Oberoende internationell utredning om krigsbrott i Nagorno-Karabach

Fru talman! Arin Karapet har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att långsiktigt garantera freden och säkerheten för civilbefolkningen i Nagorno-Karabach och vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att påskynda utbytet av krigsfångar, gisslan och avlidna i egenskap av att Sverige är ordförandeland i OSSE samt vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att få på plats en oberoende internationell utredning som utreder misstänkta krigsbrott och lagför de ansvariga.

Regeringen välkomnar överenskommelsen om en vapenvila från den 10 november förra året. Konflikten är dock inte över, och många frågor återstår att lösa.

Striderna under hösten var intensiva och har orsakat stort mänskligt lidande hos befolkningarna och omfattande samhällsskador. Sverige fördömer attacker riktade mot civila och civil infrastruktur. Internationell humanitär rätt måste följas.

Den humanitära situationen är mycket allvarlig. Tiotusentals civila tvingades fly konfliktområdet, och bostadsområden och civila inrättningar som skolor och sjukhus har förstörts. Situationen har förvärrats av utbredd spridning av covid-19, som myndigheterna har saknat kapacitet att omhänderta på grund av striderna. Det är viktigt att tillträde för internationella aktörer i enlighet med humanitära principer garanteras.

Regeringen följer noga Nagorno-Karabach-konflikten. Som medlem i OSSE:s Minskgrupp samt ordförande för OSSE 2021 fortsätter Sverige att stödja ansträngningarna från Minskgruppens samordförande. Det är viktigt att OSSE och det internationella samfundet förblir engagerade för en långsiktigt hållbar och fredlig lösning framförhandlad mellan parterna.

Som OSSE-ordförande har jag också en personlig representant för konflikten som rapporterar till mig. Den personlige representanten arbetar med förtroendeskapande åtgärder mellan parterna och stöder samordförandena. Inför ordförandeskapet 2021 har jag förnyat hans mandat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under hösten har jag varit i regelbunden kontakt med Minskgruppens samordförande och OSSE-ordförandeskapets personlige representant. Detta arbete intensifieras i år. Jag har också diskuterat konflikten direkt med Armeniens och Azerbajdzjans utrikesministrar. Senast den 22 december höll jag videomöten med Armeniens utrikesminister Ara Aivazian respektive Azerbajdzjans utrikesminister Jeyhun Bajramov. Jag framförde svenskt stöd till Minskgruppens samordförandeskap och OSSE-ordförandeskapets personlige representant. Jag framhävde även att internationell och multilateral närvaro behövs på marken som ett komplement till den ryska och turkiska närvaron.

Regeringen ser allvarligt på uppgifterna om misstänkta krigsförbrytelser. Jag har vid flera tillfällen framhållit att personer som medverkat till allvarliga brott mot folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, ska ställas till svars för sina handlingar. Straffrihet är inget alternativ. Enligt folkrätten har inblandade stater en skyldighet att utreda om misstänkta krigsförbrytelser har begåtts. Det gäller också Nagorno-Karabach-konflikten.

I mina samtal med Armeniens och Azerbajdzjans utrikesministrar välkomnade jag att processen med utbyte av krigsfångar och kvarlevor har inletts. Det är även positivt att en process inletts i Azerbajdzjan för att personer som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser ska ställas till svars, vilket jag framförde till utrikesminister Bajramov. Jag kommer också att följa upp detta med båda parter framöver och fortsätta peka på deras ansvar att ställa krigsförbrytare till svars på ett noggrant, transparent och skyndsamt sätt.

Som svar på den uppblossade konflikten beslutade Sverige tidigt under hösten att bidra med 20 miljoner kronor till Internationella rödakorskommitténs humanitära arbete i konfliktområdet. Sverige bidrog även till Rädda Barnens humanitära insatser i Armenien med 2 miljoner kronor. Därutöver bidrar Sverige till den långsiktiga utvecklingen i området genom regionala biståndsinsatser kopplade till EU:s östliga partnerskap samt ett bilateralt reformsamarbete med Armenien sedan 2019.

