Natura 2000 på Gräsö

Fru talman! Rigmor Stenmark har frågat mig vad jag avser vidta för åtgärder så att skärgårdsbefolk- ningen på Gräsö kan fortsätta sitt värdefulla arbete med såväl djurhållning som fiske, så att landskapet behåller sin unika karaktär. Till att börja med vill jag påpeka att jag inte ser att det behöver vara en inbyggd motsättning mellan bildandet av naturreservat eller Natura 2000-områden och brukande av mark. Tvärtom kräver många beva- randevärden i odlingslandskapet någon form av sköt- sel av marken. Som exempel kan nämnas hävd ge- nom bete och slåtter. Detta gör markägare och bruka- re till nyckelaktörer för bevarande av ur naturvårds- synpunkt värdefull natur. Samhället betalar i dag brukare för att dessa ska fortsätta att upprätthålla bevarandevärden i landskapet. Det kan bland annat handla om ersättningar inom Landsbygdsutvecklings- programmet för betesdrift, slåtter eller andra viktiga åtgärder som bevarar natur- och kulturvärden. Jag tycker att det är utomordentligt värdefullt att samhäl- let har möjlighet att ge ekonomisk ersättning till bru- kare för att fortsätta bevara dessa gemensamma vär- den som kulturmiljö, biologisk mångfald och öppet landskap innebär. Jag är medveten om att det varit diskussioner om Natura 2000 och andra naturvårdsfrågor på just Gräs- ö. Jag vill dock betona att regeringen föreslagit ca 3 500 områden till Natura 2000-nätverket och att dialogen mellan markägare och länsstyrelse i de flesta fall har fungerat väl. När nya naturreservat bildas måste alltid samråd ske med markägare och övriga berörda. För mig är det självklart att myndigheterna ska vara lyhörda för vad markägarna för fram i sådana samråd och att man gemensamt försöker hitta en optimal lösning för alla inblandade. Givetvis är bevarandeaspekten central i detta arbete. Det är viktigt att komma ihåg att reser- vatsbildning inte alltid innebär att marken övergår i statlig eller kommunal ägo. Det finns möjligheter att genom så kallad intrångsersättning kompensera in- trång eller begränsningar i markanvändningen. Myn- digheterna bör enligt min uppfattning vara lyhörda för önskemål om vilken lösning - försäljning eller intrångsersättning - som är mest lämpad för markäga- ren. Regeringen har i olika uppdrag när det gäller ut- pekandet av Natura 2000-områden uttalat att både information och samråd krävs. Dessutom har Natur- vårdsverket i sina riktlinjer till länsstyrelserna under- strukit vikten av att information och förankring bör eftersträvas. I riktlinjerna sägs också att länsstyrelser- na i god tid ska kontakta berörda markägare, informe- ra om Natura 2000 och vilket område länsstyrelsen avser att föreslå till Natura 2000 och vad detta inne- bär. Alla synpunkter och erinringar från sådana kon- takter ska finnas med i de förslag som länsstyrelserna via Naturvårdsverket lämnar till regeringen. Jag anser att det är mycket angeläget och viktigt att myndighe- terna informerar och för en dialog om Natura 2000 med markägare och andra berörda, vilket naturligtvis även gäller vid inventeringar. Detta är en förutsätt- ning för ett framgångsrikt naturvårdsarbete. Denna syn har klart aviserats i regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (2001/02:173). I skrivelsen framhävs just vikten av dialog och delaktighet på lokal nivå. Beträffande området Österbyn på Gräsö har Läns- styrelsen i Uppsala län och Naturvårdsverket föresla- git att området ska utgå från de föreslagna Natura 2000-områdena och ersättas av ett annat. Detta för- slag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Slutligen vill jag återigen betona att jag inte ser att det behöver vara en inbyggd motsättning mellan bildandet av naturreservat eller Natura 2000-områden och brukandet av marken. Miljöersättningarna inom ramen för Landsbygdsutvecklingsprogrammet, till- sammans med andra insatser, bidrar till att successivt stärka det unika odlingslandskapet i våra skärgårds- områden.

