Ökar eller minskar injektionsmissbruket

Herr talman! Sven Britton har frågat mig om jag är beredd att medverka till att göra en studie över injektionsmissbrukets omfattning. Att ha en uppfattning om missbrukets omfattning är naturligtvis en viktig förutsättning för att kunna prioritera samhällets insatser till områden där de bäst behövs. I dag har Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att följa utvecklingen av missbruket och omfattningen av samhällets insatser. Tillgängliga data därifrån bekräftar den bild som Sven Britton beskriver, det vill säga att injektionsmissbruket minskar något, men någon helt entydig bild är svår att få. I den samlade strategin för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken, den så kallade ANDT-strategin, har regeringen angett mål, inriktning och prioriteringar för samhällets insatser under åren 2011-2015. Av strategin och åtgärdsprogrammet för 2012 framgår att regeringen har prioriterat att få till stånd ett väl fungerande uppföljningssystem för att följa effekterna av de samlade insatserna. En projektgrupp och en referensgrupp för ett samordnat uppföljningssystem inom ANDT-området har inrättats inom Socialdepartementet. Indikatorer för att mäta det tunga missbruket ingår i arbetsgruppens förslag. Regeringen har också gett Karolinska Institutet i uppdrag att genomföra en fördjupad mätning av problem som förorsakas av missbruk och beroende. I studien ingår också att studera negativa konsekvenser för tredje person. I planeringen ingår också att göra en incidensmätning tolv månader efter den första mätningen för att få en bild av nytillkomna personer som utvecklat ett missbruk eller beroende det senaste året. Institutet ska redovisa resultatet av studien i september nästa år. Både denna studie och arbetsgruppens förslag har ett bredare upplägg än den studie som Sven Britton skissar på. Jag är naturligtvis beredd att medverka till att vi får en tillförlitlig bild av injektionsmissbruket men jag tänker i första hand avvakta till dess att jag har sett förslaget till uppföljning av ANDT-strategin innan jag tar ställning till behovet av ytterligare kartläggningar.

Herr talman! Det här är första gången jag ställer en interpellation, trots min höga ålder, och jag ska göra så gott jag kan. Jag ska börja med att tacka ministern för att hon redogör för flera fina utvärderingar av missbrukspolitiken som är väldigt viktig, i synnerhet när den står inför så stora förändringar som den gör nu. Vi har ju rört oss från en restriktiv politik till mer av en harm reduction-politik, och det innebär förstås att man måste följa upp hur utfallet blir. Ministern hänvisar till att hon inväntar resultat som kommer så småningom och att hon vill vänta innan hon kan ta ställning till det jag har frågat om, nämligen en antalsinventering av hur många injektionsmissbrukare det finns i Stockholms län. Anledningen till att jag vill ha en sådan undersökning utförd är att vi ska göra ett sprututbytesförsök här som förhoppningsvis startar vilken dag som helst. Det är en stor förändring. Vi har aldrig gjort detta. De flesta injektionsmissbrukarna i vårt land finns i det här området, och när vi nu ska inleda en ny politik är det viktigt att veta hur stort problemet är och hur många missbrukare det finns. När man har fastställt det ska man efter sprututbytesförsökets avslutande om tre fyra år ånyo räkna missbrukarna för att se om antalet eller fördelningen mellan unga och gamla har ändrats som ett resultat - kanske - av sprututbytet. Det är väldigt viktigt. Det är inte så svårt, men det finns ett omedelbart behov av det. Vi kan inte vänta till nästa år. Då är en antalsinventering mindre intressant, för då har redan sprututbytesförsöket pågått i ett år. Man vill ju göra det vid inledningen av försöket och vid avslutandet av försöket för att se om det blir några förändringar. Det är en viktig sak. Vi har kunnat konstatera, med den undersökning som vi gjorde, att vi tror att det är en minskad ingång bland unga missbrukare när det gäller injektionsmissbruket. Det tar sig i stället andra former. Det totala missbruket har tyvärr inte minskat, men sannolikt har injektionsmissbruket börjat minska. Det antal som man nu baserar det här försöket på är resultat från 1998. Det är 14 år sedan, och förändringarna går ganska fort. Jag tror därför att det är angeläget att vi gör en räkning innan försöket inleds, alltså ganska omgående. Det är inte så lätt, men det är en engångshandling som borde gå att göra. Vi har ju så väldigt många institutioner som sysslar med det här, så jag tror inte alls att det är omöjligt. Det är också viktigt för att veta hur många av injektionsmissbrukarna som kommer att få del av sprututbytesförsöket. Det kanske bara är hälften av alla. Om inte alla missbrukarna tar del av programmet skulle det i så fall förklara varför det är relativt dålig effekt när det gäller att förebygga infektioner. Det är sådana viktiga uppgifter som jag hoppas att ministern ska kunna bidra till att vi blir klara över innan vi startar detta viktiga försök.

