Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

naturvården i statens skogar

Interpellationsdebatt 13 maj 2002
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Miljöminister Kjell Lar (S)

Anf. 36 Miljöminister Kjell Lar (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ingegerd Saarinen har frågat mig om jag avser verka för att göra det olagligt att avverka gammelskogarna och garantera ekonomisk ersättning till markägarna samt skjuta till medel för detta. Vida- re frågar Ingegerd Saarinen om jag kommer att verka för att regler och riktlinjer ändras så att avverkningar av gammelskog upphör i statens egen skog. Jag vill inledningsvis säga att jag delar den syn som Ingegerd Saarinen framför om behovet av skydd för skogar med höga naturvärden. Det finns tyvärr inte så mycket gammelskog, dvs. skog av urskogska- raktär, kvar, och det som fortfarande finns kvar måste bevaras. Skydd av skogar med höga naturvärden är en högt prioriterad fråga för mig. Jag kommer därför att fort- sätta att noggrant följa utvecklingen och är beredd att överväga ytterligare åtgärder, om de åtgärder som jag här redogör för inte visar sig tillräckliga. Jag ser ock- så fram emot den debatt som jag förväntar mig med anledning av Statsskogsutredningens betänkande och som kanske ger nya idéer om just hur staten ska skydda och bruka allas vår skog. Jag avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att snarast se över vilka marker som finns i statens ägo och som har så stora naturvärden att de bör ha ett formellt skydd i form av naturreservat. Dessutom kommer jag att föreslå att regeringen beslutar om att uppdra åt Naturvårdsverket att i samverkan med re- spektive statlig skogsägare göra en naturvärdesin- ventering av all statlig mark. Ambitionen bör vara att avverkningar eller större skogsvårdsåtgärder som planeras på statlig mark föregås av inventeringen. Genom bl.a. dessa åtgärder hoppas jag att staten ska bli ett föredöme för andra skogsägare när det gäller att bevara skyddsvärd skog. Statens anslag för att inrätta naturreservat har, som Ingegerd Saarinen är klart medveten om, höjts kraftigt de senaste åren. För år 2004 räknar jag med att det i statsbudgeten avsätts närmare 1 500 miljoner kronor för bevarande av biologisk mångfald. En be- tydande del av de medlen kommer att gå till att beva- ra skog med höga naturvärden. Brist på medel bör därför inte utgöra ett hinder för att skydda skogar med höga naturvärden. Statliga skogsägare bör dess- utom vara ett föredöme när det gäller ett natur- och kulturvårdsanpassat skogsbruk. Jag utgår därför från att statliga skogsägare kommer att frivilligt avsätta skogar med höga naturvärden från skogsproduktion. Jag vill i detta sammanhang gärna påpeka att det frivilliga skyddet av skogar arealmässigt i dag är lika stort som arealen formellt skyddad skog. Kvarvarande skogar av urskogskaraktär som inte är skyddade som naturreservat finns främst i fjällnära områden i Norrbotten på mark som ägs av staten, främst då Sveaskog AB eller Fastighetsverket. Jag avser att uppdra åt Naturvårdsverket i samverkan med skogsvårdsorganisationerna att ge alla urskogar som inte redan är skyddade ett varaktigt skydd. Det statligt helägda Sveaskog presenterade nyli- gen sin miljöpolicy. Bl.a. slår man fast att minst 20 % av den produktiva skogsmarken ska användas för naturhänsyn och naturskydd. Det är glädjande, och det har också fått en hel del lovord, inte minst av miljöorganisationer. I övriga delar av landet och i privat ägo finns endast mindre områden av urskogs- karaktär. Dessa mindre områden klassas som nyckel- biotoper och bör skyddas inom ramen för skogs- vårdslagen eller med stöd av biotopskydd eller natur- vårdsavtal. Dessa instrument för skydd hanteras av Skogsvårdsorganisationen.
Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 37 Ingegerd Saarinen (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack för svaret, miljöministern. Jag fick inte reda på att jag skulle ta hand om den här interpellationen förrän för mindre än en halvtim- me sedan, så jag har inte hunnit ta fram allt det jag skulle angripa miljöministern om. Det här kanske blir en ganska fridfull debatt. Ambitionerna låter verkligen glädjande. I så fall kommer en förändring att ske gentemot den politik som har förts tidigare. Vi har hört många klagomål även på hur de statliga skogsbolagen har farit fram med gammal, fin skog. Naturvårdsorganisationerna undersökte förra sommaren avverkningsanmälningar från Sveaskog, och man fann att en mycket stor del av dem handlade om väldigt värdefull skog som ab- solut inte borde avverkas. Det finns många sådana exempel. Det har känts väldigt oroande. Europa är den världsdel som har minst gammel- skog kvar i förhållande till vad som tidigare har fun- nits. I Sverige finns bara 5 % kvar av det som växte här en gång. Ändå är Sverige det land i Europa som har mest av den varan. Det ger oss ett väldigt stort ansvar för att bevara det som finns. Därför är den här frågan så viktig. Jag är naturligtvis jätteglad om miljöministern nu gör en omsvängning i den statliga skogspolitiken så att man verkligen bevarar de gammelskogar som finns. Det är ett vansinne att hugga ut dem och sedan börja fundera på vad man ska spara. Man har ju vär- defull skog som bara står och väntar på att slippa bli nedhuggen. Som miljöministern kanske förstår blev många av oss som läser Västerbottens Folkblad oroade av ett uttalande av Dockered i den tidningen. Han sade bl.a.: "Vi har ingen ambition att avsätta ytterligare mark i reservat." Jag förstår nu att det är ett uttalande som inte kan gälla för det framtida skogsbruket i statens skogar, men jag skulle ändå vilja höra ett förtydligande på den punkten. Det uttalandet har oroat många. I det sammanhanget sade Dockered många saker som var väldigt oroande. Men de nya signaler som vi nu har fått är klart glädjande.
Miljöminister Kjell Lar (S)

