Nedläggningen av Volvo Aero i Bromma

Herr talman! Anders Ygeman har ställt ett antal frågor till mig med anledning av att Volvo Aero beslutat sig för att avveckla sin verksamhet i Bromma. Jag har i kontakter med Volvo fått redovisat skälen som ligger bakom detta svåra beslut. Skälet är främst att verksamheten gått med stora förluster under många år. Den verksamhet det handlar om gäller underhåll och service av flygmotorer som utnyttjas i linjetrafik av olika flygbolag. Min bild är att Volvo Aero tar detta beslut just för att säkerställa sin långsiktiga internationella konkurrenskraft och därmed företagets fortsatta tillväxt och utveckling. Jag har förståelse för de anställda som drabbas av nedläggningen och som därför står inför stora förändringar. Jag har förstått att bolaget ska försöka hitta arbetstillfällen i andra delar av Volvo Aero eller på andra företag inom Volvokoncernen. Regeringen är mycket väl medveten om betydelsen av den kunskapsintensiva industriproduktionen. Grunden för en framgångsrik svensk industri är bland annat tillgång till kvalificerad arbetskraft och långsiktiga satsningar på forskning och utveckling. Regeringen har därför i budgetpropositionen aviserat en stor forskningssatsning som fram till och med 2009 kommer att höja nivån på forskningsanslagen med 900 miljoner kronor. Tillsammans med industrins egna FoU-satsningar läggs därmed grunden för en fortsatt stark svensk industri. Regeringen avser att fortsätta föra en kontinuerlig dialog med de branscher och sektorer som är avgörande för Sveriges tillväxt och välfärd, där flygindustrin naturligtvis är en viktig aktör. Vi genomför nu en politik som ska göra Sverige till ett av världens bästa länder att starta och driva företag i. Denna politik inbegriper naturligtvis såväl stora industrier som små och medelstora företag.

Herr talman! Jag ska för formens skull tacka statsrådet för svaret. Men, herr talman, jag är ärligt talad chockad och bestört över det svar vi har fått höra här i kammaren. Stockholms största verkstadsindustri läggs ned. 500 jobb försvinner. 500 jobb flyttar utomlands. Och vad gör näringsministern? Hur agerar hon för att rädda jobben? Flygtrafiken ökar. Marknaden växer. Runtom i Europa och i världen skapas nya verksamheter av samma slag. Men näringsministern möter nedläggningen av huvudstadens största verkstadsindustri med något som närmast är att betrakta som en axelryckning: Det var ett svårt beslut på Volvo. Vi går vidare med vår politik. Har du över huvud taget talat med de anställda på Volvo Aero i Bromma? Några av dem som hotas av arbetslöshet sitter här på läktaren. Se dem i ögonen och berätta vad du ska göra för att trygga deras jobb! Berätta för kammaren vad du ska göra för att trygga utvecklingen för Stockholms näringsliv! Berätta för kammaren vad du ska göra för att ta deras unika kompetens till vara så att de kan fortsätta bidra till folkhushållet! I näringsministerns svar kan man läsa att Volvo Aero funderar över möjligheten att erbjuda några av dem som sägs upp jobb vid andra verksamheter i Volvo Aero. Då kan jag berätta för näringsministern att flera av dem som jobbar på Volvo Aero i Bromma redan har varit med om en nedläggning. De var nämligen med och fick se sin verksamhet nedlagd i Arboga. De flyttade med verksamheten till Stockholm. Nu när de jobbar i Stockholm läggs deras jobb ned och så säger man att några av er kanske kan få jobb i Trollhättan om ni för andra gången på tio år är beredda att flytta 10, 20, 30, 40 eller 50 mil bort för en osäker tillvaro. Herr talman! Näringsministerns svar är lika kristallklart som ekande kallt. Näringsministern tänker inte vidta några åtgärder. Hon kan utlova sänkt a-kassa. Hon kan utlova böter för de arbetslösa. Men när det blir skarpt läge - när Stockholms största verkstadsindustri läggs ned - möts det med en axelryckning och inga åtgärder. Det är det enda besked näringsministern har att ge stockholmarna och de 500 anställda som hotas av uppsägning i Bromma.