Fru talman! Tack för ett bra svar när det gäller Natura 2000. Jag kan ana i svaret att vi kanske inte är så långt ifrån varandra. Det handlar mycket om de- mokrati och det handlar mycket om hur människor blir behandlade. Jag uppdaterade mig i dag med ett telefonsamtal ut till Gräsö och undrade vad som hade hänt. Då sade man dessvärre: Det har inte hänt någonting! Då blir jag väldigt orolig. När ministern nu säger att förslaget för närvarande bereds i Regeringskansliet är det viktigt att tänka på att människorna ute på Gräsö får veta när beslutet kommer att fattas. De är faktiskt beroende av sin mark. De måste få veta vad det är som de ska fortsätta att sköta. Det här är ju frågor som har med deras inkomst att göra. Det handlar om att vårbruket är ganska nära förestående även ute på Gräsö. Här är det alltså bråttom från re- geringens sida. Det finns också en annan fråga. Jag tror att de brev som jag har fått från människor ute på Gräsö bäst kan beskriva den. Det gäller marint reservat, som också är uppe på dagordningen hos länsstyrelsen. Gräsös befolkning känner stor oro. Det är östra sidan av Gräsö som är på förslag som marint reservat. Här har gräsöborna skött sina marker, skog, vatten och skär i generationer. Då kommer myndigheterna och vill bestämma och reglera deras liv med sitt för- slag på ett marint reservat. Framtiden kan ingen i dag sia om, men reservat är ingen lösning som gör männi- skorna samarbetsvilliga. I stället borde man föra ett resonemang om hur befolkning och myndigheter ska kunna mötas och komma till en lösning. Det går säkert att skydda Gräsö med alla de regler och lagar som redan finns. Att införa ett reservat innebär för många att en död hand läggs på männi- skorna och bygden. Myndigheter och stat styr över dig och ditt liv. Så upplevs det. Man undrar över hur Sverige blivit så här kringgärdat av lagar och regler som gör att individen har begränsade möjligheter till självbestämmande. Därför reagerar människorna på Gräsö starkt över förslaget till ett marint reservat. Man vill ha makten över sina ägor. Man vill kunna fiska och jaga. Man vill kunna ha djur eller inte ha djur eller kanske sälja en tomt. Man vill kort sagt själv bestämma över det man äger. Det finns två viktiga frågor i det här brevet som jag nu skickar vidare till miljöminister Lena Somme- stad. Är det EU som fordrar ett marint reservat? Eller är det regeringen som vill ha ett marint reservat? Länsstyrelsen har inte talat om vad det konkret innebär att bilda ett marint reservat. Det är oerhört arrogant mot folket på Gräsö att inte redovisa vad det innebär.

Fru talman! Låt mig säga att även vi på Miljöde- partementet har kontakt med människorna på Gräsö och har haft det så sent som i dag. När det gäller tiden kan jag säga att vi hoppas vara färdiga med det här ärendet före sommaren. Jag vill understryka att det inte finns något i beslutet om Natura 2000 som för- hindrar befolkningen på Gräsö att fortsätta bruka sina marker som man alltid har gjort, precis som jag un- derströk i svaret. Däremot har vi fått en konflikt i det här fallet som gör att det råder oenighet. Den försöker vi nu lösa. Jag vill understryka att det här är ett undantags- fall. Vi har 3 500 Natura 2000-områden som har utsetts. Sverige har kanske den mest ambitiösa politi- ken av alla länder inom EU när det gäller att förankra besluten om Natura 2000. Här gäller det ett initiativ som kommer från EU och som gäller Natura 2000. Vi har ett uppdrag att inventera en viss typ av områden som har en viss karaktär enligt habitatdirektivet. Vi har alltså en skyl- dighet att anmäla dessa områden. Nu gör vi en genomgång med kommissionen av de områden som vi har anmält. När det gäller Gräsö kommer vi att försöka byta detta område mot ett annat för att försö- ka lösa den konflikt som har uppstått. Sverige har alltså en mycket ambitiös politik när det gäller att verkligen förankra arbetet med Natura 2000. Det har lyckats mycket väl. Vi kan jämföra med Finland där man har hundratals överklaganden till förvaltningsdomstolar när det gäller Natura 2000- områden. Vi har inte upplevt något sådant i Sverige. Ändå är det naturligtvis tråkigt när det i ett enstaka fall inte förlöper väl. Det försöker vi nu hantera på bästa sätt inom Regeringskansliet. Det marina