den 12 februari
Interpellation 2001/02:254
av
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till näringsminister Björn Rosengren om nyföretagandet i Sverige
Nyföretagandet i Sverige minskar. Trots detta faktum väljer näringsministern att syssla med ordlekar. Han tycks vilja ha en debatt om begreppet "genuint nystartade företag" i förhållande till antalet "nyregistrerade företag". Det för Sverige bekymmersamma läget är, ordlekar och bortförklaringar till trots, att antalet nystartade företag minskar.
När näringsministern i ord försöker beskriva vad regeringen har gjort för att öka nyföretagandet är det många som funderar över den bild av verkligheten som regeringen har. Det är naturligtvis möjligt att plocka debattpoäng på en hög svansföring kring statistik om hur företagandets olika former definieras och utvecklas. Man kan komma en bit med att orera vitt och brett kring de delar av regeringens näringspolitiska syn som man anser handlar om hur jobb tillkommer och utvecklas.
Det finns många sätt att beskriva regeringens insatser på senare tid på näringslivsområdet. Ett av dem skulle kunna inbegripa vilka bedömningar som låg bakom det ivriga frotterandet med IT-bubblans dåvarande galjonsfigurer. Ett annat skulle kunna sätta högst värdeladdade ord på effekterna för många människor och hushåll av regeringens hantering av Telia och dess aktier. Ett tredje skulle kunna handla om hur relationen ser ut mellan antalet utredningssidor, pressmeddelanden och promemorior om företagandets och företagarnas villkor å ena sidan och å andra sidan det faktiska antalet tillkommande nya företag i Sverige.
Det finns dock skäl att skärpa ansatsen och fokusera på den huvudfråga som kommer att visa sig avgörande för det långsiktiga utvecklingsperspektivet. Det är nämligen alltid enskilda människor och familjer som i förlängningen får lida och ta de ekonomiska konsekvenserna när samhällsekonomin sviktar och prognoserna slår fel. Då blir de ordvitsar och nonchalanta löften som tidigare rosat marknaden ganska patetiska. Jobben försvinner. Människor och familjer blir fattigare. Ilska och oro breder ut sig.
Framtida välfärd är i hög grad beroende av att det hela tiden etableras nya företag. Dessa företag baseras i sin tur på att enskilda människor har idéer och bedriver utvecklingsarbete. Dessa människor måste våga satsa tid, kraft och pengar på sina idéer och sitt kunnande. På så sätt måste det finnas ett mycket klart samband mellan den politik som förs för företagen och den politik som förs för företagarna.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga näringsministern:
1.Avser ministern att på ett generellt plan föreslå ytterligare åtgärder för att långsiktigt stärka företags- och företagarklimatet i Sverige?
2.Avser ministern att föreslå eller vidta åtgärder som gynnar ett ökat nyföretagande?
3.Avser ministern att vidta åtgärder för att i framtiden undvika att den statistik regeringen använder när det gäller utvecklingen på nyföretagarområdet inte kommer förrän halva året har gått?