Översvämningshoten mot Stockholmsregionen och Mälardalen

Herr talman! Christina Axelsson har frågat mig om strategin för att klara ett högt flöde in i Mälaren från Östersjön, vad som planeras för att säkra nybyggen och ny infrastruktur för den hotbild vi ser riktad mot Mälaren och vilken beredskap som finns för att säkra färskvattentillgången för de boende i Mälardalen. Regeringen har vidtagit en mängd åtgärder när det gäller översvämningsrisker och har skapat förutsättningar för att bedriva ett bättre förebyggande arbete med skydd mot olyckor och krisberedskap. I januari 2009 bildades den nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ansvarsprincipen har betonats. Den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har regeringens uppdrag att driva en nationell plattform för arbete med naturolyckor i samverkan med berörda myndigheter och organisationer. Syftet är att verka för att förebygga och mildra effekterna av naturolyckor genom att förbättra samordningen på lokal, regional och nationell nivå. Regeringen beslutade den 8 oktober 2009 om en förordning som innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv om bedömning och hantering av översvämningsrisker genomförs i svensk lagstiftning (SFS 2009:956). Syftet med förordningen är att minska ogynnsamma följder av översvämningar för människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet. Av förordningen framgår bland annat att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt vissa länsstyrelser ska utarbeta kartor relaterade till risker för översvämningar. Samtliga länsstyrelser ska utarbeta riskhanteringsplaner. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har även fått i uppdrag att analysera och bedöma vilka konsekvenser en översvämning i Mälaren skulle kunna få för olika samhällssektorer (Fö2010/560/SSK). I enlighet med klimat- och energipropositionen (prop. 2008/09:162) har regeringen bland annat uppdragit åt Länsstyrelsen i Stockholms län att kartlägga riskerna för översvämningshot på centrala funktioner i systemet med trafik- och försörjningstunnlar under Stockholm samt att upprätta ett förslag om åtgärder för höjd säkerhet i dessa system (Fö2010/559/SSK). Vidare har Lantmäteriet fått i uppdrag att inleda uppbyggnaden av en ny förtätad höjdmodell som underlag för att förutse, hantera och förebygga översvämningar, skred, ras etcetera (prop. 2008/09:162). De mest känsliga områdena ur översvämningssynpunkt är prioriterade, däribland Mälardalen. Uppbyggnaden påbörjades 2009 och ska pågå till 2015. I propositionen En enklare plan- och bygglag (prop. 2009/10:170) som beslutades den 18 mars 2010 föreslår regeringen bland annat att det införs nya bestämmelser som innebär att miljöaspekter och klimatanpassningsåtgärder ska beaktas vid planläggning och byggande. Vid detaljplaneläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked ska hänsyn tas till risken för olyckor, översvämningar och erosion. Även länsstyrelsen ska bevaka att kommunens planläggning av bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Den nya plan- och bygglagen föreslås träda i kraft den 2 maj 2011. Klimat- och sårbarhetsutredningen tog i ett delbetänkande (SOU 2006:94) upp frågan om vattenförsörjning vid låga nivåer i Mälaren som skulle resultera i att saltvatten från havet tränger in i Mälaren. Utredningen konstaterade att effekterna skulle kunna bli betydande men att en framtida utökad utskovskapacitet från Mälaren tillsammans med ytterligare åtgärder för att täta utskoven skulle bidra till att minska risken för de lägsta vattenstånden och