Sverige strävar efter rättvisa för alla som har drabbats och kommer att drabbas av Nagorno-Karabach-konflikten. Som ordförande i OSSE kommer Sverige att fortsätta stödja ansträngningarna från Minskgruppens samordförande för en långsiktigt hållbar och fredlig lösning framförhandlad mellan parterna.

Fru talman! Tack, utrikesminister Ann Linde, för ett gediget svar, som jag måste säga att det var! Till dem som inte har sett svaret i pappersformat kan jag säga att det är två och en halv sida långt. Det uppskattar jag.

Jag är mer nöjd med svaret i dag än med svaret jag fick på min förra interpellation, så jag ser att det går framåt. Men jag vill få klarhet i vissa saker som jag inte fått svar på fullt ut.

Fru talman! Låt oss gå tillbaka till hur konflikten utvecklades. Vi vet i dag att Azerbajdzjan den 27 september gjorde en fullskalig attack. Man bröt vapenvilan tre gånger. Dessvärre satte inte det internationella samfundet, den fria världen, det vill säga Europa och USA, ned foten i den här konflikten. Man lät Turkiet och Ryssland få göra upp sinsemellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kaukasus är inte en het fråga bara i dag. Vi kan gå tillbaka i historien till Turkmenchayavtalet när perserna och Tsarryssland gjorde upp om Kaukasus. Där fanns också det osmanska riket. Men vi ska inte gå tillbaka så långt i historien utan ska titta på hur kriget har utvecklat sig.

Över en natt kom en presskonferens från Vladimir Putin och diktatorn Ilham Alijev. Armeniens demokratiskt valda premiärminister vägrade att vara med på videolänk när man skrev under det så kallade vapenstilleståndsavtalet. Precis det som jag varnade utrikesministern för skedde: Om Europa står passivt kommer det att bli så som Ryssland och Turkiet vill.

De fick som de ville. Ryssland har satt dit sina gröna gubbar i Nagorno-Karabach. Vi ser en upprepning av Sovjetunionen, och nu är det version 2.0. Den enda skillnaden är att det nu är Ryska federationens flagga som vajar i Nagorno-Karabach och inte Sovjetunionens flagga.

Konflikten är ännu inte löst. Azerbajdzjan har vunnit kriget. Azerbajdzjan bröt den sista vapenvilan också, då man passade på att ta ytterligare krigsfångar. Just nu har man en psykologisk krigföring mot Armenien. Ryssland har ett intresse av att skicka in Armenien i en inrikespolitisk kris. Några timmar efter att själva avtalet skrevs under såg vi en organiserad attack från den förra regimen. Det var inte som i Kapitolium, utan detta var tydligt organiserat av före detta oligarker med intressen i Armenien och i Ryssland för att få tillbaka den gamla ordningen, den ordning som var när Armenien inte var en demokrati. Det ligger nämligen inte i Turkiets eller Rysslands intresse att demokratier ska växa fram i Kaukasus. Det är bara att titta på hur Georgien utvecklade sig. Georgien gjorde en folkresning för mer än tio år sedan. Hur agerade Ryssland då?

Ryssland har en strategi mot alla länder, på olika sätt. Men, fru talman, över 60 krigsfångar är kvar i Azerbajdzjan. Diktatorn Ilham Alijev använder detta i en psykologisk krigföring. Det sägs att det kan vara fler.

Rödakorskommittén har fått i uppdrag att göra utbytet mellan Armenien och Azerbajdzjan, men de vägrar. Vilka konkreta åtgärder kommer utrikesministern att vidta, som ordförande i OSSE och OSSE:s Minskgrupp, så att utväxlingarna faktiskt sker?

Fru talman! Våren 2018 genomfördes en fredlig revolution i Armenien. Undertecknad hade förmånen att, i egenskap av vice talman, delta i det första utländska besöket efter revolutionen. Jag tog tillfället i akt att lovorda hanteringen av de folkliga protesterna och att säga att landet, såväl regering som opposition, uppvisat en demokratisk mognad under protesterna som förtjänade omvärldens stöd. Sedan revolutionen har Armenien varit ett land som har genomfört omfattande reformer för att komma till rätta med tidigare strukturella problem.

