Obligatorisk a-kassa

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att dra tillbaka förslaget om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och om jag avser att ta initiativ till att lösa de verkliga problemen med försäkringen, det vill säga sänka avgifterna, höja ersättningen och rätta till regelverket så att fler kan komma i åtnjutande av en ersättning i samband med arbetslöshet. Patrik Björk har även uppgivit att arbetslöshetskassorna förlorar sina medlemmar och att kommuner är oroliga för sina kostnader. Inledningsvis vill jag framhålla att min åsikt är att alla som förvärvsarbetar ska ha ett inkomstrelaterat skydd vid händelse av arbetslöshet. I syfte att uppnå det tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att föreslå formerna för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. För närvarande pågår ett intensivt beredningsarbete i Regeringskansliet med de remissvar som inkommit avseende utredningens delbetänkande. Jag vill dessutom påminna om det slutbetänkande som utredningen ska avlämna senast den 30 september i år. Den 1 juli i år infördes arbetslöshetsavgiften som ersatte den förhöjda finansieringsavgiften. Införandet av arbetslöshetsavgiften innebar en sänkning av avgiften till staten för en majoritet av arbetslöshetskassorna och därmed också av medlemsavgiften för dessa arbetslöshetskassors medlemmar. En sänkning av avgiften har därmed precis genomförts. Som ett flertal gånger tidigare konstaterats visar erfarenheten att arbetslöshetsersättningens nivå påverkar arbetslöshetsperiodens längd. Mot bakgrund av detta och det faktum att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring har jag inte för avsikt att förorda en höjning av nivån på arbetslöshetsersättningen.

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret på interpellationen! Regeringens hantering av arbetslöshetsförsäkringen är en sorglig historia. Det har drabbat många, inte bara enskilda personer utan hela den svenska arbetsmarknaden, den svenska modellen och den svenska ekonomin. Konsekvenserna är så här långt stora men kommer med största säkerhet att förvärras. En halv miljon människor har lämnat a-kassan, och flödet verkar fortsätta. Kombinationen med höga avgifter och sänkta ersättningar tillsammans med ett regelverk som stänger ute många från ersättning har skapat dagens ohållbara situation. När nu ekonomin och arbetsmarknaden blir sämre kommer många att stå utan skydd. Sveriges kommuner fruktar på goda grunder att regeringen iskallt räknar med att de ska stå för de oförsäkrades försörjning. Regeringen har sedan tillträdet angett att lösningen på problemet med de oförsäkrade ska vara införandet av en obligatorisk a-kassa. Detta förslag har ända sedan det först började diskuteras varit utsatt för en skoningslös kritik från nästan alla parter, men arbetsmarknadsministern har åtminstone så här långt stått på sig. Nu har vi hamnat i ett läge där till och med de moderata ledamöterna i riksdagens arbetsmarknadsutskott tagit avstånd från idén offentligt och krävt att förslaget ska slängas i papperskorgen. Det verkar i dag som att arbetsmarknadsministern står helt ensam som den ståndaktige tennsoldaten när det gäller att försvara det här förslaget. Då kom de här frågorna i interpellationen, och bekymret med svaret är att det är lite dåligt med svar. Om vi börjar med den första frågan: Vad gör arbetsmarknadsministern när a-kassorna förlorar medlemmar och kommunerna är oroliga för sina kostnader? Det finns inget svar på vad arbetsmarknadsministern ämnar göra åt detta och hur han tänker hantera denna fråga. Arbetsmarknadsministern får också en fråga om han avser att dra tillbaka förslaget om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, och då kan jag konstatera att här finns någonting nytt i arbetsmarknadsministerns sätt att resonera och debattera. Vid en tidigare interpellationsdebatt ställde jag en liknande fråga till arbetsmarknadsministern, och då fick jag ett mycket bestämt svar. Då sade arbetsmarknadsministern att han inte ämnade ta tillbaka initiativet och lägga ned tanken om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I det här svaret på interpellationen - jag läser interpellationssvar noggrant, som arbetsmarknadsministern vet sedan tidigare - kan jag konstatera att det inte finns något svar på frågan. Jag kan bara tolka det som att arbetsmarknadsministern glider och nu påbörjar en politisk reträtt från det här med obligatorisk a-kassa. Arbetsmarknadsministern blir då den siste att lämna båten. Den tredje frågan hade tre delfrågor. Arbetsmarknadsministern svarar på två av dem. Man tänker inte sänka avgifterna. Man tänker inte höja ersättningen. Den tredje frågan gäller hur ministern ser på det regelverk som stänger ute folk, som gör att de inte kan uppbära ersättning och som också är en viktig orsak till att folk har valt att lämna a-kassan. Den svarar inte arbetsmarknadsministern på alls. Men som sagt var: I den fortsatta debatten får arbetsmarknadsministern möjlighet att svara på de frågor vars svar här lyser med sin frånvaro. Det jag naturligtvis är mest intresserad av och som jag tror att många är intresserade av är att få ett tydligt besked från arbetsmarknadsministern att han avser att lämna tanken på en obligatorisk försäkring. Det är det som så att säga mellan raderna lyser fram i det här svaret.

