planering av köpcentrum

Fru talman! Rigmor Stenmark har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att externa köpcentrum inte ska bidra till att motverka miljömålen frisk luft och begränsad klimatpåverkan samt målet om en god bebyggd miljö. Jag kan inledningsvis säga att jag delar interpellantens uppfattning att det finns miljömässiga och sociala problem med en utveckling som leder till en ökad etablering av alltfler och allt större externt belägna handelsplatser. Felaktigt lokaliserade köpcentrum kan bland annat leda till ett ökat bilberoende och därigenom leda till att det blir svårare att uppnå de miljökvalitetsmål som riksdagen ställt sig bakom. Samtidigt vill jag stryka under handelns betydelse för att skapa ett fungerande samhälle med en bra och god bebyggd miljö. Etablering av stormarknader prövas framför allt enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen, PBL. Enligt PBL ska planläggning bland annat främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden och i övrigt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi ska främjas. Enligt PBL ska det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finnas lämpliga platser för att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service. Det är också viktigt att konkurrensaspekterna beaktas vid planläggning för att skapa förutsättningar för konsumenterna att få ett varierat utbud av varor till rimliga priser. De nationella miljökvalitetsmålen ska tillsammans med övriga nationella mål vara vägledande för fysisk planering och samhällsbyggande. Miljömålsrådet konstaterar i den fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålen som presenterades i februari 2004 att god fysisk planering är avgörande för möjligheterna att nå 14 av de totalt 15 målen. Miljömålsrådets rapport är för närvarande föremål för remissbehandling. Vi kommer att återkomma till förslagen i en ny miljömålsproposition under våren 2005. Jag tänker nu kort redogöra för några av de åtgärder som regeringen har initierat i syfte att främja en miljömässigt god planering av handelsetableringar. Frågan om planering för handelsetableringar ingår i det uppdrag som givits till den kommitté som har att se över plan- och bygglagstiftningen (dir. 2002:97). Kommitténs övergripande mål är bland annat att stärka plan- och bygglagstiftningens roll som ett instrument för hållbar utveckling och att utveckla lagstiftningen så att den får en utformning som skapar bättre förutsättningar för en god miljö, byggande av bostäder, etablering av handel och övrigt näringsliv liksom för annat samhällsbyggande. Man kommer att lämna sitt slutbetänkande senast den 31 december i år. Inom ramen för översynen av plan- och bygglagstiftningen har kommittén utarbetat ett betänkande som legat till grund för regeringens förslag om miljöbedömningar av planer och program (prop. 2003/04:116). Genom de lagändringar som avses träda i kraft den 21 juli 2004 införs nya bestämmelser i PBL som bland annat innebär att sådana kommunala planer som sätter ramarna för projekt och verksamheter ska miljöbedömas. Kommunala planers miljöpåverkan kommer därmed att redovisas tydligare och mer utförligt än hittills, vilket kan ha betydelse inte minst i samband med planering för större handelsetableringar. Det innebär en förstärkning av möjligheterna att i ett tidigt skede uppmärksamma de miljöproblem som en etablering kan medföra. Bedömningar av miljökonsekvenser är enligt min uppfattning väldigt viktiga verktyg för att integrera miljöhänsyn i samhällsplaneringen och för att uppnå de uppsatta miljömålen. Inom Miljödepartementet pågår vidare ett arbete som syftar till att fullt ut genomföra rådets direktiv (85/337/EEG) om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt - det så kallade MKB-direktivet. Arbetet föranleds bland annat av att Europeiska kommissionen uppmärksammat regeringen på att