Redan innan revolutionen, i november 2017, slöt EU ett avtal med Armenien om ett omfattande och utökat partnerskap, det så kallade Cepaavtalet. Sverige ratificerade avtalet i maj 2019. Armenien omfattas också av EU:s östliga partnerskap, som bland annat syftar till att stödja reformprocesser i landet, inklusive demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det såg verkligen ljust ut för landets utveckling fram till att Azerbajdzjan med understöd av Turkiet och IS-terrorister anföll Armenien i september förra året. Omvärldens, inklusive Sveriges, tystnad under kriget var både skamlig och genant. Världen stod tyst och tittade på när massiva övergrepp från den azeriska sidan utfördes på både armenier och armenisk egendom. Av historien har uppenbarligen inget lärts.

Efter att ett avtal med rysk inblandning slutits angående den väpnade konflikten tilltog även inrikespolitiska spänningar i landet, och Armenien riskerar nu att ta många steg bakåt i den demokratiska utvecklingen.

Armenien behöver allt stöd landet kan få. Över 30 000 människor som fördrivits från sina hem under den väpnade konflikten behöver bostad, mat och sjukvård. Barn och ungdomar som förlorat sina skolor behöver utbildningsplatser.

Till råga på allt befinner sig landet, precis som resten av världen, i en pandemi.

Jag har under föregående år ställt många frågor till utrikesministern om konflikten och situationen i Armenien - det kan hon säkert intyga. De har bland annat handlat om fördömande av Azerbajdzjans och Turkiets aggressioner, utbyte av fångar och kroppar, utredningar om krigsbrott och biståndsstöd till Armenien. Särskilt med tanke på att Sverige nu innehar ordförandeskapet i OSSE har det varit intressant att få svar från utrikesministern. Dessa har dock varit ganska svävande, och vad gäller fördömanden efterlyser jag fortfarande sådana.

Men man ska också få veta när man gör något bra. I svaret på denna interpellation får jag för första gången mer konkreta svar på de frågor som jag tidigare ställt, och det vill jag tacka utrikesministern för.

Det är bra att utrikesministern nu i egenskap av ordförande i OSSE arbetar med konfliktfrågan, så att den inte glöms bort. Jag instämmer också i utrikesministerns åsikt: att internationell och multilateral närvaro behövs på marken. Ska sanningen fram har ju Ryssland numera tagit kontroll över områden på ett mycket sofistikerat sätt. Därför behöver det internationella samfundet vara på plats.

Det är bra att Sverige har gett stöd om 20 miljoner kronor till Internationella rödakorskommitténs arbete i området. Det är också bra att man ger till Rädda Barnens humanitära insatser i Armenien, likaså att man i ett långsiktigt perspektiv deltar i regionala biståndsinsatser. Men jag är rädd att det inte är tillräckligt.

Som jag inledningsvis tog upp, fru talman, brottas Armenien med många problem för tillfället. Jag tror att de behöver ökat stöd även ekonomiskt. Som jag nämnde är människor utan mat och bostad. Skolor är raserade och så vidare. Med tanke på de mest akuta behoven tror jag att det behövs ett ökat stöd. Därför skulle jag vilja fråga utrikesministern om hon är beredd att använda svenskt bistånd till att utöka stödet ännu mer till Armenien.

Fru talman! Att bidra till konfliktlösning i OSSE-regionen på basis av våra gemensamma principer och åtaganden står högt upp på min agenda som OSSE-ordförande. Det är en av OSSE:s grundläggande uppgifter, och mitt aktiva stöd till existerande konfliktlösningsformat har detta som målsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arin Karapet tog specifikt upp frågan om krigsfångar. Jag kan säga att vi välkomnar den process med utbyte av krigsfångar och kvarlevor som har inletts. Det svenska stödet till Internationella rödakorskommittén är viktigt. Det är en neutral och betrodd mellanhand, och de har underlättat utbytet av krigsfångar och kvarlevor i regionen.

