Nedläggningen av Swedwoods fabrik i Tibro

Herr talman! Monica Green har frågat mig huruvida jag avser att göra förändringar i regelverket så att det blir möjligt även för uppsagda som får lön från sin tidigare arbetsgivare att påbörja sina studier. Monica Green har vidare frågat vad jag avser att göra i övrigt för att förbättra stödet för omställning på varseldrabbade orter som Tibro. Som Monica Green vet har jag vid ett flertal tillfällen under de senaste månaderna besvarat interpellationer och debatterat frågor föranledda av ökade varsel generellt eller i en viss del av landet. Som jag tidigare framhållit har vi sedan i höstas sett en avmattning av konjunkturen och ett ökat antal varsel. Positivt är dock att höstens stora varselvåg nu minskat. Men läget på arbetsmarknaden bedöms fortsatt vara osäkert. Varsel och uppsägningar innebär självklart utmaningar för Arbetsförmedlingen på regional och lokal nivå. Det finns dock resurser, erfarenhet och rutiner för att hantera dessa situationer. Arbetsförmedlingen har möjlighet att fördela de medel myndigheten förfogar över så effektivt och bra som möjligt utifrån det arbetsmarknadsläge som råder. I och med Arbetsförmedlingens nationella organisation finns möjlighet att omfördela från regioner och orter med ett relativt sett bättre arbetsmarknadsläge till delar av landet där läget är mer bekymmersamt. Arbetsförmedlingen har ett stort ansvar för att hjälpa de individer som blir arbetslösa men kan inte på egen hand avhjälpa en situation då en ort drabbats av stora varsel. En god samverkan med arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och fackliga företrädare liksom med kommunala och regionala företrädare och trygghetsorganisationer är viktig. När det gäller situationen i Tibro gläder det mig att höra att denna samverkan finns på plats. Utifrån dagens regelverk kan Arbetsförmedlingen besluta om insatser som utbildning först när en person är arbetslös. Detta har jag i dagsläget inte för avsikt att ändra. Vi har dock i dialog med Arbetsförmedlingen och trygghetsorganisationerna uppmärksammat de möjligheter till tidiga insatser som nu finns. Fokus för denna dialog har varit hur samverkan mellan Arbetsförmedlingen och berörda trygghetsorganisationer kring en varslad individ kan förbättras och starta så tidigt som möjligt så att väntan på rätt insatser minimeras.

Herr talman! Jag har ställt den här interpellationen eftersom Tibro är en av de orter i Skaraborg som är drabbade av varsel som lett till uppsägningar. Vi har många fler orter i Skaraborg som drabbats av både varsel och uppsägningar. Många människor är förtvivlade, människor som inte vet hur deras framtid ser ut, förtvivlade och oroliga därför att de inte vet om de har råd att bo kvar i sina hus och hem. Tibro är en liten ort, långt ute på vischan, kanske långt från Stockholm. Det kan vara så att den moderatledda regeringen glömmer bort de små orterna. När ett företag som Swedwood i Tibro lägger ned är det 25 procent av arbetskraften i Tibro som drabbas. Det är en väldigt stor del av befolkningen i den här lilla orten. Det är ett oerhört slag mot Tibro, Tibro kommun och Tibros invånare. Därför har jag ställt frågor till Hillevi Engström om hur man ska kunna göra för att hjälpa förtvivlade Tibrobor och människor som mister sina arbeten. Skulle det kunna gå att ha mindre strikta regler för Arbetsförmedlingen? Skulle det kunna gå att se till att man använder de resurser som faktiskt finns? Vi vet ju att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka väldigt stora belopp årligen därför att reglerna är så strikta att man inte kan använda pengarna till det som de behövs. I Tibro behöver de uppsagda utbildning för att de ska kunna ta nya jobb och bli hjälpta till att ta ett steg in i framtiden. Då skulle det vara väldigt bra om man kunde använda Arbetsförmedlingens resurser mer flexibelt och rikta särskilt utbildningsstöd just till Tibro nu när de så väl behöver det. Tibro är som sagt inte ensamt