offentlig utsmyckning

Fru talman! Eva Arvidsson har frågat statsrådet Lena Sommestad vilka åtgärder hon avser att vidta för att den konstnärliga gestaltningen i vår gemen- samma miljö ska ingå i planprocessen vid planering och projektering av offentliga byggnader. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Bakgrunden till frågan är att det sedan den 1 janu- ari 1999 finns bestämmelser i plan- och bygglagen att planläggning ska främja en estetiskt tilltalande ut- formning av bebyggelse, grönområden, kommunika- tionsleder och andra anläggningar. Plan- och byggla- gen bör enligt Eva Arvidsson kompletteras med en bestämmelse som mer direkt tar sikte på den konst- närliga gestaltningen. Jag delar Eva Arvidssons uppfattning att den konstnärliga gestaltningen av våra offentliga miljöer innebär en viktig möjlighet till människors möte med konsten och är av stor betydelse för människors väl- befinnande. I propositionen Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design som överlämnades till riksdagen 1998 förtydligar regeringen att av de allmänna intressen som ska beaktas vid tillämpningen av plan- och bygglagen ska kommunerna även ta hänsyn till vad som är estetiskt tilltalande i planlägg- ning och byggande. I lagen finns redan tidigare en anvisning om att man vid förändringar i den fysiska miljön ska ta hän- syn till befintliga kulturvärden och konstnärliga vär- den. Tillägget i plan- och bygglagen innebär en stark markering av den estetiska dimensionens betydelse för att den byggda miljön ska få en god kvalitet. Det är, enligt min uppfattning, naturligt att man i detta sammanhang även överväger förutsättningarna för den konstnärliga gestaltningen. I handlingsprogrammet betonar regeringen även Statens konstråds roll att stimulera till estetiska för- bättringar i gestaltningen av den offentliga miljön. Det övergripande målet för Statens konstråd är att konsten ska bli ett naturligt och framträdande inslag i samhällsmiljön. Sedan 1997 har rådet ett vidgat upp- drag att medverka till att även andra gemensamma miljöer än sådana som ägs av staten tillförs konst när det bedöms som särskilt betydelsefullt. Konstrådet har inom ramen för sitt vidgade upp- drag ökat sitt samarbete med andra parter, bl.a. kom- muner. Rådet har en uttalad ambition att så tidigt som möjligt komma in i byggprocesser och har sökt sam- arbete med kommuner, landsting, bostadsföretag och fastighetsbolag. Dessutom ska Konstrådet sprida kunskaper om konstens betydelse för en god sam- hällsmiljö så att fler av dem som är ansvariga för gestaltningen av den offentliga miljön kan överväga egna satsningar på konsten. Som jag ser det innebär detta, tillsammans med de nya tilläggen i plan- och bygglagen, att staten kraft- fullt betonat betydelsen av att konsten integreras i den gemensamma miljön. Regeringen avser också att inom kort tillsätta en utredning med uppgift att göra en bred översyn av plan- och bygglagstiftningen. Om det i det samman- hanget framkommer behov av ändringar i denna lag- stiftning för att främja den konstnärliga gestaltningen av den offentliga miljön är jag naturligtvis beredd att agera.