Ordförandeskapets personliga representant för Nagorno-Karabach-konflikten har jobbat aktivt med förtroendeskapande åtgärder mellan parterna, såsom journalistutbyten och besök vid kontaktlinjen. Han har också arbetat med att understödja utbytet av krigsfångar och kvarlevor. Som OSSE-ordförande kommer vi att fortsätta att stödja hans arbete i detta.

Jag delar Arin Karapets bedömning att processen med utbyte av krigsfångar och utredning av potentiella krigsförbrytelser bör påskyndas. Regeringen följer utvecklingen noga och ser allvarligt på uppgifterna om misstänkta krigsförbrytelser. Jag har vid flera tillfällen framhållit att personer som har medverkat till allvarliga brott mot folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, ska ställas till svars för sina handlingar. Straffrihet är inget alternativ.

I Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll finns det regler om krigsfångars behandling. Enligt folkrätten har inblandade stater en skyldighet att utreda om misstänkta krigsförbrytelser har begåtts. Det gäller också vid händelser under Nagorno-Karabach-konflikten.

Sverige är pådrivande i arbetet med att stärka tillämpningen av den internationella humanitära rätten. I det sammanhanget driver vi också på för att internationella undersökningsmekanismer ska användas.

Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kan ges behörighet att utreda brott under dess stadga - folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser - på flera olika sätt. En stat kan ansluta sig till stadgan eller avge en särskild förklaring att den godtar att ICC utövar jurisdiktion över brott som begåtts på dess territorium eller av dess medborgare. Ett annat alternativ är att FN:s säkerhetsråd även utan den berörda statens samtycke ger ICC den behörigheten.

Regeringen har konsekvent betonat att kränkningar av mänskliga rättigheter och den internationella humanitära rätten måste utredas och att förövare måste ställas till svars. Jag kommer att följa upp detta med båda parter och framhålla deras ansvar att ställa krigsförbrytare till svars på ett noggrant, transparent och skyndsamt sätt. Enligt folkrätten har inblandade stater en skyldighet att utreda om misstänkta krigsförbrytelser har begåtts. Det gäller naturligtvis också Nagorno-Karabach.

Fru talman! Först vill jag komma in på temat krigsfångar. Det skedde en utväxling mellan Armenien och Azerbajdzjan av krigsfångar. Samtidigt kan man titta på själva vapenstilleståndsavtalet: Stå kvar på de positioner där ni står! Det var från den 10 november kl. 12.00. Men det var ju inte så att alla soldater liksom stod vid sina positioner. Det är mycket skogar där i bergsområdet. En stor grupp armeniska soldater gick vilse, och Azerbajdzjan passade på att ta dem som krigsfångar.

Man har gjort ett utbyte mellan Armenien och Azerbajdzjan, men samtidigt plockade Azerbajdzjan alltså nya krigsfångar. Det är bara att titta på azeriska medier för att se hur man utmålar uniformerad armenisk militär som terrorister. De som de facto och med hjälp av Turkiet använde sig av islamistiska terrorister var de syriska turkmenska jihadisterna, som i dag erbjuds bostäder. Många azerer kommer ju inte att flytta till de sju distrikt som de har återtagit, för vem vill flytta från Baku, en väldigt fin huvudstad, till ett bergsområde som knappt är bebyggt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här visar skillnaden mellan en diktatur och en demokrati. Alijev har styrt och styr landet med järnhand. Landet styrs av två familjer med historisk koppling både till Ryssland - Alijevs far var KGB-agent - och till Erdogan. Det är väldigt tydligt hur Turkiet använder sin geopolitiska expansion, det vill säga man försöker knyta till sig turkisktalande personer.

När det kommer till krigsfångar och kvarlevor handlar det om psykologisk krigsföring. Just i Armenien vet man om att det också är en internpolitisk kris. Om det är någon gång ett litet land som Sverige ska ta tillfället i akt att värna om en demokrati är det väl nu.