Herr talman! Låt mig först säga att Sverige inte har gjort något som helst avkall på den restriktiva narkotikapolitik som har varit vår linje genom många, många år och där det finns en väldigt stor politisk konsensus, vilket jag är mycket glad för. Däremot ser jag att det finns en hel del legaliseringsivrare som är opinionsbildande också i vårt land, varför det blir extra viktigt att säga att den restriktiva narkotikapolitiken ligger fast. Det är en av grundförutsättningarna, och det har tjänat oss väl. Den restriktiva politiken, menar jag, måste innehålla en mycket tydlig förebyggardel. Att förebygga att ungdomar och andra testar droger och hamnar i ett missbruk är en av de allra mest angelägna uppgifterna som vi tydligt pekar på i ANDT-strategin som högt prioriterad. Det handlar inte om att det kan göras en gång för alla, utan det handlar om att man måste vinna varje ny generation för ett liv i drogfrihet. Anledningen till att vi har ett kriminaliserat eget bruk är just att man i ett tidigt skede ska kunna upptäcka ett missbruk och erbjuda vård- och behandlingsinsatser. Det är den andra delen som måste ingå: god tillgänglighet till god vård och behandling mot missbruk. Allt det här ryms i den balanserade, restriktiva narkotikapolitik som jag menar att Sverige har. Många länder tittar på vad det är vi har gjort genom åren och fortsatt gör. Det väcker intresse också internationellt. Vi rider spärr, skulle jag vilja säga, mot den harm reduction-rörelse som finns i dag. Det som ingår i vårt vård- och behandlingspaket är det som har visat sig ha evidens. Jag är lika angelägen som Sven Britton om att få så mycket kunskap som det bara går. Det är därför vi nu har initierat en rad olika kartläggningar och studier för att bredda vår kunskap. Detta ligger naturligtvis också i vårdhuvudmännens uppdrag och intresse. En av kvalitetsindikatorerna som vi har i Öppna jämförelser, som vi också har startat ett arbete kring, är just att titta på det här. Resultatet från 2011, när vi har Öppna jämförelser framme, visar just att majoriteten av beroendemottagningarna har gjort en behovsinventering - det betyder att man också måste titta antalsmässigt - för att undersöka hur väl de egna insatserna svarar upp mot behoven. Kommunerna har naturligtvis samma behov av att göra en behovsinventering. Det har gjorts i något mindre utsträckning än hos beroendemottagningarna, för där är det en övervägande majoritet som har gjort en sådan. När det gäller kommunerna är det något färre. De gör det inte i samma utsträckning som beroendemottagningarna, men då ska vi också veta att beroendemottagningarna oftast drivs som ett samarbete mellan kommun och landsting. Jag skulle vilja säga att också vårdhuvudmännens intresse för det här avspeglas i att de till stor del gör en behovsinventering. Sedan behöver vi en förbättrad nationell statistik. Det är därför vi har satt i gång ett antal studier för att klarlägga, för att få mer kunskap, för att få veta var vi befinner oss just nu och för att också se om de framtida insatserna har betydelse för resultatet. Går vi åt rätt håll resultatmässigt? Jag skulle önska att vi hade kommit mycket längre, att väldigt mycket mer kartläggning hade gjorts väldigt mycket tidigare så att vi hade stått på en helt annan kunskapsgrund, men se våra intentioner att verkligen komma till rätta med att få ett bra kunskapsinnehåll i vår missbruks- och beroendevård!