Herr talman! Jag tar utgångspunkt i den omstrukturering som det här handlar om i flygbranschen. Det är naturligtvis ett svårt beslut som kom på Volvo Aero i Bromma. Det hade kunnat komma på andra arbetsplatser. Jag hoppas att Volvo som vid andra nedläggningar har tagit sitt ansvar gör det även vid det här tillfället. Jag vill också ta utgångspunkt i Anders Ygemans interpellation som ställer relevanta frågor. Jag ska ge dig rätt när det gäller att se vilka möjligheter som finns att fånga upp detta i Stockholmsregionen samt vilka satsningar man gör på flyg- och rymdindustrin. Det är två saker som är viktiga att poängtera. Anders Ygeman skriver att han undrar vart vallöftena om jobben tog vägen. Jag tror inte att detta är politiska effekter. Skulle det ha varit det skulle man snarare kunna skylla på den tidigare s-regeringen än på Maud Olofsson och alliansen. Det är nog rätt viktigt att tänka på. Detta handlar ju om en omstrukturering. Volvo Aero har kämpat i tio års tid, tror jag, med förluster och med en ökad konkurrens på världsmarknaden när det gäller stora flygmotorer och underhåll. Jag tror att det är jättesvårt att nå en lönsamhet med den konkurrensbild vi har. Man kanske mer ska diskutera de allmänna näringspolitiska förutsättningarna. I interpellationen tar Anders Ygeman upp de branschvisa samtal som tidigare har skett inom bland annat flygindustrin. De har i stora stycken varit väldigt bra, men de har varit inriktade på industriproduktion och teknisk utveckling, inte på underhållsverksamhet. Det är möjligt att man kan göra den invändningen. Jag vill bara poängtera och få fört till protokollet att den kopplingen egentligen inte finns. De satsningar som varit där med en strategi och en handlingsplan med olika åtgärder tror jag är alldeles nödvändiga för den branschen. Det är ju en kunskapsintensiv och exportintensiv bransch. De satsningar som tidigare har gjorts av s-regeringen och som förhoppningsvis fortsätts av alliansregeringen hade inte kunnat rädda jobben i Bromma. Jag vill runda av inlägget med att rikta två frågor till Maud Olofsson. Vad är din syn på möjligheten i Stockholmsregionen att fånga upp de här 450 personerna som riskerar att bli arbetslösa? Vad bör man göra för att ha en mångsidighet i näringslivet så att man inte är beroende av en stor industriarbetsgivare i Stockholmsområdet utan kan få flera? Det är ju egentligen det som borde vara målet. När det gäller flyg- och rymdområdet görs det ju stora forskningssatsningar i budgetpropositionen. Vad är din bild av de branschvisa samtalen och den handlingsplan som har tagits fram när det gäller kopplingen till små och medelstora företag i det här området för att kunna bygga en kunskap och konkurrenskraft gentemot omvärlden?

Herr talman! Anders Ygeman och jag har uppenbarligen en sak gemensamt, nämligen att vi är chockade. Vi är chockade över olika regeringars sätt att hantera en situation. Regeringens åtgärdsprogram i samband med förändringar i näringslivet kan alltid diskuteras. Vi måste ha klart för oss att huvudansvaret har alltid det företag som gör förändringarna. När regeringen går in ska det ske på ett ansvarsfullt sätt med betoning på etik och moral. För 15 år sedan diskuterades situationen vid Lintaverken och vid Volvo Aerotech i Arboga. Man hade gemensam verksamhet. Man hade underhållet av RM-8-motorn som fanns i Viggen inom flygvapnet. Samma motor fanns inom trafikflyget. Ett samgående diskuterades då. Det innebar att man 1996, alltså för precis tio år sedan, lade ned Volvo Aero i Arboga. Det innebar att 650 direkta jobb försvann plus 250 legojobb. Kommunen har ännu inte hämtat sig från den smällen. Närmare 900 jobb försvann alltså i en kommun med 15 000 invånare, alltså mer än dubbelt så många arbetstillfällen som vi nu diskuterar. Likheten med Lintaverken och Arboga är att det är högkvalificerade arbeten i en mycket smal nisch och att det inte är produktion utan underhåll. Det gör situationen ännu svårare. Det som var så påtagligt vid nedläggningen av Volvo Aerotech i Arboga var att den dåvarande industriministern Thage G. Peterson satsade drygt 500 miljoner - jag har för