadkomma mer praktisk tillämpad forskning och att det skapas mer forskning inom området. Utvecklingen ska ske på ett mer systematiskt sätt och med vetenskapliga metoder. Det är av vikt att nå ut till forskare men också till den/dem som har forskningsanslag och kan bevilja medel." Jag vill mest litet nyfiket ställa frågan om det här är någonting som statsrådet spelar in i forskningspropositionen. Äldreomsorgsfrågor över huvud taget och forskning på äldre är väl inte det som riktigt är prioriterat när man tittar på hur forskningsmedel används. Vi har ju tillfälle i forskningspropositionen att möjligen gemensamt kunna driva och peka på detta. Det är en fråga. De andra frågorna var alltså: Kan vi förvänta oss att i samband med budgeten få ett besked om verksamheten ska permanentas eller inte? Avser statsrådet att engagera sig i frågan om lokalisering?

Herr talman! Mitt engagemang för anhörigfrågor tror jag har varit synligt och tydligt, inte minst genom att vi har etablerat det här centrumet. Sedan 2008 finns det på plats. Jag tror ändå att det är viktigt att säga att när man etablerar en ny verksamhet och har ett ansökningsförfarande är det betydelsefullt att titta på var det finns ett embryo till att kunna hantera den här verksamheten och ha en god kompetens. Nu har vi fått en utvärdering som säger att man har lyckats väldigt väl i Kalmar. Det finns från min sida självklart ingen ambition att flytta en verksamhet som är väl fungerande. Det jag säger är att det naturligtvis ibland är så att det inom ett partnerskap eller ett nätverk, som det här är, kan uppstå andra förhållanden som gör att verksamheten själv kan fundera på annan lokalisering. Det finns inga sådana ambitioner från min sida. Sedan är det så att man i samband med budgeten beslutar om vad man ska använda statsbudgeten till nästkommande år. Det är ingen nyhet. Det har Lena Hallengren varit med om ganska många gånger. Därför ska jag be att få återkomma. Inriktningen när vi startade verksamheten var att vi såg att det fanns ett behov av det här. När vi i november 2011 gav ett utvidgat uppdrag innebar det att vi fortfarande såg att behovet kvarstod. Sedan är ingenting klart förrän det är klart. Vi får återkomma med närmare besked när vi har haft en budgetgenomgång och budgetförhandlingar. Låt mig när det gäller forskningspropositionen - som jag av förståeliga skäl inte har något svar på exakt vad den kommer att innehålla - säga att behovet av forskning inom hela det sociala området naturligtvis är stort, inte minst av den praktiknära och verksamhetsnära forskningen. Vi har sett det här väldigt tydligt. Det är också anledningen till att vi har krokat arm med Sveriges Kommuner och Landsting när det gäller området evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Det är en gemensam överenskommelse som vi har haft under flera år, utvidgad efter hand, och som jag ser som väldigt betydelsefull just för att föra ned också forskningen och forskningens resultat till den praktiska vårdvardagen, anhörigvården och så vidare. Här finns en tydlig ambition uttalad att den kunskap som finns tillgänglig på respektive forskningsfält verkligen ska ned i myllan och kunna spridas. Kunskapscentrumen har en del i kunskapsspridningen, men det här är också ett bra sätt att sprida kunskap vidare. Det fortlöper väldigt väl. Vi har ett antal konferenser nu som är mycket välbesökta. Det är verkligen ett efterfrågetryck från socialtjänsten, vilket är väldigt glädjande.

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur långt vi kommer i den här diskussionen. Vi har inga delade meningar om huruvida ämnet är relevant och viktigt. Tvärtom, det är jätteviktigt. Jag vill verkligen berömma Maria Larsson för den här verksamheten. Om den är helt på plats kan vi diskutera, men den har i alla fall kommit i gång och den skulle kunna komma på plats. Jag vill fortfarande veta: Är det så att i samband med nästa budget kommer det ett besked om huruvida NkA ska permanentas eller inte, eller ska man leva med detta ett par år framåt i tiden? Det är ändå inga stora pengar som vi talar om. Vi pratar om 10 miljoner kronor till Nationellt kompetenscentrum Anhöriga och Svenskt Demenscentrum tillsammans. Det kan inte riktigt vara det som är den stora knäckfrågan. Kommer beskedet i samband med nästa budget? Om det nu är så att Nationellt kompetenscentrum Anhöriga i konkurrens med andra har fått verksamheten till en början, har lyckats över all förväntan enligt utvärderingen, är i ett län som är underrepresenterat när det gäller statliga arbetstillfällen och man nu har hittat ett område där vi verkligen inte kan säga att ni ska få något för att vi ska vara snälla mot Kalmar utan det passar som hand i handsken att låta detta fortsätta vill jag fortfarande veta: Är Maria Larssons intentioner att verksamheten ska kunna hamna i Kalmar eller är det enkelt att säga att det är upp till samarbetspartnern att diskutera frågan? Jag vill veta om det finns ett stöd och en support hos äldreministern för att verksamheten ska permanentas i Kalmar.

Herr talman! Det finns verkligen ett starkt stöd och en stark support för att anhörigfrågorna ska levandegöras och vinna spridning i hela vårt land och att det nätverksarbete som är så omfattande i dag faktiskt också kan fortsätta. Det är ganska mycket vi har gjort åt anhörigfrågorna för att lyfta anhörigas betydelse, inte minst förändrade vi också lagstiftningen där vi skrev att socialtjänsten ska erbjuda ett stöd åt den som har behov av stöd och hjälp för sina egna behov, inte för behoven hos den man vårdar. Den vägledning som sedan har tagits fram av Socialstyrelsen med anledning av lagstiftningsförändringen håller också på att vinna spridning. Allt det här sammantaget är viktigt, att vi ökar vår kunskap ytterligare om anhörigas förhållande. Vi har nu ett uppdrag till Socialstyrelsen som jag tror också kan vara till gagn för att öka kunskapen om hur anhörigvårdares situation blir när man går in i ett sådant här åtagande. För mig är det viktigt att säga att den insats man vill ge av kärlek och omtanke som anhörigvårdare ska vi som samhälle ta emot och vara tacksamma för. Men alla ska känna att det bara är av fri vilja. Man ska aldrig känna sig tvingad. Därför är det viktigt att öka kunskapen om anhörigvårdares situation. Därför fyller det nationella centrumet för anhörigvårdare en väldigt stor funktion. De har tillfört den kunskap som vi efterfrågade och eftersökte. Lena Hallengren kommer att få svar på alla frågor så småningom. Det kan jag garantera. Men ibland får man det inte riktigt på dagen och på studs. Tack för en bra debatt!