Fru talman! Jag tackar för svaret som jag tycker är positivt, men jag är inte helt nöjd. Jag instämmer när kulturministern säger att staten kraftfullt betonat betydelsen av att konsten integreras i vår gemensamma miljö. Handlingsprogrammet är alldeles utmärkt. Men i min interpellation - jag har också skrivit motioner om det - handlar det om att underlätta att den konstnärliga gestaltningen kommer med i planprocessen redan från början. I dag är det så att planeringen för den konstnärliga gestaltningen inte är i fas med övrig planering. Detta försvårar och fördyrar. Allt som kommer in sent i en process fördyrar, men det handlar inte enbart om pengar. När den konstnärliga gestaltningen kommer in sent i processen är det inte ovanligt att kommunens tjänstemän inte bara medverkar vid projekteringen av den konstnärliga utsmyckningen utan också verkstäl- ler den utan medverkan av yrkesverksamma bild- och formkonstnärer. Det tycker inte jag är acceptabelt. Om konstnärerna kunde vara med från början i processen skulle upphandlingen bli enklare, det skulle bli ett större brukarinflytande och framför allt skulle det bli billigare. Precis som kulturministern säger har Statens konstråd ett uppdrag i detta sammanhang. Deras ambition är att vara med så tidigt som möjligt i processen. Men de har själv uttryckt att det är svårt. Ofta handlar det om tidsbrist. Det måste gå snabbt. Man hinner inte alltid vara med som man vill i en upphandlingsprocess. Alla vet hur svårt det är att stoppa upp och ändra i en byggprocess som redan har startats, när man har beställt saker och många männi- skor är involverade. Jag tycker att skönhetsparagrafen i plan- och bygglagen är alldeles utmärkt. Det är utmärkt att den ska utvärderas. Men jag tror inte att utvärderingen över huvud taget tar sikte på den konstnärliga gestalt- ningen utan snarare på själva utformningen av bygg- naderna och byggnaderna i förhållande till miljön. Det är oerhört viktigt. Jag har inget negativt att säga om det. Jag vill bara att man ska tillföra att den konstnärliga gestaltningen finns med från allra första början. Detta medför inga kostnader. Det handlar bara om ett litet tillägg till plan- och bygglagen.

Fru talman! Det är viktigt att påminna om att an- svaret för den estetiska dimensionen, som den nya texten i plan- och bygglagen pekar ut, också innefat- tar den konstnärliga gestaltningen. Jag vill gärna förtydliga detta. Förutom de nya paragraferna i lagtexten tror jag att det goda exemplet på detta område är ett av de kraftfullaste instrument vi kan använda. Där har Konstrådet en av sina kanske allra viktigaste uppgif- ter. Låt mig först som sist också förtydliga att vi fak- tiskt ännu inte har kommit fram till en idealisk situa- tion ens när det gäller själva byggnadskonsten, dvs. arkitekturen. Därför skulle jag vilja ge Eva Arvids- sons fråga en mer generell innebörd. Regeringen menar att det är mycket viktigt att både arkitekturen och konsten ges bättre förutsättningar i planerings- processen, som Eva Arvidsson pekar på som så viktig - och jag delar helt hennes uppfattning. Det måste avsättas tillräckliga resurser och tillräckligt med tid för att arbeta igenom miljöns alla dimensioner. Det är viktigt att både arkitekter och konstnärer tillåts eller t.o.m. förväntas arbeta utifrån ett konst- närligt uppdrag och att de finns med i ett väldigt tidigt skede. Att bygga är inte bara att praktiskt realisera ett givet lokalprogram; det är också att gestalta en ny form. Riktigt bra arkitektur har faktiskt också en egen konstnärlig verkan. Här har vi mycket kvar att göra än, och här behöver bågen spännas ytterligare. Det är viktigt att konsten har sina starka föresprå- kare i dessa processer, men jag tror ändå inte på en modell där man rutinmässigt för in konst i miljöer bara för att så ska vara. Jag tror att vi behöver en helhetssyn. När vi stärker arkitekturens roll i byggan- det stärker vi också konstens roll i miljön. Jag tycker mig också se många goda exempel på detta när jag åker landet runt. Det kanske jag får möjlighet att återkomma till senare.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att det är som kulturministern säger. Jag vet också att det finns goda exempel. Vi kanske börjar se mer och mer av det nu. Tidigare har det inte funnits så många goda exempel. Den här helhetssynen tycker jag är en självklarhet. Ofta tar vi en sak i taget, och så tar det ganska lång tid - vi gör förändringar i lagstiftningen, och så ska vi utvärdera det. Jag kan känna mig nöjd om man också tittar på detta med den konstnärliga gestaltningen i den här översynen och kopplar det till arkitekturen, att det är vackert och att man verkligen har tagit vara på det. Kulturministern och jag är nog överens i stort. Jag ser dock en stor poäng i att det faktiskt skrivs in att man ska vara med från början. Sedan tycker jag inte heller att det ska vara absolut bestämt att här ska det finnas konst och här ska det se ut på det här sättet. Man kan ju vara med i en process och konstatera: Här bygger vi, och arkitekturen och miljön är sådan att det behövs väldigt lite konstnärlig utsmyckning. Men man är ändå med från början och gör det ställningsta- gandet. Vi har ju en riktlinje på 1 % vid nybyggnation och ½ % vid om- och tillbyggnad. Många kommuner följer den riktlinjen men långtifrån alla. Sedan tycker jag personligen att den är ett väldigt trubbigt instru- ment som behöver kompletteras. Det är en sak med miljön i sig, men både kultur- ministern och jag är ju också angelägna om att skapa arbetstillfällen till våra konstnärer. Detta är ett gylle- ne tillfälle att göra det. I Stockholm finns goda exem- pel - man bygger väldigt mycket i Stockholm, och det är kanske därför de goda exemplen syns tydligast där - på hur mycket pengar man faktiskt sparar när detta är med från början så att man slipper bryta upp plattor därför att det var fel plattor osv.