Herr talman! Patrik Björck är en känd kremlolog och försöker tolka in en massa saker i det som sägs eller inte sägs. Det jag säger är att utredningen levererar sitt slutbetänkande den 30 september och att vi naturligtvis analyserar, går igenom och bereder frågan på det sätt som vi normalt sett ska göra. Det intressanta tycker jag är det som Patrik Björck inte talar om eller tar upp i debatten, nämligen svaret på frågan var jobben ska komma. I stället pratar han om det klassiska, nämligen höjd ersättning till de höginkomsttagare som inte jobbar. Det är Socialdemokraternas svar på frågan var jobben ska komma. Vi vill i stället fortsätta att sänka skatten på arbete för dem som jobbar och har låga löner, men det avvisar Socialdemokraterna. Det här är den klassiska skillnaden: Alliansens arbetslinje, där den som jobbar får mer över och frukterna av sitt eget arbete och sänkta trösklar in på arbetsmarknaden för dem som inte har jobb, står mot en socialdemokratisk ersättningspolitik. Vad ledde då den politiken till? Jo, höga skatter för de låginkomsttagare som jobbar och ett stort utanförskap med var femte svensk utanför. Det är en orättvis, orättfärdig och ojämlik politik. Det är dessutom en cynisk politik och en gammaldags politik. Och resultatet av den socialdemokratiska omprövningen sedan valet av den fråga man faktiskt förlorade på blev mer av samma. Utanförskapet ska uppenbarligen lösas med högre ersättningsnivåer till höginkomsttagarna och mer Amsåtgärder. Den viktiga frågan att ställa sig här är: Vilka är det som har lämnat a-kassan? Ja, av det vi fått veta hittills när vi pratar med arbetslöshetskassorna är det personer som har kort tid kvar till pensionen, det är personer med legitimationsyrken som lätt får arbete, till exempel läkare och de som inte längre omfattas av försäkringen, till exempel studenter. Det kanske inte är så konstigt att de har lämnat a-kassan. Men i grunden kvarstår naturligtvis min åsikt. Har man ett jobb i Sverige borde man också ha ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Om det säger Socialdemokraterna som vanligt ingenting. När vi inledde förändringen och återupprättandet av arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring stod 700 000 svenska löntagare utanför. Nu är det en dryg miljon. Men vad är svaret på den frågan? De 700 000 som stod utan ett inkomstrelaterat försäkringsskydd när vi tog över, hur ska ni se till att de får det som ändå måste vara rimligt, nämligen ett inkomstrelaterat försäkringsskydd vid arbetslöshet? På den frågan har ni inget svar. Det vore intressant att debattera den frågan, därför att Miljöpartiet, er ska vi säga samarbetspartner, förespråkar ju en helt annan modell, nämligen att man slår ihop socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringarna till en statlig, total socialförsäkring. Delar Patrik Björck den uppfattningen, eller kan vi få ett besked om vilket alternativ som gäller om det är så att vänsterkartellen vinner nästa val? Vad händer då? Blir det en allmän obligatorisk socialförsäkring, betalad via skattsedeln, där dagens a-kassor inte har ett dugg att göra med arbetslöshetsförsäkringen, eller vad blir det? Det svaret tycker jag att ni är skyldiga väljarna. Patrik Björck tar också upp oron för kommunerna och socialbidragen. Ja, faktum är ju att det är precis tvärtom. Vi har sett socialbidragen sjunka under den senaste perioden. Dessutom är det så att grundbeloppet i a-kassan och arbetslöshetsförsäkringen i nästan samtliga fall överstiger försörjningsstödet. Jag noterar att Försäkringskassans generaldirektör nyligen i en stort uppslagen debattartikel konstaterar att oron för ökade utgifter är obefogad. Men om Patrik Björck och jag delar uppfattningen att det är olyckligt när många inte har ett inkomstrelaterat försäkringsskydd är jag beredd att sträcka ut handen till Socialdemokraterna och lyssna på de förslag som skulle leda till att de får det, såvida det inte försämrar lönebildningen på arbetsmarknaden, ökar skattetrycket eller försämrar arbetslöshetsförsäkringens ställning som en omställningsförsäkring.