Anf. 38 Miljöminister Kjell Lar (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ingegerd Saarinen beskriver det som en omsvängning som har skett. Jag skulle snarare vilja beskriva det som att vi nu aviserar en fortsatt skärpning av natur- och skogspolitiken. Den innebär ökade ambitioner, tydligare målsättningar, tydligare arbete för de statliga skogarna och - vilket vi har ett gemensamt ansvar för - betydligt förstärkta ekono- miska resurser för att skydda skogar i naturreservat och på annat sätt. Det är en skärpning, och jag hoppas att vi kan fortsätta att fullfölja den. Jag ser gärna att vi kan göra det så att det blir mer accepterat än det har varit att staten faktiskt ska vara ett föredöme när det gäller skogsvården i Sverige. Jag kan naturligtvis inte recensera ett intervjuut- talande av Bo Dockered för några månader sedan. Jag tror inte att någon av oss som har blivit utsatt för intervjuer skulle vilja att vi bedömdes utifrån några lösryckta citat ur en intervju. Det viktiga för mig är att Sveaskog nu har lagt fast en miljöpolitik som är väldigt ambitiös. Det finns i och för sig ett antal frågetecken som väl så små- ningom kommer att rätas ut. Men jag ser det som en positiv signal om att Sveaskog också skärper sitt ansvar för de skogar som man har. Förhoppningsvis kommer debatten om Statsskogsutredningen att ge idéer och uppslag till fortsatta förbättringar av den statliga skogsvårdspolitiken. Sverige är det land i Europa som har mest urskog, trots att vi har gjort oss av med så mycket av vår ursprungliga urskog. Det är klart att detta ger oss ett särskilt ansvar, inte minst när vi vill påverka den globala skogssituationen och den globala skogsut- vecklingen. Då är det oerhört viktigt att vi tar hand om de få urskogar som vi har i vårt land och som finns i Europa. Det är väldigt enkelt att försöka ge order till länder som har kvar mycket urskog, men om man gör det utan att själv ta sitt ansvar blir det ganska ihåligt.
Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 39 Ingegerd Saarinen (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag skulle vilja fråga miljöministern hur uppdraget till Naturvårdsverket konkret ska ga- rantera att det verkligen inte blir fler skogar av ur- skogskaraktär som avverkas. Hur ska detta ske? Är det ett uppdrag som är av utredningskaraktär och kommer att pågå i flera år, eller är det av snabbare typ - att staten kommer att gå in och köpa dessa skogar? Jag har också lite funderingar kring något som inte riktigt rör reservat. Jag känner till en del just nu mycket aktuella exempel i Norrbotten på att man har planerat att avverka skogar som befolkningen i områ- det är oerhört mån om att få behålla. Det är deras rekreationsområden. Man använder dem väldigt mycket. Dessutom har man planerat ekologisk turism, ekoturism, och man tänkte bygga upp en ny närings- gren med dessa skogar som bas. Det har skett demon- strationer och försök till påverkan, men hittills har resultatet varit väldigt dåligt. Det verkar som om de här skogarna kommer att huggas ned. Finns det en ny politik också på det här området? Ska man ta hänsyn till det mångbruk som väldigt många önskar sig i framtidens skogar? Det här gäller också skogar där man har sett och hört tjäderspel som också har avverkningsanmälts. Man litar inte på dem som faktiskt har sett och hört detta, utan man fortsätter med avverkningsplanerna. Dessa frågor skulle jag gärna vilja ha svar på.
Miljöminister Kjell Lar (S)

