Pendling mellan Gävle och Stockholm

Herr talman! Åsa Lindestam har frågat mig hur jag förklarar att situationen för pendlarna mellan Gävle och Stockholm har förändrats och vad jag kan göra åt det. Per Svedberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa bättre resmöjligheter med tåg på Ostkustbanan till och från Stockholm. Hans Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att underlätta tågresandet på sträckan Stockholm-Sundsvall. Jag har valt att besvara dessa tre interpellationer i ett sammanhang. Jag håller med Åsa Lindestam, Per Svedberg och Hans Stenberg om att det är viktigt att det finns goda resmöjligheter med tåg för bland annat pendling. För individen är det viktigt för att det ger större valfrihet vid val av arbetsgivare och utbildnings- och bostadsort. För samhället är det viktigt eftersom matchningen på arbetsmarknaden kan underlättas. Det är inte regeringens uppgift att uttala sig om vad som är det rätta kommersiella utbudet på en viss sträcka eller vid en viss tid. Regeringens fokus ligger i stället på att förbättra marknadens sätt att fungera. När tjänsterna utformas bör det vara resenärernas behov som ska stå i centrum. Regeringen har av den anledningen nyligen lämnat en proposition till riksdagen (prop. 2008/09:176) med förslag på en stegvis öppning av marknaden för persontrafik på järnväg. När marknadsöppningen är genomförd kommer det att vara möjligt för fler järnvägsföretag än SJ att bedriva företagsekonomiskt lönsam trafik. En indragen tur av SJ kommer då inte längre per automatik att innebära att inget annat företag kommer att köra på kommersiella villkor. Det är min övertygelse att fler producenter på marknaden ökar antalet kreativa lösningar, vilket i sin tur gynnar ett mer hållbart resande. Även i framtiden kommer det att vara nödvändigt att komplettera det kommersiella utbudet med subventionerad persontrafik på järnväg. I dagarna tar jag emot betänkandet En ny kollektivtrafiklag som bland annat ger förslag på hur kommuner och landsting i framtiden ska ha möjlighet att subventionera kollektivtrafik. Jag har för avsikt att inom kort remittera betänkandet. Ett av de viktigaste medlen för staten att främja bra förutsättningar för pendling är givetvis att verka för att transportinfrastrukturen utvecklas på ett positivt sätt. Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 föreslagit en närtidssatsning som innebär att projekt successivt kan startas under 2009 och 2010. Vissa av dessa finns på Ostkustbanan. Exempelvis kan Banverket sätta i gång med att bygga dubbelspår mellan Skutskär och Furuvik. Investeringarna på Ostkustbanan i närtidssatsningen inleds 2009 och 2010 och slutförs efter 2010. Den förbättrade kapaciteten är mycket viktig för att på ett tillfredsställande sätt klara den kommande efterfrågeökningen på spårkapacitet till och från Norrland. Den ökade efterfrågan uppstår bland annat på grund av att Botniabanan och Ådalsbanan öppnas för trafik om några år.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. I morse klev jag på tåget kl. 06.25 och upptäckte en gammal kompis som jag inte har sett på många år. Hon skulle också åka till Stockholm. Vi stod och pratade om tåg. Hon häpnade över hur det kunde se ut på Söderhamns järnvägsstation. Det var så mycket folk. Som tur var hade jag platsbiljett och fick sitta i närheten av henne, så vi kunde fortsätta prata. Det var nästan proppfullt på tåget. Det går tydligen inte att utöka mer som det ser ut just nu. Pendlingen hos oss har ökat enormt mycket. Vi har ändrat vårt beteende. De flesta av oss tycker om att åka tåg. I morse hörde jag också några prata om att det hade blivit mycket billigare. Bara man gick in på rätt sätt och tillräckligt långt i förväg och planerade sitt åkande skulle det kunna lösa sig med några hundralappar, inte bara till Stockholm utan ända till Göteborg. Samtidigt kom det fram andra människor och pratade med mig. De känner till debatten som har varit i medierna om att vi har mist ett tåg från Stockholm till Söderhamn. Det går visserligen till Gävle, men där får vi kliva av. Vad händer då för vår del? Många som jobbar i Gävle och pendlar tar sig inte hem på kvällen. I stället får de sova över eller ta buss eller bil. Busstiderna passar inte så bra. Det är flera timmars väntan. Man kan möjligen ta nattåget, men det går många timmar senare. Många åker inte bara till Gävle utan också till Uppsala och Stockholm, självklart för att arbeta men också i kulturella sammanhang. Man skulle gärna vilja fortsätta med det och kunna ta tåg hem från Gävle, Uppsala eller Stockholm på kvällen. Per Svedberg, Hans Stenberg och jag gick ut på nätet och frågade vad folk tycker. På några få veckor fick vi 630 namnunderskrifter som intygar att kvällståget verkligen behövs. Det här styrs knappast av marknaden, för det finns människor som vill åka tåg, utan det styrs av något helt annat, för tåget hamnade i Skåne eftersom de hade större behov. Vi behöver tåget för att kunna utföra våra arbeten. Vi behöver kunna ta oss från Gävle till Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall kvällstid. Det är klart att marknaden kanske så småningom löser ett bekymmer. Det ryktas att våra tre hemkommuner måste satsa pengar i en eventuell buss. Några får kliva av tåget i Gävle och sedan kliva på en buss. Det är inte det bästa med tanke på miljön. Det skulle vara betydligt bättre om vi kunde få en fortsättning på tåget. Det är vad vi önskar. Jag har inte bara fått namnunderskrifter utan ett stort antal mejl och telefonsamtal direkt till mig. Jag har också pratat med många på gatan när jag till exempel har varit och handlat. En kvinna berättade att hon jobbar i Stockholm. Hon har ett mycket speciellt arbete och kan inte byta så lätt. Hon beskrev sin vånda när hon inte kan ta sig hem på kvällen till Söderhamn där hon vill fortsätta bo. Jag hoppas därför att ministern tar tag i dessa frågor.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det blev ungefär som väntat. Jag är dock inte riktigt överens med statsrådet om analysen av framtiden. Först ska jag göra en kort beskrivning av varför jag ställde frågan. Det handlar naturligtvis om möjligheten att arbeta och verka på annan ort. Kopplar jag det till regeringsförklaringen med mera konstaterar jag att det var prio ett för alliansregeringen. Då blir retoriken lite konstig. Hudiksvall är en ort som har haft många varsel under det senaste halvåret. Vi ligger nog på 700-800 varsel och ca 400-500 är genomförda. Därför är det av största betydelse att vi har möjlighet att transportera oss över länsgränsen. Inom länet fungerar det hyfsat med kollektivtrafiken och X-tåget. Ska man ned till Stockholm krävs det andra sätt att resa. Många har kommit till mig och frågat: Hur tänker de när de säger att vi ska jobba borta och pendla när vi inte kan ta oss hem på kvällen? Det är därför den här frågan har kommit upp. Jag tänkte att vi skulle kunna få ett mer uttömmande svar i en sådan här debatt. Hur tänker Åsa Torstensson egentligen? Många av dem som pendlar utanför länet vill naturligtvis komma hem. Som Åsa Lindestam sade vill även vi komma hem. De som veckopendlar och jobbar borta har möjlighet att jobba in tid. När man jobbar in tid kan man oftast inte åka hem tidigt på dagen, utan det blir sent på kvällen. Den möjligheten är helt borta för vår del, om man inte kan åka halv sju. Något annat intressant som jag kunde uttyda av svaret är att Åsa Torstensson pekade på förslag som ska komma när det gäller kollektivtrafikförordningen. Det är lite intressant. Det kanske kan lösa en del. Frågan är om kostnaden hamnar på landsting och kommuner i stället för på staten. Du inledde med att säga att det inte är regeringens uppgift. I svaret står det att vissa turer naturligtvis måste subventioneras. Det hänger inte ihop. Det fungerar inte. Jag är övertygad om att Åsa Torstensson och regeringen skulle kunna påverka så att spårtrafiken mot Norrland kan utökas. Det borde vara ganska enkelt, om viljan finns. Det är klart att viljan finns, men man vill utifrån en marknadslösning. Det har jag förstått att man är trakterad av. Senast i dag har vi fått besked om hur många apotek som ska läggas ned. Det är också en marknadsanpassning där man tror att man ska hitta lösningar. I det här fallet tror jag inte att man kommer till någon lösning. Anledningen till att SJ gjorde den här förändringen var ju att finansieringsbilden på kvällståget norrut var rätt skral. Behovet av fler tåg var större söderut. Därför drog man in kvällståget. Man har faktiskt plockat ned tågsättet mellan Sundsvall och Stockholm.

