Nuclear Ban Treaty (NBT)

Interpellationsdebatt 17 november 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Svar på interpellationer

Fru talman! Mot bakgrund av den nyligen tillsatta utredningen om ett eventuellt svenskt tillträde till kärnvapenförbudskonventionen har Karin Enström frågat mig om hur jag säkerställer att de långsiktiga säkerhetspolitiska konsekvenserna genomlyses tillräckligt väl samt om Försvarsmaktens synpunkter har tagits i beaktande.

Låt mig först ge en lite vidare kontext till frågan.

Tyvärr tvingas jag konstatera att kärnvapen åter hamnat i det storpolitiska blickfånget på ett sätt som inte varit fallet sedan det kalla kriget. Ett oroväckande inslag i denna utveckling är de investeringar som kärnvapenstater gör för att modernisera sina vapenarsenaler, ett annat den mer framträdande roll som kärnvapen på sina håll får i politiskt och militärt strategiskt tänkande. Ytterligare ett är den utmaning för den globala icke-spridningsregimen som Nordkoreas kärnvapenambitioner utgör, liksom osäkerheten om framtiden för det så viktiga kärntekniska avtalet med Iran. Risken för att kärnvapen faktiskt kommer till användning - avsiktligt eller oavsiktligt - måste tas på allvar.

Allt detta spär på frustrationen över bristen på framsteg i arbetet för kärnvapennedrustning. Det är därför mer angeläget än någonsin att dödläget på nedrustningsområdet kan hävas och att konkreta steg kan tas på vägen mot det övergripande målet om en kärnvapenfri värld.

Detta är bakgrunden till att Sverige valde att aktivt delta i processen som ledde fram till kärnvapenförbudskonventionen - eller, på engelska, Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons. Potentialen som vi såg, och alltjämt ser, är att ett förbud kan bidra till att långsiktigt stärka den globala normen mot kärnvapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett löpande arbete med textanalys gjordes under förhandlingens gång och låg till grund för beslutet att rösta för godkännande av konventionen när förhandlingen avslutades i somras. Detta ställningstagande bereddes på sedvanligt sätt, det vill säga mellan alla berörda departement inom Regeringskansliet. Därutöver har frågan vid flera tillfällen diskuterats i Folkrätts- och nedrustningsdelegationen, som jag leder och där även vissa myndigheter, inklusive Försvarsmakten, är representerade.

För att regeringen ska få bästa möjliga beslutsunderlag är det av avgörande betydelse att utredningens analys blir grundligt genomförd. Uppdraget är således brett formulerat. Utredaren har att penetrera komplexa frågeställningar. De inbegriper svensk nedrustnings- och icke-spridningspolitik, konventionens relation till andra relevanta konventioner och avtal, Sveriges samlade bi- och multilaterala säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten, vilka eventuella behov av anpassningar av svensk rätt och riktlinjer som konventionen ger upphov till samt vilka möjligheter som finns att frånträda konventionen. En analys av de långsiktiga säkerhetspolitiska konsekvenserna, som Enström särskilt frågar om, kommer därmed att utgöra en av utredningens delar.

Frågeställningarna gör det angeläget med bredd i informationsinhämtningen. I enlighet med direktivet ska utredaren samråda med sakkunniga från Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och andra berörda departement. Därtill ska han inhämta information från myndigheter och forskar- och civilsamhälle samt andra intressenter i Sverige men också utomlands. Jag tar för givet att Försvarsmakten blir en av de myndigheter som utredaren kommer att träffa inom ramen för sitt uppdrag.


Anf. 2 Karin Enström (M)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Jag vill börja med att säga att jag delar den oro som utrikesministern uttrycker i svaret kring ett ökat fokus på kärnvapen, ökade investeringar och också en betydligt förhöjd retorik inte bara i tal utan också i doktriner, liksom det hot vi ser från länder som inte har kärnvapen men som har en tydlig agenda att man vill ha kärnvapen. Det är naturligtvis oroande.

Jag delar också den frustration som utrikesministern ger uttryck för i det att det går väldigt trögt på nedrustningsområdet.

