Reformeringen av Arbetsförmedlingen

Fru talman! Ali Esbati har frågat mig varför jag vill genomföra en reformering av Arbetsförmedlingen som varken har stöd i forskningen eller hos en majoritet av remissinstanserna och trots att januariavtalet har fallit. Vidare har han frågat mig varför det inte har genomförts analyser av effekter och kostnader av reformen och om jag i det fortsatta arbetet avser att ta hänsyn till den omfattande kritik som förts fram av IFAU, Fackförbundet ST, Akademikerförbundet SSR och en majoritet av kommunerna.

Två tydliga politiska prioriteringar för regeringen är att bryta segregationen och att skapa jobb i hela landet. Regeringen fortsätter därför arbetet för att arbetssökande ska få ett bättre stöd för att komma i jobb och för att arbetsgivare lättare ska kunna hitta den kompetens de söker. I det arbetet tar regeringen till vara det arbete som gjordes inom ramen för januariavtalet. Det finns en bred samsyn i riksdagen om att Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Den samsynen kan lägga grunden för en mer långsiktig och stabil reformering.

Arbetsmarknadspolitiken kommer även fortsättningsvis att rymma en bredd av insatser som kan möta olika behov hos arbetssökande och arbetsgivare och som utförs av till exempel leverantörer, kommuner och idéburna aktörer eller i Arbetsförmedlingens egen regi. Det handlar bland annat om subventionerade anställningar för personer med en svag förankring på arbetsmarknaden, arbetsmarknadsutbildningar för att arbetssökande ska få de kompetenser och färdigheter som efterfrågas och insatser för personer med funktionsnedsättning. Det finns stöd i forskningen för att sådana insatser generellt har positiva effekter för att arbetslösa ska komma i arbete.

I en promemoria som har remitterats föreslås bland annat lagändringar för att möjliggöra ett mer effektivt utbyte av information mellan Arbetsförmedlingen och leverantörer av insatser, men där finns också förslag för att förbättra förutsättningarna för myndighetens kontrollarbete och för att ge uppgifter om enskilda ett gott skydd. Konsekvenserna av de föreslagna lagändringarna beskrivs i promemorian.

I remissbehandlingen av lagförslagen har remissinstanser lyft fram olika möjliga risker med reformeringen eller fört fram ytterligare aspekter som bör beaktas. Jag är tacksam för de inspel vi har fått. Vi tar dessa synpunkter på stort allvar och tar dem med oss i det fortsatta reformarbetet. Hur det reformerade systemet närmare ska se ut, till exempel när det gäller omfattningen av matchningstjänster, andra arbetsmarknadspolitiska insatser och Arbetsförmedlingens verksamhet i egen regi, är också en budgetfråga och en fråga om styrning från regeringen genom till exempel uppdrag och regleringsbrev.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En viktig del av Arbetsförmedlingens verktygslåda kommer att vara förmedlingsinsatser som anskaffas från leverantörer. Det finns stöd i forskningen för att förstärkt matchningsstöd kan bidra till att korta arbetslöshetstider för breda grupper av arbetssökande. Regeringen bedömer att en förstärkning av matchningsarbetet kan ge positiva effekter, oavsett utförare.

Regeringen har varit tydlig med att reformeringen av Arbetsförmedlingen ska ske ordnat och successivt. Vid sidan om arbetet med lagförslag har regeringen lämnat flera uppdrag till Arbetsförmedlingen för att förbereda för reformeringen och utveckla viktiga delar av verksamheten. Arbetsförmedlingen har också fått i uppdrag att säkerställa en ändamålsenlig lokal närvaro och likvärdig service i hela landet. Förvaltningsresurserna för Arbetsförmedlingen förstärks kommande år jämfört med tidigare beräknade nivåer.

