Reformagendan för biståndet

Herr talman! Vi fortsätter att prata bistånd, och Olle Thorell har frågat mig på vilket sätt jag avser att förankra reformagendan för biståndet i riksdagen innan beslut fattas.

Regeringen har fått mandat att göra förändringar och arbetar med att ta fram en reformagenda för biståndet, detta för att bättre bemöta de stora utmaningar världen gemensamt står inför och för att bidra till en positiv utveckling. Bistånd räddar liv och lindrar nöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att Sverige är en av världens mest generösa biståndsgivare innebär också ett stort ansvar. Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att en reformagenda för biståndet tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Utrikesutskottet har informerats om arbetet, och samtliga partier har varit inbjudna till konsultationer på Utrikesdepartementet. Ett större antal möten har gjorts med civilsamhällesorganisationer, forskare, näringsliv och myndigheter. Det har även funnits möjlighet för samtliga dessa att inkomma med skriftliga synpunkter. Den biståndspolitiska debatten kring reformagendan har pågått under närmare ett års tid.

Med stora förändringar i omvärlden och ett krig i Europa är det viktigt att biståndet kan verka med större flexibilitet än tidigare och ha förmåga att snabbt ställa om. Regeringen arbetar efter den inriktningen och i syfte att göra svenskt bistånd mer effektivt samt hitta synergier med den viktiga handelspolitiken. Vi vill agera handlingskraftigt och göra skillnad under mandatperioden.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det vi nu ser är den största omläggningen av svensk bistånds- och utvecklingspolitik på flera decennier. Förutom att ha skrotat enprocentsmålet, som varit en styråra för svenskt bistånd under 50 år, skrotar man också den feministiska bistånds- och utvecklingspolitiken och sjösätter en så kallad reformagenda som ingen har sett. Den bara finns, någon annanstans.

Det är det vi debatterar här: Man talar om en reformagenda, men ingen har riktigt sett den. Den finns inte i verkligheten, och den har inte förankrats. Det är klart att det har varit en massa möten, det har kallats till konsultationer och det har varit mingelträffar för civilsamhället, men det är ju inte ett seriöst sätt att förankra en så viktig del av utrikespolitiken som biståndspolitiken faktiskt är och en så stor del av statsbudgeten som det också handlar om - 56 miljarder kronor.

Jag ska förekomma statsrådet när det gäller enprocentsmålet. Han försöker låta påskina att det finns en bred enighet mellan moderater och socialdemokrater om att man ska överge enprocentsmålet. Låt mig därför rätta Forssell innan han säger detta: Vi har inte övergett enprocentsmålet. Vi har övergett den nivån i vår skuggbudget - ja. Men precis som när vi sanerade statsfinanserna på 90-talet och då övergav enprocentsnivån för att sedan återställa den steg för steg kommer vi att göra det även denna gång när vi förhoppningsvis vinner nästa val. Ju snabbare vi vinner valet, desto snabbare kommer vi att kunna återställa nivån.

Nu till ämnet för interpellationen. Jag förstår att en ny regering vill sätta sin prägel på biståndspolitiken. Jag förstår att en moderat biståndsminister vill se mer synergier mellan handel och bistånd. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är hur man har gått till väga med det här.

Den process som har varit har präglats av brist på transparens och en ovilja att ha verklig dialog både med riksdagspartier och med civilsamhällets organisationer och andra aktörer. Vi har fått korta dragningar i form av Powerpointpresentationer, och vi har kallats till departementet och fått ytterligare Powerpointpresentationer dragna för oss. Men inga förslag har lagts fram. Inga remisser har skickats ut. Inga konkreta, färdigförhandlade förslag finns att ta ställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är inte ett seriöst sätt att hantera en så viktig del av politiken som biståndet är. Vi kräver åtminstone en skrivelse till riksdagen och en sedvanlig remissomgång så att vi har möjlighet att debattera frågan här i kammaren annat än i interpellationsdebatter.

