Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

översyn av miljöbalken

Interpellationsdebatt 13 februari 2001
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 44 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det sista som miljöministern sade, inte minst angående den ojämna tillämpningen i lan- det i dag, gläder mig. Jag har också fått uppfattningen att både Gles- bygdsverket och Naturvårdsverket har uttalat att man tycker att man ska se över just det här med strand- skyddet och dispenserna i glesbygden och att man kanske ska titta på det på lite olika sätt utifrån stor- staden och glesbygden. Jag tänkte som avslutning säga till ministern att jag på morgonen i dag tog mig till Stockholm. Jag startade min resa från Växjös flygplats. I dag var det en av de ovanliga dagarna när solen lyste från en klarblå himmel. Det betyder att man såg Sverige lite från ovan. Det var oerhört vackert. Men det man också ser när man är uppe i luften är hur det ser ut i Småland. Där är det sjö på sjö så långt ögat kan nå. De är i alla möjliga storlekar. När man närmar sig Stockholm ser man naturligtvis kustlinjen. Men när man kommer en liten bit inåt land, innan man landar osv. är det klart att man inte ser så många sjöar. Detta visar lite att det ser så oerhört olika ut. I och med de 650 mil strand som vi har i vårt län och att Småland i sig är lite av de tusen sjöarnas land hoppas jag att vi med den här kartläggningen kan nå en strandskyddslag med dispensregler där man tar ställning och gör en bedömning från fall till fall.
EWA THALEN FINNE (M)

Anf. 45 EWA THALEN FINNE (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ewa Thalén Finné har frågat mig vil- ka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med problematiken som följer av att tillsynsavgifter tas ut schablonmässigt och medför att små och stora företag får betala lika hög avgift. Ewa Thalén Finné har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att små framstående bioteknikföretag inte ska tvingas lägga ned sin produktion samt vilka åtgärder jag avser att vidta redan innan Miljöbalkskommittén lämnar sitt delbetänkande sommaren 2002. Frågan ställs bl.a. mot bakgrund av de tillsyns- och pröv- ningsavgifter som tas ut av vissa bioteknikföretag. Först vill jag framhålla att jag delar interpellan- tens uppfattning att intentionen med miljöbalken var god, nämligen att skapa en sammanhållen och skärpt miljölagstiftning. En viktig nyhet i miljöbalken var införandet av rättsligt bindande principer - allmänna hänsynsregler - som gäller för såväl verksamhets- utövare som tillsyns- och prövningsmyndigheter. Till grund för dessa ligger bl.a. den allmänna principen att förorenaren betalar, vilken också är grundvalen för att låta tillsyns- och prövningsverksamheten fullt ut finansieras med avgifter. Utan att gå in på det konkreta exemplet så vill jag framhålla att enligt miljöbalken ska tillsyns- och prövningsverksamheten finansieras fullt ut genom avgifter från dem som bedriver verksamheter som fordrar tillsyn enligt miljöbalken. I miljöbalkspropo- sitionen anförde regeringen att utgångspunkten bör vara att avgifterna ska täcka en myndighets kostnader för verksamhet enligt miljöbalken, främst prövningen och tillsynen. Ewa Thalén Finné menar att nuvarande avgifts- förordning inte tar hänsyn till företagens storlek och att detta slår orättvist mot de mindre verksamheterna. Till grund för avgiftsförordningen ligger den klassifi- cering som görs i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I den förordningen är det snarare regel än undantag att storleken får ett bestämmande inflytande över om verksamheten ska vara tillståndspliktig med prövning hos miljödomstol respektive länsstyrelse eller om den ska vara anmälningspliktig. För den sistnämnda gruppen beslutar kommunerna själva om tillsynsav- gifter. För de tillståndspliktiga verksamheterna är avgiften satt efter den arbetsinsats som till- ståndsprövningen och tillsynen över verksamheten kommer att ge upphov till hos myndigheterna. Utan att gå in på det konkreta exemplet anser jag att av- giftsförordningen tar hänsyn till företagens storlek när det har betydelse för tillsynen. Miljöbalkskommittén har i uppdrag just att följa upp tillämpningen av balken och lämna förslag på nödvändiga reformer. Kommittén har påbörjat ett mycket ambitiöst och omfattande arbete med att samla in exempel på konkreta tillämpningsfrågor från myndigheter, kommuner och andra. Att nu ändra avgiftssystemet enligt miljöbalken eller vidta några andra åtgärder är därför inte aktuellt.
KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 46 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag får börja med att tacka miljömi- nistern för svaret, men jag är inte nöjd. Svaret är inte komplett. Problemet finns nämligen i klassificeringen som görs i bilagan till förordningen 1998:899. Inom flera av dessa klassificeringar finns bara en avgiftsnivå, och där tas ingen hänsyn till vare sig storleken på företagen eller mängden tillverkad substans. Det är detta jag vill komma åt. Det gäller bl.a. SNI-kod 24.66-1 och SNI-kod 24.16-1. Det är där de företag som jag refererar till i min interpellation ligger. De får betala samma till- synsavgift vare sig de tillverkar tio kilo eller hundra- tusen ton. Det är detta som är orimligt, eller har mil- jöministern någon annan uppfattning? Att avgiften ska täcka myndigheternas kostnad håller jag helt med ministern om. Men en myndighets tid för tillsyn är naturligtvis inte lika lång hos ett litet företag som tillverkar tio kilo som hos en multinatio- nell jätte som tillverkar tusentals ton. Problemet finns, som jag sade tidigare, i klassifi- ceringen. Jag har väckt denna interpellation för att påvisa orimligheten för miljöministen för att miljö- ministern snabbt ska kunna göra förändringar i dessa klassificieringar. Det vore mycket olyckligt för Sve- rige som nation om denna typ av verksamheter skulle försvinna från landet enbart på grund av fyrkantiga förordningstexter med bilagor. Jag måste därför vädja till miljöministern att ta mina exempel på allvar och titta på möjligheterna att se över klassficieringarna, så att vi därigenom kan komma till rätta med problemet.
EWA THALEN FINNE (M)