Herr talman! Jag börjar med att tacka infrastrukturministern för svaret. Precis som Per Svedberg sade var det väntat. Svaret från ministern gick ut på att det är väldigt viktigt med en väl fungerande trafik, men det är inte regeringens ansvar att se till att det fungerar. Det är marknaden som ska lösa det. Det är inte något häpnadsväckande svar från den här regeringen. Avregleringar tycks vara lösningen på allt. Avregleringar, privatiseringar, skattesänkningar och - det är den nya ingrediensen - att flytta över kostnaderna till kommuner och landsting i stället för att staten tar dem, det är den standardmedicin som används. Ibland uppträder regeringen ungefär som en läkare som skriver ut recept innan diagnosen är ställd. Hur vore det att försöka analysera var problemet ligger innan man bestämmer sig för vilken lösning som hjälper? Det är helt uppenbart för alla som ägnat en stund åt detta att det stora problemet när det gäller tågtrafiken och den samlade lönsamheten är bristen på kapacitet. Det är för trångt på spåret. Därför får vi ideliga förseningar. Mot det hjälper inte avregleringar. I dag hade vi en genomgång i trafikutskottet med SJ:s ledning, utredaren Jan Brandborn och representanter för den privata tågoperatören. Det framgick tydligt att en avreglering inte hjälper mot trängseln på spåret. Det ryms inte fler tåg på spåret i rusningstid. Jag tvivlar starkt på att det finns något större intresse från privata företag att köra på de lägre trafikerade avgångarna om man inte har ett sammanhållet system så att man håller ihop de högtrafikerade avgångarna med de lågtrafikerade. Risken är uppenbar att en avreglering i stället skapar ännu större problem med ännu sämre trafikutbud. Vi kommer säkert att få en konkurrens om de mest attraktiva avgångarna. Man kan jämföra med flyget. Vad har vi fått för utveckling där? Alla vill köra på de mest attraktiva tiderna, medan ingen vill köra på de mindre attraktiva tiderna och ingen behöver ta ansvar. Vad som behövs för en bättre tågtrafik, en fungerande tågtrafik på Ostkustbanan på sträckan mellan Sundsvall och Stockholm, är en förbättrad kapacitet på Ostkustbanan. Där gör regeringen oerhört lite. Det görs vissa insatser, men den stora insatsen från regeringen i infrastrukturpropositionen var inte att satsa på järnvägen utan att flytta pengar från järnväg till väg. Vi skulle behöva ett bättre underhåll på banan. Som ägare av det företag som i dag i stort sett har monopol på trafiken och av allt att döma även framöver kommer att vara den dominerande aktören på sträckan måste man utöva ett aktivt ägarinflytande. Jag tvingas tyvärr konstatera att regeringen inte vill kännas vid frågan.