mig att det var exakt 512 miljoner - för att Volvo skulle flytta från kommunen. När det blev offentligt blev det ett ramaskri och naturligtvis en svår situation för den sittande s-regeringen. Löftena var många, men få har infriats. Man startade tillsammans med Volvo Aerotech Arbustum, ett investeringsbolag som skulle satsa på nya jobb i Arboga. Samtidigt lade man avkastningskravet på insatt kapital så högt att inte ett enda arbetstillfälle har skapats i Arboga. Förra året, alltså för exakt ett år sedan, lade man ned Arbustum på grund av att man hade misslyckats totalt. Hur ska då en regering agera? Man kan konstatera att s-regeringen hanterade den här frågan tämligen valhänt, helt i avsaknad av ansvar, etik och moral. Hur den nuvarande regeringen än agerar kan det inte bli sämre. Det kan vi ändå konstatera. En regering får ju ärva vissa surdegar, som de krav som Arboga har. Nu finns det en möjlighet att uppfylla de krav som den dåvarande regeringen lovade. Försvaret ser i dag över sin verksamhet och ska centralisera ett förråd till en plats i landet. När försvarsintressen och regionalpolitiska intressen sammanfaller anser jag att man måste göra en sammanvägning och ta sitt regionalpolitiska ansvar. Jag vill skicka med ministern att se över den diskussion som nu sker från försvarets sida där man begär in anbud, och använd möjligheten att uppfylla de löften som den dåvarande regeringen gav till Arboga. Se till att man inte kör ett ensidigt anbudsförfarande utan verkligen tar sitt ansvar. Det är svårt att hitta de kompletteringsjobb och högkvalificerade nischjobb som fanns i Arboga och som finns i Bromma. Om man uppfyller det här löftet till Arboga anser jag att man också har fört dem som står i kö för åtgärder från regeringens sida ett steg längre fram i kön.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt allvarligt att 500 jobb försvinner. Jag har sagt att alla jobb som vi kan ha kvar i Sverige ska vi ha kvar här. Vi ska ha ett företagsklimat i världsklass så att företagen kan vara här. Låt oss konstatera att Volvo har haft förlust i den här verksamheten i tio års tid. När Leif Johansson och jag pratades vid beskrev han den här verkligheten. Var och en förstår att det inte går att år efter år bedriva verksamhet med förlust utan att vidta åtgärder. Man har verkligen försökt. Det tycker jag att man ska ge Volvo heder för. Volvo tänker ta ett ansvar. Många av de anställda har en bra kompetens som också kan komma den övriga Volvokoncernen till del. Man kan konstatera att vi de här tio åren har haft en socialdemokratisk regering. Företagen hyllar inte den socialdemokratiska företagspolitiken. Nu ska det bli ändring på det. Då kommer företagen att se helt andra möjligheter att starta och växa i Sverige som företagare. Vad gör då regeringen? Jag har tidigare i interpellationsdebatter beskrivit hela den åtgärdskatalog som vi riktar mot företagandet i Sverige. Vi har lyssnat på företagen när de har sagt: Vad behöver vi för att jobben ska stanna här? Mitt löfte till de anställda är ju att jag ska se till att det finns en politik som gör att de kan få chans till andra jobb. Om man måste lägga ned den här verksamheten därför att den går med förlust måste vi tänka nytt och hitta andra verksamheter. Stockholmsregionen är inte i det stycket den mest utsatta regionen. Jag tror att det finns mycket stora möjligheter att utveckla nya jobb. När det gäller rymdverksamheten satsar regeringen ytterligare 50 miljoner kronor från en ganska hög nivå. Vi satsar 575 ytterligare på Vinnova. Vi satsar 900 miljoner ytterligare på forskning under denna period. Det är klart att det kommer att komma fram nya jobb och nya verksamheter som också kräver kvalificerad arbetskraft. Det är dit vi vill komma, och det är också det som har varit regeringens politik. När det gäller Lars Hjälmereds fråga tror jag att Stockholm har en bra position. Och jag vill att Stockholm och Mälardalen ska ha en stark roll i svensk utveckling. Jag tror att Mälardalen är en region som kan vara med och dra när det gäller att utveckla Sveriges ekonomi. Här finns många kunskapsintensiva företag, och här