direktivets krav inte till fullo genomförts i förhållande till bland annat etableringen av stormarknader. Målsättningen är nu att det svenska regelverket ska komma att överensstämma med direktivets krav. Det innebär dels att det ställs tydligare krav på att en miljökonsekvensbeskrivning ska utarbetas för shoppingcentrum, dels krav på vad en sådan miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla. Det här tycker jag är en mycket angelägen uppgift. Målsättningen är nu att bestämmelserna ska kunna träda i kraft den 1 januari 2005. Jag vill avsluta med att nämna några ytterligare områden där regeringen agerat. Det ena gäller de nya återrapporteringskrav som lagts på länsstyrelserna. Länsstyrelserna ska i årsredovisningen redovisa strategiskt viktiga insatser som genomförts under året och därvid särskilt redovisa på vilket sätt de beaktar att miljökvalitetsmålen och andra nationella mål får genomslag i samband med kommunal planering och etablering av anläggningar som får stor påverkan på och betydelse för kommunens, andra kommuners och länets framtida utveckling. Handelsetableringar är ett exempel. Den andra frågan gäller förvaltningsärenden som enligt PBL ska avgöras av regeringen. Under de senaste åren har regeringen underkänt ett antal kommunala detaljplaner för större handelsanläggningar eftersom planeringen inte har vilat på ett fullgott underlag och eftersom respektive plans konsekvenser i olika avseenden inte blivit tillräckligt belysta. Vi har från regeringens sida härvid bland annat påtalat att planering för större handelsanläggningar bör ske genom översiktlig planering och sättas in i ett regionalt perspektiv. Sammantaget kan jag konstatera att regeringen har vidtagit en rad åtgärder som ska medverka till att externa handelsetableringar inte motverkar att miljömålen frisk luft och begränsad klimatpåverkan samt målet om en god bebyggd miljö kan uppnås. Ytterligare arbete inom det här området pågår, och vi kommer att på olika sätt driva frågorna vidare.

Fru talman! Tack för svaret, miljöministern. Jag lär återkomma till det under debatten. Det är ändå så att utbyggnaden av handel i tätorternas utkanter i dag, både i industriområden och längs motorleder, pågår i en mycket snabb takt över hela landet. En nypublicerad kartläggning av utbyggnadstakten visar att mer än var tredje kommun planerar att bygga ut eller anlägga ny handel i externa lägen inom de kommande tre åren. Ofta sker den här utbyggnaden med hänvisning till ökad konkurrens och lägre priser. Jag välkomnar också ökad konkurrens och lägre priser men anser att det med fördel kan ske inom ramar som verkligen tar hänsyn till miljön och till människors möjlighet att kunna ta sig till affären. Vardagen måste fungera för alla. I de länder i Europa som planerar handel mer genomtänkt än i Sverige kan man se att lågprisaktörer integrerar handeln bättre i centrum och i bostadsområden. Det är inte så underligt att Sverige har fått lite bassning på fingrarna för det här. Det ger också alla människor, från den ensamma pensionären utan bil till barnfamiljen, tillgång till bra priser och bra utbud vare sig man använder bil eller inte för att ta sig till affären. Hastigheten på utbyggnaden i Sverige av externhandel i dag riskerar faktiskt att bygga fast samhället på ett icke önskvärt sätt, från min synpunkt i alla fall. Under 2002 stängde 300 livsmedelsbutiker. Hälften av dem fanns i tätorter. Och under 2003 har den här utvecklingen fortsatt, likaså under 2004. Människor får alltså allt längre till affären. Pensionärsorganisationer och ungdomsorganisationer har samstämt varnat för den här utvecklingen eftersom många av medlemmarna inte har bil. Några har också, åtminstone de äldre, svårigheter att ta sig till affären på grund av att man fått funktionshinder. Glesbygdsverket visar i en sammanställning av enkätsvar från länsstyrelserna ett tydligt