Praktik genom Arbetsförmedlingens garantier

Fru ålderspresident! Katarina Brännström har frågat mig hur jag ser på utvecklingen att det är färre som får en praktikplats inom ramen för Arbetsförmedlingens garantier nu än 2014 och vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av detta.

Christian Holm Barenfeld har frågat mig hur jag ser på utvecklingen att det är färre som får stöd från Arbetsförmedlingen för att starta eget företag nu jämfört med 2014 och vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av detta.

En aktiv arbetsmarknadspolitik innebär att arbetssökande ska ges tillgång till insatser som stärker deras möjligheter till jobb. Beroende på arbetsmarknadsläge och individuella förutsättningar ska Arbetsförmedlingen göra bedömningen vilka insatser som är mest lämpade. Det kan till exempel vara stöd och matchning, praktik, motivation till reguljära studier, subventionerade anställningar eller stöd för start av näringsverksamhet.

Regeringen har sedan tillträdet lagt om arbetsmarknadspolitiken, med fokus på resultat i stället för detaljstyrning. För att bidra till en mer effektiv arbetsmarknadspolitik har regeringen förenklat och förtydligat det arbetsmarknadspolitiska regelverket och förbättrat möjligheterna till lokal samverkan. Regeringen har gjort det möjligt för Arbetsförmedlingen att ge tidigare deltagare i fas 3 tillgång till Arbetsförmedlingens samlade utbud av insatser - detta för att fler ska erbjudas effektiva insatser och kunna lämna arbetslöshet för arbete eller studier.

Det är också viktigt att ta till vara kompetensen och erfarenheten hos de entreprenörer som kommit som flyktingar till Sverige genom att erbjuda olika typer av stöd till företagande. Arbetsförmedlingens stöd till start av näringsverksamhet är ett bra instrument, och förra året sänkte också regeringen åldersgränsen för stöd till start av näringsverksamhet till 18 år. Tillväxtverket genomför dessutom på uppdrag av regeringen en satsning på nyanländas företagande i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan regeringsskiftet har sysselsättningen ökat kraftigt, arbetslösheten minskat och antalet inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin blivit färre. Inte minst är utvecklingen positiv vad det gäller jobbgarantin för unga, med allt färre inskrivna. Resultatet i etableringsuppdraget har förbättrats, trots den stora ökningen av antalet inskrivna deltagare. Men jag är inte nöjd. Jag ser allvarligt på att det är färre personer i garantierna som deltar i aktiviteter. Jag tror att Arbetsförmedlingen kan bättre och att fler arbetssökande kan ta del av meningsfulla aktiviteter, såsom praktik eller stöd för att starta eget, som stärker deras möjligheter till jobb. Målet med jobbpolitiken är inte ett visst antal personer i insatser - målet är fler i jobb.

Fru ålderspresident! Jag ska be att få tacka statsrådet för svaret, men jag undrar om Ylva Johansson själv är nöjd med svaret. Det står ju ingenting om det som jag frågar om. Frågan gällde vad ministern tänker göra åt det faktum att det är färre i dag än 2014 som får praktik genom Arbetsförmedlingen.

Precis som Ylva Johansson säger i svaret ska en aktiv arbetsmarknadspolitik ge arbetssökande möjligheter till insatser som ska hjälpa dem till jobb. Men det gör inte regeringens arbetsmarknadspolitik. I vissa fall är det faktiskt tvärtom.

Det är så att de som i dag får jobb får det trots regeringens politik, inte tack vare. De får det på egna meriter, och de får det framför allt därför att vi har en lång och rejäl högkonjunktur.

Regeringens passivitet när det gäller en stor grupp som kommer allt längre bort från ett jobb, de utrikes födda, är märklig. Här kommer ingenting nytt från regeringen. Det blir i stället en önskelista om hur det borde vara - men det är inte så. Påståendet om att man har lagt om politiken med fokus på resultat och inte detaljstyrning känns synnerligen märkligt. Den meningen har funnits med i alla de svar som vi har hört tidigare här i dag.