därmed minska risken för saltvatteninträngning. I samband med planeringen av den nya Slussen görs en omfattande miljökonsekvensbeskrivning av Stockholms stad, SMHI och experter inom miljö- och vattenverksamhet. För att minska framtida risker för översvämningar och saltvatteninträngning behöver regleringen av Mälarens vattennivåer ses över. Miljökonsekvensbeskrivningen kommer att utgöra en del av den ansökan till miljödomstolen som krävs för att ändra Mälarens reglering. Stockholms stad arbetar utifrån förutsättningen att Mälarens planerade nya reglering ska ge hög säkerhet mot översvämningsrisker och säkra framtida tillgång på vatten.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det kan väl sammanfattas med att det är mycket nu. Många uppdrag har getts till olika myndigheter under olika departement. Det jag är orolig för är att det kanske är för många, att riskhantering i Mälardalen blir något som alla ska ta men ingen tar ansvar för. Ministern säger i sitt svar: "Den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer." Men det är viktigt att det finns någon som håller ihop det här, för det kan hända så mycket. Det var därför jag ställde frågan i min interpellation: Vilken samlad strategi har regeringen och försvarsminister Tolgfors? Vem har huvudansvaret? Vem ska komma med förslag om hur man ska göra för att minska effekterna om det blir en översvämning i Sveriges tredje största sjö Mälaren? Vem har huvudansvaret för att tillse att vattentäkter för över två miljoner människor inte riskeras om nivån i Östersjön stiger och vi skulle få en saltvatteninträngning i Mälaren? Det är bra att man gör utredningar, men det måste också komma fram vem som sedan ska ta hand om det. Jag vill med min interpellation peka på vikten av både miljöfrågor och säkerhetsfrågor vad gäller risken med Mälarens vatten. Frågor kring Mälaren är egentligen en typisk fråga för en region att behandla, men den frågan diskuterades tidigare i dag. Även nu när vi diskuterar frågor om Mälaren måste jag beklaga och säga att det är en stor besvikelse att regeringen inte har tagit tag i regionfrågan utan i stället dragit den i långbänk, att Moderaterna hårdnackat motsätter sig en regionbildning i Stockholm som skulle kunna vara den som ansvarar just för miljö- och säkerhetsfrågor kring Mälaren. Herr talman! Svaret från försvarsministern innehåller ett smörgåsbord om vad som pågår men inte just det jag frågade, den strategi som regeringen har för att det inte ska hända. Ministern talade om ombyggnad av Karl Johan-slussen vid Söderström i Stockholm. Men för att öka avtappningen så mycket behöver det kosta mer än vad som egentligen är stadens behov för att bygga om Slussen. Regeringen påpekar i klimatpropositionen att berörd part ska vara med och ta kostnaderna, fast det finns inget svar på vem denna berörda part är. Men det får vi kanske i ministerns nästa inlägg. Den här frågan var också uppe i Mälartinget, som hade sitt möte för bara någon vecka sedan. Man pratade då om att vatten är liv. Vatten är attraktivt och vatten är gränslöst, men vatten är också en sårbar resurs. Men Mälardalsrådet kan inte göra mycket mer än att lyfta upp frågorna, precis som jag gör i dag. Mälardalsrådet säger då att offentliga aktörer bör prioritera vattenfrågan tydligare i sin samhällsplanering. Själva tänker man lösa det genom att ordna seminarier och debatter för att lyfta fram denna viktiga fråga. Men det är också viktigt att regeringen gör något för att lyfta fram frågan. Nu, herr minister, är det väl bra om jag får höra lite mer om regeringens strategi.