Herr talman! Inledningsvis vill jag tacka statsrådet Åsa Torstensson för svaret. Jag konstaterar att hon tycker att det är viktigt att det finns goda resmöjligheter med tåg för pendling bland annat. Dagens debatt gäller tågtrafiken på Ostkustbanan. Precis som den tidigare interpellationsdebatten med statsrådet Torstensson om Norra stambanan handlar denna debatt om indragning av tågtrafik. Indragningar och försämringar för oss som bor i Norrland är en ständigt återkommande aktivitet som den borgerliga regeringen ägnar sig åt. Det går nästan inte en dag utan att regeringen lägger ned, försämrar eller tar bort något för oss som bor i Norrland. Resenärens behov ska stå i centrum, skriver Åsa Torstensson. Samtidigt försvinner det avgångar i tågtrafiken till och från Norrland. Den här gången är det Norrlandskusten som drabbas, förra gången var det inlandet som fick försämringar. Herr talman! Jag förstår inte hur Åsa Torstensson kan prata om valfrihet för individen och att - som Centerpartiet brukar säga - hela Sverige ska leva samtidigt som hon tiger när möjligheten att resa med tåg försämras. Det är naturligtvis mycket svårt att välja en tågavgång som blivit indragen. Det är möjligtvis ännu svårare att se hur hela Sverige ska kunna leva samtidigt som regeringen medverkar till att möjligheten att åka tåg till och från Norrland ständigt försämras. Herr talman! Jag vill fråga Åsa Torstensson om hon anser att färre avgångar för resande med tåg till och från Norrland ökar individens valfrihet. Jag undrar givetvis om statsrådet Torstensson tänker ta några som helst initiativ för att det åter ska finnas möjlighet att åka tåg till Norrland på kvällstid.

Herr talman! Detta är en oerhört spännande fråga. Jag vänder mig därför till er som tittar och till er som pendlar. Detta är inte första gången som jag får denna unika fråga som handlar om SJ:s tågtidtabeller. Jag tänker börja med att säga att regeringen inte har några avsikter att låta riksdagen fastställa SJ:s tågtidtabeller. Det arbetssättet har vi avslutat. Regeringen fastställer inte heller några tågtidtabeller. Det trodde jag i min enfald att riksdagsledamöterna också var införstådda med. SJ AB har ett kommersiellt uppdrag med avkastningskrav. Regeringens styrning av bolaget behöver vara i linje med uppdraget, och således är det inte regeringens uppgift att uttala sig om specifika tidtabeller och avgångar för en viss tåglinje. Jag tänker inte heller göra det. Jag tänker börja med det som Åsa Lindestam lyfter fram så positivt, nämligen att det är fler och fler som reser med tåg. Det positiva anslaget skulle jag rekommendera att de övriga interpellanterna också förstår. Men vi har tydligen olika synpunkter på detta eftersom den ena efter den andra här har talat om hur eländigt det är för svenska resenärer på tåg. Att tåg inte kommer i tid och att vi i många sammanhang inte har tillräcklig kapacitet är jag den första att bekräfta. Det är därför som jag har ökat resurserna till Banverket med 35 procent för att de ska förbättra våra spår och stärka kapaciteten. Det är därför som vi i närtidssatsningen har lagt nya pengar till Ostkustbanan. Det är precis detta som den tidigare regeringen valde bort. Detta gör jag och regeringen i syfte att just förbättra tryggheten för pendlare och för resenärer. Men det är SJ:s uppgift att fastställa tågtidtabeller. Jag kan bejaka er förvåning när det gäller att SJ har valt bort en sen avgång. Man har tydligen gjort bedömningen att den inte är ekonomiskt intressant. Per Svedberg frågade hur jag tänker. Jag ska ägna lite tid åt detta. Jag tror att det är oerhört viktigt att se att regeringen nu har tagit tag i att skapa en sammanhållen transportstruktur i detta land, skapa förutsättningar med en infrastrukturproposition så att vägar och järnvägar fungerar ihop, alltså att tåg och buss fungerar ihop, allt i syfte att bejaka det som flera av interpellanterna lyfte fram, nämligen vikten av att vi klarar av att ha en regionförstoring så att folk kan bo på ett ställe och pendla till ett spännande jobb någon annanstans i den tid som vi nu tyvärr befinner oss i med många varsel. Då är det oerhört viktigt att infrastrukturen fungerar och att övergångar mellan olika transportslag fungerar. Därför är det också jag och regeringen som har sett till att den regionala nivån mycket tydligare är en aktiv part i den planering som nu pågår av den anledningen att det är där som man vet vilka behov som företagen har i fråga om personal och annat samtidigt som det skapas bättre möjligheter för människor att välja arbetsgivare. Det är det arbetet som nu pågår. Jag återkommer till detta i nästa inlägg.

