Nordisk grannlands-tv

Herr talman! Runar Patriksson har frågat mig om grannlands-tv. Grannlands-tv är mycket viktigt för den kulturella och språkliga kontakten mellan de nordiska länderna. Jag arbetar för min del aktivt för att digitaliseringen ska leda till större möjligheter att ta del av grannländernas tv-utbud. Det nordiska tv-utbytet ligger oss naturligt nog särskilt varmt om hjärtat. Samtidigt tycker jag inte att vi ska begränsa oss till bara de nordiska länderna. Min förhoppning är att vi ska få tillgång också till en större del av det övriga Europas utbud. Jag är övertygad om att möjligheten att se varandras tv inte bara leder till bättre språkkunskaper utan också till en djupare förståelse för den kulturella mångfalden i Europa. Marknätssändningar, som ju sker trådlöst, kan av naturliga skäl inte utformas så att de exakt följer nationsgränsen. Sändningar spiller därför över till grannländerna. Den nordiska språkgemenskapen har lett till att överspillet är högt uppskattat av dem som bor i gränsområdena. Överspillet är oavsiktligt och har accepterats som ofrånkomligt av alla parter, och därför uppstår inte några särskilda kostnader för programbolagen till exempel för upphovsrätt. Genom politiska beslut i Sverige och resten av Europa kommer marknätssändningar också framöver att vara en viktig distributionsform inte minst för public service -kanalerna. Marknätssändningarna kommer att digitaliseras på samma sätt som sker i alla andra distributionsformer. Till skillnad från de flesta andra digitala utsändningar behöver inte programkanaler som sänds i marknät krypteras. Sverige och Finland, de två länder som kommit längst i Norden, har båda valt att sända framför allt public service -kanalerna okrypterade i marknätet, vilket leder till att de som bor i gränstrakterna också framöver kommer att kunna ta emot överspillssändningar. Finland och Sverige är också överens om att utnyttja digitaliseringen av marknätet för att om möjligt förstärka det tv-utbyte som finns etablerat mellan länderna. Detta var min finska kollega Ulla-Maj Wideroos och jag helt överens om när hon i höstas besökte Sverige. Alla europeiska länder har valt samma standard för digital utsändning i marknät, DVB-T. I Norden finns dessutom ett tekniskt samarbete mellan alla aktörer på digital-tv-marknaden inom organisationen Nordig. Jag kommer att arbeta aktivt inom det nordiska samarbetet för att de nordiska länderna också framöver ska samarbeta om de här frågorna och för att Danmark och Norge ska följa Sveriges och Finlands exempel med okrypterade sändningar i marknätet. Digitalisering av tv-sändningar sker inte bara i marknätet utan också i satellitsändningar och i kabelnät. De digitala sändningarna har bättre kvalitet och tar mindre plats. Flera kanaler kan därför erbjudas. Detta bör innebära att de kommersiella operatörerna har mycket goda möjligheter att erbjuda ett större urval av kanaler, inklusive de nordiska. Det här är särskilt tydligt för satellit- och kabeldistribution där digitaliseringen innebär att man i många fall kan erbjuda flera hundra kanaler. Slutligen tycker jag att grannlands-tv inte bara är möjligheten att få tillgång till grannländernas tv-kanaler. Ett samarbete som verkligen ger praktisk tillgång till ett mycket stort antal program från grannländerna är Nordvisionen. Det är ett för Europa unikt samarbete mellan public service -företagen i Norden som sker helt utan politisk inblandning. Inom Nordvisionen organiseras och finansieras samproduktioner liksom ett mycket stort programutbyte. Under 2005 sändes 442 Nordvisionsprogram i förstasändning i Sveriges Television. Ett exempel på en sådan samproduktion är den danska dramaserien Krönikan som nådde en miljonpublik.