Det jag har frågat om handlar om hur regeringen har resonerat kring den konvention som nu finns, huruvida Sverige dels deltog i förhandlingarna, dels ställde sig bakom den. Det handlar också om det fortsatta arbetet med att komma fram till om Sverige slutligen ska ställa sig bakom den här konventionen och sedermera ratificera den.

Jag tycker att det är bra att en utredning är tillsatt, för det här är en svår och viktig fråga. Det finns en hel del frågetecken som måste rätas ut innan man kan ta ställning.

Jag har läst direktiven, och jag har lyssnat på utrikesministerns svar. Det är riktigt att här beskrivs att man ska analysera själva konventionens innebörd och vilka konsekvenser det skulle kunna få för Sverige om vi tillträder, inte minst för våra samlade både bi- och multilaterala samarbeten som vi har på det säkerhets- och försvarspolitiska området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen ska också analysera hur - och det är väldigt viktigt; jag kommer att återkomma till det - konventionen stämmer överens eller riskerar att inte stämma överens med övriga konventioner på det här området.

Det jag är ute efter, och det är därför jag har skrivit den här interpellationen, är att jag är rädd för att det inte har uttryckts tillräckligt tydligt i direktivet hur konsekvenserna ser ut för svensk säkerhetspolitik som helhet. Det jag är mest oroad över är att den inte tittar på konsekvensen för vår handlingsfrihet framöver. Det tror jag skulle vara det mest allvarliga.

Vi är överens om att vi vill ha ett aktivt nedrustningsarbete och se färre kärnvapen i världen, men det jag är orolig för, och det är därför jag har ställt den här interpellationen, är att den här genomlysningen blir otillräcklig, att det blir en uppräkning av vad det här kommer att betyda för samarbetet. Men vad betyder det som helhet för Sveriges säkerhetspolitik i framtiden, och vad betyder det för vår handlingsfrihet?

Regeringen brukar ju framhålla att det är säkerhet i Europa, säkerhetspolitisk handlingsfrihet för Sverige och nedrustning i världen som är hörnstenarna i säkerhetspolitiken. Jag ser inte riktigt att regeringen tog hänsyn till detta när man skrev direktivet för utredningen.


Anf. 3 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Det är en nästan obegriplig kritik eftersom direktivet naturligtvis är hållet på ett sådant sätt att det fångar in exakt detta. Det fångar in också våra samarbeten, och det står väldigt tydligt men förstås allmänt och brett formulerat, för utredaren måste arbeta på det sättet.

Det är precis dessa frågor det handlar om. I själva verket hade jag hoppats att både Moderaterna och inte minst Centerpartiet, som förut var aktiva i frågan om kärnvapennedrustning, någon gång skulle säga att det inte är acceptabelt att vare sig Nato eller våra samarbetspartner talar om hur Sverige ska ställa sig i en sådan fråga. Sverige har en lång och hedersam tradition av att verka mot kärnvapen i världen.

De försöker dirigera oss och få ett veto gentemot alla de länder som känner en stor frustration över hur utvecklingen ser ut, och de försöker hota våra samarbeten. De säger att vi inte kommer att kunna samarbeta. I själva verket, Karin Enström, måste det redan i dag vara vår utgångspunkt att vi i fortsättningen kan stå för vår hållning också i synen på kärnvapen. Samtidigt ska vi samarbeta.

Jag menar att vi från svensk sida måste enade säga ifrån att detta är vår utgångspunkt. Vi ska fortsätta att markera mot kärnvapen, hålla på vår politik, fortsätta en bra svensk tradition och samarbeta med alla de länder som nu känner en enormt stor frustration över hur kärnvapenstaterna uppför sig. Detta visar att den nuvarande politiken inte fungerar alls. Den fungerar inte avskräckande. Tvärtom ser vi både en modernisering och hot om att införskaffa nya vapen. Dessutom finns länder som redan gör bombtest. Det är dessvärre vad som ligger bakom interpellationen.

Nu ska utredningen göra en riktig rättslig och politisk genomlysning av frågan så att det finns ett gott underlag för att ta ställning till huruvida Sverige ska skriva under och ratificera. Det har varit vår inställning från början när vi engagerade oss i frågan, till skillnad från den tidigare regeringen, som inte hade ett engagemang alls i kärnvapenfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har återupptagit engagemanget, och det behövs mer än någonsin. Det har utvecklingen i världen visat.