Anf. 47 EWA THALEN FINNE (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Vi är självfallet överens om att vi inte ska ha en massa fyrkantiga regler som vare sig för- svårar för de här värdefulla företagen eller, för den delen, som försvårar och skapar vanrykte för miljö- politiken. Jag har fått beskedet när jag har diskuterat med mina tjänstemän att det finns möjligheter till nedsätt- ning även när det gäller de här avgifterna. Det finns naturligtvis en del verksamhet där det är processen som sådan och inte så mycket omfattningen av pro- duktionen som avgör vilken tillsynsverksamhet som krävs, medan det finns andra där tillsynen är mycket mer beroende av produktionens storlek. Därför finns det lite olika sätt att se på avgifterna. Jag är naturligtvis beredd att gå tillbaka och se över det här ytterligare. Men jag blev ganska till- fredsställd när mina tjänstemän förklarade för mig att det finns möjligheter att rätta till felaktig avgiftssätt- ning för de här företagen redan med nuvarande lag- stiftning.
KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 48 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ett forskningsföretag inom Ideon i Lund med tio anställda har blivit klassificerat inom SNI-koden 26.66-1 med en årlig tillsynsavgift på 113 000 kr. Ett utvecklingsföretag inom Ideon i Lund med tre anställda har blivit klassificerat inom den andra SNI-koden som jag nämnde tidigare. Det har också en tillsynsavgift på 113 000 kr. Jag har även träffat på flera företag just inom Ideon i Lund som drabbas av det här. Miljöministern nämner att möjlighet till nedsätt- ning finns. Ja, den möjligheten finns i lagstiftningen. Men man kan jämföra med tillsynsavgifterna inom andra kategorier, där tillsynsavgiften kanske ligger på runt 10 000-15 000 kr. Det är väl inte rimligt att man får en nedsättning med 90 % för att det ska ligga på en motiverad kostnadsnivå för de små företagen. Det är åtminstone inte den förutsättningen som de här företagen känner. Problemet för de här utvecklingsföretagen är att de inte kommer att utvecklas utan snarare avvecklas, och jag vet att ett av företagen håller på att lägga ned sin produktion. Därför är det viktigt, och jag upp- skattar det faktiskt, att ministern tar problemet på allvar, för jag tycker att det i svaret var snarare regel än undantag att problematiken kringgicks. Dessa företag drabbas ju konkret av att de ska betala de här tillsynsavgifterna. Jag skulle uppskatta om miljöministern mycket snabbt ville ta tag i detta, kanske också tillsammans med Näringsdepartementet, för att komma till rätta med problemet. Jag anser inte att det går att vänta på miljöbalkskommitténs resultat, för företagen kommer då att ha slutat med sin tillverkning och forskning.
EWA THALEN FINNE (M)