Herr talman! Det har blivit någon sorts strategi bland de borgerliga statsråden att kräva svar på frågor från interpellanten i stället för att svara på interpellationerna. Det är väl så här att när vi har ärendedebatter i kammaren och diskuterar politiken, till exempel arbetsmarknadspolitiken, för vi den typen av debatter. Interpellationen är till för att statsråden ska svara på frågor från riksdagsledamöterna om vad statsråden avser att ta för initiativ. Det finns nog en anledning för statsrådet att hålla sig till den ordningen, för annars blir det lite knepigt det här. Vi kanske kan få återkomma om två år. Jag vet inte om det är förmätet av mig att tro att jag någonsin hamnar i den situationen att jag får lov att svara på interpellationer, men jag lovar att om det skulle bli så kommer jag att göra det. Det här var andra chansen, men det kom inget svar på den viktigaste frågan i interpellationen. Jag kan citera svaret från arbetsmarknadsministern förra gången jag ställde en liknande fråga. Då var svaret mycket tydligt: "Ja, jag har fortfarande för avsikt att föreslå att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs." Så svarar arbetsmarknadsministern i en interpellationsdebatt den 19 februari 2008. I dag kan jag konstatera att arbetsmarknadsministern - det går inte att tolka på något annat sätt - har inlett en besvärlig politisk reträtt från en fråga som han har grävt ned mycket politisk prestige i, en fråga där arbetsmarknadsministern i stort sett från start har stått ensam och som han nu på något sätt försöker ta sig ur. Det är i och för sig inget fel att ändra en uppfattning om den är felaktig, inte håller för verkligheten. Om kartan så att säga inte stämmer med verkligheten finns det väl anledning att göra om kartan. Så långt kan det vara positivt. Men bekymret är att det då uppstår en massa följdfrågor. Om inte arbetsmarknadsministern nu tänker sig den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, som har varit arbetsmarknadsministerns patentsvar på ett av de stora problem som arbetsmarknadsministerns politik har skapat, nämligen att en halv miljon människor har lämnat a-kassan, vad avser då arbetsmarknadsministern att göra, mer än att lämna walk over och lita på att vi ska lösa det här problemet om två år? Det må vara hänt. Vi kommer att få många sådana frågor i vårt knä, frågor som finns kvar att hantera. Jag tycker ändå att det är rimligt för riksdagen att ställa frågor till det ansvariga statsrådet. Om man nu överger en ståndpunkt som man har laddat med så mycket personlig politisk prestige som frågan om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och nu tänker lämna den ståndpunkten, vad avser arbetsmarknadsministern att sätta i stället? Arbetsmarknadsministern säger att man sitter och går igenom remissvaren på departementet, och det är väl rimligt och riktigt att man gör det. Skulle arbetsmarknadsministern möjligen kunna redogöra för lite av innehållet i de här remissvaren? Om det finns någon tendens i åt vilket håll innehållet i dem går skulle det vara spännande att veta. Det kanske skulle kunna underlätta debatten eller göra att de som lyssnar hade lättare att förstå arbetsmarknadsministerns ståndpunkt. Det kan vara en stilla vädjan om att få en kort redogörelse för det som står i svaret. Arbetsmarknadsministern säger här att det pågår ett intensivt arbete med de remissvar som har kommit in. Vad är det för signaler som de remissvaren ger, arbetsmarknadsministern? Kan vi få en redogörelse för det? Och är det rätt tolkat att arbetsmarknadsministern nu har lämnat förslaget om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring?