Utredningen ska absolut ta sig an frågan om våra samarbeten. Utgångspunkten är vår politik på området. Vi menar att den måste vila på alla tre benen: samarbeten, militär alliansfrihet och vår rätt att ha ett försvar. Vi stärker vår försvarsförmåga. Så vill vi ha det i fortsättningen också. Det är tydligt att dessa element ingår i direktiven till utredaren. Det är en alldeles utmärkt person som gör utredningen.

Jag skulle önska lite mer av politisk samsyn i frågan och en signal att Sverige som självständig nation har rätt att fatta beslut utan att utsättas för hot och påtryckningar från vare sig Natomedlemsländer eller andra samarbetspartner.


Anf. 4 Karin Enström (M)

Fru talman! Nu kommer vi in på sakfrågan, inte på utredningen.

Jag håller helt med utrikesministern om att det är självklart att vi i Sverige fattar våra egna beslut. Vi fattar våra egna försvarsbeslut, och vi fattar våra egna säkerhetspolitiska beslut. Så ska det vara. Men vi gör det naturligtvis i en kontext. Vi lever i en värld där vi är beroende av andra. Vi bygger vår säkerhet i samverkan med andra. Därför får detta betydelse.

Sedan är det självklart upp till oss här i Sverige hur vi slutligen bestämmer oss. Men vi måste lyssna in och analysera vad olika ställningstaganden kommer att få för konsekvenser för Sverige. Vi kan inte tänka bort dem eller låtsas som att de inte finns. För mig handlar det inte om hot, utan det handlar om att analysera hur våra samarbeten kommer att påverkas. Sedan får man dra sina slutsatser utifrån det.

Jag ser tre problem med konventionen. Det första problemet handlar om hur den påverkar våra viktigaste samarbeten. Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten finns inom EU. Sverige är partner till Nato. Sedan finns flera bilaterala samarbeten, inte minst med USA och även med andra länder som har kärnvapen. De kan påverka övningar, och de kan påverka det försvarsindustriella samarbetet.

Man måste analysera. Sedan får man naturligtvis värdera vilka konsekvenserna är och om man är beredd att ta dem eller inte. Jag ser inte nu - men vi ska också invänta utredningen - att det här påverkar våra samarbeten positivt.

Det andra problemet är att konventionen riskerar att underminera rådande konventioner, inte minst icke-spridningsavtalet. Det har flera länder sagt. Det gäller de skrivningar om verifikationsmekanismer som finns i den nya konventionen.

Det tredje problemet, fru talman, rör att oavsett vad en regering tycker i dag riskerar avtalet att binda vår handlingsfrihet för framtiden. Där finns en lång tradition i Sverige att göra allt vad vi kan för att komma överens i dessa viktiga frågor som gäller det existentiella för Sverige i fråga om försvars- och säkerhetspolitik. Vidare finns en tradition av att inte binda kommande regeringar. Att ansluta sig till denna konvention riskerar i allra högsta grad att skapa problem om en annan regering vid ett annat tillfälle, om det finns ett brett stöd, till exempel skulle vilja ansöka om medlemskap i Nato. Jag anser att det inte är förenligt.

Det är svårt att förstå om det över huvud taget går att frånträda konventionen. Jag har förstått att det är en svår väg. I en konflikt kan man absolut inte frånträda konventionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utrikesministern vet att jag och mitt parti är för ett Natomedlemskap. Men oavsett om man är för eller emot är det viktigt att inte binda framtida regeringar och framtida riksdagar. Jag ser med oro på detta. Priset kan bli ett avtal som troligen kommer att ha en mycket liten effekt på de stater som i dag har kärnvapen.

Jag skulle vilja höra hur utrikesministern ser på detta. Det blir en tveksam effekt på de länder som har kärnvapen, som ska minska sina arsenaler, och ett högt pris för oss.


Anf. 5 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Jag skulle gärna vilja kommentera det sista Karin Enström sa. Det är en viktig punkt och en relevant fråga. Hur påverkar vi kärnvapenstaterna?