Herr talman! Jag trodde att ministrar skrev regleringsbrev där de kan tala om vad de vill att myndigheterna ska göra. Men det har jag kanske missuppfattat. Det som SJ nu har gjort tycker jag att man också skulle kunna ta upp i ett regleringsbrev. Man skulle kunna beordra dem att alltid ta kontakt med kommuner och länsstyrelser när det händer saker. Varken våra kommuner eller länsstyrelsen visste om att detta skulle dras in. Nu helt plötsligt när vi börjar prata om detta och medierna skriver om det upptäcker vi att vi inte tar oss hem. Då måste kommunen lösa detta på något sätt. Man vältrar då över ytterligare en kostnad på våra kommuner. Per Svedberg sade att det var illa ställt med Hudiksvall. Men det är illa ställt med Söderhamn också. När jag började arbeta politiskt för några år sedan var vi 34 000 invånare där. I dag är vi 26 000. Jag vet att det är många som vill bo i Söderhamn. Men det går inte när det inte finns arbeten. Om vi nu har fått möjligheten att förändra attityden till att åka, tycker jag att man i regleringsbrev ska kunna anmoda sina myndigheter att försöka se till att Sverige blir lite rundare och att det ska vara möjligt att kliva på ett tåg. Om kommuner ska börja subventionera betyder det också att vi mister skolor och barnomsorg. Det betyder också att vi mister äldreomsorg. Det betyder också i det långa loppet att människor inte får jobb och inte kan bo kvar. Detta blir därför en ond spiral. Låt oss i stället behålla detta positiva. Så länge tågen finns har man ändå en möjlighet. Det är så många som behöver detta. Det är också väldigt bra för klimatet. Det är något som ministern borde vurma väldigt mycket för och satsa all sin kraft på att vi kan komma till rätta med den förstöring som vi har. Detta är också en av de största frågorna i EU. Det är bara att se till att det i nästa regleringsbrev framgår att det ska finnas en möjlighet under hela dygnet att ta sig fram och tillbaka även om det kanske inte finns en tågtidtabell. Jag är inte så säker på att alla turer i hela Sverige är fulla med människor. Men trots allt är det så att för varje människa som kan bo kvar i sin kommun och behålla sitt jobb blir det en lägre kostnad även för staten. Det måste finnas pengar att tjäna där. Ministern talade om dubbelspår mellan Skutskär och Furuvik, om Botniabanan och om Ådalsbanan. Det är bra. Det vore väldigt bra om detta byggdes ut så att det blev dubbelspår hela vägen ned till Stockholm så att vi kan åka ännu mer. Men det spelar egentligen ingen roll om det blir dubbelspår om vi inte har tågsätt. Det är inte bara en ändring i en tabell. Det försvann också ett helt tåg. Alla de människor som har möjlighet att åka tidigare på kvällen eller nästa morgon trängs med oss andra i kupéerna. Det är väl därför som det är så fullt. I dag är det nämligen oerhört svårt att beställa biljett samma vecka som man ska åka. Det gäller för oss att vara ute minst två veckor i förväg för att få en plats på tåget. Ibland är vi tvungna att chansa, som den här veckan när vi inte riktigt vet när vi kan åka hem. Då kanske man till och med får stå en bit. Så fullt är det. Jag tror därför att vi behöver fler tågsätt för denna persontrafik i stället för att de tas bort.

Herr talman! Åsa Torstensson hann inte med hela sin förklaring. Jag hoppas därför att hon fortsätter med den i sitt nästa inlägg. Någonting som jag reagerar över är att Åsa Torstensson nästan ifrågasätter att jag ställer frågan och att vi interpellerar i denna typ av frågor. Då kanske detta blir en liten lektion för dem som sitter på läktaren. Som folkvald har jag faktiskt rätt att ställa frågor till ansvarig minister när jag tycker att saker och ting är fel. I denna fråga är det dessutom många som har kontaktat mig och ställt frågan till mig: Kan du påverka och höra dig för hur det ligger till? Åsa Torstensson säger då att hon inte tänker göra något, att man inte har för avsikt att göra något utan att man tänker stå och titta på. Jag undrar om det är regeringsdugligt att stå och titta på när det händer. Och vips hände det, och ingen gjorde något eftersom man inte ville det. Då måste jag backa till det som Roland Bäckman sade. Centern är ju ett parti som värnat glesbygden och landsbygden, så nog borde du, Åsa Torstensson, kunna spänna strängen lite hårdare och kanske åtminstone bevaka att vi får den här lilla möjligheten. Jag tänker vara lite positiv. Senast i morse stod jag och kompisen Sven Bergström på perrongen i Hudiksvall. Vi kunde konstatera att perrongen var smockfull med folk. Det är väldigt mycket folk som åker tåg, och det är jättebra för Sverige och för miljön. Men när du säger att ni inte tänker göra någonting blir jag orolig. Hur kan man som styrande av riket ha inställningen att man inte tänker göra något, inte tänker lägga sig i tidtabeller? För mig känns det väldigt torftigt. Nog måste väl ambitionsnivån vara något högre än så om nu också delen norr om Gävle ska ha en möjlighet att leva och blomstra. I Hudiksvall har vi ett stort bioenergiföretag som har expanderat med, tror jag att jag läst, 700 procent på två år. Man anställer ganska många just nu - människor som ofta pendlar söderut. Naturligtvis ska de hem; så är det. Många av dem nyttjar Arlanda - inte så otroligt miljövänligt, men det krävs för deras jobb. När de landar i Sverige tar de sig inte upp till Hudiksvall. Alternativet blir taxi - inte så himla bra, så det är lite tråkigt. Jag är ganska övertygad om att vi har en stor mängd företag som skulle vara betjänta av att kvällsturen fanns kvar så att tåget kunde nyttjas på ett bättre sätt. Jag ser gärna att du, Åsa Torstensson, utvecklar sina tankar, vilket inte riktigt hanns med på slutet nyss. Kanske kunde du också ge en kort kommentar om tankegången. Du säger ju att ni inte tänker lägga er i. Men tänk om vi alla här i kammaren inte lade oss i fördelningspolitiken i riket! Det är väl också en typ av fördelningspolitik, Åsa Torstensson, att för hela Sverige skapa möjligheter och förutsättningar att blomstra och växa. Jag ser alltså fram emot att du utvecklar ditt svar.

