nätverksbaserat försvar

Fru talman! Jag tackar för svaret även om det inte innehöll det som jag hade hoppats på. Vad hade jag egentligen väntat mig för svar? Ja, jag hade ju inte trott att Göran Persson skulle göra som en japansk affärsman som man ser på TV ibland och som bock- ande och bugande med tårfyllt ansikte ber om förlå- telse för allt och till alla. Det hade i och för sig varit fullt motiverat. Men jag hade inte trott på en sådan politisk harakiri. Men det som jag hade hoppats på var att statsministern ändå kunde erkänna att ni har brutit vallöften. Sedan kan man diskutera om det var rätt eller fel. Jag anser att det var ekonomiskt rätt men moraliskt fel. Ni har kanske andra synpunkter. Men att kunna erkänna detta att ni har brutit vallöften skulle vara bra för det fortsatta politiska samtalet. Jag har träffat ett par som valde att rösta på Soci- aldemokraterna i stället för på Folkpartiet därför att ni lovade att höja taket i föräldraförsäkringen, medan vi strax före valet sade att vi inte längre var säkra på att vi hade råd med det. Nu säger ni att ni inte har råd. Det är klart att det här paret är mycket besviket och känner sig mycket sviket. Detta par hade ännu ett argument. Paret hade nämligen noterat att ni i er val- kampanj sade: Om borgarna vinner kanske maxtaxan höjs. Nu är det ni som utan att ha knystat om det före valet höjer maxtaxan. Det är klart att väljare som ser sådant här känner sig svikna. Ni sade: Rösta inte på borgarna, för då sänks sjukersättningen under 80 %. Nu sänker ni sjukersättningen under 80 %. Jag ska ta ett exempel från den här regionen. Det skulle inte bli biltullar. Nu blir det biltullar. Jag skulle kunna fortsätta länge och tala om bo- stadsbyggande, sysselsättning, arbetslöshet och bi- stånd. Men jag vill avsluta denna uppräkning med ännu ett exempel. Och det framgick också av statsmi- nisterns svar att ert viktigaste vallöfte var att inte låna till reformer och att inte förorsaka problem för stats- finanserna. Men nu lånar ni ju till reformer. Nu är det ju underskott i statens finanser. Den som är satt i skuld är icke fri har vi lärt oss av Göran Persson. Men nu är vi ju inte fria eftersom statsskulden nu ökar. Att lova ut pengar som man inte har fast man vet att man inte har dem är ett solochvårarbeteende. Var- för solochvårade ni svenska folket på det här sättet? Jag vill tala om vad jag tror. I opinionsmätningarna på våren 2002 låg ni ganska bra till - 45 % och i någon mätning uppåt 49 %. Men i valet fick ni 39 %. Det här raset under valrörelsen utlöste panik i den socialdemokratiska valledningen. Det var då en val- seger blev viktigare än sanningen. Hade ni sagt san- ningen om svensk ekonomi - den som Konjunkturin- stitutet, Ekonomistyrningsverket och era egna tjäns- temän i Finansdepartementet och vi framförde före valet - hade ni inte fått stopp på detta ras. Ni upp- trädde som solochvårare. Ni lovade bort sådant som ni inte hade. Ni solochvårade er till regeringsmakten. Du solochvårade dig till statsministerposten.