Herr talman! Först vill jag tacka Christina Axelsson för en angelägen interpellation. Det var ingen slump att det svar som hon fick var ett av de längsta svar jag har levererat i kammaren. Det fanns ett stort antal åtgärder som regeringen har vidtagit att redovisa för interpellanten. En viktig poäng är att samverkan är avgörande. Det är inte bara en aktör som måste hantera och lösa detta. Tvärtom krävs det samverkan mellan ett antal olika aktörer på olika nivåer i vårt samhälle. Det är ansvarsprincipen som gäller. Detta är det extremt viktigt att betona. När vi ser ett nytt problem ska vi inte ändra alla principer. Den som i vardagen bär ansvar för en fråga bär också ansvar i kris. Ansvaret bär man med sig. Vi har också från regeringens sida vidgat ansvarsprincipen till att inkludera också kravet på samarbete med andra aktörer, så att vi undviker ett stuprörstänkande. Den här regeringen har under våren redogjort för riksdagen om det samlade arbetet vad gäller olyckor och kriser. Händelser som skyfall, stormar, översvämningar, erosion och jordskred är naturliga fenomen som alltid har förekommit och som vi har varit relativt förskonade från i jämförelse med andra. Men vi har också under åren drabbats av ett antal extrema naturhändelser som gett stora effekter på samhällets funktion och miljön. Jag tänker exempelvis på stormen Gudrun och vissa översvämningar. Vi ser också att mycket av våra städer och vår infrastruktur finns utmed kusten. Det gör även den privata infrastrukturen - industrianläggningar och liknande. Regeringens skrivelse utlöste motionsrätt i riksdagen. Där hade Christina Axelsson och andra ledamöter och partier möjlighet att motionera om sin syn på hur detta ska se ut. Jag kan dock notera att det inte var någon större flod av motioner som inkom. Snarare var det tvärtom, vilket förvånar mig med tanke på frågans vikt. Ett framtida hot som vi alla ser är att vattenståndet i sjöar, vattendrag och hav kan komma att stiga, och att det kan komma att ge konsekvenser, inte minst för kuststäder, i form av översvämningar. Vi pratade här i dag särskilt om risken för saltvattensinträngning i Mälaren, vilket är något som har diskuterats förhållandevis lite, tycker jag. Vi måste ligga steget före här. Då är det förebyggande arbetet grundläggande. Vem bär då ansvar? Talar vi om effekterna av naturhändelser generellt sätt ligger det både på enskilda aktörer och på det allmänna. När det gäller skyddet mot översvämningar är det inte minst de som äger infrastruktur och fastigheter, oavsett om de är offentliga eller enskilda, som bär ansvar. Men det finns självfallet också ett betydande offentligt ansvar. Det är bättre att förebygga olyckor än att låta dem inträffa. Vi har också bildat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för att bli bättre på att både förebygga och mildra effekterna av bland annat översvämningar och att anpassa samhället bättre till ett förändrat klimat. Vi har haft mycket diskussioner gällande klimatförändringar i stort men än så länge ganska lite diskussioner om effekterna på våra lokalsamhällen. Jag vill därför gärna lyfta fram MSB:s bildande som väldigt viktigt, men jag noterade när den propositionen hanterades att Socialdemokraterna tyvärr var emot bildandet av denna myndighet som skulle ge oss bättre krisberedskap i vårt land. Jag vill därför fråga Christina Axelsson om hon fortfarande är emot Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Har hon annars någon tanke om hur det förebyggande arbetet mot olyckor och för krisberedskap skulle se ut om den myndigheten inte fanns?

Herr talman! Vi måste ju utgå från den verklighet vi är i. Nu finns myndigheten. Så är det även om vi reserverade oss till förmån för att den inte skulle finnas. Vad jag tycker i den frågan är ganska oväsentligt. Jag vill dock säga att Statens geotekniska institut redan 2006 presenterade en handlingsplan för att förutse och förebygga naturolyckor i Sverige. Då tog man också upp risken för Mälardalen. Den har också Klimatutredningen lyft fram. Men detta kommer också att kosta. Det var också därför jag frågade ministern. Avrinningen från Mälaren måste ju öka, och det går inte att öka den vid Norrström, där vi står just nu, för då finns det en risk för förödande effekter i och med att man då skulle undergräva den rullstensås som bland annat Kungliga slottet är byggt på. Då måste man öka den någon annanstans. I Södertälje finns risken för att kvicksilver skulle rinna ut i Östersjön om avrinningen skulle öka där. Då finns det bara Karl Johan-slussen vid Söderström i Stockholm. Avrinningen där behöver ökas mer än vad som annars skulle bli fallet när man bygger om Slussen, och det kostar pengar. Enligt klimatpropositionen, som också ministern står bakom, är det den berörda parten som ska vara med och ta de kostnaderna. Då undrar jag: Vem är denna berörda part? SMHI har räknat ut att översvämningsrisken i Mälaren är så hög som 63 procent. När denna översvämning ska inträffa vet man inte, men den kommer att inträffa. Det kan man vara ganska säker på. Det är viktigt att man arbetar förebyggande, precis som ministern säger, men när det har hänt blir det också kostnader. Hur ska vi tackla dem? Ministerns eget departement har författat en departementsskrivelse angående detta som man har skickat ut, och man har fått in remissvar på den. Den kom väl till efter ett tillkännagivande från riksdagen. Men man har ännu inte kommit med några förslag på hur frågan ska hanteras. Då undrar jag om ministern nu kan säga att det ska komma förslag om hur vi ska hantera kostnaden för både det förebyggande arbetet och det arbete som kan tänkas komma om man inte har kunnat jobba tillräckligt med det som är förebyggande.