Reformeringen av Arbetsförmedlingen är en process som kommer att fortsätta även efter att det huvudsakliga regelverket träder i kraft i slutet av 2022. Det ska finnas förutsättningar för kontinuerlig utveckling och förbättring utifrån kunskap om hur systemet fungerar. Arbetsmarknadspolitiken ska vara effektiv med fokus på resultat.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Men jag kan konstatera att ministern väljer att möta frågan om ett politiskt skapat och, skulle jag säga, veritabelt haveri i svensk arbetsmarknadspolitik med ganska tomma byråkratiska ordvändningar. Då blir det svårt att gå in på de politiska meningsskiljaktigheterna. Jag måste alltså börja med att påminna om det sakläge som finns.

Det här är en process som startade i och med januariavtalet och som har pågått en stund. Hela tiden har, utöver Vänsterpartiet, en rad instanser, forskare, praktiker och experter kommit med varningar och kritik. Kritiken har ofta avfärdats med att man får vänta och se på nästa steg. Nu är vi vid ännu ett nästa steg. Låt mig därför göra några nedslag i det som nu lyfts fram.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, konstaterar att de redan har påpekat brister i uppbyggnaden av det som kallas Kundval rusta och matcha, det stora marknadiseringsprojektet, men att det är oklart vad som har gjorts med de påpekandena. Man ser inte någon fungerande beskrivning av hur målen om likvärdig service runt om i landet ska kunna nås. Man påpekar lite försynt att det "kan tyckas märkligt att en så omfattande reformering kan genomföras utan en noggrann analys av effekter och kostnader". Kärnan i privatiseringen, alltså den ideologiska förhoppningen om att det ska bli mer effektivt med kommersiella aktörer analyserar de så här: "Det finns därmed inget stöd för att den föreslagna reformeringen bidrar till en effektivare arbetsmarknadspolitisk verksamhet."

Vi kan titta på dem som faktiskt genomför jobbet. De fackliga organisationerna på Arbetsförmedlingen har hela vägen varit mycket hårda och mycket konkreta i sin kritik. Fackförbundet ST skriver i ett remissvar att regeringens senaste departementsskrivelse är oroväckande tunn när det kommer till substantiellt innehåll. Fackförbundet SSR menar å sin sida att denna historiskt omfattande förändring inte en gång uppfyller beredningskravet i regeringsformen och avstyrker förslagen i sin helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En rad representanter för kommunerna har gett offentligt uttryck för kritik, stundtals desperation. "Nu liggande fo¨rslag bo¨r fo¨rpassas till historiens papperskorg." Bra sagt, tycker jag, men orden kommer från en partikamrat till ministern, kommunstyrelsens ordförande i Fagersta. Från Oskarshamns kommun uttrycks de farhågor som det länge har varit uppenbart att man bör ha: att personer som står långt från arbetsmarknaden inte kommer att vara en tillräckligt intressant och lönsam målgrupp för leverantörerna att jobba med.

Riksförbundet för barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, FUB, ber regeringen agera eftersom de menar att långtidsarbetslösa med funktionsnedsättning tillhör de stora förlorarna i den här processen. Från Myndigheten för delaktighet kommer en undersökning som visar - återigen dessvärre inte ett dugg överraskande för oss som följt frågan ett tag - att många anställda vid Arbetsförmedlingen som har arbetat med arbetslivsinriktad rehabilitering, som spelar en stor roll för den här målgruppen, har slutat. Det går ut över en grupp som är i stort behov av just det stödet.

Jag hade kunnat rada upp fler exempel om jag hade haft mer tid. Det har jag inte. Men mot bakgrund av detta, och mot bakgrund av att ministern inte riktigt har svarat på mina frågor i interpellationen skulle jag egentligen kunna ställa en enda fråga: Varför? Varför fortsätta att montera ned, trots en växande hög av negativa och helt förutsägbara resultat? Varför baxa vidare Centerpartiets marknadsfundamentalistiska skrivbordsprodukt? Varför ska en socialdemokratisk regering ombesörja en sådan nedmontering av svensk arbetsmarknadspolitik? Varför?

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken måste utvecklas. Regeringen tar med sig erfarenheterna av det goda samarbete som vi hade under tiden med januariavtalet.