Resultaten av regeringens jobbpolitik är ganska skrala. Man hade målet om 5 000 statliga beredskapsjobb. Enligt medierna är det bara 12 - jag vet inte om det stämmer. Traineejobben skulle vara 32 000. Det finns enligt statistiken drygt 400 i dag. Extratjänsterna skulle vara 31 000 - där finns det nästan 3 000 jobb.

Det är alltså ca 3 200 jobb som är resultatet av den jobbpolitik som regeringen har presenterat, där det utlovades 68 000 jobb. Sverige ligger sämre till nu i EU:s jobbstatistik än man gjorde när regeringen utlovade EU:s lägsta arbetslöshet. 14 länder är faktiskt bättre än Sverige.

Ylva Johansson tar i svaret till mig upp de utsparkade deltagarna i fas 3. Jag kan kanske tycka att det är modigt gjort. Här säger ministern också hur det borde vara och hur det möjligen är tänkt att vara. Men det är inte så. Det är många tusentals som nu sitter hemma vid köksbordet och mår dåligt för att de inte har någonting att göra och som väntar på att någonting ska hända. Det är en grym hantering av människor som redan är hårt utsatta.

Nedmonteringen av fas 3 är ett stort misslyckande för regeringen, men det är ofta en katastrof för de enskilda individerna. Jag undrar om statsrådet vet vad de 38 000 som har utfasats gör nu. Det gör hon troligen inte. Jag kan berätta att många av de anordnare som jag har talat med inom bland annat sociala företag och organisationer har berättat om olyckliga människor som har gått hem utan besked eller någon annan sysselsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Faktum är att Arbetsförmedlingen misslyckas med det mesta. Särskilt allvarligt är det när man misslyckas med jobbskapande åtgärder. Allt färre får praktik. Allt färre får det stöd de har rätt till. Allt fler hamnar längre bak i jobbkön. Många av dem sitter fast i arbetslöshet och hopplöshet.

Nej, jag fick inget bra svar från ministern på frågan vad regeringen ämnar göra för att hjälpa arbetssökande till praktik och liknande insatser. Ni gömmer er bakom en högkonjunktur och att det går bra för Sverige. Men någon riktig politik för jobb har jag inte sett eller hört någonting om.

Fru ålderspresident! Tack, Ylva Johansson, för svaret!

Arbetsmarknaden blir alltmer tudelad. De allra flesta har relativt enkelt att hitta jobb, men samtidigt växer den grupp som står utan arbete en längre tid.

För denna grupp behöver vägarna till jobb bli fler. Inom Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti och jobbgaranti för unga ges möjlighet för arbetssökande att få hjälp att starta eget företag, vilket också är en viktig väg in i arbete. Det är viktigt att det finns många vägar in på arbetsmarknaden, och att starta företag är som sagt en sådan väg som kan passa vissa.

Dessvärre visar siffror från Arbetsförmedlingen att antalet personer som tagit del av detta stöd minskar - från strax under 4 400 personer 2014 till knappt 2 900 personer 2016. Det är därför jag har skrivit den här interpellationen och vill veta mer om hur ministern ser på utvecklingen att det är färre som får stöd i dag jämfört med 2014 och vilka åtgärder som ministern avser att vidta.

Att Arbetsförmedlingen får mindre att göra och att färre behöver ta del av dess olika stöd är ju i grunden önskvärt - om det beror på att det finns få arbetslösa och att behovet är lågt. Men det är ju inte riktigt så det ser ut.

Det går bra för Sverige. Det brukar vi säga i debatterna. Jobben blir fler. Arbetslösheten är lägre. Så är det. Vi befinner oss i en högkonjunktur, och de som har kvalifikationer får i hög grad jobb. De som har utbildning och har klarat sig igenom skolan och fått betyg får till stor del jobb.

Samtidigt ser vi hur det växer fram ett nytt, stort utanförskap. Allt fler står allt längre från den reguljära arbetsmarknaden. Här går utvecklingen åt fel håll, och dessvärre saknar regeringen verktyg och förslag för att hantera detta.

Fru ålderspresident! Socialdemokraterna och Ylva Johansson var ju inför valet tydliga med att lova reformer och resultat. Däremot har väl leveransen varit något mer modest, om man ska vara snäll och diplomatisk. Som min kollega Katarina Brännström tog upp innehåller Ylva Johanssons svar på våra interpellationer ganska mycket ord. Det är ungefär samma svar som ges på alla interpellationer, nästan floskler. "Regeringen har sedan tillträdet lagt om arbetsmarknadspolitiken, med fokus på resultat i stället för detaljstyrning."