Vi vill påverka dem. Vi vill att kärnvapenstaterna flyttar sig i rätt riktning. Ingenting av det som finns nu har hjälpt i fråga om deras syn på utvecklingen. Dessa stater har visat liten förhandlingsvilja i inte minst NPT, icke-spridningsfördraget. Sist gjordes inga framsteg. Nedrustningskonferensen har inte gjort några framsteg under 20 års tid. I stället pratar man om att skaffa sig nya vapen. Därför blir den här konventionen ytterligare ett element. En viktig uppgift vid sidan av att granska konventionen måste vara att skapa vägar att brygga över till kärnvapenstaterna.

Jag tror inte att någon föreställer sig att dessa stater skulle vara med i förhandlingarna. Det var nog ingen som trodde det. Vi hade helst velat det, men vi förstod att det var orealistiskt. Konventionen är lika mycket en normsättande markering från 122 av världens länder, som skrivit på att kärnvapenstaterna nu måste ta denna fråga på allvar. Om det inte finns någon väg att övertyga genom de existerande formerna och konventionerna måste man markera på detta sätt, precis som man har gjort mot de länder som innehar andra massförstörelsevapen.

Jag tycker också att konventionen ska vara ett praktiskt verktyg. Jag menar att den också ska användas för att skapa forum där vi diskuterar med kärnvapenstaterna. Vi är redo att ta på oss rollen att skapa den sortens diskussioner.

Det blir en trovärdighetsfråga för kärnvapenländerna. Är de beredda? Skulle de komma till diskussioner om hur utvecklingen som har synts på sistone ska hejdas? Konventionen måste ingå i hela arsenalen av åtgärder.

Jag är stolt över att företräda en regering som säger att vi tydligare än någonsin måste markera mot kärnvapen. I en tid när det är så nära också till oavsiktlig användning, alltså att misstag eller tekniska problem kan leda till att man utlöser kärnvapen, måste vi vara aktiva fullt ut.

Jag är rädd för att ni i oppositionen med er politik och intresset för att ansluta sig till Nato kommer att vara beredda att sälja ut allt detta. Det låter lite så nu: Vi ska inte tala för högt om det här; vi ska inte ansluta oss till den här konventionen. Ni har varit väldigt lite aktiva i diskussionen. Inte ens när man har bjudit in till diskussionen om de här frågorna har oppositionen visat något stort intresse, utan det är först nu när det finns en förbudskonvention som det är intressant.

Direktiven, menar jag, innehåller alla de viktigaste elementen att diskutera och reda ut, inte minst relationen till andra fördrag och konventioner. Det är viktigt, för den här konventionen ska som sagt också vara ett praktiskt politiskt verktyg. Men jag önskar att ni skulle stå upp och tydligare säga att det här är vägen framåt och inte bara säga att vi nu ska låta kärnvapenländerna få ett veto, att vi inte ska få skriva under en förbudskonvention, att vi inte ska få göra det ena och det andra med hänvisning till samarbetena. Det menar jag att man bör avstå från. Det tjänar vi alla på.


Anf. 6 Karin Enström (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är två delar i detta. Det handlar om vilken effekt man tror att den här konventionen kommer att få, och det är uppenbart att utrikesministern tror mycket på den.

Eftersom inget av de länder som i dag har kärnvapen står bakom konventionen - man har inte deltagit i förhandlingarna - är jag betydligt mer pessimistisk när det gäller en förbudskonvention. Den skulle möjligtvis kunna påverka de länder som i dag är demokratiska som har kärnvapen. Men jag har mycket svårt att se att auktoritära länder som Ryssland och Kina över huvud taget skulle bry sig om en sådan här konvention. Även om den skulle få folkligt stöd i de länderna skulle den tyvärr ha små möjligheter att ge någon som helst effekt.

Om den dessutom har en tveksam effekt eller kanske ingen effekt alls blir ju priset väldigt högt, inte på grund av hot och kanske inte för att man gör sig osams men för att det kommer att påverka våra nuvarande samarbeten - som ju är viktiga och prioriteras även av den nuvarande regeringen - med Nato och inte minst med USA.

Sedan finns som sagt risken att konventionen underminerar icke-spridningsavtalet. Den stora risken tycker jag att utrikesministern viftar bort.