samband mellan utbyggnaden av externhandel och den negativa utvecklingen av handeln i centrum, i bostadsområden och på landsbygden. Länsstyrelserna följer miljöministern och regeringen upp vad jag förstår. Det är bra. Men hur är det med övriga myndigheter, vi kan väl kalla dem monopolaffärer - Systembolaget och Apoteksbolaget - som jag tycker att regeringen ändå har ansvar för? Vi vet ju att Systembolagets plats är viktig när det gäller handel. Åtskilliga är de handlare som kan vittna om hur viktig närheten till detta monopolbolag är för deras omsättning också. Systembolaget för i dag en etableringspolitik där man i mycket högre grad investerar i externa köpcentrum. Det tycks bara vara pengar som gäller. Det finns också exempel där man lägger ned affärer med god omsättning som ligger i lokala centrum och därmed bidrar till att försvaga underlaget för affärerna i närheten. Jag ska återkomma till det i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Jag ska börja med en allmän reflexion över den debatt som vi har nu. Vi är inne på den sjätte timmen av de här interpellationsdebatterna. Vi har att lyssna till inte mindre än 22 interpellationsdebatter. Vi har haft 18 hittills med sju statsråd. Det är en fantastiskt god demokrati som vi ser här. De har handlat om så många olika saker som digital TV, studenttidningar, handel med arabländerna och bostadsbyggandet i Stockholm. Lennart Fremling kommer strax upp i en viktig interpellationsdebatt om klimatpolitiken, och vi hamnar slutligen i en debatt om hörselskador. Jag beundrar fru talmannen och hennes medarbetare som inte tar skada av alla de debatter vi har här. Det är väl symboliskt att den allra sista handlar just om hörselskador. Därifrån, fru talman, vill jag raskt flytta mig till en annan del av Sverige, nämligen Ullared. Saken är den att jag sitter i skatteutskottet, och vi har i dag slutjusterat ett betänkande om trängselavgifter. Är det någonstans vi behöver trängselavgifter i det här landet - utom vid Tekniska högskolans tunnelbanestation, som jag ofta passerar, där det är trångt - så är det i Ullared. Där samlas det väldigt mycket folk och väldigt mycket bilar. Jag är absolut inte förespråkare av detta, men jag säger att det finns en orsak till att det samlas så mycket folk i Ullared. Det beror på att den mångfald och valfrihet som konsumenterna efterfrågar koncentreras till Ullared. Den finns också i södra delen av Uppsala där Ikea och flera andra stora etableringar finns. Det gäller också Jakobsberg eller var det nu kan vara. Det är klart att det är viktigt att se till att vi bevarar det som i interpellationen anses saknas, men vi måste också se till konsumentintresset. Som jag ser det är problemet inte nyetableringarna utan det är alla de brister i den kollektiva trafiken som kommer fram vid etableringarna. Det är jättesvårt att på olika sätt åka till Tullinge, Jakobsberg, Arninge. Det finns ingen tunnelbana. Om det sker en etablering i Tullinge och det inte finns effektiva kollektiva trafikmedel till området genereras ännu mer biltrafik. Då måste vi fundera över varför det blir sådana etableringar i Ullared och omnejd. Det beror på ett gigantiskt misslyckande vid de gamla ställena där vi handlar. Varför klarar sig NK i centrala Stockholm? Det beror på att NK förnyar sig hela tiden. Men massor av våra gamla etablerade centrum i Lund, Uppsala och så vidare har svårt i konkurrensen bland annat på grund av att det är svårt att komma dit. Jag menar att vi måste ändra på själva frågeställningen. Vi kan inte förhindra utan måste i stället se till att stimulera de gamla kommersiella centrumen att få ökad attraktionskraft. Det är den bristande attraktionskraften som skapar de nya etableringarna. Om vi inte ser till att få bättre allmänna kommunikationer kommer vi att fortsätta att ha den utvecklingen. Det blir mer och mer trängsel i Ullared.