Fru talman! Eva Arvidsson och jag är väldigt överens om att det är kolossalt viktigt att arkitekter och konstnärer finns med redan från början i proces- sen. Sedan är frågan om man ska skriva in det i en lagtext. Jag kan föreställa mig att det kan finnas vissa komplikationer i förhållande till t.ex. den kommunala självstyrelsen. Det är dock självklart för mig att vi på något vis ska hantera denna fråga i den översyn av plan- och bygglagen som inom kort inleds. När det gäller exempel är det ju förebildligheten som lyfts fram i handlingsprogrammet för hur staten ska förhålla sig i frågan om arkitektur, form och de- sign. Staten ska vara en förebild. Vi får kontinuerligt in rapporter från alla de statliga myndigheter som har ett särskilt uppdrag på detta område. Vid några till- fällen har vi också haft stora sammandragningar av dessa myndigheter. De har varit aktiva under arki- tekturåret, som avslutades i december. Jag vill säga att de är förebildliga. På ett särskilt sätt är de det i just denna fråga, ef- tersom många av dem har skapat särskilda konstnär- liga råd. Det får naturligtvis betydelse för attityder, synsätt och konkreta beslut i dessa statliga myndig- heter, som är viktiga förebilder för andra aktörer när det gäller byggande och gestaltning. Man kan anlägga många aspekter på arkitektur, form- och designfrågorna och den konstnärliga ut- smyckningen och gestaltningen. Ur sysselsättnings- aspekten är detta mycket viktigt för att konstnärer ska få beställningar. Man kan faktiskt också ha en fördel- ningspolitisk ingång: Det vackra och det sköna, det som bekräftar oss som individer och starka medbor- gare, ska inte vara förbehållet dem som kan betala väldigt mycket för det. Det ska finnas där för oss alla. Därför är detta en prioriterad fråga, också inför den översyn av plan- och bygglagen som förestår.

Fru talman! Tack för det, kulturministern! När det gäller det kommunala självstyret har jag själv varit kommunalpolitiker och tycker att det är viktigt. Men ibland finns det något som står över det. Jag tror att det kan vara till hjälp ute i kommuner- na om man har det inskrivet i en lagtext att man ska beakta att alla deltar från början. Då tror jag att vi har större möjligheter att uppnå det fördelningspolitiska målet. Framför allt när vi bygger om miljonpro- gramsområden bör vi tänka på detta. Vi har ett gott exempel från Hällefors, där man har byggt om och låtit detta vara med från början. Jag tror dock inte att alla kommuner är så duktiga på det. Jag tackar så mycket för den här debatten och ser fram emot översynen av plan- och bygglagen. Vi får väl hjälpas åt att se till att man tittar närmare på detta.