reservatet är ingenting som ligger i EU-arbetet, utan det är, såvitt jag har erfarit, ett initi- ativ som kommer från länsstyrelsen. Det är angeläget med marina reservat. Regeringen har en politik som understryker vikten av att vi också skyddar havsom- råden som reservat. Det har bland annat att göra med att vi behöver lekområden för fisk och trygga miljöer för den biologiska mångfalden. Det ligger alltså i linje med regeringens politik. Slutligen kommer vi till frågan om att ha makten över sina ägor, den bygd och den trakt där man själv bor. Jag instämmer mycket starkt med interpellanten i betydelsen av att vi har en naturvårdspolitik som är starkt förankrad och som har en legitimitet. Det är just därför som vi så starkt driver kraven på samråd i i stort sett alla sammanhang. Det finns alltså en skyl- dighet att samråda i alla sådana här fall. Men vi har också en nationell naturvårdspolitik. Jag tror att vi behöver en sådan. Det finns också ett nationellt in- tresse av att bevara områden i Sverige där vi alla måste kunna fatta gemensamma beslut. Men vi ska lyssna och kommunicera med de människor det berör. Där är vi helt eniga.

Fru talman! Jag tycker att det var hedersamt att ni också har tagit kontakt med gräsöbor inför dagens debatt. Jag tror också att det är möjligt att lösa den här konflikten på ett bra sätt. Att föra en dialog mel- lan en ledamot och miljöministern är också ett sätt att försöka lösa den knut som finns. Jag tycker att det är väldigt bra. Jag tycker att det är bra i andra samman- hang också. Det är en möjlig väg att gå. Folket ställer frågor till oss som enskilda riksdagsledamöter också, och det är inte alltid så lätt att svara på allting. Men genom detta kan man vara en förmedlande länk, vil- ket jag hoppas kunna vara. I grund och botten delar jag uppfattningen att vi ska ha en nationell naturvårdspolitik. Jag tror också att vi i grund och botten är överens om att vi ska ha en rik natur- och kulturbygd som är värd att förvalta på ett bra sätt. Men jag är lite osäker på hur miljömi- nistern ser på landsbygdsbefolkningens möjligheter till överlevnad på sina näringar bland annat på Gräsö. För mig och Centerpartiet handlar det om att se till att vi har en livskraftig landsbygd i hela vårt land och att vi har en levande skärgård. Det är där det börjar halta, och det är därför befolkningen nu börjar känna sig väldigt orolig. Man får pålagor, men tycker inte att man får några morötter tillbaka, om man kan uttrycka det så. Vi menar att människor måste kunna leva, bo och verka på landsbygden och även på öarna året runt. Vi måste helt enkelt ha en fast befolkning. Det är ju en garant för att livet fungerar. Det livet gäller ju både människor, djur och natur. Det är en aktiv lands- bygdspolitik som jag tycker att miljöministern också borde ta till sig och arbeta lite extra för. Som det är i dag stimuleras inte människor som driver småföreta- garverksamhet på till exempel Gräsö. Man förundras över att de över huvud taget klarar sig, men de har en väldigt stark förankring till sin bygd. De har en väl- digt stark känsla av att här vill jag leva och bo. Det här vill jag föra över till nästa generation. Det skulle vara mycket intressant att höra vad miljöministern anser om det. I debatten före pratade man om betydelsen av flyg upp till Norrland för att kunna leva och bo däruppe. Här ute handlar det också om service, även om den kanske är av ett annat slag. Det handlar också om kommunikationer och att kun- na ha skolor kvar. Det handlar om naturlig service. Det handlar också om att hitta en "konfliktlösning" mellan fastboende och fritidsboen- de. Vi har väldigt många fritidsboende ute på Gräsö. Nu undrar man om det är kommunen där ute som ska hela ansvaret för den biten. På vilket sätt vill miljöministern medverka så att vi även i framtiden har ett Gräsö som är tilltalande för oss alla i Uppland? På vilket sätt avser ministern stimulera unga människor att ta vid när den äldre generationen slutar? Frågan om naturreservat, marint reservat och Na- tura 2000 får inte bara handla om att skydda det som är, utan det måste kopplas till en livskraft i framtiden. Utan en fast befolkning som ser om sin ö, brukar jorden, sköter djuren och fiskar försvinner även det som ministern anser är värt att bevara.