Fru talman! Efter denna gruvliga salva finns det väl anledning att läsa upp vad jag sade i valrörelsen när jag, som Lars Leijonborg påstår, drabbad av full panik presenterade det socialdemokratiska valmani- festet. Jag sade då följande: "Låt mig på en gång säga att ingen vet med säker- het hur Sverige ser ut år 2005 eller 2006. Det är naivt att tro att någon kan lova ut exakt en viss typ av åt- gärd om tre eller fyra år. Vi kan göra mer eller mindre sakligt grundade bedömningar om detta. Därför är det viktigt att säga att hela vårt valmanifest och vår an- sats utgår ifrån de målsättningar för den ekonomiska politiken som vi la fast efter 94 års kris, nämligen överskott i offentliga finanser, utgiftstak som ska hållas och att det är ambitionen att fortsätta pressa tillbaka arbetslösheten. Det är överordnat för vår politik. När väl det är sagt, så innebär det också att når vi inte en sådan utveckling under perioden då slås naturligtvis förutsättningarna för politiken undan, och då har vi ett nytt läge. Och då hamnar man i en situa- tion då man måste välja. Och då kommer vi att välja att hålla fast vid de ekonomisk-politiska mål som är uppsatta. Vi tänker inte medverka till att vi får en utveckling då vi börjar på att låna till nya reformer, utan de måste bekostas av en ekonomisk tillväxt." Detta sade jag på presskonferensen den 18 augusti 2002. Det var fråga om en panikslagen statsminister en- ligt Lars Leijonborgs vokabulär. Så var det inte, och det tror jag att alla förstår. Däremot har vi för valpe- rioden lovat en rad reformer som jag bedömer att vi också kommer att kunna infria. Bosse Ringholm var lite oförsiktig och datumsatte en reform till den 1 juli 2003. Där har vi hamnat på kollision med vad som sades i valrörelsen. Det gäller taket i föräldraförsäk- ringen. Den kommer senare under mandatperioden, och jag kan vidgå att där finns en diskrepans. Men i övrigt motsvaras allt som sades i valrörelsen av det vi nu gör. Lars Leijonborg tar till en typ av lite klena argu- ment, som solochvårandet, men hur vore det att titta på den egna praktiken? I dag lägger ni fram ett bud- getförslag där ni plötsligt är det partiet i Sverige som ska sänka skatterna mest. Det handlar om 35 miljar- der nästa år. Moderaterna nöjer sig med 20. Var det valrörelsens budskap, Lars Leijonborg, att Folkpartiet skulle gå i spetsen för detta? Tänk högt ett ögonblick kring språktestet. Så sent som i juni månad var det moderatpolitik i denna kammare medan folkpartister var emot. Sedan blev det i valrörelsen högsta mode för Folkpartiet. Jag vet inte var ni står nu, om ni fortfarande håller fast vid den politiken, men skadar inte den typen av lappkast också politikens anseende? Och har du som opposi- tionsledare - för man får väl utgå från att du i dag är oppositionsledare med tanke på den oordning som råder inom Moderaterna - något ansvar för att samla borgerligheten? Ni lägger i dag fram en lång rad motioner om den ekonomiska politiken. De spretar åt alla håll. Ni sade i valrörelsen att ni vill regera. Ett halvår senare är ni mer splittrade än någonsin. Skadar inte det också politikens anseende och förtroendet för politiker? Tänk högt på det en stund, och sluta med dumma påhopp som det om solochvårande. Lars Leijonborg vet att politiken är svårare än så.

Fru talman! Jag urskiljde tre olika strategier i statsministerns svar. Den första var det som brukar kallas bisatsmoral. Jag ska läsa upp det jag sade i valrörelsen, sade statsministern, men tidsbegräns- ningen är fyra minuter så statsministern hinner inte läsa upp allting. I stället valde statsministern att läsa upp en reservation som han gjorde vid något tillfälle. Därefter använde ni miljontals kronor åt annonsering och annan propaganda för att slå ut de löften som statsministern i en bisats hade sagt att man inte kan vara helt säker på genomförs. Det är klart att intrycket var att ni lovade allt det som jag här har räknat upp. Den andra strategin var att hänga ut en kompis. Det var Bosse Ringholms fel att ni lovade mer än ni kunde hålla. Bosse Ringholm har väl aldrig gjort något självständigt i hela sitt liv. Alla vet att Bosse Ringholm hade valledningens välsignelse för att säga det han sade. Ni var desperata. Ni hade tappat många procentenheter sedan våren. Ni kände att ni måste göra någonting. Den 18 augusti hade statsministern sagt: Våra vallöften gäller på villkor. Några dagar senare sade finansministern: Villkoret är nu uppfyllt, och vi klarar att höja taket. Nu säger ni: Nej, vi klarar det inte. Det är klart att det är ett svek. Den tredje strategin var att byta ämne, att tala om