Herr talman! Det är bra att vi får den här debatten. Det hade kanske varit ännu bättre om vi hade haft en helfräsch utbildnings- och kulturminister i dag, men jag är väldigt tacksam för att ministern ändå tar sig tid att komma och diskutera denna fråga som är så oerhört viktigt för mig. Vi har haft många interpellationsdebatter i andra ämnen som också har lett till resultat. Det gäller inte minst tillförseln av elkraft i glesbygden, vilket jag är tacksam för. Det har blivit rätt så bra efter debatter som vi har haft här. Nu har vi en fråga som är oerhört viktig för många människor. Tyvärr, herr utbildnings- och kulturminister, är jag inte riktigt nöjd med svaret. Min interpellation och svaret stämmer inte riktigt överens. Jag tror att min lärarinna i skolan hade skrivit "missuppfattat ämnet" i hörnet med en röd penna. Det drar i väg direkt ut i Europa och andra länder. Det är Norden och Nordsat, som funnits sedan 30-40 år tillbaka, som vi diskuterar. Bland de nordiska länderna är det ju så att både Norge och Island inte är med i EU. Inför den här debatten har jag köpt mig en Boxerbox, herr talman. Jag har också en digital-tv-anläggning i ett annat rum, herr talman, för att se om jag via dessa två nät, som jag nu betalar 159 kr respektive 180 kr för, skulle kunna få de nordiska kanalerna, men nej. Men de där andra kanalerna som kultur- och utbildningsministern talar om i dag, dem får jag många av! Många av de kanalerna finns. Varför fungerar detta inte efter 40 års diskussion i Nordiska rådet? Jag värnar så mycket om det nordiska samarbetet, men inte så mycket om det inte fungerar. Har vi ett parlamentariskt arbete och ett ministerrådsarbete så måste det komma ut ett resultat. Hur många gånger har inte den här frågan diskuterats? Under senaste veckan har den tagits upp med Föreningen Norden, vars generalsekreterare träffade den svenska gruppen i Nordiska rådet. Där tar man upp den här frågan som en jättesvår fråga som ministrar i Norden inte klarar att lösa. Det är skamligt, tycker vi. Jag kom direkt hem från Finland för ett möte i fredags. Frågan togs upp, inte av mig men av de finska vännerna. Den här frågan måste vi nu ta igen i Nordiska rådet och göra ett medlemsförslag. Ministerns egna partikamrater i Nordiska rådet väckte frågan senast i Oslo efter att jag tog upp den här tillsammans med Föreningen Norden på vårt möte. Det finns alltså ett medlemsförslag från den socialdemokratiska gruppen i Sveriges riksdag som säger samma sak: Det är kultur- och utbildningsministerns ansvar att se till att i Boxerboxar, digitalboxar och vad det nu heter - olika utbud - ska de nordiska public service -kanalerna ligga med i det utbud som är gratis, så att vi kan se varandras tv. Jag gläder mig åt Nordvisiontalet, men det gäller samproduktion. Jag hoppas verkligen att ministern inte använder Nordvisionsamarbetet till att låta bli att se till att vi får ett ordentligt utbud av all public service till alla i Norden.

Herr talman! Jag instämmer i det Runar Patriksson först säger - eftersom vi båda är nordister har vi haft många debatter i de frågor där vi har engagerat oss gemensamt. Vi har haft många diskussioner varav många har lett till konkreta åtgärder för människor i våra gränsområden. Under den tid då jag själv var minister med ansvar för det nordiska samarbetet kom det många intressanta idéer om hur det här kunde fördjupas och utvecklas. En fråga som vi då också diskuterade var förre utrikesministern Bodströms utredningsförslag om att vi gemensamt i hela Norden skulle ha tillgång till alla nordiska public service -kanaler i våra tv-nät. Sedan jag blev utbildnings- och kulturminister har jag tittat lite djupare på den här frågan igen, för nu har jag fått lite nya infallsvinklar från min nya befattning. Det har bekräftat för mig den syn som jag har. Jag tycker att det är en bra idé och en spännande tanke. Men jag blir lite förvånad över att höra Runar Patriksson föra fram den med sådan kraft, eftersom jag nu har fått lära mig att Folkpartiet ju motarbetar den lagstiftning som skulle göra det möjligt, nämligen det som kallas för must carry -lagstiftning. Det var ju det som var Bodströms förslag, nämligen att man skulle ha en must carry -lagstiftning som ålägger alla distributörer att distribuera detta utbud. Men Folkpartiet tillsammans med en del andra partier vill ju inte ha en must carry -lagstiftning som ålägger distributörerna att distribuera