När det gäller krigsbrott kan jag meddela både talmannen och utrikesministern att det har kommit in en anmälan till Krigsbrottskommissionen i Sverige, något jag har fått kännedom om per mejl. Svenska åklagare har fått kännedom om detta, och det finns mycket bevismaterial. Man ser uniformerade azeriska soldater skära halsen av oskyldiga civila och soldater, och man arkebuserar soldater draperade i den armeniska flaggan. Human Rights Watch, Genocide Watch och Amnesty rapporterar om detta. Jag är också övertygad om att det har skett krigsbrott från den armeniska sidan.

Det är därför vi bör få på plats en internationell, oberoende utredning där vi kan få klarhet i vad som har hänt. Därför är min fråga till utrikesministern återigen: Kommer utrikesministern att ta initiativ så att vi via Internationella brottmålsdomstolen eller FN kan få klarhet i detta?

Detta sätter spår i kommande generationer. När man inte reder ut saker och ting kommer historien att upprepa sig. Senast dessa två länder var i krig var på 90-talet. Sedan dess har 30 år gått. Ser vi ett nytt krig om 30 år? Det hoppas jag inte. Men jag tror inte heller att jag kommer att vara kvar i politiken och stå i den här talarstolen om 30 år. Därför är det viktigt att man agerar nu. Vad kommer utrikesministern att ta för initiativ?

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick svar på min fråga, men jag uppfattade också av reaktionen från utrikesministern att hon inte medvetet utelämnade svaret på frågan. Jag upprepar därför frågan: Är man beredd att använda biståndsmedel för att öka stödet till Armenien ännu mer än det man hittills har gjort?

Jag skulle också vilja få vetskap om grunderna till varför man inte har fördömt Azerbajdzjans och Turkiets agerande i detta. Jag kan förstå att man kanske inte ville bränna diplomatiska broar och så vidare när man skulle överta ordförandeskapet i OSSE, men med tanke på hur situationen eskalerar och utvecklar sig kan man inte behandla de här parterna som likvärdiga.

Här har vi ett land som har genomfört demokratiska reformer och är på väg i rätt riktning. Det landet blev attackerat av ett annat land, en diktatur som dessutom hyr in IS-terrorister och som med understöd av Erdogans Turkiet slaktar människor. Man kan inte behandla dem som likvärdiga, och då tycker jag att oavsett om man är eller ska bli ordförande i OSSE, som fallet var i höstas, saknar jag ett fördömande från den svenska regeringen och utrikesministern om det som hände. Man höll tyst och sa bara att eventuella krigsbrott måste utredas och så vidare och att vi vill försöka lösa konflikten så att det inte är någon väpnad konflikt längre och så vidare. Men det fanns aldrig något fördömande, vad jag kan se, och det efterlyste jag många gånger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Saker och ting kan gå till en gräns när man inte längre kan sitta tyst, och det gjorde det i det här fallet. Då måste man kunna gå ut och fördöma, och jag skulle gärna vilja ha ett fördömande av vad som skedde och av vad som Azerbajdzjan utförde mot Armenien från utrikesministern.

Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte svarade på den förra frågan. Det var ett förbiseende.

Vi följer konflikten noga. När det gäller de stödinsatser som vi redan har gjort med ICRC och Rädda Barnen kan jag konstatera att det sannolikt kommer att behövas ytterligare stöd till humanitär verksamhet i regionen även i år. Vi analyserar hur detta bäst ska ske för att garantera civilbefolkningarnas fred och säkerhet. Det inkluderar till exempel minröjning i området, där konsekvenserna är väldigt problematiska inte minst för barn, som ni vet.

Sedan vill jag även lyfta att man nu håller på ytterligare med Östliga partnerskapet, där det ju går flera miljarder till medlemsländerna, inklusive Armenien. Det var 2016-2020, och nu ska det komma en ny period. Jag inte bara utesluter utan är tämligen säker på att det kommer att komma mer biståndsmedel.