saker som har hänt i dag, alltså det som oppositions- partierna motionerar om. Jag skulle gärna diskutera det. Det är ett ytterst angeläget ämne, och vi har be- tydligt fler idéer om hur Sverige ska bli en tillväxtna- tion. Det är dock inte ämnet för dagens diskussion. Jag kan slå fast att allt det som vi har motionerat om är sådant som vi också argumenterade för i valrö- relsen. Statsministern talar om att vi skulle vilja ha större skattesänkningar. Absolut inte! Vi har inte tillfört någon ytterligare skattesänkning utöver det som vi talade om före valet. Om det i någon tabell skulle se ut som att vi har större ökningar än Mode- rata samlingspartiet så har det rätt mycket med redo- visningsteknik att göra. Vi håller fast vid vår politik. Vi lade före valet fram en politik för ökad tillväxt, och den måste innehålla en del strategiska skatte- sänkningar. Det hände någonting mycket viktigt i månads- skiftet augusti-september. Det kom, som jag nämnde tidigare, rapporter från Konjunkturinstitutet och Eko- nomistyrningsverket. Läget var sämre. Vi drog slut- satsen. Det är mycket ovanligt. Jag kan inte erinra mig något politiskt parti som mitt under en valrörelse har dragit tillbaka ett antal vallöften, men vi drog tillbaka vallöften för 11 miljarder kronor. Det behövs inte, sade ni då, men nu har ni lagt fram er egen lista med 11 miljarder. Praktiskt taget varenda en av de miljarderna strider mot vad ni sade före valet. Jag återkommer till det som jag menar i dag är en huvudfråga för det fortsatta politiska samtalet kring dessa saker. Kan inte statsministern tydligare erkänna - inte bara skylla på Bosse Ringholm - vad Social- demokraterna sade före valet, till exempel att man inte behövde spara 11 miljarder, fastän ni visste att ni inte skulle kunna hålla det?

Fru talman! Jag hade hoppats att vi skulle få ett samtal utan illvilliga angrepp. Jag hängde inte ut en kompis. Jag sade hur det var. Det var ett pressmed- delande från finansministern som låste fast detta datum. Självklart står regeringen också bakom det. Det vet Lars Leijonborg, och det vet jag. Det behöver vi inte träta om. Det var ett misstag av oss. Det var dock viktigt att läsa upp det jag läste, kalla det sedan för bisatsmoral eller någonting annat putslustigt. Det fick i alla fall den ledande kommen- tatorn i svensk TV, K-G Bergström, att recensera vårt valmanifest utifrån utgångspunkten att det var det mest försiktiga han hade hört. Där fanns både hängs- len och livrem, och man skulle nog inte vänta sig så mycket av det med tanke på alla de reservationer vi hade. Det gällde den ekonomiska utvecklingen, Lars Leijonborg. Vi gjorde då ungefär samma bedömning- ar som andra, bland annat EU-kommissionen och tyska ekonomer. Sedan har utvecklingen blivit sämre. Det beklagar vi. Men den blev inte sämre för att vi hade en valrörelse i Sverige utan för att vi är en del av en världsekonomi, och den påverkar oss. Vi var mer optimistiska om den för ett år sedan än vad vi är nu. Sedan sade Lars Leijonborg att jag bytte ämne. Det gjorde jag inte. Jag höll mig till ämnet, Lars Lei- jonborg. Det handlar om förtroendet för politik och politiker. Det är inte heller bara statsministern som ska utsättas för en granskning. Det gäller också oppo- sitionsledaren. Och just nu sitter han uppenbarligen framför mig i det interregnum som har skapats från moderat sida. Hade inte väljarna mer att förvänta sig av er än den sörja av förslag som nu läggs fram och som spretar åt olika håll? Var det som sägs i dagens mo- tioner förberett som regeringsalternativ eller hade ni något annat? Eller är det så att ni inte hade någonting alls? Ni ville ju regera, och regera gör man på pro- gram, uthållighet och konsekvens. Om man tänkte klart i augusti 2002 så borde det väl rimligen av- spegla sig i motioner i maj månad 2003. Förtroendet för politiker, Lars Leijonborg, handlar också om hur oppositionen uppträder. Tänk ett ögonblick högt på detta med språktestet en gång till. Var det så konstigt att moderatväljarna gick till Folkpartiet när ni tog deras politik? Och är det så konstigt att de blir kvar hos er när ni nu uppen- barligen också har tagit deras skattepolitik? 35 mil- jarder i skattesänkningar är Folkpartiets förslag. Mo- deraternas är i dag 20. Var det budskapet i valrörelsen till alla övertygade socialliberaler? Var det det ni gick ut och sade? Var det den signalen ni sände? Nej, det var det motsatta. Vi har gjort fel. Vi gör ständigt fel. Vi är männi- skor. Och vi rättar gärna till felen. Men agera inte som oppositionsledare i en ton av att ni är ofelbara. Det stärker bara politikerföraktet.

