Redovisning av konsumtionsbaserade klimatutsläpp

Fru talman! Ärade åhörare! Ärade riksdagsledamöter! Jag ska svara på en interpellation från Helena Leander, som har frågat mig om jag avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla statistiken över konsumtionsbaserade klimatutsläpp och att redovisa denna löpande, parallellt med övrig officiell statistik över nationella utsläpp. Jag har svarat Åsa Romson i en liknande interpellation, 2011/12:117. Jag angav då att regeringen anser att det är viktigt att ta hänsyn till de utsläpp utanför Sveriges gränser som orsakas av svensk konsumtion. Låt mig inledningsvis konstatera att det som behövs för att lösa problemet i första hand handlar om internationell samverkan, konkreta klimatåtaganden och åtgärder i de länder där utsläppen sker. Sverige kombinerar en politik för ambitiösa utsläppsminskningar på hemmaplan med satsningar utanför Sverige för att minska utsläppen även där. Regeringen verkar för att miljöpåverkan från produkter ska minska genom exempelvis genomförande av EU:s ekodesigndirektiv, främjande av miljömärkning och förbättrad och förstärkt information och vägledning om offentlig upphandling inklusive miljöhänsyn. Enligt regeringens proposition 2009/10:155 Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete ska det övergripande målet för miljöpolitiken, det så kallade generationsmålet, vara att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Av propositionen framgår också att miljöpolitiken ska inriktas mot att konsumtionsmönstren av varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt. Riksdagen beslutade i enlighet med denna proposition. Naturvårdsverket har enligt instruktionen ett särskilt uppdrag att samordna uppföljning och utvärdering av bland annat miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Naturvårdsverket har med hjälp av Statistiska centralbyrån, SCB, låtit ta fram en indikator för växthusgasutsläpp orsakade av svensk konsumtion. Den informationen kompletterar den bild som den årliga utsläppsinventeringen av de nationella utsläppen ger, genom att ta hänsyn till de utsläpp som sker utanför Sveriges gränser. Naturvårdsverket påpekar dock att utsläppen som sker i andra länder till följd av svensk konsumtion inte kan beräknas med samma noggrannhet som de nationella utsläppen, varför de snarare bör tolkas i termer av utveckling över tid och inte i absolut nivå under enstaka år. Arbete sker alltså redan för att redovisa utsläpp förknippade med vår konsumtion, men det är en svår uppgift att göra detta på ett rättvisande sätt. Naturvårdsverket avser att utlysa ett forskningsprogram om konsumtion och miljö under hösten 2013 - de gjorde faktiskt det häromdagen. Syftet är bland annat att öka kunskapen om sambandet mellan konsumtion och miljöpåverkan nationellt och globalt och att förbättra metodiken och dataunderlaget för att kunna följa miljöpåverkan från olika konsumtionsmönster över tid. Arbete pågår alltså, och jag ser därför inte någon anledning att lägga ett uppdrag på myndigheten. Med detta sagt är det förstås viktigt att både vi i regeringen och våra myndigheter löpande följer utvecklingen och fortsätter arbetet för en mer hållbar konsumtion.

Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret! Jag är glad att höra att miljöministern i alla fall inte avfärdar mitt förslag om att ge Naturvårdsverket i uppdrag att löpande redovisa och utveckla statistik för konsumtionsbaserade utsläpp för att det inte skulle vara viktigt - vi kanske kan vara överens om att det är viktigt. Självklart är det viktigt att titta på de utsläpp som äger rum inom Sveriges gränser. Det är ju dem som vi enklast kan påverka. Men vi har också ett visst ansvar för det vi gör utanför Sveriges gränser. Om vi inte ens redovisar de utsläppen är det lätt att man missar dem och därmed inte har de åtgärder som behövs. Ministern avfärdar mitt förslag därför att detta inte behövs. Anledningen till att jag lyfte den här frågan var just att Naturvårdsverket menade att det här faktiskt behövdes. Naturvårdsverket har på eget initiativ tagit fram statistik som visar Sveriges utsläpp när man tar hänsyn till import och export, och då kan man se att utsläppen har ökat med 15 procent mellan 1993 och 2010. Men den ansvariga tjänstemannen på Naturvårdsverket säger att om man ska kunna fortsätta att göra det här och om man ska kunna utveckla statistiken - den är ju, som miljöministern sade, fortfarande lite skakig - behöver man en beställare i form av regeringen. Därför vill jag fråga miljöministern: Har hon fel?

