public service-företagens oberoende

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 3 april 2001

Interpellation: public service-företagens oberoende

Interpellation 2000/01:272 av Karlsson, Ola (m)

den 20 februari

Interpellation 2000/01:272

av Ola Karlsson (m) till kulturminister Marita Ulvskog om public service-företagens oberoende

"Vadå rättigheter", "Alla möjliga jobb", "Efter plugget" och "Storforum" är några TV-program svensk public service givit oss den senaste tiden. De har något mer gemensamt, de är nämligen delvis finansierade av statliga myndigheter.

Det blev nyligen känt att Jordbruksdepartementets departementsråd Christer Wretborn velat skapa ett debattprogram där Jordbruksdepartementet skulle få sätta agendan, såväl när det gällde vad som skulle diskuteras som när det gällde vem som skulle debattera. Eftersom det inte var möjligt att gå direkt till public service-TV med en sådan beställning, då det skulle strida mot avtalen om saklighet och oberoende, passade Wretborn bollen till den kommersiella producenten Modern TV.

Denna producent skapade, på Wretborns uppdrag, ett programförslag som man sen sålde in hos UR. Enligt uppgift antydde han dessutom att Jordbruksdepartementet kunde betala visningsrätten för Kravs representant, som inte haft råd att betala de 250 000 kr den kostade.

Utvecklingen i public service-företagen har alltmer gått mot att konkurrera med kommersiella kanaler i stället för att vara ett komplement. "Vinna eller försvinna" startades för att konkurrera med TV 4:s "Vem vill bli miljonär?" När effekten blir att så mycket pengar går till underhållningsprogram att man blir beroende av utomstående finansiärer, företag, fack och statliga myndigheter för att kunna producera program om aktuella ämnen i samhällsdebatten finns det anledning att reagera.

Ett av de områden där det finns en stark legitimitet för public service och offentlig finansiering är den kritiskt granskande samhällsdebatten.

Nu visar det sig att just inom de områden där oberoendet borde vara centralt är man delvis betald av departement och statliga myndigheter.

Det visar också att dagens programmakare inte klarar sig utan utomstående finansiärer. UR:s programchef Mats Godée säger sig i tidningen Journalisten inte ha några synpunkter på hur externt producerade program är finansierade.

Detta väcker en rad frågetecken kring public service-företagens oberoende och integritet. På vilket vis skiljer sig public service-journalistiken från den kommersiella journalistiken om de båda betalas på annat sätt än genom licensen? Bortsett från att de kommersiella kanalerna brukar redovisa vem som sponsrar eller står för reklaminslagen.

Det blir särskilt obehagligt om de public service-företag som sägs vara oberoende och med uppdrag att granska statsmakten visar sig vara en betald megafon för densamma.

Det reser också frågor om public service-uppdragets struktur. Hur garanteras att public service i framtiden står för just oberoendet och opartiskheten och att de inte blir en potemkinkuliss?

Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att säkerställa att program som sänds av public service-företagen inte är köpta av regeringsmakten?

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att tillse att regeringen och statliga myndigheter inte köper TV-program för att främja egna politiska intressen?