Vi ombeds alltså ha åsikter om en reformagenda som ännu inte finns i verkligheten. Den har fastnat på samordningskansliet, där det pågår något slags armbrytning mellan M och SD å ena sidan och L och KD å andra sidan. Om regeringen, som statsrådet säger, skulle vilja ha långsiktighet och göra verkliga förändringar skulle man agera på ett annat sätt. Då skulle man ha en ordentlig process och ta in åsikter från remissinstanser, myndigheter, aktörer ute i världen, andra länder och de politiska partierna, lyssna till detta och sedan sjösätta en reformagenda efter att ha tagit hänsyn till det.

Varför är ni så hemliga, är min fråga till statsrådet. Vad är det som är så farligt med att göra en skrivelse till riksdagen? Varför inte skicka ut förslaget till en ny reformagenda på remiss?

Herr talman! Jag tror att vi var många som såg regeringens presskonferens den 10 oktober, när man tillsammans med Sverigedemokraterna meddelade att biståndet till Palestina skulle pausas.

Beslutet föranleddes av att terrororganisationen Hamas invaderade Israel, och inte minst av att Palestinas president Mahmud Abbas, ledare för Socialdemokraternas systerparti Fatah, inte kunde ta avstånd från det fruktansvärda dådet. Jag tror att vi var många som var stolta över att Sverige tog på sig ledartröjan och röt ifrån mot terror och antisemitism.

Förintelsen är det jag skulle kalla för mänsklighetens mörkaste stund. Jag tror att många där ute i landet och i världen många gånger har förundrats över hur vanliga människor kunde delta i, ha överseende med eller blunda för det största massmordet i mänsklighetens historia.

De demonstrationer som vi har sett till stöd för Hamas aktioner, för deras våldtäkter, tortyr, dödande och kidnappning av män, kvinnor och barn har visat sig i storstäder runt om i världen, även här i Stockholm. Man skulle kunna tro att det här enbart rör sig om personer som är i samhällets utkant. Men nej, när man kollar igenom sina sociala medier ser man hur helt vanliga människor lägger ut hyllningsbilder på Hamasterrorister i paragliders, redo att ta sig in i Israel och massakrera ungdomar på en musikfestival. Jag tycker att regeringen har gjort helt rätt när man ihop med Sverigedemokraterna valt att dra in biståndet till Palestina.

Stiftelsen Doku har gått igenom samtliga befintliga större muslimska organisationers sociala medier här i Sverige. I inget fall fanns det någon reaktion mot Hamas agerande, utan det var i stället spridning av Hamas propaganda och av hyllningar av det som Hamas har gjort.

Men framför allt har vi i Sverige fått se förnekelse och påståenden om att Israel har hittat på eller överdriver kring de över 1 400 dödsoffren och 200 kidnappningarna. Det är en typ av förintelseförnekelse - en sak som jag har haft väldigt svårt att förstå men som nu sker mitt framför våra ögon. Tydligare än någonsin kan vi återigen se hur helt vanliga människor har överseende med eller blundar för den här typen av massmord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialdemokraterna har överseende med sin egen riksdagsledamots deltagande i Hamasarrangemang. Jag har ännu inte hört någon socialdemokrat ta avstånd vare sig från riksdagsledamoten, från att den förra statsministern kallade Fatah för sitt kära systerparti eller från att Fatah nu inte kan ta avstånd från terrorn, vilket i sin tur lett till att biståndet dras in. Det hela är faktiskt skamligt.

Sedan Hamas för en vecka sedan uppmanade till globalt jihad har vi fått se terrordåd i både Frankrike och Belgien. I Bryssel var det svenskar som var både måltavlor och offer. Detta sätter åter fingret på farorna med islamismens framväxt. Ju mer vi låter islamismen få fotfäste i västvärlden, desto större problem kommer vi att få med terror.