om detta, utan vi har flera sådana orter i Skaraborg. Jag noterade att regeringen i dag gjorde ett utspel om att man skulle kunna hjälpa särskilt drabbade områden. Och då tänkte jag att Skaraborg borde finnas med eftersom Skaraborg har drabbats av många varsel. Vi har tillverkningsindustri där som nu drabbas hårt. Men jag såg inte Skaraborg på den listan. Det är möjligt att Hillevi Engström kan rätta till det i dag och berätta att även Skaraborg kan vara ett av de områden som behöver extra skjuts och stimulans just nu. Jag är väldigt nyfiken på om Hillevi Engström kan ge mig det beskedet. Hillevi Engström säger att det finns en god samverkan mellan arbetsmarknadens parter, arbetsgivare, fackliga företrädare liksom kommunala och regionala företrädare i Tibro. Jag har varit där vid några tillfällen och träffat fack och företagsledning, och vi hade en gemensam träff för några veckor sedan. Det visar sig att Tibro kommun känner att det är ett så hårt slag att de inte kan svälja alla dem som nu vill gå en grundutbildning, en kommunal utbildning. De skulle behöva stöd där. Då är min fråga till Hillevi Engström: Går det att göra någonting som hjälper Tibro i dess krissituation?

Herr talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Jag har också besökt fabriken i Tibro som drabbats av nedläggning. Det är för övrigt flera fabriker i Skaraborg som har drabbats av nedläggning som jag har besökt och även besökt många arbetslösa, människor som blivit uppsagda utan att deras arbetsplats har drabbats av nedläggning. Det är alltid svårt och tufft att träffa folk och ha samtal. Man vet att de kanske har bestämt tid när man kommer dit som politiker. Man slår sig ned, alla sitter runt ett bord, de berättar om sin situation, sina tankar och idéer. Det man kan göra är att lyssna. Jag kan som riksdagsledamot inte där omedelbart hjälpa dem eller förändra den verklighet som de hamnat i. Men vad jag kan göra och vad Monica Green gör är att försöka ge uttryck för den oro som de känner, oron i den plötsliga situation som människor hamnar i när en fabrik läggs ned som i Tibrofallet. Vi kan föra fram de frågor och funderingar som de har. Det kan vi göra, och det har vi åtagit oss att göra. Sedan hade man möjligen hoppats, herr talman, att man skulle kunna komma tillbaka till Tibro och andra orter som har drabbats av motsvarande tragedier och även till de enskilda personer som har drabbats av arbetslöshet och svara: Jo, det finns hjälp att få. Jo, man lyssnar på er i regeringen. Jag har lyft upp frågan i en riksdagsdebatt med arbetsmarknadsministern, och hon förstod, lyssnade och tänker vidta åtgärder. Men om man läser och lyssnar på svaret är budskapet tydligt: Jag har inte för avsikt att ändra på dagens regelverk, svarar arbetsmarknadsministern. Jag har inte för avsikt att göra det som skulle krävas för att underlätta de här människornas situation, menar hon. Om det är svårt att träffa människor i det första läget är det naturligtvis ännu svårare att komma tillbaka och berätta: Nej, arbetsmarknadsministern har inte för avsikt att ändra på det här regelverket som ni har pekat på är försvårande och vill ha hjälp med. Det är naturligtvis så som Monica Green också säger att utbildning är viktigt och kanske helt avgörande i det här fallet. Skaraborg och Tibro är platser där det verkligen finns ett stort behov av utbildningsinsatser. Vi vet generellt att utbildning är den viktigaste åtgärden för att folk ska kunna ta de jobb som finns i den missmatchning som råder på svensk arbetsmarknad och som man kan ta om man har rätt utbildning. "Utifrån dagens regelverk kan Arbetsförmedlingen besluta om insatser som utbildning först när en person är arbetslös. Detta har jag i dagsläget inte för avsikt att ändra." Det var inte ett svar som människorna i Tibro ville ha, men det är ett svar som vi nu kan åka tillbaka och ge till dem. Sedan får vi förklara för dem att vill man ändra på detta får man väl helt enkelt byta arbetsmarknadsminister.