finns också ett intressant näringsklimat som gör att en del företag utifrån kan lockas till denna region. Om vi har en kombination av en bra politik när det gäller företagande och tillväxt, ett starkt innovationsklimat där vi försöker koppla ihop forskning och utveckling, en bra politik som gör att företagen vågar och vill anställa mer, men också ser till att stimulera enskilda människor att jobba mer, då tror jag att denna region kommer att bidra med någonting väldigt viktigt. När jag ser på den regionala utvecklingen, varav Stockholmsregionen är en region, vill jag ha en ordning där alla är med och bidrar. Alla ska vara med och dra. Det är därför som vi också jobbar med mer generella åtgärder. Olika regioner har nämligen olika förutsättningar. Om vi kan nyttja dessa olika förutsättningar på ett positivt och bra sätt kommer hela Sverige att tjäna på det. Och det är inte bara Arboga som har drabbats av den förra regeringens politik på detta sätt. Det är ett antal orter som nu drabbas av försvarsnedläggningar och som känner igen detta. Det handlar om stora löften i valtal och på första maj, men när det kommer till kritan och man ska förverkliga detta så visar det sig att det inte är så mycket bevänt med dessa löften. Budskapet till er är: Vi ska göra allt vad vi kan för att få tillväxt och utveckling i hela landet. Och låt oss se över det som händer på det område som Jörgen Johansson nämnde.

Herr talman! Jag kan konstatera att vi har fått en vältalig näringsminister. Men det vore klädsamt om något av den vältaligheten också kunde komma till uttryck i handling. Jag ställde tre frågor i min interpellation och en fråga i mitt anförande. Vilka kontakter har näringsministern tagit med anledning av Volvo Aeros beslut? En fikastund med Leif Johansson verkar vara svaret. Vilka kontakter planerar näringsministern med anledning av Volvo Aeros beslut? Inga kontakter planerar näringsministern att ta med anledning av Volvo Aeros beslut. Vilka åtgärder planerar näringsministern att vidta med anledning av Volvo Aeros beslut? Det var ett kristallklart svar här också. Ingen åtgärd planerar hon att vidta. Sedan frågade jag i mitt anförande: Har du pratat med de anställda? Har du varit i kontakt med fackklubben? Eller var det fikastunden med Leif Johansson som fick vara vägledande? Och svaret är kristallklart. Nej, du har inte varit i kontakt med de anställda. 500 personer hotas av uppsägning. Det bästa de får är en vink av näringsministern i kammaren, men inga åtgärder och inga ytterligare kontakter. Svaret kunde inte vara klarare än så.

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att jag delar mycket av den syn som Maud Olofsson har framfört när det gäller Stockholmsregionen. Jag är göteborgare, vilket kanske ska påpekas i sammanhanget, även om jag engagerar mig i en Stockholmsfråga i detta fall. I Göteborg är problematiken snarare den omvända, att vi nästan har lite för mycket industriproduktion, om ni missförstår mig rätt, och snarare för få andra ben att stå på. Men i Stockholm gäller det omvända. Så detta kan vara en utmaning framåt för aktörer i Stockholmsregionen att se hur man kan bygga en större industriproduktion i Stockholm så att man inte är så beroende av en i grund och botten bra verksamhet som den i Volvo Aero i Bromma är. Jag saknade ett svar i en annan bra dragning. Jag tycker att det föreslås många bra satsningar i budgeten inom forskning, högre utbildning och liknande. Jag kom in på de branschsamtal som tidigare har förts. Det har handlat lite mer specifikt om industriproduktion och teknikutveckling. Det handlar om ett flertal företag. Det är inte bara Volvo Aero, utan vi talar också om Saab, Rymdbolaget och andra. De är mycket kunskapsintensiva och har försvarskopplingar. Det finns synergier mellan användning av kunskap inom rymdområdet, försvarsområdet och det civila området som jag tror har en mycket stor potential för att generera arbetstillfällen, exportintäkter etcetera. Jag undrar därför: Vilken fortsättning kan vi se inom detta område? Vilka kontakter och samtal kan du eller andra tänka er att ta, och vilka uttryck skulle de kunna ta?