Fru talman! I augusti och september gällde det vilka som skulle regera. Hade till exempel jag fått tillfälle att bilda en icke-socialistisk reformregering hade den haft goda förutsättningar att hantera Sveri- ges situation, få fart på tillväxten och hantera de stora problem vi står inför. Men vi vann inte valet. Det är klart att vi då i opposition lägger fram motioner ut- ifrån den politik som vi står för som respektive parti. I vårt fall föreslår vi vad gäller skatter ingen skatte- sänkning utöver det som vi har talat om tidigare här i riksdagen. Den intressanta frågan är nu: Varför vann ni va- let? Jag menar att det till stor del berodde på att ni förteg sanningen om svensk ekonomi. Nu hänvisar statsministern till olika internationella organ. Men de organ i Sverige som har till uppgift att bedöma stats- finansernas situation och hälsa - Ekonomistyrnings- verket och Konjunkturinstitutet och tjänstemän på ert eget finansdepartement - sade att vi med full kraft var på väg att bryta igenom utgiftstaket. Statsministern sade då: Det är vår verksamhet, och de felbedömer detta. Vi sitter på verksamheten. Men det var de som hade rätt och ni som hade fel. Men ni kanske inte hade fel. Ni kanske insåg att de hade rätt. Det är därför jag är ganska skarp i tonen här. Jag tror att ni precis som Kjell-Olof Feldt har berättat från 1988 medvetet valde att förtiga delar av verkligheten för att det var den chans ni hade att få stopp på raset. Det är vad jag menar är den stora moraliska frå- gan. Jag skulle önska att statsministern kunde gå ytterligare i erkännande av att ni lovade mer än ni kunde hålla.

Fru talman! Jag tror att vi vid en granskning i det här avseendet kommer att framstå som både logiska i vårt sätt att resonera och dessutom konsekventa mot vad vi sade i valrörelsen. Vi har hela mandatperioden på oss. Jag fruktar inte en sådan granskning. Kom ihåg att Lars Leijonborg under förra man- datperioden också drev motsvarande svekdebatt. Det gick inte ett möte utan att en ledande folkpartist sade: Ni sviker barnen i skolorna. Ni sviker den svenska skolpolitiken. Hur gick det? Väljarna gjorde sin be- dömning av den sittande regeringen och vi fick ett ökat förtroende. Det är ytterst sällan en regering går fram mellan två val. För första gången sedan 1968 skedde det i Sverige, och dessutom kraftigt. Det skedde trots at- tacken under hela mandatperioden från Folkpartiets sida om konstanta svek. Jag är inte säker på, Lars Leijonborg, att det var någonting som underbyggde politikens förtroende. Jag tror att folk såg igenom det. Det är likadant nu när Lars Leijonborg ondgör sig över utgiftstaket. Fru talman! De takbegränsade utgifterna är 850 miljarder kronor. Det är uppåt 900 miljarder. De utgifterna läggs fast tre år i förväg. Vi sitter sista året och diskuterar: Blir det 5 miljarders överdrag, 7, 9 eller 3? Vi har en oerhört god precision i detta. Jag är stolt över det. Jag har tillsammans med andra konstruerat det systemet. Det stärker politikens förtroende att vi klarar att på så sätt hålla disciplin i våra utgifter. Hur vore det - när nu Lars Leijonborg kopplar tillbaka till 1988 och Kjell-Olof Feldt - att säga nå- gonting om den tid då Folkpartiet fick ta ansvar för finanserna och hur det då gick och om det stärkte förtroendet för politiken och politiker?