Fru talman! Ett av våra miljömål heter Levande skärgård, och det handlar om att detta inte bara är en del av vår utvecklingspolitik och vår glesbygds- och landsbygdspolitik utan också en del av vår miljöpoli- tik, att vi vill ha ett levande landskap och en levande bygd med människor som är verksamma. Ur mitt perspektiv som miljöminister tycker jag att kommunikationen och möjligheterna att göra nå- gonting positivt av naturvårdspolitiken, att förena naturvårdspolitik, utvecklingspolitik och näringspoli- tik är något väldigt viktigt. Gräsö är inte den enda plats där det blivit konflikt omkring naturvården och där den har uppfattats som ett problem. Det här ser jag som en stor utmaning, och regeringen har tagit ett initiativ framför allt avseende fjällområdena i norra Sverige. Vi ska börja arbeta mer medvetet med att se naturvårdspolitiken som en del av utvecklingspoliti- ken. Vi har nu också lyckats med att i de regionala till- växtprogrammen få in alltmer av miljö- och naturvård som en del i tänkandet kring hur bygden ska utveck- las. Jag tycker att det här är mycket viktigt, och om vi kan utveckla dialogen i stället för att bryta den så att det uppstår konflikt och missförstånd, kan vi också utnyttja nya institutioner, även sådana som har initie- rats av EU, såsom Natura 2000, som en positiv språngbräda. Det är vår ambition att på olika sätt - och det ar- betar vi just nu med över hela Sverige - visa hur Natura 2000 kan bli en möjlighet som vi kan utnyttja. Det gäller till exempel de bidrag som finns för att stärka möjligheterna att arbeta och bo kvar i de byg- der som har värdefulla landsbygdsmiljöer och som har blivit utvalda för Natura 2000. Detta är en del, men vi ser självklart också möj- ligheter att underifrån ta egna initiativ till att männi- skorna och naturvården kan arbeta tillsammans med miljövården, varvid naturvården blir en del av en positiv utveckling. Men för detta behöver vi kommu- nicera, och jag tror att vi behöver hjälp att kommuni- cera i båda riktningarna. Jag skickar gärna tillbaka till Rigmor Stenmark att om lokala politiker kan bidra till att vi får i gång en positiv dialog om vad vi kan göra i detta samman- hang, finns det en lyhördhet och en vilja att lyssna både hos länsstyrelse och absolut även hos regering- en.

Fru talman! Jag har haft förmånen att arbeta till- sammans med miljöministern i Habitat och i Agenda 21, så jag har inga svårigheter att upprätthålla dialo- gen, och det är bra. Jag har som lokalt förankrad riksdagspolitiker i ett län fått väldigt mycket kon- takter med människor, och jag måste säga att jag beundrar människor som aldrig ger upp utan som är uthålliga och gång på gång frågar vad jag har gjort och om vad som händer. Jag tror knappt att jag skulle kunna vara så enveten som de. Det finns verkliga eldsjälar som jag känner en väldig respekt för. Jag känner att jag måste ta till mig synpunkter från de människor som finns ute i sam- hället och göra det på ett sådant sätt att människorna känner att de är delaktiga i arbetet på att forma ett bra Sverige. I det här fallet handlar det om att forma ett bra Gräsö. Det händer oerhört mycket intressant runtom- kring oss, till exempel i Norge, när det gäller hur man hanterar landsbygdsfrågor. Jag har tidigare kanske varit lite avig mot att resonera om boplikt, men ju mer jag tänker på saken och ju mer jag kommer i kontakt med människor börjar jag tänka att vi kanske borde ta lärdom av Norge. Vi borde få till stånd en utredning eller något sådant för att se hur vi ska kun- na låta människor få känna att det handlar om deras Gräsö. Jag kommer säkert att komma tillbaka om den här frågan inte löses på ett bra sätt. Jag lovar! Också jag är lite envis. Tack för den här stunden!