Vilka är då resultaten? Jo, av de 32 000 utlovade traineejobben har det blivit 436. Det skulle bli 20 000 extratjänster, och det har blivit 2 765. När det gäller snabbspåren för nyanlända i etableringen, som i grunden är bra för den som har utbildning eller specialkompetens, är det en väldigt liten andel som är med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På senare tid har man utlovat 5 000 statliga beredskapsjobb. I en tidigare debatt med en annan kollega kom det fram att det inte fanns några färska siffror. Men färska siffror från mars 2017, om jag förstår det rätt, är att av dessa 5 000 har regeringen lyckats leverera tolv stycken, varav fem eller sex tydligen i min hemstad Karlstad på Arbetsförmedlingen.

Regeringens jobbmål om EU:s lägsta arbetslöshet förefaller i dag vara mer osannolikt än när det lanserades, och redan då var det väl få utanför regeringen som över huvud taget trodde på det.

Man skulle även avveckla sysselsättningsfasen. Det var ett löfte, och det har man börjat med. Problemet är att de personer som nu föses ut från sysselsättningsfasen och som skulle få de utlovade sysselsättningarna i form av extratjänster och utbildning inte har fått det, utan de har blivit passiviserade och sitter hemma utan att få dessa jobb.

Hur resonerar Ylva Johansson? Finns det någon plan om att regeringens reformer ska börja leverera? Hur ska fler komma i sysselsättning, och hur ska fler kunna ta steget att starta eget med hjälp av Arbetsförmedlingen?

Fru ålderspresident! Låt mig först säga att det är oacceptabelt om människor lämnas i passivitet eller utan insatser inom arbetsmarknadspolitiken under en längre tid. Vi hade en debatt om det här tidigare, och det är en av de viktiga frågorna i min dialog med Arbetsförmedlingen att säkerställa att så inte blir fallet.

När man lyssnar på de moderata företrädarna här får man förståelse för den moderata synen på en jobbpolitik, nämligen så många som möjligt i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är det som är jobbpolitiken. Det är så man bedömer jobbpolitiken, och om man inte har tillräckligt många i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har jobbpolitiken inte lyckats.

Det är ju ett sätt att bedöma politiken. Ett annat sätt är att se att jobbpolitikens syfte är att skapa jobb och att så många som möjligt ska få de jobben. Om man har den synen har ju regeringens politik varit mycket framgångsrik.

Vi har en mycket hög ekonomisk tillväxt. Vi har en hög sysselsättningsgrad som ökar från denna rekordhöga nivå. Vi har varje gång som vi har presenterat en ny prognos kunnat revidera prognosen åt rätt håll, till skillnad från Anders Borg, som alltid fick revidera den åt fel håll. Bättre ekonomi, bättre sysselsättning, sjunkande arbetslöshet!

Detta beror på att vi har mycket höga investeringar. Framför allt det privata näringslivet gör mycket stora investeringar, och det är ju också så att en majoritet av de nya jobb som har skapats har kommit inom det privata näringslivet. Det är ett kvitto på att regeringen för en politik som gör att företag vill investera i Sverige.

Det finns även andra bedömare. Jag tror att det var en representant för kreditvärderingsinstitutet Moodys som för en tid sig uttalade sig och sa att den svenska regeringen i princip gör allting rätt när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt. Det kanske är att ta i; det finns säkert saker och ting vi kan göra bättre, men låt oss ändå se att det viktigaste i en jobbpolitik är att skapa riktiga jobb. Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll att spela, tvivelsutan, men den kommer aldrig att vara den viktigaste byggstenen i en jobbpolitik och är det inte heller för den här regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur man utformar arbetsmarknadspolitiken är dock mycket viktigt. Christian Holm Barenfeld sa att det är klart att de som har gått gymnasieskolan och fått betyg enkelt får jobb. Ja, det borde vara så. Men det var ju inte så när ni regerade. Då hade vi så hög ungdomsarbetslöshet att vi fick EU-stöd för att bekämpa den. Då hade vi hög ungdomsarbetslöshet också bland ungdomar som hade klarat av gymnasiet, och det var detta som var bakgrunden till att vi i opposition föreslog att man skulle införa traineejobb riktade till gruppen som hade gymnasiekompetens.