Anf. 49 EWA THALEN FINNE (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Vi är överens om att det finns möjlig- heter till nedsättning av avgiften. Av beskrivningen av de här företagen - jag är då naturligtvis hänvisad till vad Ewa Thalén Finné säger - får jag intrycket att det arbete som behöver läggas ned på tillsynen i fö- retagen inte är så omfattande och att därför redan självkostnadsprincipens tillämpning skulle kunna innebära en nedsättning av avgiften. Jag vet ju inte om företagen har försökt att få en sådan nedsättning. Jag skulle naturligtvis vara intresserad av att veta hur även den här nedsättningsmöjligheten fungerar. Men som jag sade tidigare ska jag titta på det här på nytt och med ledning av det som Ewa Thalén Finné har tillfört här under debatten se om det kan finnas skäl att vidta några åtgärder.

Dokument

den 22 december

Interpellation 2000/01:202

 av Ewa Thalén Finné (m) till miljöminister Kjell Larsson om översyn av miljöbalken

Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999, med, som jag tror, en mycket god intention, nämligen att skapa översiktlighet och tydlighet. Dock har redan några stora problem uppstått, som jag inte tror var lagstiftarens intention. Jag vill här lyfta fram ett exempel på hur miljöbalken slår på ett, som jag finner det, mycket olyckligt sätt.

Det gäller små bioteknikföretag som utför forskning och utveckling med huvudsaklig inriktning på syntetiseringen av substanser (s.k. intermediärer) i mycket små mängder. Forskningen och utvecklingen sker företrädesvis för stora läkemedelsföretag. Företagen som utför forskning, och mycket lite tillverkning (som annars troligtvis inte skulle ha skett, åtminstone inte i Sverige), är små med få anställda. Företagens personal är välutbildad och har mycket hög kompetens.

Dessa forsknings- och utvecklingsföretag har blivit klassade som s.k. A-anläggningar, eftersom vissa av deras substanser säljs. Mängden substanser som fortlöpande tillverkas och säljs är mindre än två kilo per år. Enligt beslut hos länsstyrelsen ska tillstånd för verksamheten sökas hos miljödomstolen. Enligt miljöbalken 6 kap. 4 § ska länsstyrelsen lämna beslut i fråga om bedömning av betydande miljöpåverkan för en planerad verksamhet. Den planerade verksamheten finns upptagen i bilaga till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar, som en verksamhet vilken ska antas medföra betydande miljöpåverkan. Förordningen ger inget utrymme för bedömning av den betydande miljöpåverkan baserat på tillverkningens storlek.

Detta får till konsekvens att företagen för det första har tvingats upphöra med vissa delar av sina verksamheter, för det andra kommer de att påföras oerhört höga tillsynsavgifter. Avgiftens storlek tar inte hänsyn vare sig till storleken på företagen, eller storleken på deras tillverkning, utan små som stora multinationella företag får i dag betala samma tillsynsavgift till länsstyrelse och kommun. Miljöbalken medger i och för sig att avgiften kan prövas i efterhand men detta medför en för företagen oacceptabel osäkerhet. I dagsläget medför detta att företagen påförs tillsynsavgifter som i princip motsvarar kostnaden för en årsanställd och därmed är företagens existens hotad.

Jag är medveten om att en miljöbalkskommitté är tillsatt för att se över hur miljöbalkens regler slår, men ett delbetänkande som handlar om dessa frågeställningar kommer inte förrän 2002. Jag anser att denna fråga är för viktig för att vänta med, och att regeringen därför snarast borde se över hur miljöbalkens föreskrifter tillämpas vid de olika myndigheterna.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till miljöministern:

  1. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att komma till rätta med problematiken som följer av att tillsynsavgifter tas ut schablonmässigt och medför att små och stora företag får betala lika hög avgift?
  2. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta mot bakgrund av ovanstående, för att inte små framstående bioteknikföretag ska tvingas lägga ned sin produktion?
  3. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta redan före det att miljöbalkskommittén lämnar sitt delbetänkande?