Herr talman! Åsa Torstensson är besviken över att inte alla här hyllar järnvägen. Men jag gillar järnvägen. Det är därför som jag vill att den ska fungera. Varje vecka åker jag tåg. Tyvärr har vi, framför allt till följd av överbelastning på spåren, situationen att vi har fått längre restid, sämre punktlighet och sämre turtäthet. Så ser det ut. Det måste vara ganska förvirrande för dem som lyssnar på debatten och som hör Åsa Torstensson påstå att hon har ökat Banverkets anslag med 35 procent. Man kan så klart plocka ut enskilda siffror enskilda år och låtsas att det inte finns någon inflation i landet. Då kan man säkert åstadkomma sådana siffror. Men verkligheten är att man inte ens har inflationsskyddat anslaget. Jag återkommer lite grann till det som Åsa Lindestam tog upp, nämligen att den förändring i tidtabellen som SJ genomförde vid årsskiftet genomfördes på ett sätt som jag aldrig tidigare under mina 18 år i Sveriges riksdag varit med om. Nästan varje år sker olika tidtabellsförändringar. Det där har alltid skett i samråd eller i varje fall i en dialog med berörda länsstyrelser och kommuner. Men helt plötsligt behövs inte det. Jag påstår direkt att regeringen som aktiv ägare av SJ har ansvaret att se till att dialogen sköts även fortsättningsvis. Vilka signaler har man fått från regeringens sida när man helt plötsligt överger ett handlingssätt som tillämpats i väldigt många år? Jag skulle vilja höra, Åsa Torstensson, om man har haft någon dialog med SJ om hur det ska jobbas gentemot kommuner och landsting. Det är faktiskt regeringens ansvar. Jag återkommer också till grundproblemet i hela situationen och till statsrådets svar. Problemet är kapacitetsbristen. Den är det stora grundproblemet. Det som gör mig bekymrad är att regeringens enda svar är avreglering, något som faktiskt riskerar att förvärra situationen. En avreglering är ett hot; därmed kan det bli ännu trängre på spåren. Man får bekymmer med var tågen ska ställas när det blir flera entreprenörer och så vidare; det finns en hel del att fundera på där. Dessutom har det ju gjorts en utredning innan man genomförde det här. Man har tillsatt en utredare, Jan Brandborn, som själv förespråkar en avreglering av järnvägen. Men också han är oerhört bekymrad över hur regeringen nu vill genomföra detta, nämligen genom att auktionera ut tåglägen. Det gynnar framför allt billiga trafiklösningar och missgynnar bra trafiklösningar. Genom ett auktionsförfarande riskerar man att få en ännu sämre tågtrafik. Jag slutar med det jag började med: Tågtrafiken är framtidens transportsystem. Vi behöver en mycket väl fungerande tågtrafik. Men då kommer det att krävas ordentliga satsningar på infrastrukturen och också en aktiv styrning från regeringen; annars får vi aldrig det system som vi så väl behöver för framtiden.

Herr talman! Jag tycker inte att jag fick svar på mina frågor som var ganska enkla. Ökar individens valmöjligheter om man minskar på antalet tågavgångar? Individens valmöjligheter och valfrihet är ju viktigt för ministern. Och kommer ministern att verka för att det igen kommer att gå tåg till Norrland kvällstid? Svaret på den frågan var att man inte lägger sig i tågtidtabeller. Det måste väl gå att svara på ett annat sätt. Som flitig tågresenär med Norrland som destination upplever jag i stort sett varje vecka överfulla tåg. Relativt ofta hamnar jag i restaurangvagnen därför att det är enda stället där det finns plats. Men svaret från regeringen i det avseendet är indragning av tåg. Det tycker jag är mycket märkligt. Jag pratar ofta med personalen på tågen. Man ställer sig ofta undrande till varför ansvarigt statsråd inte ser till att tågtrafiken till och från Norrland fungerar eller till att regeringen inte verkar bry sig angående att avgångar till och från Norrland hela tiden försvinner. Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera statsrådet Torstensson från Centerpartiet att besöka några av de Norrlandskommuner som har drabbats av indragna tåg. Jag tror att det är betydelsefullt att regeringen får klart för sig vikten av en fungerande järnvägstrafik i Norrland och i Norrlands inland, som jag kommer från. Jag har ytterligare en fråga, en tredje fråga, som jag gärna skulle vilja ha ett svar på: Kommer inom en snar framtid ytterligare ansvar att vältras över på kommunerna när det gäller kommuninvånarnas möjligheter att resa?

