Anf. 42 Marita Aronson (Fp)
Herr talman! Tack för svaret, ska jag säga, men jag måste säga att det var lite tunt. Inte en enda konkret åtgärd hörde jag, trots att den psykiska ohälsan ökar. Det enda ministern anför är att generella välfärdssystem skulle vara hjälpen. Det har vi ju prövat under era mandatperioder, kanske elva år nu, och ändå ökar den psykiska ohälsan - framför allt bland kvinnor och unga, precis som ministern sade.
Det är bra att ministern delar min oro, men det blir ju inte de psykiskt sjuka hjälpta av. Jag kan hålla med om att det inte finns något enkelt svar på frågan, men att endast svara att en folkhälsopolitisk skrivelse kommer är till föga tröst för dem som mår dåligt.
Hela 10 % av den svenska befolkningen uppger att de under det senaste året drabbats av psykisk ohälsa såsom utmattningssyndrom, depression eller en allvarlig livskris. Allmänhetens förtroende för den psykiska hälsovården är dock lågt. Mer än varannan svensk tror inte att de kan få den hjälp och den behandling de behöver om de drabbas av psykisk ohälsa, detta enligt en Temoundersökning som Psykologförbundet har gjort: Sex av tio svenskar tror inte att den som drabbas av psykisk ohälsa kan få den hjälp eller den behandling som han eller hon behöver, ett misstroende som har visat sig befogat.
Om jag har till exempel influensa kan jag få adekvat behandling på en vårdcentral, men har jag en psykisk kris eller depression finns endast tabletter att tillgå. Många vill ha en psykologisk behandling men kan inte få det utan att ha en fet plånbok. De privatpraktiserande psykologerna säger att de fick avvisa 30 000 patienter under förra året, folk som inte hade råd.
Sju av tio svenskar vill enligt samma Temoundersökning i första hand vända sig till vårdcentralerna eller till privat vård vid psykisk ohälsa. Varje år besöks vårdcentralerna av cirka tre miljoner vuxna. En tredjedel av dem har en psykiskt relaterad ohälsa. Primärvården är dock inte rustad att ta emot dessa patienter, som behöver stöd på grund av panikångest, svåra reaktioner vid sorg eller skilsmässa, sömnsvårigheter och stressrelaterad utmattning. Bara en vårdcentral av tio kan erbjuda psykologisk behandling.
I stället skrivs mediciner ut. Enligt Psykologförbundets beräkningar skulle samhället kunna spara, lågt räknat, 25 miljarder om bara en fjärdedel av den miljon patienter som behöver psykologisk behandling fick detta. Det finns redovisat i förra numret av Dagens Samhälle, om ministern vill läsa det, av ordföranden i Psykologförbundet.
Det behövs alltså mer kuratorer och psykologer på våra vårdcentraler. I dag finns bara 100 psykologer, och det är alldeles för lite.
I landet går det en psykolog på 90 000 invånare. Till min egen regions förtjänst, Västra Götaland, kan jag säga att man där i alla fall har satt som mål att det ska finnas en psykolog på 10 000 invånare. Det kan vara en bra början.
Jag återkommer till Folkhälsoinstitutets rapport, där det föreslås att man måste börja med barnen. De har förslag på satsningar på föräldrastöd genom att använda metoder som har en vetenskapligt välgrundad effekt på barnets framtida hälsa, till exempel i form av föräldragrupper med barn i olika åldrar. De föreslår också förstärkning av ungdomsmottagningar, där det behövs mer kompetens.
I går fick vi i riksdagen också information från Bris, vars rapport visar på samma sak.
Är ministern villig att titta på sådana här förslag och försöka få fram en bättre fungerande vård för den psykiska hälsan över huvud taget?