Herr talman! Jag reser mycket i landet. Jag har ännu inte besökt Tibro, men i morgon ska jag åka till Örebro och Lindesberg, som också är en ort som är drabbad av varsel. Jag har besökt andra orter som har det tufft och pratat med arbetsgivare som också tycker att det här är jobbigt, med fackliga företrädare och med människor som är oroade. Jag har stor respekt för den oro som finns och för att alla vill ha ett arbete. Därför försöker vi möjliggöra det i stor utsträckning genom att satsa på jobben. Man ska ha stor respekt för att människor verkligen vill ha ett arbete. Patrik Björck kan svara lugnande när han besöker Tibro eller andra orter där människor är drabbade av varsel. Det finns hjälp att få från Arbetsförmedlingen. Vi satsar stora resurser på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är oerhört viktigt, tror jag, att människor känner en tillit till att man kan få olika former av insatser, hjälp och stöd - ett individuellt stöd. Människor behöver olika saker. En del har lätt att få ett nytt arbete. En del varslade blir aldrig ens arbetslösa, medan en del hamnar i långtidsarbetslöshet. Det är alltså viktigt att man tittar på varje individs förutsättningar. I dag är det så att en person som blir arbetslös och bedöms riskera att drabbas av långtidsarbetslöshet ska få hjälp från Arbetsförmedlingen från första dagen. Jag har hittills inte sett något förslag från Socialdemokraterna om att ni anser att personer som har anställning ska få arbetsmarknadspolitiska insatser. Jag kan ha missat någonting i er motion, men såvitt jag förstår tycker ni också att det är rimligt att det är först när man blir arbetslös som man kan ta del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Patrik Björck får gärna rätta mig om det finns förslag från Socialdemokraterna om att personer med anställning ska få hjälp från Arbetsförmedlingen. Däremot tror jag att det är viktigt när det gäller personer som riskerar uppsägning från arbetsplatsen att man tidigt börjar arbeta tillsammans med såväl trygghetsorganisationerna som Arbetsförmedlingen och att man har en mycket bättre samverkan. Vi har påbörjat ett arbete med att driva på från departementets sida för att Arbetsförmedlingen och trygghetsorganisationerna ska förbättra sina relationer och sitt samarbete kring varje enskild individ. Där tror jag att det kan göras mycket mer. Tittar man på en del nedläggningar som har skett i Sverige, till exempel Saabkonkursen som skedde den 19 december 2011, kan man se att ett år senare hade det gått bra för många personer som jobbade där. Tyvärr hade det inte gjort det för alla, men många hade hittat nya jobb, och en del tjänade bättre och trivdes bättre. Varför är det så? Jo, ofta kan det vara så att den som jobbar på en industri eller ett företag som läggs ned står nära arbetsmarknaden och relativt sett har lättare att få ett arbete. Men Arbetsförmedlingen måste också parallellt jobba med dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och som har hamnat i långtidsarbetslöshet. Man måste alltså göra flera saker samtidigt. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken omfattar ungefär 70 miljarder kronor per år, och vi satsar stora delar dels på dem som löper risk för långtidsarbetslöshet, dels på dem som redan har varit arbetslösa en längre period. Det sker i form av arbetsmarknadsutbildning, yrkeskompetensbedömning, praktikplatser och andra insatser. Patrik Björck kan alltså tala lugnande och inge människor hopp om att det finns hjälp att få.