Herr talman! Många är engagerade och vill ha en bra tågtrafik. I mitt fall är bakgrunden naturligtvis ett starkt engagemang för miljö och klimat. Dessutom var jag kommunalråd i Hudiksvall åren 1991-1994 i Hudiksvall, då vi fick i gång snabbtågstrafiken mellan Stockholm och Sundsvall. Vi hade projektet SSS, Snabbtåg Stockholm-Sundsvall. Det där lyckades och blev bra. Det har också gett många resenärer, precis som flera talare här har understrukit. Vi som kommer från trakterna kring Gävleborg och från Västernorrland är naturligtvis oerhört besjälade av att det här får en fortsättning och utvecklas väl. Därför får ministern ursäkta att vi är engagerade. Oavsett om ministern heter Åsa Torstensson eller om ministern heter Ulrica Messing har man givetvis avhållit sig från att detaljstyra SJ. Men vi riksdagsledamöter kan möjligen ta ut svängarna lite extra. Det gör vi också, naturligtvis av omsorg om våra företag, våra kommuner, vår befolkning och våra arbetstillfällen där uppe. I många år har man egentligen inte underhållit järnvägen så som man skulle ha gjort. Europeiska järnvägsunionen gav ju den socialdemokratiska regeringen bakläxa när det gällde att satsa på underhåll. Sverige var sämst i Europa på att sköta järnvägar. Det är inte jag som säger det utan Europeiska järnvägsunionen. Hur har vi då satsat? Den tidigare regeringen satsade 5 miljarder kronor i järnvägsinvesteringar år 2006, och den här regeringen satsar 11 miljarder år 2009. Det är en respektabelt ökad satsning, men icke förty måste vi ha en tågtrafik som fungerar väl. Precis som Hans Stenberg var inne på hade vi en diskussion i trafikutskottet i dag på förmiddagen om hur järnvägstrafiken bör utvecklas och hur den fortsatta avregleringen ska gå till. Det är en fortsättning, den har pågått i 20 år. Jan Brandborn påminde om att det var ramaskri när man skilde Banverket från SJ. Det kommer aldrig att gå, sade man 1988, eller någonting så där. Många protesterade, men sedan har det varit fortsatt avreglering under den socialdemokratiska regeringen i huvudsak. Nu fortsätter stegen. Men fram tills vi har flera aktörer som kan köra tågen på ett konkurrenskraftigt sätt måste SJ fungera bra. Det är ingen tvekan, precis som föregående talare har sagt, om att det SJ i dag bedriver är omvänd regionalpolitik. Jag höll på att säga att man saboterar, men man åtminstone underminerar förutsättningarna för näringslivet längs Norrlandskusten att utvecklas när man hastigt och lustigt drar in det sena tåget från Stockholm. Det är fullständigt oacceptabelt. Dessutom gör man det utan dialog med berörda kommuner och näringslivet, utan dialog med de länstrafikbolag som möjligen hade kunnat parera detta genom att sätta in ett anslutande tåg i Gävle som fortsätter norrut mot Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall. Men man pratade inte ens med länstrafikbolagen. Det är bakläxa till vårt statliga tågtrafikbolag SJ. Det har jag också sagt till Jan Forsberg och Ulf Adelsohn. Så får man inte bedriva verksamheten. Nu har flera av oss, senast i förra veckan, träffat företrädare för ledningen i SJ och pratat om detta. Man har dessvärre en väldigt motsträvig hållning när det gäller att få tillbaka det sena kvällståget från Stockholm, som faktiskt är av oerhört stor betydelse för näringslivet längs Norrlandskusten och möjligheterna att bedriva verksamhet i Mälardalen och lita på att kunna komma hem också en sen kväll. Att det här sena tåget inte går får till följd att man i stället tar bilen, möjligen en buss, men man åker ute på vägarna i stället. Det är väldigt illa. Jag vill instämma i att ministern, utan att missbruka sitt ämbete, gärna får hjälpa oss ledamöter att trycka på SJ att ta sitt ansvar på det här området tills vi har en mångfald där även andra aktörer kan bedriva tågtrafik på den här banan.