Anf. 40 Miljöminister Kjell Lar (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tror att det är svårt att ge ett kort- fattat svar på den sista frågan. Det finns ju olika åt- gärder och möjligheter i den miljöpolitiska verktygs- lådan som man bör kunna använda i de här samman- hangen. Det är klart att en del av de här problemen måste lösas genom ekonomiska tillskott t.ex. från kommunen eller från andra som tänker utnyttja sko- garna. Vi får vara försiktiga så att vi inte skapar före- ställningen att all skog är gratis och att det bara att reservera den och föra undan den till annan bruks- form. Skogsbruket är i Sverige en oerhört viktig del av ekonomin. Vi får se till att vi använder våra miljöpo- litiska verktyg och de pengar vi har lyckats skrapa ihop på ett bra, begåvat och klokt sätt. En del av sva- ret på den sista frågan är det som vi har fört fram i den naturvårdsskrivelse som vi har lämnat till riksda- gen, nämligen att vi ska försöka att förstärka det soci- ala innehållet i naturvårdspolitiken. Där ska också människors möjligheter till närhet till viktiga natur- områden få spela en något större roll än hittills. Den typen av ändamål är lite grann av det som Ingegerd Saarinen är ute efter i den andra frågan. När det gäller den första frågan, hur detta ska ske, är det ett lite okonventionellt grepp som vi har tagit med detta uppdrag. Det innebär också att jag tänker ge myndigheten och skogsorganisationen ett utrymme för att fundera på vad som är den bästa och smartaste lösningen. Jag har gett dem en politisk riktlinje, näm- ligen att vi ska spara den lilla urskog som vi har kvar. När man sedan ska genomföra denna riktlinje på regeringens uppdrag får man fundera på de bästa möjliga sätten. Sedan får vi se om jag kommer att ha några synpunkter på detta.
Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 41 Ingegerd Saarinen (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Dessa nya signaler är trevliga, och vi får kanske tillfälle att i en senare debatt se hur det går och vad vi tycker om varandra efter något år. Men tidigare har problemen varit jättestora. Jag har miljöministerns egen tidning här, Miljö- aktuellt, där Mats Karström berättar om problemen, både att de statliga skogsbolagen bryter mot miljö- certifieringsreglerna och att de går hårt åt miljön i den fjällnära skogen. Och situationen är likadan i andra delar av landet. Så snart den ideella naturvården är aktiv hittar man övertramp. Detta är situationen som den är och har varit, och vi hoppas på en stark föränd- ring.
Miljöminister Kjell Lar (S)

Anf. 42 Miljöminister Kjell Lar (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag instämmer i det som Ingegerd Sa- arinen säger om behovet av den ideella naturvården. Det är klart att den är jätteviktig som en sakkunnig och erfaren påtryckare, inte bara på skogsbolag utan också på oss politiker.

Dokument

den 26 april

Interpellation 2001/02:495

 av Ingegerd Saarinen (mp) till miljöminister Kjell Larsson om naturvården i statens skogar

Statsskogsutredningen lägger enligt uppgift sitt förslag i maj 2002.

Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och övrig svensk miljörörelse liksom alla riksföreningar för botanik, ornitologi m.m. lämnade vid uppvaktning i januari 2002 nedanstående skrivelse till Statsskogsutredningen och utredaren Åsa Tham:

"Europa är den världsdel som har minst areal gammelskog kvar i förhållande till vad som tidigare funnits. I Sverige återstår idag endast ca 5 % av de gammelskogar som en gång växte här. Trots detta är Sverige det land i EU som förfogar över den största arealen gammelskog, och den svenska fjällskogen är det största sammanhängande området av gammelskog inom hela EU. Sverige har även ett stort ansvar för att hemiboreal skog i södra delarna av landet bevaras, då väldigt lite skog med höga naturvärden finns kvar i övriga EU-territoriet. Dessa exempel visar med all tydlighet vikten av att Sverige tar sitt internationella ansvar avseende bevarandet av den biologiska mångfalden i skogen.

Trots att detta stora naturvårdsansvar borde respekteras ser den ideella naturvården ständigt och fortfarande hur oersättliga gammelskogar på statlig mark förstörs genom avverkningar. Vi ser även ett skogsbruk som inte är ekologiskt hållbart och som inte i tillräcklig omfattning värnar den biologiska mångfalden. Detta är något som har pågått under en lång period och vi ser nu att Statsskogsutredningen har en unik möjlighet att i sista stund komma med en långsiktig lösning.