Herr talman! Först kan jag konstatera att Socialdemokraterna inte har lagt fram några sådana förslag med anledning av den skrivelse jag nämnde, om samhällets krisberedskap och sårbarhet. Stockholms kommun tog i oktober 2008 i samråd med flera andra kommuner ett initiativ till att bilda en arbetsgrupp i form av ett kommunforum, där åtgärder för att öka avtappningen i Mälaren diskuterades. Kommunforumet har vidare diskuterat finansieringen av detta. Jag tycker att det är jättebra att lokala aktörer tar initiativ till att samverka med varandra för att lösa den sortens problem. Mälarens medelvattenstånd är ju 0,66 meter över havsytan. Därför ser vi en speciell situation. Det blir problem med översvämningar och liknande om vattenståndet stiger, men det blir också problem om vattenståndet är för lågt i förhållande till Östersjön, för då kan det bli saltvatteninträngning från havet. Vi har också sett en situation tidigare - jag vill minnas att det var 2000-2001 - då man bara var några centimeter från att höga vattennivåer skulle ta sig in i tunnelbanan. Därför tycker jag att det är bra att den här interpellationen kommer upp. Det är en väldigt viktig fråga. SMHI har studerat hur översvämningsriskerna kan förändras i framtiden och har gjort klimatscenarier som visar på ett varmare klimat. Men när det gäller nederbörden tror man att skillnaderna över landet kan bli betydande. Det kan bli ökat regn i Västsverige, som bland annat berör Vänern. Men det kan bli mindre förändringar för Mälaren, där det i stället tvärtom kan bli torrare somrar. Och om detta blir fallet finns det risk för lägre lägsta vattennivåer, eftersom avdunstningen stiger vid varmare väder. Det är extremt komplicerade sammanhang och faktorer när det gäller att försöka förutse hur framtiden ser ut. Med tanke på risken för saltvatteninträngning är det viktigt att de konstruktioner vi gör, till exempel slussar, kan stå emot att vattnet backar in i Mälaren. Det finns reservsjöar i närheten som kan användas vid behov. Det skedde till exempel när en båt sjönk utanför Norsborg, vid vattenverket där. Det fanns oljeutsläpp som gjorde att man var tvungen att stoppa det normala vattenintaget. Men det är så klart ingen långsiktig lösning. Det är en begränsad kapacitet under en övergång. Jag tror att vi behöver se en stärkt beredskap och ett förstärkt samarbete mellan alla berörda kommuner, länsstyrelser, myndigheter, till exempel MSB, och verksamhetsutövare. Det gäller då de stora sjöarna, generellt, alltså inte bara Mälaren. Det gäller även Vänern, där man har betydande diskussioner liknande dem som Christina Axelsson och jag har i dag. Det handlar om Mälaren och Hjälmaren. Det handlar också om att kommunerna i sitt plan- och byggarbete tar hänsyn till att man behöver ha en marginal för stigande vattennivåer. För det finns en sådan motsättning i vårt land. Alla vill bo sjönära, men alla är ändå rädda för stigande vattennivåer. Där behöver man i politiken göra goda avdömningar. När det gäller det Christina Axelsson tar upp om Stockholm och Slussen är det viktigt att man i samband med ombyggnationen av Slussen tar hänsyn till behovet av ökad avtappningskapacitet. I det sammanhanget välkomnar jag återigen att man redan tagit initiativ till en arbetsgrupp som är bredare, eftersom det är en fråga som rör långt många fler än endast en kommun. Den rör många kommuner kring Mälaren.