Herr talman! Jag tror att det blir lite förvirrande för er som lyssnar och tittar på debatten. Jag tänker därför upprepa att det här är en debatt om berör en av SJ indragen kvällstur. Regeringen beslutar inte om SJ:s tidtabeller. Jag vill bara göra det klart, däremot är jag ansvarig för att vi har en bra infrastruktur på järnvägen. Det är därför som jag och den här regeringen har lagt sådan kraft på att rusta upp Ostkustbanan i syfte att skapa bättre förutsättningar för en bra järnvägsinfrastruktur. Med det sagt skulle jag vilja ta upp tråden från Hans Stenberg, som lyfte fram att det är problem på våra spår, det är kapacitetsbrist, och det är det som är problemet för våra pendlare. Men det är trots allt ett fritt tågläge nu. Det finns en fri tågavgång sedan SJ har tagit bort den. Det kan vara så att vid en avreglering finns det någon annan tågoperatör som mycket riktigt ser att det är många som vill åka det sena kvällståget, och det skapar förutsättningar för en ny tågavgång. Det är det som är poängen med att öppna för konkurrens på persontrafik på spår. Man har olika idéer och ser olika resenärers olika behov. Det är det som är avgörande för mig - resenären i centrum, resenären i fokus. Det är därför som vi ser över hela transportsystemet och involverar kommuner och regioner i syfte att tågen ska fungera, spåren ska fungera och att det ska fungera i kombination med andra transportslag och skapa bättre och större regioner så att människor kan bo på ett ställe och pendla till ett annat på ett tryggt, säkert och någorlunda ekonomiskt rimligt sätt. Det arbetet pågår. Det involverar kommuner och regioner, och det pågår också ett arbete i syfte att vi snart ska kunna öppna för ökad konkurrens på persontrafik på järnväg. Allt detta görs för att möta det ni efterfrågar. Jag ser att marknaden kan ha olika idéer om hur man kan öka intresset hos fler och fler att ta tåget. Det handlar också om att locka över fler bilälskare, framför allt män, att ta tåget framöver. Då måste vi ha olika idéer från olika tågoperatörer och försöka identifiera den enskilda resenärens kanske unika behov. Då behövs det en mångfald av olika operatörer som kan träda in. Det är på det sättet, Hans Stenberg, som jag ser möjligheterna att med en öppen marknad skapa förutsättningar till exempel i det tomläge som nu finns, och som du och andra med rätta är frustrerade över, för andra än SJ som är intresserade att köra det kvällståget. Som sagt kommer vi under hösten att få ett underlag från de samlade trafikverken med ett förslag om ett sammanhållet transportnät i landet. På vilket sätt vi ska göra investeringarna framöver kommer vi att återkomma till.

Herr talman! Nu ska vi prata om den där marknaden, ministern. Två av mina vänner som jag träffade i morse jobbar i Gävle. De får kliva på tåget i Ljusnan och åka norrut. Där får de kliva av tåget i ottan och sitta och vänta till 06.25. Marknaden gör att de måste köpa olika tågbiljetter. De har alltså ett länskort för X-tåget som går inom Gävleborg och lite utanför. Sedan måste de köpa ett X 2000-tillägg. Det är marknaden som vill det, för marknaden vill tjäna pengar. Samma marknad gör att om jag tar ett Intercitytåg från Stockholm till Söderhamn är det helt okej med en biljett. Jag kan kliva av i Gävle, jag kan kliva på X-tåget som går i Gävleborg och komma till Söderhamn. Men om jag, med mitt kort, skulle få för mig att åka från Gävle till Söderhamn med samma tåg måste jag lösa en ny biljett. Konstigt, men så är det. Jag har bråkat om det här under förra perioden, och någon sade till mig: Du får väl fuska. Är det något jag inte vill anklagas för är att fuska. Jag vill inte fuska. Den här perioden har jag ytterligare ett länskort så att jag kan kliva på båda tågen. Mycket märkligt, tycker jag, men det är marknaden som behöver tjäna pengar, och då ser det ut på det här viset. Det skulle vara någorlunda tryggt ekonomiskt, säger ministern, men det här tycker jag är lite otryggt och dessutom kostar det pengar för alla som åker, för det är olika system. Det här är någonting som ska in i regleringsbrevet. Det ska vara samma biljetter så att man inte behöver hålla på på det här viset. Jag hoppas att vi får lämna över de 630 namnunderskrifterna till ministern. Jag vet att vi inte får göra det här i kammaren, men jag hoppas att vi får en stund utanför.

Herr talman! Jag har hört någon som har sagt ungefär så här i talarstolen hemma: Vojne, vojne! Jag förstår inte riktigt vad ministern säger, om jag ska vara riktigt ärlig. Först säger Åsa Torstensson att det här är ingenting som regeringen lägger sig i. Tre meningar senare säger hon att det är resenären som ska vara i fokus, man ska göra allt för resenärerna. Det är bra, men lägg dig i då! Lägg dig i och tala om att vi tycker så här! Vi skulle vilja att ni utformar er trafik så här, för det betyder mycket för Norrland. Då hamnar vi i den andra diskussionen - de motorälskande bilburna männen. Jag är en sådan. Det största intresse jag har här i livet är motorsport. Jag vill påpeka att vi har en mängd kvinnor som också utövar motorsport och trivs med att köra bil. Men icke förty tar vi ett miljöansvar. Vi värnar också om miljön. Varför underblåser då inte ministern möjligheten att utveckla resandet? Du har den möjligheten, Åsa Torstensson. Du kan inte säga att du inte ska lägga dig i. Om du säger det lägger du dig platt och kommer sedan med en förklaringsmodell där du säger att det här ska marknaden ta hand om. Då har du lagt dig i. Då har du sagt att marknaden ska ta hand om detta. Vi ska inte ge SJ direktiv eller förutsättningar att kunna lösa detta. Då blir jag brydd och lite förstämd, för även vi som bor norr om Gävle har faktiskt behov av att resa. Det är en väldigt viktig tur vi pratar om, men ministern avfärdar den. Skärpning!