När det gäller Arin Karapets fråga om hur vi kan garantera att de ansvariga ställs till svars är Sverige en av de största tillskyndarna av Internationella brottmålsdomstolen, och genom tillkomsten av Romstadgan möjliggörs utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det är ett stort steg framåt för att det inte ska vara någon straffrihet.

Domstolen kan i princip utöva sin jurisdiktion, alltså åtala och döma enskilda individer, endast i de stater som är parter i Romstadgan. Det försvårar, för varken Armenien eller Azerbajdzjan är parter i Romstadgan. I så fall måste FN:s säkerhetsråd besluta att hänskjuta frågan till domstolen. Då kan domstolen kan utöva sitt arbete.

Då är det viktigt att frågan tas upp på FN:s säkerhetsråds agenda och att man där bedömer att denna konflikt är ett hot mot fred och säkerhet internationellt. ICC har ju bara en komplementär jurisdiktion, och då kommer de att agera där de nationella rättssystemen inte lagför på ett rimligt sätt. Det kan ske om man tycker att nationella rättssystem har kollapsat eller om man inte vågar lagföra på något sätt.

Det råder ingen tvekan om att situationen är väldigt allvarlig. Många frågor är utestående och återstår att lösa. Jag tror, också med tanke på Björn Söders fråga, att det är väldigt viktigt att vi försöker att få till stånd ett hållbart fredsavtal. Ett sådant finns inte, och det viktigaste vi kan göra som OSSE-ordförande är att stödja samordförandena, alltså USA, Frankrike och Ryssland och den särskilde representanten för Nagorno-Karabach, för att vi ska få en långsiktig fred. Det är det viktigaste just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Skälet till att jag är lite hård mot utrikesministern är att det finns ett track record. När det gäller diktaturen i Azerbajdzjan finns fallet Ramil Safarov från 2004, en azerisk löjtnant som deltog i ett Natosponsrat event i Ungern. Under natten bröt han sig in hos en armenisk kollega och mördade honom - nästan högg halsen av honom - med en yxa.

Safarov dömdes till livstids fängelse. Efter åtta år blev han överflyttad till Azerbajdzjan för att fortsätta att avtjäna sitt straff. Trots garantier från Azerbajdzjan till Ungern bröt alltså Azerbajdzjan de garantierna samma sekund som Ramil Safarov steg ut ur planet på Bakus flygplats. Ramil Safarov blev benådad och utsedd till nationalhjälte, blev befordrad, fick lägenhet och ersättning för åtta års förlorad inkomst från staten. Det var diktatorn Ilham Alijev som såg till detta.

Det är mot den bakgrunden jag frågar utrikesministern om vilka garantier utrikesministern har fått av Azerbajdzjans utrikesminister. Om utrikesministern inte har fått några garantier, om Azerbajdzjan inte samarbetar, vilka åtgärder kommer utrikesministern att vidta då?

Det är dags att vi kommer ned från läktaren, fru talman, och slutar prata varmt om mänskliga rättigheter utan faktiskt agerar. Sverige innehar ordförandeskapet. Är det någon gång vi ska agera är det nu som ordförandeland.

Fru talman! Det är tydligt att Nagorno-Karabach-konflikten inte är över och att många frågor återstår att lösa. Det är därför viktigt att OSSE och det internationella samfundet förblir engagerade för en långsiktigt hållbar förhandlingslösning. Det svenska OSSE-ordförandeskapet verkar genom OSSE-ordförandeskapets personliga representant och stöder fullt ut Minskgruppens samordförande i deras ansträngningar i regionen.

Den svenska ståndpunkten är tydlig, nämligen respekt för internationell humanitär rätt och en återgång till förhandlingar under samordförandena för OSSE:s Minskgrupp. Sverige strävar efter rättvisa för dem som har drabbats och fortsätter att drabbas av Nagorno-Karabach-konflikten. Som ordförande i OSSE i år kommer Sverige att fortsätta att stödja ansträngningarna från Minskgruppens samordförande för en långsiktig, hållbar och fredlig lösning som är framförhandlad mellan parterna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.