ens SVT:s hela utbud och absolut inte TV 4. Att då säga att man ska ha isländska och flera danska, norska och finska dessutom tycker jag att man måste beskriva som politiskt omöjligt för mig att föreslå till riksdagen. Om vi inte ens kan åstadkomma det med det svenska, av riksdagen beslutade utbudet som ska nå hela Sveriges folk, hur ska vi då åstadkomma den enigheten för en stor mängd andra kanaler? Den andra frågan som Runar Patriksson berör påminner lite om detta. Vi här i riksdagen, eller jag som statsråd, ska bestämma att vi ska ha vissa kanaler i nätet. Jag får ju väldigt hård kritik från borgerligt håll för att vi har en sådan ordning där politiker har något inflytande över detta alls. Jag är inriktad på att vi ska ändra på detta och skapa andra mekanismer och beslutsformer för detta i framtiden, men jag blir lite förvånad när jag då hör en folkpartist stå här och säga att jag ska ta mer kraftfulla initiativ för att själv bestämma, och eftersom jag är nordist och gillar nordiska kanaler så ska jag se till att det blir nordiska kanaler i stället för andra kanaler - musikkanaler, filmkanaler eller vad det är som andra är intresserade av. Jag trodde att Folkpartiets linje var att vi politiker skulle hålla oss borta från det här och inte att vi skulle stoppa ned våra fingrar ännu djupare i den här syltburken.

Herr talman! Det var lite tråkigt att få den här politiseringen av den här frågan. Jag tror inte att Folkpartiet har något emot detta. Det jag talar om här innebär att public service -kanalerna, dem vi betalar via skattemedel och naturligtvis via en avgift, ska ges möjlighet att ligga som fast utbud i alla nät. Det är det jag säger. Nu vill jag inte gå in på Folkpartiets och Socialdemokraternas problematik i den här frågan. Det jag är ute efter är det samarbete som vi har haft i så många år. Den nordiske gemensamme utredaren, samarbetsministern Ole Norrback, skriver om detta i sin senaste rapport Varför syns inte nordisk TV i nordbornas TV-apparater? Alla som satt i Nordiska rådet var överens om att hans utredning var en av de viktigaste frågorna. Det är klart att när ministern nu hoppar på mig för partiernas specialiteter för kodning och sådant så innebär det inte heller något annat än möjligheterna att public service -kanalerna ska finnas som ett gratis utbud i allas olika försäljningstrick. Det är det som jag är ute efter, och det tror jag inte att Folkpartiet har någonting emot heller. En av grundvalarna till min interpellation är också att radiohandlarna efter gränsen säger att man jobbar med digitalisering med olika system. Risken finns - det är nästan klart - att dessa system kanske inte kommer att kunna tala med varandra. Det får inte ske. I någon mån, herr talman, är det här en debatt om det nordiska samarbetet, som vi så många gånger diskuterar. Jag anser att vi bör lägga politiken åt sidan och göra som Sveriges statsminister Göran Persson svarade mig på en fråga vid Nordiska rådets möte här i andrakammarsalen. Han sade: Jag tar alla avstamp i mina viktiga frågor i det nordiska samarbetet. Jag vet att Leif Pagrotsky har varit minister för Nordenfrågor. Vi har pratat om det öga mot öga många gånger. Vi känner gemensamt för det nordiska arbetet. Kan vi inte lägga politiken åt sidan och komma överens? Jag vädjar till kultur- och utbildningsminister Leif Pagrotsky att ta tag i frågan om att de nordiska länderna i frågan om tv-utbudet inte går iväg åt var sitt håll utan försöker knyta samman det så att vi får ett nordiskt utbud när det gäller språk och kultur. Det nordiska samarbetet inom produktionen är väldigt bra. Eftersom ministern passade på att ta det här i dag - det var mitt fel egentligen - var jag tvungen att åka från glesbygden till Stockholm i går för att vara här i dag. Jag kunde sitta på mitt rum i riksdagen och bläddra mellan kanalerna. Jag kunde se finsk utsändning av nordisk kombination och backhoppning. Jag kunde se på Vasaloppet från Sverige, och senare på dagen kunde jag också se specialbackhoppning på norsk tv, eftersom utbudet finns här i riksdagen. Efter en debatt mellan mig och den förra kulturministern, då jag klagade på att vi i riksdagen inte kan se det nordiska tv-utbudet gick det tre veckor, och i dag ser vi det. Jag ser spørretimen från det norska Stortinget och även från danska Folketinget. Det är en stor glädje. Så hoppas jag att ministern ser till att det blir för hela Norden, herr talman.