Fru talman! Jag tror att vi är mycket eniga om de problem vi kan se, Rigmor Stenmark, när det gäller externa etableringar. Samtidigt måste vi se realiteterna. De som beslutar är kommunerna. Centerpartiet brukar i regel stötta och främja den kommunala självstyrelsen. Vi har en stark kommunal självstyrelse i Sverige. Det innebär också att vi inte kan styra hårt från staten när det gäller hur våra urbana miljöer utvecklas. Det kan vi ha olika uppfattningar om, men Centerpartiet brukar i vanliga fall tycka att decentralisering av makt är till godo. Jag vill gärna påminna om att den borgerliga regeringen i början av 1990-talet liberaliserade lagstiftningen, det vill säga tog bort handelsändamålet i PBL och därmed gjorde det ännu svårare för även kommunerna att styra handelsetableringar. Detta ändrades sedan tillbaka så att man nu har en möjlighet att styra handelsändamålet. Det tycker jag är utmärkt. Valfriheten att ta sig till de externa köpcentrumen är ofta någras valfrihet, just på grund av bland annat bristen på kollektiva trafikmedel. Men många av dessa centrum har inte heller lokaliserats för att de ska vara enkla att nå med kollektiva trafikmedel utan är i stället lokaliserade till till exempel de stora trafiklederna. Våra städer har fått en fördubblad befolkning, men ytan har sexdubblats. Det förenklar inte planeringen för kollektivtrafik. Jag är enig med Gunnar Andrén om att vi behöver arbeta mer med stadskärnorna. Därför är jag glad över att vi har en lång rad aktörer i Sverige som arbetar mycket hårt med stadskärnorna. Vi har föreningen Svenska Stadskärnor, som har gjort ett fint arbete och som har visat att en stad som vill satsa på sin stadskärna också kan lyckas med detta och att stadskärnan är av vital betydelse för stadens attraktionskraft som boendemiljö. Jag är också glad över att vi har ett bra arbete på vår myndighet som ansvarar för detta, nämligen Boverket, som på olika sätt försöker stötta kommunerna i en bra planering. Verket kommer alldeles snart med en ny bok som heter Dags att handla nu - Detaljhandeln och en hållbar samhällsutveckling . Det är en rådgivande bok just till kommunala planerare - vad de bör tänka på för att få en god planering, med vissa inslag av externa köpcentrum men också med tanke på att alla människor i staden ska ha tillgång till en god miljö och till handel. Låt mig också till sist säga att vi från regeringens sida tycker att det finns skäl att överväga i vad mån vi bör ha en tydligare nationell politik för stadsutveckling. Jag satt tillsammans med Rigmor Stenmark i Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat där just frågorna om stadsplanering var en av de centrala diskussionsämnena. Vi kommer från regeringens sida att återkomma först med en skrivelse från Miljödepartementet där vi tar upp frågan kring stadspolitiken och för upp frågan på nationell nivå. Det är min uppfattning att det är en så viktig fråga för boendemiljöerna, för de sociala förhållandena och för handeln att den är värd att diskutera på nationell nivå och självklart i nära samarbete med regioner och kommuner som har huvudansvaret.

Fru talman! Det låter lovande. Jag har väntat på att få se resultatet av arbetet i Agenda 21 och Habitat. Det var oerhört intressant att få vara med där. Jag tror säkert att jag kan stötta upp vissa frågor där. Jag tror faktiskt att det finns en viss enighet. För Centerpartiet är god bebyggd miljö detsamma som närhet, service och att lyssna på människorna. Det är också att låta kommunerna ha ett stort inflytande. Jag blir lite förskräckt när Gunnar Andrén säger att det bara handlar om att attraktionskraften ska förbättras hos vissa saker. Den biten som jag har lagt in i denna fråga, och som jag faktiskt vill lyfta upp