Glädjande nog, får man säga, behövs dessa jobb inte längre, i alla fall inte alls i den utsträckning som vi förutspådde under den förra regeringen, alltså när vi var i opposition, eftersom ungdomarna har fått andra jobb i stället och inte behöver vara i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, vilket är alldeles utmärkt.

Fru ålderspresident! Jag tror också att det är viktigt att säga detta: Det finns en växande grupp som är arbetslös länge, för vi har en sådan grupp, och det är de nyanlända. När man är nyanländ och skrivs in på Arbetsförmedlingen har man nämligen en etableringsplan på i normalfallet 24 månader. Efter sex månader klassas man som långtidsarbetslös i den officiella statistiken.

Detta betyder att personer under sin tvååriga etableringsplan kommer att klassas som långtidsarbetslösa. Jag tror dock att det är ganska få som tror att sex månader skulle räcka för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden. Jag styr emot att vi ska klara det på två år.

Fru ålderspresident! Det går bra för Sverige. Det är sant, och det är vi alla glada över. Men det finns också flera hundra tusen som det absolut inte går bra för. 362 200 arbetslösa motsvarar 6,8 procent. Av dem är 122 000 ungdomar. Det är 20 procents arbetslöshet. Detta är något som borde oroa vilken minister som helst.

Sedan jämför arbetsmarknadsministern hela tiden med hur det var med Alliansen för ett antal år sedan. Jag känner ibland att jag måste förklara hur det var, för det verkar ha gått Ylva Johansson helt förbi. År 2006 tog vi över en arbetsmarknad i djup kris. Vi tog över en sjukskrivningskatastrof. Vi tog över ett samhälle där man skrev ut människor till förtidspension. Sedan kom finanskrisen 2008, 2009, 2010 och även in på 2011 - bara som en upplysning, Ylva Johansson! Det känns inte riktigt rättvist att jämföra med hur det är i dag.

Ministern säger att det är klart att det ska vara riktiga jobb och inte arbetsmarknadsåtgärder, och ministern berättar även för oss hur Moderaterna ser på jobbpolitik, nämligen att det är lika med arbetsmarknadsåtgärder. Men det är det sista vi har sagt någonsin, så det var absolut inte sant.

Om nu regeringen vill ha riktiga, nya jobb, varför lägger man då fram alla dessa märkliga förslag i form av traineejobb, beredskapsjobb och extratjänster? Det vore helt bortkastat. Varför gör man så? Statsministern har gjort ett stort nummer av hur många nya jobb som skulle skapas varje gång han har talat om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte sant att det är regeringens politik som har skapat några nya jobb, utan det är en lång högkonjunktur. Jag tycker att någon gång borde ministern ändå nämna den. Ni gömmer er bakom högkonjunkturen. Den politik ni själva har lagt fram har inte lyckats någonstans. Det är fråga om några tusen jobb i ett läge när ni har utlovat 80 000-90 000 jobb. Det känns konstigt att slå sig för bröstet för det.

Det sorgliga är att regeringen inte gör något aktivt för att hjälpa de människor som står utanför arbetsmarknaden och som har en lång väg till att få ett riktigt jobb. Vi vet att alla inte behöver utbildning, men de kan behöva praktik eller lära sig hur svenska arbetsförhållanden fungerar och få visa upp sig. Vad gör regeringen?

I rapporten från Arbetsförmedlingen och årsredovisningen framgår det att det numera är en sämre tillgång till praktikplatser. Det är synd eftersom praktikplatser leder till fler jobb.

Av ett pressmeddelande från december framgår att Arbetsförmedlingen ska ta över arbetet med praktikplatser från Migrationsverket. Det är fråga om ett antal tusen nya platser under en flerårsperiod. Hur har det gått? Jag tror inte att det är en lyckad åtgärd så här långt, men vi är visserligen knappt fem månader in på det här året.