Herr talman! Jag får tacka för de synpunkter som ministern har lämnat. Men jag kan väl säga en sak. Vi kan gå några meter härifrån och smaka på vattnet. Under evenemanget Smaka på Stockholm! har Stockholm Vatten en monter dit man kan gå och dricka vattnet och känna hur gott det faktiskt smakar. Då är det oerhört viktigt att ministern faktiskt tar tag i de här frågorna, som försvarsminister. För det handlar om säkerhet. Det handlar om sårbarhet. Men det handlar också om miljön runt omkring oss. Lotta Håkansson Harju från Järfälla var med på Mälartinget, och det står på Mälardalsrådets hemsida att hon just har sagt att vi måste värna vårt friska dricksvatten som vi tar för givet. Många gånger är det så. Alla tror att det här ska vara och att det alltid är. Då måste vi faktiskt titta efter hur vi använder vårt vatten. Vi måste också se till att vi har en bra rening men också att vi har säkra slussar som kan både stängas och öppnas, så att vi kan få både tillrinning och avrinning. Mälaren har ju varit reglerad sedan 40-talet. Därför är det angeläget att man, när man pratar om samverkan, också diskuterar vem som ska leda samverkan. För om ingen leder en samverkan kommer den bara att försvinna. Då kommer det att bli så som jag kan befara att det blir. Om alla har ansvar är det ingen som känner ansvaret. Jag hoppas att ministern i och med den här interpellationen tar med sig att vi socialdemokrater från Stockholms län tycker att det här är en oerhört viktig fråga. Det tycker naturligtvis också andra socialdemokrater. Men det gäller just runt Mälaren. Jag hoppas att ministern kan ta med sig detta för att öka samverkan och också se till att någon ansvarar för att samverkan sker.

Herr talman! Ja, just samverkan är en väldigt viktig del i all krisberedskap. Det har vi också understrukit med en proposition till riksdagen, då vi bildade MSB och förtydligade ansvarsprincipen, att den också inkluderar samverkan. Där var det tyvärr igen så att Socialdemokraterna inte var med på det utan gick emot. Jag vill också nämna att denna nya myndighet har fått i uppdrag att arbeta med översvämningskartering, dels för hundraårsflödet, dels för ett beräknat högsta flöde ur ett värsta-fall-scenario. Tanken med de här översvämningskarteringarna är att de kan vara ett översiktligt underlag vid kommunernas fysiska planering. Man får en indikation på eventuella översvämningsproblem. Sedan krävs det för detaljplanering på lokal nivå att de här karteringarna uppdateras med bättre höjddata, höjder på vägbankar och vallar och liknande. Det står då kommunerna fritt att låna de hydrauliska modeller som finns för att göra egna mer detaljerade karteringar. MSB har hittills karterat 850 mil strand efter prioriteringar som är gjorda i samråd med länsstyrelser och SMHI. Det är en väldigt viktig sak för att kommunerna sedan ska kunna se till att klimatsäkra sig själva, så att säga. Jag vill också fästa kammarens uppmärksamhet på att det finns en översvämningsförordning från 2009 som implementerar EU:s översvämningsdirektiv i svensk lag. Syftet är att skapa en ram för bedömning och hantering av översvämningsrisker, och det är ett arbete som ska genomföras i tre steg: en preliminär riskbedömning, en kartering av hotade områden och framtagande av riskhanteringsplaner. MSB gör den preliminära bedömningen av översvämningsrisker för landet och gör sedan karteringar. Sedan kommer i nästa led en viktig roll för länsstyrelser i vårt land. Men man måste naturligtvis också understryka det kommunala ansvaret för den egna kommunen och risken för översvämningar.