Herr talman! Jag delar ministerns syn att det inte bara är Arboga som har drabbats hårt av försvarsnedläggningar och liknande. Vad som är uppseendeväckande i just Arbogafallet är att staten aktivt gick in och betalade ett privat företag för att flytta bort verksamheten från kommunen. Det är rätt uppseendeväckande i sig. När det gäller en etablering av försvarets förråd som nu diskuteras, och där anbudstiden går ut den 8 december för att vara mycket tydlig, är det en handfull kommuner som man diskuterar, varav alla kommuner utom just Arboga är tillväxtorter. Det är därför som jag hävdar att det regionalpolitiska perspektivet borde kunna väga tungt i den diskussion som man ska föra inom regeringen i denna fråga.

Herr talman! Jag förstår om Anders Ygeman inte vill lyssna på de åtgärder som regeringen har föreslagit. Förklaringen till det är naturligtvis att Anders Ygeman inte tycker att dessa åtgärder är riktiga. Väljarna har sagt att de inte vill ha en socialdemokratisk näringspolitik, utan de vill ha alliansens näringspolitik. Det är också det som kommer att ge förutsättningar för nya jobb. Jag har räknat upp en lång rad åtgärder som kommer att vara till nytta för de 500 som nu förlorar jobben men också för många andra runtom i Sverige som har mist jobben. Och vi ska inte glömma bort att det efter tolv års regerande med Socialdemokraterna är över en miljon människor som inte går till jobbet varje dag. Och antalet har bara ökat. Det är därför som väljarna i detta val sade: Låt oss byta politik och få en politik för företagsamhet, tillväxt och innovation. Det är det som väljarna har sagt, och det är det som de förväntar sig av regeringen. Volvo är berett att ta ett stort ansvar. Det är precis det som jag har försäkrat mig om. I detta företag finns det otroligt mycket kompetens och kunskap. Och Volvo är angeläget om att kunna nyttja denna kunskap. Jag känner mig trygg med denna försäkran, i kombination med alla de åtgärder som regeringen vidtar för att stödja den arbetsmarknad som i dag ska utvecklas. När det gäller branschsamtalen kommer vi att utvärdera dessa branschåtgärder. I huvudsak tycker vi att det är bra saker. Men de kan behöva utvecklas. En del av det kan behöva handla om att vi korsvis gör en del kopplingar mellan olika branscher. Det är också det som har framkommit när vi har haft diskussioner med industrin. Det andra som vi kan behöva göra är att se över forskningsinsatserna. På vilka områden behöver vi göra det? Det tredje som vi kan behöva göra är att ta reda på om det finns ytterligare områden där det finns möjligheter. Jag brukar nämna ett område som är ett starkt område för svensk ekonomi och som kommer, och det är miljöområdet. Jag vet inte hur många frågor som jag får på just det området och där Sverige skulle kunna spela en avgörande roll när det gäller tillväxten och tillkomsten av nya företag och nya jobb. Men denna diskussion tillsammans med industrin fortsätter. Och vi har för avsikt att stödja detta. I detta arbete har vi också lagt ytterligare resurser. Och vi ska föra diskussioner om hur dessa satsningar ska göras. Jag kan bara konstatera att de företag som jag nu för samtal med är otroligt glada över att vi har fått en regering som satsar på jobben och som tycker att det är viktigt och som ser att alla delar av Sverige måste bidra för att vi ska få en ekonomisk utveckling. Jag tror att det är alldeles rätt när det sägs att sårbarheten måste minska. Det är därför som vi också måste ha ett så kallat diversifierat näringsliv i alla våra regioner, i Stockholmsregionen, i Norrlandsregionen, i Västra Götaland och så vidare. Och vi ska försöka bidra till att det blir så. Jag känner en jättestor sympati för det som Jörgen Johansson säger. Och jag förstår också den upprördhet som naturligtvis finns i Arboga. Man har nämligen inte skött detta på ett bra sätt. Men jag måste också be att få återkomma därför att detta inte är ett ansvarsområde som jag har som näringsminister, utan det är ett ansvarsområde som ligger på försvarsministern. Men jag tar med mig den frågan till diskussion och ser om vi kan återkomma i just den frågan. Sammanfattningsvis tackar jag för det intresse som finns på näringsområdet. Man hade kunnat önska att samma intresse hade funnits före valet från alla som har ställt frågor i denna debatt. Då kanske vi hade kunnat undvika den utslagning som har skett av svensk arbetskraft under så lång tid. Men jag tycker att det är väldigt bra att det finns ett uppvaknande intresse för näringslivsfrågor och för att vi ska kunna skapa flera jobb i vårt land.