Herr talman! Det låter ambitiöst och bra. Jag är glad att ministern också inser att vår restriktiva narkotikapolitik har tjänat oss väl. Men det är ju stora förändringar på gång, och en av de förändringarna är det sprututbytesförsök som nu kommer i stor skala i vår huvudstad. Det är klart att det mest är en infektionsförebyggande åtgärd, men den ger också en narkotikapolitisk signal om att man ger redskap för att fortsätta injektionsmissbruket. Så tolkas det i alla fall av många som sysslar med beroendevård. Det är en ny sak som vi har inlett här. Visserligen har det förekommit i Malmö länge, men där har det aldrig gjorts några sådana här undersökningar, och det är ju för sent nu. Men här har vi chansen att göra det. Då skulle vi kunna tolka sprututbytesförsöket mycket bättre än om vi inte har siffrorna. Nu säger ministern att det kommer siffror. Sammantaget kanske de erbjuder den tolkningsmöjligheten, men jag skulle vilja se en antalsinventering som definitivt inriktar sig just på att ha en säker uppgift innan man startar försöket. Jag hoppas på det. Det borde inte vara omöjligt att få det genomfört. Jag anar ändå från ministerns sida att det kommer undersökningar som kanske kan motsvara det jag hoppas på här. Det vore bra. Det är bra redan nu. Ansatsen från ministerns sida är jag tacksam för, men jag skulle mer precist vilja föreslå att vi fick en ordentlig antalsinventering. Det är viktigt för att kunna tolka det nya försök som vi nu inleder. Det borde inte vara omöjligt. Jag är ledsen om jag upprepar mig, men jag vill gärna skärpa in det, för det är väldigt viktigt för mig. Jag har ju själv varit sysselsatt med att göra en baslinjestudie och då gjort en riktig uppsökande fältstudie, varit ute och träffat inte mindre än 1 200 narkomaner. Jag kanske inte har träffat alla, men jag har ändå varit ute väldigt mycket och sett hur problematiken är ute i samhället. Det är sådana studier vi borde få lite mer av. Den stora studien är rätt långt ifrån problematiken, men just de studier där man går ut och tittar på hur missbruket ter sig ute i samhället är viktiga. Vi skulle vara betjänta av att veta hur stort missbruksproblemet är ute i vår stad. Det kan man bara få genom att göra en antalsinventering. Den ska också innehålla vilka preparat vederbörande tar, hur gammal han eller hon är och hur länge man har hållit på. Det är uppgifter som om möjligt ska ingå i en antalsinventering.

Herr talman! Interpellanten och jag är nog väldigt överens om att all kunskap som vi kan få fram vill vi verkligen ha, därför att den ger oss mycket bättre förutsättningar att också bedriva en missbruks- och beroendevårdsbehandling som är effektiv och som möter personen i fråga på rätt nivå med rätt ingång. Uppdraget till Gerhard Larsson och hans missbruksutredning var just att se hur vi kan få tillgång till rätt insats vid rätt tidpunkt till rätt person. Det är inte en alldeles lätt uppgift, men det måste vara målsättningen för det vi kan erbjuda. Låt mig säga att i den arsenal som finns att erbjuda, där sprututbyte är en del, är det den samlade forskarvärldens bedömning av vilka metoder som har evidens som ligger bakom. Det är inte regeringens påhitt eller tyckande, utan vi måste förlita oss på det som vår expertmyndighet i fråga tycker att det finns tillräcklig evidens för att vi ska använda oss av i vårt land. Det måste vara regeringens utgångspunkt. Jag är angelägen om att öka kunskapen. Det är därför som de olika utredningarna och uppdragen är igångsatta. En antalsinventering är angelägen för oss, kanske inte på Stockholmsnivå, därför att det naturligtvis i första hand är Stockholms läns landstings uppgift, men på nationell nivå. Hur vi då samarbetar med landsting och regioner för att också få den nationella statistiken finns det en angelägenhetsgrad i. Det finns ju uppskattningar sedan tidigare. Missbruksutredningen och Gerhard Larsson gjorde en uppskattning. Han säger att vi har ungefär 29 500 tunga missbrukare i vårt land. Han definierade inte hur många av dem som är föremål för läkemedelsassisterad behandling, men vi vet att det är ungefär 4 000 personer som får substitutionsbehandling i dag. Det har vi siffror på. Visst behöver vi mer kunskap. Jag är framför allt intresserad av kunskapen på nationell nivå. Men den som är givare av vård och omsorg, precis som på alla andra områden där man är vårdgivare, måste ha kunskap om hur behovet ser ut. Därför är en antalsinventering också väldigt viktig och intressant som utgångspunkt, särskilt när man använder sig av nya behandlingsmetoder. Självklart, jag vill inte motsäga Sven Britton på någon punkt där. Vi är också glada för den studie som Sven Britton har gjort, som också tjänar till att öka vårt kunskapsunderlag. Men som mitt svar säger vill jag först se vad det vi har iscensatt nu kan ge oss för kunskap och vad vi kan behöva därutöver.

Herr talman! Jag litar på att ministern åtminstone stöter på Stockholms läns landsting och säger: Jag sköter det nationella om ni sköter det som sker i Stockholm. Det hoppas jag.

Herr talman! Jag tror att interpellanten också har goda möjligheter att stöta på. Vi är angelägna om att öka kunskapsmängden. Där är vi fullständigt överens, och jag tror att vi är överens om ganska mycket. Tack så mycket för att interpellationen ställdes så att vi fick möjlighet att tala om den här i kammaren. Det blir en liten fortsättning som nära knyter an till det vi nu har diskuterat.