Herr talman! Om vi inte ska ha en debatt om åsiktsskillnader mellan oss utan endast om frågor med enkla svar - ja, då framgick mitt svar av mitt första inlägg. Patrik Björck får gärna ägna sig åt att spekulera, tolka hej vilt och vara kremlolog på alla sätt och vis. Jag konstaterar att utredningen inte är klar och att vi återkommer med besked när utredningen är klar, alltså när vi har ett besked att komma med. Till dess gäller naturligtvis det som jag alltid har sagt, nämligen att jag i grunden tycker att vi måste arbeta för ett inkomstrelaterat försäkringsskydd i arbetslöshetsförsäkringen som omfattar alla på svensk arbetsmarknad. Det vore intressant att ha en debatt i just den frågan, alltså hur det ska uppnås. Men eftersom Patrik Björck inte vill ha den typen av debatt utan i stället ställer sina frågor om och om igen måste jag be att få hänvisa till mitt första inlägg.

Herr talman! Den här interpellationsdebatten är till för att jag ska ha möjlighet att få ett svar. När jag ställde denna fråga för snart ett år sedan fick jag till svar att det pågick en utredning, en utredning som arbetsmarknadsministern hade lämnat direktiv till. Den lyckades dock inte avlämna sitt betänkande i tid utan fick förlängd tid. Då ställde jag frågan om arbetsmarknadsministern avsåg att avbryta det hela och fick ett mycket tydligt svar, nämligen: Jag har fortfarande för avsikt att föreslå en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det pågick en utredning om detta. Den har inte avslutats, och arbetsmarknadsministern vill inte ta i sin mun hur han bedömer möjligheterna till att genomföra en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I våras var det mycket klart och tydligt - tack för det, förresten - men i dag svävar arbetsmarknadsministern betydligt på målet. Jag tycker att det är rimligt att i riksdagens kammare kunna få svar på en så enkel fråga. Nu har jag inte möjlighet att ställa frågan igen, men jag lovar arbetsmarknadsministern att om jag inte får svar på den kommer jag att med omedelbar verkan lämna in en ny interpellation till kammarkansliet. Jag kommer att ställa frågan om och om igen, ända tills arbetsmarknadsministern behagar svara.

Herr talman! Patrik Björck är ju inte främmande för att ställa samma interpellation många, många gånger. Jag välkomnar det. Det är naturligtvis bara att lämna in en interpellation och sedan får väl den socialdemokratiska gruppledningen avgöra om man ska missbruka interpellationsinstrumentet på det sättet. Jag svarar givetvis på det sätt som jag svarat, nämligen att utredningen pågår, att vi analyserar utfallet av remissinstansernas svar och tittar på hur frågan ska hanteras framöver. Det går inte att lämna ett tydligare svar på den frågan.