Herr talman! Jag förstår att Maud Olofsson hellre pratar om den socialdemokratiska politiken än om regeringens brist på politik. Maud Olofsson säger att hon känner sig trygg med de åtgärder som Volvo har sagt sig vilja vidta. Jag känner mig inte trygg. Jag känner mig livrädd. 500 människor mister jobbet. Några av dem som redan har flyttat från Arboga till Stockholm kan kanske få ett erbjudande om att flytta från Stockholm till Trollhättan - en handfull personer, kanske ett tiotal personer. 490 andra personer går ut i öppen arbetslöshet. Deras kompetens har varit viktig för det här landet och skulle kunna vara viktig för landet i en växande bransch. Runtom i Europa startas ju sådana här verksamheter upp. Varför skulle inte vi inte konkurrera med dem? Varför skulle inte vi kunna bidra från staten med kunnande och kompetens för att utveckla den här branschen? Jag måste säga att jag känner en stor oro över Mauds trygghet. I interpellationssvaret saknas åtgärder för att rädda jobben i Bromma. 500 jobb försvinner alltså från Stockholmsregionen. Risken finns att det här inte är slutet utan snarare början på jobbnedläggelser i Stockholm. Jag beklagar verkligen att näringsministern inte har tagit sig tid till att sätta sig in i Volvo Aero och att hon inte har tagit kontakt med de anställda eller med den löntagarkonsult som finns där. Hade hon det skulle hon ha kunnat vara med och bidra till en fungerande flygnäring även i Stockholmsregionen.

Herr talman! Anders Ygeman säger att det startas upp liknande verksamheter runtom i Europa. Ja, det är möjligt. Men den enhet som funnits i Bromma har gått med förlust i tio år. Det är klart att det en lång tid som Volvo har försökt att få den här verksamheten att gå med plus. I det här skedet kan jag förstå varför nedläggningen sker. Vad Volvo sagt till mig och som gör att jag upplever att de känner ett ansvar för de anställda och att de vill anstränga sig är att det här gäller en kompetens som kommer att vara till nytta för Volvokoncernen och att de kommer att anstränga sig allt de kan för att man ska kunna få jobb inom andra verksamheter inom Volvo. Sedan gäller det övriga insatser. Ja, jag förstår om Anders Ygeman inte tycker om de här insatserna, för hade ni tyckt om dem hade ni väl genomfört dem under den förra regeringen. Sanningen är den att under den socialdemokratiska regeringens tidsperiod, tolv år, har arbetslösheten ökat, ökat, ökat, ökat. Utslagningen har ökat, ökat, ökat, ökat. Det har lett till att över en miljon människor en vanlig dag inte går till jobbet. Vi accepterar inte detta. Man har rätt att få ett jobb. Man har rätt att få en lön. Man har rätt att få arbetskamrater. Men då måste vi också se till att det vid den rationalisering som sker naturligt i en del av företagen samtidigt blir en tillväxt av nya företag som kan anställa, som kan växa och som kan bli lika framgångsrika som en del av våra storföretag i dag är i Sverige. Det är ju det som varit brister under en mycket lång tid som gör att så många människor i dag står utanför. Jag känner mig otroligt trygg med den politik som vi har föreslagit. Jag känner mig otroligt trygg när jag pratar med företagen och de säger: Nu tror vi på det här. Nu kommer vi att kunna göra satsningar. Nu vågar vi göra investeringar. Stockholmsregionen har goda förutsättningar, kanske bättre än många andra regioner, att växa och bidra till Sveriges tillväxt. Vi i den här regeringen ska göra allt vi kan för att uppmuntra Stockholmsregionen att ta ansvar för att utveckla svensk ekonomi tillsammans med alla de andra regionerna runtom i Sverige.