Regeringen har meddelat att biståndet till Palestina ska pausas tills vidare. Det är bra, och det skulle enligt mig ha gjorts för många år sedan. Jag hade gärna sett ett permanent stopp av utvecklingsbiståndet.

Har ministern någon uppfattning om vad regeringen kommer att kräva från de palestinska myndigheterna för att i framtiden kunna ompröva sitt beslut?

Låt mig påminna ledamoten om att ämnet för debatten är statsrådets svar på en interpellation om reformagendan för biståndet.

Låt mig påminna ledamoten om att ämnet för debatten är statsrådets svar på en interpellation om reformagendan för biståndet.

Herr talman och statsrådet! Ja, reformagendan har varit föremål för många möten - absolut. Ni har träffat civilsamhället i olika konstellationer vid olika tillfällen, och ni har kommit till utrikesutskottet och berättat.

Men om det nu vore så att förankringen var så bred, djup och omfattande och att ni hade ett så otroligt lyssnande förhållningssätt - varför är då alla så himla arga? Varför är civilsamhället upprört över brist på insyn, brist på transparens och brist på deltagande i processer?

Jag vet mycket väl att det är remissförfaranden när det gäller lagstiftningsfrågor. Men vad är det som är så läskigt med att göra en skrivelse till riksdagen? Vad är det som ni vill undanhålla och inte kan ha med i en skrivelse till riksdagen?

Vi gör så gärna inspel på en reformagenda, men vi vill gärna se den där reformagendan så att vi vet vad vi ska göra inspel på. Att bara ha en allmän workshop med politiker och andra om bistånd i största allmänhet för att ni sitter och klurar på och förhandlar om en reformagenda är inte riktigt meningsfullt eller seriöst.

Vår biståndspolitik är klar och tydlig - vi vet vad vi vill, och vi vet precis hur vi skulle vilja utveckla och förändra biståndspolitiken framöver. Men regeringen snackar mycket och levererar väldigt lite när det gäller reformagendan. Den är något man använder som ursäkt för att man inte är riktigt färdig med vad man ska göra.

Ett exempel är den floskelfest som har uppstått gällande bistånd och handel. Statsrådet Forssell upprepar envist att vi ska gjuta samman handel och bistånd. Vi ska gjuta samman dessa områden, för det finns synergier att hämta där. Men när man ställer frågan vidare eller tittar på de läckta varianter av reformagendans utkast som har kommit ut framgår det inte vad detta betyder. Det enda det verkar betyda är att man ensidigt ska gynna svenska företags exportaffärer.

Det är väl bra att det går bra för svenska företag, och det är väl bra att de kan verka på många marknader ute i världen. Det är väl också bra att främja svensk handel och export, förstås - men är det den mest effektiva biståndspolitiken? Är detta vad biståndspengarna ska gå till? Det är inte i linje med OECD-Dacs regler, alltså den biståndskommitté som bestämmer vad som får räknas som bistånd och inte. Det är inte i linje med deras regler att ha bundet bistånd, det vill säga att biståndet är kopplat till specifika svenska företag och deras möjligheter att göra affärer utomlands. OECD har slagit fast att det inte är effektivt bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte heller modernt bistånd. Det är den typen av bistånd som Forssell och kompani brukar anklaga sossarna att stå för - sådant man såg på 60- eller 70-talet, då Skånska Cementgjuteriet fick en massa pengar för att bygga en damm någonstans. Det är ju inte effektivt bistånd. Det effektiva är att se till att det finns fungerande marknader och att det finns institutioner som kan hantera utländska investeringar. Det effektiva är att minska korruptionen och att arbeta för att människor i utvecklingsländer ska kunna försörja sig själva, starta egna företag och bedriva handel i regionen och globalt.

Jag undrar fortfarande: Vad är det som är så läskigt med en skrivelse till riksdagen?