Precis som jag sa i min inledning har vi remitterat en promemoria med förslag på lagändringar som ska göra det möjligt att ha bra kontroll och att utveckla arbetsmarknadspolitiken.

Det finns väldigt många synpunkter. Vi förbereder oss nu för att kunna återkomma utifrån de remissvar som har kommit in och som vi just nu hanterar. Vi tar med oss det i det fortsatta reformarbetet. Det är såklart helt centralt.

Jag vill också påminna om att arbetsmarknadspolitiken i hög utsträckning styrs av förordningar och inte av lagstiftning. Detta är alltså bara en del. Förordningsarbetet är helt centralt, liksom budgetarbetet framåt. Det handlar om att det finns resurser för arbetsmarknadspolitiken, precis som jag nämnde i min inledning.

Jag skulle också vilja påminna om att vi precis har gått igenom en väldigt allvarlig kris på svensk arbetsmarknad, den största i modern tid, till följd av pandemin. Då har det fullt ut varit fokus på att se till att rädda så många jobb och företag som möjligt.

Nu har vi ett nytt läge på svensk arbetsmarknad. Vi har alltså 100 000 färre inskrivna arbetslösa i dag än vad vi hade när det var som värst under pandemin. I januari var det totalt 369 607 personer inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Vi ser också hur människor kommer tillbaka i jobb. Det ljusnar på svensk arbetsmarknad, och många arbetsgivare letar just nu med ljus och lykta efter personal att anställa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller att de ska kunna hitta varandra är matchningstjänsterna väldigt viktiga. Och det som är regeringens ambition är såklart att utveckla och effektivisera arbetsmarknadspolitiken. Det handlar om att se till att vi har en bred verktygslåda med många olika insatser som kan bidra till att matcha och rusta. Det handlar om att se till att människor får en utbildning om det är det de behöver och att det finns möjlighet till arbetsmarknadsutbildningar. Jag beklagar att högeroppositionen tog ifrån oss möjligheten till extratjänster, som är ett viktigt verktyg. Men det är detta som det handlar om.

Det finns ett tydligt stöd i forskningen för att ett förstärkt matchningsstöd kan bidra till att korta arbetslöshetstider för breda grupper. Samtidigt vet vi att det finns andra som behöver andra typer av insatser. Det är precis så vi måste utveckla arbetsmarknadspolitiken.

Jag vill återigen slå fast att Arbetsförmedlingen också fortsatt ska vara en stor och viktig myndighet med ansvar för att arbetsmarknadspolitiken fungerar i hela landet. Arbetsförmedlingen kommer, precis som i dag, att ha tillgång till en bred verktygslåda, som jag vill se breddas ytterligare. Vi förbereder nu för etableringsjobb. Allt detta ska kunna användas utifrån individens och arbetsmarknadens behov.

Arbetsförmedlingen ska verka för att det fortsatt ska finnas en bredd av insatser som utförs av olika aktörer, såsom leverantörer, kommuner och idéburna aktörer, eller i Arbetsförmedlingens egen regi.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern berör pandemin och utvecklingen som har varit. Det tycker jag är intressant. Som jag ser det är det nämligen precis motsatta slutsatser som man bör dra av det som sägs här.

Jag är också väldigt glad och på sätt och vis imponerad över hur bra svensk arbetsmarknad, så att säga, har studsat tillbaka efter den kris som har varit och som på många håll pågår. Det gäller de effekter som pandemin fick på arbetsmarknaden. Men det som också händer - det bör ministern vara fullt medveten om - är att den tudelning som har funnits ett tag på svensk arbetsmarknad nu fördjupas. Det går alltså ganska bra för många som har varit korttidsarbetslösa och som förlorade arbetet kanske precis i samband med pandemins utbrott. Men det går ganska dåligt för en hel del människor som har varit arbetslösa länge.