Herr talman! Runar Patriksson vädjar till mig att jag ska ta mig an den här frågan och försöka göra vad jag kan för att förhindra en uppsplittring på olika tekniker och annat. Jag tar emot den vädjan och säger att jag ska göra så gott jag kan. Jag har tagit initiativ till att frågan kommer upp på dagordningen vid nästa möte med de nordiska utbildnings- och kulturministrarna. Mötet äger rum den 22 mars, alltså om bara ett par veckor. Jag tänker vädja till den norske kollegan, som är den som närmast står inför ett sådant teknikbeslut eftersom de är sist i Norden med övergång till det digitala nätet, att de dels ska försöka undvika en annan teknik, dels försöka undvika en kryptering av det norska public service -utbudet som skulle försvåra för Sverige. Den vädjan, den utmaningen, tar jag alltså till mig, och jag ska försöka verka i just den riktning som Runar Patriksson vill så att vi också i fortsättningen kan samarbeta i riksdagen kring gemensamma värderingar. Runar Patriksson säger att jag hoppar på honom och att jag partipolitiserar frågan om gemensamma nordiska sändningar. Det var absolut inte min avsikt. Jag vet att Runar Patriksson tycker som jag i den här frågan. Jag hoppar inte på Runar Patriksson. Jag försöker bara klargöra för honom och för åskådarna på läktaren, och naturligtvis för talmannen, att det som håller tillbaka den här frågan är den borgerliga opinionen i riksdagens konstitutionsutskott och i de borgerliga riksdagsgrupperna. Nog kan väl jag då få returnera Runars vädjan genom att vädja till honom att försöka påverka opinionen i den egna riksdagsgruppen så att vi får ett bredare stöd för tanken att Sveriges riksdag kan bestämma lite mer om tv-utbudet. Det perspektiv som hittills dominerat i Folkpartiets riksdagsgrupp, och i några till, är ju att den enskildes rätt till sin egendom ska vara så helig att riksdagen inte får göra någon inskränkning och säga att en viss kabelägare inte får disponera som han vill utan har skyldighet att distribuera den ena och den andra kanalen. I dag går Folkpartiet inte ens med på tanken att just det utbud som Runar Patriksson beskrev, det public service -utbud som Sveriges riksdag har beordrat Sveriges Television att genomföra, får tas in i de privata kabelnäten. Att begära åtkomst till dessa ledningar anses nämligen vara expropriation av den enskildes egendom. Jag tycker att det är en väldigt långtgående syn, och eftersom jag hör att Runar Patriksson och jag är överens vädjar jag att han ska försöka vrida om detta lite grann. Sedan till frågan om digitaliseringen. Jag vill ha fler kanaler. Jag vill ha fler nordiska kanaler, och jag vill också ha fler andra kanaler. Fler kanaler kräver dock mer plats, och det digitala sättet att distribuera tv rymmer väldigt många fler kanaler på samma utrymme i etern. Det analoga, gamla, som vi haft tar mycket utrymme och är nu fullt. Om vi ska få fler kanaler behöver vi gå över till det digitala sättet. Även här vädjar jag därför till Runar Patriksson att försöka verka för att hans parti inte fortsätter att driva att digitaliseringen ska avbrytas för då kommer vi aldrig att få plats för fler kanaler. Slutligen vill jag säga att jag nog tycker att visionen är mycket bra. Jag vill inte minska betydelsen av att kunna se grannlands-tv direkt, men jag tycker inte att det är riktigt rättvist att göra som Runar och säga att det bara är fråga om samproduktioner, att det inte är fullvärdigt. 442 nordiska program har antingen utväxlats, där vi har köpt norska, danska, finska och isländska program, eller också har vi gemensamt finansierat och tagit fram dem. Jag tycker att det är ett mycket bra sätt att få mer nordisk förståelse, mer nordisk nytta, och jag hoppas att det kan fortsätta.