Herr talman! Det är klart att vi kan tala lugnande när vi kommer ut till arbetsplatser i Vara, Kvänum, Falköping, Skövde och även i Tibro. Vi försöker faktiskt att stödja och hjälpa och försöka hitta möjligheter, men problemet är att reglerna från regeringen till Arbetsförmedlingen är så strikta att Arbetsförmedlingen inte kan använda sina resurser. De skickar tillbaka pengar i stället för att se till att var och en av de varslade och senare också arbetslösa människorna får det stöd och den hjälp som de behöver. Jag tycker att det är vansinnigt att man har så strikta regler att Arbetsförmedlingen inte skulle kunna använda pengar, som var avsedda för en sak men inte använts, till något annat i stället för att skicka tillbaka dem till regeringen. Jag tycker att det är väldigt korkat att de reglerna är så strikta. I regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen är det angivet i punkt efter punkt vad man ska hålla sig till och att pengarna annars ska tillbaka. Det är också därför det uppstår ett sådant slöseri med människor som vill göra en insats. Det är bra att Hillevi Engström erkänner att människor vill arbeta. Ibland säger ni att de måste bli fattigare för att vilja ta ett arbete, för annars blir de för lata och söker inte jobb. Hillevi Engström sade i sin förra interpellationsdebatt här att det finns forskning på det. Den har vi inte sett, men hon säger att om man får för hög ersättning vill man inte jobba. Det är bra att Hillevi Engström säger i den här interpellationsdebatten att människor faktiskt vill jobba, för det vet vi att de vill. De vill också skaffa sig en utbildning. De vill till och med försöka utbilda sig under tiden som de är uppsagda. De skulle kunna få hjälp från Arbetsförmedlingen, kanske jobba halva dagen och utbilda sig den andra halvan eller på annat sätt hitta en lösning så att de står rustade för att kunna ta de nya jobben. I dag går inte det, för regelverket är för strikt. De företag som vill ha sina arbetare till 100 procent tills de lägger ned kanske inte vill släppa i väg dem, men då gäller det att sätta människor i skolbänken första dagen som de är arbetslösa. För visst antyder också Hillevi Engström att när man har ett arbete och när man är i gång har man lättare att ta steget till ett nytt jobb och lättare också att utbilda sig till något annat? Ju längre tid det tar att få ett arbete, desto svårare blir det sedan att ta steget in på arbetsmarknaden igen. Därför är det allvarligt att Sverige har tredubblat sin långtidsarbetslöshet under den tid som den borgerliga regeringen har styrt. Man låser fast människor i de krångliga systemen. Jag hoppas för Tibros skull att det finns en räddning. Jag ser på regeringens hemsida att man inte tänker vidta några särskilda åtgärder för Skaraborg, trots att Skaraborg är oerhört hårt drabbat. Regeringen påstår att arbetslösheten drabbat vissa regioner särskilt hårt och räknar sedan upp regioner som ska få särskilt stöd. Skaraborg finns inte med. Det beklagar jag.

Herr talman! Ja, det finns hjälp att få. Det är jag medveten om, och det tror jag att de arbetslösa i Tibro och på andra ställen också är medvetna om. Men jag och även de drabbade arbetslösa är smärtsamt medvetna om att den hjälpen inte är till fyllest, att den inte räcker. Det är det som är problemet, precis som Monica Green säger. I en tidigare debatt med finansministern framkom att han var nöjd med att han under sin regeringstid tredubblat långtidsarbetslösheten. De som nu är varslade försöker arbetsmarknadsministern ställa mot de långtidsarbetslösa. Med ett sådant synsätt kommer väl arbetsmarknadsministern att få vara med om att fyrdubbla långtidsarbetslösheten och kanske så småningom vara nöjd också med den prestationen. Att man har en politik som gör att det är stor risk att folk hamnar i långvarig arbetslöshet är ingenting som lugnar dem som i dag är varslade. De frågor som konkret ställs i Monica Greens interpellation, herr talman, är sådana som har ställts av arbetslösa till oss och som vi lovat att förmedla till riksdagen och regeringen. Vi socialdemokrater är beredda att se över dagens regelverk. Vi är beredda att reformera Arbetsförmedlingen. I en tidigare interpellationsdebatt med finansministern ställde jag två gånger frågan om han var beredd att se över Arbetsförmedlingens verksamhet eller förändra regelverket. Jag fick inget svar av finansministern. I den förra interpellationsdebatten ställde jag två gånger den frågan till arbetsmarknadsministern. Jag fick inget svar av arbetsmarknadsministern. Det som möjligen har varit positivt med den här interpellationsdebatten, herr talman, är att vi nu fått ett svar. Arbetsmarknadsministern är inte beredd att göra några förändringar av Arbetsförmedlingens arbetssätt eller av regelverken. Det är ett svar. Det är ett tråkigt svar, men det är ett svar.