Fru talman! Kent Olsson har frågat näringsminis- tern vad han avser att göra för att förändra konkur- renslagstiftningen så att den blir mer småföretagar- vänlig. Frågan berör konkurrenspolitikens område. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det därmed är jag som ska besvara interpellationen. Kent Olssons frågeställning tar sin grund i dels re- sonemang kring behovet av avknoppningar och ökad konkurrensutsättning av offentlig verksamhet, dels frågan om problemen då offentliga aktörer bedriver verksamhet i konkurrens med privata företag. Jag vill inleda med att säga att jag välkomnar nya verksamhetsformer inom den offentliga sektorn. Om- rådet för offentliga tjänster har också genomgått en stark förnyelse under det senaste decenniet. Kommu- ner och landsting har prövat och etablerat nya styr- former och alternativa driftsformer. Regeringen anser att det är angeläget att denna utveckling drivs vidare. Det är samtidigt regeringens uppfattning att system för ökat inslag av konkurrens i vård, skola och om- sorg måste vara förenliga med principerna om att en sådan verksamhet ska vara demokratiskt styrd, gemensamt finansierad och tillgänglig för alla på likvärdiga villkor. Denna utveckling kan inte tvingas fram genom konkurrenslagstiftningen. Det är i stället de offentliga aktörerna, inte minst kommunerna och landstingen, som har ett stort ansvar för att öka inslaget av alter- nativa driftsformer inom de offentligt finansierade områdena. I det sammanhanget har också staten ett ansvar. Däremot tror jag inte på Kent Olssons förslag att alla näringsidkare skulle ges rätt att få lämna bud på utförandet av offentlig produktion. Det stämmer att en rad problem som uppkommer då offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt verk- samhet har uppmärksammats under de senaste åren. Det kan vara kännbara problem för småföretagare som ofta är de som bedriver verksamhet inom de sektorer där offentliga aktörer också agerar. En departementspromemoria har föreslagit att en lagregel införs i konkurrenslagen som en yttersta lösning om problemen inte kan klaras upp på frivillig väg. Det presenterade förslaget till lagregel har givit upphov till ytterligare diskussioner och synpunkter från olika utgångspunkter om hur en eventuell lagre- glering bör utformas. En lagreglering av konkurrens- problem mellan offentlig och privat näringsverksam- het, som ytterst kan innebära prövning i domstol, bör enligt regeringens mening grundas på bredast möjliga uppslutning från berörda aktörer. Beredningen av lagförslaget kommer därför att fortsätta. Inriktningen i det arbetet är att ett förslag till lagregel som har en uppslutning både från offentlig och privat sektor ska kunna presenteras före utgången av år 2002.

Fru talman! Jag ber att få tacka ministern för sva- ret, även om jag kanske hade väntat mig att svaret skulle vara lite mer långtgående än det var. Men det är möjligt att det ingår i den nya socialdemokratiska strategin. Man talar om att man ska ha vårdgaranti men inte på samma villkor som de borgerliga föreslår utan lite mindre, man lägger fastighetsskatten i en utredning därför att den är bekymmersam. Vad är det ministern säger? Jo, att man i en de- partementspromemoria föreslår att en lagregel införs i konkurrenslagen om problemen inte kan klaras på frivillig väg och med uppslutning från offentlig och privat sektor. Men jag hade ju frågat vad ministern avser att göra för att förändra lagstiftningen så att den blir småföretagarvänligare och hur konkurrenslagstift- ningen kan förändras för att privata aktörer inte ska behöva konkurrera med kommunala och statliga bo- lag. Man kan konstatera att om detta finns inget kon- kret sagt från ministerns sida. Jag skulle vilja fråga ministern om ett antal exem- pel som vi har kunnat läsa om i tidningarna under de senaste åren. Folkets Hus i Lessebo bedriver konfe- rensverksamhet i konkurrens med privata företagare på orten. När kommunen beslöt att ge ytterligare stöd till Folkets Hus överklagades beslutet av en företaga- re. Trots att domstolen troligen säger att beslutet är olagligt betalar kommunen ut lånet innan rättssaken är klar. Bureå kommun inrättade gym i sin befintliga sim- hall och lät simhallsverksamheten subventionera gymet. Uddevalla kommun beslutade inrätta en kommunal massageverksamhet i den kommunala simhallen. I Kungälvs kommun erbjuder komvux skräddarsydda utbildningar för det privata näringsli- vet. Genom att kommunen har tillgång till lokaler och datorer som är betalade med skattemedel kan man sätta mycket låga priser på sina kurser. I Borås erbju- der kommunen privatpersoner elinstallationer, lag- ning av staket och bilreparationer. Kommunala gym- nasier har rätt att i egen regi körkortsutbilda och ex- aminera elever på fordonstekniska linjen. Privata trafikskolor får svårt att hävda sig i den konkurren- sen. I Lysekil, min egen hemstad, bedriver kommu- nen en kommunal golfbana. Tycker ministern att det är riktigt att man på det här viset har skattesubventionerat kommunal verk- samhet som hotar att slå ut privata företagare och dessutom inte ger möjlighet till jobb på den privata sidan? Jag skulle vilja höra vad ministern har för åsikt om detta. Man talar väldigt välvilligt om att det är bra med konkurrens. Jag kan också konstatera att konkur- rensen gör saker och ting billigare. Det skulle vara intressant att höra vad ministern säger om detta. Av- ser ministern att förbjuda kommuner att syssla med näringsverksamhet i den lag som kommer, eller är det så att om kommuner och privata företag inte kommer överens kommer inte ministern att lägga fram den här lagen? Det här tror jag i dag många småföretagare ser som en av de väsentligaste sakerna. Kommer det i fortsättningen att vara tillåtet för kommuner att bedri- va verksamhet eller blir det så att verksamheten ska bedrivas på normal konkurrensutsatt väg? Jag tror att många väntar på att få höra svaret på den frågan.