Det är de långtidsarbetslösa som riskerar att vara de som kommer mest i kläm i den så kallade reformeringen, som jag under ganska lång tid har kritiserat och påtalat brister i. Det är bara en månad sedan analyschefen på Arbetsförmedlingen slutade. Det var just kopplat till kritik mot den utveckling som har varit när det gäller satsningen på de långtidsarbetslösa. Det är de långtidsarbetslösa som kommer i kläm när man närmast tvångsmässigt förlitar sig på så kallade externa aktörer i dessa frågor, det vill säga i praktiken privatiserar en stor del av det som är svensk arbetsmarknadspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man tycker att det är viktigt att det offentligas roll är att hjälpa människor som har hamnat i långtidsarbetslöshet blir det extra problematiskt med den utveckling som pågår. Ministern säger: Ja, arbetsmarknadspolitiken ska utvecklas.

Det är ingen emot. Vi är emot åt vilket håll den utvecklas. Om den utvecklas mot att man missgynnar långtidsarbetslösa och personer som bor på landsbygden och i glesbygden är det inte en bra utveckling. Man måste kunna se de varningssignaler som kommer från dem som gör jobben och från dem som studerar vad som händer. Man måste göra något åt det och ta det politiska ansvaret för det.

Det är beklämmande att vi har en socialdemokratisk minister som inte över huvud taget reflekterar över att det som sker är en stor privatisering, marknadisering, av en samhällsfunktion. Samtidigt är det socialdemokratiska partiet nu ute och pratar om alla de problem som har uppstått på till exempel skolområdet när man har gjort de stora privatiseringarna. Nu inser man att det blir problem med den växande kontrollapparat som behövs. Det blir ett problem när icke-kommersiella privata alternativ får svårt att överleva eller agera. Det blir ett problem att existerande samhällsklyftor fördjupas.

Det är som att ingen av de erfarenheterna - insikterna - kan överföras till detta område. Tvärtom gör man bara mer av detsamma och hoppas att det ska gå bra. Men det är många som påpekar att detta kan få effekter som vi kommer att behöva dras med i decennier framåt. Detta tycker jag är beklagligt.

Fru talman! Jag vill börja med att påminna Ali Esbati om att vi i arbetsmarknadspolitiken under lång tid har använt många olika aktörer för att se till att ge människor rätt stöd för att de ska komma i utbildning och i arbete.

Det är inget konstigt att vi har leverantörer och idéburna ideella organisationer som bidrar och att Arbetsförmedlingen kan utföra tjänster i egen regi. Jag har här i dag pekat på att det kommer att vara en viktig del också i utvecklingen av myndigheten framöver. Det handlar om att ha ett resultatfokus och om att se till att människor verkligen får ett stöd. Då ska vi använda alla goda krafter. Självklart ska det vara kontroll, och vi ska säkerställa att vi använder skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt.

Jag vill verkligen understryka att vi har två stora utmaningar på svensk arbetsmarknad i dag. Den ena handlar om att arbetsgivare skriker efter arbetskraft. De behöver få stöd i att hitta den arbetskraft de behöver. Den andra, och den riktigt stora, utmaningen är långtidsarbetslösheten. Vi ser det nu efter pandemin - en risk att den biter sig fast. Det är en stor utmaning att många av dem som är långtidsarbetslösa saknar grundläggande gymnasieutbildning. Vi behöver få fler att gå över till reguljär utbildning. Det är också så regeringen styr myndigheten. Vi är väldigt tydliga när det gäller målen för myndigheten - långtidsarbetslösheten ska minska.

Det har varit supertufft för Arbetsförmedlingen under den pandemi som har varit. Tusentals av arbetsförmedlarna har arbetat hemifrån. Samtidigt har vi från politiken förväntat oss att de ska utveckla och reformera myndigheten. Jag måste säga att de har klarat detta med bravur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi ett nytt läge på arbetsmarknaden. Det ljusnar. Allt fler kommer i jobb. Tusentals jobb skapas här och nu. Det kommer att underlätta för myndigheten när det gäller att fokusera på de långtidsarbetslösa. Vi tillför också nya verktyg i Arbetsförmedlingens verktygslåda. Etableringsjobben kommer att vara väldigt viktiga. De kommer att ge tusentals människor som är långtidsarbetslösa och nyanlända möjlighet att få ett arbete.