Herr talman! Jag ska vara kortfattad och hålla mig till ämnet, även om jag noterar att jag inte fick något svar eller något avståndstagande från Socialdemokraterna.

Sverige betalar fortfarande ut bistånd till länder som exempelvis Somalia, som saknar ett fungerande styre, och Afghanistan, där talibanregimen styr. Min uppfattning är att vi behöver vara betydligt mer noggranna med vilka länder som får ta del av vårt bistånd. Samtidigt skulle man kunna använda biståndet som ett påtryckningsmedel mot stater som Somalia, Afghanistan och andra för att de ska ta emot dem av deras egna medborgare som inte längre får vara kvar i Sverige - de som dömts till utvisning eller som befinner sig i Sverige illegalt.

Min sista fråga till ministern är därför: Har regeringen inlett arbetet med att använda biståndet som ett påtryckningsmedel? Om inte, kommer man att göra det? Ser ministern i så fall en möjlighet att dra in biståndet till fler länder än Palestina?

Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på Olle Thorells kritik. I ena sekunden går allting för fort - saker stressas fram, och vi lyssnar inte - och i andra sekunden beklagar sig Olle Thorell över att vi inte har presenterat några resultat och att det inte finns någonting på bordet. Jag vet inte riktigt; det är inte helt lätt att få ihop dessa två punkter, alltså att det går både för fort och för långsamt.

Man kan väl ändå säga att vi har kommit rätt långt på ett år, tycker jag. I jämförelse med tidigare regeringar har vi kommit betydligt längre, till exempel vad gäller policyramverket. Jag ser fram emot att få presentera detta snart, och jag är övertygad om att Olle Thorell kommer att fortsätta ha många synpunkter och inspel - precis som han har haft på vår reformagenda under hela det senaste året. Jag ser fram emot att få ta del av dem. Sedan ska vi omsätta reformagendan i olika regleringsbrev, budgetpropositioner och så vidare, så arbetet kommer att pågå även fortsättningsvis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller Pontus Andersson Garpvalls fråga om Palestina stämmer det att vi har beslutat att göra en paus i utvecklingssamarbetet med Palestina. Det humanitära berörs inte av detta, utan pausen gäller utvecklingsdelen. Pausen görs mot bakgrund av att vi har en ny situation efter den 7 oktober i år, då den fruktansvärda terrorattacken mot Israel genomfördes. Det är viktigt att vi gör en genomlysning av biståndet och säkerställer att det inte går till aktörer som inte har en glasklar syn i dessa helt avgörande frågor. Vi kan aldrig acceptera terrorism som politisk metod.

Även detta är kopplat till reformagendan, det vill säga att vi ska ha en nolltolerans mot den typen av saker för att säkerställa att svenskt bistånd alltid används effektivt. Detta beskrivs ofta som att det handlar om svenska skattebetalare, och det är ett viktigt perspektiv. Men jag skulle vilja lyfta fram ett annat perspektiv, herr talman: Ytterst är ju detta pengar som ska gå till människor i dessa länder och göra skillnad för dem. Det ligger i människors intresse i Palestina och Gaza att medlen inte går till aktörer som inte har en glasklar syn i dessa helt fundamentala frågor.

Mycket av diskussionen om villkorande av bistånd har hittills handlat mer om migration. Även det kommer att vara en del av reformagendan då det är en del av den överenskommelse vi har gjort. Det handlar om den fullt rimliga principen att alla länder i världen enligt folkrätten har en skyldighet att ta emot sina egna medborgare. Vi vill jobba med olika länder i världen för att försöka göra situationen bättre för dem, men då måste de också vara beredda att jobba med oss. Det är så samarbete ser ut, och det är en fullt rimlig princip.