Fru talman! Kent Olsson tyckte inte att jag var tillräckligt konkret i mitt svar. Jag vill förtydliga det men också nämna två andra konkreta förslag som har en tydlig småföretagarprofil. Det ena är faktiskt det jag säger i mitt interpella- tionssvar, att vi förbereder en lagregel i konkurrens- lagen som ytterst skulle kunna prövas i domstol om småföretagare upplever att de har blivit orättvist be- handlade av en offentlig aktör, dvs. orättvist behand- lade utifrån ett konkurrensperspektiv. Det är mycket konkret. Vi har redan i dag på Näringsdepartementet den s.k. Simplexenheten som varje dag granskar två lagar ur ett småföretagarperspektiv för att förenkla och för att förbättra möjligheten för småföretagare och en- skilda företagare att ta till sig lagstiftningen och kun- na följa den. Det är också mycket konkret. Vi har under vintern öppnat en ny webbsida via våra myndigheter, en företagsguide som gör det möj- ligt för småföretagare och enskilda företagare att via en ingång komma i kontakt med en rad myndigheter, att skriva en konkret fråga och få den frågan slussad till rätt myndighet och rätt person i stället för att man själv ska ägna mycket tid åt att fundera över var den rätta ingången egentligen kan vara. Det är mycket konkret och ett tydligt exempel på att vi kan göra än fler saker för att förenkla och förbättra villkoren för företagaren. När vi bildade Rådet för konkurrensfrågor 1997 var det utifrån vetskapen att det fanns problem mellan offentlig och privat verksamhet på en rad olika områ- den. Det finns fortfarande tvistefrågor mellan offent- lig och privat verksamhet som behandlas av rådet, och under de år som rådet har funnits har det hanterat ett hundratal olika ärenden. Det man många gånger har kommit överens om är var gränsen ska gå mellan offentlig och privat verksamhet. Jag tycker att rådet har varit oerhört värdefullt. Parterna har tvingats samman för att diskutera det ömsesidiga behovet av varandra, för det är självklart så att man som liten företagare också är oerhört bero- ende av att kommunen kan svara för den service som en kommun ska stå för till sina medborgare, till pri- vata företagare och till privata personer. Nu upphör rådets verksamhet fr.o.m. den sista juni. Det gör det med anledning av att vi förbereder en lagregel i konkurrenslagen som ska kunna bli en fortsättning på rådets arbete. Vi ska ta med oss de erfarenheter som rådet har gjort under alla de år det varit aktivt. Jag ser framför mig att de konflikter som kommer i fortsättningen måste och bör vara färre eftersom rådet har kommit överens om en rad olika gränsdragningsfrågor. Tyvärr finns det fortfarande kommuner som ibland bedriver verksamhet inom områden där det borde och skulle kunna vara en privat aktör som gör det i stället. Den typen av frågor får vi fortsätta att diskutera. Men regeringen har konkreta förslag och vi har markerat det tydligt när vi säger att konkurrensla- gen också ska innefatta just den konflikt som Kent Olsson tar upp i sin interpellation. Sedan måste all utgångspunkt i konkurrenspoliti- ken vara konsumentnyttan. Det är konsumenternas väl och ve som ska vara fokus i konkurrenspolitiken. Det är vi som privatpersoner som kan tjäna på ökad konkurrens. Men vi är som privatpersoner naturligtvis också oerhört beroende av att vi har en fungerande offentlig verksamhet.