Fru talman! Yvonne Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att stärka svensk försvarsindustris internationella konkurrenskraft och förmåga att möta Försvarsmaktens behov. Regeringen har i olika sammanhang understrukit betydelsen av att Sverige inom utvalda områden be- håller försvarspolitiskt viktig kompetens vid industrin för att bidra till en säker materielförsörjning till det svenska försvaret och för att kunna upprätthålla för- måga till långsiktig utveckling. Det finns också andra försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska skäl för att upprätthålla en inhemsk industriell förmåga. Det är till exempel viktigt att vi samverkar mellan olika nationer i syfte att skapa ömsesidiga beroenden. Enligt min mening har vi hittills lyckats bra i vår strävan att skapa goda förutsättningar för den in- hemska försvarsindustrin. Företagen är attraktiva som internationella samar- betspartner. Jag behöver bara nämna det multilaterala samarbetet med utveckling av Meteorroboten, ut- vecklingen av artillerigranaten Excalibur tillsammans med USA, utvecklingen av pansarskottet MBT LAW tillsammans med Storbritannien, utvecklingen av den splitterskyddade granatkastaren AMOS och den så kallade Torped, Mina, Sensor, (TMS) tillsammans med Finland. Således menar jag att vi i Sverige har skapat goda förutsättningar för en internationellt konkurrenskraftig industri. Viktigt i detta sammanhang är också vårt delta- gande i det så kallade sexnationerssamarbetet bestå- ende av Sverige, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Spanien och Italien som syftar till att vidareutveckla och omstrukturera europeisk försvarsmaterielindustri. Vi deltar även som aktiv part i forskningssamarbeten inom Västeuropeiska försvarsmaterielorganisationen (WEAO). Det finns ett antal ytterligare sätt att stärka vår in- dustris internationella konkurrenskraft. Exempel på sådana åtgärder kan vara: · En ökad satsning på så kallade tidiga faser, det vill säga studier, forskning och utveckling av ma- teriel. · En kraftsamling till vissa industriella nischer där industrin bedöms ha en framtida konkurrenskraft. · Ett ökat engagemang i internationella samarbeten. · Skapande av förutsättningar för svenska för- svarsindustriföretag att integreras i internationella företagsstrukturer. · En utveckling av stödet till försvarsindustrins exportansträngningar. Självfallet kommer denna typ av åtgärder att ställa krav på ekonomiska satsningar av olika slag. I slutän- den kan det bli fråga om prioriteringar inom försvars- anslaget och mellan olika teknikområden. Eftersom en viktig faktor för att stärka den inhemska försvars- industrins konkurrenskraft är satsningen på forskning och teknologiutveckling kommer jag att särskilt bely- sa förutsättningarna för att öka de ekonomiska resur- serna inom detta område inför Försvarsbeslutet 2004. Inom Regeringskansliet pågår också sedan unge- fär ett år tillbaka ett arbete med att ta fram en samlad strategi för materielförsörjningen, inkluderande forskning och teknikutveckling. Arbetet omfattar bland annat de aspekter på försvarsindustrins konkur- renskraft som tas upp i interpellationen. Resultatet av strategiarbetet implementeras suc- cessivt och kommer att presenteras för Riksdagen 2004 i försvarsbeslutspropositionen. Sammanfattningsvis menar jag att regeringen har vidtagit relevanta åtgärder för att stärka svensk för- svarsindustris internationella konkurrenskraft och förmåga att möta Försvarsmaktens behov.