Det har varit ett antal sådana diskussioner. Somalia nämndes här, och jag träffade faktiskt nyligen en somalisk minister på just detta tema och klargjorde vår hållning i den delen. Vi hoppas att det ska kunna leda till resultat framöver, för detta är ett stort och viktigt område. Vi tror att vi kan göra saker och ting mer effektivt än tidigare, inte bara när det gäller transparens utan även när det gäller det som nämnts, det vill säga att hitta synergier mellan bistånd och handel.

Jag kan konstatera att många länder ute i Europa, faktiskt av olika politiska färger, har valt att titta på precis dessa saker. Det gör de för att det finns en stor potential att inte minst mobilisera ytterligare resurser för att uppnå de globala hållbarhetsmålen.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Till SD-ledamoten som hoppade in i debatten och pratade om något helt annat än det ämne vi ägnar oss åt är tipset att skriva egna interpellationer och skriftliga frågor i de ämnen man vill debattera. Man kan vänta några år tills det blir en socialdemokratisk minister och interpellera den ministern om man har frågor.

Jag fick inget svar av statsrådet på frågan vad det egentligen betyder att gjuta samman handel och bistånd. Det kan vi väl ta i en ytterligare interpellationsdebatt, för det är ett spännande och viktigt område. Det är också ett område där jag tror att vi, om vi satte oss ned och diskuterade det, skulle kunna hitta vägar framåt som vi kan vara överens om. Vi är nämligen för frihandel och för industrins möjligheter att exportera över hela världen. Jag beklagar att detta fortfarande är så diffust efter ett år med Forssell som biståndsminister. Vad betyder det där egentligen? Men den frågan kan vi ta i en annan interpellationsdebatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller reformagendan ser vi fram emot att den kommer på plats. Det handlar inte om att det har gått för fort eller för långsamt, utan det handlar om att det är för icke-transparent. Man är inte intresserad av att höra andras åsikter. Man är inte intresserad av civilsamhällets och de andra partiernas åsikter, utan man sitter och fnular på detta på sin egen kammare. Man förhandlar och låtsas förankra det lite grann genom att bjuda in med armbågen. Det är inte ett seriöst sätt att göra detta på. Man kanske inte måste genomföra en remissomgång, men man borde samla goda tankar från hela samhället. Om man nu ska göra en historisk omläggning av den här typen behövs det.

Frågan kvarstår alltså: Vad är det som är så farligt med en riksdagsskrivelse?

Herr talman! Jag kan bara upprepa det jag sagt flera gånger om att det har varit ett stort antal möten både i riksdagen och på Utrikesdepartementet. Det har varit minst lika många möten som tidigare regeringar har haft. Påståendet att det inte skulle ha tagits in synpunkter stämmer alltså inte. Att det är helt felaktigt kan vi visa i antal möten och protokoll. Jag rekommenderar att Olle Thorell slutar påstå detta, för det är uppenbart helt fel.

Vi kommer snart att presentera vår reformagenda. Jag tror som sagt att det finns stor potential att hitta synergier mellan bistånd och handel, göra biståndet mer transparent än tidigare - transparensen har minskat de senaste åren - och effektivisera. Det handlar om att skattebetalarna alltid ska känna att de får valuta för sina skattepengar, det vill säga att pengarna går till rätt saker och gör skillnad i mottagarländerna.

De tankar vi har ligger väldigt väl i linje med bland annat diskussionen i FN:s generalförsamling häromveckan. Varje diskussion handlar ju om hur man ska kunna mobilisera ytterligare privata resurser, vilket är ett arbete som har varit eftersatt i Sverige under lång tid. Nu ska vi dock ändra på det och försöka göra något riktigt bra åt det.

Jag får be om ursäkt för om jag har beskrivit Socialdemokraternas politik när det gäller enprocentsmålet på ett felaktigt sätt. Det är möjligt att Socialdemokraterna fortfarande står bakom enprocentsmålet - förutom i sin budgetmotion där de inte gör det, för det saknas 10 miljarder kronor. Till detta får vi säkert anledning att återkomma framöver.

Jag tackar interpellanten för en bra diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.