Paketreselagen och resegarantin

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 1 oktober 2020

Interpellation: Paketreselagen och resegarantin

Interpellation 2020/21:15 av Lars Beckman (M)

Interpellation 2020/21:15 Paketreselagen och resegarantin

av Lars Beckman (M)

till Statsrådet Lena Micko (S)

 

Enligt paketreselagen har en resenär rätt till återbetalning inom 14 dagar av hela resans pris om en paketresa ställs in eller om resenären avbokar redan på grund av extraordinära händelser på resmålet, vilket anses föreligga när Utrikesdepartementet (UD) avråder från resor till det aktuella resmålet. I dagsläget avråder UD från alla resor, vilket försätter svenska researrangörer i en situation som paketreselagen inte är anpassad för. Problemet för svenska researrangörer är helt enkelt att man på mycket kort tid har blivit återbetalningsskyldig för i stort sett alla resor gentemot de svenska konsumenter som nu inte har möjlighet att genomföra resorna.

Förhållandet att svenska researrangörer nu står utan intäkter samtidigt som man möts av mycket stora återbetalningskrav till följd av paketreselagens utformning kommer i ett mycket stort antal fall att leda till att researrangörerna hamnar på obestånd och tvingas i konkurs. I denna situation, som inte bara riskerar att utradera en hel bransch från Sverige, riskerar också merparten av alla konsumenter som har bokat och betalat paketresor att inte få sina resor återbetalda. Den resegaranti som alla researrangörer är skyldiga att ställa ut till Kammarkollegiet för återbetalning av resor som ställs in på grund av insolvens är inte tillämplig i nuvarande situation. För att denna resegaranti enligt resegarantilagen ska vara tillämplig krävs att resan ställts in på grund av insolvens. I den nu aktuella situationen är det UD:s reserekommendationer som är grunden för avbokningen och inte researrangörens insolvens. Det faktum att researrangören därefter hamnar på obestånd påverkar inte detta faktum. Svenska konsumenter riskerar alltså med nuvarande undermåliga lagstiftning att falla mellan stolarna, och det är därför angeläget att regeringen vidtar åtgärder för att hjälpa såväl svenska konsumenter som researrangörer.

Företrädare för regeringen har som svar på mina skriftliga frågor hänvisat till att konsumenter ska ersättas för sina förbetalda resor med vouchrar i stället för återbetalning. Näringsminister Baylan skriver i sitt svar följande: ”Regeringen har nyligen gett Kammarkollegiet i uppdrag att skyndsamt ta fram, tillgängliggöra och sprida information till paketresearrangörer och resenärer som tydliggör om och under vilka omständigheter värdebevis omfattas av en ställd resegaranti. Om fler resenärer accepterar värdebevis i stället för återbetalning skulle det kunna vara en del i att minska det ekonomiska trycket på resebranschen. Europeiska kommissionen har nyligen rekommenderat insatser i denna riktning. Regeringen har kontakt med branschorganisationer och fackförbund och följer utvecklingen noga.”

Kammarkollegiet har på regeringens uppdrag utrett frågan och har redovisat sitt uppdrag i en skrivelse den 31 augusti, och enligt Kammarkollegiets bedömning omfattas inte vouchrar av resegarantin. Det betyder alltså att regeringens och statsrådens uppmaning att konsumenter ska ersättas för sina förbetalda resor med vouchrar innebär ett obefintligt konsumentskydd vid obestånd. Eftersom vouchern/presentkortet inte utgör ett paketreseavtal har resenären mot bakgrund av lagens utformning inte rätt till ersättning ur resegarantin, skriver Kammarkollegiet i sin utredning.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lena Micko:

 

  1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka konsumentskyddet för de konsumenter som har följt regeringens uppmaning och omvandlat förbetalda resor till vouchrar?
  2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att de ca 1 miljon konsumenter som har köpt resor ska få sina pengar återbetalda?