Herr talman! Monica Green tar upp många frågor om regler, att man borde ta bort regler. Jag skulle vilja säga att det är viktigt med regler. När man som regering ansvarar för stora belopp i form av skattepengar är det oerhört viktigt att de går till exakt det som de är avsedda för. Människor ska behandlas på ett likartat sätt på alla 300 arbetsförmedlingskontoren i landet. Varje satsad skattekrona ska gå till att minska arbetslösheten. Därför måste Arbetsförmedlingen bli ännu bättre på såväl uppföljning, upphandling och kontroll som på sanktioner om man missbrukar de regelverk som finns. Det ska råda nolltolerans mot missbruk både när det gäller enskilda personer och när man upphandlar tjänster och tar hjälp. Att Arbetsförmedlingen upphandlar tjänster är ingenting som alliansregeringen börjat med. Det har funnits under många år. I allmänhet fungerar det väldigt bra. Jag blir mycket upprörd när man inte följer regelverken. Jag tror att de är viktiga som stöd för enskilda tjänstemän så att de inte behandlar människor godtyckligt utan utgår från det som bestäms i denna kammare, det som bestäms av de förtroendevalda. Man ska inte hitta på egna lösningar, egna quick fix, på vad man tror blir bra. I stället ska man jobba efter beprövade regler. Jag kan vända mig mot Monica Greens väldigt förenklade förhållningssätt till verkligheten. Man ska vara i skolbänken från första dagen, säger Monica Green. Ja, det beror väl på. Det beror verkligen på. Det beror på individens personliga förutsättningar och önskemål, hur arbetsmarknaden ser ut, vad man har för färdigheter och kunskaper. Det kan finnas ett arbete från första dagen när man blir uppsagd från fabriken i Tibro. Så är det för en del. Andra kanske vill flytta. Åter andra kan hitta andra lösningar. Det beror alltså verkligen på. Det beror också på om det ska vara en arbetsmarknadsutbildning. Man kanske vill satsa på att bli sjuksköterska. I så fall handlar det om en högskoleutbildning som tar minst tre år. Är det något som ska påbörjas första dagen, tänker Monica Green? Och ska det betalas med arbetsmarknadspengar? Det har Socialdemokraterna inte lagt in i sin budget. I dag har vi ganska många i arbetsmarknadsutbildning. I januari var det nästan 13 000 personer. Arbetsmarknadsutbildningar är, till skillnad från reguljära utbildningar, mycket dyra. De är tre gånger så dyra. Vi måste därför verkligen hushålla med de resurserna och se till att rätt individ får rätt avvägd arbetsmarknadsutbildning som leder till arbete. Det här är ingen enkel fråga. Det är dessutom viktigt att personen själv får landa i vad han eller hon vill göra. Ska jag kanske flytta någonstans? Ska jag jobba inom äldreomsorgen? Vad krävs det då för färdigheter? Kanske skulle en praktikplats, att pröva på någonting, vara lämpligt. Det finns, vill jag säga, ingen enkel lösning och ingen quick fix. Det viktiga för mig är att de människor som finns i Tibro och på andra orter som drabbas av varsel och uppsägningar ska få ett bra bemötande och känna sig respekterade som människor, bli lyssnade på från Arbetsförmedlingen. De som bedöms riskera långtidsarbetslöshet ska få hjälp från första dagen. Det var en reform som genomfördes i januari 2012. Jag är mycket angelägen om att det ska fungera på ett likartat sätt för alla människor i hela Sverige. Där är vi inte riktigt ännu, för stora reformer tar tid innan de kommer på plats. Det är dock en rättighet man har när man bedöms riskera att bli långtidsarbetslös.