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte har fått något svar från statsrådet på frågan om vilka signaler regeringen har gett till SJ när det gäller att hålla en dialog med länsstyrelser, berörda kommuner och näringsliv när man ändrar tidtabellen. Vad är det som har hänt som gör att man helt plötsligt frångår en gammal beprövad arbetsmodell? Sedan säger Åsa Torstensson att man nu planerar att låta kommuner och landsting vara med och finansiera den här typen av kollektivtrafik. Det känns oerhört positivt för en Sundsvallsbo som nyss har varit med om att kommunen har beslutat att gå in med 250 miljoner för att få till stånd ett statligt vägprojekt och som nu dessutom kommer att få ta över ansvaret för Midlanda flygplats. Ett av grundmotiven till att den inte behövs ur ett nationellt perspektiv är att man har bra järnvägsförbindelser. Jag konstaterar att med regeringens nuvarande investeringstakt på Ostkustbanan kommer vi inte att ha någon väl fungerande tågtrafik på den sträckan de närmaste 20 åren i varje fall. Som jag sade förut: Avregleringen tycks vara regeringens patentlösning. Jag ser en stor risk med det här, för det finns inte förutsättningar för att få till stånd en fungerande marknad. Det måste det finnas om man ska avreglera. Det är brist på spår, och det är till och med brist på el till tågen som ska gå där. Dessutom tänker regeringen införa ett nytt system som faktiskt inte är provat någonstans i världen som det ser ut nu, samtidigt som man tänker slå ihop Banverket och Vägverket och skapa en helt ny myndighet som ska administrera denna helt nya ordning. Det är en jätterisk att det blir kaos i tågtrafiken i stället för en bättre fungerande trafik.

Herr talman! Det blir en bli lite blandad debatt om allt från avreglering och hur den ska utformas till tidtabeller på Ostkustbanan. Vi får väl återkomma i fråga om hur avregleringen ska fortgå. I den delen delar jag väldigt starkt Åsa Torstenssons uppfattning att mångfald på spåret styrker järnvägstrafiken. Det finns många lysande exempel på detta. När SJ inte klarade av att köra nattågstrafiken på Norrland för några år sedan, för övrigt under den socialdemokratiska regeringen, gick Tågkompaniet in och visade att det gick jättebra, med högre kvalitet, bättre tidtabeller och så vidare. När SJ körde trafiken på västkusten och sade att det här klarar vi inte längre och lämnade över till ett bolag som heter Sydvästen blev det så småningom ett nytt synsätt hos SJ. När Sydvästen klarade det räknade SJ en gång till och kom fram till att man nog också kunde köra med lönsamhet. Det bästa med avreglering är alltså att SJ har upptäckt kunden och resenärerna och blivit kundorienterade. Det tycker jag är utomordentligt bra. Men till dess att vi har fler aktörer som kör på spåren, till dess att någon får köra också på ostkusten där SJ har ensamrätt, måste vi sätta press på SJ. Det gör vi med en sådan här debatt. Regeringen kan göra det ännu mer kraftfullt genom ägardirektiv och på annat sätt; oavsett om bolagen heter SJ eller Vattenfall är det en av statens roller. Det som är så oförklarligt är att SJ inte inser att om man drar ned på ambitionerna och förändrar och försämrar tågtidtabellerna lär sig människor snabbt att hitta andra resmönster. Man tar bilen, man löser det på annat sätt, och det tar lång tid att återskapa de goda vanorna att faktiskt åka kollektivt när den möjligheten finns. Därför är det så oerhört olyckligt att SJ inte bara försämrar tidtabellerna - det tar nu 15 minuter längre mellan Sundsvall och Stockholm - utan också drar in vissa förbindelser. Jag hoppas att den här debatten på något sätt kan bidra till att SJ snabbt funderar på om det ändå inte vore klokt att återuppta den viktiga trafiken som gör att man kan ta sig från huvudstaden norrut på ett bättre sätt.

Herr talman! Det här är kanske en lite knepig debatt för er som tittar och funderar på var fokus är någonstans. Jag vill återkomma till att när det handlar om att stärka tågtrafiken i landet skapar den här regeringen nya resurser till Banverket, allt i syfte att möta det Hans Stenberg efterlyser: att stärka kapaciteten på de spår vi har. Det smartaste, snabbaste och billigaste är att sköta drift och underhåll, men det har ni underlåtit att göra under alla era tolv år. Nu tillför vi nya pengar direkt till Ostkustbanan i syfte att precis den tågsträcka vi nu diskuterar ska bli mer tillförlitlig och få bättre kapacitet. Detta kritiserar Hans Stenberg. Jag förstår det inte. Det kan bli en lite stökig debatt för många. Den andra ingången är att regeringen är ansvarig för att SJ lägger ned ett antal tågavgångar. Så är det naturligtvis inte. Däremot skapar vi förutsättningar genom att vi har lagt fram ett förslag till riksdagen om att öppna upp så att det finns möjlighet för fler operatörer att till exempel möta de resenärer som på Ostkustbanan i dag är så frustrerade över att SJ har valt bort en sen avgång, och faktiskt fylla på med en ny avgång. Vi skapar kreativitet hos fler tågoperatörer. Vi har ju olika resenärer runt omkring i det här landet som är intresserade av att åka tåg. På det sättet skapar vi bra förutsättningar, även om vi har oerhört mycket kvar att göra vad gäller rena investeringar runt om i landet. Det arbetet pågår nu, och vi kommer att återkomma till det i andra situationer.