Fru talman! Jag tycker att det här är en oerhört intressant diskussion. Det är klart att vi måste fundera över de klimatutsläpp som vi har i landet men också de klimatutsläpp som Sverige av olika anledningar förorsakar i andra länder. Vi jobbade väldigt hårt förra sommaren inför Riokonferensen om hållbar utveckling med att se till att det som i tio år diskuterats i FN-systemet skulle sättas på plats och beslutas, ett ramverk om hållbar konsumtion och produktion. Där tror jag att en del av nyckeln ligger när det gäller att försöka komma åt grundfaktorerna i den här diskussionen. Naturvårdsverket har, enligt sin instruktion, en uppgift att vägleda myndigheter när det gäller miljömålen och generationsmålet och håller på att utveckla miljömålsmanualer för uppföljning och utvärdering. Det är viktigt. Jag har som miljöminister jobbat mycket just med att försöka få miljömålen tydliga, att få etappmål och att vi ska kunna följa upp och mäta vad vi gör och vilka steg vi tar åt rätt håll för att klara de svenska miljömålen. Där ligger också den här frågan med. I FN:s klimatkonvention finns inte några regler om detta, utan där noteras att varje land primärt ansvarar för de utsläpp som sker inom det egna territoriet. Och det finns en logik i detta. Det är kanske möjligt att hitta en fullständig statistik och ett fullständigt underlag, men det är oerhört komplicerat. Det kräver många insatser och mycket administration. Det beror på det moderna samhälle som vi har och det sätt som marknaden fungerar på i dagens läge. En vara som vi importerar från Tyskland, till exempel, och använder i Sverige kan ju innehålla delar från Slovenien och Tjeckien. Det kanske finns fyra, tio eller tjugo länder bakom en vara som importeras till Sverige. Då är frågan: Hur mäter vi det? Våra gruvor är en av de största svenska nationella utsläppskällorna. Därifrån kommer järn och stål som i olika led exporteras och ingår i produkter i andra länder. Då skulle de i så fall mäta det som vi gör här. Och den slutliga varan kanske köps på andra sidan jordklotet. Att i detalj mäta de här utsläppen tror jag är väldigt svårt och väldigt byråkratiskt. Däremot tycker jag att det här är en viktig diskussion. Det är självklart att det här är utsläpp som genereras. Det är också en del av vårt ansvar. Frågan är då hur vi ska hantera just den här sortens utsläpp och hur vi ska hitta fakta om detta samtidigt som vi behöver lägga ned oerhört mycket jobb på att få ned de faktiska utsläppen. Det är också en prioriteringsfråga.

Fru talman! Precis som miljöministern sade är detta komplicerat, hur man ska kunna mäta de här utsläppen. Det är ingen exakt vetenskap. Men som miljöministern också sade i sitt svar menar Naturvårdsverket att det ändå kan vara viktigt att visa trender över tid. Ofta hör man miljöministern säga att de svenska utsläppen har minskat sedan 1990. Det ser man om man tittar på utsläppen i Sverige. Det är väldigt glädjande. Det visar att vår klimatpolitik, oavsett vilka som har suttit vid makten, har haft effekt. Men om man tittar på de konsumtionsbaserade utsläppen och ser att de har ökat under samma period är det någonting som vi måste fundera över. Har vi med vår politik för ensidigt tittat på det som vi enkelt kan påverka så att vi har glömt bort det här med hållbara konsumtionsmönster? Jag kan ta ett exempel från jordbruket, där man ser att man kan pressa ned utsläppen genom att lägga ned djurgårdar. Då importerar vi ännu mer kött från andra länder än vad vi gjorde tidigare, och så hamnar de utsläppen i de ländernas statistik. Det är inte något som klimatet vinner på, troligtvis inte djuren eller bönderna heller. Här kanske man behöver vidta åtgärder för att över huvud taget minska köttkonsumtionen - för att ge ett exempel. Man kan resonera så om andra varugrupper också. Det kan vara rimligt att ha en sådan statistik för att få hela bilden så att man kan dra de rätta slutsatserna och vidta de rätta åtgärderna. Vi ska inte ägna all klimatpolitik åt att ta fram den perfekta statistiken och glömma bort alla andra åtgärder. I det här fallet har Naturvårdsverket påbörjat arbetet. Det enda verket begär är att få ett konkret uppdrag så att det kan fortsätta med verksamheten. Det är egentligen bara det min fråga handlar om. Kan Naturvårdsverket få uppdraget så att det kan fortsätta med verksamheten eller ska det sluta nu?