Den sista punkten som jag hade, som är den allvarligaste och mest långtgående, är risken för att det här binder framtida handlingsfrihet för Sverige. Det tycker jag är allvarligt. När vi gör sådana här saker ska vi vara överens och ha brett stöd för att göra dem. Tillträder vi konventionen riskerar vi att binda Sveriges handlingsfrihet för lång tid framöver. Det skulle jag vilja höra om utrikesministerns syn på.


Anf. 7 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Tack, Karin Enström! Det här är en viktig debatt, och alla de frågor som Karin Enström tar upp på slutet är just de frågor som utredningen ska hjälpa till att ge svar på. På vilket sätt påverkar detta de övriga konventionerna och relationerna till övriga existerande konventioner?

Vad är det som kärnvapenstaterna faktiskt skulle bry sig om? Det är lite grann en annan fråga, men det är det man börjar undra över. Har de visat någon vilja att engagera sig i de förhandlingar som pågår? Vad är det som faktiskt kan bidra till att sätta normen mot kärnvapen och kärnvapenspridning om inte existerande konventioner? Det är den frustrationen som har lett till att vi har fått den här konventionen.

Jag viftar inte bort någon av de här frågorna. Jag menar att det är precis därför vi har tillsatt den här utredningen - för att se till att vi har rett ut alla de aspekterna. Det tar vi absolut på största allvar, för den här frågan är viktig. Jag hoppas att vi också i fortsättningen ska kunna behålla en samsyn på hur vi betraktar kärnvapen, kärnvapenanvändning, kärnvapenspridning och risken med kärnvapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga att icke-spridningsfördraget är och förblir av grundläggande betydelse för vår nedrustningspolitik. Vi måste göra ansträngningar för att man 2020 när man ska förhandla igen får framgångar med den.

Som omvärldsutvecklingen ser ut nu är utmaningarna betydande och debatten väldigt polariserad. Kärnvapenstaternas inställning och vilja att göra konkreta framsteg kommer att betyda mycket för oss allihop, så den här debatten kommer tack och lov att fortsätta. Jag hoppas att vi ska hitta punkter där vi är eniga och samtidigt kunna diskutera det som behöver åtgärdas för framtiden för att förhoppningsvis ta ett steg mot en kärnvapenfri värld.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2017/18:75 Nuclear Ban Treaty (NBT)

av Karin Enström (M)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Den 7 juli 2017 antog FN ett avtal om ett globalt förbud mot kärnvapen. 122 länder står bakom avtalet, dock inga kärnvapenstater eller Natoländer. Avtalet har sin grund i ett initiativ som främst International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (Ican) har drivit.

Då inga kärnvapenstater i dagsläget står bakom avtalet, och dessutom inga Natoländer, har avtalet en mycket liten chans att lyckas bidra till en reell kärnvapennedrustning. Dessutom är avtalet i sin utformning så otydligt formulerat att det riskerar att undergräva det redan existerande icke-spridningsavtalet.

Om regeringen fortsätter att driva frågan om att ratificera NBT-avtalet riskerar Sverige därmed såväl framtida möjligheter att bli medlem i Nato som existerande samarbeten med enskilda Natoländer, som USA. Vi har i Sverige haft en tradition av att inte låsa oss i avtal som försvårar för framtida förhandlingar eller påverkar handlingsfriheten.

Försvarsmakten var också så sent som i våras väldigt tydlig med hur viktigt det är för vår säkerhet att kunna tillhöra samarbeten som Nato, som grundar sig i ett avtal med gemensamma försvarsförpliktelser.

Den 4 september 2017 gjorde utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist ett gemensamt uttalande där de meddelade att regeringen tillsätter en utredning för att belysa alla konsekvenser av konventionen, inklusive för provstoppsavtalet, icke-spridningsavtalet och Sveriges försvarspolitiska samarbeten.

I dagarna har regeringen presenterat utredare och direktiv i punktform på regeringens hemsida. Av det som framgår där finns det en risk att en genomlysning av konsekvenserna för Sveriges säkerhetspolitik vid en svensk ratificering av konventionen blir otillräcklig.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

 

  1. Hur säkerställer ministern att de långsiktiga säkerhetspolitiska konsekvenserna genomlyses tillräckligt väl?
  2. Har ministern tagit Försvarsmaktens synpunkter i beaktande?