Men vi socialdemokrater ser också andra systemfel. Ett sådant är att arbetsgivarna i dag väljer att anställa personer från helt andra delar av världen för arbeten som kan utföras med en väldigt kort utbildning, i stället för att ge en kort utbildning till personer som är långtidsarbetslösa här hemma i Sverige så att de kan försörja sig själva.

Vi kommer att vända på varje sten för att se till att både knäcka långtidsarbetslösheten och bryta segregationen. Det är en väldigt tydlig prioritering från statsminister Magdalena Andersson.

Fru talman! Jag nämnde tidigare kritiken från Riksförbundet för barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Jag citerar från en debattartikel där de skriver: "Satsa på - i stället för att motarbeta - lokala samarbeten med arbetsintegrerande sociala företag (ASF) och andra aktörer som erbjuder jobb som fungerar väldigt bra för personer med intellektuell funktionsnedsättning. I dagsläget har ett stordriftstänk helt tagit över."

Det här kan låta som någonting jättebra som lirar väldigt väl med det som ministern säger om en bred verktygslåda och så. Problemet är dock att när man pratar med representanter för den här sektorn är de många gånger djupt förtvivlade över utvecklingen med Arbetsförmedlingen. Det blir nämligen de kommersiella marknadskrafterna som dominerar, och då får just den här typen av aktörer mycket svårare att verka. Det är samma sak här som i en lång rad andra välfärdssektorer och offentliga tjänster, vilket egentligen är ganska väntat. Det är bara det att det blir ett väldigt stort problem för människor som är i väldigt stort behov av stöd och hjälp.

Ministern nämner att det är bra med reguljär utbildning. Det är jag väldigt för, och det har vi drivit på för länge. Jag tyckte att ministern antydde att det vore bra med regeländringar i regelverket för arbetskraftsinvandring, vilket också är jättebra. Men det rör ju inte kärnfrågan här, nämligen att man genomför en ideologiskt driven förändring av Arbetsförmedlingen som ger ett antal ganska uppenbart negativa effekter som vi kommer att behöva dras med i decennier framöver.

Jag är fortfarande ganska fundersam över varför en socialdemokratiskt ledd regering fortsätter att driva den här politiken trots att januariavtalet har fallit.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag delar Ali Esbatis engagemang för arbetsmarknadspolitiken. Det som nämns här med vikten av lokala projekt i samverkan är också någonting som regeringen har pekat ut att vi vill främja och något som är tydligt i styrningen till myndigheten Arbetsförmedlingen.

Jag vill också säga att det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag om att vi behöver reformera Arbetsförmedlingen och utveckla arbetsmarknadspolitiken. Jag är inte nöjd med de resultat jag ser i dag, och det är därför som det är så viktigt att vi fortsätter att utveckla arbetsmarknadspolitiken och se till att myndigheten kan jobba mer effektivt, se till att resultaten blir bättre och att människor snabbare kommer i jobb liksom att arbetsgivare snabbare kan anställa den kompetens de behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också så vi bygger ett samhälle utan segregation. Det är så vi bygger ett samhälle som är jämlikt, och det är så vi bygger vårt välstånd.

Avslutningsvis vill jag säga att det är väldigt positivt att se den starka återhämtning som svensk ekonomi har gjort här på slutet. Vi har alltså 100 000 färre arbetslösa nu än vad vi hade när det var som värst under pandemin, och tusentals jobb skapas här och nu. I Arbetsförmedlingens platsbank finns det i dag över 219 000 lediga jobb, vilket är rekord.

Framtiden på svensk arbetsmarknad är ljus, och vi måste nu göra allt för att se till att knäcka långtidsarbetslösheten och bryta segregationen på svensk arbetsmarknad och se till att arbetsgivare kan anställa den kompetens de behöver. Det är så vi bygger ett bättre och starkare Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.