Fru talman! Naturvårdsverket har det samlade uppdraget att titta på våra miljömål. Det ligger redan i Naturvårdsverkets arbetsuppgifter. Sedan måste verket självt bestämma balansen mellan de olika miljömål som finns och det arbete som ska göras på Naturvårdsverket. Det är anledningen till att Naturvårdsverket jobbar med frågorna. Det finns också ett initiativ från Justitiedepartementets konsumentenhet att titta på ett hållbart konsumentstöd som ett viktigt bidrag i omställningen till en hållbar konsumtion. Det är väl så viktigt. Hållbar konsumtion är en fråga om livsstil och hur människor tänker. Hur många plastleksaker behöver ett barn för att vara lyckligt? Jag ser hur industrin har börjat fundera över dessa frågor. Stora klädkedjor tar tillbaka produkter och återanvänder dem. De har startat diskussionen med sina respektive kunder. Det är en välkommen utveckling i sammanhanget. Naturvårdsverket har utlyst forskningsanslag, 15 miljoner över tre år, för att kunna skapa en bättre teoribildning, bättre definitioner och bättre verktyg för detta. Det ska bli intressant att se vad forskningsanslagen och forskningsinsatserna kan leda till. Det kommer att göra det lättare att hantera den svåra frågan. Detta ska kombineras med FN-beslutet om ett ramverk för hållbar konsumtion och produktion, som skapar en global diskussion. Justitiedepartementets konsumentenhet jobbar också med frågorna. Vi försöker föra frågorna framåt och söka oss fram till ett bra sätt att hantera detta stora och svåra problem. Det finns ett problem i diskussionen som vi gemensamt behöver fundera över, nämligen hur vi värderar våra argument. Det finns en risk att vi kommer in i en carbon leakage-debatt, som motståndarna till en klimatpolitik gärna använder. Vi måste gemensamt fundera över hur vi hanterar diskussionen så att inte hela området kantrar över i en diskussion om carbon leakage, som inte gynnar det som både Helena Leander och jag vill, nämligen att minska klimatutsläppen.

Fru talman! Ja, absolut! Det är viktigt att vi inte bromsar den svenska klimatpolitiken bara för att vi importerar saker som innebär utsläpp i andra länder och säger att det är bättre att luckra upp alla regler och göra allt hemmavid. Det är inte syftet. Däremot tycker jag att miljöministern var inne på helt rätt spår när hon pratade om de framsynta företag som redan i dag tar tillbaka sina produkter så att de kan återcirkuleras, om hur vi kan jobba mer med återanvändning och återvinning och om att redan från börja designa saker för att de ska hålla och ingå i ett kretslopp, det vill säga cirkulär ekonomi. Det är viktigt för att vi ska minska våra klimatutsläpp oavsett om varorna produceras i Sverige eller någon annanstans. Det är möjligt att utvecklingen kommer att fortsätta alldeles lysande även utan de perfekta siffrorna på våra klimatutsläpp. Men jag tror ändå att det är en fördel om vi har siffror på bordet så att vi inte tappar det perspektivet. Jag återkommer gärna i en annan diskussion om hur vi stimulerar övergången till en cirkulär ekonomi. Det har vi alla mycket att vinna på.

Fru talman! Jag skulle vilja tacka Helena Leander för interpellationen. Det är ett område som är viktigt att diskutera. Varje sådan diskussion leder på något sätt utvecklingen framåt. Jag delar Helena Leanders åsikt att frågan om ekodesign är oerhört viktig och är en nyckel till resurseffektivitet, lägre klimatutsläpp och bättre ekonomi - en cirkulär ekonomi. Likadant är det med frågan om urban mining, att ta hand om till exempel elektronikskrot. Här finns mycket att göra, även om de fortfarande är relativt nya områden. Här växer också ett antal företag och ett antal jobb fram. Det är mycket intressant. Naturvårdsverkets utlysta forskningsprogram handlar om indikatorer för konsumtionens miljöpåverkan. Syftet är att utveckla en stabil och upprepbar metodik för att följa och kvantifiera svensk konsumtions miljöpåverkan både i Sverige och utomlands fördelat på produkter och produktgrupper. Jag ser att det är mycket av det som Helena Leander efterfrågar i sin interpellation. Det ska bli intressant att följa forskningsprojektet och se vilka förslag till indikatorer man kommer fram med så att vi kan fördjupa vår statistik och vår kunskap på detta viktiga område.