Fru talman! Det var många välvilliga saker stats- rådet sade i detta inlägg. Jag skulle vilja ha ett klart svar om statsrådet anser att de verksamheter jag tidi- gare gav exempel på inte ska bedrivas av kommunen. Det vore ett klart svar för alla våra småföretagare, dvs. att kommunen inte ska bedriva kommunal mas- sageverksamhet när det finns konkurrerande verk- samhet, inte driva gym i simhallar och inte driva kommunala golfbanor när det finns konkurrerande företag. Det vore intressant att få ett klarläggande svar. Så går jag över till en annan del i min interpella- tion. Jag frågade också hur regeringen ser på alterna- tiva verksamheter. Då svarade ministern att hon väl- komnar nya verksamhetsformer inom den offentliga sektorn och att det är angeläget att denna utveckling drivs vidare. Men då har jag lite svårt att förstå att man inom sjukvårdsområdet är så ovillig att där öka de få privata vårdcentraler som finns och att man inte ser det som positivt. På många ställer är det oerhört svårt att bedriva dessa vårdformer på entreprenad. Det här är en sektor där vi vet att det finns många kvinnor som startar företag. Det har räknats ut att ca 25 % av alla företagare i Sverige är kvinnor. Det är för lite. Det borde bli ett ökat kvinnligt företagande. Att det är så beror till stor del på att många kvinnor vill syssla med den verksamhet de har sysslat med tidigare inom vård, skola och omsorg. Här ligger offentliga monopol som ett hinder. Många säger att här finns en stor möjlighet att öka det kvinnliga företagandet. Är ministern beredd att positivt se på att vi får fler privata företag inom vård- sektorn, att vi får fler företag som bedrivs av sjuk- sköterskor gemensamt i kooperativ eller inom privat sektor? Jag blir lite tveksam när det heter att sådan verksamhet ska vara demokratiskt styrd, gemensamt finansierad och tillgänglig för alla på likvärdiga vill- kor. Visst är det så! Det är väl självklart att den ska vara gemensamt finansierad, tillgänglig för alla och på likvärdiga villkor. Vad menar ministern med de- mokratiskt styrd? En privat verksamhet inom vården styrs av dem som arbetar där. Det har visats att det är populärt med vårdcentraler som bedrivs i entrepre- nadform, både bland dem som arbetar där och bland dem som besöker vårdcentralerna. Sjukskrivningarna blir färre, och det finns fler sökande till den typen av verksamhet. Trots det upplever jag att det finns en negativ inställning. En annan sak som diskuteras mycket nu är in- vandringen och alla invandrare som står utanför ar- betsmarknaden. Det har också visats i undersökningar att där det finns en hög andel privata entreprenader är sysselsättningen bland invandrare ocså högre. En undersökning i Stockholm har visat att det finns ett samband mellan antalet entreprenader och arbetslös- heten bland invandrare. Här finns också en positiv väg att gå.

Fru talman! Kent Olsson redogjorde för en rad exempel runtom i vårt land där han menar att det är tydligt att kommunen ägnar sig åt verksamheter som kommunen inte borde ägna sig åt. Jag varken vill eller kan kommentera särskilda fall eftersom jag inte är insatt i dem. Men jag är medveten om, och jag anser, att det finns exempel där kommuner bedriver verksamheter som privata entreprenörer skulle kunna bedriva bättre och billigare i stället för kommunen. Det är mot bakgrund av det som jag också menar att det råd för konkurrensfrågor som finns i dag är ett viktigt råd och att det har en stor funktion att fylla. Det skulle vara en stor poäng att få den uppslut- ning vi önskar från parterna kring en lagreglering i konkurrenslagen för att tydligt markera att det finns gränsdragningsfrågor och att det finns exempel i vårt land där kommuner ägnar sig åt verksamheter som andra skulle kunna göra i stället. Kent Olsson tar sedan upp alternativa driftsformer inom sjukvården. Regeringen har vid flera tillfällen uttalat sig för en ökad mångfald av vårdgivare inom sjukvården. Vi gjorde det i t.ex. den nationella hand- lingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården. Driftsformerna i hälso- och sjukvården i dag är inte reglerade på något sätt. Det enda som är reglerat är landstingets möjligheter att lämna över driften av akutsjukhus till annan verksamhet, den s.k. stoppla- gen. Där har vi nu en utredning som tittat på om den lagen ska permanentas eller om det ska vara någon annan reglering. Möjligheterna för alternativa drifts- former inom hälso- och sjukvården finns redan. Vi ser en rad olika exempel på det. Det finns ingen skyldighet för kommunerna att konkurrensutsätta olika verksamheter. Den upphand- ling av verksamheter som kommunerna gör i dag svarar kommunerna för själva. Där är det den kom- munala självstyrelsen som utgör begränsningen.