Herr talman! Hillevi Engström måste ha missuppfattat mig. När jag säger "från första dagen" menar jag att man ska ha fått hjälp innan. Under tiden som man är varslad ska man ha den hjälpen av Arbetsförmedlingen. De ska finnas på plats och fråga: Vad är det du vill göra? Vad skulle du vilja göra i framtiden? Vill du skaffa en utbildning? Vill du gå en grundutbildning eller en arbetsmarknadsutbildning eller vad? Tänker du flytta, eller vad ska du göra? Man ska ha allt sådant på plats så att det kan börja gälla från första dagen. Sedan är det naturligtvis olika för olika personer. Det har jag aldrig sagt något annat om. Om jag uttryckte mig så att Hillevi Engström kunde missuppfatta det vill jag rätta till det nu. Det är olika för olika personer, men det ska vara enkelt och smidigt, och man ska få den hjälp man behöver. Jag tycker att reglerna är för strikta. Tycker inte Hillevi Engström att det är något problem att pengarna, stora belopp, skickas tillbaka? Det är alltså viktigare att säga att man inte kan hjälpa personerna i Tibro, för då följer man inte reglerna. Regeringen ska ju inte satsa på Skaraborg som utsatt region i den satsning som finns i dag. Regeringen ska satsa på andra delar av landet, inte på Skaraborg, trots att vi har oerhört många varsel. Då tycker jag att reglerna är för strikta och att de ska göras om. Man ska kunna följa dem, men de ska vara annorlunda. Ja, vi har fått svar i dag, men jag är inte nöjd. Jag hoppas för Tibrobornas skull att det löser sig och att det går att hitta en ersättningsindustri eller nya jobb. Vi socialdemokrater är fullt medvetna om vad vi ska göra. Vi ska knäcka arbetslösheten. Vi ska investera i skola och utbildning. Vi ska se till att utveckla välfärden och tryggheten. Vi litar på människor och tror på att de vill utveckla och vara med och bygga Sverige starkt igen.

Herr talman! Jag tror också på människors förmåga, och jag vill inget hellre än att människor ska kunna komma i arbete, att människor får behålla sitt arbete, och att vi kan ha ett så bra klimat i Sverige att företag vill etablera sig på både mindre och större orter runt om i landet. Jag vet att vi har en bra omställningsförmåga. Många av de större arbetsplatserna som läggs ned har kollektivavtal och därmed också avtal med trygghetsorganisationerna. Man kan se av resultatet från till exempel TSL, en organisation bestående av Svenskt Näringsliv och LO, att de lyckas väldigt väl. De börjar jobba redan under varseltiden. Många av de anställda som får hjälp får också ett arbete. Det är en bra verksamhet som parterna bedriver och något som vi ska vara stolta över. Sedan finns det ett komplement när man hamnar i arbetslöshet som innebär att Arbetsförmedlingen ska kunna haka på det arbete som trygghetsorganisationerna redan har gjort. Där kan vi bli ännu bättre. Inom departementets regi träffar vi på regelbunden basis såväl Arbetsförmedlingen som vd och ordförande i de olika trygghetsorganisationerna. Vi vet att det fungerar bra på de flesta ställen, men det kan bli ännu mycket bättre. Vi har en god omställningsförmåga i Sverige; glöm inte bort det. Det beror inte på människors bristande kompetens att en fabrik läggs ned. Den här nedläggningen beror inte på att de som jobbar i Tibro inte är tillräckligt bra. Tvärtom kan det säkert vara så att de är väldigt kompetenta och eftertraktade på arbetsmarknaden. Nedläggningen kanske i stället beror på att det inte finns någon efterfrågan på dessa produkter på grund av att vi har ett krisande Europa. Jag tror att det är viktigt att människor känner att det finns lösningar. Vi kommer att behöva varenda person på arbetsmarknaden när den generation som arbetar nu så småningom går i pension.