Arbetsförmedlingen skickar också ut pressmeddelanden där det talas om en alltmer tudelad arbetsmarknad. Vore det då inte trevligt om regeringen kunde lägga fram förslag på särskilda åtgärder? Det behövs en kedja av insatser för att dessa människor ska komma i jobb. Praktik har visat sig vara bra mycket bättre än arbetsmarknadsutbildningar. Det skulle vara intressant att höra en liten kommentar om vad regeringen faktiskt funderar över när det gäller den stora gruppen människor.

Fru ålderspresident! Det blir mycket prat om vad Moderaterna vill och inte vill när vi diskuterar jobbpolitik med arbetsmarknadsministern. Det är bra och naturligt eftersom det är Moderaterna som har förslag för hur det ska bli fler jobb och hur det utanförskap som växer fram ska hanteras.

Det är oacceptabelt med passivitet, säger Ylva Johansson. Jag håller med. Därför är det så allvarligt att det aviseras att sysselsättningsfasen, fas 3 i folkmun, ska avslutas. I stället för att ledas in på extratjänst, utbildning eller annan meningsfull sysselsättning ska man förpassas till passivitet hemma i soffan och inget stöd.

En moderat politik för fler jobb innebär att de riktiga jobben ska bli fler, det vill säga de jobb som växer fram i våra företag och industrier runt om i Sverige. Ylva Johansson vill titta på alliansregeringens år när det rådde en finanskris. Jag anser, precis som min kollega Katarina Brännström, att det är självklart att en nyutbildad ungdom, en nyanländ med god utbildning eller någon annan som har svårare att komma in på arbetsmarknaden vid en omfattande lågkonjunktur och en global finanskris får ännu högre trösklar att ta sig över. Det innebär att företagen går sämre och varslar personal. Då är det de med den kortaste erfarenheten eller med andra höga trösklar in på arbetsmarknaden som får stryka på foten först.

Nu råder högkonjunktur, och då anställs fler. Om man är anställbar har man större chans. Det måste även framgå inom socialdemokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hade en diskussion om extratjänster. Nu har jag blivit konfunderad. I diskussionen med min kollega Lotta Finstorp diskuterades extratjänster som riktiga jobb, och nu benämns de som åtgärd. Hur ser ministern på dem?

Den fråga jag ställde i min interpellation är obesvarad. Den baserade jag på det faktum att allt färre i dag får stöd av Arbetsförmedlingen till att starta egna företag. Men det är inte så enormt mycket färre inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är inte slut på uppdrag åt Arbetsförmedlingen. Det hade varit glädjande, men så är det inte. De som har kort väg in på arbetsmarknaden har det bra och har i stor utsträckning jobb, men de med höga trösklar har en lång väg in på arbetsmarknaden. De blir allt fler, och vägen blir allt längre. Regeringen saknar uppenbarligen, med tanke på de svar vi får på våra interpellationer, totalt lösningar, förslag och idéer på hur problemen ska hanteras.

Det vore intressant att få ta del av konkreta beskrivningar, inte att regeringen tittar på, funderar eller tar fram handlingsplaner. Vilket tydligt budskap har regeringen till de personer som befinner sig i utanförskap, inte har arbete i dag och som kanske inte har haft arbete på lång tid? Hur ska de få arbete?

Moderaterna har presenterat en lång rad förslag. Regeringen gör det inte.

Fru ålderspresident! Det är viktigt med stöd till start av näringsverksamhet. De uppgifter jag har - jag vet inte vilka uppgifter Christian Holm Barenfeld har - är att stödet ökar. Ett ökat antal får stöd för start av näringsverksamhet, och antalet bör öka ytterligare, inte minst mot bakgrund av att åldersgränsen har sänkts. Men vi har också lagt om politiken.

Under den tidigare regeringen gavs stödet till dem som stod längst från arbetsmarknaden. Det är fel. Man ska ge stöd till dem som har en chans att lyckas att starta en egen näringsverksamhet. Det måste finnas en bedömning att insatsen går till dem som har en rimlig chans att lyckas med att starta en ny näringsverksamhet. Det tar naturligtvis lite längre tid att bedöma vilka de är, men nu ser vi att antalet ökar. Jag förväntar mig att antalet kommer att fortsätta att öka. Inte minst måste vi ta till vara den stora grupp nyanlända som har erfarenhet av att bedriva egen näringsverksamhet. Det är ett oerhört slöseri om vi inte tar till vara entreprenörsandan, kompetensen och erfarenheten hos de nyanlända, som kan bli viktiga företagare i Sverige.