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis bara säga att de nordiska samproduktionerna är väldigt bra. Jag tycker också om dem. Det jag är rädd för är att det blir ett skäl till att inte fortsätta kampen för att göra det möjligt för nordborna att välja public service . Jag tror inte att Folkpartiet har någonting emot det, eller har sagt någonting som innebär att inte möjligheten att välja de nordiska kanalerna ska finnas. Det som interpellationsdebatten handlar om är att det inte får bli så att vi i de nordiska länderna digitaliserar på ett sådant sätt att vi inte kan prata med varandra inom det digitala nätet. Det ska finnas möjlighet att välja public service -kanalerna. Jag köpte min Boxerbox förra veckan för att testa inför den här debatten. Då fick jag ett visst utbud som jag inte behöver betala någonting för, mer än min radio- och tv-avgift naturligtvis. Där finns dessa grundkanaler. Jag bor vid norska gränsen och är alltså en "överspillare" som än så länge kan se Norge analogt; vi har en egen antenn på taket. Men det räcker inte. Jag kan berätta, herr talman, att Oslos stadsfullmäktiges vice ordförande satt på läktaren för en vecka sedan när han var och besökte mig under ett dygn. Han var väldigt besviken över att han inte kunde se norsk tv på sitt hotell här i Stockholm. Det är ett misslyckande för oss som jobbar med Nordenpolitiken. Kan vi ändå inte vara överens om, utbildnings- och kulturministern med Nordenansvar för dessa frågor, att Sverige blir ledande i kampen för att utbudet ska finnas i hela Norden så att individen får frihet att välja de nordiska kanalerna?

Herr talman! Återigen: Jag antar gärna den utmaningen. Det är också min uppfattning att Sverige bör vara ledande och pådrivande i detta. Jag har börjat. Jag har begärt att få upp frågan på dagordningen vid vårt nästa möte, och vi har redan diskuterat frågan vid tidigare möten. Genom att Sverige har den mest ambitiösa politiken i det här sammanhanget - inte den snabbaste; Finland kommer att digitalisera före Sverige - har jag märkt ett starkt intresse inte minst från min norske kollega som jag besökte i Oslo. Denna fråga var en huvudpunkt i våra diskussioner, och det är alldeles klart att han är mycket intresserad av den. Jag är också en "överspillare". Jag har en sommarstuga i gränsbygden där jag inte ens kan få in svensk tv - det tror jag inte gäller för Runar. Jag kan bara få in norsk tv. I Stockholm är jag så lyckligt lottad att jag kan se finsk tv, och jag valde faktiskt att se VM-finalen i ishockey med den finske kommentatorn. Jag tyckte det var roligare. Det var en spännande upplevelse som berikade min bild av hockey-VM:s förbrödring. Även jag har alltså full förståelse för dessa frågor, liksom ett starkt engagemang. Slutligen vill jag säga något om Boxerfria utbud. Jag gick i bräschen för synsättet att vi ska prioritera fria tv-kanaler i Boxers utbud. Tyvärr fick vi inte någon enda ansökan från något annat nordiskt land om att få sända på det sättet. Det finska har vi redan omhändertagit genom kaffekoppsavtalet, men varken norsk eller dansk tv ansökte, eller isländsk för den delen. Därför fanns inte något sådant på bordet för mig att ta ställning till. Däremot har vi prioriterat två filmkanaler som i ansökningarna sagt att de ska prioritera ett nordiskt innehåll i sina kanaler. Jag hoppas att det kommer att bli ett visst lyft för det nordiska kultursamarbetet på tv-området under de kommande månaderna och framåt.