ytterligare, handlar om en starkt attraktionskraftig stadsdel i Uppsala, nämligen Luthagen. Välkommen dit! Där finns god service. Där finns allt man kan önska sig. Där finns bra serveringar. Där finns bibliotek, livsmedelshandel, blomsterhandel, skohandel, TV-handel. Där finns all möjlig service. Samstämt var vi oerhört engagerade när Systembolaget på Skolgatan, en av de bästa systembolagen i just den attraktionskraftiga stadsdelen, valde att lägga ned. Vi var många som engagerade oss. Vi var många som skrev under de listor som bland annat TV-handlaren, Svenssons Restaurang och Luthagens Livsmedel stod i bräschen för. De såg möjligheterna att om Systembolaget kan behållas skulle de kunna expandera ännu mer. När jag satt i Uppsala kommunfullmäktige arbetade jag aktivt med att få olika stadsdelar att bli attraktiva, ha en mångfald. När nu ett sådant systembolag, som uppenbarligen hade bra ekonomiska villkor, läggs ned blir befolkningen minst sagt upprörd. När man känner att ingen lyssnar och bryr sig - det spelar ingen roll, och till och med kommunen uppvaktar på hög nivå - går det för långt. Tycker miljöministern att det är bra att man utarmar stadsdelar, att man i stället kraftsamlar bara kring stora externa centrum? Här har man valt att lägga detta mitt i staden där det tidigare fanns en bra systembolagsbutik. Det finns behov av olika saker i olika stadsdelar. Jag är själv "lanthandlarunge", och jag vet vad det innebar när lanthandlarna en gång i tiden lades ned. Det här är ingenting som vi kan bromsa. Det är kanske inte heller någonting vi önskar ska komma tillbaka, där pappa och mamma jobbade dygnet runt och servade folket. Fast det var väldigt roligt, och det blev en fin närkontakt. Man hade allt i lanthandeln. Jag är inte den typen som vill att vi ska gå bakåt. Jag vill att vi ska gå framåt. Men när man resonerar om god bebyggd miljö kräver jag återigen att det ska finnas en grundservice för människor, både i stadsdelar och ute på landsbygden. Det handlar inte bara om att man ska förbättra attraktionskraften - den finns om man ger förutsättningar.

Fru talman! Jag har inga synpunkter på detta med Systembolaget, och jag är inte så angelägen om att alla dessa etableringar ska styra vad man ska handla. Jag tror inte att det är så bra. Det som statsrådet var inne på är viktigt, nämligen att vi ska se till servicen - många människor har inte bil. Vi måste få attraktivare stadskärnor och se till att man inte är så bilberoende. Det är oerhört viktigt. Jag håller med om att den förening som nämndes är mycket viktig, så att vi kan förnya handeln i många städer. Det är ett problem. Jag känner inte till Uppsala så bra, men jag känner till städer som Sundsvall och Lund. Statsrådet och jag har tidigare diskuterat detta i samband med en interpellation av Karin Svensson Smith, där vi hade väldigt olika synpunkter på vad som är bra. Vi diskuterade också hur staten ska styra när det gäller lagstiftningen, vad som får handlas och så vidare. Det finns två nyckelfrågor som man måste arbeta med i detta sammanhang. Den ena är prisfrågan, därför att det spelar en stor roll för människor vad saker och ting kostar. Den andra är tillgängligheten. Tillgängligheten är olika för olika människor, men man måste se till att människor kan använda kollektiva färdmedel på ett annat sätt. Det behöver inte vara tunnelbana, utan det kan också vara tåg. Insjön är ett bra exempel, dit man kan åka. I Norrköping finns det också spårbunden annan trafik. Detta måste man se till. Om vi får en situation där nästan alla känner att de måste ha bil för att kunna handla har vi fått ett samhälle som jag inte tycker är bra för alla människor. Det är ett väldigt misslyckande. Därför är jag positiv till att utveckla stadskärnorna.