Förändringar

Staten måste vara en föregångare i naturvårdssammanhang. Detta gäller både för skydd av skog och för det skogsbruk man bedriver i den del som lämpar sig för skogsbruk. Man måste även i fortsättningen skilja på förvaltningen av skog med höga naturvärden som skyddas, likt dagens system med en naturvårdsfond med reservat, och förvaltningen av den del som brukas.

Med anledning av ovanstående föreslår vi att:

  • all statlig skog med höga naturvärden ges ett långsiktigt skydd utan att belasta ordinarie medel för skydd av skog. Detta innefattar all skog ovanför naturvårdsgränsen (Naturskyddsföreningens naturvårdsgräns i fjällnära skog), alla nyckelbiotoper (enligt en strikt klassning utan regional anpassning), natur- och urskogsartade skogar och stora obrutna skogsområden.

Skogarna måste skyddas på ett landskapsekologiskt sätt med förstärknings- och skyddszoner och där vattenmiljöerna i skogslandskapet bevaras i en betydligt större utsträckning än tidigare. Detta innebär kraftigt ökade skyddsnivåer jämfört med dagens situation.

För att identifiera de skogar som kräver skydd behövs nya heltäckande inventeringar vilka kan ge ett samlat grepp över hela skogsinnehavet. Under tiden dessa inventeringar görs får endast avverkningar ske i skogar med inga eller låga naturvärden.

  • staten avsevärt underlättar för allmänningar och övriga markägare att få ersättningsmark vid reservatsbildning. Genom detta skulle man bl.a. kunna komma till rätta med det stora problemet med avverkningar av gammelskog på framför allt allmänningsmark i Norrlands inland. Dessa skogsägare är i allmänhet inte certifierade och en stor del av dagens avverkningar sker i nyckelbiotoper eller andra skogar med höga naturvärden.
  • staten blir ett föredöme i att utveckla ett ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk, där ambitionsnivån vad gäller naturvård är betydligt högre än i det privata skogsbruket. I detta föredöme ingår utvecklandet av nya skötselmetoder som kan erbjuda ett alternativ till dagens kalhyggesbruk. Detta ska ske genom att befintliga skogsbruksmetoder vidareutvecklas och miljöanpassas samtidigt som nya mer naturnära metoder utvecklas. För att nå dessa mål krävs att man använder sig av den naturvårdskompetens som finns utanför skogsnäringen, såsom hos Art-Databanken och Centrum för biologisk mångfald.

Statliga Sveaskogs styrelseordförande Bo Dockered citeras i Västerbottens Folkblad den 7 mars 2002:

"Här i norr finns en hysteri i att allt fler marker ska avsättas till naturreservat, vilket betyder att inget får röras, inte avverkas, inte återplanteras. Frågan är om alla dessa stora arealer behövs för sådant ändamål. De små ägarna kommer i kläm alltför ofta i de sammanhangen och de borde därför kompenseras med andra markområden. Vi är beredda att sälja upp till tio procent av företagets totalareal. Men vi har ingen ambition att avsätta ytterligare mark i reservat."

"Vi såg att risk fanns att svenska skogar skulle hamna i utländska händer, därför köpte Sveaskog upp Assi domäns arealer. Vår ambition är att bedriva ett effektivt skogsbruk, som ger avkastning till ägaren/staten."

Utanför fjällnära områden i Norrland är bara 0,5 % av skogen avsatt i reservat. I vissa områden är siffran skandalöst låg. I t.ex. östra Jämtlands kalkrika "guckuskoparadis" var enligt rapport av Naturvårdsverket 1997 enbart 0,07 % av skogen i reservat. Alltså 7 tusendelar.

Uttalandet av Sveaskogs styrelseordförande Bo Dockered tyder på att staten inte kommer att bli något föredöme på naturvårdens område, snarare tvärtom.

Enligt nya skogsvårdslagen som riksdagen antog 1993 är produktions- och miljömålen i skogen numera jämställda.

Mot denna bakgrund är miljöministerns ambition att sätta definitivt stopp för alla avverkningar av gammelskogar intressant och lovvärd. Enligt uppgift ger ministern inom kort Naturvårdsverket i uppdrag att garantera att skogarna sparas.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag miljöminister Kjell Larsson:

  • Om ambitionen är att alla gammelskogar ska skyddas, avser i så fall ministern att verka för att det görs olagligt att avverka gammelskogarna och att garantera ekonomisk ersättning för alla?
  • Avser ministern att verka för att pengar tillskjuts för att köpa in alla kvarvarande gammelskogar?
  • Avser ministern att verka för att regler och riktlinjer ändras så att avverkningar av gammelskog upphör i statens egna bolag och verk?