Där finns mer att göra. Regeringen anslog pengar i vårpropositionen för ett år sedan till särskilt stöd för så kallade snabbspår för nyanlända företagare. Vi utökade de resurserna i budgetpropositionen i höstas, och det finns nu 22 olika spår som Tillväxtverket ansvarar för. Det här är ett område där det finns en stor potential att göra mer. Det bör vi också göra.

Katarina Brännström sa att när borgerligheten tog över 2006 var allting bedrövligt. Det var ett läge med stort ekonomiskt överskott, med en stark sysselsättning och en relativt låg arbetslöshet. Först nu är vi tillbaka igen, efter era år, på en högre sysselsättningsgrad och en arbetslöshet som rör sig nedåt och ett positivt läge i de offentliga finanserna.

Ni satsade på ofinansierade skattesänkningar, och det har varit förödande för svensk konkurrenskraft. Vi betalar i dag ett pris med många människor som inte har rätt kompetens för de lediga jobben. Ni borde ha satsat på utbildning i stället för att sprätta iväg pengarna på skattesänkningar. Det hade varit en klokare jobbpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsmarknadspolitik och lönestöd är viktiga delar av jobbpolitiken, men de är inte huvuddelen av jobbpolitiken. Huvuddelen av jobbpolitiken är att människor kan få arbete tack vare en bra konjunktur och att rätt saker görs i konjunkturen. Vi satsar resurser till kommuner och landsting så att de kan anställa fler personer i välfärden. Vi satsar resurser på bostadsbyggande, som är oerhört viktigt för sysselsättningen, för etableringen och för att unga människor ska kunna flytta hemifrån. Vi satsar på en ny exportstrategi, så att vi kan gynna och underlätta för de många viktiga och framgångsrika exportföretag som finns i Sverige. Vi satsar på en nyindustrialiseringsstrategi för att modernisera svensk industri. Vi satsar på ett stort kunskapslyft för att bygga den kompetens som behövs. Vi satsar på skattelättnader för de små företag som anställer för första gången. De är de viktigaste delarna i jobbpolitiken.

Men det krävs också särskilda åtgärder för de personer som står längre ifrån och har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än andra. Därför satsar vi på praktik, arbetsträning, reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning samt folkhögskolor. Vi satsar på extratjänster och andra anställningar med lönestöd, och vi satsar på ett effektivare och mer flexibelt etableringsuppdrag.

Detta kommer regeringen fortsätta att göra, för här krävs fortsatt ökad flexibilitet och, tror jag, fler åtgärder.

Det talas om att gruppen som står långt från arbetsmarknaden växer. Låt oss vara ärliga och säga vad det handlar om: Det handlar om nyanlända i Sverige. Ja, de står en bit från arbetsmarknaden eftersom de är nya här, men beskriv dem inte som människor utan resurser.

Fru talman! Hur vi beskriver människor kan vi alltid diskutera. Frågan är väl vad vi gör för dessa människor, som vi och framför allt regeringen har ansvar för, och som står och trampar på Arbetsförmedlingen och inte får det stöd de har rätt till. Det är mycket mer allvarligt.

Antalet arbetslösa som tillhör en utsatt grupp har ökat med mer än 100 000. Detta borde vara Arbetsförmedlingens största bekymmer. Detta borde vara Ylva Johanssons största bekymmer. Det är människor som är över 55 år, de som har ett funktionshinder och, framför allt, utomeuropeiska invandrare.

Vad gör regeringen särskilt för just dessa? Vad gör Arbetsförmedlingen?

Vi har en arbetsförmedling som inte klarar av sin uppgift. Det har vi diskuterat i kammaren många gånger. Men ministern verkar ganska nöjd. Visserligen tillsattes det en utredning, men det är sällan jag hör annat än att Arbetsförmedlingen ska klara av sina åtaganden. Men man gör ju inte det.