Fru talman! Jag sammanfattar debatten så att mi- nistern anser att det är bra att vi får privata entrepre- nörer som driver verksamheter inom den offentliga verksamheten och att vi ska försöka göra vad vi kan för att stoppa att kommuner ägnar sig åt privat när- ingsverksamhet. Utgångspunkten är att ministern sade att driften blir bättre och billigare. Jag beklagar att jag inte kunde få ett helt klart svar från ministern i frågan. Men ministern har ytterligare ett inlägg kvar. En annan sammanfattning är att ministern också ser som positivt att vi får fler aktörer inom den of- fentliga vården och den offentliga skolan. Det ut- vecklar skolan och vården. Det är åtminstone min uppfattning av vad ministern sade, men det är möjligt att jag hade fel. En ökad mångfald med privata aktö- rer gör det bättre och billigare för landet. Ministern tog till sist upp lagstiftningen. Ministern kan vara med och skapa en lagstiftning om att det ska bli en skyldighet att konkurrensutsätta en större del av den offentliga marknaden. Problemet är att kommu- ner ägnar sig åt saker som i stället skulle upphandlas på marknaden. Det skulle ge fler jobb för landets småföretagare och det skulle bli billigare för skatte- betalarna och för kommunerna. Min förhoppning är att ministern skulle kunna säga någonting positivt om detta också. Annars får jag lyssna på när ministern i morgon har en halvtim- ma på sig att uttala sig i samband med att Svenskt Näringsliv bjudit in till diskussion om ökad konkur- rens. Jag är fortfarande hoppfull om att få något mer svar de sista minuterna.

Fru talman! Jag är inte beredd att lägga fram för- slag till en lag som säger att kommuner har skyldig- het att lägga ut all verksamhet på entreprenad eller att konkurrensutsätta all verksamhet. Jag ska förklara varför. Jag är inte bara ansvarig för konkurrensfrågorna i regeringen, även om det är ett stort och viktigt områ- de - inte minst utifrån det konsumentperspektiv som både Kent Olsson och jag är överens om ska vara i fokus. Jag är också ansvarig för regionalpolitiken inom regeringen. Jag inser att det skulle vara omöjligt att ha en lag som säger att kommunerna är skyldiga att lägga ut all verksamhet. Vårt land ser oerhört olika ut från norr till söder, från små platser till stora platser. Om vi är intressera- de av att företagare runtom i vårt land ska ha likvär- diga möjligheter att bedriva verksamhet och att kvin- nor och män runtom i vårt land ska ha likvärdiga förutsättningar att förverkliga sina drömmar, bilda familj, studera och arbeta, måste det grundläggande ansvaret för skola, vård och omsorg ligga hos kom- munerna. Det finns en mängd olika platser i vårt land där det inte skulle vara lönsamt och där det inte skulle vara möjligt för en företagare att konkurrensutsätta verksamhet om den inte var gemensamt finansierad. Om vi är måna om likvärdiga förutsättningar att bo och leva, oavsett om det är på en liten eller en stor ort, finns det en stor poäng i att det också finns ett stort ansvar för kommunerna att skapa de möjlighe- terna och förutsättningarna för enskilda personer och för företag. Jag välkomnar alternativa driftsformer, t.ex. pri- vata entreprenörer, men jag välkomnar också koope- rativa driftsformer. Kooperativa driftsformer blir inte bara ett alternativ till offentliga eller privata verk- samheter, utan de har oerhört bra resultat i utvärde- ringar om ökad delaktighet och ökat inflytande för personalen. Det gäller inte minst det Kent Olsson tog upp, nämligen förmågan att attrahera människor med invandrarbakgrund eller människor med olika former av arbetshandikapp.