Fru talman! Det gläder mig att vi är eniga över partigränserna om stadskärnornas betydelse. Många av de förslag som här tas upp är värdefulla. Det är också den här typen av överväganden som regeringen gör i vissa överklagandeärenden när vi ser på etableringen av externa köpcentrum. Det är viktigt att varor man köper varje dag är tillgängliga för alla människor, också de som går till fots och cyklar. Det är kanske mer acceptabelt att det vi kallar sällanköpsvaror lokaliseras längre bort. Vi kan se om en planering innebär att det går att nå ett köpcentrum med kollektiva transportmedel, om det är lokaliserat i närheten av bebyggelse eller om det ligger utslängt ute på fälten långt bort från all bebyggelse. De statliga företagen har naturligtvis en policy för etablering. Det gäller till exempel Apoteket och Systembolaget. För Systembolagets del handlar det om att beslut att lägga ned en systembutik ska fattas av styrelsen och ska grundas på en samlad bedömning utifrån företagsekonomiska och servicemässiga överväganden. Regeringen kan naturligtvis inte gå in i enskilda ärenden, men de statliga bolagen har ett uppdrag att ge god service. Också jag, som är uppvuxen i Luthagen i Uppsala och alltså mycket väl känner till de här kvarteren och den goda service som där finns, måste säga att det är kommunerna som har ett grundläggande ansvar. I Uppsala har det under denna tid etablerats tre områden med större köpcentrum, som alla numera har stora systembutiker. Systembolaget har fått intressanta lokaliseringsalternativ utanför de inre kvarteren. Jag tror att vi återkommer till den kommunala planeringen och vilka möjligheter vi har att tillsammans i dialog - kommuner, regioner och regering - diskutera vilka städer vi vill ha, vilka urbana miljöer vi vill ha långsiktigt i Sverige. Jag tror att de flesta av oss kommer att kunna enas om en del principer, att vi säkert vill se vissa externa etableringar men att det bör finnas en gräns där man måste beakta underlaget, så att inte 40, 50 eller 60 % av livsmedelshandeln finns i externa etableringar i en stad. Då har vi gått över en gräns. Jag tror att vi kan enas om en del principer för vad som är god stadsutveckling. Jag tror liksom många andra att det är bråttom att vi går fram med det här nu. Utvecklingen har gått väldigt fort under 1990-talet. Vi har från regeringens sida sagt att vi inte är beredda att lägga några moratorier för externa handelsetableringar. Vi tycker att kommunerna ska fortsätta sin planering. Men vi arbetar också hårt för att se till att få en bra debatt om detta och att våra myndigheter bistår på ett bra sätt. Vi ska också överväga om vi tillsammans bör dra upp tydligare riktlinjer härifrån riksdagens kammare.

Fru talman! Jag tar med mig det som har sagts i denna debatt. Jag förstår att regeringen alltid säger att man inte kan lägga sig i när man inte har gjort det. När man ger sina monopolbolag vissa direktiv och kräver någonting av dem lägger man sig i. Det tycker jag att ministern ska göra, med de goda synpunkter som ministern har fört fram. Jag tycker också att det är väldigt bra att vi får fram Habitat och Agenda 21. Det väntar jag med spänning på. Men då är det också väldigt viktigt att vi får människor med oss och att lyssna. Ministern säger att det här är kommunernas sak. Uppsala kommun har agerat när det gäller Systembolaget på Skolgatan, men man har inte fått gehör. Det är tillfredsställande att det kommer en ny miljöproposition under våren 2005. Inte minst PBL har vi väntat länge på i bostadsutskottet. I alla våra ärenden hänvisas bara till det - det har gjorts i två års tid. Jag väntar med stor spänning på det. Jag vill framför allt skicka med att det måste finnas närhet och att det är människors service som är det viktiga. Statens service är inte lika viktig i det fallet, utan det är människorna som måste stå först och staten som ska ge service. Det gäller också Systembolaget, även om inte heller jag är så attraherad av varorna där. Jag vet ändå vilken betydelse det har för övrig service. Det har vi att rätta oss efter.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga att statens ägarpolicy är ett område som ligger under Leif Pagrotsky. Jag tror att Rigmor Stenmark är välkommen att komma tillbaka och diskutera den policyn. Där arbetar vi hårt på många olika fronter. Det handlar om att lägga upp en policy där vi utöver serviceaspekter, som är väldigt viktiga, naturligtvis också arbetar med miljöaspekter för alla våra statliga företag. Det här är ett väldigt viktigt område. Likväl är det inte en ministers uppgift att gå in på ett enskilt ärende. Där vill jag vara benhård. Jag hoppas att vi kan återkomma till de här frågorna och att vi får anledning att återkomma till en debatt i kammaren när vi har nya förslag. Jag förstod av den förra debatten att man i bostadsutskottet längtar efter förslag.