När jag hör Ylva Johansson tala om moderata skattesänkningar vill jag vända på steken och säga: Trots modern tids högsta skattehöjningar, vilket denna regering har lyckats med på två år, har regeringen få förslag på hur man ska klara uppgiften att få arbetslösa i jobb. Det räcker tydligen inte med skattehöjningar. Vad ska ni göra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under vår regeringstid fick 300 000 människor jobb trots den kris jag redogjorde för i mitt förra inlägg. Det är jag stolt över; jag skäms inte alls över det.

Jag tycker att Ylva Johansson ska ta ned tonen och vara lite ödmjuk för de enorma utmaningar Sverige står inför. Framför allt ska hon tänka på att dessa människor borde få den hjälp de har rätt till.

Jag ber att få tacka för debatten. Jag tror att vi kommer att återkomma i frågan.

Fru talman! Min fråga handlade i grunden om dem som får stöd från Arbetsförmedlingen för att starta företag. De siffror som jag har från Arbetsförmedlingen visar att 4 400 personer fick detta stöd 2014 och 2 900 fick det 2016. Om dessa siffror är korrekta har jag svårt att se att 2 900 är fler än 4 400. För mig är det 1 500 färre.

Ylva Johansson säger att Alliansen och Moderaterna sprätte iväg pengar på skattesänkningar. Jag tycker att Ylva Johansson nästa gång hon träffar en undersköterska, som fick närmare ett och ett halvt tusen mer i plånboken, en polis, en lärare, en snickare eller någon annan ska säga att det var pengar som Alliansen oansvarigt sprätte iväg på dem.

Det vi gjorde var att se till att folk fick behålla mer av det de tjänade när de arbetade. Vi stärkte deras ekonomi så att de skulle kunna stå på egna ben.

Samtidigt ökade faktiskt pengarna till välfärden. Jobben blev dessutom fler, trots att det var brinnande finanskris.

Någon måtta får det vara. Det gäller att vara korrekt med fakta.

Därtill kan sägas att Ylva Johansson och hennes parti var emot vartenda jobbskatteavdrag, som var de stora skattesänkningarna, men accepterade vartenda ett av dem i efterhand. Det var ju klokt, eftersom det skulle ha straffat många av dem som arbetar om regeringen ändrade på detta.

Åter till frågan: Hur ska vi se till att de som står långt från arbetsmarknaden och som får stöd av Arbetsförmedlingen också får stöd och hjälp i ökad omfattning för att starta egna företag?

Fru talman! Det är angeläget att fler får ta del av stöd för att starta egen näringsverksamhet. Men det är också angeläget att det går till de personer som har rimligt goda förutsättningar att lyckas med att starta en egen näringsverksamhet. Det är inte bara talet i sig utan att det går till rätt personer som är viktigt.

Jag ser en stor potential bland de nyanlända. Vi vet att många har en bakgrund som företagare och entreprenörer, och denna kompetens och erfarenhet bör vi ta till vara bättre än vad vi hittills har gjort. Jag följer därför noga det arbete som Tillväxtverket gör, vid sidan av Arbetsförmedlingens insatser, för att fler ska kunna få del av detta.

Jag har helt andra siffror än Christian Holm Barenfeld på hur många som har fått stöd för 2016. Min siffra är 4 360 vad gäller beslut för 2016. Men låt oss se på det och återkomma så att det blir rätt siffra för antalet tagna beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är spännande att höra att både Katarina Brännström och Christian Holm Barenfeld är så stolta över den gamla regeringens politik. Det måste vara en minoritet inom Moderaterna som är stolt över den, men det är ju roligt att någon är det.

Det var en politik som vände ett stort överskott i de offentliga finanserna till ett stort underskott samtidigt som arbetslösheten ökade och sysselsättningen minskade. Ungdomsarbetslösheten var så hög att Sverige fick EU-stöd.

Nu har vi vänt detta. Det går bättre för Sverige. Sysselsättningen ökar, tillväxten är hög och arbetslösheten sjunker.

Mer behöver dock göras, framför allt för dem som är nyanlända och andra som står långt från arbetsmarknaden. Det kommer regeringen att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.